GIFT jif⁴t, sbst.², n. (SPEGEL GW 132 (1685) osv.) ((†) r. l. f.
BERCHELT PestOrs. A
7 b
1589;
i bet.
1 e),
Ballet 1701, s. B
1 b (
i bet. 2));
best. -et (ss. r. l. f. -en); pl. -er ³² (WESTE (1807) osv.) ((†) == (LINNÉ Diet. 2: 114 (c. 1750), THOMANDER 3: 69 (1826))). [liksom d. gift, r., förr äv. n., av t. gift, n., förr äv. f., av fht. gift, f. Ordet är eg. identiskt med GIFT, sbst.¹, o. betyder "ngt som gives in"]
[GIFT.sbst2 1]
1) ämne av organiskt l. oorgansikt ursprung som, då det tillföres en levande organism, gm sin kemiska beskaffenhet redan i ringa mängd värkar skadligt l. dödande på densamma; jfr ETTER, FÖRGIFT. Organiska, oorganiska gifter. Intaga l. taga gift, förtära ngt gift i avsikt att beröva sig livet. Giva ngn gft, (i mat l. dryck) giva gift åt ngn (i avsikt att beröva honom livet).
STIERNHIELM Fred. 1 (
1649).
Ibland alt Gift har Arseniken et utmärkt ställe. FISCHERSTRÖM 1: 180 (
1779).
Som ormen af sit gift och korpen af sin svärta / Lät smädarn rosa sig af et förderfvadt hjerta. GYLLENBORG Skald. 74 (
1798).
Av gifter, som utifrån tillföras kroppen .., är alkoholen den ojämförligt viktigaste. WIGERT PsykSj. 1: 43 (
1924). jfr
ARSENIK-,
BAKTERIE-,
BI-,
BLOD-,
BOLMÖRTS-,
DIGITALIN-,
FISK-,
FLUG-,
FLUGSVAMPS-,
HJÄRT-,
HUGGORMS-,
KORV-,
KÖTT-,
METALL-,
MOT-,
MYGG-,
MYR-,
NERV-,
OPIE-,
ORM-,
PIL-,
RÅTT-,
RÄV-,
SVAMP-,
VAR-,
VÄXT-GIFT m. fl. – särsk.
[GIFT.sbst2 1.a]
a) (
vard.)
i bedyranden, i uttr. (kunna) taga gift på ngt o. d., eg.: (åtaga sig att) intaga gift (om ngt icke är sant). Här är guld, det kan ni ta gift på. GHT 1897,
nr 266, s. 3.
[GIFT.sbst2 1.b]
b) (
numera mindre br.)
i uttr. blanda l. laga gift åt ngn, bereda gift (åt ngn) l. inblanda gift i ngns mat l. dryck (för att beröva honom livet). CAVALLIN (
1875).
Hon .. blandade gift .. åt sin make. RYDBERG RomD 11 (
1877).
[GIFT.sbst2 1.c]
c) pregnant, om arsenik; numera bl. ss. första led i ssgr. WALLERIUS Min. 226 (
1747).
FISCHERSTRÖM 1: 178 (
1779).
[GIFT.sbst2 1.d]
d) oeg., om sådant som är l. antages vara skadligt l. hälsofarligt; numera bl. (i sht vard.) med avsiktlig, ofta skämtsam överdrift. LINNÉ Diet. 2: 156 (
c. 1750).
Färsk potates är allt farlig, och gröna potatesknoppar rena giftet. ALMQVIST Lad. 21 (
1840).
[GIFT.sbst2 1.e]
e) enl. äldre, mindre utvecklad sjukdomsuppfattning, allmännare, om farligt sjukdoms- l. smittämne. (Man skall mot pestsmitta bruka) thet som styrker hiertat, och bewarar thet för then hefftige gifften. CHESNSCOPHERUS RegIter C
3 b (
1613).
