GLIDA gli³da², v. -er ⁴⁰, gled gle⁴d, gledo gle³dω², gli³dit² gliden gli³den², ((†) pr. ind. sg. -ar BROMAN HelsB 269 (1736). ipf. glidde SCHULTZE: Ordb. 1543 (c. 1755)). vbalsbst. -ANDE, -NING. [y. fsv. glidha, "bära åstad", gå (i sht i förb.
lata glidha, begiva sig), sv. dial.
glia, gli, gläidä (Gotl.), "glida", halka m. m.; liksom d. glide sannol. åtm. delvis lån av mnt.
gliden, motsv. feng.
glidan, eng.
glide, fht.
glitan, t.
gleiten, till en germ. stam
glid-, ljus, glatt, hal, besläktad med det likbet.
glad- i sv. dial.
gladas, nor.
glada, gå ned (eg.: glida ned), om solen, samt i
GLAD, adj.,
GLADA m. m.]
Anm. Ordet har i nysv. tidigast anträffats i förb.
glida undan (
1588) o.
glida utåt (
1648), båda i oeg. l. bildl. bet. (se
särsk. förb.).
[GLIDA 1]
1) förflytta sig l. föras (under jämn, i sht långsam, rörelse framåt l. fram o. tillbaka) över ett (jämnt) underlag, i sht en hal l. sluttande yta o. d.; stundom: "asa", "åka", "rutscha"; stundom i mer l. mindre oeg. anv., utan skarp gräns övergående i 2; i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv. Skidorna glida lätt på den hårda skaren. Glidande rörelse. Glidande boll (i biljardspel; motsatt: rullande). SPEGEL GW 63 (
1685).
Under det olika delar af (kavitet-)hinnans insida glida emot hvarandra. BERZELIUS Kemi 6: 160 (
1830).
Båten gled utöfver böljans rygg. BÖTTIGER 2: 120 (
1857).
Ett mässingsrör, som glider mellan de båda rullarna. 2UB 3: 145 (
1897).
Eder, ynglingar, som raskt på skidor glida. FORSSLUND Arb. 116 (
1902).
(Läkarens) starka händer gledo vant och varsamt öfver den blottade kroppen. HALLSTRÖM El. 127 (
1906). – särsk.
[GLIDA 1.a]
a) om (plötslig) ofrivillig l. icke avsedd rörelse: (på grund av otillräcklig friktion) rubbas från sin plats l. ur sitt läge, förskjuta sig; slinta; slira; om person: halka. Brickan gled ur händerna på henne. Råka, komma i glidning (i sht om bärg- l. jordmassa o. d.).
LIND (
1749).
Han glidde på de hala stenarna. SCHULTZE Ordb. 1543 (
c. 1755).
Svärdet gled (vid hugget o.) .. träffade Davids venstra hand. RYDBERG Ath. 402 (
1859).
Jordmassorna (ha på vissa ställen vid Panamakanalen) börjat glida. NDA 1913,
nr 147, s. 6.
[GLIDA 1.b]
b) mus. i fråga om fiolspelning: vid övergång från en ton till en annan föra fingret längs samma sträng utan att lyfta upp det. ENVALLSSON MusLex. (
1802).
HEDLUND Fiolsp. 65 (
1899).
[GLIDA 1.c]
c) sjöt. ss. vbalsbst. -ning, konkretare, om skillnaden under en och samma tidsperiod mellan det vägstycke som ett ångfartygs propeller l. hjul skulle tillryggalägga, om vattnet icke i viss mån veke undan, o. det som fartyget värkligen går: "slip". EKELÖF Skeppsm. 194 (
1881).
Glidningen är i allmänhet positiv. NF (
1882).
2NF (
1908).
AUERBACH (
1908).
[GLIDA 1.d]
d) [jfr fr. glisser]
fäkt. om rörelse som består däri att fäktaren med stark känning för sin klinga längs efter motståndarens i hela dennas längd för att tvinga honom att parera o. blotta sig; särsk. ss. vbalsbst. -ning. 2NF 5: 790 (
1906).
