.
[efter lat. aurum potabile]
).
). Hår hafuer hun som spunnet guldh (
).
. Dvergarne hamra sitt gull in i fjällen.
).
). jfr
m. fl. – särsk.
.
).
).
.
).
o. jämförelse (jfr
).
o. d., Se GLIMMA.
). – särsk.
).
). jfr
m. fl.
).
).
).
).
). – jfr
m. fl. – särsk.
.
).
.
).
).
).
).
). Ett artigt Wijf .. / .. / Glimmand' i Pärlor och Gull.
.
). (
gyllene smycken).
; jfr β.
; jfr β.
).
).
). Skal viss vahra utmätas, och finnes then ej; tå bör then med reda penningar, eller med guld, eller silfver, gäldas.
).
). jfr
. – särsk.
[efter t. tonne goldes]
).
).
).
).
.
). En egen Skorsteen, är Guldh wärdh.
); jfr: Egen härd, är Gull värd.
).
).
). – särsk.
).
. – (
). – (
).
).
).
).
.
).
).
); jfr: En nyckel af guld låser upp många lås.
.
).
).
).
).
).
).
).
).
i uttr. som beteckna att man icke bör överskatta guldet (pänningen) l. att guldet trots sin värdefullhet är en förgänglig l. timlig sak l. kan förvärvas till för högt pris, t. ex.:
.
.
Skämts. citeras detta psalmboksställe stundom med tilllägget: "tacka vet jag silver".
). – (
). –
o. d.
).
). –
l.
, äv.
l.
o. d., i fråga om giftermål för pängar; nästan bl. om man.
).
).
).
.
). – (numera bl. starkt bygdemålsfärgat)
o. d., dvs. är icke så nödvändigt som bröd (föda); jfr b. Aldrigh är guldet så rödt, thet går jw vth för brödh.
).
(anfört fr. Finl.).
).
).
anv. (jfr
.
.
).
Föret.
. O tid af guld, o lif blott tändt / För nöjet och behagen, / Då man är ung, och är student, / Och har fullt opp för dagen.
).
).
).
).
).
). – särsk.
.: gull). I ögonblicket neddykte fågeln, grep ringen .. och flög emot mig med det fångade gullet.
). jfr
.
).
).
).
).
).
).
).
. Kom hit . .lilla gullet, och låt bjuda sig på ett glas munk.
). jfr
.
Ssgr (i allm. till
1).
Anm. Förhållandet mellan formerna guld- o. gull- i ssgr av typ A regleras i det stora hela av vad ovan anmärkts i fråga om motsv. former av det enkla ordet. Sålunda är formen gull- så godt som enarådande i ssgr till
4. Vidare märkes en avgjord tendens att föredraga denna form vid sådana ssgr till
1 b som beteckna insekter l. växter. I de flesta fall torde gull- härvid, bortsett från ssgr vilkas senare led börja med l-, vara den enda l. mest använda formen. I fråga om andra djur än insekter är bruket mera vacklande.
A
(1
b)
–
GULD-ABBORRE, äv. (se
anm. ovan)
GULL-ABBORRE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰. zool. sällsynt, guldfärgad varietet av abborre. LILLJEBORG Fisk. 1: 50 (
1881).
FoFl. 1910,
s. 142.
–
(1 e) GULD-AGIO.
nat-ekon. om överpris vid betalning i sedelmynt som sjunkit under det sedeln åsatta nominella värdet, t. ex. så att nominellt 15 kr. i sedlar värderas lika med 10 kr. i guld. NordT 1892,
s. 436.
Gu] dagiot (i Argentina) steg så högt, att man måste betala 300 pesos pappersmynt för 100 pesos guld. NF 19: 362 (
1895).
–
(1 b) GULD-AKLEJA.
den från Amerika härstammande, som prydnadsväxt odlade ranunkelväxten Aquilegia chrysantha Gray, med guldgula blommor. PrisförtAlnarpTrädg. 1893,
s. 56. FolkskV
1901,
s. 159.
–
GULD-AMALGAM, förr äv. -AMALGAMA. (
i fackspr.)
legering av guld o. kvicksilver (använd särsk. vid förgyllning). RINMAN 1: 53 (
1788).
2UB 3: 361 (
1897).
–
GULD-ANLEDNING ~⁰²⁰. bärgv. jfr ANLEDNING 2 b. ANDERSSON Verldsoms. 2: 132 (
1854).
Inmutare af guldanledning. FFS 1872,
nr 14, s. 7.
–
GULD-ARBETARE ~⁰²⁰⁰. person som arbetar i guld, förfärdigar guldarbeten; numera i sht: arbetare hos guldsmed; äv. (i sht förr) ; guldsmed. BtÅboH I. 7: 83 (
1635).
RINMAN 1: 701 (
1788).
SFS 1918,
s. 2439.
–
GULD-ARBETE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰ särsk. konkret; jfr ARBETE ¹¹
b.
ENEMAN Resa 1: 222 (
1712).
SFS 1922,
s. 769.
–
GULD-ARMBAND ~⁰², äv. ~²⁰. BRAHE Tideb. 24 (1597). (Fru Markurell hade pyntat sig med) tjocka, massiva guldarmband. BERGMAN Mark. 118 (
1919).
–
GULD-AX.
[GULD-AX.ssg 1]
1) förgylld l. av guld framställd imitation av ax (se AX, sbst.1 1. KonstNyhMag. 3: 40 (
1821).
Festoner af lager, sammanhållna i knytpunkterna af hvita rosor och nedbängande klasar af guldax. PT 1907, nr
129 A,
s. 2.
[GULD-AX.ssg 2]
2) (
i sht i poesi)
om guldfärgat (moget) sädesax; jfr GULD 1 b; äv. bildl., ss. symbol för rik gröda l. växtlighet; stundom (med anslutning till GULD 1 c β) om pängar. WALLIN VittFörs. 230 (
1821).
Vidgade hyddor, sparda lunder, / Tegar af guldax vare mig segrar nu. RUNEBERG 1: 379 (
1844).
Från jorden skaror fly. Dem andra tegar locka, / där det är lätt mån tro att lyckans guldax plocka. LAHT 1913,
s. 19.
–
GULD-BAD. (
i fackspr., särsk. tekn. o.
fotogr.) jfr
BAD 1 c.
WIKFORSS 1: 692 (
1804).
(Det vid förgyllning använda) Guldbadets sammansättning liknar silfverbadets; det består af cyanguld löst i cyankaliumlösning.
2UB 3: 368 (
1897).
2NF 8: 999 (
1907).
–
(1 b) GULD-BAGGE.
[jfr gr. χϱυσοκάνϑαϱος, χϱυσομηλολόνϑη]
benämning på olika skalbaggar med stark metallglans, ss. olika arter av släktet Chrysomela Lin.; särsk. (i sht zool.) om skalbaggar av släktet Cetonia Lin., i sht om den guldgröna l. kopparrödt glänsande arten Cetonia aurata Lin.; äv. allmännare, om skalbagge av underfamiljen Cetoniinæ. IERICI Colerus 1: 174 (
c. 1645).
FISCHERSTRÖM 2: 37 (
1780).
Guldbaggarna, som äro finsmakare på ljusa rosor . . äro alldeles begifna just på Rosa alba. GELLERSTEDT Gläntor 113 (
1909).
–
GULD-BAND ³~², äv. (i danslek) ⁰⁴. band av guld (l. guldtråd); jfr BAND sbst.¹ ⁶, 15, 29. Visb. 1: 39 (
1572).
Urnor af guld och af kristall, omringade med tjocka guldband. STRINNHOLM Hist. 2: 609 (
1836).
Jungfrun går i dansen med röda gullband. NILSSON FestdVard. 80 (
1925); jfr
SvForns. 3: 204-212.
– (
4)
GULD-BARN.
( gull- 1898. gulle- 1895–1900) [i formen gulle- äv. anslutet till GULLE]
(
i vissa trakter)
HEDENSTIERNA Fideik. 5 (
1895).
Han kallades för lille-bror och för Nenne, . . för klimpen och gullebarn, allt som det föll sig. GEIJERSTAM Lillebr. 91 (
1900).
–
GULD-BARR,
r. l. m. (
i fackspr.)
(fyrkantig) stång av guld; jfr BARR, sbst.² 1. TaxaStSjötull. 1719, s. B
4 a.
ÖSTERGREN (
1926).
–
(1 e) GULD-BEHÅLLNING.
Summan af utlöpande sedlar (i Finlands ständers bank) utgjorde (år 1892) 46 millioner mark; häremot svarade guldbehållningen i bankens hvalf. Finland 136 (
1893).
–
GULD-BELASTAD,
p. adj. särsk. (
numera mindre br.)
till 1 d; jfr -SMIDD. Gullbelastade uniformer. LILLJCRONA RiksdKul. 31 (
1840).
Hvem kan känna igen honom i denna guldbelastade drägt? LUNDIN NSthm 317 (
1888).
–
(1 c) GULD-BELÄGGA,
-ning. belägga (ngt) med guld; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ning; ss. vbalsbst. -ning äv. i konkret anv.; äv. bildl., med anslutning till GULD 1 b. Guldbelagda knappar. LEOPOLD 2: 182 (1801, 1815) I purpurvågor, / Guldbelagda, azurskiftande, / Blomma vesterns moln vid qvällens lågor. SÄTHERBERG Dikt. 1: 152 (1837, 1862) 2NF 19: 158 (1913).
–
(1 c, d) GULD-BEPRYDD,
p. adj. (
i sht i poesi,
numera mindre br.)
STENHAMMAR 184 (
c. 1798).
Guldbeprydda drägter. NICANDER 1: 384 (
1825).
SÄTHERBERG Dikt. 1: 284 (
1838,
1862).
–
(1 b) GULD-BERYLL. (
numera knappast br.)
krysoberyll. RINMAN 1: 385 (
1788).
Ekbohrn 1: 417 (
1904).
–
(1 c, d) GULD-BESLAG.
jfr BESLAG I 1 b. BoupptSthm 22/2 (
1678).
Fyra guldbeslag till ett svärdfäste. SvH 1: 186 (
1903).
–
(1 c, d) GULD-BESLAGEN,
p. adj. jfr BESLÅ I 1. NORDFORSS (
1805).
Biblar, som i sina guldbeslagna pärmar väga 80 kilogram var. HEDIN Pol 1: 43 (
1911).
–
(1 c, d) GULD-BESMIDD,
p. adj. (
numera mindre br.)
guldbeslagen; guldsmidd. Guldbesmidda svänner. GYLLENBORG Bält 169 (
1785).
En guldbesmidd hjelm. STRINNHOLM Hist. 1: 356 (
1834).
Guldbesmidda kläder. SNOILSKY 1: 173 (
1869).
ANDERSSON Sudr. 34 (
1899).
–
GULD-BESTRÖ. särsk.
(i vitter stil, numera föga br.) bildl., till 1 b; vanl. i p. pf. Den guldbeströdda flodens bölja. Phosph. 1810,
s. 339.
Solen .. guldbeströr Medelhafvets (vågor). ESTLANDER KonstH 2 (
1867).
–
GULD-BESTÄNKA. särsk.
(i vitter stil, numera föga br.) bildl., till 1 b; vanl. i p. pf. Phosph. 1811,
s. 324.
(Biets) gullbestänkta vingar.
RUNEBERG 5: 337 (
1864).
–
(1 d) GULD-BESYDD,
p. adj. (
numera knappast br.)
utbroderad med guldtråd. JGOXENSTIERNA 5: 23 (c.
1817).
Hon gaf .. / Guldbesydda skor åt sina gossar. RUNEBERG 3: 121 (
1832).
–
GULD-BEVINGAD,
p. adj. särsk. (
i vitter stil)
bildl., till 1 b: som har guldfärgade vingar. Guldbevingad, öfver bäcken / Fjäriln flög till rosenhäcken. FRANZÉN Skald. 1: 6 (
1793,
1824)
WALLIN Vitt 2: 49 (
c. 1805).
BÖTTIGER i
SAH 50: 450 (
1874).
–
(1 d) GULD-BINNIKA. (
†)
band av guldtråd (o. silvertråd). GripshR 1551.
Fingers brede gulbindikor. GripshInv. 1553.
Smala guldbinnickor af önseguld och silfver. VittAH 5: 155 1796;
i fråga om förh. på 1500-talet).
–
GULD-BIT.
guldstycke. SvT 1852,
nr 18, s. 3.
WIRSÉN Vis. 133 (
1899).
