ALKOHOL al³kåhå²l l. -ko- l. -kω-, äfv. -ho²l, äfv. ¹⁰⁴ l. ⁴⁰¹ (àllkohål DALIN (1850)), r. (l. m.); best. -en, äfv. -n (BERZELIUS Kemi 1: 336 (1808, 1817), HUSS Alcohol. 1: 23 (1849), BERLIN Farm. 2: 105 (1851) m, fl.); pl. (i bet. 3) -er. [jfr d. o. t. alkohol, eng. alcohol, fr. alcool, af mlat. alcohol, särsk. i förb.
alcohol vini, vinspiritus, af arab.
al- kohl (med hest
h-ljud), fint pulver af blyglans o. sot (stundom af ngt annat ämnne), i Österlandet användt till förhöjandet af ögonens skönhet; ordet har i Europa antagit först bet. fint pulver i allm., sedan bet. den finaste beståndsdelen i ett ämne, särsk. i vin, o. har slutligen gm ellips kommit att ensamt betyda det samma som
alcohol vini; i denna bet. förekommer det, enl.
O. WIDMAN i
Nord. tidskr. 1897, s.
14, tidigast hos tysken
LIBAVIUS i slutet af
1500-talet; med afs. på bet.
-utvecklingen jfr
ELIXIR som också urspr. betecknade ett pulver] – jfr
ALDEHYD [ALKOHOL 1]
1) (färglös, lätt flytande) vätska, som utgör den berusande beståndsdelen i jästa drycker; vattenfri (vin)spiritus. BERZELIUS Kemi 1: 336 (
1808,
1817)
(Hjärn-)fettet löstes i kokande alkohol.
Därs. 6: 13 (
1830).
Vattenfri alkohol kallas vinalkohol. BERLIN Farm. 2: 107 (
1851).
Den rena alkoholen, s. k. absolut alkohol. Uppf. b. 5: 145 (
1874).–
Anm. I ä. tid användes äfv. i sv. det lat. uttr. alcohol vini.
FISCHERSTRÖM 3: 332 (
1781).
[ALKOHOL 2]
2) i utvidgad anv.: (starkt) alkoholhaltig dryck, stark dryck, spritdryck, sprit. Alkohol och sippor passa ej ihop. WENNERBERG 2: 163 (
1850).
Den sorgdöfvande alkoholn. RYDBERG Djäkn. 104 (
1856).– i personifikation. Tyrannen alkohol .., hvars offer få räknas i milliontal.
SÄTHERBERG Lefnadsm. 197 (
1896).
[ALKOHOL 3]
3) kem. (till samma typ som vinspiritus hörande) förening af kol, väte o. syre. Alkoholerna, sam kunna räknas som .. artförändringar af vattnet, äro mer och mindre flygtiga, i vatten lätt lösliga vätskor ända till fullkomligt olösliga och fettartade fasta ämnnen. BLOMSTRAND Org. kemi 24 (
1877).
De vigtigaste alkoholerna äro: Metylalkohol, .. Etylalkohol, .. Amylalkohol, .. Glycerin. CLEVE Kemiens grunder 199 (1886). – jfr (jämte de i sista språkprofvet nämnda ssgrna)
TRÄ-ALKOHOL m. fl.
Ssgr(mestadels till
1):
A
–
ALKOHOL-BLANDNING ³⁰⁰~, äfv. ¹⁰³~²⁰. FOCK O
DAHLANDER Fys. 106 (
1875).
– (föga br.)
ALKOHOL-FERNISSA ~²⁰. BERZELIUS Kemi 4: 486 (1827). LEUFVENMARK i
AHB 39: 80 (
1870,
1884)
–
ALKOHOL-FRI ~². Det har varit ett ofta påtänkt problem att få goda alkoholfria läskedrycker, som kunde ersätta de alkoholhaltiga, om än alkoholsvaga. WALDENSTRÖM Österl. 26 (
1896).
–
ALKOHOL-FÖRGIFTNING ~⁰²⁰. SANDAHL i
NF 1: 463 (
1875).
jfr ALKOHOLISM
–
ALKOHOL-GRÄNS ~², mellan dricka o. andra (starkare) maltdrycker. PT 1892,
nr 244, s. 3.
–
ALKOHOL-MÄTARE ~²⁰⁰. (mindre br.)
== ALKOHOLMETER. LEUFVENMARK i
AHB 39: 13 (
1870,
1884)
– (
3)
ALKOHOL-RADIKAL ~¹⁰², r. KEYSER Kemien 3: 32 (
1876).
CLEVE Kemiens grunder 198 (
1886).
–
ALKOHOL-RIK ~². Vinerne (blifva) .. alkoholrikare, eller som man i dagligt tal kallar det, starkare i varmare luftstrek. BERZELIUS Kemi 5: 964 (
1828).
ELFVING Kulturväxt. 219 (
1895).
–
ALKOHOL-SJUKDOM ~²⁰ l. ~⁰². WISING i
NF 1: 464 (
1875)-jfr ALKOHOLISM.
–
ALKOHOL-STARK ~². PT 1892,
nr 244, s. 3.
–
ALKOHOL-SVAG ~². Ett alkoholsvagt men fylligt öl. PT 1892,
nr 244, s. 3.
WALDENSTRÖM Österl. 26 (
1896).
–
ALKOHOL-ÅNGA ~²⁰. ÅKERMAN Elem.-kurs i kem. 235 (
1831,
1836)
FOCK Fys. 444 (
1861).
B
(
föga br.):
–
ALKOHOLS-SJUKDOM ~²⁰ l. ~⁰². Alcoholismus chronicus eller chronisk alkoholssjukdom. HUSS 1849;
boktitel). SFS 1860,
nr 13, s. 6.