GRÄDDE gräd³e² (jfr anm. nedan), r. l. m.;
best. -en; l. (i Finl. nästan alltid, i Sv. i bet. 1 numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i bet. 2 numera nästan alltid) GRÄDDA gräd³a², r. l. f.; best. -an; pl. (†)
-er (se
1 a).
( grädd- c. 1600 osv. gredd- c. 1600–1819 (: Greddkanna). Anm. Skrivningen gredd- återger åtminstone delvis ett (i vissa dial. alltjämt förekommande) uttal med e-ljud; jfr HOF Skrift. 202 (1753). -de i bet. 1 1664 osv., i bet. 2 1765–1925. -da i bet. 1 c. 1600 (oblik kasus) – 1925, i bet. 2 1788 osv.) [fsv. grädde (anträffat bl. i ack. sg. greddan), sv. dial. grädde l. (av ett äldre gridde) gredde (Smål., Hall., Bohusl., Västergötl.); besläktat med ä. d. greddel, gridle, hinna på ngt flytande, d. dial. (Jutl.) greddel, hinna l. skinn som avsätter sig på ngt flytande (ss. kokt mjölk), ishinna på vatten; av ovisst urspr.; jfr dock
HFALK i
ArkNF 41:
128 (
1925). – Jfr
GRÄDDA, v.¹ – ²]
[GRÄDDE 1]
1) benämning på den gulaktigt vita, fettrika o. vattenfattiga del av mjölken som, när denna får stå i ett kärl, avsätter sig på ytan ss. ett mer l. mindre tjockt lager (överdrag) l. som avskiljer sig, då mjölken centrifugeras (i separator); jfr FLÖT sbst.³. Söt, sur, nyskummad, tjock, tunn, dålig grädde. Vispad grädde, grädde vispad till skum, gräddskum. Grädde med stor fetthalt. Skumma grädde(n av mjölken). Sööth gredda. OMARTINI Läk. 52 (
c. 1600).
Smöret kärnas aff Grädda (flöter). SCHRODERUS Comenius 436 (
1639).
Stark köld och stark värma .. gifva mindre grädda i miölk-kärlen. FISCHERSTRÖM 3: 491 (
1787).
Grädden .. gick till hela åtta skilling qvarteret. ALMQVIST Lad. 30 (
1840).
Långsamt lade de i socker och slogo i grädde (i kaffet). PT 1903,
nr 254 A,
s. 2. jfr
KAFFE-,
MJÖLK-,
VISP-GRÄDDE m. fl. – särsk.
[GRÄDDE 1.a]
a) (
†)
i pl.: grädde. Sötmiölk eller then nymiölkada; för än flöterne eller gredderne läggas; brukas här til hvarjehanda, dels kaller, dels varmer. BROMAN Glys. 3: 200 (
c. 1720).
[GRÄDDE 1.b]
b) (
vard.)
i uttr. sätta grädde, dels om mjölk: avsätta l. bilda grädde, dels om person: gräddsätta (mjölk). WESTE 1807.
ÖSTERGREN (
1925).
[GRÄDDE 1.c]
c) kok. i uttr. frusen grädde, vispad grädde tillsatt med socker m. m. o. därefter frusen; jfr GLASS. Jordgubbar med frusen grädde. SJÖBERG Singstock 354 (
1832).
HAGDAHL Kok. 1041 (
1879).
[GRÄDDE 1.d]
d) i utvidgad o. oeg. anv.
[GRÄDDE 1.d.α]
α) (
föga br.)
om massa l. skum som erbjuder likhet med (vispad) grädde. Smör, med hälften hela ägg, hälften äggulor, röres till en grädda. SJÖBERG Singstock XIV (
1832).
Flodens .. skum, den s. k. "grädden". Fatab. 1907,
s. 198.
DIDRING Malm 1: 112 (
1914).
[GRÄDDE 1.d.β]
β) om brännvin (l. annan spritdryck) som slås i kaffe (l. te); i ssgn SKEPPAR-GRÄDDE. [GRÄDDE 2]
2) i mer l. mindre bildl. l. i överförd anv., företrädesvis för att beteckna det bästa l. finaste o. d. av ngt.
[GRÄDDE 2.a]
a) (i vitter stil, numera bl. tillf.) i fråga om sak. CHYDENIUS 103 (
1765).