–
GULD-BLAD.
[fsv. gulbladh]
blad av guld. [GULD-BLAD.ssg 1]
1) i fråga om växter; jfl BLAD 1. a) (i poesi o. sagostil) i eg. anv. Bocken sitter i brunnen / med guldblad i munnen. Landsm. V. 5: 40 1886;
anfört fr. Gotl.).
b) oeg. o. bildl.
[GULD-BLAD.ssg 1.c.α]
α) artificiellt blad aV guld. (På slöjan) glittrade en .. mängd guldblad. STIERNSTOLPE DQ 4: 12 (
1819).
[GULD-BLAD.ssg 1.c.β]
β) (i poesi) om rosenblad; jfr GULD 1 b. (Rosens) guldblad. TRANÉR Anakr. 132 (
1825, 1833).
[GULD-BLAD.ssg 2]
2) (naturlig l. gm uthamring o. d. åstadkommen) tunn skiva av guld; stycke (äkta l. oäkta) bladguld; jfr BLAD 4. BOLAVI 4 b (
1578). Vid Electriska försök finnes en mässingstråd, ja, et tunt gullblad öfverföra ansenliga laddningar.
BERGMAN IVetA 1764,
s. 14.
2UB 3: 361 (
1897).
Ssg (till -BLAD 2):
–
guldblads-elektroskop .
fys. FOCK 1Fys. 550 (
1855).
2UB 2: 379 (
1901).
–
(1 b) GULD-BLANK,
adj. (i sht i poesi) glänsande som guld. ATTERBOM LÖ 1: 246 (
1854).
Solnedg. 1: 20 (
1910).
–
(1 b) GULD-BLINKANDE,
p. adj. (
†)
glänsande som guld (l. av guld). RUDBECK Atl. 2: 468 (
1689).
THORILD 1: 246 1778;
Hansellis uppl.).
–
GULD-BLOMMA,
r. l. f. ( guld- 1664 (i bet. 2: Guldblomma Blomster) – 1889 (i bet. 1. gull- 1659 (i bet. 2) – 1867 (i bet. 2. gulle- 1751 (i bet. 2)) [GULD-BLOMMA.ssg 1]
1) artificiell (vävd, sydd) blomma av guld (guldtråd); jfr GULD 1 d o. GYLLEN-BLOMMA. 1 Sparlakan . . af Silfwer Moer med silkes och guld blommor. NORDSTRÖM o. DAHLANDER ÖrebroSl. 147 (i handl. fr. 1695).
En med guldoch silkesblommor broderad handduk. HEIDENSTAM End. 44 (
1889).
[GULD-BLOMMA.ssg 2]
2) [jfr gr. χϱυσάνϑεμον]
(
†)
benämning på olika växter med lysande, gula blommor, ss. Chrysanthemum segetum Lin., guldkrage, solsicka, Arnica montana Lin., hästfibla, Helianthus annuus Lin., solros; jfr GULD 1 b. FRACKENIUS Spec. B
2 b (
1659).
RUDBECK BortBot. 30 (
1685).
NYMAN VäxtNatH 1: 12 (
1867).
jfr: Saffran eller Guldblomma Blomster. Salé 115 (
1664).
–
(1 d) GULD-BLOMMERAD,
p. adj. (
numera föga br.)
jfr BLOMMERAD 1. Guld-blomerat Tyyg. SPEGEL G W 229 (
1685).
FRANZÉN Skald. 4: 149 (
1832).
–
GULD-BLOMMIG.
[GULD-BLOMMIG.ssg 1]
1) till 1 b: som har guldfärgade blommor. Ginstfamiljens guldblommiga släkte. STRINDBERG (o. SJÖGREN) SvNat. 30 (
1901).
[GULD-BLOMMIG.ssg 2]
2) till 1 d, om tyg l. klädesplagg o. d.: vari guldblommor (se d. o. 1) äro invävda l. inbroderade. SvTyHlex. (
1851).
S:t Erik .. iförd fotsid guldblommig kåpa. LAGERLÖF Berl. 2: 113 (
1891).
–
(1 d) GULD-BLOND,
r. (
i sht förr)
spets av guldtråd; i sht i pl.; jfr BLOND sbst.1 SthmModej. 1847, s. 15.
–
(1 b) GULD-BLOND,
adj. om hår: guldgul; om person: som har guldgult hår (o. även i övrigt är blond); jfr GYLLEN-BLOND. Ett gullblondt hår. BÅÅTH GrStig. 26 (
1889).
SIWERTZ Sel. 2: 141 (
1920).
–
GULD-BLÄCK,
sbst.1 (stycke av) tunt utvalsat l. uthamrat guld; jfr BLÄCK sbst.3 1, 2. (Bordet) var giordt af kosteligit trä, .. med guldbleck öfverdragit. BÆLTER JesuH 4: 47 (
1757).
LENHARDTSON Tandl. 95 (
1897).
–
(1 c) GULD-BLÄCK,
sbst.2 guldfärgat skrivbläck bestående av en gummihaltig vätska med fint fördelat, äkta l. oäkta bladguld. VeckoskrLäk. 7: 126 (
1786).
FRIESEN (o. GRAPE) CodArg. 36 (
1928).
–
(1 b, c, d) GULD-BLÄNKANDE,
p. adj. som blänker av guld l. ss. guld; guldglänsande. DALIN Arg. 2: 59 (
1734,
1754). Hår- och halsprydnader af silfver och guldblänkande metall.
LJUNGGREN Resa 59 (
1871).
–
(1 b) GULD-BO,
r. l. m. l. f. [senare ssgsleden har utvecklats ur ett tidigare
-buna (-bona); jfr
BUNA ävensom GRÅ-BO]
(
föga br.)
[GULD-BO.ssg 1]
1) Växt av släktet Senecio Lin., med gula blommor, korsört, stånds; särsk. om arten Senecio Jacobæa Lin. FRIES BotUtfl. 3: 243 (
1864).
2NF 36: 118 (
1923).
[GULD-BO.ssg 2]
2) växt av släktet Solidago Lin., med gula blommor, guldris. FRIES BotUtfl. 243 (
1864).
DENS. Ordb. 35 (c. 1870).
–
(1 c) GULD-BODD,
p. adj. (
†)
guldbeslagen, försedd med inläggningar av guld. Han gifver den äldsta (av systrarna) den guldbodda knif. SvFolkv. 2: 77.
–
GULD-BOETT.
Fickur med guldboett. SFS 1835,
nr 49, s. 48.
OLJELUND GrRidd. 126 (
1926).
–
(1 c, d) GULD-BOGEN,
p. adj. [fsv. gulboin]
(
†)
guldsmidd, guldbeslagen; jfr -BODD, -BONAD. Idor beletes gullbogna klädher. LPETRI Jes. 30: 22 (
1568).
–
GULD-BOJA,
r. l. f. [fsv. gulboia]
i sht i ordspr. o. mer l. mindre bildl. anv.
GRUBB 283 (
1665).
Gullboijor meer än dyrt den köper, / Som sig til träl åt Mammon gieer. COLUMBUS BiblW E
4 b (
1674).
SÖDERWALL Ordb. 1887;
under gulboia).
–
(1 c, d) GULD-BONAD,
p. adj. (i vitter stil, numera mindre br.) guldbeslagen; utstofferad l. smyckad med guld(föremål); jfr -BOGEN. Alla hans vapn voro gullbonade. BJÖRNER Vols. 55 (
1737).
Stormännens guldbonade salar. RYDBERG 2: 307 (
1867).
–
(1 d) GULD-BORDERAD,
p. adj. (
†)
Gulld och silf:r borderede geheng. OxBr. 11: 711 (
1637).
BJÖRNSTÅHL Resa 3: 62 (
1778).
–
GULD-BORDERING.
(
†) särsk.
konkret: bård l. kant l. broderi av guldtråd; jfr -BRODERI. Konungen har .. låtit .. förbiuda, at ingen skulle bruka Guld och Sölfwer borderingar på sine kläder. OSPT 1686,
nr 38, s. 7.
En altareduk af klosterlärft med gullbordering vid hörnen och midt uppå. CORYLANDER LundDomk. 111 (
1756).
–
GULD-BORSTE. särsk.
bildl., till 1 b, ss. växtnamn. [GULD-BORSTE.ssg 1]
1) (†) tisteln Cirsium heterophyllum (Lin.) All., borsttistel, brudborste. VetAH 1750,
s. 100.
LINNÉ Fl. nr 721 1755;
fr. Jämtl.).
LYTTKENS Ogräs 25 (
1885).
[GULD-BORSTE.ssg 2]
2) växten Aster Linosyris (Lin.) Bernh.; äv. om släktet Linosyris Cass. (som förr omfattade denna art). LILJEBLAD Fl. 279 (
1792).
NEUMAN O. AHLFVENGREN Fl. 37 (
1901).
–
(1 c, d) GULD-BOTTEN.
botten av guldbeläggning l. guldtråd vid målning, vävnad, brodering o. d.; jfr -GRUND 2 o. BOTTEN II 1 b. Warandes alt uppå Gullbotn måhlat, och uphögningarne mycket rijkt med Gull graverade. BerC11Begrafn. 1697, s. D 1 b. WRANGEL TessPal. 11 (
1912).
–
GULD-BRAKTEAT.
i sht arkeol. jfr BRAKTEAT 2. Iduna 7: 160 (
1817).
Guldbrakteat med run-inskrift. MONTELIUS SvFornt. 2: 136 (
1874).
Rig 1919,
s. 81.
–
(3 a) GULD-BRAND.
( gull- 1886. gulle- 1902) [jfr BRAND sbst.,2]
(i barnspr.) ringfinger. Tumitott, slekipott, langman, gullbrand okk lill pingiling. Landsm. V. 5: 86 1886;
anfört fr. Finland).
FORSSLUND Arb. 150 (
1902).
–
(1 b) GULD-BRAXEN.
[jfr t. goldbrasse]
zool. den guldskimrande medelhavsfisken Chrysophrys aurata Cuv. et Val., dorad; äv. generell benämning på fiskar av släktet Chrysophrys Cuv. et Val. SCHEUTZ NatH 145 (
1843).
BonnierKL 5: 530 (
1924).
– (1
d)
GULD-BRODERAD,
p. adj. BerC12Hyldn. 1697, s. D 2 a. HEIDENSTAM Svensk. 1: 89 (
1908).
–
(1 d) GULD-BRODERARE.
person som utför guldbroderier. WIKFORSS 1: 695 (
1804).
GÖTHE Sergel 17 (
1898).
–
(1 d) GULD-BRODERING.
abstr. o. konkret. SP 1779,
S. 922 (i annons).
BJÖRKMAN (
1889).
–
(1 d) GULD-BRODYR.
guldbroderi (i konkret bet.). FoU 17: 298 (
1904).
–
(1 d) GULD-BRODÖS.
kvinnlig guldbroderare. LUNDQUIST Aftonl. 93 (
1891).
AdrKalSthm 1921,
S. 1600.
–
(1 d) GULD-BROKAD.
jfr GYLLENBROKAD. KKD 5: 64 (
1710).
Dräkter av guld- och silverbrokad. GRIMBERG SvH 322 (
1907).
–
GULD-BRONS.
[GULD-BRONS.ssg 1]
1) av guld l. en guldlegering l. guldimitation i pulverform bestående färgstoff till förgyllning l. bronsering; jfr GULD 1 c. Äkta, oäkta guldbrons. ALMROTH Karmarsch 191 (
1838).
Guldbrons, äkta, består av guld i pulver av olika färgnyanser. SFS 1922,
s. 310.
[GULD-BRONS.ssg 2]
2) guldliknande legering av koppar o. tenn l. aluminium l. av koppar, zink o. bly; aluminiumbrons.
JernkA 1892,
s. 347.
En pendyl af guldbrons. STRINDBERG Inf 65 (
1897).
–
(1 c) GULD-BRONSERA,
-ing. bronsera (ngt) med guldbrons (se d. o. 1; äv. bildl.; ss. vbalsbst. -ing äv. konkret. Rätticke-glansbaggen.. (är) under stålblå., ofvan metallgrön med någon gullbronzering på vingskuldrorna. DAHLBOM Insekt. 82 (1837). AHB 131: 129 (1887).
–
GULD-BROSCH.
SthmModej. 1856,
s. 56.
(Fru Markurell hade pyntat sig med) tjock, massiv guldbrosch.
BERGMAN Mark. 118 (
1919).
