GENDARM ʃaŋdar⁴m, m.; best. -en; pl. -er. ( gendarm 1776 (: Gendarmerne, pl.) osv.; i pl. o. i ssgr: gensd'arm- (gens'd'arm-, gensdarm-) 1808 (: Gensd'Armerna, pl.) – 1848 (: Gens'd'armes-sprutans))

[jfr dan. o. t. gendarm, eng. gendarme; av fr. gendarme, av ffr. gendarme, bildat till pl. gens d'armes, eg.: beväpnade personer (män), tidigast användt ss. benämning på vissa tungt bepansrade o. beväpnade ryttare, av gens, personer, av lat. gens (gen. gentis), släkte, folk (se GENTIL), o. armes, pl., vapen (se ARMERA). – Jfr GENDARMERI]

person tillhörande gendarmeri.

[GENDARM 1]

1) (i fråga om å. utländska förh.) krigshist. motsv. GENDARMERI 1. EBERHARDT AlmH 3: 427 (1776). NF (1882).

[GENDARM 2]

2) (i fråga om sv. förh. i krig l. å. förh. i Finl. l. utländska förh.) motsv. GENDARMERI 2. DA 1808, nr 14, s. 2. Ensam patrullerande polisman eller gendarm. SFS 1914, s. 331. jfr FÄLT-, LANDT-GENDARM.

Ssgr (i allm. till 2):

– GENDARM-BLÅ.

[jfr t. gendarmenblau, eng. gendarme blue; benämningen urspr. efter färgen på det franska gendarmeriets uniform]

(i sht i fackspr.) som har en kraftig indigoblå färg med ngn skiftning i grönt. Den gendarmblå sjömansdräkten. LEVERTIN 23: 68 (1889).

– GENDARM-BLÅTT, n.

[bildat till -BLÅ]

(i sht i fackspr.) gendarmblå färg.

– GENDARM-STYRELSE. särsk. (i fråga om ä. förh. i Finl.) "styrelse" som hade högsta ledningen av gendarmeriet. Vid Gendarmstyrelsen i Finland anställda personer kunna åläggas att (osv.). FFS 1904, nr 1, s. 14.

– GENDARM-TRUPPER, pl. (i fråga om sv. förh. i krig l. å. förh. i Finl. l. utländska förh.) Till kategorin kavalleri hänföras .. beridna gendarmtrupper. FFS 1903, nr 51, s. 239.