ALDEHYD al¹dehy⁴d, r.; best. -en; pl. -er. [af t. aldehyd, bildadt
1835 af
LIEBIG utaf nylat.
al(cohol) dehyd(rogenatus), väteberöfvad alkohol]
[ALDEHYD 0]
kem. Syrsättningsprodukt af alkohol, innehållande två atomer väte mindre än alkoholen. BERZELIUS i
Årsber. t. VetA 1836,
s. 299. (Några) aldehyder förekomma färdigbildade i växtriket.
Uppf. b. 5: 15 (
1874).
CLEVE i
NF (
1875).
BLOMSTRAND Org. kemi 85 (
1877). – jfr
ETYL-,
KANEL-,
SALICYL-ALDEHYD m. fl.
Ssgr –
ALDEHYD-BLÅTT ¹⁰³~². blått färgämne af aldehyd o. anilin (fuchsin). NF (
1875).
–
ALDEHYD-GRÖNT ~². grönt färgämne af aldehydblått o. undersvafvelsyrligt natron. NF 1: 387 (
1875).
CLEVE Hand.-lex. (
1883).
–
ALDEHYD-SYRA ~³⁰. BERZELIUS i
Årsber. t. VetA 1836,
s. 305.