GEMENSAMHET jeme⁴nsam~he¹t, äv. (i sht i Sveal.) ⁰³⁰~² r. l. f.; best. -en; pl. (i konkret anv.) -er (GEIJER, ÖSTERGREN (1924)). genskap(en) l. förhållande(t) att vara gemensam l. hava ngt gemensamt; samhörighet. SERENIUS I 1 a (
1734).
Ingen gemensamhet emellan menniskor är tänkbar utan den högsta: en Gud, ett hopp, en tro. GEIJER I. 1: 98 (
1818).
Gemensamheten i Järtas och Geijers sätt att betrakta allmänna frågor. WIRSÉN i 3SAH 14: 162 (
1899). jfr
EGENDOMS-,
SPRÅK-,
ÄGO-GEMENSAMHET m. fl. – särsk.
[GEMENSAMHET .a]
a) fångv. BtRiksdP 1892, Saml.
1. I. 2: nr 17, s. 12.
Såväl enrumsfånge som fånge, vilken hålles till straff i gemensamhet (skall osv.). SFS 1918,
s. 484.
[GEMENSAMHET .b]
b) (
i sht i fackspr.)
i mer l. mindre konkret anv. De stora olika objekterna för menskIig verksamhet .. utbildas i särskilda gemensamheter, ordnande sig inom sig sjelfva. GEIJER I. 4: 128 (1822). HWASSER VSkr. 4: 64 (
1848).
I fråga om byggande och underhåll af allmän väg, bro eller färja utgör hvarje härad en gemensamhet för sig. SFS 1905,
nr 34, s. 1.
Ssgr:
–
GEMENSAMHETS-BAD.
badning av män o. kvinnor samtidigt på samma plats; familjebad; äv. om ställe där sådan badning äger rum.
2NF 2: 612 (
1904).
–
GEMENSAMHETS-FISKE.
fiske som drives av flera gemensamt l. fiskevatten som tillhör flera gemensamt; särsk. jur. om gemensamt fiske som utnyttjas i enlighet med därom föreliggande lagstiftning. Förslag till lagstiftning angående gemensamhetsfiske. SFS 1909,
Bih. nr 2, s. 2.
I det att dessa stora gemensamhetsfisken först hos en någorlunda tät befolkning kunde komma till sin rätt. EKMAN NorrlJakt 446 (
1910).
–
GEMENSAMHETS-FÅNGE.
fångv. fånge som vistas tillsammans med andra fångar; numera i sht om fånge som förrättar arbete o. intar sina måltider gemensamt med andra fångar; motsatt: enrumsfånge, cellfånge. FörslStraffb. 1844–45, Motiv.
s. 62.
2NF 35: 1132 (
1923).
–
GEMENSAMHETS-FÄNGELSE fångv. form av frihetsstraff då fångarna vistas tillsammans med andra fångar; numera i sht om sådan form av frihetsstraff, då fångarna förrätta sitt arbete o. intaga sina måltider gemensamt; äv. om byggnad l. lokal avsedd för gemensamhetsfångar; motsatt: cellfängelse. Allmän straffinrättning är antingen ensamhetseller gemensamhets-fängelse. BtRiksdP 1844–45, VII. 1: nr 93, s. 7.
Samtiden 1872,
s. 362.
THYRÉN StrafflRef 1: 77 (
1910).
–
GEMENSAMHETS-GRAV.
grav i vilken flera lik (samtidigt) nedmyllas. SCHULTHESS (
1885).
Sthm 2: 127 (
1897).
–
GEMENSAMHETS-KÄNSLA.
samhörighetskänsla. Frey 1850,
s. 187.
–
GEMENSAMHETS-RESA,
r. l. f. (
numera knappast br.)
sällskapsresa. TT 1889,
s. 108.
–
GEMENSAMHETS-SINNE.
jfr -KÄNSLA. Tö RNEROS Brev 2: 411 (
c. 1830;
uppl. 1925).
–
GEMENSAMHETS-SKOG jur. (skiftad l. oskiftad) skog som tillhör flera delägare, men förvaltas gemensamt. PT 1901,
nr 162, s. 3.
BtRiksdP 1904, Saml.
1. II.
1: nr 6, s. 1.
–
GEMENSAMHETS-STRAFF fångv. straff som avtjänas tillsammans med andra fångar; motsatt: enrumsstraff, cellstraff. HAGSTRÖMER Frihetsstr. 201 (
1875).
–
GEMENSAMHETS-TID.
tid som tillbringas gemensamt l. under förhållanden som äro gemensamma; särsk. fångv.; jfr -STRAFF. Efter slutad celltid vidtager gemensamhetstiden, som räcker till strafftidens slut. Af denna (de båda kulturenas) gemensamhetstid hafva vi inga faktiska qvarlefvor. AntT 4: 139 (
1872).