–
GULD-BRUD.
kvinna som firar (l. har firat) guldbröllop; kvinna på sin guldbröllopsdag. Krona utaf myrten åt hans guldbrud. BÖTTIGER 4:
43 (
1862,
1869)
GHT 1896,
nr 229, s. 3.
–
GULD-BRUDGUM ~²⁰ l. ~²⁰. jfr -BRUD. PT 1888,
nr 3 A,
s. 3.
AB 1890,
nr 8, s. 2.
–
GULD-BRUDPAR ~⁰² l. ~²⁰. jfr
-BRUD.
AB 1865,
nr 222, s. 2.
–
GULD-BRYGGA,
r. l. f. särsk.
tandtekn. jfr BRYGGA sbst.1 5 i. Tänder på guldbrygga. SDS 1928,
nr 51, s. 3.
–
GULD-BRYTNING.
jfr BRYTA 9, BRYTNING 1. UB 4: 300 (
1873). -
-BRÅSSE.
( gul-) [fsv. gulbraza]
(
†)
jfr BRÅSSA, BRÅSSE. Jtem En Gulbråsse med stener och trij siöblad. GR 13: 328 (
1541).
–
(1 b) GULD-BRÄCKA,
r. l. f. bot. växten Saxifraga aizoides Lin., med i allm. gula l. brandgula blommor; jfr
BRÄCKA sbst.
2 I 3. NEUMAN o.
AHLFVENGREN Fl. 422 (
1901).
2NF 24: 888 (
1916).
–
(1 d) GULD-BRÄM. (
i sht förr)
Ett par lakan aff schirduch med guldbräm. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 76. Han hade Gullbräm på bägge sidor.
1Saml. 4: 410 (
1774).
–
(1 d) GULD-BRÄMAD,
p. adj. (
i sht förr)
STIERNHIELM Fateb. Föret.
4 a (
1643).
Hildegun bredde över . . (pilgrimen) sin kappa av guldbrämat scharlakan. MELIN VikSaga 164 (
1910).
– (jfr
1 e, f)
GULD-BRÖLLOP.
festlighet varmed femtioårsdagen av ett bröllop firas; äv. bildl.
PT 1758,
nr 25, s. 4. Det britiska rikets alla folk
(kunde) d. 20 Juni
1887 .. fira drottning Viktorias guldbröllop med Englands krona.
NF 15: 691 (
1891).
Ssgr (av. bildl. använda):
–
guldbröllops-högtid m. fl.
–
(1 b) GULD-BRÖTLING,
bot. o.
kok. svampen Lactarius volemus Fr., med i allm. guldgul hatt, mild brötling. SMITT Svamp. 40 (
1863).
LUNDELL (
1893) .
–
(1 d) GULD-BULJON.
buljon (kantilj) av guldtråd; jfr BULJON 2. SthmModej. 1851,
s. 6.
ArmRulla 1915,
s. 360.
–
(1 b) GULD-BULLE. (
föga br.)
växt av släktet Trollius Lin., med gula blommor, bullerblomster; särsk. om arten Trollius asiaticus Lin. FRIES Ordb. 17 (
c. 1870).
PrisförtAlnarpTrädg. 1896,
s. 84.
–
(1 d) GULD-BYXOR, pl.
byxor med guldrevärer o. d.; ofta ss. symbol för statsrådsuniform (statsrådsvärdighet). AB 1890,
nr 2, s. 2.
(En kåsör) i Allehanda påstår, att jag övar mig i gullbyxor om söndagsförmiddagarna ute i Kabbarp. NILSSON Kabb. 10 (
1911,
1916).
–
GULD-BÅGAD,
p. adj. om glasögon: försedd med guldbågar. TAMM AvlÄndAdj. 8 (
1899).
Genom mina guldbågade glasögon. ENGSTRÖM 1911;
boktitel).
–
(1 d) GULD-BÅRD.
jfr BÅRD, sbst.¹ 3, 4. GR 23: 291 (
1552).
(Uniforms) hatten (skulle) vara kantad med en guldbord. SPAK Unif. 12 (
1890).
–
GULD-BÄLTE.
[fsv. gulbälte]
Upp. 15: 6 (
NT 1526).
SANDER i
3SAH 10: 266 (
1895).
–
GULD-BÄRG.
[GULD-BÄRG.ssg 1]
1) i eg. anv.: guldförande bärg; förr äv.: guldbärgvärk, guldgruva. BL 2: 113 (
cit. fr. 1581).
UB 4: 301 (
1873).
[GULD-BÄRG.ssg 2]
2) (
†)
bildl.: rikedom, "guld och gröna skogar". OxBr. 11: 512 (
1633).
Then store bedragaren brukar thet maneret, at han .. gifver öfvermåttan goda ord, lofvar sina tienare guldberg. MÜNCHENBERG Scriver Får. 61 (
1725).
Der går den narren som drömde at få guldberg i Indien. EURÉN Kotzebue Orth. 3: 68 (
1794).
–
GULD-BÄRGVÄRK ~⁰², äv. ~²⁰ bärgvärk för utvinnande av guld, guldgruva. DÄHNERT 97 (1746). JernkA 1902,
s. 66.
–
GULD-BÖRS. särsk. (
numera knappast br.)
till 1 e: börs till förvaring av l. innehållande guldmynt; förr äv. om ngns innehav av guldmynt (l. pängar). NORDBERG C12 1: 852 (
1740).
Wittfoth bar ock in vackert med ducater; 10 eller 12, som var Yxkulls hela guldbeurs, strök med. TERSMEDEN Mem. 3: 77 (
1741).
STURZEN-BECKER 3: 218 (
1861).
–
GULD-CYANID.
kem. ett slags förening av guld o. cyan; jfr CYANID, ävensom -CYANUR. BERZELIUS ÅrsbVetA 1843, s.
163.
2NF 10: 586 (
1908).
–
GULD-CYANUR.
kem. ett slags förening av guld o. Cyan; jfr CYANUR ävensom -CYANlD. BERZELIUS ÅrsbVetA 1843,
s. 161.
ROSENBERG OorgKemi 538 (
1888).
–
GULD-DIADEM.
Gulddiadem med perlor i håret. Freja 1873,
s. 77.
KarlJohStil 34 (
1924).
–
GULD-DISTRIKT.
distrikt där man utvinner guld. SvT 1852,
nr 14, s. 4.
–
GULD-DOCKA.
[GULD-DOCKA.ssg 1]
1) (
tillf.)
docka (se DOCKA, sbst.¹ 2) av guld. [GULD-DOCKA.ssg 2]
2) (†) bildl., i anslutning till GULD 1 f o. 4 användt ss. smeksam benämning på barn l. kvinna; jfr DOCKA, sbst.¹ 4 a. Min flicka, min Angel, min lilla vän, min Gulddocka. Weise 1: 171 (
1769).
DALIN (
1852).
[GULD-DOCKA.ssg 2.slutet]
särsk. i oegentlig användning, smeksamt om kvinnas fingrar. Tin mun är sötare än socker, / Tin Fingrar är små Gulddocker.
CHRONANDER Surge B
3 b (
1647).
[GULD-DOCKA.ssg 3]
3) [efter gr. χϱυσαλλίς]
(
†)
fjärilspuppa; jfr DOCKA sbst.¹ ⁸. PALMQUIST Pluche 79 (
1765).
MEURMAN (
1846).
–
GULD-DOFT,
n. (numera knappast br.; jfr dock slutet) fint stoft l. pulver av guld; förr äv. om den en skilda guldpartikeln i sådant stoft. De fina guldoch silfverdoften. RINMAN 2: 364 (1789). PoetK 1819,
2: 174. särsk. (i vitter stil, mindre br.) bildl., till
1 b. Phosph.
1811,
s. 322.
Den nedgående solen strödde gulddoft öfver skogen. ALMQVIST TreFr. 3: 114 (
1843).
–
GULD-DOSA.
HSH 7: 299 (
c. 1750).
Brillanterad gulddosa. LEOPOLD 3: 447 (
1795,
1816).
Blix .. belönades af Hertigen – med en gulldosa. ATTERBOM Siare 5: 60 (
1849).
ÖSTERGREN (
1926).
– (jfr
1 d)
GULD-DRAGARE,
m. handtvärkare som utdrager guld (o. silver) till fina trådar o. därav framställer olika arbeten, speciellt uniformssnören o. d. BoupptSthm 25/6 1670.
AdrKalSthm 1921, s.
1600.
Ssgr:
–
gulddragar(e)-arbete. särsk. konkret.
CommercecollKungör. 9/8 1758,
s. 1. SFS
1919,
s. 1911.
– (jfr
1 d)
GULD-DRAGERI ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴, äv ³~⁰⁰². det arbete som utföres av l. det yrke l. handtvärk som utövas av gulddragare; äv. konkret, om inrättning för framställande av gulddragararbeten. BELLMAN SkrNS 1: 296 (1791). BornierKL (
1924).
–
(1 c) GULD-DYNA,
r. l. f. bokb. dynliknande underlag varpå bokbindare vid förgyllning skära bladguldet i passande stycken. Thon o. Kirsch 11 (
1856). WoJ (
1891).
–
GULD-DYRK. (
numera mindre br.)
mer l. mindre bildl.; jfr GULD 1 e β. LUCIDOR (SVS) 456 (
1674).
Silfwernycklar och Guldhdyrckar läsa alla låsar vpp. TÖRNING 135 (
1677).
–
(1 d) GULD-EPÅLETT.
(icke i officiellt militärt fackspr.) jfr EPÅLETT 1. Ett par nya Guld-Epauletter för Ridderskapet och Adeln. DA 1808,
nr 105,
Bih. s. 2.
LUNDIN (o. STRINDBERG) GSthm 391 (
1881).
–
(1 c) GULD-ETER.
tekn. vid förgyllning av polerade järn- o. stålvaror använd lösning av guldklorid o. eter som, då etern avdunstat, kvarlämnar ett skikt vilket vid gnidning får guldglans. ALMROTH Karmarsch 509 (
1839).
WoJ (1891). –
(1 b) GULD-FACKLA.
(i poesi, numera föga br.) bildl. Länge må Solen dröja / Guldfacklan än att höja. STAGNELIUS (SVS) 1: 349 (
c. 1815).
När gullfacklan åter i Österlid höjdes. LING As. 158 (
1833).
–
(1 b) GULD-FAGER. (
i sht i poesi)
PoetK 1813,
2: 27. Det långa guldfagra håret.
CARLÉN Familjen 13 (
1849).
–
(1 b) GULD-FASAN.
fasanen Phasianus pictus Lin., med ett starkt guldgult inslag i sin färgteckning. ATTERBOM FB 49 (
1839).
FoFl. 1907,
s. 46.
Ssgr:
–
guldfasan(s)-tupp m. fl.
–
GULD-FAT.
[fsv. guldfat]
PoetK 1819, 2:
90. Norrl.
6: 25 (
1907).
–
GULD-FATTIG. särsk.
om trakt, bärgart, guldlegering o. d. ÅKERMAN KemTechn. 1: 313 (
1832).
Spaniorer och portugiser gingo stolt förbi de guldfattiga delarne af nya verlden såsom värdelös mark. SVENSÉN Jord. 93 (
1884).
– (jfr
1 e)
GULD-FEBER. särsk.
i fråga om (allmänt spridd) feberaktig upphetsning efter upptäckten av ngt nytt gulddistrikt. Guldfebern i Kalifornien och Australien. ENGLUND Ged. 127 (
1853).
2NF 32: 950 (
1921).
–
(1 c) GULD-FERNISSA,
r. l. f. i rödt l. gult färgad fernissa som användes för att giva ett föremål (särsk. ett sådant av metall, i sht mässing) ett guldliknande utseende. MÖLLER (
1790).
Den så kallade guldfernissan göres af .. kornlack, .. sandarak, ..venedisk terpenthin, .. drakblod, .. gurkmeja, .. gummigutta .. Och .. terpenthinolja. BERZELIUS Kemi 4: 489 (
1827).
2NF 8: 81 (
1907).
–
(1 c) GULD-FERNISSA,
v. bestryka (ngt) med guldfernissa. ALMROTH Karmarsch 546 (
1839).
TT 1897, Byggn.
s. 24.
–
(1 d) GULD-FILIGRAN, stundom
-FILIGRAM. jfr
FILIGRAN 1.
SthmModej. 1850,
s. 32.
Ett halsband af topaser och opaler, infattade i guldfiligran. LÖNNBERG Syrend. 10 (
1888).
