–
gasformighet ,
r. l. f. –
(2–4) GAS-FYLLD,
p. adj. –
(2–4) GAS-FYLLNING.
vanl. i fråga om luftballong. SD(L) 1894,
nr 256, s. 5.
–
(3 b) GAS-FÅNG.
metall. öppning i (mas)ugnsmur varigm den (masugns)gas som tillvaratages utströmmar. JernkA 1841,
s. 359.
Därs. 1894,
s. 100.
–
(3 b) GAS-FÅNGST.
metall. jfr FÅNGST 2; vanl. konkretare: (kvantitet) (masugns)gas som erhålles o. tillvaratages; vanl. med adjektivbestämning (stor, liten, ökad, minskad osv.) om produktion av nyttig gas. JernkA 1900,
Bih. s. 226. Därs.
1904,
s. 102.
–
(3 a) GAS-FÖRBRUKARE.
AB 1893,
nr 59 B,
s. 1.
–
(2–4) GAS-FÖRBRUKNING.
i sht till 3 a. TT 1871,
s. 1485.
–
(2–4) GAS-FÖRGIFTAD,
p. adj. i sht till 3 a o. 4. Den gasförgiftade föres naturligtvis först och främst ut i friska luften. SVENSON Sinnessj. 71 (
1907).
–
(2–4) GAS-FÖRGIFTNING. i sht till
3 a o.
4. AB 1893,
nr 59 B,
s. 1.
– (
2)
GAS-GANGRÄN.
med. gasbrand. 2NF 35: 1222 (
1923).
–
(3 b) GAS-GENERATOR.
tekn. (schakt)ugn för framställande av värmel. kraftgas ur fasta bränslen (s. k. generatorgas). JernkA 1846, s.
232. PT 1906,
nr 69 A,
s. 3.
–
(3 b) GAS-GENERERING.
tekn. framställning av gas (i en gasgenerator). JernkA 1876,
s. 91.
– (
4)
GAS-GEVÄRSGRANAT ~⁰¹⁰². mil. gasgranat avsedd att skjutas från (särskilt därför inrättat) gevär. Gasgevärsgranater och gashandgranater. FörslGasI 12 (
1926).
–
(3 b) GAS-GLUGG.
metall. öppning i rostugn gm vilken bränslegasen införes i ugnen. JernkA 1552,
s. 157.
Därs. 1883,
s. 42.
–
(3 a) GAS-GLÖDLAMPA ~⁰²⁰. lampa för gasglödljus. SDS 1894,
nr 418, s. 3.
–
(3 a) GAS-GLÖDLJUS ~⁰², äv ~²⁰ i sht tekn. ljus framställt på det sätt att en glödkropp gm den av den antända gasen utvecklade värmen bringas att glöda. SD 1892,
nr 339, s. 1.
2NF 17: 109 (
1912).
–
(3 a) GAS-GLÖDNÄT ~⁰², äv ~²⁰. nät ("strumpa") använd(t) ss. glödkropp i en gasglödlampa.
– (
4)
GAS-GRANAT.
mil. granat laddad äv. med krigsgas. PT 1916,
nr 181, s. 3. FörslGasI 11 (
1926).
–
(3 b) GAS-GÅNG.
pl. -ar. metall. ledning för (masugns)gas.
JernkA 1850,
s. 212.
–
(2–4) GAS-HALTIG. (
mindre br.)
som innehåller gas. WIKFORSS 1: 614 (
1804).
Salt- och gashaltiga källor. BERGMAN SmSkr. 76 (
1825).
WoJ (1891). – (2–4)
GAS-HÅLLARE.
r. l. m. särsk.
[GAS-HÅLLARE.ssg 1]
1) (
knappast br.)
kem. o.
fys. till 2: gasbehållare. BERZELIUS Kemi 3: 226 (
1818).
TT 1891,
s. 265.
LUNDELL 1893.
[GAS-HÅLLARE.ssg 2]
2) [jfr eng. gas holder]
(
†)
till 3 a: gasklocka. GERELIUS Gasuppl. 51 (
1825).
TByggn. 1859, s.
33.
