).
. Näste granner
kiänna näpligen hwar andra.
).
). En svensk .. har
.. gånger så långt till sina grannar som en tysk och .. behöfver göra en dubbelt så lång resa för att besöka dem.
.
. jfr
m. fl. – särsk.
. Man haffuer .. icke stort lengre friid, än hans granne will.
).
).
).
).
. Den som har dåliga grannar, får skräppa sjelf.
).
).
). Här om dagen hjälpte hon grannas att plocka potates.
).
. – särsk.
).
).
).
. – särsk.
).
).
).
).
).
till angränsande samhälle osv.
).
).
).
).
).
). jfr
.
).
). – särsk.
).
.
.
. BotN
.
).
).
).
Ssgr (i allm. till
1):
A
:
–
GRANN-BARN.
( grann- 1647 osv. granne- 1648) grannes (grannars) barn. ÅngermDomb. 1647,
s. 105.
Grannbarnen bodde oss alls icke inpå knutarna. GELLERSTEDT Gläntor 25 (
1909).
–
(1 c) GRANN-BYGD.
angränsande l. kringliggande bygd. (Det) samlade sig en mängd folk från grannbygden. ZEDRITZ 2: 202 (
c. 1835).
–
GRANN-DRÄNG.
( grann- 1759. granne- 1634–1696) grannes dräng. UpplDomb. 1: 108 (
1634).
–
GRANN-FAR.
( grann- 1820–1888. grannas- 1723–1901) (folkligt) husfader i graungård l. grannfamilj. TAMMELIN Alm. 1723,
s. 27. Små piltar peka upp emot de flygande hjul: / "Se på grannasfar, så vådligt han kör!"
KARLFELDT FridLustg. 99 1901;
om profeten Elia).
–
GRANN-FEJD.
fejd mellan grannar; särsk. till GRANNE 1 c. GEIJER I. 8: 284 (
1898).
–
GRANN-FOLK.
[GRANN-FOLK.ssg 1]
1) (folkligt) till 1: folk tillhörande grannes hushåll; närmast boende familj l. äkta par. MURENIUS AV 260 (
1653).
(Fiskarhustrun) hade .. tagit mitt försvar i ett uppträde jag hade med hennes grannfolk.
MUNTHE Nap. 11 (
1885).
[GRANN-FOLK.ssg 2]
2) till 1 c: grannlands folk. SC 1: 860 (
1821).
SANDER i
3SAH 4: 53 (
1889).
–
GRANN-FRU.
( grann- 1669 osv. grannas- 1788) grannes fru. VDAkt. 1669,
nr 177.
Hon hatade sina grannfruar. BENEDICTSSON FruM 194 (
1887).
– (jfr
1c)
GRANN-GÅRD.
( grann- 1733 osv. granne- 1644) jfr -STAD. UpplDomb. 1: 192 (
1644).
En skara af ungdom samlades till skiftes i granngårdarne till dans och lek. WIESELGREN Bild. 236 (
1883,
1889)
–
GRANN-HJÄLP.
( grann- 1876. granne- 1698–1711) hjälp av granne l. grannar. VDAkt. 1712,
nr 72 (
1698).
Samhällets ursprungliga ställning gjorde att rätt betydliga arbetsföretag genom grannhjelp lätt nog kunde utföras. LAH 34: 54 (
1876).
–
GRANN-HUSTRU.
( grann- 1541 osv. granne- 1538–1659) grannes hustru. BtFinlH 2: 12 (
1538).
Säg det för din grannhustru, som du vill icke hafva gömdt. GEANLUND Ordspr. (
c. 1880).
–
(1 c) GRANN-HÄLLE.
( grann- 1641–1925. granna- 1640. granne- 1640) (
numera föga br.)
[GRANN-HÄLLE.ssg 1]
1) närmast omgivande l. angränsande trakt, grannskap (se d. o.
3.
IndSvec. (1641). Verkstäderna i grannhället. RYDBERG Ath. 163 (
1876).
ÖSTERGREN 1925;
angivet ss. mest skönl. o. mindre vanl.).
[GRANN-HÄLLE.ssg 2]
2) i överförd anv., om dem som bo i grannskapet, grannar(na); jfr GRANNSKAP 4. Hvilka önskar ni först besöka af vårt värda grannhälle?
KULLBERG Domaren 127 (
1842).
ÖSTERGREN 1925;
angivet ss. mest skönl. o. mindre vanl.).
–
(1 c) GRANN-KONUNG.
konung i grannland. BL 13: 9 (
1846).
Fred och vänskap med sin grannkonung (dvs. konungen i Danmark) önskade Karl (XI). AFZELIUS Sag. X. 1: 78 (
1864).
–
GRANN-KVINNA.