–
(3 a) GULD-FINGER. (
numera knappast br.)
ringfinger. Ringfingret (gulfingret). SCHRODERUS Comenius 262 (
1839).
Landsm. V. 5: 88 1886;
från Västerb.).
ÖSTERGREN 1926;
angivet ss. förekommande ibland).
–
GULD-FISK.
[GULD-FISK.ssg 1]
1) till 1 b, benämning på olika, guldskimrande fiskar; särsk. om rudan Carassius (Cyprinus) auratus Lin., Vilken anses härstamma från Kina o. brukar hållas i akvarier. LINNÉ Bref I. 2: 54 (
1745).
Oldendorp 1: 58 1786;
om guldmakrill, Coryphæna hippurus Lin.). På sina håll kallas kummeln guldfisk, emedan den som alldeles färsk har en vackert guldgul färg på kroppens sidor, hvilken färg .. efter fiskens upptagande ur vattnet öfvergår i silfverhvit.
2NF 36: 1257 (
1924).
[GULD-FISK.ssg 2]
2) (
vard.)
bildl., till 1 e, om rik person (som man söker pungslå). Folk skulle ha tagit mig för en guldfisk, och det blir något dyrt på längden. BACKMAN Reuter Lifv. 1: 113 (
1870).
ÖSTERGREN (
1926).
–
GULD-FLITTER. (
numera föga br.)
fjäll l. liten flaga av nativt guld; äv. om guldglänsande fjäll (av annat ämne än guld); äv. koll. HIÄRNE Förb. 50 (
1706).
MÖLLER (
1745,
1755;
under arpailleur).
–
GULD-FLITTRA,
r. l. f. (
numera bl. ngn gg vid skildring av ä. förh.)
paljett av guld. Ett kalke kläde sänckt (dvs. broderat) medh rödt silke medh Gulflittror. VadaKInvent. (1625). Fornv. 1910,
s. 176.
–
GULD-FLOD.
[GULD-FLOD.ssg 1]
1) (
tillf.)
guldförande flod. Lydiens guldflod (dvs. floden Paktolos). PETERSSON Tib. 54 (
1860).
[GULD-FLOD.ssg 2]
2) bildl. a) med anslutning till GULD 1 b.
Snart, snart Aurora i sin gullflod simmar. HEDBORN 1: 195 (
1808). AAGRAFSTRÖM
1: 186 (
1864).
[GULD-FLOD.ssg 2.b]
b) med anslutning till GULD 1 e β. Mongen är fattig, ther guldfloder strömma. KOLMODIN Dufv. 184 (
1734).
Den oerhörda guldfloden från Amerika. KLERCKER Cuba 141 (
1898).
JANZON Prop. 2: 91 (
1908).
–
(1 b) GULD-FLUGA.
om olika, guldskimrande flugor; särsk. om de metallglänsande, blåa l. gröna arterna av flugsläktet Lucilia R.-D.; äv. om guldbagge. WIKFORSS 1: 693 (
1804).
BonnierKL (
1924).
–
GULD-FLÄTA,
r. l. f. särsk. (
i sht i vitter stil)
till 1 b, om guldgul hårfläta. Då hon gick förbi med sin guldfläta på ryggen, nickade alla gummor och värmdes alla gubbar. MOLIN ÅdalP 54 (
c. 1895).
–
GULD-FOLIE l.
-FOLIUM. (
i sht i fackspr.)
guldblad (se d. o. 2; äv. koll.: (äkta l. oäkta) bladguld. LINDERHOLM 2: 75 (
1803).
5 Glaspärlor med guldfolium. Fornv. 1908,
s. 241.
–
GULD-FOT.
[GULD-FOT.ssg 1]
1) fot av guld; jfr FOT 4. Se, der kommer mjödhorn / vandrande på guldfot. TEGNÉR (WB) 5: 77 (
1825).
LOVÉN Folkl. 105 (
1847).
[GULD-FOT.ssg 2]
2) (
mindre br.)
elliptiskt för GULD-MYNTFOT; jfr GULD 1 e. Samtiden 1871,
s. 404.
ÖSTERGREN 1926;
angivet ss. mindre vanl.).
[GULD-FOT.ssg 3]
3) (bygdemålsfärgat) omskrivande benämning ("noabenämning") på vilddjur l. skadedjur, särsk. björn o. varg, stundom räv; jfr GULD 1 f. At (björnarna) .. här nämnas med annor namn, .. (t. ex.) Gullfot, Nalle, Stolle, Storfar, Godfar, etc. thet är bekant. BROMAN Glys. 3: 236 (
1736).
Våre bönder .. kalla (vargarna) Guldfötter. BJÖRNSTÅHL Resa 3: 107 (
1778). Man
(har) kallat: .. Räf: Skogshund, Gullfot, Mickel.
RÄÄF Ydre 1: 36 (
1856).
4Gbg VSH V-
-VI.
4: 26 (
1903).
–
(1 b) GULD-FRUKT. (
i vitter stil)
guldglänsande frukt (se FRUKT, sbst.¹ 2; äv. bildl., med anslutning till GULD 1 f. PoetK 1818,
2: 122. Den ädla konstens guldfrukt hänger mogen / I park, hvars kronor susa ren om höst.
WIRSÉN Sång. 228 (
1884).
LUNDEGÅRD LaMouche 2 (
1891).
–
(1 b) GULD-FRÖ.
[GULD-FRÖ.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
växten Atriplex patulum Lin., vägmolla. LINNÉ Fl. nr 922 (
1755;
från Skåne).
LYTTKENS Ogräs 78 (
1885).
[GULD-FRÖ.ssg 2]
2) växt av släktet Xanthium Lin.; särsk. om arten Xanthium strumarium Lin. LILJEBLAD Fl. 100 (
1792).
LUNDELL (
1893) .
–
(1 b) GULD-FUX, förr äv.
-FOX .
[GULD-FUX.ssg 1]
1) häst som har starkt glänsande, rödgul färg. Tvänne goda Hästar, Guld-foxar, .. äro til salu. DA 1793,
nr 258, s. 3.
ALMQVIST LycklL 101 (
1904).
[GULD-FUX.ssg 2]
2) om den färg som utmärker en guldfux (i bet. 1). 2NF 9: 122 (
1908).
–
GULD-FYLLNING.
tandtekn. abstr. o. konkret. AHB 57: 59 (
1871).
SkandTTandläk. 1887, s.
80.
2NF 36: 567 (
1924).
–
GULD-FYND.
fynd av guld; äv. (i sht arkeol.) i fråga om fornfynd; oftast mer l. mindre konkret. De förledande berättelser man hör om guldfynden i Kalifornien. LfF 1854,
s. 127.
Det i en torfmosse på Fyen förliden sommar gjorda märkvärdiga guldfynd. NILSSON Ur. 2: 88 (
1862).
2NF 28: 174 (
1918).
–
GULD-FYNDIGHET ~⁰⁰². bärgv. jfr FYNDIGHET II b. Guld är en mycket utbredd metall och det måste ännu återstå hundra – ja, tusentals oupptäckta guldfyndigheter på det ena eller andra stället på jordklotet. SDS 1904,
nr 257, s.
2.
–
GULD-FÅGEL.
[GULD-FÅGEL.ssg 1]
1) (
i sht i poesi)
eg.: fågel av guld; guldglänsande fågel; jfr GULD 1 b. Guldfågel i Paradis. ALMQVIST (
1821;
sagotitel). Sjung Guldfogel! / Tystnar du bland gröna blad, / Blir jag aldrig mera glad.
SNOILSKY 2: 227 (
1881).
[GULD-FÅGEL.ssg 2]
2) (
vard.)
rik person (som man kan pungslå l. "fånga"); jfr GULD 1 e. MÅNSSON Rättf. 2: 31 (
1916).
–
GULD-FÅNGST.
bärgv. utvinnande av guld; vanl. konkret: kvantitet (under viss tid) utvunnet guld. RINMAN 1: 712 (
1788).
BERGROTH (
1887).
–
GULD-FÄLT.
[GULD-FÄLT.ssg 1]
1) område innehållande en (större) samling av guldfyndigheter. UB 4: 304 (
1873).
RÖNNHOLM EkonGeogr. 262 (
1907).
[GULD-FÄLT.ssg 2]
2) förgyllt fält (parti) å en yta, t. ex. i vapensköld o. d.; jfr GULD 1 c. DALIN Hist. 2: 100 (
1750).
SANTESSON Nat. 226 (
1880).
–
GULD-FÄRG, förr äv.
-FÄRGA o.
-FÄRGE.
[GULD-FÄRG.ssg 1]
1) guldets färg; färg sådan som guldet (l. ngn viss guldlegering) har; guldglänsande färg; jfr GULD 1 b o. FÄRG, sbst.¹ l. VarnerV 21 (
1538).
ÖSTERGREN (
1926).
[GULD-FÄRG.ssg 2]
2) färgämne varmed man ger ett föremål l. en yta guldets färg; jfr AURIPIGMENT; äv. om vätska (lösning av salpeter, koksalt o. alun l. saltsyra) vari föremål av arbetsguld kokas för att på ytan förses med ett tunt lager av renare guld; jfr GULD 1 c (β) o. FÄRG, sbst.¹ 2. Till Slotzlåffuen på Stockholm om Målere Gull och Gullfärge. JOHAN III (
1585) i
HB 1: 233.
FRIESEN (o. GRAPE) CodArg. 42 (
1928).
–
GULD-FÄRGA,
v. -ning. [GULD-FÄRGA.ssg 1]
1) till 1 b: förläna (ngt) guldfärg (i bet. 1); nästan bl. i pass. Nu liknade molnet en lång, blågrå ödla, .. ryggkanten guldfärgades. DIDRING Malm 1: 185 (
1914).
[GULD-FÄRGA.ssg 2]
2) till 1 c: bestryka l. färga l. behandla (ngt) med guldfärg (i bet. 2). SvTyHlex. (
1851).
TT 1876,
s. 66.
–
(1 b) GULD-FÄRGAD,
p. adj. som har guldfärg (i bet. 1). Guldfergat håår. Linc. 1640;
under auricomus).
–
(3 a) GULD-FÄSTA. (
†)
"fästa" (ngn) med (guld) ring; jfr FÄSTA 12. SCHULTZE Ordb. 1089 (
c. 1755).
IHRE (
1769).
–
GULD-FÖRANDE,
p. adj. eg.: som medför guld; som innehåller guld; om vattendrag, bärgart, bärg, sand o. d. Guldförande floder. BERGMAN Jordkl. 107 (
1766).
Silfver- och guldförande malmer. TORPSON Eur. 2: 63 (
1896).
Guldförande sand. TT 1900,
K. s. 95.
–
GULD-FÖREKOMST ~⁰⁰², äv ~²⁰⁰. äv. konkret. Till malmfynd i Lappmarken bör slutligen räknas guldförekomsten i Ivalojoki elfdal. Fennia IV. 1: 42 (1890). 2NF 33: 1150 (
1922).
–
GULD-FÖREMÅL ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. NF 6: 216 (1882).
–
GULD-FÖRENING.
kem. o.
miner. förening av guld o. ett l. flera andra ämnen. Guldföreningar, t. ex. -klorid, natriumguldklorid. SFS 1917,
s. 2323.
–
(1 d) GULD-GALON.
BtÅboH I. 4: 179 (
1632).
Den fjärde (mässhaken) är af rödt dammask med gullgalon omkring. HALLMAN Blacksta 70 (
1748).
Klädd i ägta Gullgalon / Sitter Kungen på sin Thron. WADMAN Saml 1: 76 (
1830).
TINGSTEN o. HASSELROT 52 (
1902).
– (jfr
1 d)
GULD-GALONERAD,
p. adj. prydd med guldgalon(er). Et magnifict gullgaloneradt sammets Hyende. ASPAERE (1702) i SVMerc. 6: 179. En svart guldgalonerad hatt.
SPAK Unif. 13 (
1890).
–
(1 d) GULD-GENOMVIRKAD ~⁰⁰²⁰, p. adj. (
numera föga br.)
genomvävd med guldtråd. SthmModej. 1854,
s. 13.
Tvenne guldgenomvirkade purpurtäcken. LYSANDER Äfv. 36 (
1872).
–
(1 b) GULD-GLANS.
glans av guld l. sådan som guldets; jfr GYLLEN-GLANS. STIERNHIELM Here. 436 (
1658,
1668)
Hennes hår hade den rena guldglans, hvilken Rafael plägade lägga i sina madonnors lockar. KULLBERG SommarSmål. 28 (
1847).