Veneriskt gift. DALIN 1852. jfr
KOPP-,
PEST-,
SJUKDOMS-GIFT. – särsk. (
†)
närmande sig l. övergående i bet.: smittosam farsot. Genom besmittelse vthaff .. Himmelens onde Aspecter, och ingiutelse, .. ther aff een gemeen regerande Gifft på Menniskiorne komma pläger. BERCHELT PestOrs. A
7 b (
1589).
[GIFT.sbst2 2]
2) bildl.; särsk. om sådant som är fördärvligt l. skadligt i andligt l. moraliskt hänseende. Syndsens gift. Ps. 1695,
217: 1.
Bårt Sårgse tankars drifft! / Som är för mensklig Frögd en gifft. Ballet 1701, s. B
1 b. Det gift, som frätte det forna regeringssättet.
ODHNER G3 1: 273 (
cit. fr. 1773).
Ondskans gift. ÖDMANN AnvPred. 64 (
1807).
För .. (arabens) egen race var Europas upplysning .. ett säkert dödande gift. HEIDENSTAM End. 1: 135 (
1889). jfr
ARGHETS-,
AVUNDS-,
KÄTTAR-,
SJÄLA-,
SYNDAGIFT m. fl. – särsk.
[GIFT.sbst2 2.a]
a) (
†)
med genitivbestämning angivande det för vilket ngt är fördärvligt l. skadligt. Thesse Synder äro wår Christendoms gifft och död. EKMAN Siönödzl. 236 (
1680).
Skrymteri är vänskapens gift. CAVALLIN (
1875).
[GIFT.sbst2 2.b]
b) (
i sht i vitter stil)
i fråga om ondskefullt l. hatfullt l. elakt tänkesätt l. tal o. d.: elakhet, ondska, giftighet. Socker munn haar gifft i grund. GRUBB 747 (
1665).
Hans läppar gift, hans hjerta galla hyste. KELLGREN 2: 75 (
1790).
Drottningens omdöme och smak är piquant utan något gift. AJourn. 1815,
nr 7, s. 4. (Paskillerna) äro fulla af gift och andas nästan hat mot Rudbeck.
ANNERSTEDT UUH II. 1: 174 (
1908).
Ssgr (i allm. till
1):
A
:
–
GIFT-APPARAT.
zool. hos vissa djur: organ medelst vilket djuret kan till försvar l. till bedövande l. dödande av byte ingjuta gift i fiendens l. bytets kropp. NILSSON Fauna 3: 45 (
1842).
THORELL Zool. 2: 213 (
1861).
–
GIFT-BEMÄNGA. (
i vitter stil)
uppblanda med gift; förr äv.: bestryka med gift; nästan bl. i p. pf. ss. adj. Så sönderbryyt tå först the gift-bemängde Skecktar (dvs. pilar). SPEGEL GW 295 1685;
i bild). (
Sjukhus-)föreståndarinnan .. fördelar åt en hvar hans giftbemängda läkedryck.
STRINDBERG Inf. 9 (
1897).
–
GIFT-BEREDELSE. (
†)
== -BLANDNING 1. RP 2: 260 (
1630).
–
GIFT-BETECKNING apot. konkret: beteckning som angiver att viss vara är giftig. SFS 1901,
Bih. nr 104, s. 25.
–
GIFT-BLANDAD,
p. adj. (
i sht i vitter stil)
uppblandad l. bemängd med gift; förr äv.: bestruken med l. doppad i gift. (Avunden) lossade mången giftblandad pil mot ..
(GFWirséns) namn.
BESKOW i
SAH 13: 50 1828;
i bild).
KINDBLAD (
1871).
ÖSTERGREN (
1924).
– (jfr
1 b)
GIFT-BLANDARE.
person som bereder gift; i sht (i fråga om ä. förh. o. primitiva kulturer) om person som (yrkesmässigt) bereder gift för att bringa sina medmänniskor om livet. MÖLLER (
1790).
UB 5: 230 (
1874).
