GIMMER ,
f.; pl. gimrar; l.
GIMRA,
f.; pl. gimror. ( gimber 1734–1758. gimmer 1684–1814. gimrar, pl. c. 1645–1768. gim(b)ra c. 1645 (: Gimror, pl.) – 1756 (: Gimror, pl.). – gymmer 1541–1769. gymra 1749) [sv. dial.
gimber, gimmer, gemmer, gymmer, f., motsv. d. dial.
gimmer, nor.
gimber, nor. dial. o. isl.
gymbr, av ett germ.
gim(b)rĭ, äv. (gm inflytande från en stam
gum-, se
GUMMAR,
GUMSE, bagge) med en sidoform
gum(b)rĭ, vilken ligger till grund för formen med -y-; besläktat med gr. χίμαιϱα, (årsgammal) get, till ieur.
ghi(ĕ)m, vinter (se
GÖJEMÅNAD).i
Formerna gimra, gymra (jfr sv. dial.
gimra, gemra) äro bildade till gimmer resp. gymmar]
[GIMMER 0]
(
†)
(ung) tacka, i sht tacka som icke haft lamm l. som har lamm för första gången; honlamm. 3Mus. 4: 32 (
Bib. 1541).
IERICI Colerus 2: 127 (
c. 1645).
Om en Gimmer icke vil kännas vid eller lida sit Lamb (osv.). SERENIUS Eng Ågkerm. 279 (1727). Lamben kallas så hela det första året, antingen Gumse-Lamb eller Gimmer och TackeLamb. ALSTRÖMER Får. 1 (
1727).
HEINRICH (
1814).
Ssgr:
–
GIMMER-LAMM. (
†)
tacka som icke haft lamm, honlamm. SPEGEL (
1712).
NILSSON Fauna 1: 535 (
1820,
1847)