GLÖDGA SAOB/OSA - Göteborgs universitet

OBS! Ny teckenrätt inläsning finns på saob.se

© Svenska Akademien. SAOB spalt: G630; tryckår: 1929
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
GLÖDGA glöd³ga², v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. ( glödg- 1609 osv. glödr (glödi-) 1652–1807. glög- 1697–1752 (: glögugn). glögg- c. 1600 (: glöggeugnar)– 1868. glygg- c. 1700 – c. 1750 (: glygghuset))
[fsv. glödhgha, avledn. av glödhogher, glödande (se GLÖDIG)]
[GLÖDGA I]
I) tr.
[GLÖDGA I.1]
1) i eg. bem.:upphetta (ngt) till glödning, bringa (ngt) att glöda (se d. o. I 1). Linc. Ee 4 a (1640). Den som har en Smidia när wid, kan .. i Härden .. förbemelte Jernkula glödga. HIÄRNE Wed. 36 (1696). Stålet värmes icke hastigt; men en gång glödgadt, behåller det sin värma. KELLGREN 3: 222 (1793). Kaminen glödgades röd. SKOTTSBERG Båtf. 188 (1909). Upp. 1: 15 (Bib. 1917). – jfr GENOM-, MJUK-, NED-, RÖD-, UPP-, UR-, UT-, VITGLÖDGA m. fl. – särsk.
[GLÖDGA I.1.a]
a) () i pass. med intr. bet.: bliva l. vara glödande, (börja) glöda. WOLLIMHAUS Ind. (1652). (T.) Glühen .. (sv.) glödgas, vara eldröd. WIKFORSS 1: 690 (1804).
[GLÖDGA I.1.b]
b) med avs. på vin, brännvin, konjak o. d.: upphetta (vanl. gm antändning varigm sprithalten till ngn del avbrännes); i sht i p. pf. ss. adj.; jfr GLÖGG En kanna glödgat wyn. ASTEROPHERUS 8 (1609). Jag kan glödga brännvin, och alt hvad I vill. OVDALIN (1749) i 2Saml. 22: 97 (yttrat av en krögardotter). (Det) serverades kaffe och glödgad konjak. LILLJEBJÖRN Minn. 120 (1874). BENGTS Vargt. 87 (1915).
[GLÖDGA I.2]
2) (i vitter stil, numera föga br.) oeg. o. bildl.: komma att "glöda" (se d. o. I 2 o. 3; äv. i p. pf. ss. adj.: "glödande". Ur afgrunds . . glödga' plågohål! BELLMAN SkrNS 1: 211 (1759). Glödgad ännu af ungdomens eld. STAGNELIUS (SVS) 3: 111 (c. 1817). Ett rop af rå beundran, / Men sann likväl, som glödgade din kind. HEDBERG Elisif 50 (1870). HEIDENSTAM NDikt. 166 (1915).
[GLÖDGA II]
II) () intr.: glöda, äv. i oeg. o. bildl. anv. (jfr GLÖDA I 2 o. 3; i p. pr. äv. i adjektivisk anv. EKEBLAD Bref 1: 242 1653; rättat efter hskr.). Fienden .. begynte .. med glögande kuhlor att skiutha. KKD 8: 16 (c. 1710); jfr GLÖDA I 1 a. Huru glödgade icke dina kinder af ärelystnad. LANTINGSHAUSEN Young 1: 23 (1787). En glödgande hetta. PALMBLAD Nov. 3: 104 (1841). Då apparaten är i ordning och platinaröret glödgar. UVTF 2: 20 (1872). Upphettas en jerntråd till glödgning. ROSENBERG OorgKemi 193 (1887).
Särsk. förb.
GLÖDGA IGENOM ¹⁰ ⁰⁴⁰, äv. ⁰³², förr äv. GENOM till I 1; äv. oeg. o. bildl. (jfr' GLÖDGA I 2). Hamb. (1700). GEIJERSTAM Medus. 278 1895; bildl.). jfr GENOM-GLÖDGA.