( grann- 1526 osv. granne- 1690–1699) [fsv. granqvinna]
(
i sht i folkligt spr.)
kvinnlig granne; särsk.: grannhustru. Luk. 15: 9 (
NT 1526).
–
(1 c) GRANN-KYRKA.
jfr -STAD. VDAkt. 1706,
nr 324.
Husby-Erlinghundra är grannkyrka till Norrsunda. Uppl. 1: 557 (
1905).
–
GRANN-LAG med ssgr, se D.
–
(1 c) GRANN-LAND; pl.
-länder l. (
numera föga br.)
-land. ( grann- 1807 osv. grannas- 1674) angränsande land, närbeläget land; i pl. äv.: nära l. närmast intill varandra belägna länder. SYLVIUS Mornay 129 (
1674).
Salomo .. var i fred med alla sina grannländer. AGARDH ThSkr. 1: 3 (
1842,
1855).
SFS 1906,
nr 10, s. 19.
–
(1 c) GRANN-MAKT.
grannrike, grannland; nästan bl. i pl. Dannemark och Norige, Sveriges grann-makter. DALIN Hist. 2: 2 (
1750).
2NF 2: 401 (
1904).
–
GRANN-MOR, förr äv.
-MODER .
( grann- 1861–1886. grannas- 1697–1848. grannes- 1670. -mor 1670–1886. -moder 1697) (i folkligt spr., numera föga br.) grannhustru. BtFinlH 2: 339 (
1670).
Landsm. V. 5: 13 (
1886).
–
GRANN-PIGA.
( grann- 1558–1711. granne- 1629) (ngns) grannes piga, piga i grannhus l. granngård; i äldsta tid möjl. äv.: grannes (ogifta) dotter. BtFinlH 2: 142 (
1558).
Berättandes sig meddelt samtykio till sin sons gifftermål med deras granpijga Kerstin Månsd(otte)r. VDAkt. 1711,
nr 186.
–
(1 c) GRANN-PRÄST.
( grann- c. 1764–1846. granna- 1736) präst i grannförsamling. Emedan detta Pastoratet af granna-Prästerne i hast icke kan hiälpas. VDAkt. 1736,
nr 652.
–
(1 c) GRANN-SAMHÄLLE ~⁰²⁰. jfr -STAD. SCHWERIN KustfSjödugl. 10 (1900).
–
GRANN-SJUK. (
†)
som gärna vill umgås med sina grannar, sällskapssjuk. TESSIN Bref 1: 126 (
1752).
–
GRANN-SPRÅK.
språk som talas i angränsande land (l. trakt), grannlands språk; jfr GRANNE 1 c. HAGBERG Shaksp. 10: 83 (
1850).
Undersökningen af Albanesiskan försvåras väsentligen genom mängden af låneord från olika grannspråk. NF 19: 140 (
1895).
–
(1 c) GRANN-STAD.
nära l. närmast intill belägen stad, stad i grannskapet; i pl. äv.: nära l. närmast intill varandra liggande städer.
CARLSTEDT Her. 2: 351 (
1833).
Grannstäderna Arboga och Vesterås. SVEDELIUS Lif 16 (
1887).
–
(1 c) GRANN-STAT.
jfr -LAND. SC 1: 630 (
1820).
SFS 1900,
nr 107, s. 81.
– (
2)
GRANN-STÄMMA,
r. l. f. ( grann- 1579–1904. granna- 1906. grannas- c. 1888) (bygdemålsfärgat, i fråga om ä. förh.) bystämma. VgFmT I. 8–
9: 120 (
1579). Såsom i byarna årligen d.
1 maj valdes en byfogde .. för att .. vid behov genom lur sammankalla grannasstämman.
Landsm. XI. 10: 4 (
c. 1888).
RedNordM 1906, s. 6.
–
GRANN-SÄMJA,
r. l. f. ( grann- 1559 osv. granna- 1618. granne- c. 1645–1665) [y. fsv. grannsemie (
HSH 14: 59)]
[GRANN-SÄMJA.ssg 1]
1) sämja mellan grannar; ofta till GRANNE 1 c: Hålla grannsämja. Leva i grannsämja. LPETRI OEc. 71 (
1559).
Man giör mycket för grannesämian. GRUBB 510 (
1665).
Den goda grannsämjan med Finland. SEGERSTEDT Händ. 153 (
1919,
1926)
[GRANN-SÄMJA.ssg 2]
2) (
†) (skriftlig) överenskommelse mellan grannar; abstr. o. konkret; möjl. till GRANNE
2. En gransämja giord År
1689 d. 26
April emillan samtelige af Härlöfs by, som visar huru Fällehygget blifvit dehlt i trenne dehlar eller låttar. VDAkt. 1745, F III
7.
(Han) har icke .. vetat annat, än ..
(dungen) hörde til östre Roten, för än han fick se gransämjan.
Därs.
– (jfr
1 c)
GRANN-TOMT.