– (
2)
GAS-HÖLJE. särsk.
astrofys. om atmosfären kring en himlakropp. UVTF 10: 30 (
1874).
–
(3 a) GAS-INGENJÖR. (
vard.)
gasvärksingenjör. TT 1880,
s. 111.
–
GAS-INLOPP ~⁰². särsk. tekn. till 3 b: öppning gm vilken bränslegasen införes i en gaseldad ugn. JernkA 1857,
s. 87.
–
(3 b) GAS-INTAG ~⁰² tekn. gasinlopp. JernkA 1852,
s. 157.
– (
2)
GAS-JON.
fys. o.
kem. joniserad gasmolekyl l. -atom. 2NF 12: 827 (
1909).
–
(3 a) GAS-KALK. (
i fackspr.)
kalk som användts vid rening av lysgas. ARRHENIUS Jordbr. 1: 220 (
1862).
Gaskalken användes för dess halt af calciumsulfhydrat till afhåring af hudar, och för dess halt af cyan till beredning af berlinerblått. LIEDBECK KemTekn. 881 (
1868).
–
(3 a) GAS-KAMIN.
(för uppvärmning av rum avsedd) kamin som eldas med gas. WoJ (1891).
– (
2)
GAS-KAMMARE. (
i fackspr.)
slutet rum i vilket en gas uppsamlas l. gm vilket en gas får passera. TT 1891,
s. 264. 2NF (
1908).
– (
2,
3)
GAS-KANAL.
JernkA 1846,
s. 5 (på gasrostngn). (Kulsprute-)Geväret har fast pipa med gaskanal.
2NF 36: 1254 (
1924).
– (
4)
GAS-KASTARE,
r. i. m. mil. apparat för kastande av mindre gasprojektiler. 2NF 33: 266 (1921). FörslGasI 11 (
1926).
– (
3)
GAS-KLOCKA. större gasbehållare (vid gasvärk) för uppsamlande av gas (o. dess utdrivande i ledningarna); i fråga om gas i bet.
3 a vanl. cylinderformad med öppen botten o. stjälpt i en bassäng med vatten l. annan vätska, i vilken den kan höjas l. sänkas alltefter mängden av den förvarade gasen o. det tryck som man önskar meddela denna; gasometer.
PASCH ÅrsbVetA 1831,
s. 4.
TByggn. 1859,
s. 49.
Gasklocka för acetylenbelysning. PriskurFotogrArtikl. 1900,
s. 315.
SFS 1919,
s. 357.
Ssg:
– (
2)
GAS-KLOT.
astrofys. klot bestående av gaser. HOLMSTRÖM Geol. 66 (
1877).
Man antar på goda grunder, att hela jorden ursprungligen varit ett gasklot, afsöndrat från solen, som ännu befinner sig i detta tillstånd. ARRHENIUS Värld. 34 (
1906).
– (3
a)
GAS-KOL.
tekn. [GAS-KLOT.ssg 1]
1) kolväterikt stenkol lämpat för gastillvärkning. 2SvLäkSH S:
319 (
1854).
Man indelar stenkol . . i magra kol, feta kol, gaskol och flammande gaskol. 2NF 26: 1247 (
1917).
[GAS-KLOT.ssg 2]
2) (
numera mindre br.)
hårdt, grafitartat kol som vid framställning av gas avsätter sig å retorternas inre väggar, retortkol, retortgrafit. KEYSER Kemien 1: 108 (
1869).
2NF (
1908).
–
(3 a) GAS-KOX.
kox som erhålles som biprodukt vid framställning av gas. SCHULTHESS (
1885).
Gaseller s. k. fyrkoks: mörkgrå, erhålles såsom biprodukt vid gasverk. SFS 1894,
Bih. nr 58, s. 31.
– (
4)
GAS-KRIG.
krig fört med användande av krigsgaser. KrigVAT 1922,
s. 344.
TT 1927,
K. s. 77.
–
GAS-KÄLLA geol. [GAS-KÄLLA.ssg 1]
1) till 2: gasvulkan. Nära besläktade med de vulkaniska företeelserna äro gaskällor . . (dvs.) Fumaroler . . Solfatarer . . Mofetter. HAGMAN FysGeogr. 35 (
1903).