– (jfr
1 b)
GIFT-BLANDERI ¹⁰⁰⁴, äv. ⁰¹⁰⁴, äv. ³~⁰⁰². (mindre br.)
== -BLANDNING 1. Drottning Blankas giftblanderier. KULLBERG Mem. 3: 140 (
1836).
ÖSTERGREN 1924;
angivet ss. sällsynt).
–
GIFT-BLANDNING.
[GIFT-BLANDNING.ssg 1]
1) beredning av gift (i avsikt att bringa ngn om livet). ÖDMANN MPark 296 (
1800).
ÖSTERGREN (
1924).
[GIFT-BLANDNING.ssg 2]
2) konkret: tillblandat gift. ADLERBETH Ov. 5 (
1818).
ÖSTERGREN (
1924).
–
GIFT-BLOMMA,
r. l. f. (
i vitter stil)
giftig blomma; särsk. bildl. Almqvist var .. ett barn af sin tid, och romantiken slog hos honom ut sin färgrika svenska giftblomma. PT 1897,
nr 83 A,
s. 3.
–
GIFT-BLÅSA,
r. l. f. [GIFT-BLÅSA.ssg 1]
1) zool. hos vissa djur med giftkörtel: utvidgning av giftkörtelns utförsgång; äv.: reservoar för samlande av det i giftkörteln alstrade giftet; förr äv.: giftkörtel. MÖLLER (
1790).
Gadd och giftblåsa finnas endast hos visen och arbetarne. DAHM Biet 30 (
1878).
NF 12: 370 (
1888).
[GIFT-BLÅSA.ssg 2]
2) (
vard.)
bildl. om person; jfr GIFT sbst.² 2 b, GIFTIG 3 c. Den der giftblåsan med sina elaka insinuationer. HEDBERG Sardou 74 (
1866).
–
GIFT-BOK, pl.
-böcker.
apot. på apotek: bok vari införes uppgift på den kvantitet gifter som utlämnats utan läkarföreskrift, t. ex. åt yrkesidkare o. d.
SFS 1854,
nr 34, s. 5.
Därs. 1921,
s. 891.
–
GIFT-BÄGARE.
(nästan bl. i fråga om ä. förh.) med giftig l. giftblandad dryck fylld bägare; i allm. i sg. best., särsk. i uttr. tömma giftbägaren, intaga gift i avsikt att beröva sig livet. (Sokrates) ville icke .. erlägga dessa (pänningböter); och fördenskuld blef giftbägaren honom ådömd. WULF Köppen 1: 116 (1799). (Alvsols bröder) räcka före slaget giftbägaren åt sin syster, att hon icke lefvande må falla i segrarens våld. BÖTTIGER 5: 253 (
1871,
1874) särsk. bildl.; jfr
GIFT sbst.² ². Vällusten
(möter dem) med sin giftbägare.
HAGBERG Pred. 3: 150 (
1817). Han .. hade druckit ur .. pessimismens giftbägare.
NordT 1883,
s. 416.
–
GIFT-DOLK.
[GIFT-DOLK.ssg 1]
1) (
förr)
till 1: dolk av visst slag, avsedd att införa gift i ett sår som åstadkommits med densamma. Rig 1921,
s. 151.
[GIFT-DOLK.ssg 2]
2) bildl.; jfr GIFT sbst.² ². HEDBERG Dagen 118 (
1863).
Hånets smidiga giftdolk. HÖGBERG Storf 159 (
1915); jfr
GIFT sbst.² ² b.
–
GIFT-DRIVANDE,
p. adj. (
†)
som förtager värkan av gift, som värkar ss. motgift. PALMCRON SundhSp. 65 (
1642).
ApotT 1739,
s. 22.
–
GIFT-DÖDA,
r. l. f. (
†)
benämning på vissa växter som antagits förtaga värkan av gift. [GIFT-DÖDA.ssg 1]
1) växten Teucrium scordium Lin., lökgamander, löksuga, svettört. RUDBECK HortBot. 104 (
1685).