BRING Dante 397 (
1913).
–
(1 b, c, d) GULD-GLIMMANDE,
p. adj. (
i vitter stil)
Den guldglimmande pilten. BrölBesw. 47 (
c. 1670).
MELLIN Nov. 1: 257 (
1838,
1865)
–
(1 b) GULD-GLITTER.
äv. konkret, om ngt guldglittrande, ss. tråd l. paljetter av äkta l. oäkta guld. BORG Luther 1: 120 (
1753).
Den ljusblå mössan, prydd med guld- och silfverglitter. BELLMAN 2: 130 (
1783).
BygdFolk 333 (
1927).
–
(1 b, c, d) GULD-GLÄNSANDE,
p. adj. jfr GYLLEN-GLÄNSANDE. De stora, gullglänsande stjernorna. ATTERBOM Minn. 451 (
1818).
LAGERLÖF HomOd. 164 (1908).
–
(1 f) GULD-GOD.
( gull- 1828–1883. gulle- 1928) (
numera föga br.)
"god som guld". Den gullgoda grevinnans trevnad. TÖRNEROS Brev 2: 215 1828;
uppl. 1925).
BERGMAN LBrenn. 124 (
1928).
–
(1 f, 4) GULD-GOSSE.
( guld- 1790–1927. gull- 1694–1923. gulle- 1688–1746) [i formen gulle- äv. anslutet till GULLE]
(
ngt vard.)
gosse l. ung man som är sina föräldrars (sin faders l. moders) älsklingsbarn; ofta allmännare: gunstling, favorit. WARNMARK Epigr. I 3 a (
1688).
Faders-väldet – har sina guldgossar, och sina hat-ungar. THORILD 3: 110 (
1791).
Min moder har mig mycket kär, / Gullgosse hos min far jag är. SANDER Ar. 12 (
1877).
En lyckans gullgosse, .. i vars sköte allting faller utan möda. Athena 60 (
1917).
–
GULD-GRAVÖR.
VägvSthm 1790,
s. 41.
LUNDIN o. STRINDBERG GSthne 433 (
1881;
i fråga om förh. på 1700-
talet).
–
(1 c) GULD-GRUND,
r. [GULD-GRUND.ssg 1]
1) tekn. om äggvita, bolus, gummigutta, fernissa o. d. varmed arbeten överstrykas, innan bladguld pålägges. Guld-grund til förgyllning. LIND (
1749;
under gold-grund).
Thon o. Kirsch 14 (
1856).
[GULD-GRUND.ssg 2]
2) tekn. o.
konst. förgyllning ss. grund för målning; förgyllning som lyser igenom lasering. Laserad guld- eller silfvergrund framställes på så sätt, att man öfverstryker förgylda eller försilfrade papiermachéarbeten med genomskinliga .. färglacker, hvarvid metallens glans skimrar igenom.
AHB 131: 97 (
1887).
[GULD-GRUND.ssg 2]
2) konst. förgyllning ss. bakgrund på målning. NICANDER Minn. 120 (
1831).
De gamla byzantinska målningarnas enformiga guldgrund. PedT 1899,
s. 5.
–
GULD-GRUVA,
r. l. f. [GULD-GRUVA.ssg 1]
1) i eg. anv. VarRer V 50 (
1538).
Ädelfors Gull-grufva, upfunnen uppå 1730-talet. TESSIN Bref 2: 287 (
1755).
UB 4: 305 (
1873).
[GULD-GRUVA.ssg 2]
2) bildl.; jfr GULD 1 e β. a) om ngt varav man hämtar stora inkomster l. rikedomar; god inkomstkälla. TERSMEDEN Mem. 4: 17 (
1747).
Jordbruket är .. den ädlaste Guldgrufva en Stat kan updyrka. Fennia XVI. 3: 53 (
i handl. fr. 1761).
Den snälla, raska och trefliga Britgen, som blefve en riktig guldgrufva för sin tillkommande man. CARLÉN Skuggsp. 2: 200 (
1865).
VFl. 1911,
s. 18.
b) om ngt som innehåller mycket värdefullt att tillvarataga.
PALMÆR Eldbr. 86 (
1838).
I nyare tid har man åter vändt sig till Olai (Magni) storslagna arbete och funnit det vara en guldgrufva för den, som vill studera vårt folk i forna dagar. HILDEBRAND i 3SAH 12: 142 (
1897).
–
GULD-GRÄVARE.
person som utvinner guld (gm vaskning l. annan metod) ur lösa jordlager. LIND 1749;
under goldgräber).
Ibland hundrade guldgräfvare blir, enligt hvad vi nämt, sällan mer än en rik. LfF 1854,
s. 127.
ÖSTERGREN (
1926).
Ssgr:
–
guldgrävar(e)-distrikt,
–
guldgrävar(e)-romantik,
–
guldgrävar(e)-stad m. fl.
–
GULD-GRÄVNING.
UB 4: 305 (
1873).
WoJ (1891). –
(1 b) GULD-GRÖN.
grön med skiftning i guldglans; äv. (i n. sg.) i substantivisk anv.; jfr GYLLEN-GRÖN. THUNBERG Resa 1: 293 (
1788).
Den skinande, i svagt guldgrönt förtonande aftonhimmeln. ANHOLM Gog 27 (
1895).
GELLERSTEDT Gläntor 66 (
1909).
–
GULD-GUBBE.
[GULD-GUBBE.ssg 1]
1) till 1 b; i pl. ss. namn på olika växter med gula (röda) blommor. [GULD-GUBBE.ssg 1.a]
a) (föga br.) Senecio Jacobæa Lin., stånds. RETZIUS FlOec. 671 (
1806).
NYMAN VäxtNatH 1: 6 (
1867).
[GULD-GUBBE.ssg 1.b]
b) (
†)
Hypochœris maculata Lin. FRIES Ordb. 161 (
c. 1870).
[GULD-GUBBE.ssg 1.c]
c) (
†)
Arnica montana Lin., hästfibla. FRIES Ordb. 149 (
c. 1870).
LYTTKENS Ogräs 20 (
1885).
[GULD-GUBBE.ssg 1.d]
d) (i Upplands skärgård) om rödblommiga exemplar av Orchis sambucina Lin.; jfr -GUMMOR. [GULD-GUBBE.ssg 2]
2) (ngt vard., numera föga br.) till 1 f o. 4; om man som är innerligt älskad av sin hustru; i sht ss. smekord av hustrun till l. om mannen. SvTyHlex. (
1851).
Han hade en präkig gumma, .. som .. skötte om gubben på gamla dagar rätt som en guldgubbe. TOPELIUS Läsn. 7: 39 (
1891).
–
(1 b) GULD-GUL, förr äv.
-GOL l.
-GÅL. jfr
GYLLEN-GUL.
En Chrysolit, en guldgol ädelsteen. Linc. 1640;
under chrysolithus). Guldgult hår.
TEGNÉR (WB) 5: 142 (
1821).
Pilträden bära guldgula fransar. CFDAHLGREN 1: 298 (
1836).
Färgen å flaggans sidofält skall vara ljust mellanblå och å korset guldgul. SFS 1906,
nr 55, s. 1.
Ssgr:
–
guldgul-blänkande,
p. adj. (
†)
Gull-gåhl-blänkiandes Håår. STIERNHIELM Herc. 11 (
1648,
1668).
–
guldgul-hårig.
(i poesi) TEGNÉR (WB) 9: 34 (
1840).
WIRSÉN Ton. 211 (
1893).
–
(1 b) GULD-GUMMOR, pl.
(i Upplands skärgård) om gulblommiga exemplar av växten Orehis sambucina Lin.; jfr-GUBBE 1 d.
–
GULD-GYLLEN, förr äv.
-GYLLENE ,
r. l. m. (
förr)
om olika av guld framställda mynt med namnet "gyllen" till skillnad från silvermynt med samma namn; jfr GYLLEN, sbst.¹ GR 11: 360 (
1537).
RYDBERG Vap. 348 (
1891).
–
GULD-GÅNG, pl.
-ar. bärgv. guldförande fyndighet (särsk. sådan som har gångform) i "fast klyft"; guldåder. Gull-Gångarne vid Ädelfors. VetAH 1745,
s. 117.
RINMAN 1: 712 (
1788).
–
GULD-HALT,
r. l. f. VetAH 1745,
s. 118.
Havsvattnets guldhalt. NoK 76: 138 (
1927).
–
(1 b slutet) GULD-HANE.
[GULD-HANE.ssg 1]
1) [efter t. goldhähnlein, goldhähnchen]
(
numera föga br.)
kungsfågeln Regulus eristatus Koch, med en höggul fläck på hjässan. LIND 1: 854 (
1749).
SANTESSON Sv. 76 (
1887).
[GULD-HANE.ssg 2]
2) (
†)
växten Lotus corniculata Lin., med gula blommor, käringtand, käringgigel. MÖLLER 1790;
med hänv. till käringetand).
MEURMAN (
1846).
–
(1 b) GULD-HARE.
zool. den central- o. sydamerikanska gnagaren Dasyprocta aguti Wagn., med gulaktigt glänsande päls; äv. allmännare: gnagare av släktet Dasyprocta Illig.; jfr AGUTI 1Brehm 1: 372 (
1874).
FoFl. 1911,
s. 280.
–
GULD-HARPA,
r. l. f. (
i sht i folkvisestil)
Det första slag, hon på gullharpan slog, / Så ljufligt det månde klinga. SVFolkv. 1: 34. PoetK 1812, 2: 25. SANTESSON Nat. 75 (
1880).
–
(1 b) GULD-HAV.
(i poesi) guldskimrande hav; äv. bildl. PDAATTERBOM i Phosph. 1810,
s. 2.
I vågor kornets guldhaf rullar. INGELMAN 60 (
1828,
1843)
–
(1 b) GULD-HAVRE.
gräset Trisetum flavescens (Lin.) PB, med guldglänsande vippa. HEINRICH (
1814).
SFS 1925, s.
1000. –
GULD-HJÄLM.
TEGNÉR (WB) 5: 136 (
1821).
Med sin guldhjelm och den fagra brynjan och spjutet Gugner tågar .. (Oden) mot Fenrisulfven. STRINNHOLM Hist. 1: 187 (
1834).
ÖSTERGREN (
1926).
–
GULD-HJÄRTA.
[GULD-HJÄRTA.ssg 1]
1) guldsmycke i form av ett hjärta. Ett guldhiärtta för .. 2 dlr. BoupptSthm 15/4 1603.
HEDENSTIERNA FruW 188 (
1890).
[GULD-HJÄRTA.ssg 2]
2) bildl.: "hjärta av guld", "hjärta som guld"; jfr GULD 1 f. Mademoiselle Dorinne hade med alla sina små svagheter ett guldhjärta. AHRENBERG Haap. 76 (
1894).
[GULD-HJÄRTA.ssg 3]
3) ss. smekord till l. om person (i sht barn); jfr GULD 1 f, 4. HAGBERG Shaksp. 7: 286 (
1849).
Så säg nu fritt, lilla guldhjärtat mitt, / hvad skulle du önska som allra bäst? VFl. 1913,
s. 18.
–
GULD-HORN.
[fsv. gulhorn, förgyllt horn]
särsk.
om dryckeshorn av guld. PoetK 1812,
1: 59.
Gallehus, by i Ribe, .. varest två märkliga guldhorn påträffades 1639 och 1734. BonnierKL 4: 1013 (
1924).
–
GULD-HOV,
r. l. m. (i poesi o. sagostil) guldskodd hov. Gångaren gode / gnäggar derinne, / skrapar med gullhof / grundmurad graf. TEGNÉR (WB) 5: 137 (1821). AUERBACH (
1909). – (1 e)
–
GULD-HUNGER.
[jfr lat. auri (sacra) fames]
jfr -TÖRST. SCHRODERUS Os. 2: 771 (
1635).
Pygmahon, som af sin glupska guldhunger drefs till förräderi och mord. RÖTTIGER i SAH 50: 353 (
1874).
–
GULD-HUVA.
[fsv. gulhuva]
(
†)
mössa av guldvävnad? guldstickad mössa? FörtHertJohLösegend. 1563,
s. 77.
Ingen brudgumme aff Adel skall haffwa macht mehra gifwa brud sine; än.. tu par högtidz klädher medh een perla eller gullhufwa utan ädle stenar. Lagförsl. 307 (
c. 1606).
–
(1 b) GULD-HÅRIG.
