ALE a³le², n.; best. -et; pl. (i bet. 2) -en. [ombildning af fsv. äle med anslutning till AL, sbst.¹; af samma art som t. ex. ASPE,
BJÖRKE; jfr isl.
elri, n., som skulle motsvara ett sv.
*äldre]
[ALE 1]
1) (
mindre br.)
al ss. ämnesnamn; alträ, alvirke. Det på Gårdens Rå och Rörs ägor tilväxande Ahle, Björke och Hassel. Utslag ang. Tomarp 24 Nov. 1785, s. A 3 a. När man hugger färskt ale. HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 1: 309 (
1864).
[ALE 2]
2) [jfr sv. dial. ale]
(
föga br.)
aldunge. jfr
N. LINDER i
Sv. tidskr. 1872,
s. 123.