[GIFT-DÖDA.ssg 2]
2) växten Aconitum Anthora Lin.; jfr -LÄKA. FRANCKENIUS Spec. A 3 b (
1659).
SERENIUS Iiii 3 b (
1757).
–
GIFT-EK.
den i nordöstra Asien o. Nordamerika växande växten Rhus toxicodendron Lin., jfr -SUMAK. BREMER NVerld. 1: 426 (
1853).
Giftek .., hvars hartssaft åstadkommer svårartad hudinflammation. 2NF 23: 132 (
1915).
–
GIFT-FAST,
adj. (
i fackspr.)
immun mot (visst) gift. 2NF 38: 174 (
1925).
Avledn. –
giftfasthet ,
r. l. f. (
i fackspr.)
SUNDBERG Mikroorg. 238 (
1896).
–
GIFT-FLUGA. (
mindre br.)
giftig fluga. Giftflugor vålla stank och jäsning i salfvoberedarens salfva. Pred. 10: 1 (
öv. 1897).
–
GIFT-FRI.
[GIFT-FRI.ssg 1]
1) till 1, om ämne o. d. Giftfria färger, tapeter, tyger. SCHULTHESS 1885.
[GIFT-FRI.ssg 2]
2) (
tillf.)
till 2 b. En .. känslig och relativt giftfri komik. NordT 1883,
s. 627.
– (jfr
1 e)
GIFT-FRÖ,
n. (†) smittofrö. (De smittosamma sjukdomar) som tros härröra af något gift-frö, bero mycket uti sin utbredande kraft af luftkretsens beskaffenhet. VetAH 1771, s. 33.
–
GIFT-FULL.
[GIFT-FULL.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
full av gift, giftig. Häftiga och giftfulla medicamenter. SvMerc. 1: 347 (
1755).
En giftfull orm. ADLERBETH Æn. 40 (1804).
ÖSTERGREN (
1924).
[GIFT-FULL.ssg 2]
2) (
i vitter stil)
bildl.; jfr GIFT sbst.² ². ISOGÆUS Segersk. 290 (
c. 1700).
Hatets och ondskans giftfulla planer. STRINNHOLM Hist. 1: 183 (
1834).
ÖSTERGREN (
1924).
–
GIFT-FYLLD.
p. adj. [GIFT-FYLLD.ssg 1]
1) fylld av gift, giftig. [GIFT-FYLLD.ssg 2]
2) (
i vitter stil)
bildl.; jfr GIFT sbst.² ². RUNEBERG 3: 57 (
1843).
Det giftfyllda, neddragande i hela .. (Cleopatras) väsen. SCHÜCK AllmLittH 3: 554 (
1921).
–
GIFT-GAS.
mil. stridsmedel av kemisk natur (eg. om giftig gas, men äv. om giftigt, fast l. flytande ämne i fintfördelad form), krigsgas, stridsgas. CEDERSCHIÖLD Krig 83 (
1916).
TT 1927,
K. s. 78.
–
GIFT-GRÖN.
eg.: grön ss. vissa slags giftiga ämnen, t. ex. ärg; skarpt l. ilsket grön. (Potatisfältens) giftgröna yta. EWIGSTRÖM i OoB 1896,
s. 552.
–
(1 c) GIFT-KAMMARE.
bärgv. rum i vilket vid rostning av arsenikhaltiga malmer arseniksyrlighet avsätter sig. JernkA 1828, 1:
405.
2NF 2: 84 (
1904).
–
(1 e) GIFT-KIS. (
numera knappast br.)
miner. förening av järn med arsenik o. svavel, arsenikkis, misspickel, vitkis. VetAH 1746,
s. 119.
CRONSTEDT Min. 140 (
1758).
DALIN 1852;
med hänv. till arsenikkis).
–
GIFT-KÖRTEL.
zool. hos vissa djur: körtel som avsöndrar gift. FRIES Årsb VetA 1832,
s. 70.
Giftkörtlarne hos ormarne. LEVERTIN Eschricht 1: 130 (
1858).