[GLIDA 2]
2) (ofta i vitter stil) i utvidgad anv.: förflytta sig (stundom: falla l. låta sig falla) med en lätt o. mjuk, jämn, lugn (o. ljudlös, ofta liksom omärklig) rörelse; skrida (ljudlöst), fara lätt (o. tyst); om fågel, moln o. d.: sväva; om vatten, vågor o. d.: (sakta) flyta l. rinna; om person (l. djur) l. gestalt o. d. ofta närmande sig bet.: smyga (sig); i p. pr. äv. i adjektivisk anv. En dunkel gestalt (en skugga) gled plötsligt över vägen. Hon hade en mjuk, glidande gång. Glidande flykt. Så snart som solen war in vnder jorden gliden. SPEGEL TPar. 139 (
1705).
Hvita, glidande strömoln / på en himmel, varm och blå. HANSSON Nott. 95 (
1885).
Han hörde någon komma, och gled derför hastigt bakom ett träd. BENEDICTSSON Folkl. 38 (
1887).
Vågorna glida med friskare fart. BÅÅTH GrStig. 10 (
1889).
(Duvhöken) gled öfver kullen, flöt stilla runt i en krets. FORSSLUND Djur 72 (
1900).
Sångarn .. / bjöd ej utbredd famn / när hon gled från gångarn. LEVERTIN Dikt. 27 (
1901).
[GLIDA 3]
3) (ofta i vitter stil; se dock a samt b α o. β i bildl. anv. (av 1 o. 2; särsk. om blick o.d.: (långsamt) flytta sig (från ett föremål till ett annat) l. fara (över ngt), om tid: (sakta) förrinna l. förflyta. Hennes blick gled (långsamt) från den ene till den andre. Låta tillfället, makten glida sig ur händerna. Styrelsen har glidit i edra händer. CRONHOLM Lig. 195 (
1839); jfr
GLIDA ÖVER. Mitt sinne skiftade och åren gledo.
SNOILSKY 5: 184 (
1897).
Pengarna glida så lätt genom hans fingrar. AUERBACH (
1908).
Att fosterlandet under tiden gled mot en katastrof, HEDIN TalUngdemokr. 53 (
1914). – särsk.
[GLIDA 3.a]
a) [jfr fr. glisser]
i sht mus. vid övergång från en ton till en annan (i sht i sång l. tal) låta tonhöjden stiga l. sjunka gradvis genom de mellanliggande tonlägena; ss. vbalsbst. -ning konkretare: portamento. Vogler Clavérsch. 43 (
1798). SETTERIILAD
Mackenzie 97 (
1887).
Nedåt- eller uppåtgående glidningar (i talets melodi). NOREEN Pros. 15 (
1897).
[GLIDA 3.b]
b) i p. pr. i adjektivisk anv.; ofta: rörlig, föränderlig, utan stadga l. fast hållning o. d.
Man skall (i politiken) bara hålla allt glidande, så flyter det så lätt ihop. NDAVL 1910,
nr 131, s. 4.
Almquists hela uppträdande fick något glidande, insinuant och tvetydigt. SvLittH 2: 326 (
1919). – särsk.
[GLIDA 3.b.α]
α) [jfr eng. sliding scale]
(
i fackspr.)
icke fast fixerad, på visst sätt automatiskt föränderlig; i sht i fråga om tull(sats), lön, avgift för befordran å järnväg o. d.; särsk. i uttr. glidande skala. AGARDH BlSkr. 2: 175 (
1853).
Prisreduktion på (järnvägs-)biljetter efter s. k. glidande skala. VL 1895,
nr 235, s. 2. Den s. k. glidande löneskalan .. som fastställer ett visst förhållande mellan lönen och den färdiga produktens försäljningspris.
2NF 1: 1357 (
1904).