[GAS-KÄLLA.ssg 2]
2) till 3 a: plats (hål o. d.) där naturlig gas utströmmar. JernkA 1832,
Bih. s. 6.
Därs. 1876,
s. 71 (rubrik).
– (
3)
GAS-KÖK.
[GAS-KÖK.ssg 1]
1) [eg. eliiptiskt för gasoljeköl:]
(
förr)
kokapparat som eldades med gasolja; jfr FOTOGEN-KÖK. BoupptVäxjö (
1877).
LANGLET Husm. 839 (
1884).
[GAS-KÖK.ssg 2]
2) kokapparat som eldas med gas. TT 1877,
s. 73.
– (
2)
GAS-LAG,
r. l. m. fys. benämning på var särskild av de "lagar" som angiva förhållandet mellan tryck, volym, molekylarvikt o. temperatur i en gas (särsk. om Avogadros, Boyle-Mariottes o. Gay-Lussacs lagar). TT 1895,
K. s. 33. Upptäckten af gaslagarna i slutet af 1700- och början af
1800-talet.
2NF 17: 296 (
1912).
– (
3)
GAS-LAMPA.
[GAS-LAMPA.ssg 1]
1) [eg. elliptiskt för gasoljelampa]
(
förr)
lampa med gasolja som brännmaterial. VexjöBl. 1847,
nr 1. "Gaslampor": små bleckdosor med en liten rund, bart brinnande veke, som släcktes medelst en huv fäst vid en kedja.
LINDER Tid. 46 1924;
i fråga om förh. i Sthm på 1870-talet).
[GAS-LAMPA.ssg 2]
2) lampa (för belysnings-, förr äv. för uppvärmningsändamål) med gas som brännmaterial; nästan bl. i fråga om belysning inomhus (motsatt: gaslykta). GERELIUS Gasuppl. 60 (
1825).
En s. k. Bunsens gaslampa (dvs. Bunsenbrännare). ROSENBERG OorgKemi 321 (
1888).
– (
4)
GAS-LARM.
mil. larm vid fara för krigsgas. SMITH Gastj. 27 (
1925).
ExInf. 1927,
s. 91.
Ssg (mil.):
– (2–4, i sht
3 a)
GAS-LEDNING.
i sht tekn. ledning för överförande av gas från ett ställe till ett annat. JernkA 1846,
s. 19 (om ledning för masngnsgas till gasrostugn). SvT
1852,
nr 14 s. 2. (Marken under gatan) upptages af vatten-, gas- och elektriska ledningar samt afloppskanaler m. m.
2UB 9: 280 (
1905).
Ssg:
–
(3 a) GAS-LJUS,
n. [GAS-LJUS.ssg 1]
1) (det slag av) ljus som frambringas av brinnande gas; motsatt: lampljus, elektriskt ljus m. m. DA 1825,
nr 10, s. 2. Det vanliga gas- eller fotogenljuset är . . icke rätt lämpligt för
(fotografering).
2UB 10: 355 (
1907).
[GAS-LJUS.ssg 2]
2) (
förr)
enkel gasbrännare (i form av ett ljus). VexiöBl. 1817,
nr 13, s. 3 (i fråga om förh. i Wien).
DALIN (
1852).
–
(3 a) GAS-LJUS-PAPPER fotogr. ljuskänsligt kopieringspapper (klorbromsilverpapper) för vilket man vid kopieringen kan använda gasljus (l. konstgjort ljus i allm.). 2NF S:
999 (
1907).
– (2–4, i sht
3 a)
GAS-LUKT.
–
(3 a) GAS-LYKTA,
r. l. f. lykta för gasljus; vanl. om dylik lykta använd för gatubelysning. Skenet från en af gaslyktorna föll på hans ansigte. SCHWARTZ Pos. 47 (
1863).
(Nu) utmönstras gaslyktorna från . . Skeppsbron
(i Sthm). Socialdem.
1928,
nr 68, s. 7.
–
GAS-LYKT-STOLPE ~⁰²⁰. (mindre br.)
jfr -LYKTA. JernkA 1862, 1:
347. Därs.
1867,
s. 241.
