AKTER ak⁴ter (a'kter WESTE), sbst.¹, r. l. m. ((†) n.
DÄHNERT 1784;
möjl. felaktigt));
best. -n; pl. aktrar. [sannol. jämförelsevis ungt ord; substantivering af föreg. l. elliptisk bildning af AKTERDEL, AKTERSTÄF o. d.; jfr d. agter]
[AKTER.sbst1 1]
1) sjöt. bakre delen af ett fartyg; bakstam, akterstäf. SAHL5TEDT (1773). TORNQUIST Förkl. 1 (
1788).
Den kopparbeslagne / Aktern. ADLERBETH Æn. 111 (1804,
1811)
Barkassen rodde upp under skeppets akter. SKOGMAN Eug. 1: 143 (
1854).
Uppf. b. 7: 355 (
1875).
Bryta öfver aktern på ett fartyg (om sjön). UGGLA (
1878,
under p o op).
Tjock i aktern .. tränga in i aktern .. från för'n till aktern .. hon (dvs. skutan) ligger djupare med aktern. BJÖRKMAN (
1889).
(Liggande) på aktern. WENSTRÖM o. LINDGREN (
1889,
under s t e r n).
Ni håller på att segla med aktern före. GHT 1896,
nr 136 A, s. 3.
[AKTER.sbst1 2]
2) [jfr t. after, lat. posteriora]
(
numera bl. skämt.)
bakdelen af kroppen. Hafva en böld i achtern, ein Geschwär am Aftern haben. LIND (
1749).
ALMQVIST (
1842).
NYBLOM M. Twain 1: 33 (
1873). – jfr: Akter .. anus.
MARKLIN 273 (
1818). Jfr
TILL AKTERS, se under
AKTER, adv.
Ssgr se under AKTER, adv.