Den glidande tullskalan .. innebär, att tullens belopp höjes och sänkes i omvändt förhållande till spannmålspriset. Därs. 26: 533 (
1917).
[GLIDA 3.b.β]
β) (
i fackspr.,
föga br.)
i uttr. glidande rim, trestavigt (daktyliskt, "löpande") rim. NF 13: 1195 (
1889). KLINT (
1906).
Särsk. förb. (till
1 o.
2; med avs. på de bildl. anv, jfr
3):
–
GLIDA AV ¹⁰ ⁴. jfr AVGLIDA. [GLIDA AV.fb 1]
1) i eg. bem. BJÖRKMAN (
1889).
Ångaren .. blev .. stående (på grundet) .. i tre minuter, varefter den gled av och kantrade. SDS 1928,
nr 51, s. 3.
[GLIDA AV.fb 2]
2) (
i sht i vitter stil)
bildl. Alla herremansfasoner voro glidna af honom. LAGERLÖF Länk: 11 (1894). SIWERTZ Sel. 2: 19 (
1920).
[GLIDA AV.fb 2.slutet]
särsk. (†) om tid: förrinna.
BREMER Brev 2: 454 (
1845).
Nu begynte äfven Mars månad glida af. Därs. 4: 383 (
1865).
–
GLIDA BORT ¹⁰ ⁴. [GLIDA BORT.fb 1]
1) i eg. bem. Sakta gled drakskeppet bort. WEIBULL LundLundagMinn. 2 (
1884).
[GLIDA BORT.fb 2]
2) (
i sht i vitter stil)
bildl.: (småningom l. omärkligt) upphöra l. försvinna; om tid: förrinna. Hur hennes ömhet för mig sakta gled bort. GEIJERSTAM Medus. 192 (
1895).
De närmaste veckorna gledo bort utan egentliga slitningar. JANSON Ön 196 (
1908).
–
GLIDA FRAM ¹⁰ ⁴. jfr FRAMGLIDA. [GLIDA FRAM.fb 1]
1) i eg. bem. Sadelen gled fram på hästenacken. KKD 5: 323 (
1712).
Den vackra floden Oise, som stilla glider fram. LINDQVIST Stigm. 34 (
1906).
[GLIDA FRAM.fb 2]
2) (
i sht i vitter stil)
bildl.; särsk. om tid: (sakta) förrinna. Stämman glider jemnt fram. LIDFORSS FrSpr. 26 (
1867).
Timmarna gledo isande kalla ⁴⁰ l. ⁰⁴ äv. ³~². jfr GLIDA FRAM 1. Då och då hvilade han på årorna och lät båten glida framåt helt sakta. LÖNNBERG BlSkär. 15 (
1876).
LAGERLÖF Holg. 1: 89 (
1906).
–
GLIDA FÖRBI ¹⁰ ⁰⁴, äv. bildl. En båt gled förbi oss i mörkret. Hon såg mig ut som om alla verldens småheter gledo förbi henne oanmärkta. BREMER Strid 20 (1840). LAGERLÖF Holg. 2: 316 (
1907).
–
GLIDA IN ¹⁰ ⁴. [GLIDA IN.fb 1]
1) i og. bem. Tåget gled in på stationen. Guldskatten .. lät han åter glida in i dess gömma. LYSANDER Äfv. 122 (
1872).
[GLIDA IN.fb 2]
2) (
i sht i vitter stil)
bildl. LAGERLÖF Länk. 210 (
1894).
Hr valbrnant, som alltmer gled in i ungkarlslifvets vanor. PT 1905,
nr 59 A, s. 3. Så gled samtalet in på andra trafikfrågor.
VL 1908,
nr 239, s. 5.
–
GLIDA ISÄR ¹⁰ ⁰⁴, äv. bildl. KOCH Arb. 254 1912; bildl.). (Wegener antar) att oceanerna bildats därigenom, att kontinentalblocken .. glidit isär. 2NF 36: 1156 (1924).
