GRÄL grä⁴l, sbst.², n.; best. -et; pl. ==. [vbalsbst. till GRÄLA]
[GRÄL.sbst2 I]
I) motsv. GRÄLA I. [GRÄL.sbst2 I.1]
1) (†) motsv. GRÄLA I 1, i uttr. styggt gräl, tomt, flärdfullt tal (som bl. innebär lockelse till synd l. flärd)? Tu menar wäl, / Tin Iesum wara träl / För Flättjans stygga gräl; / Til Babels skiöka / I oren brunst / Tu brinner, och omsunst / Tillika ärnar gunst / Hos Jesum söka. LYBECKER 6 (
c. 1715).
[GRÄL.sbst2 I.2]
2) motsv. GRÄLA I 2: grälande, kiv; (i sht högljudd o. häftig) träta, tvist; särsk. (i sht i fråga om ä. förh.) om småaktig(t) o. ofruktbar(t) tvist(ande) i lärda ting. Ett häftigt, ett högljudt gräl. Börja gräl. Råka, komma i gräl (med någon). LIND (
1738).
Flitigt gick (hon) i Herrans Tempel; / Ständigt kom i gräl vid bron. LENNGREN (SVS) 2: 158 (
1795). I en varm gudsfruktan, som mer och mer lyfte sig öfver samtidens teologiska gräl och bekännelsehat, har ..
(Gustav II Adolf) bevarat sambandet med det högsta.
IllSvH 4: 25 (
1878).
Den som söker gräl finner alltid skäl. GRANLUND Ordspr. (
c. 1880).
Jag ställde till gräl på öppen gata med en av mina bästa vänner. FRÖDING ESkr. 2: 85 (
1892).
Striderna och grälen mellan tyska landsknektar och spanska soldater. PT 1902,
nr 176, s. 3.
HALLSTRÖM Händ. 314 (
1927). jfr
BEFORDRINGS-,
KROG-,
RIKSDAGS-,
SMÅ-,
STORM-,
SYSKON-GRÄL m. fl. – särsk.
[GRÄL.sbst2 I.2.a]
a) i uttr. mocka (mucka) gräl, se MOCKA v., [GRÄL.sbst2 I.2.b]
b) i numera obrukliga uttr. Gör inte gräl, Mamsell. LEOPOLD 1: 399 (
1808,
1814)
Ni konstförfarne män .. / Med ingendera vill jag lägga mig i gräl. THOMANDER 3: 506 (
1826).
[GRÄL.sbst2 I.3]
3) (
vard.)
motsv. GRÄLA I 3: grälande, bannor, "snubbor", "ovett"; stundom närmande sig bet.: gnat, käx; jfr GRÄLOR Först ville hon att jag skulle visa rundt det viktiga papperet. Sedan fick jag gräl, för att jag inte hade gjort det. GREBST Bröll. 232 (
1913).
Det var ändå hennes (dvs. hustruns) gräl, som hållit honom uppe. SIWERTZ Sel. 1: 24 (
1920).
Ständigt är där gräl på tjänstfolket. ÖSTERGREN (
1925).
[GRÄL.sbst2 II]
II) (
numera bl. ngn gg i vetenskaplig framställning i fråga om förh. under 1700-talet)
motsv. GRÄLA II: onyttig skolastisk lärdom, skolasteri, lärt pedanteri, hårklyverier, lärt "strunt", lärda galenskaper; äv.: (lärt) grubbel. Bokfrägdade Lärde, / .. / Växla sig til för gräl utaf ungdom pengar och heder. DALIN Arg. 1: 53 (
1733,
1754)
Därs. 132. (Man skall) lära Ungdomen at Tänka och upöfva sina förnuft i ställe för at ladda sig med gräl, äfven i Religionen.
Därs. 2: 60 (
1734,
1754)
Thesse både (dvs. slutkonsten o. sedeläran) äro .. til en del fylte med mycket onödigt gräl. LALLERSTEDT Slutk. Föret. (
1739).
Derför at de (dvs. kvinnorna) ej af gräl och reglor mattas, / Är deras penna stark, naturlig, lätt och fri. NORDENFLYCHT Fruent. 23 (
1761).
Bort med bekymmer, omsorg och gräl. LENNGREN (SVS) 2: 48 (
1789).
Embetsmannen, stundom till och med vettenskapsmannen sjelf, betrakta dessa studier (dvs. de klassiska) som ett onyttigt gräl. TEGNÉR (WB) 6: 84 (
1827).
Pedanteri och skolastiskt gräl. LINDBLOM Log. 257 (
1836).
SYLWAN Kellgren 65 (
1912). – jfr
BOK-,
LÄRDOMS-,
MINNES-,
SKOL-GRÄL.
Ssgr(i vissa fall möjl. till GRÄLA): (II)
–
GRÄL-BJÖRN.
(enst., †) ss. symbol för en lärd pedant. Gräl-Biörnen, som jag ock kallar Plitterdiuret, är skadeligare, än mången tror. DALIN Arg. 2: 350 (
1734,
1754)
–
(II) GRÄL-FRI. (
†)
Lärdomen skal vara .. ren, grälfri och brukbar. SP 1780,
s. 566.
–
(I 2, 3) GRÄL-LYSTEN,
p. adj. (
mindre br.)
jfr -SJUK. BL 5: 8 (
1839).
HAGSTRÖM Rerdam. 2: 497 (
1898).
BAGGE Studentm. 46 (
1923).
–
GRÄL-MAKARE.
[GRÄL-MAKARE.ssg 1]
1) (
ngt vard.)
till I 2, 3: grälsjuk person, person som ställer till gräl. Grälmakar Löfberg, gammal och van, / Vid krogdörrn stod och blåste dulcian. BELLMAN 3: 264 (
1780,
1790)
(Han) är en grälmakare och orolig sälle.
HAGSTRÖM Herdam. 4: 38 (
1901).
[GRÄL-MAKARE.ssg 2]
2) (
numera bl. ngn gg i vetenskaplig framställning i fråga om förh. på 1700-talet)
till II: lärd pedant, skolfux. Dialectici och vridkånstige grälmakare. LUNDBERG PAULSON Erasmus 39 (
1728).
BERGQVIST o. KJEDERQVIST Ziegler 28 (
1898).
–
(I 2, 3) GRÄL-SJUK.
som har l. som vittnar om l. är uttryck för en okuvlig (sjuklig) lust att gräla l. ställa till gräl. HEDBERG Blom. 76 (
1862).
Höfviskhet och sed på flvkten jagas / Af grälsjuk häftighet, vid bägarn tänd! DENS. Elisif 11 (
1870).
Hon blev butter och grälsjuk. SIWERTZ Sel. 2: 123 (
1920).
–
(I 2, 3) GRÄL-SJUKA.
okuvlig (sjuklig) lust att gräla l. ställa till gräl. GHMELLIN (1836) hos Roos FamArkiv 221. Xanthippe .. har blifvit ryktbar för sitt häftiga lynne och sin grälsjuka. NF 15: 69 (
1894).
–
(II) GRÄL-ÄMNE. (
†)
svårt l. kinkigt ämne om vilket det kan disputeras (l. har disputerats) mycket. Vid det grälämnet (dvs. om drömmar) jag har i dag, måste jag nödvändigt drömma, antingen jag vill eller intet. DALIN Arg. 1: 136 (
1733,
1754)