GRUNDLAG grun³d~la²g, sbst.², r. l. m.; best. -en; pl. -av. [jfr dan. o. nor.
grundlov, t.
grundgesetz; till
GRUND sbst.¹,
III 1 d]
[GRUNDLAG.sbst2 1]
1) i sht
statsv. o.
jur. eg.: grundläggande lag (omgiven med särskild helgd), fundamentallag; lag som utgör grundvalen för ett rikes styrelse o. förvaltning, som bestämmer regentens o. undersåtarnas ömsesidiga rättigheter o. de allmänna grunderna för statsmaktens utövning, fördelning o. organisation; författningslag, konstitutionell lag; i Sv. (efter 1809) om regeringsformen, riksdagsordningen, successionsordningen o. tryckfrihetsförordningen; äv. om sammanfattningen av ett lands konstitutionella lagar: statsförfattning, konstitution; vard. äv. om bok som innehåller grundlag(ar). Lag (stadgande) av grundlags natur. Ha grundlags helgd. L. PAULINUS GOTHUS MonTurb. 75 (
1629).
Konunga Balken (var under C. XI:s regeringstid) .. ännu .. Grundlag. HSH 9: 160 (
c. 1750). Denna RegeringsForm samt Rikets öfrige Grundlagar kunna icke ändras eller uphäfvas, utan genom Konungens och alla Riks-Ståndens sammanstämmande Beslut.
RF 1809,
§ 81. Ej må någon för framtiden gällande Förklaring af Grundlagarne stadgas, utan på det sätt, som .. vid ändringar i dem iakttagas bör.
Efter deras ordalydelse skola de i hvarje serskildt fall tillämpas. Därs. § 83. Ordet grundlag nyttjas i de skandinaviska rikena, Finland och åtskilliga tyska stater såsom namn på deras författningsurkunder.
NF (
1882).
Ordet fundamentallag utbyttes under frihetstidens lopp mot ordet grundlag, hvilket säkerligen första gången officiellt begagnades i K. M:ts föreställning till ständerna 7 nov. 1775 ang. lagarnas verkställighet. 2NF 10: 407 (
1908).
De .. konstitutionella förhållandena (mellan Sverge o. Norge voro under unioustiden) ordnade genom en särskild unionell grundlag, nämligen Riksakten af 6 aug. (1815). Därs. 410. Förbundsakten .. är förbundets
(dvs. Nationernas förbunds) grundlag.
Därs. 37: 703 (
1925).
[GRUNDLAG.sbst2 2]
2) i allmännare anv.; ofta oeg. o. bildl.: grundläggande, främsta l. viktigaste lag l. regel (för ngt); grundregel, grundsats.
SAHLSTEDT Hofart. 6 (
1720).
Enheten af rummet (i tragedien), som .. serdeles på den äldre franska Teatern varit en grundlag. ADLERBETH Poët. 1: 221 (
1802).
Tänka'ts allmänna Grundlagar eller Tankelagar. AFZELIUS Log. 26 (
1839).
Hvarje förbrytelse mot naturens eller samfundslifvets eviga grundlagar frammanar Erinyernas hämd. NF 4: 678 (
1881).
Den grundlag för fantasien, som psykologien mer och mer belyst: att nämligen fantasien hämtar sitt material ur verkligheten. LARSSON Kunsk. 125 (
1909). – särsk. (
†)
om grundläggande stadga(r) för ett (vetenskapligt) samfund o. d., grundstadga(r). Vi skole ställa oss de för Academien faststälte grundlagar till rättesnöre. HÖPKEN 1: 191 (
1753).
Därs. 374 (
1760).
Ssgr (till1; i sht
statsv. o.
jur.):
A
(
föga br.):
–
GRUNDLAG-STIFTNING, se
B.
B
–
GRUNDLAGS-BESTÄMD,
p. adj. (
föga br.)
grundlagsstadgad. SVEDELIUS Repr. 260 (
1889).
–
GRUNDLAGS-BESTÄMMELSE.
UpsP 1860,
nr 24, s. 1.
–
GRUNDLAGS-EDITION.
NDA 1867,
nr 104, s. 4.
–
GRUNDLAGS-ENLIG.
som står i överensstämmelse med grundlagen. TalRSt. 19/3 1830, s. 3. Ett ämbete, som grundlagsenligt stängde mig från den så kallade riksdagsverksamheten. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 2: 235 (
1847).
Ständernas grundlagsenliga rätt. WIESELGREN Bild. 551 (
1886,
1889) Vi hafve såsom hvilande för vidare grundlagsenlig behandling antagit följande förslag.
SFS 1900,
Bih. nr 44, s. 9.