–
GLIDA NED ¹⁰ ⁴ l.. NER ⁴. jfr
NEDGLIDA [GLIDA NED.fb 1]
1) i eg. bem.; särsk. dels: (omärkligt l. sakta lossna o.) falla ned (i sht om del av dräkt, drapori o. d.), dels (om person): sänka sig ned (hoppa l. stiga ned) med en mjuk o. lätt rörelse. Schalen hade glidit ned över axlarna. THOMANDER 1: 666 (
1839).
(Pojken) kröp fram under vingen
(på gåsen) och gled ner till marken.
LAGERLÖF Holg. 1: 93 (
1906).
[GLIDA NED.fb 2]
2) (
i sht i vittor stil)
bildl. Mitt lif är gammalt, ditt är ungt, / Min bana nedåt glider. WIRSÉN LifvVår 38 (
1888).
(Systrarna) hade alltid känt det som ett heligt arfs förpliktelse att icke .. glida ner bland sämre folk. OTTELIN BSorl. 78 (
1904).
–
GLIDA TILLBAKA ¹⁰ ⁰⁴⁰ l. ⁰³², äv, bildl. De vida ärmarna hade glidit tillbaka och blottade armarna ända till axeln. HOPPE (1892). LARSSON Bildn. 39 (
1908;
bildl.).
–
GLIDA UNDAN ¹⁰ ⁴⁰ l. ³² jfr
UNDANGLIDA [GLIDA UNDAN.fb 1]
1) i eg. bem. CAVALLIN (
1875).
Efter några nödvändiga hälsningar och presentationer gled han undan i en vrå. ÖBERG Makt. 1: 39 (
1906).
[GLIDA UNDAN.fb 2]
2) [jfr y. fsv. Iata glidha]
(
†)
i överförd anv., i uttr. låta glida undan, bogiva sig bort, avlägsna sig. SVART Gensv. H 7 b (
1558).
[GLIDA UNDAN.fb 3]
3) (
i sht i vitter stil) bildl.; särsk. ==
GLIDA BORT 2. THOMANDER 1: 123 (
1829).
Allt hvad jag älskat glider undan mer och mer. VBENEDICTSSON (1878) hos LUNDEGÅRD Benedictsson 77.
Vintern gled undan. Landsm. 1: 263 (
1879).
–
GLIDA UPP ¹⁰ ⁴ l. OPP ⁴. särsk. om (del av) dräkt o. d.: råka att föras upp l. öppna sig o. d. (o. blotta ngn kroppsdel); om dörr o. d.: (sakta l. ljudlöst) öppna sig. TT 1878, s. 21. (Jag) känner – hur dörren glider upp. GEIJERSTAM KampKärlek 12 (1896). Laura .. drog om sig kimonon, som glidit upp. SIWERTZ Sel. 2: 165 (
1920).
jfr UPPGLIDA
–
GLIDA UR ¹⁰ ⁴. äv. bildl. Aftryckaretanden glider ur helspännet. BILLMANSON Vap. 94 (
1880).
VerdS 164: 27 1909;
bildl).
–
GLIDA UT ¹⁰ ⁴. [GLIDA UT.fb 1]
1) i eg. bem. Fartyget gled långsamt ut från hamnen. Hon lät den hala nyckeln sakta glida / allt längre ut på fingret – tills den föll. HEIDENSTAM Vallf. 25 (
1888).
[GLIDA UT.fb 2]
2) (
i sht i vittor stil)
bildl. Detta stora, mörka, okända, .. hvari vi alla en gång måste glida nt. ROOS Mar. 170 (
1881).
Österrike var i färd med att glida ut ur den neutralitet det ditintills iakttagit. SvH 5: 540 (
1906).
–
GLIDA UTFÖR ¹⁰ ⁴⁰ , äv. ³~² äv. UTFÖRE ⁴⁰⁰, äv. ⁰³². äv. bildl. Båten gled sakta utför floden. Sverige kastades in på en olycksbana, der det i 30 år oupphörligt gled utföre
MALMSTRÖM Hist. 2: 64 (
1863).