[jfr lat. auricomus, gr. κϱυσόκομος]
(
i sht i poesi)
STIERNHIELM Parn. 3: 1 (
1651,
1668) Högbarmad, smärt, gullhårig, / en ny Aurora kom.
TEGNÉR (WB) 3: 67 (
1818).
AUERBACH (
1909).
–
GULD-HÖNA.
[GULD-HÖNA.ssg 1]
1) till 1 b, benämning på olika, guldfärgade (guldgröna, röda) skalbaggar; numera bl. om skalbagge tillhörande släktet Coccinella Lin., nyckelpiga; särsk. om arten Coccinella septempunctata Lin., jungfru Marie nyckelpiga; jfr ÅKER-HÖNA. (Sv.) Gullhöna, (t.) Ein grüner kleiner Käfer, (lat.) Cantharis. SCHRODERUS Dict. 24 (
c. 1638).
BROMAN Glys. 3: 530 (
c. 1740).
SCHULTZE Ordb. 1730 (
c. 1755).
2NF 20: 193 (
1913).
[GULD-HÖNA.ssg 2]
2) (i Jämtl.) till 1 e β: julbröd i form av an höna ruvande på ägg, vilket efter julen förvaras till sådden nedgrävt i sädesbingen. MeddNordM 1899–1900,
s. 23 NILSSON FolklFest. 256 (
1915).
–
GULD-IMITATION.
NoK 4: 165 (
1924).
–
(1 c) GULD-INFATTAD ~⁰²⁰, p. adj. En liten guldinfattad brosch. NerAlleh. 1886,
nr 58, s. 2.
–
(1 c) GULD-INFATTNING ~⁰²⁰. särsk. konkret. BJÖRKMAN (
1889).
–
(1 c) GULD-INLAGD ~⁰², p. adj. försedd med guldinläggning(ar). Gull-inlagda kristalrpokaler. ATTERBOM LÖ 1: 127 (
1824).
BÅÅTH Vagant. 92 (
1906).
–
(1 e) GULD-INLÖSEN ~⁰²⁰. nat.-ekon. i fråga om riksbanks skyldighet att till fastställt pris inlösa till landets myntvärk avlämnat guld; äv. om inlösen av sedlar med guldmynt. RegtRiksdP 1911–20, s. 544 (
1922).
–
(1 e) GULD-INLÖSNING ~⁰²⁰. nat.-ekon. SvD 1922,
nr 249, s. 18.
Ssg:
–
guldinlösnings-skyldighet.
nat.ekon. SvD 1916, nr 38, s. 7.
–
GULD-JETONG.
At med en gull-jetton hedra och belöna den, som .. ingifver .. de bästa .. rön uti bi-skötslen. HERNLUND Laurel 31 (
cit. fr. 1766).
SFS 1889,
nr 55, s. 38.
–
GULD-KALK,
sbst.¹ bägare av guld; numera nästan bl. om nattvardskalk. Upp. 17: 4 (
NT 1526).
BÖTTIGER i
SAH 52: 88 (
1876).
–
GULD-KALK,
sbst.² [fsv. gulkalk, kalk(jord) som innehåller guld]
(
†)
guldoxid; guldklorid; (gm kemiska utfällningar framställt) guld i form av pulver. WALLERIUS Min. 320 (
1747).
VetAH 1748,
s. 51.
EKEBERG Nomenkl. 23 (
1795).
Hvilken uppmärksamhet har icke D:r Chrestiens upptäckt af bruket med Guldkalken (mot kräftknölar) väckt i senare tider! VetAH 1814,
s. 243.
–
GULD-KALV.
[fsv. gulkalver; jfr gyllene kalven (se GYLLENE, adj. 1 a)]
särsk.
om de i GT omnämda kalvbilder av guld som vid olika tillfällen dyrkades ss. gudar; vanl. (med anslutning till GULD 1 e β) mer l. mindre bildl., med särskild tanke på den i
2Mos. 32 omnämnda dyrkan av o. dansen kring en dylik gudabild; särsk. i uttr.
dans(a) omkring guldkalven, se DANS
1 h γ,
DANSA 4 c. Tob. 1: 5 (
Bib. 1541).
Den stora republiken (dvs. Förenta staterna har) blifvit arbetets förlofvade land, der i trots af all humbug och all dyrkan af guldkalfven menniskovärdet kommer till sin rätt. SVENSÉN Jord. 507 (
1887).
TENOW Solidar 3: 119 (
1907).
–
GULD-KAM.
[GULD-KAM.ssg 1]
1) i eg. anv. 1saml. 1: 318 (
1773).
I håret .. är med en guldkam fästad en lång, nedfallande slöja. SANDER i 3SAH 10: 260 (
1895).
[GULD-KAM.ssg 2]
2) (i poesi) bildl., om tuppkam; äv. (numera knappast br.) om tupp; jfr GULD 1 b. Phosph. 1813,
s. 199.
LING As. 449 (
1833).
–
GULD-KAMMIG. (i poesi)
till -KAM 2. Gullkammig hane. TEGNÉR (WB) 5: 153 (
1821).
UNT 1921,
julnr s. 8.
–
GULD-KANT.
kant av guld (l. guldtråd); förgylld kant; äv. bildl., med anslutning till GULD 1 b. SP 1780,
s. 1020.
BACKMAN Dickens Pickw. 2: 130 (
1871).
särsk. (i sht förr) om litet konjak ss. påfyllning i ett glas punsch, "spets"; jfr
GULD 1 f.
–
GULD-KANTA,
-ning (föga br.,
ÖSTERGREN (
1926)). förse (ngt) med guldkant; äv. bildl., med anslutning till
GULD 1 b; vanl. i p. pf. i adjektivisk anv. Guldkantade blad.
AGARDH Bot. 1: 273 (
1830).
Guldkantade glas. HEIDENSTAM Karol. 2: 366 (
1898). särsk.
[efter eng. gilt-edged i motsv. anv.]
bankv. SvDÅb. 1923,
s. 64.
Obligation, utfärdad af staten, Allmänna hypoteksbanken .. eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassa .., betecknar man som guldkantad i enlighet med engelskt språkbruk i fråga om statsobligation (med gyllene kant) för att ange dess höga klass med hänsyn till säkerheten. 2NF 37: 881 (
1925).
–
(1 d) GULD-KANTILJ.
BELLMAN 1: 158 (
1771).
Guldcantiljer, ett slags fina spiralsnodder, som afklippas i små stycken samt uppträdas och fästas som perlor. HAGDAHL Det bästa 184 (1885). –
(1 b) GULD-KARP.
zool. den guldskimrande fisken Coryphæna hippurus Lin., guldmakrill, dorad. Rebau NatH 1: 548 (
1879). WoJ (
1891).
–
(1 e) GULD-KASSA. särsk.
bankv. FORSSELL Stud. 2: 129 (
1888).
Förhållandet mellan guldkassa och sedelstock regleras i olika länder efter två skilda system: kvotdelstäckningssystemet (och) kontingenttäckningssystemet. SOMMARIN EkonL 1: 165 (
1915).
–
GULD-KED.
(utom i Finl. numera bl. arkaiserande, i sht i poesi) guldkedja. (Han) rychte .. alle sijna gullkeder aff halsen och kastade them midt i siöen. SVARTG1 142 (1561). En fin guldked med vidhängande medaljon. TOPELIUS Vint. II. 1: 341 (
1856,
1881)
På gatan bäres gullked röd, men hemma letas efter bröd. ÖSTERGREN 1926;
ordspr.).
–
GULD-KEDJA, förr äv.
-KEDJE .
[fsv. gull kädhe]
OPETRI Kr. 327 (
c. 1540).
En gulkedie medh ett perla hierta. SthmTb. 12/11 1568. Göran Boije, som gifvit en guldkedja i förpantning för krigsfolkets aflöning, uppbar ränta till 26 d:r.
SCHYBERGSSON FinlH 1: 329 (
1887).
–
GULD-KIS. (
numera knappast br.)
miner. o.
bärgv. guldhaltig kis; förr äv. om kopparmalm med ringa guldhalt. WALLERIUS Min. 322 (
1747).
Svafvel med Järn och Guld. Guldkies. CRONSTEDT Min. 140 (
1758).
ÖSTERGREN (
1926).
–
GULD-KISTA.
kista, av guld; kista fylld med l. innehållande guld. Visb. 1: 43 (
1572).
Högt konstnärligt värde måste tillmätas äfven den ytterst dyrbara guldkista hvari Tut-anchAmons mumie påträffades. 2NF 38: 1004 (
1926).
–
GULD-KLIMP.
( guld- 1541 osv. gul(l)- 1665–1900. gulle- 1688) [fsv. gulklimper]
SWEDBERG Ordab. (
c. 1730).
I Austrahen har .. en guldklimp vägande 124 kg. upphittats. NoK 76: 138 (
1927).
särsk. med tanke på guldets värdefullhet; ofta bildl.; jfr
GULD 1 e β.
Haffuer iagh satt guld til mijn tröst, och sagt til guldklimpen, Tu äst mitt hopp? Job 31: 24 (
Bib. 1541).
För en usel guldklimp strider man med hvarandra. HAGBERG Pred. 1: 41 (
1814).
–
(1 e) GULD-KLIPPING. (
förr)
klippingsmynt av guld. STIERNMAN Com. 1: 620 (
1615).
Som hertig af Södermanland präglade Karl år 1598 rutformiga guldklippingar på 8 mark. HHILDEBRAND i 3SAH 23: 78 (
1908).
–
GULD-KLOCKA.
[fsv. gulklocka]
dels om klocka (bjällra o. d.) av guld, dels om guldur. BoupptVäxjö 1788.
PT 1900,
nr 104 A,
s. 3.
–
GULD-KLORID.
kem. BERZELIUS ÅrsbVetA 1831,
s. 193.
Guld och klor förenas direkt till guldklorid, AuCl3. CLEVE KemHlex. (
1883).
NoK 76: 144 (
1927).
–
GULD-KLORUR.
kem. ALMSTRÖM Tekn. 1: 272 (
1844).
Vid upphettning förlorar guldklorid klor och öfvergår till guldklorur, AuCl, ett smutsigt hvitt, i vatten olösligt pulver. 2NF 10: 579 (
1908).
–
GULD-KLUMP.
SERENIUS Ooo 3 a (
1734).
Fornv. 1916,
s. 53.
–
GULD-KNAPP,
r. l. m. [fsv. gulknaper]
OxBr. 11: 690 (
1637).
Käpp med guldknapp. WoH (1904). –
(1 c) GULD-KNIV.
bokb. förgyllningskniv, förgyllarkniv. Thon o. Kirsch 12 (
1856).
–
(1 d) GULD-KNYTNING. (
†)
knytning (spets) av guldtråd; äv. ss. ämnesnamn. Fatab. 1907,
s. 107 (
1635).
Ingen .. skal fördrista sigh, at bruka til eller på Klädher .. Guld- och silfwerKnytning. StadgaKlädedr. 30/8 1664, s. A
2 b.
FörordnConsumtAfg. 1739, s. B
1 b.
–
GULD-KONUNG l.
-KUNG.
[GULD-KONUNG.ssg 1]
1) [jfr it. il re d'oro i motsv. anv.]
till 1 b, i sg. best., benämning på Gustav II Adolf med tanke på hans guldgula hår o. skägg. Guldkungen gula kyllret tog / Och sprang på gångarn hvit. BÖTTIGER 1: 226 (
1833,
1856)
WIRSÉN Ton. 234 (
1893).
[GULD-KONUNG.ssg 2]
2) (
mindre br.)
till 1 e β: pänningfurste. TT 1898, Allm.
s. 116.
–
GULD-KOPPAR.
benämning på olika guldhaltiga l. guldlika kopparlegeringar; jfr DELTA-METALL. VetAH 1761,
s. 78.
2UB 6: 525 (
1904).
–
GULD-KORN.
[GULD-KORN.ssg 1]
1) liten guldpartikel; äv. i fråga om guldimitation. Hamb. (
1700).
LEUFVENMARK Vin. 1: 268 (
1869).
[GULD-KORN.ssg 2]
2) bildl.; jfr GULD 1 f. SCHRODERUS Os. 2: 650 (
1635).
De ur erfarenhetens jord framvaskade guldkornen av sanning trotsa smakens växlingar och förgängelsen. BÖÖK 4Sekl. 13 (
1928).
–
GULD-KORS.