En mängd Real-Lexica, ur hvilka vi med så mycken lätthet skumma Gräddan af all slags Lärdom. LANÆRUS Försök 40 (
1788). Baron Fleming höll åminnelsetalet, gräddan på hela tillställningen.
CRUSENSTOLPE Mor. 6: 38 (
1844). Jag har nu bjudit på sjelfva gräddan af mitt eget kannstöperi.
ÖDMAN UngdM 1: 55 (
1881).
[GRÄDDE 2.b]
b) [efter fr. crême]
(
ngt vard.)
i fråga om person, koll.: (de) yppersta l. förnämsta, "spetsar(na)"; "blomma(n)". I går hade han (dvs. Oxenstierna) budit utaf Akademien gräddan och direktören. ESCHRÖDERHEIM (1790) hos SYLWAN Kellgren 163. Götheborgs grädde, förr och nu.
BECKMAN 1851;
boktitel).
Själfva gräddan af societeten. Solnedg. 4: 30 (
1914).
Det var befolkningens grädda, som betedde sig som dess avskum. ST 1917,
nr 217, s. 4.
A
–
GRÄDD-AVSÄTTNING ~⁰²⁰. (i fackspr.)
gräddbildning. JUHLIN-DANNFELT 118 (
1886).
–
GRÄDD-BAKELSE.
bakelse fylld (l. garnerad) med vispad grädde, särsk.: vattenbakelse; förr äv. om bakelse bakad av smet som tillredts av grädde, vetemjöl, socker, ägg m. m. NORDSTRÖM Matlagn. 144 (
1822).
HAGDAHL Kok. 931 (
1879).
–
GRÄDD-BILDNING. (
i sht i fackspr.)
bildande av grädde. WALIN Födoämn. 9 (
1906).
–
GRÄDD-BYTTA.
( grädd- 1925. grädde- 1737) (
i sht förr)
bytta avsedd att däri förvara grädde. ÅgerupArk. Bouppt.
1737.
NORDSTRÖM Luleåkult. 125 (
1925).
–
GRÄDD-FÄLL. (
numera knappast br.)
gräddlager. Den förträffliga mjölken med dess läckra grädd-fäll. EREMER Nina 548 (
1835).
–
GRÄDD-FÄRG.
om den vitgula färg som är utmärkande för grädden, krämfärg. (Elfenben) Af en gulaktig gräddfärg. SvT 1852,
nr 223, s. 4.
FoFl. 1913,
s. 80.
–
GRÄDD-FÄRGAD,
p. adj. jfr -FÄRG. MeddSlöjdF 1884,
s. 147.
Gräddfärgadt fint lergods. PT 1909,
nr 260 A,
s. 3.
–
GRÄDD-GLASS.
kok. glass vari grädde ingår ss. huvudbeståndsdel. DALIN (
1852).
2NF 31: 852 (
1920).
–
GRÄDD-GUL.
jfr -FÄRG. GHT 1898,
nr 115 B, s. 2.
Den stora flädern .. / .. / .. blommar gräddgul i en gärdesrämna. ÖSTERLING Idyll. 18 (
1917).
–
GRÄDD-HALT,
r. (
i sht i fackspr.)
i fråga om mjölk: fetthalt. QLm. I. 1: 32 (
1833).
CEDERBORGH Miölkh. 6 (
1868).
–
GRÄDD-KAKA.
i sht kok. kaka (pudding) bakad av smet som tillredts av grädde, vetemjöl, socker m. m.; i sht om dylik ss. efterrätt använd kaka, i allm. serverad varm med sylt; i sht förr äv. i uttr. sur l. söt gräddkaka, av sur resp. söt grädde. Oec. 202 (
1730).
WARG 494 (
1755).
HELLMAN Kokb. 405 (
1896).
–
GRÄDD-KANNA.
( grädd- 1786 osv. grädde- 1805) litet kärl, vanl. av metall l. porslin l. glas, avsett att däri förvara grädde (i sht för att serveras till kaffe l. te). BoupptVäxjö (
1786).
STRINDBERG Hems. 11 (
1887).
–
GRÄDD-KARAMELL.
varje särskild av ett slags mjuka (o. sega), vanl. fyrkantigakaram eller som tillagats av grädde, socker m. m.; jfr KOLAKARAMELL GRAFSTRÖM Kond. 52 (
1892).
–
GRÄDD-KUR, pl.
-er. i sht med. för höjande av kroppsvikten avsedd kur varunder den dagliga kosten utökas med en större kvantitet grädde. 2NF 6: 369 (
1908).