LfF 1905,
s. 236.
–
GIFT-LAGSTIFTNING ~⁰²⁰. lagstiftning angående handeln med giftiga ämnen. NF 1: 1137 (
1876).
–
GIFT-LÄKA,
r. l. f. [jfr t. giftheil]
(
†)
== -DÖDA 2. FRANCKENIUS Spec. A 3 b (
1659).
SERENIUS Iiii 3 b (
1757).
–
GIFT-LÖS. särsk.
om djur: som saknar gift, icke giftig. NILSSON Fauna 3: 24 (
1842).
Giftlösa ormar. THORELL Zool. 2: 228 (
1861).
–
(1 c) GIFT-MJÖL. (
numera knappast br.)
bärgv. om arseniksyrlighet som förflyktigas vid rostning av arsenikhaltiga kiser o. förtätas i förlagen till ett vitt pulver. RINMAN (
1788).
VaruförtTulltaxa 1: 410 (
1912).
–
GIFT-MORD.
mord gm gift. FörhLäkS 1865,
s. 159. NF (
1882).
–
GIFT-MÄRKE.
apot. == -BETECKNING. SFS 1856,
nr 27, s. 2.
Därs. 1892,
Bih. nr 89, s. 5.
–
GIFT-MÖRDARE.
jfr -MORD. UpsLäkF 1888–89, s. 67.
–
GIFT-PIL.
förgiftad pil; äv. bildl., med anslutning till GIFT sbst.², ². Avskjuta sina giftpilar mot ngn (t. ex. i en pamflett o. d.); jfr GIFT sbst.² 2 b. Härlig är anblicken af den man, som bjuder ett modigt och tåligt bröst mot lifvets giftpilar. BREMER Nina 834 (
1835). Från nya kanoter .. avskjutas de otäcka giftpilarna.
HEDIN Pol 2: 280 (
1911).
–
GIFT-PLANTA.
giftig planta; äv. bildl. NordT 1884,
s. 508.
Rofdjur och giftplantor funnos icke i paradiset. TOPELIUS Tb. 26 (
1895).
–
GIFT-PULVER.
[GIFT-PULVER.ssg 1]
1) (
†)
pulver mot gift. BERCHELT PestOrs. G 2 a (
1589).
WIKFORSS 1: 677 (
1804).
[GIFT-PULVER.ssg 2]
2) giftigt pulver. LEVIN Schiller Cab. 173 (
1800).
FAHLCRANTZ Lessing Sampson 97 (
1822).
–
GIFT-ROT.
( gift- 1638–1812. gifte- 1757) om (rot av) vissa växter som antagits förtaga värkan av gift. [GIFT-ROT.ssg 1]
1) (
†)
växten Scorzonera humilis Lin., svinrot, ängssvärta, kornfibla. FRANCKENIUS Spec. E 3 a (
1638).
SERENIUS Kkkk 2 b (
1757).
[GIFT-ROT.ssg 2]
2) (
†)
växten Dorstenia contrayerva Lin. ApotT 1739,
s. 60.
SPF 1812,
s. 260.
[GIFT-ROT.ssg 3]
3) växten Cynanchum vincetoxicum Lin., svaltulka, svalört. LINDGREN Läkem. (
1902).
–
GIFT-RÖDLING.
den giftiga svampen Agaricus (Entoloma) lividus Bull., bolmörtsskivling. 2NF 38: 135 (
1925).
–
GIFT-SKÅP.
på apotek: skåp i vilket starkare gifter förvaras. SFS 1854,
nr 34, s. 3. särsk. (i bibliotekskretsar, vard.) bildl., om avskilt förvaringsställe för "farliga" böcker i bibliotek.
SD(L) 1904,
nr 227, s. 1.
WALDE Krigsb. 1: 40 (
1916).
–
GIFT-SKÖLD.
