© Svenska Akademien. SAOB spalt: G813; tryckår: 1929
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
GRANAT grana⁴t, sbst.³, r. l. m. l. f.?; best. -en; pl. -er. ( granad SPEGEL Dagb. 80 (1680))
[jfr d. granat, t. granate, f., eng. grenade, fr. grenade, f.; ytterst av it. granata, bestående av l. fylld med korn, feminin form av det adj. vartill granato (se GRANAT, sbst.¹) är maskulinformen; namnet givet med tanke på det skrot som vanl. fyller granaten, nuder anslutnlug till GRANAT sbst.¹,]
mil. o. sjömil. projektil försedd med en större l. mindre sprängladdning avsedd att mot målet åstadkomma splitter- l. sprängvärkan (numera äv. laddad med sprängladdning o. krigsgas för gasvärkan mot målet); skjuten ur artilleripjäser, granatkastare l. gevär l. kastad för hand; urspr. handkastprojektil, sedermera huvudsakligen artilleriprojektil. OxBr. 5: 219 (1623). Med gift och skroot vpfylte granater; J Dolske Petard, och gräslige jord- grund-skytlande Miner. STIERNHIELM Fred. 1 (1649). Granat (Artilleri) eller, som de ock kallas, handgranater äro till storleken 3- och 6-pundiga efter jernlinien, och således lika stora med 3- och 6-pundiga stycke-kulor. Kastas antingen med händerna, hvaraf de fått sitt namn, eller nr handmörsare. STURTZENBECHER (1805). Två preussiska kånoner afbröstades och slungade några granater in i den främst marscherande bayerska skvadronen. NORDENSVAN Mainfältt. 93 (1894). jfr BRAND-, GAS-, GEVÄRS-, HAND-, LYS-, MIN-, PANSAR-, PAPPERS-, RING-, RÖK-, SPETS-, SPRÄNG-, SPÅRLJUS-, STÅL-, TRÄ-, VALL-, VING-GRANAT m. fl. – särsk. (numera knappast br.) i svordomar (vanl. anförda ss. brukade av militärer). Hva tusand Bomber och Granater! ENVALLSSON TokrolNatt. 24 (1791). ALMQVIST Går an 39 (1839). TOPELIUS Vint. II. 1: 384 (1856, 1881; yttrat av en löjtnant). NordT 1896, s. 651.
Ssgr (mil. o. sjömil.):
– GRANAT-BRISAD. FörslGasl 1926, s. 7.
– GRANAT-ELD. jfr ELD 9 b.
– GRANAT-GEVÄR. KrigVAT 1923, s. 30.
– GRANAT-GROP. grop i marken till följd av granats minvärkan. HEDIN Front. 98 (1915).
– GRANAT-HAGEL. (förr) ihålig träcylinder fylld med handgranater, avsedd att avskjutas ur mörsare; jfr -SPEGEL. WIKFORSS 1: 701 (1804). HAZELIUS Artill. 54 (1833). DALIN (1852) .
– GRANAT-HYLSA. en granats omhölje (gods). FörslGasl 1926, s. 11.
– GRANAT-HÅL l. -HÅLA. granatgrop.
– GRANAT-KANON. (förr) kanon avsedd för skjutning av granater. KrigVAH 1829, s. 69.
– GRANAT-KARTESCH. projektil med sprängladdning och fylld med kulor o. d., avsedd att åstadkomma skrotvärkan mot målet. KrigVAH 1833, s. 112.
Ssgr:
– granatkartesch-eld, -kula, -skott.
– GRANAT-KASTANDE, n. ( granat- 1658–1740. granate- 1702) EKEBLAD Bref 2: 85 (1658).
– GRANAT-KASTARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.
[GRANAT-KASTARE.ssg 1]
1) soldat utbildad för handgranatkastning l. betjäning av granatkastare (i bet. 2) . CEDERSCHIÖLD Väntan 85 (1915).
[GRANAT-KASTARE.ssg 2]
2) benämning på olika slag av närstridskastpjäser. Tunga och lätta granatkastare. HÖGBERG Vred. 3: 123 (1906; ifråga om ä. förh.). Granatkastare .. började i primitiv form användas redan under rysk-japanska kriget 1904–05. 2NF 33: 262 (1921). Gasskjutning med granatkastare. SMITH Gastj. 16 (1925). Granatkastaren utmärker sig för god träffsäkerhet inom 1000 m. ExInf 1927, s. 19.
– GRANAT-KASTNING. KrigVAH 1809, s. 159.
– GRANAT-KLOTS. (†) granathagel. TÖRNGREN Artill. 3: 39 (1795). BILLMANSON Vap. 282 (1882).
– GRANAT-KROK. krok använd vid lyftning o. förflyttning av vissa slag av projektiler. KrigVAT 1842, s. 137. Bomben har 2 öron för granatkrokarnes ihakning. DE RON o. VIRGIN 3: 36 (1890).
– GRANAT-KULA. (†) == GRANAT sbst.³, TÖRNGREN Artill. 3: 39 (1795). DALIN (1852).
– GRANAT-LOPP. (†) loppet i en granatpjäs (mörsare l. haubits). TÖRNGREN Artill. 3: 3 (1795). KrigVAH 1841, s. 99.
– GRANAT-PJÄS.
– GRANAT-SKJUTNING. HAZELIUS Artill. 195 (1839).
– GRANAT-SKOTT. KrigVAT 1834, s. 484.
– GRANAT-SKÄRVA, r. l. f.
– GRANAT-SPEGEL. (förr) halvsfär av ekvirke, fylld med handgranater, avsedd att kastas ur mörsare; jfr -HAGEL. TÖRNGREN Artill. 3: 39 (1795). TIGERHIELM 16 (1867).
– GRANAT-SPLITTER. koll.: granatskärvor. ZETHELIUS Fältarb. 23 (1892). Till skydd mot skrot och granatsplitter. IllMilRevy 1901, s. 470.
– GRANAT-SÄKER. mil. om skyddsrum: som skyddar mot fullträffar av artilleriprojektiler.
B
(†):
– GRANATE-KASTANDE, se A.
– GRANATE-LOD. == GRANAT sbst.³, VittAH 3: 255 (1788, 1793)