GILJA jil³a², v. -ade. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE; -ARE (se avledn.); jfr GILJE (se avledn.). ( gil(l)gia 1688 (: Gillgiare-Pung)– 1698. gil(l)ja (gil(l)ia) SvForns. 1: 241, 1569 osv.) (numera bl. i arkaiserande l. poetiskt spr.) 1) söka vinna ngas kärlek, söka få ngn till akta, uppträda ss. f1iare; förr äv.: locka till älskog; ofta med prep. till, numera sällan för; äv. abs.; förr av. med direkt obj.; jfr FRIA v.² ¹. Gilliade han henne i vintrar, / Och gilliadh' han henne i två. SvForns. 1: 241. 2Saml. 9: 162 (1569). Gillia kan han (dvs. Astrild), och gildra med list. STIERNHIELM Herc. 176 (1658, 1668) Hos henne fans visserligen icke den ursprungliga omedelbarheten, när Faust giljade henne. LYSANDER Faust 103 (1875). De två kvinnornas giljande till samme man. GHT 1894, nr 35 B, s. 1. På den tid, då han giljade för den nu döda kvinnan. ÖSTERGREN (1924). – sarsk. a) (†) med sakligt subj. Half-bare brösten. / Gilliand' i lönliga wijs, och puffandde, pyste til älskog. STIERNHIELM Herc. 27 (1648, 1668) Åtbörder och ögnekast, som uttydde deras gilliande böyelser. DALIN Arg. 1: nr 29, s. 7 (1733). b) (†) i överförd anv., i fråga om djur. Diwr dantza, spela och gilja (i sommartid). WIVALLIUS Dikt. 104 (c. 1642). STAGNELIUS (SVS) 3: 109 (c. 1817). c) mer l. mindre bildl., i förb. gilja till, ngn gg för, förr av. efter ngt; jfr FRIA v.² ¹ a. α) med nara anslutning till huvudbet.; jfr FRIA v.², 1 a α. Gilia effter dygd, deielighet och godz, bedrager mongen man. SvOrds. A 7 a (1604). (Småningom) började (han) att söka hennes (dvs. hustruns) sällskap och gilja till hennes gunst. LÖNNBERG Holmfr. 12 (1895). – jfr (†): Min Wen om tu tänker at gilia tig tiI någon Ähra, / The Törnen frå Roser åtskilia måste tu först lära. ARVIDI 189 (1651). β) allmännare: (på ett inställsamt satt) söka vinna (ngt), flka efter (ngt); jfr FRIA v.² 1 a β α'. Jo, du bör Ärans Folk från präktige tiggare skillja, / Som för en enskylt vanskelig vinst hos Gudarna gilljs. DALIN Arg. 1: 55 (1733, 1754) Fåfängan giljar efter det (dvs. andras erkännande). RYDBERG FilosFörel. 3: 281 (1878). Gilja .. till allmänhetens gunst. ÖSTERGREN (1924). 2) anhålla om (ngns) hand, begara (ngn) till akta, i förb. gilja till (ngn); av. abs.; jfr FRIA v.² ². Stol ts Margareta sitter i högan lofts sal, / Herr Heimer han till henne giljar. SvFolkv. 1: 242. En unger Karl som täncker til at gillia / Ok taa sig Maka. LUCIDOR (SVS) 321 (1673). O! Yngling. Du. Som. Gilja. går. Välg. Icke. med. Tilslutna. Ögon. WALLENBERG Gal. 192 1771; uppl. 1921). BÅÅTH Gudrun 186 (1900).