GENOMSLAG je³nom~sla²g, n.; best. -et; pl. == - 1) (i fackspr.) motsv. GENOMSLÅ 1 o. 2: genomslående; genombrytning; genombrott; vanl. mer l. mindre konkret; utom i ssgr numera nästan bl. (se dock a) i fråga om framställning av skrivmaskinsskrift i flera exemplar på sådant sätt att man på skrivrullen insätter flera blad med kopiepapper emellan, genom vilka skriften nedslås å underliggande blad; ofta närmande sig l. övergående i bet.: genomslagskopia. (Karbonpapper) för upp till 15 genomslag. SD 1915, nr 331, s. 8. Man kan med genomslag göra sex exemplar av en skrivelse på en gång. ÖSTERGREN (1924). – särsk. a) (fullt br.) bärgv. motsv. GENOMSLÅ 1 a: genombrytning, genombrott; särsk. konkret: gm genombrytning av bärgvägg, tak l. botten (sula) i en gruva åstadkommen förbindelse mellan olika gruvrum, orter l. sänkningar; punkt där två mot varandra drivna gruvarbeten träffas o. uppnå förbindelse med varandra; jfr DURKSLAG 2. LEIJELL PVetA 1751, s. 33. RINMAN 1: 454 (1788). Från Bjelkesgrufvau (i Jämtland) är genomslag 2:ne gånger verkstäldt på Ad(olf) Fredriks (gruva). VetAH 1814, s. 91. Schakt af ringa djup, som blott afse genomslag för t. ex. luftvexling eller kommunikation, kunna drifvas med 6-8 fots sidor. WETTERDAL Grufbr. 179 (1878). 5SvGeolU 6: 243 (1915). b) (†) sil, durkslag (se d. o. 4. SCHULTZE Ordb. 4509 (c. 1755). 2) tekn. motsv. GENOMSLÅ 4 b: förhållande(t) att elektriskt isolationsmaterial genombrytes på grund av för stor spänning. TT 1895, M. s. 66. I allmänhet har ett fiertal exemplar af hvarje typ (isolatorer) underkastats prof i afseende på genomslag samt öfverslag öfver manteln till stödet. JernkA 1909, s. 94.