PT 1903,
nr 225, s. 3 (bildl.).
–
GLIDA UTÅT ¹⁰ ⁴⁰ äv. ³~².äv. bildl. (†) En wäg .. / .. i fördärf; han glijder all makelig
ut-åt.
STIERNHIELM Herc. 295 (
1648,
1668)
EKELUND Fys. 1: 87 (
1838).
–
GLIDA ÖVER ¹⁰ ⁴⁰ [GLIDA ÖVER.fb 1]
1) i eg. bem. BERNDTSON (
1880).
Sionssystrarna .. gledo öfver till andra sidan af gatan. LAGERLÖF Jerus. 2: 72 (
1902).
[GLIDA ÖVER.fb 2]
2) (
i sht i vitter stil)
bildl. Det leende, som gled öfver hennes ansigte. HEIDENSTAM End. 22 (
1889).
Låta vi tanken glida öfver till skulptörerna, se vi (osv.). SÖDERHJELM ItRenäss. 144 (
1907). särsk.: (sakta l. omärkligt) övergå (till ngn, till l. i ngt). Vår stämning, hittills dyster, / Glider öfver i en yster / Munterhet.
WENNERBERG 1: 254 (
1881).
Handeln gled alltjämt mera öfver till hanseaterna. NF 11: 1393 (
1887).
LUNDEGÅRD DrMarg. 2: 166 (
1906).
Ssgr (i allm. till
1):
A
–
GLID-BACK,
r. l. m. tekn. == -STYCKE. TT 1877,
s. 14.
Därs. 1889,
s. 23.
–
GLID-BANA,
r. l. f. (
i fackspr.)
bana på vilken ngt glider. UB 6: 314 (
1874).
Rekylbana .. kallas vid artilleripjäser med eldrörsrekyl den glidbana, hvarpå eldröret rekylerar och åter framföres. 2NF 22: 1316 (
1915).
–
GLID-BEN.
veter. o.
hippol. i fråga om häst, benämning på vartdera av två smärre ben vid övre bakre kanten av kotbenet över vilka fotens böjsena glider; kotseneben. FLORMAN HästKänned. 97 (
1794).
BOHM Husdj. 213 (
1902).
–
GLID-BÅT. (
i fackspr.)
motorbåt som vid stark fart delvis höjer sig över (o. glider på) vattnet; hydroplan. 2NF 11: 1466 (
1909).
– (
2)
GLID-FLYGMASKIN ~⁰⁰². flygtekn. flygplan utan motor. 2NF 32: 1180 (
1921).
– (
2)
GLID-FLYGNING.
flygtekn. flygning med flygplan utan motor o. propeller; jfr -FLYKT 2. 2NF 35: 776 (
1923).
– (
2)
GLID-FLYGPLAN ~⁰². flygtekn. == FLYGMASKIN. 2NF 35: 776 (
1923).
– (
2)
GLID-FLYKT.
[GLID-FLYKT.ssg 1]
1) i fråga om fåglar; om glidande l. svävande på utsträckta, orörliga vingar. TurÅ 1912,
s. 93.
[GLID-FLYKT.ssg 2]
2) flygtekn. flygning utan l. mod frånslagen motor (varvid flygplanet uppburet av luftmotståndet mot vingarna glider framåt o. nedåt gm luften).
LD 1908,
nr 46, s. 4.
Nedstigningen försiggick i glidflykt. Därs. 1910,
nr 159, s. 2.
–
GLID-FRIKTION. (
i fackspr.)
friktion som uppkommer, då ett föremåls yta glider mot ett annats; motsatt: rullfriktion. WoH (1904). 2NF 27: 989 (
1918).
–
GLID-KONTAKT elektrotekn. kontakt bestående av en fjäder l. dyl. som glider mot en metallyta; rörlig kontakt, släpkontakt. TT 1891,
s. 265.