–
(3 a) GAS-LYSE. (
mindre br.)
gasbelysning. GERELIUS Gasuppl. 16 (
1825).
STEFFEN EnglVärldsm. 148 (
1898).
–
(3 a) GAS-LYSNING. (
numera mindre br.)
gasbelysning. DA 1825,
nr 9, s. 2.
ÖSTERGREN (
1924;
med tillägget: oftare gasbelysning). (
†)
konkretare. (Mannen) har fått en god tjenst vid gaslysningen. BREMER Brev 3: 442 (
1856).
–
GAS-LYSNINGS-ANSTALT. (
†)
gasvärk. VexiöBl. 1819,
nr 27, s. 3.
KINDBLAD (
1871).
–
GAS-LYSNINGSVÄRK,
n. (†) gasvärk. SFS 1868, nr 22, s. 6. LUNDELL (
1893).
– (2–3, nästan bl.
3 a)
GAS-LÅGA,
r. l. f. låga från en gasbrännare; vanl. om låga från gaslampa, gaslykta, gaskök o. d. PASCH ÅrsbVetA 1827,
s. 183.
Kaffepannan, som jag just lyft av gaslågan. Socialdem. 1928,
nr 68, s. 6.
– (
2)
GAS-LÖSNING.
kem. vätska med däri löst (absorberad) gas. NYBLÆUS Pharm. 251 (
1846).
JernkA 1883,
s. 158.
– (
2,
4)
GAS-MASK, pl.
-er. i sht mil. ansiktsmask till skydd mot (krigs)gaser. PT 1916,
nr 181, s. 3. FörslGosI 50 (
1926).
– (3, i sht 3 b)
GAS-MASKIN.
tekn. kraftmaskin (motor) vid vilken exploderande gas användes som drivkraft; numera huvudsakligen om det slag av maskiner vid vilka färdigberedt gasformigt bränsle (kolväte-, lys-, masugns-, generatorsgas av olika slag o. d.) användes. JernkA 1868,
s. 360.
Den första praktiskt brukbara "gasmaskinen" framkom år 1867. TSjöv. 1905,
s. 406.
– (
4)
GAS-MINA.
mil. mina laddad med krigsgas. 2NF 35: 1222 (
1923).
–
GAS-MOLN.
molnliknande samling av gas(er). [GAS-MOLN.ssg 1]
1) till 2; särsk. om ur vulkankrater uppstigande gaser. RAMSAY GeolGr. 1: 103 (
1912).
[GAS-MOLN.ssg 2]
2) mil. till 4. 2NF 33: 266 (
1921).
– (3, i sht 3 b)
GAS-MOTOR.
tekn. motor driven med gas. (Trösk-)Verket drefs med en 8 hästars maskin med gasmotor. LAHT 1881,
s. 38.
Ssg (tekn.):
–
(3 a) GAS-MÄSTARE.
arbetsledare som står för gastillvärkning l., förr, belysningsanordningarna med gas å teaterscen o. d. FFS 1872,
nr 20, s. 19.
LUNDIN NSthm 262 1888;
i fråga om teater). PT 1915,
nr 125, s. 3.
– (
2,
3)
GAS-MÄTARE,
r. l. m. apparat för uppmätning av tillvärkad l. förbrukad gas; vanl. till 3 a, om de mätare som äro uppsatta i de särskilda lägenheterna för att angiva den mängd förbrukad gas för vilken betalning skall erläggas. BERZELIUS Kemi 3: 475 (
1818).
GERELIUS Gasuppl. 50 (
1825).
Gas- och Vattenmätare. SFS 1906,
nr 38, s. 13.
– (
2)
GAS-NEBULOSA astr. nebulosa sammansatt av gasartade ämnen (motsatt: nebulosa bestående av ett system av otaliga stjärnor), oupplösbar nebulosa. JÄDERIN o. CHARLIER 99 (
1888).
Bland gasnebulosorna kan man särskilja två väsentligen olika typer: de stora oregelbundna nebulosorna och de planetariska nebulosorna. BERGSTRAND Astr. 698 (
1925).
