, sbst.²; r. l. m. (
)) l. n. (
[fsv.
grunder, motsv. ä. dan. o. dan. dial.
grund, isl.
grundr, betänkande, övervägande; säkerligen besläktat med fsv.
grun, sv. dial.
grunn, grån, isl.
grunr, misstanke, isl., nor. dial.
gruna, misstänka, ana, i nor. dial. äv.: tänka, fundera (jfr
GRUNKA); för övrigt av ovisst ursprung. I sv. har ordet säkerligen fattats ss. samhörigt med
GRUND, sbst.¹, o. äv. till het. rönt inflytande från detta (jfr
GRUND sbst.¹,
I 1 d samt med avs. på språkprovet från
).
).
).
).
).
). Så mycket han
förstår, vii han på rätta vägen, / Fast han på sakens grund omöjligt komma kan.
).
) – särsk.
).
).
).
).
).
).
.