[fsv. gulkors]
numera ofta om biskopskors. SthmTb. 4/10 1553. STRINHOLM Hist. 4: 555 (
1852).
– (jfr
1 b, c, eβ
GULD-KROG.
[jfr förgylld krog (se FÖRGYLLA 3 b)]
(
vard.)
finare restaurang. VL 1892,
nr 289, s. 2.
SvD 1929,
nr 69, s. 8.
–
GULD-KROK.
BJÖRKMAN (
1889).
WoJ (1891). särsk.
[liksom d. fiske, mede med guldkrog(en) efter lat. piscari aureo hamo]
(
†)
i uttr. fiska, meta med guldkrok(ar) o. d., använda (alltför) fina l. dyrbara redskap l. hjälpmedel; göra omkostnader som icke stå i rimlig proportion till resultatet. SCHRODERUS JMCr. 596 (
1620).
Meetha medh Gullkrook .. (dvs) Handla medh skada. GRUBB 524 (
1665).
LINDBLOM 1790;
under hamus).
–
GULD-KRONA.
[fsv. gulkrona]
[GULD-KRONA.ssg 1]
1) krona (krans) av guld l. sydd med guldtråd. (Han) hadhe påå sitt huffuud ena gullcrono. Upp. 14: 14 (
NT 1526).
Kåpa, broderad med guldkronor. DE GEER Minn. 1: 74 (
1892).
[GULD-KRONA.ssg 2]
2) (
förr)
danskt guldmynt varå en krona var präglad. STIERNMAN Com. 3: 33 (
1661).
[GULD-KRONA.ssg 3]
3) tandtekn. Övriga tänder och rötter äro överkapslade med guldkronor. VerdS 139: 24 (
1906).
–
GULD-KRÖNT,
p. adj. (i poesi) prydd med guldkrona. Guldkrönt står bruden i skinande sal. GEIJER I. 3: 217 (
1812).
LING Tir. 1: 23 (
1836).
–
(1 b) GULD-KULLA,
r. l. f. [GULD-KULLA.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
växten Trifohum agrarium Lin., gullklöver. LINNÉ Fl. nr 671 1755;
från Västergötl.).
NYMAN VäxtNatH 2: 126 1868;
från Västergötl.).
[GULD-KULLA.ssg 2]
2) i pl.: växten Anthemis tinctoria Lin., med gula blommor. LARSSON FlVerml. 229 (
1859).
IVERUS VästmFanerog. 251 (
1877).
–
GULD-KVARTS.
bärgv. guldförande kvarts. IllSv 2: 121 (
1886).
2UB 5: 272 (
1902).
–
GULD-KÄRL, förr äv.
-KÄRIL l.
-KÄRLE .
Beläte på silffuer, eller Gullkärle. Linc. 1640;
under emblemma).
Fornv. 1916,
s. 46.
–
(1 c) GULD-LACK.
lack(fernissa) med (oäkta) bladguld som ger guldfärg åt föremål som bestrykas därmed; äv. abstraktare. AHB 108: 38 (
1881).
Oskattbara mästerverk i guldlack. CASSEL Östas. 256 (
1906).
Det japanska guldlacket saknar .. motsvarighet i Kina. NoK 40: 64 (
1925).
–
(1 c) GULD-LACKERAD,
p. adj. lackerad med guldlack. Guldlackerade askar. HEDIN Pol 1: 422 (
1911).
–
GULD-LAD.
[fsv. gulladh]
(
†)
guldband, guldbroderat band; särsk. om dylikt band varmed håret sammanhålles; äv. bildl. Somligha lærer hon (dvs. slottsfrun) silke att spinna / och somligha weffna guld ladh. Visb. 1: 64 (
1573).
Norden har sina egna häfder, och dessas episka grundämne är infattadt i lyriskt guldlad. LING i SAH 16: 24 (
1835).
–
(1 c) GULD-LAGD,
p. adj. [fsv. gullagdher]
(
i sht i poesi)
inlagd l. belagd l. beslagen med guld. VERELIUS 150 (
1681).
Det guld- och jaspislagda / golfvets glada mosaik. RYDBERG Dikt. 2: 66 (
1891).
–
GULD-LAMELL.
RINMAN 1: 711 (
1788).
Iduna 7: 160 (
1817).
–
GULD-LAN.
bredvalsad tråd av guld l. förgyllt silver. SvForns. 2: 275. Guldlan .. spinnes öfver silke till äkta galloner.
RINMAN 2: 5 (
1789).
CANNELIN (
1921).
–
GULD-LAND.
[GULD-LAND.ssg 1]
1) land (l. landsdel) med (rika) guldfyndigheter. Indien och dess öknar voro rika guldland. NILSSON Fauna II. 2. 1: 43 (
1828).
2UB 5: 123 (
1902).
[GULD-LAND.ssg 2]
2) [möjl. efter ELDORADO]
bildl.: land uppfyllt med rikedomar; härligt land; eldorado; jfr GULD 1 e β, f. STENBACK Dikt. 19 (
1840).
För oss med moar, fjäll och skär / Ett guldland dock det är. RUNEBERG 2: 3 1847;
om Finland).
–
(1 b) GULD-LAV.
benämning på olika, guldfärgade lavar; numera bl. om laven Xanthoria parietina (Lin.) Th. Fr.; jfr GYLLEN-LAV 1, 2. LILJEBLAD Fl. 330 (
1792).
FRIES Ordb. 67 (
c. 1870).
NormFört. 41 (1894).
–
(1 b) GULD-LAX.
[efter nor. gullaks]
den guldfärgade laxfisken Argentina silus Asc. (vanlig utanför Norges kuster). LILLJEBORG Fisk. 2: 679 (
1888).
FoFl. 1907,
s. 275.
–
GULD-LEGERING.
Guldlegeringarnes halt beräknas i karat och grän. LIEDBECK KemTekn. 422 (
1864).
–
GULD-LIK,
adj. Så finnes wara sandt, att alt hwad gull-likt glimmar, / Ey klara gullet är. AWOLLIMHAUS (c. 1669) i 2Saml. 1: 127.
KLINT (
1906).
–
GULD-LIKNANDE,
p. adj. Ej .. må guldliknande arbeten förses med karatstämpel. SFS 1901,
nr 20, s. 1.
–
(1 b) GULD-LILJA.
benämning på olika, guldfärgade liljeväxter; numera knappast br. utom trädg. om den japanska liljearten Lilium auratum Lindi., vit med guldgula strimmor på hlombladen. (Lat.) Lilium aureum, rufum (sv.) GullLilier. FRANCKENIUS Spec. D 1 a (
1638).
Asphodelus .. Affodelört, Kongzspira, Guldlilier. Linc. G 4 b (
1640).
ABELIN TrInomh. 133 (
1904).
–
guldlist-tillvärkning m. fl.
–
(1 d) GULD-LITS. (
numera knappast br.)
frans l. snodd o. d. av guldtråd. OxBr. 11: 735 (1640). NJonrnD 1860,
s. 87.
Ssg:
–
guldlits-kvard.
(gull litzqwaard) (†) "guldlitser" till garnering o. d. 9 Lodh gull litzqward. BoupptSthm 31/5
1673.
–
(1 b) GULD-LJUS,
n. (
i vitter stil)
bildl. LING As. 666 (
1833).
Skyarna remnade, ett mjukt guldljus strömmade över fasaderna och luften var ljum och blid. SvD 1928, nr
336,
s. 10.
–
(1 b) GULD-LOCK,
r. (i poesi) guldgul (hår)lock; i sht i pl. LING Agne 63 (1812). DENS. As. 24 (1833).
–
(1 b) GULD-LOCKE bot. växten Linosyris vulgaris DC, med gula blommor, gullborste. LYTTKENS Växtn. 62 (
1904).
–
(1 b) GULD-LOCKIG. (
i sht i vitter stil)
som har guldfärgat, lockigt hår; jfr GYLLEN-LOCKIG. Phosph. 1811,
s. 110.
En guldlockig fllmskönhet. ÖSTERGREN (
1926).
–
GULD-LOD.
tekn. lödmetall (för guldarbeten) innehållande guld, silver, koppar o. kadmium l. (i vissa fall) mässing. ALMROTH Karmarsch 433 (
1839).
–
(1 b, c, d) GULD-LYSANDE,
p. adj. (
i vitter stil)
(Idun) skildras som linhvit och guldlysande. RYDBERG Myt. 2: 308 (
1889).
HALLSTRÖM Skepn. 235 (
1910).
–
(1 c) GULD-LÄDER. (
numera mindre br.)
förgyllt läder l. pergament, guldskinn, läder behandlat med läderguldlack; jfr GYLLEN-LÄDER. 1 hyendhe af gull läder. BoupptSthm 4/7 1655.
NJournD 1860,
s. 183.
–
(1 c) GULD-LÄGGARE,
r. l. m. tekn. flat hårpänsel (av ekorrsvanshår) använd vid förgyllning. AHB 131: 113 (
1887).
LdVBl. 1894,
nr 116, s. 1.
–
GULD-LÄNK.
[fsv. gullänker]
länk av guld; stundom (i sht förr) : guldkedja. WIVALLIUS Dikt. 114 (
1641).
Den tjocka guldlänken, som från sammetsvästen dinglade nod mot magen. RYDBERG 8: 151 (
c. 1855).
SCHLEGEL o. KLINGPOR Herald. 101 (
1874).
–
(1 b) GULD-LÖPARE,
m. l. r. den praktfullt guldgröna skalbaggen Carabus aulatus Lin. STUXBERG o. FLODERUS 1: 407 (
1900).
2NF 13: 143 (
1910).
–
GULD-MAKARE. (
förr)
person som söker göra guld; alkemist. HIÄRNE 2Anl. 89 (
1702).
NoK 3: 11 (
1921).
Ssgr:
–
guldmakar(e)-värkstad. (
förr)
2NF 19: 1263 (
1913).
–
GULD-MAKERI ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴, äv. ³~⁰⁰². (förr)
jfr -MAKARE. HIÄRNE Förb. 5 (
1706).
SvLittH 1: 416 (
1919).
–
(1 b) GULD-MAKRILL.
den guldskimrande fisken Coryphæna hippurus Lin., guldkarp, dorad; äv. allmännare, om fisk av släktet Coryphæna Lin. 1Brehm III. 1: 232 (
1876).
BonnierKL (
1924).
–
GULD-MALM.
malm som innehåller guld; särsk.: malm ur "fast klyft" med så hög guldhalt att guldet giver malmen dess huvudsakliga värde. LUCIDOR (SVS) 373 (
1674).
RINMAN (
1788).
JernkA 1897,
s. 53 Job
28: 6 (
Bib. 1917).
Ssgr:
–
guldmalms-anvisning,
-art, -gång, -smältning, -streck m. fl.
–
(1 b) GULD-MAN,
r. l. m. (i sht i poesi) guldfärgad man (på häst). Skaka sin guldman. ÖSTERGREN (
1926).
–
(1 b) GULD-MANIG.
(i poesi) om häst: som har guldman. Gullmanig fåle. TEGNÉR (WB) 5: 133 (
1821).
ÖSTERGREN (
1926).
–
GULD-MEDALJÖR.
person som erhållit guldmedalj. AB 1897,
nr 29, s. 2. TurÅ
1924, s.
329.
–
GULD-MINA.
[efter eng. goldmine]
(
i sht i översättningar från eng. l. i skildringar från engelsktalande områden,
numera föga br.)
guldgruva. KIÖPING Resa 22 (
1667).
RÖNNHOLM EkonGeogr. 346 1907).
–
(1 b) GULD-MOLN. (
i sht i poesi)
guldfärgat l. guldskimrande l. guldkantat moln. Quällens gullmoln fästet kransa. STAGNELIUS (SVS) 1: 370 (
c. 1815).
ATTERBOM Lyr. 1: XII (
1837).
Fördes vi att bo i glans / Bland guldmoln i det blå. RUNEBERG 2: 5 (
1847); jfr
SoS 1916,
s. 167.
HÖGBERG Vred. 2: 319 (
1906).
–
(1 b) GULD-MULLVAD ~⁰², äv. ~²⁰. [efter t. goldmaulwurf]
zool. (individ l. art av) det sydafrikanska däggdjurssläktet Chrysochloris Cuv., med metallglänsande fäll. THORELL Zool. 2: 129 (
1861).
2NF 19: 492 (
1913).
–
(1 e) GULD-MYNT.
[fsv. gulmynt]
VarRerV F 6 a (
1579).
SFS 1906,
nr 38, s. 32.