– (
4)
GAS-OFFICER.
mil. officer särskilt utbildad för o. värksam i gastjänst. 2NF 35: 1225 (
1923).
FörslGasI 29 (
1926).
– (
3)
GAS-OLJA,
r. l. f. benämning på en gm destillation av bärgolja erhållen flyktig o. lättantändlig blandning av gasolin o. bensin, i sht förr i stor utsträckning använd för belysning (o. kokning). BERLIN Lrb. 169 (
1876).
Gasoljan var billig, men så förfärligt explosiv. SUNESON GGrund 154 (
1926).
–
GAS-OLJE-FYR.
sjöv. jfr FYR sbst.¹ ⁷. SFS 1883,
Bih. nr 2, s. 16.
–
GAS-OLJE-LAMPA. (
förr)
De efter konstruktören uppkallade Wilanderska gasoljelamporna (införda 1866). Sthm 2: 358 (1897). – (
4)
GAS-PATRULL.
mil. patrull med uppgift att undersöka huruvida terräng är belagd med krigsgas, utmärka dylik terräng, varsko efterföljande trupper o. d. FörslGasI 32 (
1926).
–
(3 b) GAS-PEDAL.
å automobil: pedal varmed gastillförseln till motorn regleras. ESSÉN H Exc. 281 (
1916).
Klämma gaspedalen i botten. BÖÖK ResSv. 13 (
1924).
–
(3 b) GAS-PORT.
metall. gasintag av större dimensioner på gaseldad ugn. JernkA 1884,
s. 424.
– (
4)
GAS-POST,
m. resp. r. mil. post med uppgift att vid gasanfall alarmera trupp. FörslGasI 31 (1926).
– (
4)
GAS-PROJEKTIL.
mil. projektil laddad med krigsgas. KrigVAT 1921,
s. 307.
– (
2,
3)
GAS-PROV.
kem. o.
tekn. prov taget för att fastställa sammansättning, renhet o. d. hos en gas. BERZELIUS Kemi 2: 510 (
1812).
JernkA 1899,
s. 309.
–
(3 b) GAS-PUDDLING. (
förr)
metall. puddling med användande av masugnsgas ss. bränsle. ENEBERG Karmarsch 2: 37 (
1859).
JernkA 1889,
s. 261.
– (3, i sht 3 b)
GAS-PUMP.
tekn. pump varmed gas inpressas i l. utsuges ur ett rum; exhaustor. KEYSER Kemien 1: 129 (
1869).
2UB 9: 609 1901;
på en gasmaskin av ä. modell).
–
(3, i sht 3 b) GAS-PÅDRAG ~⁰². tekn. anordning för reglerande av tillförseln av gas. JernkA 1870,
s. 218.
Gaspådraget strypes (vid bromsning av automobil). LANGE Körteknik 109 (
1925).
– (
2,
3)
GAS-RENING.
kem. o.
tekn. 2NF 17: 103 (
1912).
Ssg:
–
gasrenings-massa.
tekn. till GAS. sbst.¹ 3 a. UB 4: 554 (
1873).
VaruförtTulltaxa 1: 50 (
1912).
– (
2,
3)
GAS-RIK.
tekn. Ett varmare och alltså gasrikare stål. JernkA 1907,
s. 47.
Ofta blandas gasrika bränslen med gasfattiga. HbSkogstekn. 817 (
1922).
–
(3 b) GAS-ROSTA.
metall. rosta (malm) med användande av masugnsgas; anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning. Den gasrostade malmen. JernkA 1848,
s. 11.
Därs. 1904,
s. 59.
–
(3 b) GAS-ROSTUGN ~⁰². metall. rostugn med masugnsgas ss. bränsle. JernkA 1846,
s. 7.
Därs. 1880,
s. 61.
– (3, i sht 3 a)
GAS-RÖR.
rör i gasledning. SvT 1852,
nr 155, s. 2.
Läckande gasrör vållar förödelse ... Fyrtio fönsterrutor sprängda vid explosion. DN 1928,
nr 71, s. 15.
– (3, i sht 3 a)
GAS-RÖRLEDNING ~⁰²⁰. SFS 1869,
nr 24, s. 2.
