GLÄTTA glät³a², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.); jfr GLÄTT sbst.²

[efter t. glätten, avledn. av glatt (se GLATT)]

[GLÄTTA.v 0]

åstadkomma en slät o. jämn yta på (ngt), göra slät, göra glatt, glattslipa; jfr POLERA, SATINERA. Hand hand twättar; / Steen, Steen glättar. STIERNHIELM Parn. 3: 6 (1651, 1668) Till bättre tryckarbeten glättas, satineras, vanligen papperet före tryckningen. NORDIN Boktr. 363 (1881). År .. (boken) bunden i skinn, måste permar och rygg glättas. ArbB 329 (1887). Före polering af jern och stål sker en glättning med smergel eller pimsten. NF 12: 1489 (1888). Stryka och glätta linneförråden. PT 1910, nr 301 A, s. 3. jfr HAND-, MASKIN-GLÄTTA. – särsk. (mindre br.) bildl.: avslipa, polera. STIERNHIELM Herc. 425 (1658, 1668) Den .. ej så mycket .. på resor till kropp och själ slipade och glättade, utan alfvarsamma Nedersachsarn. RADEMINE Knigge 1: 17 (1804). Glättade uttryck, fina former. RYDBERG KultFörel. 4: 13 (1887).

Särsk. förb.

– GLÄTTA TILL ¹⁰ ⁴. släta till. ÖSTERGREN (1925).

– GLÄTTA UT ¹⁰ ⁴. (mindre br.) jämna ut; äv. refl. SÖDERHJELM Tavaststj. 129 (cit. fr. 1887; bildl.). Vinden .. mojnade allt mer, och hafvet glättade ut sig. TurÅ 1905, s. 75. ÖSTERGREN (1925). jfr UTGLÄTTA

Ssgr (i sht i fackspr.):

– GLÄTT-BORD. (förr) vid handpappersbruk. Glättbord (dvs.) den ställning, på hvilken (pappers-)arken i och för glättning lades. AMBROSIANI DokumPprsbr. 367 (1923).

– GLÄTT-BRÄDE l. -BRÄDA.

[GLÄTT-BRÄDE.ssg 1]

1) bräde varmed glättning utföres; sårsk. vid utjämning av asfaltmassa. NF 5: 941 (1882).

[GLÄTT-BRÄDE.ssg 2]

2) bokb. Glättbräda, något kullrig, lägges innanför pärmen då yttersidorna skola glättas. BokbOrdl. (1899).

– GLÄTT-DÄCKEL bokb. Skyddsark av papper som användes vid glättning av bokband. AMBROSIANI DokumPprsbr. 364 (1923).

– GLÄTT-HOLTS.

[av t. glätthoiz]

skom. glätträ. SvTyHlex. (1851). AUERBACH (1908).

– GLÄTT-JÄRN. järnredskap varmed glättning utföres. NF 5: 940 (1882).

– GLÄTT-KOLV bokb. ROTHOF 739 (1762). Glättkolf är af järn och användes varm, till glättning af skinn m. m. BokbOrdl. (1899).

– GLÄTT-MASKIN. jfr GLÄTTNINGS-MASKIN. Glättmaskiner vid pappersfabrikationen. TT 1872, s. 256.

– GLÄTT-PRESS. jfr -MASKIN. FAHLGRÉN Boktr. 128 (1853). UB 6: 515 (1874).

– GLÄTT-STEN. (slät) sten (flinta) varmed glättning utföres; förr äv. om glasklump varmed linne glättades; jfr GLATT-STEN. Orrelins 131 (1797). 2NF 37: 982 (1925).

– GLÄTT-STÄL. jfr -JÄRN. Boupptväxjö 1807; efter guldsmed).

– GLÄTT-TAND bokb. Thon o. Kirsch 74 (1866). Glättand, för glättning af guld- och andra snittar, (består af en slipad agathbit i träskaft, men tidigare har för samma ändamål användts svinbetar och har antagligen namnet häraf sin bärledning). BokbOrdl. (1899).

– GLÄTT-TRÄ. träredskap för glättning; särsk. skom. redskap av trä varmed klackar o. d. glättas; jfr -HOLTS. SsTyHlex. (1851). HIRSCH LbGarfv. 284 (1898).

– GLÄTTNINGS-MASKIN. glättmaskin. AHB 128: 20 (1887). 2NF 25: 1040 (1917).

Avledn.

– GLÄTTARE , om person m., om sak r. l. m. (i fackspr.)

[GLÄTTARE.avl 1]

1) person som har till yrke l. sysselsättning att utföra glättning. SCHULTZE Ordb. 1542 (c. 1755). Glättaren vid Klippans pappersbruk (N. N.). PT 1904, nr 170, s. 4.

[GLÄTTARE.avl 2]

2) värktyg varmed glättning utföres; särsk. om redskap av härdat stål varmed upprymda hål i metallarbeten invändigt poleras. BoupptVäxjö 1809 (efter urfabrikör). ALMROTH Karmarsch 480 (1899). Prylar och glättare af ben. 2NF 17: 1153 (1912).