–
GRÄDD-KYLARE,
r. l. m. (
i fackspr.)
apparat av metall vari grädde avkyles gm att utsättas för invärkan från kylvatten; i sht om dylik apparat i förbindelse med separator. TLandtm. 1890, Annonsbl.
nr 47, s. 4.
LD 1907,
nr 144, s. 2.
–
GRÄDD-LAGER,
n. det lager av grädde som avsätter sig på mjölken, när den får stå i ett kärl. LAHT 1884,
s. 52.
–
GRÄDD-LIK,
adj. TLäk. 1833,
s. 96.
–
GRÄDD-MARGARIN.
finare margarin tillredt med en större l. mindre tillsats av grädde. GHT 1897,
nr 239 B,
s. 1.
–
GRÄDD-MEJERI. (
i fackspr.,
i sht förr)
mejeri som mottager grädde till kärning, avkärningsmejeri. LAHT 1886,
s. 337.
LB 3: 655 (
1906).
–
GRÄDD-MJÖLK.
( grädd- 1690 osv. grädde- 1690) gräddblandad mjölk, tunn grädde. RÅLAMB 14: 121 (
1690).
HAGDAHL Kok. 195 (
1879).
–
GRÄDD-MOS. (
†)
ett slags gröt tillredd av grädde, ägg, socker m. m. Oec. 198 (
1730).
WARG 549 (
1755).
–
GRÄDD-MUNK,
r. l. m. kok. liten, uppöst (uppjäst) kaka tillredd av grädde, vetemjöl, socker m. m., i allm. serverad översockrad l. med sylt. Oec. 214 (
1730).
HAGDAHL Kok. 817 (
1879).
–
GRÄDD-MÄTARE,
r. l. m. (
i fackspr.)
graderad glascylinder vari ett mjölkprov får stå till gräddsättning o. varmed sedan dess gräddhalt kan avläsas direkt i procent, gräddprovare. GROTENFELT Mejerih. 37 (
1881).
–
GRÄDD-OST.
[GRÄDD-OST.ssg 1]
1) (
i sht i fackspr.)
helfet ost som är ystad av grädde l. (vanl.) av mjölk med minst 4 % fetthalt. SERENIUS L 2 b (
1734).
LmUppslB 878 (
1923).
[GRÄDD-OST.ssg 2]
2) (
i sht förr)
kok. maträtt av sur grädde från vilken vasslan fått avrinna (o. som serveras med söt grädde o. socker). SJÖBERG Singstock 280 (
1832).
HAGDAHL Kok. 196 (
1879).
–
GRÄDD-PLÄTT.
kok. plätt bakad av smet som tillredts med grädde i stället för med mjölk; i slit i pl. HAGDAHL Kok. 816 (
1879).
LÖNNBERG Skogsb. 63 (
1881).
–
GRÄDD-PROCENT. (
i fackspr.)
gräddhalt uttryckt i procent. LUNDELL 1893.
LAHT 1913, s.
257. –
GRÄDD-PROVARE,
r. l. m. (
i fackspr.)
gräddmätare. LAT 1873,
s. 249.
NordT 1892,
s. 235.
–
GRÄDD-RIK.
om mjölk: som har stor gräddhalt; ngn gg om margarin o. d. för vars tillredning rikligt med grädde användts. BERNDTSON (
1880).
LAHT 1886,
s. 196.
ÖSTERGREN (
1925).
–
GRÄDD-RÖR. (
i fackspr.)
i separator: avloppsrör för grädde. JUHLIN-DANNFELT 55 (
1886).
LB 3: 391 (
1903).
–
GRÄDD-SKRUV. (
i fackspr.)
i separator: skruv för reglerande av den gräddmängd som avskiljes från mjölken. LB 3: 229 (
1902).
–
GRÄDD-SKUM,
n. kok. till skum vispad grädde (stundom tillsatt med vanilj o. d.). AHB 92: 59 (
1876).
Man kan äfven lägga gräddskum med vaniljsmak mellan hvar annan botten (av tårtan). HAGDAHL Kok. 883 (
1879).
–
GRÄDD-SKUMMARE,
r. l. m. äldre benämning på separator. Gustaf de Laval (har) anhållit om patent å en af honom gjord uppfinning, af sökanden benämnd "Gräddskummare". PT 1878,
nr 198 A,
s. 1.
–
GRÄDD-SKÅL.
skål, vanl. av metall l. porslin, avsedd att däri förvara grädde. BoupptRasbo (
1787).