– (
4)
GAS-SKADAD,
p. adj. i sht mil. Av de gasskadade (i världskriget) dogo 2 %, av sårskadade 24,9 %. TT 1927,
K. s. 77.
–
(3 a) GAS-SKEN.
sken från gaslåga l. gasbelysning, gasljus (se d. o. 1. UB 1: 409 (
1873).
(Han) läste annonserna vid gasskenet. TAVASTSTJERNA Inföd. 32 (
1887).
– (
4)
GAS-SKYDD.
i sht mil. skydd mot invärkan av krigsgas; vanl. konkret, om gasmask o. d. Individuellt, kollektivt gasskydd. KrigVAT 1922, s. 114. KulsprI 168 (1923).
Ssgr (mil.):
– (
4)
GAS-SPANING.
mil. jfr -PATRULL. ExInf. 1927,
s. 218.
– (
2)
GAS-SPEKTRUM fys. spektrum från en glödande gas (vid normalt gastryck: diskontinuerligt spektrum, dvs. band- l. linjespektrum). FLODERUS Fys. II. l: 92 (
1873).
2NF 19: 667 (
1913).
– (
3)
GAS-SPILL,
n. tekn. förhållandet att gas går förlorad gm läckor i ledningar o. d.; äv. konkret, om den på detta sätt förlorade gasen. JernkA 1904, s. 427.
–
(3 a) GAS-SPIS, ngn gg
-SPISEL.
spis inrättad för eldning med gas. TT 1877,
s. 73.
Den moderna gasspisen är en kombination av gaskök och stekugn. BonnierKL 4: 1106 (
1924).
–
(3 b) GAS-SPJÄLL.
metall. vid gasrostugn: spjäll som reglerar gastillförseln. JernkA 1867,
s. 86.
Därs. 1880,
s. 82.
– (
4)
GAS-SPRÄNGGRANAT ~⁰⁰². mil. spränggranat laddad äv. med krigsgas. FörslGasI 11 (
1926).
–
(2a) GAS-SPÄND,
p. adj. Är tarmen . . starkt gasspänd .. så (osv.). WRETLIND Läk. 3: 45 (
1895).
–
(3 b) GAS-STATION. (
i fackspr., särsk. fyrväs., järnväg.)
anstalt vid vilken gas (acetylengas, oljegas o. d.) för fyrar, järnvägar o. d. fylles på järnflaskor o. d. för vidare försändning till användningsorten. 2NF 34: Suppl.
s. 528 (
1922).
SFS 1925,
s. 451.
–
(3 a) GAS-STENKOL ~²⁰, äv. ~⁰². gaskol (se d. o. 1.
AB 1890,
nr 11, s. 1.
– (
4)
GAS-STRID.
i sht mil. strid som utföres medelst krigsgas. HANSLIAN o. BERGENDORFF Gaskr. 9 (
1923).
FörslGasI 14 (
1926).
Ssg:
–
(3 b) GAS-STÄMMA,
r. l. f. (
†)
metall. gasspjäll. JernkA 1852,
s. 156.
– (
2)
GAS-TEORI fys. teori som förklarar gasernas fysiska egenskaper; särsk. i uttr. den kinetiska gasteorien, om den teori som förklarar gasernas fysiska egenskaper på mekanisk grund. TT 1895,
K. s. 33.
– (
2)
GAS-TERMOMETER.
fys. termometer byggd på gasers egenskap att ändra tryck (o. volym) vid förändring av temperaturen. MOLL Fys. 2: 4 (
1898).
– (3, i sht 3 b)
GAS-TILLFÖRSEL ~⁰²⁰. tekn. – (
2)
GAS-TILLSTÅND ~⁰², äv. ~²⁰. NF 1: 195 (1875). Gasernas afvikelser från lagarne för ideela gastillståndet. TT 1895,
K. s. 35.
– (
3,
4)
GAS-TILLVÄRKNING ~⁰²⁰. SvT 1852,
nr 14, s. 2.
– (
4)
GAS-TJÄNST.
mil. tjänst vid användande av krigsgas. 2NF 33: 266 (
1921).