( grann- 1894 osv. granna- 1681) jfr -HUS. VERELIUS 25 (
1681).
–
GRANN-TRÄTA,
r. l. f. träta mellan grannar. MURENIUS AV 579 (
1665).
–
GRANN-TVIST.
tvist mellan grannar. Verd. 1892,
s. 218.
B
(† utom i
-BACKE, -LUR):
– (
2)
GRANNA-BACKE. (bygdemålsfärgat, i fråga om ä. förh.) backe där "grannelaget" höll stämma; äv. om dyl. stämma. Det skulle "bli grannabacke i Brunnhem".
SUNDBLAD GBruk 152 (
1881).
Sammankalla byalaget till gemensam stämma å grannabacken. Fatab. 1906,
s. 29.
–
GRANNA-KRAKEL.
granntvist. EkenäsDomb. 1: 174 (
1653).
– (
2)
GRANNA-LUR.
(bygdemålsfärgat, i fråga om ä. förh.) lur varmed byalaget sammankallades till stämma. "Grannaluren", ett halfrundt mässingshorn. AFZELIUS Minn. 8 (
c. 1870;
i fråga om förh. i Västergötl. i slutet av 1700-talet).
C
(starkt bygdemålsfärgat):
– (
2)
GRANNAS-ORDNING.
(grannasc. 1888. granne- 1653) (förr) förordning angående "grannarnas" hänsynstagande till varandra o. d.; byordning. Ordo Vicinalis Eller Byy- och Granne ordhningh. MeddNordM 1897,
s. 104 (
1653).
Landsm. XI. 10: 3 (
c. 1888).
D
(† utom i -LAG):
–
GRANNE-LAG,
n. ( grann- 1677–1925. granna- 1614–1706. granne- 1647–1926) [GRANNE-LAG.ssg 1]
1) (
numera nästan bl. i juridiskt spr.) till
1: förhållandet att vara grannar l. att hava ngn till granne; jfr
GRANNSKAP 1.
RÅLAMB Resa 5 (
1658,
1679)
Kopparebygd och torssholma ära i grannalag medh hvar andra. ProstbSunnerbo (1706). Den af faktiskt grannelag beroende gemenskapen mellan inbyggarna inom viss territoriellt begränsad ort. REUTERSKIÖLD Grundlag. 793 (
1926).
[GRANNE-LAG.ssg 2]
2) (
numera nästan bl. i juridiskt spr.)
till 1: närmast omgivande l. angränsande trakt, grannskap (se d. o. 3; närhet; jfr GRANN-HÄLLE 1. VgFmT II. 6–7: 129 (
1614).
De Herdar, som här boo i heela Granne-laget. DAHLSTIERNA (SVS) 125 (
1697).
BJÖRLING CivR 44 (1906). [GRANNE-LAG.ssg 3]
3) (föga br.) till 1; i överförd anv., om dem som bo i grannskapet, grannar(na); jfr GRANN-HÄLLE 2, GRANNSKAP 4. Sedan lopp (han) utj skogen, då han af hela grannelaget uppsöcktess förgiömdh afsijdess utj skogen. VDAkt. 1701,
nr 308. (De) ligga i ovänskap med hela grannlaget.
BACKMAN Reuter Lifv. 1: 29 (
1870).
GHT 1895,
nr 279 A,
s. 3. TurÅ
1923,
s. 212.
[GRANNE-LAG.ssg 4]
4) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till
2: byalag.
ROTHOVIUS 1Pred. B
1 a (
1623); möjl. till
1. Ägotwisten emellan Ormesshaga och Linnerijs byss grannelag.
VDAkt. 1701,
nr 186.
FAHLBECK Ad. 1: 37 (
1898).
Ssg (till GRANNELAG 1):
–
grannelags-rätt,
r. l. m. jur. sammanfattning av de rättsregler som bestämma det inbördes förhållandet mellan ägare l. innehavare av angränsande fastigheter.
NORDSTRÖM Samh. 1: 112 (
1839).
2NF (
1908).
–
GRANNE-STYCKE.
om handling(ssätt) som anstår en god granne. Swarade Mårthen, detta (dvs. den åvärkan som hade gjorts på hans tillhörigheter) waar en wacker grannestyke. BtÅboH I. 7: 8 1635;
ironiskt).
VDAkt. 1681,
nr 132.
–
GRANNE-SYN.
[fsv. grannasyn (DelaGardArch. 2: 127)]
av grannarna förrättad syn. VRP 1697,
s. 323.
Aldraförst .. brukas .. at .. förordna ägande syn eller grane-syn; då the tvistande och theras grannar .. bese thet tvistiga och försöka, om förlikning kan vinnas. NEHRMAN PrCiv. 265 (
1732).
ÅgerupArk. Brev 22/7 1754.
E
(
†):