(-skild) (†) amulett mot förgiftning. Finnes och i Apoteken .. gifftskilder the man kan hängia på Bröstet vthan på skiortan. PALMCRON Ber. B
1 a (
1638).
LINDESTOLPE Fross. 28 (
1717).
–
GIFT-STADGA,
r. l. f. stadga rörande förvaring o. försäljning av giftiga ämnen o. varor. NF 1: 1137 (
1876).
–
GIFT-STEN. (
†)
[GIFT-STEN.ssg 1]
1) == -MAGNET. SYNNERBERG (
1815).
[GIFT-STEN.ssg 2]
2) till 1 c. a) arsenikmalm. RINMAN 1788;
med hänv. till arsenikmalm).
[GIFT-STEN.ssg 2.b]
b) om arsenikhaltig slagg från en arsenikhytta. SYNNERBERG (
1815).
[GIFT-STEN.ssg 2.c]
c) om smält massa av vit arsenik, glas o. spetsglans. SYNNERBERG (
1815).
–
GIFT-SVULLEN,
p. adj. (
†)
uppsvälld av gift. (Ormen) kämpar / Med hög, giftsvullen hals. WALLIN Vitt. 2: 292 (
1805).
–
GIFT-TAND.
zool. hos vissa ormar: ränn- l. rörformig tand som står i förbindelse med en giftkörtel. MARKLIN Illiger 225 (
1818).
2NF 9: 1137 (
1908).
–
GIFT-TECKEN apot. i farmakopén o. på förvaringskärl i apoteken användt tecken som utmärker att viss vara är giftig. SFS 1856,
nr 27, s. 3.
Därs. 1920,
s. 421.
–
GIFT-TRÄD. (
föga br.)
giftigt träd. LIND 1738;
under oleander).
CVASTRANDBERG 4: 215 (
1857).
–
GIFT-VÄRKNING. (
i sht i fackspr.)
värkan av gift; nästan bl. i pl. Hygiea 1895, 2:
64. –
GIFT-VÄXT,
sbst.¹ (sbst.² se sp. ³81). växt som innehåller gift, giftig växt. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1827,
s. 65.
JÖNSSON Gagnv. 11 (
1910).
–
GIFT-ÄMNE.
ämne som innehåller gift, giftigt ämnw. MELIN JesuL 3: 82 1849;
bildl.).
–
GIFT-ÄTARE.
person som (på grund av daglig vänjning o. ständig ökning av doserna) förmår förtära relativt stora mängder av ngt giftigt ämne utan att synas taga ngn skada därav; jfr -FRÄTARE. LIDFORSS Kås. 1: 139 (
1908).
B
(
†):
Avledn..:
–
GIFTA ,
v.¹ -ade.
(†) till 1: förgifta. [GIFTA.avl 1]
1) meddela giltig egenskap åt (ngt), göra (ngt) giftigt, lägga l. blanda gift i (ngt). En dödlig gifftad drick. TIBURTIUS SiälNöje 13 (
c. 1710).
LINNÉ Vg. 99 (
1747).
De giftade betena. Skogvakt. 1894,
s. 279. särsk. bildl. Då skulle alla våra besvär ej vara giftade med något samvetsagg. ANORBERG (
1777) i
1Saml. 9: 392.
Högmod hjertat giftat har – och intet godt där trifs. LILJESTRÅLE Fid. 1184 (
1797).
[GIFTA.avl 2]
2) skada l. fördärva (ngn l. ngt) med gift, döda (ngn) med gift, förgifta (ngn l. ngt); äv. bildl. Dätte war beuisligit, hon plägade och gifta folck. ÄARäfst 151 (
1596).
Det rötsår, som .. giftat hela rikskroppen. CHYDENIUS 88 (
1765).
[GIFTA.avl 3]
3) i p. pf. ss. adj.: giltig; äv. bildl.
En gifftad plåga. LejonkDr. 84 (
1689).
(Batavias) giftade ångor (hava) kostat många tusende europeer lifvet. (BLADH o.) HORNSTEDT 111 (
1783).