GLACIAL glas¹ia⁴l, adj. [jfr t.
glacial- (i ssgr), eng.
glacial, fr.
glacial; av lat.
glacialis, till
glacies, is (se
GLASS)]
[GLACIAL 0]
(
i fackspr., i sht geol.)
om tid l. område som utmärkes av nedisning resp. om avlagring m. m. som förskriver sig från l. står i samband med sådan tid l. sådant område: is-, nedisnings-, istids-, från istid(en). Glaciala bildningar, uvlagringar, jordarter. Äldre, yngre glaciala spoken. THOLANDER Ordl. (
c. 1870).
HOLMSTRÖM Geol. 122 (
1877).
De glaciala gebiten utbreda sig i de arktiska och antarktiska områdena samt i höga fjälltrakter. RAMSAY GeolGr. 136 (
1909).
2NF 27: 1151 (
1918). jfr
INTER-,
POST-,
PRE-,
SEN-GLACIAL m. fl.
Ssgr i fackspr. , i sht geol. ): –
GLACIAL-EROSION.
erosion som en glaciär under sin rörelse åstadkommer av den underliggande bärggrunden, iserosion. (
1909).
2NF 30: 115 (
1919).
–
GLACIAL-FLORA.
istidens l. ett glaciärområdes flora (se d. o. 3; äv.: flora av relikter från istiden. NATHORST JordH 1078 (
1894).
–
GLACIAL-GEOLOG.
Fennia IV. 5: 12 (
1890).
1LundagKron. 174 (
1918).
–
GLACIAL-GEOLOGI.
Fennia I. 7: 20 (
1889).
2NF 36: 649 (
1924).
–
GLACIAL-HAV(ET).
senglaciala havet. Fennia I. 7: 2 (
1889).
TurÅ 1907,
s. 36.
–
GLACIAL-LERA.
lera som i senglacial tid avsatts skiktvis på (relativt) djupt vatten utanför den tillbakavikande isranden; varvig lera. LINDSTRÖM Lyell 113 (
1857).
2NF 35: 1302 (
1923).
–
GLACIAL-MÄRGEL.
kalkhaltig glaciallera, varvig märgel. NF 5: 1239 (
1882).
NATHORST JordH 1029 (
1894).
–
GLACIAL-OMRÅDE ~⁰²⁰. område som är l. varit täckt av inlandsis; område med glaciala avlagringar. Det nordeuropeiska glacialområdet. Fennia I. 7: 5 (
1889).
–
GLACIAL-PERIOD.
isperiod (inom ett visst område). 3: 778 (1879). RETZIUS i
3SAH 16: 415 (
1902).
–
GLACIAL-RELIKT.
bot. o.
zool. växt- l. djurart som (utanför sitt nuvarande normala levnadsområde) kvarlever ngnstädes sedan istiden. 2NF 27: 1151 (
1918).
–
GLACIAL-REPA,
r. l. f. Väldiga block finnas ock som visa s. k. glacialrepor, d. v. s. genom isens rörelse inristade fåror. TurÅ 1890, s. 121. Uppl. 1: 31 (
1902).
–
GLACIAL-RÄFFLA, äv.
-REFFLA,
r. l. f. glacialrepa. BetVetANaturskyddskom. 1905, s. 11. - -SAND. jfr -LERA. Glacialsand och glaciallera äro skiktade, stenfria bildningar, afsatta i haf eller sjöbäcken. HOLMSTRÖM Geol. 120 (1877). Uppl. 1: 38 (
1902).
–
GLACIAL-TID.
istid. WoJ (1891). 2NF 36: 649 (
1924).