–
(3 a) GAS-TJÄRA,
r. l. f. stenkolstjära, vilken erhålles ss. biprodukt vid framställning av gas. ENEBERG Karmarsch 1: 219 (
1858).
JernkA 1907,
s. 462.
–
(3 b) GAS-TORN.
(tornlik byggnad inrymmande) gasgenerator. JernkA 1864,
s. 198.
2UB 7: 237 (
1903).
– (
4)
GAS-TRUPP.
mil. trupp avsedd för gastjänst; vanl. i pl. 2NF 33: 266 (
1921).
–
(2–4) GAS-TRYCK.
(ofta fys.) tryck i l. hos en gas; i icke fackmässigt spr. särsk. till 3 a, om det tryck som lysgasen har i rörnätet. TT 1871,
s. 284.
Identiteten af gastrycket och det osmotiska trycket. PT 1901,
nr 290 A,
s. 3.
Gastrycket (började) även i de södra stadsdelarna (av Sthm) bliva dåligt. GasvFÅb. 1927,
s. 17.
–
(3 a) GAS-TÄNDARE,
i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. [GAS-TÄNDARE.ssg 1]
1) (
i fråga om ä. förh.)
person som hade till uppgift l. yrke att tända (o. släcka) gaslyktorna på gatorna (l. i en större fastighets trappor o. d.); lykttändare. LJUNGGREN Resa 2 (
1871).
Vedbärare och gaständare vid k. slottet. AB 1890,
nr 24, s. 2.
[GAS-TÄNDARE.ssg 2]
2) apparat varmed gas tändes; förr i sht om den stång varmed en lykttändare tände (o. släckte) en gaslykta: lykttäudare; numera i sht om olika slag av mekaniska, kemiska l. elektriska apparater varmed en gaslåga tändes.
TT 1872,
s. 234.
HIERTA-RETZIUS ArbStug. 109 (
1897).
– (
2,
4)
GAS-TÄT,
i sht ss. adv. -tätt. (i sht fys. o. tekn., äv. mil.) ogenomtränglig för gas. TT 1872, s.
30. (Ett fästes inre bör kunna) gastätt avstängas.
KrigVAH 1921,
s. 97.
–
(2–4) GAS-TÄTHET ~⁰~² l. ~²⁰, sbst.¹ i sht fys. o. tekn. till -TÄT. 2NF 13: 693 (
1910).
– (
2)
GAS-TÄTHET ~²⁰ l. ~⁰² sbst.² egentliga vikten av en gas (i förh. till luft av samma tryck o. temperatur l. till väte ss. enhet). NF 3: 1266 (
1880).
Debierne . . (har för niton) erhållit gastätheten 220. 2NF 22: 891 (
1915).
– (
3)
GAS-UGN.
(ofta tekn.) ugn eldad med gas; ofta till 3 a, om dylik bad- l. stekugn. JernkA 1858,
s. 48.
–
(3 a) GAS-UPPLYSNING. (
†)
gasbelysning. TEGNÉR (WB) 4: 99 1823;
i bild).
BREMER Brev 3: 302 (
1853). - (2
a) -UPPSTÖTNING(AR)~⁰²⁰(⁰).
ÅrsberSabbatsbSjukh. 1591,
s. 48. SFS
1914,
s. 248.
– (
2,
3)
GAS-UR.
tekn. mindre gasmätare (anbragt vid förbrukningsstället) vars mekanism innehåller en rundtgående del. LIEDBECK KemTekn. 985 (1868).
JernkA 1901,
s. 283.
– (
4)
GAS-UTBLÅSNING ~⁰²⁰ mil. utspridning av krigsgas ur gasbehållare. SMITH Gastj. 15 (1925).
– (
2)
GAS-UTBYTE ~⁰²⁰, sbst.¹ fysiol. om utbyte av gaser gm en vävnad; ofta i uttr. det respiratoriska gasutbytet. Gasutbytet genom huden. HAMMARSTEN FysiolK 443 (
1853).
Därs. 564.
– (3, i sht 3 a)
GAS-UTBYTE ~⁰²⁰, sbst.² tekn. konkret, om den mängd gas som vid gasberedningen utvinnes vid ett visst tillfälle l. under en viss tid, gasproduktion.
