GIGG jig⁴, sbst.¹, r. l. m. (m. MEURMAN (1846), LoW (1911)); best. -en; pl. -ar. ( gig 1855 (i bet. 1) – 1895 (i bet. 2. gigg 1824 osv.)

[liksom dan. o. t. gig av eng. gig, sannol. besläktat med GIGA, v.³, o. urspr. betecknande "ngt som slänger hit o. dit"]

[GIGG.sbst1 1]

1) med två höga hjul försett enbetsåkdon med plats för två personer. En Engelsk Gigg med Sele .. (är) till salu. DA 1824, nr 146, s. 5. (En) gigg på gummihjul. SDS 1924, nr 66, s. 13. – jfr PATENT-, PINN-GIGG.

[GIGG.sbst1 2]

2) sjöt. benamning på en numera sällan förekommande, i förhållande till sin bredd lång, lättbyggd skeppsbåt, vanl. rodd med 8 åror o. vid segling försedd med en till tre master. GOSSELMAN SNAmer. 1: 48 (1833). TIdr. 1897, julnr s. 31. WULFF 80År 125 (1926).

Ssgr

– (2) GIGG-DÄVERT. sjöt. om var särskild av de båda (vanl. akterut å fartyget sittande) dävertar i vilka en gigg upphissas. FRICK o. TROLLE 171 (1872). PT 1901, nr 81 A, s. 3.

– (2) GIGG-GAST. sjömil. roddare i gigg. KONOW (1587). WRANGEL SvFlBok 377 (1898).

– (2) GIGG-RODD. sjöt.

[GIGG-RODD.ssg 1]

1) enkelrodd. 2NF 23: 570 (1915).

[GIGG-RODD.ssg 2]

2) långsamt roddsätt som plägar användas i den för fartygschefen avsedda giggen. 2NF 23: 570 (1915). BonnierKL 9: 1228 (1926).

– (1) GIGG-SELE. sele som användes vid körning med gigg. SVT 1852, nr 156, s. 4. SDS 1928, nr 51, s. 1.