GARVA gar³va², v.¹ -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se d. o.), -NING; GARVARE (se d. o.), GARVERSKA (föga br., UB 5: 438 (1874), WoJ (1891)).
[liksom d.
garve av nt.
garven, motsv. mnt.
gerwen, (ä.) t.
gerben (gärben, garben); eg.: bereda, göra färdig; samma ord som GÖRA, v., o. avledning av ord svarande mot GAR; jfr
GARV]
[GARVA I]
I) i fråga om beredning av hudar o. d. [GARVA I.1]
1) med personsubj.: bereda (hud) till läder gm att behandla (den) med vissa ämnen ("garvämnen", ss. bark l. andra växtämnen, mineralsalter l. fett); jfr BARKA; äv. med subj. som betecknar garvämnet: förvandla (hud) till läder. Egentlig l.
vegetabilisk garvning) (garv.) garvning med bark l. andra växtämnen, logarvning.
HIÄRNE Wed. 9 (
1696).
Ett .. ämne, som för sin egenskap att garfva hudar, har fått namn af garfämne. BERZELIUS Kemi 1: 377 (
1808).
De olika arbeten, som förekomma vid logarfningen, kunna indelas i tre hufvudgrupper, nemligen hudarnas rengöring, den egentliga garfningen och de logarfvade hudarnas beredning till handelsvara. ArbB 78 (
1887).
Garfningen har till uppgift att förvandla djurhuden .. till en produkt, som länge kan motstå förruttnelse, blir mjuk och smidig. HIRSCH LbGarfv. 10 (
1898).
jfr ALUN-, EFTER-, EK-, FETT-, LO-, VIT-GARVA(D), ävensom BARK-, GLACÉ-, LÄDER-, MINERAL-, SÄMSK-GARVNING m. fl. – särsk. (vard., föga br.) bildl., i sådana uttr. som garva ngns hud l. skinn, genomprygla ugn. En (av gossarna) skolfux är och garfvar pojkars skinn / Med björkkarbas. CFDAHLGREN 3: 286 (
1828).
PAULSON Aristoph. 1: 49 (
1901).
[GARVA I.2]
2) i överförd anv. [GARVA I.2.a]
a) (i sht i fackspr.) med avs. på segel o. d.: indränka med avkok på bark. TIdr. 1881,
s. 23.
RAMSTEN o. STENFELT (
1917). jfr
BRUN-GARVA.
[GARVA I.2.b]
b) i sht
fotogr. med avs. på geléartat ämne: göra hård l. fast. Det sura fixerbadet .. har likasom alun egenskapen att härda eller garfva gelatinet (på fotografiplåten). ROOSVAL Schmidt 163 (
1896).
[GARVA I.2.c]
c) med avs. på människohud o. d.: göra grov l. okänslig, barka, härda. Vind och väder (hade) garfvat karlens hy oåtkomlig för rosenpurpurns brytning. ANDERSSON Verldsoms. 2: 185 (
1854).
LINDQVIST Stud. 30 (
1906).
[GARVA II]
II) metall. gm hopvällning av i buntar hoplagda korta järn- l. råstålsstänger samt efterföljande uträckning i valsvärk l. under räckhammare framställa ett för olika fordringar tillräckligt homogent järn- l. stålmaterial; äv. om framställning av damaskerat stål enligt viss metod. VetAH 1748,
s. 69.
Det naturliga stålet utsättes .. för ett slags raffinerings-process, kallad garfning. EconA 1807, juni
s. 55. De yttre bordläggningsplåtarne (
på en isbrytare) af Motala garfvade jern.
TT 1885,
s. 15. DE RoN o.
VIRGIN 2: 63 (
1890). jfr
HOP-,
OM-,
SAMMAN-GARVA(D), ävensom
RÅSTÅLS-GARVNING m. fl.
Ssgr:
A
(i allm. till
I 1; i sht
garv.):
– (II)
GARV-JÄRN.
metall. gm garvning erhållet smidbart järn. JernkA 1870,
s. 271.
Därs. 1894,
s. 385.
–
GARV-KAR.
( garv- 1825 osv. garve- 1739) kar vari hudar läggas vid garvning. VRP 27/6 1739.
2UB 8: 558 (
1900).
–
(II) GARV-KNIPPA.
metall. bunt av till garvning hoplagda järn- l. stålstänger. JernkA 1836)
s. 227.
Därs. 1877) s.
436.
–
GARV-LIM. (
i fackspr.)
lim tillvärkat av vid garvning uppkommande hudavfall; jfr GARVAR(E)LIM. VaruförtTulltaxa 1: 423 (
1912).
–
(II) GARV-STÅL.
[jfr t. gerbstahl]
metall. gm garvning av ståljärn (smältstål) l. brännstål framställt stål. LINNÉ Ungd. 2: 208 (
1734).
RINMAN (
1785).
2NF (
1908).
–
(II) GARV-STÅLS-HAMMARE. (
förr)
vid beredning av garvstål använd, tung, med maskinkraft driven hammare. TILAS Ordalag 3 (
1767).
JernkA 1860)
s. 163.
–
GARV-SYRA,
r. l. f. kem. det adstringerande ämnet galläpplegarvsyra, tannin. BERZELIUS Årsb VetA 1836,
s. 197.
CLEVE KemHlex. (
1883).
ArkKem. II. 12: 1 (1905). jfr EK(BARKS)-, GALLUS-. GALLÄPPLE-, KAFFE-GARVSYRA m. fl.
–
GARV-ÄMNE.
( garv- 1800 osv. garvnings- 1912 osv.) kem. o.
garv. till garvning användt ämne l. medel; särsk. benämning på vissa med garvsyrorna samhöriga, kärvt smakande ämnen som då de upptagas av läderhuden, förvandla (garva) denna till läder; jfr GARVA, v.¹ I ¹. VetAH 1800)
s. 31. (Under benämningen) Garfämne .. har man .. uppfört alla de ämnen, som smaka sammandragande och fälla limsolution.
JBERZELIUS i
FKM 3: 356 (
1810).
Garfämne kallas såväl den produkt, som i sig innehåller den garfvande substansen, liksom äfven den garfvande substansen själf. HIRSCH LbGarfv. 8 (
1898).
EULER Växtk. 1: 112 (
1907).
VaruförtTullaxa 1: 457 (
1912). jfr
KAFFE-,
KINA-GARVÄMNE.
B
(
†):
C
–
GARVNINGS-METOD.
AHB 52: 3 (
1871).
–
GARVNINGS-SÄTT.
VetAH 1792,
s. 51.