TT 1899,
K. s. 90.
2NF 17: 95 (
1912).
–
(2–4) GAS-UTSTRÖMNING ~⁰²⁰¹. särsk. om utströmning av gas, beroende på vulkanisk värksamhet; äv. konkret, om gasvulkan. JernkA 1828, Bih. s. 1 (
1829).
Gasutströmningar (Fumaroler) och källor med kokande vatten. HAMMARGREN Jordkl. 137 (
1854).
–
(3 b) GAS-UTTAG ~⁰² tekn. öppning i en ugn (särsk. masugn) o. d. varigm gasen (masugnsgasen) uttages. JernkA 1854,
s. 78.
EKMAN SkogstRb. 258 (
1908).
HbSkogstekn. 172 (
1922).
–
(2, 3 b) GAS-UTVECKLARE ~⁰²⁰⁰, r. l. m. tekn. (mindre) apparat vari en gas (särsk. acetylen) framställes för praktiskt bruk. SDS 1899,
nr 542, s. 2.
– (2–4)
GAS-UTVECKLING ~⁰²⁰. utveckling av gas; stundom (i sht förr) : framställning av gas. BERZELIUS Kemi l: 109 (1808). Diarrhéer med stor gasutveckling. Hygiea 1853,
s. 369; jfr
GAS sbst.¹ ² a. SFS 1919, s.
1972.
Ssg (förr):
–
gasutvecklings-apparat.
– (
2)
GAS-VANNA.
r. l. f. kem. o.
tekn. Gasvannan är det kärl, hvaruti man omstjelper kärlet för gasens uppfångande och hvaruti den vätska nedrinner, hvarmed nämnda var fylldt före gasens ditkomst. NYBLÆUS Pharm. 445 (
1846).
SD(L) 1896,
nr 496, s. 4.
– (
4)
GAS-VAPEN.
mil. truppslag avsett för användning av krigsgas. 2NF 35: 1290 (
1923).
– (
3)
GAS-VATTEN.
tekn. särsk.
till 3 a, om det med olika ämnen (buvudsakligen kolsyrad ammoniak o. svavelammonium) försatta vatten som erhålles vid lysgasrening, ammoniakvatten. ARRHENIUS Jordbr. 1: 220 (
1862).
2NF 17: 100 (
1912).
SFS 1919,
s. 1438.
– (
3)
GAS-VED.
tekn. ved avsedd till framställning av gas. Gasveden skall .. vara af fullmoget furuträd med rik och fet kärna (töre). TLev. 1899, nr 48, s. 1. –
GAS-VOLYM.
kem. o.
fys. i sht till 2.
– (
2)
GAS-VULKAN.
vulkanisk gaskälla; jfr FUMAROL, MOFETT, SOLFATAR. NF 5: 497 (
1882).
KJELLÉN Underjordlnfl. 43 (
1893).
–
(3 b) GAS-VÄLLUGN ~⁰², äv. ~²⁰. tekn. vällugn vid vilken (generators)gas användes ss. bränsle.
JernkA 1843,
s. 342. Därs.
1890;
s. 346.
–
GAS-VÄRK,
n. i sht
tekn. anläggning för framställning av gas; särsk. om dylik anläggnIng för lysgastillvärkning. GERELIUS Gasuppl. 57 (
1825).
SDS 1899,
nr 542, s. 2 (
om acetylengasvärk).
Göteborg, som år 1846 fick sitt första gasverk. LfF 1913,
s. 283. jfr
STENKOLS-,
TORV-,
TRÄ-GASVÄRK m. fl.
Ssgr:
–
gasvärks-tjära,
r. l. f. m. fl.
–
GAS-VÄRKAN.
mil. om den invärkan som krigsgas utövar på människor o. djur. KrigVAT 1922,
s. 114. FörslGasl 10 (
1926).
– (
3)
GAS-ÅTGÅNG ~⁰², äv. ~²⁰.
– (
3)
GAS-ÄSSJA.
tekn. ässja med gas ss. bränsle. TT 1889,
s. 232.
Avledn.