Mjölkbunkar och gräddskålar. TurÅ 1904,
s. 147.
–
GRÄDD-SNIP. (
†)
gräddsnipa. BoupptVäxjö (
1817).
Därs. 1834.
–
GRÄDD-SNIPA.
( grädd- 1808 osv. grädde- 1841) (
i sht i södra o. västra Sv.)
(avlång) gräddkanna, gräddsnäcka. DA 1808,
nr 82,
Bih. s. 3.
2 Gräddsnipor och en Gräddskål.
BoupptVäxjö 1847.
–
GRÄDD-SNÄCKA. (
i sht i mellersta Sv.)
gräddkanna. BoupptRasbo (
1826).
Gräddsnäcka af silfver på trenne fötter. MeddSlöjdF 1884,
s. 11.
–
GRÄDD-SOPPA,
r. l. f. (
†)
ölsupa (som gm sin simmighet o. färg i viss mån liknar grädde). Grädd-Såppa eller så kallad Ölsupa. WARG 44 (
1755).
–
GRÄDD-SPANN.
liten spann avsedd att däri avhämta o. förvara grädde. BoupptVäxjö 1886.
–
GRÄDD-SÅS.
kok. sås tillredd av grädde, smör, mjöl (jämte varjehanda tillsatser). SJÖBERG Singstock 247 (
1832).
Lutfisk med gräddsås. HAGDAHL Kok. 316 (
1879).
–
GRÄDD-SÄTTA,
-ning. (i fackspr.)
hälla (mjölk) i kärl o. låta den stå, för att grädden skall avsätta sig på dess yta; ss. refl. l. i pass. med intr. bet., om mjölk: avsätta l. bilda grädde på ytan. Felas .. tilräckelig värma, sker gräddsättningen i Bunkarne .. långsamt. FISCHRSTRÖM 3: 491 (1787). Renlighet är .. af ännu större vigt, då mjölken gräddsättes i bunkar än i såar. CEDERBORGH Mjölkh. 19 (
1883). JUHLIN-DANNFELT
117 (
1886).
(Att) mjölk, där fettet förekommer i form af stora fettkulor, lättare (än annars) gräddsätter sig. LAHT 1901, s.
305.
2NF 18: 741 (
1912).
–
GRÄDD-TRANSPORT.
(grädd- 1925 osv. grädde- 1915) (i fackspr.) transport av grädde. Mjölk. eller gräddetransport. FLYCKT o. WIBERG JärnvHb. 84 (
1915).
–
GRÄDD-TUNNA. (
i fackspr.)
i sht i mejeri: tunna vari grädden syras före kärning, syrtunna. GROTENFELT Mejerih. 89 (
1881).
–
GRÄDD-VISP,
sbst.¹ för vispning av grädde avsedd visp. BoupptVäxjö 1885.
–
GRÄDD-VISP,
sbst.² (
i vissa trakter)
vispad grädde; gräddskum. Cacaokräm .. Uppstjälpes då den kallnat, belägges med stadig gräddvisp. EKBERG Hvad äta? 292 (1899). –
GRÄDD-VIT.
vitgul, (svagt) krämfärgad. LAHT 1884,
s. 177. (En) knippa av gräddvita reklamballonger.
SIWERTZ Varuh. 73 (
1926).
B
(
numera knappast br.):
–
GRÄDDE-TRANSPORT, se
A.
Avledn. –
GRÄDDIG ,
adj. till 1. [GRÄDDIG.avl 1]
1) (i vissa trakter, vard.) gräddrik. WIKFORSS 2: 442 (
1804).
Gräddig mjölk. FRIBERG Kokb. 54 (
1893).
[GRÄDDIG.avl 2]
2) (i vitter stil l. i fackspr., mindre br.) i överförd anv.: som gm sin färg l. sin mjukhet o. fyllighet o. d. erinrar om grädde; mjölkig, oklar. Hinnan .. blir gräddig, svårgenomskinlig. NYBLÆUS Fotogr. 93 (
1874)
Den kryddrikt tunga, liksom gräddiga luften. LINDQVIST Herrgårdsh. 209 (
1921).
ÖSTERGREN 1925;
angivet ss. mindre vanl.).
–
GRÄDDLING ,
m. (
†)
till 2 b: person som tillhör "gräddan". Utan namn, Novell af En gräddling. BECKMAN (
1852;
boktitel).