GIRO ji⁴ro l. -rå l. -rω, äv. ³², n. (m. WOJ (1891); r. CANNELIN (1921)); best. -t; pl. (i bet. 3, föga br.) -n. [av it. giro, eg. omlopp, av lat. gyrus, cirkel, kretslopp, av gr. γῦϱος med samma bet.]
i sht
bankv. [GIRO 1]
1) överflyttning efter skriftlig anvisning av ett tillgodohavande från en deponents bankkonto till en annans; jfr GIRERA; i ssgr. – jfr POST-GIRO. [GIRO 2]
2) (numera knappast br.) i fråga om växel: överlåtelse till annan person medelst anteckning härom på baksidan av växeln. ANDERSSON (
1845).
SFS 1880,
nr 15, s. 3.
BonnierKL (
1924). – jfr
BLANKO-GIRO.
[GIRO 3]
3) elliptiskt för GIRO-RÄKNING l. -KONTO. Ett belopp stående på giro. Sätta in pängar på giro. FORSSELL Stud. 2: 129 (
1888). jfr
BANK-GIRO.
Ssgr (i allm.
bankv.): (1)
–
GIRO-BANK, pl.
-er. (i sht förr) bank vars huvudsakliga rörelse bestod i överföring (girering) av deponerade medel från en räkningsinnehavares konto till en annans, depositionsbank. HOLMBERGSSON Sartorius 61 (
1800).
ROSENBERG Bankv. 6 (
1878).
– (
1,
3)
GIRO-CHECK.
Check som ngn utfärdar på sitt tillgodohavande på giroräkning.
– (
1,
3)
GIRO-KONTO.
jfr -RÄKNING. WoJ (1891). – (
1)
GIRO-KORT,
n. post. kort som utställes i o. för överföring av medel från ett postgirokonto till ett annat. 2NF 37: 1130 (1925).
– (
1,
3)
GIRO-RÄKNING.
om bankräkning på vilken insatta medel tillhandahållas vid anfordran, uppo. avskrivningsräkning, checkräkning; jfr FOLIO-RÄKNING. SydsvD 1870,
nr 113, s. 3.
SFS 1897,
nr 27, s. 5.