AKTIV akti⁴v ( acti'v WESTE (1807), acktiv DALIN (1850)) l. ak⁴tiv, äfv. ak⁴~ti¹v (de båda sistnämnda uttalen företrädesvis i bet. 1 a, där de äro de vanligaste), sällan ak³tiv² l. aak³~ti²v, adj. -ave (gradf. dock mindre br.); -T, adv. [jfr t. aktiv, fr. actif, eng. active, af lat. activus, af samma stam, som ingår i
p. pf.
af agere, handla] jfr
RETRO-AKTIV.
[AKTIV.adv 1]
1) som afser handling l. framträder i handling; handlande, verkande, verksam (oftast motsatt: PASSIV). De frivilliga skarpskytteföreningarnas medlemmar indelades i aktiva och passiva, af hvilka blott de förra deltogo i militäröfningarna. När kriget antog en allvarsam eller verkligen aktiv karakter. TROLLE-WACHTMEISTER 1: 51 (tidigast 1839). I några af.. (
Æschylus') skådespel deltager koren aktivt eller passivt i handlingen.
CAVALLIN Skr. 8 (
1879).
Någon fråga om ett aktivt uppträdande å Sveriges sida hade .. icke blifvit väckt förrän .. i juli 1863. DE GEER Minnen 1: 249 (
1892). W
(hittier) uppträdde aldrig som aktiv politiker. FAHLSTEDT i
NF 17: 827 (
1893).
Hos nästan alla djurarter spelar hanen den aktivare rollen vid frieriet. WESTERMARCK Äkt. 606 (
1893). jfr:
(Värmets partiklar äro) af och i sig sjelfve ganska rörlige och active, med den.. verkan, at de ock kunna sätta andra.. tyngre particlar i full rörelse.
WALLERIUS Tankar 6 (
1776). – särsk.
[AKTIV.adv 1.a]
a) [jfr t. activ, fr. actif, eng. active, lat. actiaus; jfr äfv. under AKTIVUM]
språkv. (motsatt: PASSIV). Supinet älskat har aktiv betydelse, men participet älskadt har passiv. – särsk. [AKTIV.adv 1.a.α]
α) Aktiv form, den form af verbet, hvilken uttrycker, att ngn l. ngt utöfvar en verksamhet l. är i ett visst tillstånd. De intransitiva verberna hafva merendels den aktiva formen. BOIVIE Sv. spr. 47 (
1820.
K. F. JOHANSSON i
NF 17: 582 (
1893). – jfr
AKTIV-FORM,
AKTIVUM 1. [AKTIV.adv 1.a.β]
β) Aktivt verb, verb i aktiv form (se α) . Ett aktivt verb är antingen transitivt l. intransitivt. Stundom indelas.. verben i aktiva, neutrala, passiva och deponentiela. Vanligare är indelningen i transitiva och intransitiva, med de förra delade i aktiva och passiva. Gram. kommit. 8 (1882); jfr styckets slut. K. F. JOHANSSON i NF 17: 582 (
1893).
SCHULTZ Grammat. iaktt. 5 (
1895). – äfv., i sht i ä. tid: verb, som kan utbildas med s. k. ackusativobjekt, dvs. transitivt verb i aktivum.
BOIVIE Sv. spr. 46 (
1820).
ENBERG Sv. spr. 138 (
1836).
jfr: Springa har väl en Activ betydelse, men efter den ej kan förbytas i en Passiv, får det ej anses för ett verbum Activum. BOTIN Sv. spr. 92 (
1777). – jfr
AKTIVUM 2.
[AKTIV.adv 1.a.γ]
γ) Aktivt particip(ium), aktiv infitiv osv., particip(ium) osv. i aktiv form. ENBERG Sv. spr. 183 (
1836).
jfr: Den aktiva ändelsen. TEGNÉR 3: 534 (
1819).
[AKTIV.adv 1.a.δ]
δ) Aktiv sats, sats, i hvilken predikatet är ett aktivt verb. STRIDSBERG Fr. gram. 84 (
1793).
SUNDÉN Sv. spr. 164 (
1869,
1885)
K. F. JOHANSSON i
NF 17: 582 (
1893). jfr
AKTIV-SATS.
[AKTIV.adv 1.b]
b) mil. Aktiva trupper, aktiv armé, styrka. WINGÅRD Minnen 2: 35 (
1846).
I afseende på truppernas sammansättning och användbarhet skiljer man emellan den vanligen s. k. aktiva hären, hvilken utgöres af de i fredstid befintliga trupperna, medelst inkalladt reservmanskap bragta till krigsstyrka, och som i första hand skall uppträda på krigsskådeplatsen, samt (den s. k.) andra linien. C. O. NORDENSVAN i NF 7: 293 (
1883).