ERIX EgRadio 59 (
1923).
–
GLID-LAGER,
n. tekn. lager i vilket den rörliga delen (mod hela sin yta) glider mot den fasta; motsatt: rullager. TT 1872, s. 183. 2NF 38: 52 (
1825).
– (
3)
GLID-LJUD.
språkv. kort o. föga distinkt ljud som förmedlar övergången till ett annat. GbgHÅ III. 9: 44 (
1897).
NOREEN VS 1: 400 (
1905).
–
GLID-PLAN,
n. [GLID-PLAN.ssg 1]
1) tekn. jfr -BANA; särsk. om plan avsett att styra on rörlig maskindel o. d., gejd. TT 1873,
s. 219.
Därs. 1898,
M. s. 108.
[GLID-PLAN.ssg 2]
2) geol. till 1 a: plan utefter vilket rörelser i bärggrunden försiggått; jfr -YTA 2. På några ställen övertvärar forsen glidplan i berget. Ymer 1916,
s. 232.
–
GLID-RÖRELSE. särsk. (
i sht i fackspr.)
till 1. TT 1880,
s. 112.
–
GLID-SKENA,
r. l. f. tekn. jfr
-BANA.
BeskrFästnPosArt. I. 9– 10: 66 (1895).
–
(1 a) GLID-SKYDD.
anordning å automobilhjul avsedd att hindra vagnen från att slira. NTIdr. 1904,
s. 123.
SFS 1916,
s. 847.
–
GLID-STEG dans. glidande (dans)steg. 2NF 21: 187 (
1914).
–
GLID-STYCKE.
tekn. maskindel som glider mot en annan (l. i en ränna o. d.) o. reglerar rörelsen för en däri fäst arm l. hävstång o. d.; jfr -BACK, -KLOTS. TT 1872, s.
165.
2UB 2: 591 (
1901).
–
GLID-STÅNG. (
i sht i fackspr.)
stång på vilken ngn l. ngt kan glida; särsk. om stång på vilken man kan glida ned från on våning till en annan l. till marken (i brandkasern l. fästning o. d.). 2UB 1: 570 (
1898).
Uppfästning (av dörrförhängen) i stora ringar på glidstång. SFS 1917,
s. 1099.
Utför kontereskarpmuren kan man komma med hjälp af glidstänger. 2NF 27: 232 (
1917).
–
(3 b alpha) GLID-TULL.
BtRiksdP 1919 B,
11: nr 2, s. 10.
–
GLID-YTA.
[GLID-YTA.ssg 1]
1) (
i fackspr., i sht tekn.)
yta mot vilken ngt glider l. som glider mot ngt. TT 1872,
s. 215.
Skidans glidyta. WILSKMAN IdrFinl. 3: 103 (
1906).
[GLID-YTA.ssg 2]
2) geol. till 1 a: bärgyta som blivit avslipad o. polerad genom rörelser i bärggrunden, slintyta; jfr -PLAN 2. NATHORST JordH 276 (
1890).
(Gnejsblocken) äro .. betäckta med glacialrepor eller hafva blanka glidytor. HEDIN GmAs. 1: 254 (
1898).
Ymer 1906,
s. 275.
B
–
GLIDNINGS-FRIKTION. (
i fackspr.)
glidfriktion. ZIDBÄCK (
1890).
2NF 2: 537 (
1904).
–
GLIDNINGS-MOTSTÅND ~²⁰ l. ~⁰². tekn. motstånd mot förskjutning (av smådelarna i förhållande till varandra) inom ett material.
TT 1896, Allm.
s. 292.
–
GLIDNINGS-RÖRELSE.
glidrörelse. TALLQUIST SvFinOrdf (
1898).
SFS 1919,
s. 366.
–
GLIDNINGS-YTA. (
i fackspr., i sht tekn.)
== GLIDYTA 1. WESTIN Hållf. 134 (
1888).