–
GRUNDLAGS-FRÅGA,
r. l. f. Om vid Riksdag, då Grundlags-frågor lagligen kunna afgöras, ytterligare uppskof föreslås, må det (osv.). RF 1809, § 81 (1818). –
GRUNDLAGS-FÄSTA,
v. ( -lag- 1902. -lags- 1910 osv.) stadga (ngt) i l. gm grundlag; i sht i p. pf. PT 1902,
nr 60 A,
s. 3.
Folkets grundlagsfästa fria yttranderätt. SvH IX. 1: 339 (
1910).
–
GRUNDLAGS-FÖRSLAG.
SvT 1852,
nr 17, s. 1.
BtRiksdP 1918,
5: nr 25, s. 1.
–
GRUNDLAGS-FÖRÄNDRING. (
föga br.)
grundlagsändring. LILJECRONA RiksdKul. 64 (
1840).
Konstitutions-Utskottet .. handlägger frågor om statsrådets ansvarighet samt grundlagsförändringar. SVEDELIUS Statsk. 1: 137 (
1868).
CANNELIN (
1921).
–
GRUNDLAGS-HELGD.
särskild helgd som omgiver grundlag(sbestämmelse) (bestående i skärpta stadganden i fråga om ändring, förklaring o. d. i förh. till allmän lag). NORDSTRÖM Samh. 1: 374 (
1839).
Bland senare utfärdade stadganden med grundlagshelgd må här nämnas fjorton paragrafer i 1878 års värnepliktslag. AtlFinl. 1: 2 (
1899).
–
GRUNDLAGS-REVISION.
NF 1: 731 (
1876).
–
GRUNDLAGS-STADGAD,
p. adj. (-lag- 1897) stadgad i l. gm grundlag. Riksdagens grundlagstadgade allenabestämmanderätt öfver riksbanken. AB 1897, nr 67, s. 2.
–
GRUNDLAGS-STIFTANDE,
p. adj. (-lag- 1913. -lags- 1878 osv.) om konstitutionell församling o. d.: som stiftar l. har befogenhet att stifta grundlag. Den grundlagsstiftande riksförsamlingen (i Danmark 1848). NF 2: 1216 (1878). MALMGREN Grundlag. 71 (1921).
–
GRUNDLAGS-STIFTARE,
m.||(ig.). ( -lag- 1853–1904. -lags- 1875 osv.) THOMANDER 2: 356 (
1853). 1809 års grundlagsstiftare.
NDA 1875,
nr 133, s. 2.
MALMGREN Grundlag. 70 (
1921).
–
GRUNDLAGS-STIFTNING.
(-lag- 1852–1924. -lags- 1844 osv.) Frey 1844,
s. 489. SvH
8: 11 (
1904).
–
GRUNDLAGS-STRIDIG.
som strider mot grundlagens bestämmelser; inkonstitutionell; jfr -VIDRIG. Kungliga påbud, som kunde anses grundlagsstridiga. CRONHOLM Lig. 62 (
1839).
MALMGREN Grundlag. 71 (
1921).
–
GRUNDLAGS-STRIDIGHET ~²⁰⁰ l. ~¹⁰~². sbst. till -STRIDIG.
–
GRUNDLAGS-TOLKNING. tolkning av grundlag; äv.
== -FÖRKLARING. En åtgärd, för hvars beslutande en grundlagstolkning kan blifva af nöden. AB 1845,
nr 221 s. 2.
DE GEER Minn. 2: 31 (
1892).
–
GRUNDLAGS-UTSKOTT ~²⁰ l. ~⁰². (i fråga om förh. i Danmark o. Finland) riksdagsutskott som har att behandla grundlagsfrågor. NF 2: 1216 1878;
i fråga om danska förh.).
(Den finska) riksdagens granskningsrätt utöfvas främst af dess grundlagsutskott.
2NF 35: 827 (
1923).
–
GRUNDLAGS-VIDRIG.
grundlagsstridig. TEGNÉR (WB) 6: 214 1828;
oeg.). Ett i grundlagsvidrig ordning .. vidtaget förfogande.
2NF 18: 603 (
1912).
–
GRUNDLAGS-VÅRD.
(S. A) Hedins grundlagstolkning och grundlagsvård. STRIDSBERG Frihetsm. 55 (
1914).
–
GRUNDLAGS-VÅRDANDE,
p. adj. Det grundlagsvårdande utskottet (dvs. konstitutionsutskottet). GHT 1898,
nr 19, s. 1.
Avledn. –
GRUNDLAGLIG ,
adj.;
adv, -ligen (CRUSENSTOLPE CJ III. 2: 7 (
1846)). (†) till
1: som stöder sig på l. står i överensstämmelse med grundlagen; grundlags-; grundlagsenlig.
HT 1918,
s. 10 (
1823).
Entledigande i grundlaglig ordning. CRUSENSTOLPE Mor. 1: 24 (
1840).
Under ifvern för att bringa en grundlaglig riksdagskallelse till stånd. WIESELGREN Bild. 485 (
1882,
1889)
Avledn.