GRUNDLÄGGNING grun³d~läg²niŋ, vard. äv. grun³~ r. l. f.; best. -en; pl. -av. [jfr d. grundlægning, t. grundlegung]
vbalsbst. till GRUNDLÄGGA; äv. mer l. mindre konkret. – särsk. [GRUNDLÄGGNING I]
I) tekn. motsv. GRUNDLÄGGA II: påläggande av grundfärg l. grund (för målning, lackering o. d.). AHB 13: 21 (
1865).
Detta lack användes för grundläggning. MeddSlöjdF 1884,
s. 118.
Därs. 1896,
s. 97.
[GRUNDLÄGGNING II]
II) motsv. GRUNDLÄGGA III. [GRUNDLÄGGNING II.1]
1) motsv. GRUNDLÄGGA III 1; äv. (i fackspr.) konkret: grund, grundmur, grundval, fundament. SERENIUS Aa 3 a (
1734).
Grundläggningen är den mest grannlaga af all murning. STÅL Byggn. 1: 242 (
1834).
Sålunda äro anlagda grundläggningar för stationshus och broar. TT 1897, Allm.
s. 184.
[GRUNDLÄGGNING II.2]
2) motsv. GRUNDLÄGGA III 2. [GRUNDLÄGGNING II.2.a]
a) motsv. GRUNDLÄGGA III 2 b: grundande, anläggning, stiftande. TESSIN Bref 1: 96 (
1751). Aion göres till Alexandrias skyddsgud vid stadens grundläggning.
NILSSON FestdVard. 163 (
1925).
[GRUNDLÄGGNING II.2.b]
b) motsv. GRUNDLÄGGA III 2 c: läggande av grunden (till ngt); (första) skapande (av ngt). JÄRTA 2: 37 (
1826).
Dövstumundervisningens grundläggning. NYSTRÖM DöfstUndH 28 (
1907). – särsk.
[GRUNDLÄGGNING II.2.b.α]
α) (
i sht i pedagogiskt fackspr.)
bibringande av de första grunderna (i ngt) j äv. konkretare: underbyggnad, kunskap i elementerna (av ngt); förr äv. konkret: framställning som behandlar de första grunderna av en vetenskap o. d., grunddrag, grundlinjer. VDAkt. 1731,
nr 633.
Närvarande grund-läggning innehåller .. intet mer än blott upsökande och befästande af den yttersta principen för moraliteten. BOËTHIUS Kant Föret. 9 (1797). Svaghet i grundläggningen på det lägre stadiet. LärovKomBet. 1884–85, 1: Reserv.
s. 38. Hon saknar elementär grundläggning.
PT 1905,
nr 98 A,
s. 3.
[GRUNDLÄGGNING II.2.b.β]
β) (
†)
konkret: första början, "frö", upphov, ursprung (till ngt). Det måste finnas hos menniskor en grundläggning till en viss moralisk esthetik. LEOPOLD 3: 33 (
1802,
1816)
Första grundläggningen till det Romerska språket var ostridigt det Ausoniska. NORRMANN Eschenburg 1: 312 (
1817).
[GRUNDLÄGGNING II.2.c]
c) (
föga br.)
motsv. GRUNDLÄGGA III 2 d; konkret(are): grundval, grund (för ngt). 1VittAH 4; 98 (
1783). Et interesse, hvars grundläggning innom oss man plägar kalla moralisk känsla.
BOËTHIUS Kant 131 (
1797).
Att den bildningsskola, som under 1600-talet plantats af konung Gustaf Adolf, fått de klassiska språken till grundläggning. SANDER i 3SAH 4: 74 (
1889).
Ssgr: (II
[GRUNDLÄGGNING 1]
1) –
GRUNDLÄGGNINGS-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. jfr GRUNDLÄGGARE 1 a. PT 1908,
nr 83 A,
s. 3.
–
GRUNDLÄGGNINGS-ARBETE ~⁰²⁰ äv. ~²⁰⁰ särsk. till II ¹. TT 1874, s. 65.
–
(II 1)
GRUNDLÄGGNINGS-ENTREPRENÖR.
jfr GRUNDLÄGGARE 1 b. -FEST, r. l. f. särsk. till
II 1 o.
2 a. Gillet har .. firat trettio jubel- och grundläggningsfester.
STRINDBERG Gill. 5 (
1880).
–
GRUNDLÄGGNINGS-KOSTNAD, särsk.
till II 1; vanl. i pl. 2UB 9: 457 (
1906).
–
(II 2 a)
GRUNDLÄGGNINGS-TID.
Denna stads (dvs. Halmstads) grundläggningstid kan icke med bestämdhet uppgifvas. BRUNIUS Resa 1838 10 (
1839).
–
(II 2 a)
GRUNDLÄGGNINGS-ÅR.
BRUNIUS Resa 1838 19 (
1839).
Grundläggningsåret (för ett visst bokbinderi är) 1863. KatalKonstIndUtstSthm 1897,
s. 84.