GRATIFICERA grat¹ifise⁴ra l. ⁰¹~, i Sveal. äv. -e³ra², förr äv. (i bet. 1) GRATIFIERA,
v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr GRATIFIKATION. ( -fi- 1837–1846. -fic- 1612 osv.) [jfr t.
gratifizieren, eng.
gratity, fr.
gratifier, av lat.
gratificari, göra till viljes, bevilja, av
gratia, nåd, ynnest (se
GRACE), o.
facere, göra (se
FACIT). Jfr
GRATIS]
[GRATIFICERA 1]
1) av nåd l. ynnest begåva (ngn med ngt); numera bl. ngn gg: begåva (ngn med) en gratifikation. AOXENSTIERNA 1: 60 (
1612). Om
H. Kon. M:tt honom gratificerar medh dett han begärer.
OxBr. 5: 371 (
1625).
I fall Riksens Ständer skulle behaga gratificera Hr Öfversten med något mera än honom tilärkiändt är. 2RARP 4: 473 (
1727).
Därs. 5: 325.
EKBOHRN 1868;
ännu i den postuma uppl. 1904).
LoW (1911). [GRATIFICERA 2]
2) (
†)
(av nåd) befria (ngn från ngt). För .. återställande (av skattskyldig jord) .. är .. Nora Stad befriad och gratificerad. LandtmFörordn. 56 (1765). [GRATIFICERA 3]
3) (
†)
tacka, framföra sitt tack till (ngn). HöghEhrwördige Herren iagh på dett tienstligaste Gratificerar för all godh och höghgunstigh benägenhedt emot migh. VDAkt. 1693,
nr 275.