GLÖDGA UPP ¹¹⁰ ⁴ l. OPP ⁴. jfr UPP-GLÖDGA.
[GLÖDGA UPP.fb 1]
1) till I 1; äv. oeg. o. bildl. (jfr GLÖDGA I 2). NORDENFLYCHT QT 1745, s. 113 (bildl.). I hyttor .. / Som glödgas opp af underjordisk låga. JGOXENSTIERNA 4: 29 (1815). BEMALMSTRÖM 6: 172 1841; bildl.).
[GLÖDGA UPP.fb 2]
2) () till II; anträffat bl. i oeg. o. bildl. anv. ALMQVIST Fattigd. 36 (1838). Derför .. att ej det gifs ett val, / å nyo glödgar upp mitt hjärta. ÖMAN Puschkin 27 (1871).
Ssgr(i allm. till I l):
A
:
GLÖDG-GRYTA. (mindre br.) tekn. glödgningspanna. En (kran) för (stål-)trådens upplyftning ur glödggrytorna. JernkA 1878, s. 180.
(I 1, II) GLÖDG-HETTA, r. l. f. () glödhetta (se GLÖD-HETTA sbst., 1. Vetah 1774, s. 180.
GLÖDG-HUS. tekn. lokal där ngt undergår en glödgningsprocess; särsk. i fråga om tillvärkning av mässingstråd. LINNÉ Ungd. 2: 213 (1734). PT 1895, nr 35 B, s. 1.
GLÖDG-PANNA. tekn. glödgningspanna. BERGMAN Hbjärn 2: 418 (1923).
GLÖDG-SPÅN. () glödspån. JernkA 1817, 2: 109.
GLÖDG-UGN. (glödg- 1752–1923. glödge- c. 1600–1787) tekn. glödugn. ERIXON Skultuna 1: 2 (cit. fr. c. 1600). JernkA 1879, s. 504. BERGMAN HbJärn 2: 180 (1923).
B
():
GLÖDGE-UGN, se A.
C
GLÖDGNINGS-FÖRLUST. kem. o. tekn. minskning i vikt som en kropp lider gm att glödgas. BERZELIUS Kemi 2: 43 (1812). LAHT 1911, s. 144.
GLÖDGNINGS-HETTA, r. l. f. (i fackspr.) glödhetta (Se GLÖDHETTA, sbst. 1. RINMAN 1: 4 (1788). NF 2: 885 (1877).
GLÖDGNINGS-PANNA. tekn. panna av stålgjutgods l. gjutjärn för utglödgning av järntråd. BERGMAN HbJärn 2: 180 (1923).
GLÖDGNINGS-PROCESS. (i sht i fackspr.) UB 6: 135 (1874).
GLÖDGNINGS-TEMPERATUR. (i fackspr.) jfr -HETTA. UB 6: 137 (1874).
GLÖDGNINGS-UGN. tekn. glödugn. JernkA 1852, s. 103. Därs. 1905, s. 563.
GLÖDGNINGS-ÅTERSTOD ~¹⁰², äv.~²⁰⁰. Kem. o. tekn. substans som återstår av ett ämne, sedan det undergått en glödgningsprocess. TT 1889, s. 50.
Avledn. (till I 1):
GLÖDG , se GLÖGG.
GLÖDGARE , sbst.¹, m. (i fackspr.) person som har till uppgift att glödga den metall osv. som (i ett visst fall) skall bearbetas. JernkA 1894, s. 392.
GLÖDGARE , sbst.² r. l. m. (i Finl., numera knappast br.) till I 1 b: glödgad dryck, glögg. MEURMAN (1846). LUNDELL 1893; anfört från finl. förf).
GLÖDGUS , r. l. m. (skämts., †) till I 1 b: (glas) glödgat vin l. brännvin o. d.; (glas) glögg. DALIN 1852; angivet ss. "fam. o. skämts."). BERGMAN VSmSkr. 335 (1861). WoJ 1891; angivet ss. "vulgärt l. i förtroligt språk").
GLÖGG , se d. o.