© Svenska Akademien. SAOB spalt: G602; tryckår: 1929
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
GLÅP-
glå³p~.
(
glop-
1741–1872
.
glopp-
1741
-
1814
.
glåp-
1745 osv.
)
[sv. dial.
glåp., glop., glopp
., till en stam
glup-, glop-
, gap, gapa (jfr
GLOPP sbst.¹
, GLOPPA, GLÅPA), besläktat med
GLOP, sbst.¹
; i avljudsförh. till GLÖPER, GLÖPE-(ORD), ner. o. isl.
gløypa
, sluka]
i ssgr; eg.: Som tillhör l. kommer från en dum l. ouppfostrad person.
Ssgr
–
GLÅP-LYCKA
. (
†
)
==
-TUR
.
DALIN
1852
.
SCHULTHESS
1885
.
–
GLÅP-ORD
. (
vard.
)
skymford, okvädinsord, "skällsord", (spe)glosa; förr äv. om plumpt, oanständigt skämt.
BODING
Mick.
36
(
1741
).
Christnom tämer'et
(dvs. anstår det)
ej, at bruka otuktiga
glop-ord
.
NICANDER
Syr.
5
(
1759
).
Otidigheter och glåpord.
WULFF
Koralb.
3
(
1912
).
–
GLÅP-TUR
. (
†
)
överdriven tur, "bondtur".
DALIN
1852
.
LARSEN
(
1884
).