SCHYBERGSON 1: 425 (
1887).
jfr AKTIV-TRUPP(ER). – Vara i aktiv tjänst. EUROPÆUS (
1852).
En kejserlig dagorder har försatt öfverste A.. ur aktiv tjenstgöring. SD (L) 1896,
nr 423, s.
6. –
Aktivt försvar, det försvar af ett land osv., som eger rum, då den försvarande går emot den anfallande för att söka slå honom i stället for att invänta honom.
[AKTIV.adv 1.c]
c) gymn. Aktiv (kropps)rörelse. Aktiva rörelser: förbundna med rörelsetagarens egen ansträngning. LING Rör. 97 (
1866).
Om rörelsen utföres genom egen viljebestämning och egen kraft, kallas den aktiv. HARTELIUS Sjukg. 9 (
1870,
1883) jfr: Aktivpassiv kallas den rörelse, som patienten sjelf utför under motstånd af gymnasten.
NF 1: 335 (
1875).
[AKTIV.adv 1.d]
d) [jfr fr. commerce actif]
Aktiv handel, ett lands ut- o. införsel, företagen för dess egen räkning samt med dess egna hjälpmedel. PALMBLAD Fornk . 2: 126 (1844). NF 6: 659 (
1882).
SCHYBERGSON 1: 410 (
1887). jfr
AKTIV-HANDEL.
[AKTIV.adv 1.e]
e) [jfr eng. actice debt, fr. dettes actives]
(
numera föga br.)
Aktiva skulder, fordringar. Active eller Passive skuldfordringar. NORDBERG 2: 107 (
1740).
Conv.-lex. (
1821).–
Anm. I följ. språkprof synes ordet hafva bet. verklig, faktisk: Rikets activa skuld vid
1799 årsslut.. (befinnes) hafva utgjort R:dr
28,+724,089. Ad. prot. 1800,
s. 452. – jfr
AKTIVSKULD,
AKTIVA.
[AKTIV.adv 1.f]
f) filos. Själen är vid Begreppets bildande helt och hållet aktiv (sjelfverksam). AFZELIUS Log. 4 (
1839).
RIBBING Anthrop. 16 (
1879).
Den passiva och den aktiva fantasien. SCHÉELE Själsl. 260 (
1895).
[AKTIV.adv 1.g]
g) (
numera föga br.)
med. Aktivt, i motsats till passivt, kallas ett blodflöde eller sjukdomssymptom, då det uppkommer af förhöjd verksamhet.. i hela kroppen eller blott i något visst organ. COLLIN (
1847).
[AKTIV.adv 1.h]
h) kem. : Aktiv syrgas == OZON. NF 1: 335 (
1875).
(Ozon) har vida mer oxiderande egenskaper än vanligt syre och kallas derför också aktivt syre. CLEVE i NF 12: 539 (
1888).
[AKTIV.adv 1.i]
i) [jfr fr. citoyen actif]
Aktiv medborgare, medborgare, som åtnjuter (fullständiga) politiska rättigheter. LINDFORS (
1815).
KONOW (
1887).
[AKTIV.adv 2]
2) (
mindre br.)
driftig, verksam (motsatt: PASSIV). Flitig och Activ. DELACHAPELLE 26 (
1669).
En Man, som.. är vaksam, activ, och drifvande. OELREICH 783 (
1755).
SP 1778,
s. 26.
KINDBLAD (
1867).
Ssgr (till
1): (
a α)
–
(d) AKTIV-HANDEL ~²⁰. [jfr t. aktivhandel]
Conv.-lex. (1821). PALMBLAD Geogr. 122 (
1840,
1851).
LUNDELL (
1893).
jfr: Actif-Handel kallas det, när en Nation mera exporterar än importerar. LBÄ 4: 81 (
1797).
–
(a) AKTIV-OBJEKT ~⁰². (numera knappast br.)
Objektet är.. Aktiv-Objekt, då föremålet tänkes såsom sjelf verkande på subjektet. SVEDBOM Satsl. 26 (
1843).
– (
a δ)
AKTIV-SATS ~². HAMMARSKÖLD Gr. spr. 118 (
1818).
–
(e) AKTIV-SKULD ~². [jfr t. aktivschuld]
(
föga br.)
DALIN (
1850).
JUNGBERG (
1873).
–
(b) AKTIV-TRUPP(ER) ~². (numera knappast br.)
NF 1: 335 (
1875).