–
(1 e) GULD-MYNTFOT ~⁰². nat.-ekon. förhållandet att ett lands huvudmynt består av guld o. att myntenheten är lagligen reglerad till viss viktenhet i fint guld (samt att var o. en har rätt, dels att för sedlar l. skiljemynt erhålla guldmynt, dels att för omyntat guld l. utländskt guldmynt erhålla sedlar l. inhemskt guldmynt, dels att fritt exportera l. importera omyntat l. myntat guld). Samtiden 1871,
s. 150.
Penningväsendet (i Sverge) hvilar sedan 1873 på guldmyntfotens grund. 2NF 27: 1167 (
1918).
–
(1 e) GULD-MYNTNING.
VittAH 19: 268 (
1840).
2UB 6: 604 (
1904).
–
GULD-MÄRG. (
enst.,
†)
Hwart berg war fult och rikt af guld- och silfwermärg. SPEGEL ÖPar. 66 (
1705).
–
GULD-NAGEL.
[fsv. gulnaghle, guldspik]
(
†)
guldspik. SCHRODZRUS Os. 1: 278 (
1635).
WRANGEL TessPal. 32 (cit. fr.
1735).
–
GULD-NIPPER, pl.
GT 1788,
nr 58, s. 1.
KLINT (
1906).
–
GULD-NYCKEL.
( guld- 1741 osv. gull- c. 1606. gulle- 1674) [GULD-NYCKEL.ssg 1]
1) nyckel av guld l. förgyllt silver o. d. Skattmestarens Embete skall thet wara, at han skall bära Rijksens Gullnyckel för Konungen i hans kröningh. Lagförsl. 281 (
c. 1606).
[GULD-NYCKEL.ssg 2]
2) bildl.; jfr GULD 1 e β. COLUMBUS BiblV L 1 a (
1674).
Den engelska regeringen hade, sannolikt medelst "guldnyckeln", beredt sig tillträde till franska kabinettets hemligheter. ODHNER G3 1: 116 (
1885).
–
(1 d) GULD-NYSTAN. (
numera föga br.)
nystan av guldtråd. Visb. 1: 37 (
1572).
BoupptVäxjö 1885.
–
GULD-NÅL.
Gullnålar medh echta perlor på ändarne. BoupptSthm 9/11, (
1675).
En guldnål med rubiner / håller kåpan hop. TEGNÉR (WB) 5: 181 (
c. 1825).
–
(1 b) GULD-OCKRA,
r. l. f., äv. (i folkligt spr.) -OCKER, r. l. m. Guldockra .. består af mycket fina qvartssmulor (Kiselsyra) blandade med Jernoxidhydrat, Kalk och Lerjord. EKENBERG (o. LANDIN) 382 (
1890).
TLev. 1913,
nr 41 B,
s. 1.
–
GULD-OXID.
kem. BERZELIUS Kemi 2: 435 (
1812).
Guldoxid Au2O3, svartbrunt pulver, förenar sig lätt med alkalier till salter och benämnes derför äfven guldsyra. ROSENBERG OorgKemi 538 (
1888).
–
GULD-PANT.
av guld(föremål) bestående pant. OPETRI Tb. 253 (
1529).
Et Lån af 5 a 600 Specie R:daler, emot Guld- och Silfver-Pant. SP 1780,
s. 320.
Försäljning af förfallne guld- och silfverpanter. SFS 1830,
s. 1061.
–
guldpappers-stjärna m. fl.
–
(1 b) GULD-PARI.
nat.-ekon. likvärdighet i guld mellan mynt i olika länder med guldmyntfot. SOMMARIN EkonL 1: 148 (
1923).
–
(1 d) GULD-PASSEMENT. (
†)
garnering(ar) l. frans(ar) o. d. av guldtråd. 3 par öffuertug aff suart samet med gull pasement. FörtHertJohLösegend. 1563,
s. 54. Guldpassementer på kyller och kaftan.
PoetK 1816,
1: 103.
–
GULD-PIL,
sbst.¹ pil av guld; förgylld pil. PoetK 1813, Suppl.
s. 258.
Hårklädsel à la Sévigné, prydd med en guld-pil. MagKonst 1833,
s. 48.
–
(1 b) GULD-PIL,
sbst.² (
föga br.)
om olika arter (artvarieteter) av växtsläktet Salix Lin. med gula blommor l. kvistar. Gullpilen pryder sig med gullgula blomhufvuden. BREMER Nina 523 (
1835).
LUNDELL (
1893) .
–
GULD-PLAKETT.
2NF 25: 1273 (
1917).
–
GULD-PLANTS, äv.
-PLANS. (
i fackspr.)
ten av guld; äv. koll. Förhållandet mellan Riksbanken och Myntverket i fråga om inlemning och värdering af guldplantsar. SFS 1875,
nr 33, s.
14.
2NF 10: 586 (
1908).
–
GULD-PLATTA,
r. l. f. UB 2: 385 (
1873).
En guldplatta, femtio siklar i vikt. Jos. 7: 21 (
Bib. 1917).
–
GULD-PLOMBERA,
-ing. tandtekn. i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst.
-ing. Tänderna i hans mun voro guldplomberade.
LINDQVIST Dagsl. 2: 73 (
1900).
–
GULD-PLÅT.
(stycke av) till plåt uthamrat l. utvalsat guld; guldbläck (se -BLÄCK, sbst.¹). SWEDBERG SnabbRo 577 (
1701,
1710)
Fornv. 1916,
s. 51.
–
(1 c) GULD-PLÄTERA,
-ing. i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst.
-ing. Guldpläterade knappar.
Mag Konst 1828,
s. 47.
SFS 1919, s.
1928.
–
GULD-PORT. särsk.
(i poesi) bildl.; vanl. med anslutning till GULD 1 b. FRANZÉN Skald. 1: 212 (
1824).
Vesterns guldport. RUNEBERG 2: 157 (1830). CGSTRANDBERG 79 (
1854).
–
GULD-PREPARAT.
VetAH 1813,
s. 190.
Sanokrysin .., guldpreparat, afsedt för behandling af tuberkulos. 2NF 38: 198 (
1925).
–
(1 c) GULD-PRESSAD,
p. adj. utförd medelst guldpressning; försedd med guldpressning(ar). Gulbruna skinnband med guldpressad rygg. GEIJERSTAM KBrandt 28 (
1904).
Fatab. 1911,
s. 131.
–
(1 c) GULD-PRESSNING.
handlingen att gm pressning anbringa ornamenter av bladguld å ett föremål, ss. en bokpärm; vanl. konkret, om de anbringade ornamenterna. (Bok-)band med dyrbara guldpressningar. NF 2: 801 (
1877).
Fredr1Tid 52 (1924).
–
GULD-PRICKAD;
p. adj. guldprickig. MODEER PVetA 1788,
s. 18.
ÖSTERGREN (
1926).
–
GULD-PRICKIG.
försedd med prickar av guld l. med guldfärgade prickar. MÖLLER (
1790).
Guldprickiga fjärlar. STAGNELIUS (SVS) 1: 204 (
c. 1815).
ÖSTERGREN (
1926).
–
(1 a) GULD-PROBERARE. (
i fackspr.)
person som utför guldprov. WoJ (1891). TT 1898,
K. s. 35.
–
GULD-PRODUKTION.
om utvinnande av guld ur malm, guldsand osv.; ofta konkret, om den på ngt ställe l. under ngn viss tid utvunna guldmängden. Guldproduktionen utgjorde .. år 1854 .. 180,833 kilogramm. LIEDBECK KemTekn. 417 (
1864).
2NF 38: 68 (
1925).
–
(1 a) GULD-PROV. (
i fackspr.)
prov varigm guldets finhet (en guldlegerings guldhalt) undersökes; äv. konkret, om det undersökta guldet (guldlegeringen). STIERNHIELM Arch. K
1 b (
1644).
SFS 1922,
s. 769.
–
(1 c, d) GULD-PRYDD,
p. adj. prydd med guld (förgyllning, guldsmycken, guldfransar o. d.). Gullprydda rum. TESSIN Bref 2: 132 (
1754).
Gullprydda sköldmöar. GEIJER Häfd. 308 (
1825).
Frack med guldprydd krage. VFl. 1911,
s. 31.
–
GULD-PUDER.
guldpulver; särsk.: hårpuder vari fint pulveriserat guld (l. koppar) ingår ss. tillsats. NICANDER PVetA 1776, s.
98. Jag skyndar att fästa diademet på mitt hufvud, och att strö litet guldpuder uti mina lockar!
HEDBERG Hel. 25 (
1865). WoJ (
1891).
–
(1 b) GULD-PUDRA,
r. l. f. växten Chrysosplenium alternifolium Lin., med gula blommor; äv. allmännare: växt tillhörande släktet Chrysosplenium Lin. LILJEBLAD Fl. 141 (
1792).
LYTTKENS Växtn. 872 (
1911).
–
GULD-PUDRAD,
p. adj. pudrad l. betäckt med guldpuder; äv. oeg. o. bildl., särsk. med anslutning till
GULD 1 b.
Kejser Commodi – - gullpudrade peruk. CEDERBORGH UvT 2: 37 (
1809).
Den guldpudrade, doftande sälgen. GELLERSTEDT Hult 98 (
1906).
–
GULD-PULVER.
pulver av guld, pulveriserat guld; av porslinsmålare ss. polermedel användt dylikt pulver innehållande vismutoxid; äV. i fråga om guldimitation; äv. (i sht förr) med. om guldpreparat i pulverform. FORSIUS Min. 50 (
c. 1613).
DALIN Arg. 2: 126 (
1734,
1754)
NoK 3: 53 (
1921).
–
GULD-PUNKT.
[GULD-PUNKT.ssg 1]
1) punkt av guld (stundom av guldbläck); guldfärgad punkt. En ädelsten med guld-punkter. MÖLLER 1745;
under avanturine).
FRIESEN (o. GRAPE) CodArg. 52 (
1928).
[GULD-PUNKT.ssg 2]
2) handel. o.
nat.-ekon. i fråga om växelkurs som nått den punkt att en ytterligare stegring l. sänkning skulle göra det lönande att till det främmande landet exportera resp. från det främmande landet importera guld; jfr GULD 1 c. Övre, nedre guldpunkt. LAHT 1882,
s. 101.
SOMMARIN EkonL 1: 177 (
1915).
BonnierKL (
1924).
–
(1 b, c) GULD-PURPUR.
tekn. vid porslinsmålning o. d. använd, röd färg bestående av guld utfällt tillsammans med voluminösa ämnen, ss. tennsyra, lerjord o. magnesia. BERZELIUS Kemi 2: 439 (
1812).
BonnierKL 5: 95 (
1924).
–
(1 b) GULD-PYTTA.
benämning på olika, metallglänsande l. röda skalbaggar. [GULD-PYTTA.ssg 1]
1) skalbagge av släktet Chrysomela Lin. THOMSON Insect. 92 (
1862).
2NF 5: 266 (
1906).
[GULD-PYTTA.ssg 2]
2) skalbaggen Coccinella septempunctata Lin., nyckelpiga, gullhöna. MeddNordM 1899–1900,
s. 31.
–
GULD-PÄNNA.
ATTERBOM Minn. 22 (i senare bearbetat brev fr.
1817).
S. k. guldpennor tillverkas af aluminiumbrons. 2NF 27: 560 (
1918).
–
GULD-PÄNNING, äv.
-PÄNG.
[fsv. gulpänninger]
[GULD-PÄNNING.ssg 1]
1) guldmynt; i sht i pl. Ene summo guldpeninge. GR 5: 255 (
1528).
(Drottning Filippa) förde med sig en stor Guldpenning i Brudskat til några 1000 Ducater. SPOLE Alm. 1696,
s. 28 (lat. källan: denarium aureum vnum).
EkonS 1: 252 (
1893).
[GULD-PÄNNING.ssg 2]
2) guldmedalj; numera bl. hist. samt ngn gg (vard. o. nedsättande) i formen -päng. Han hängde på sej guldpängen. HAMMARSKÖLD Sv Vitt. 2: 195 (
1819). En ny belöningspenning af guld, till ett värde af 10 dukater, med samma pregel och storlek som akademiens jetton, och kallad Andra guldpenningen.
LJUNGGREN SAHist. 1: 211 1886;
e. handl. fr. 1799).
–
GULD-PÄRLA,
r. l. f. litet, pärlformigt guldstycke; av guld l. guldimitation framställd efterbildning av en pärla. BrölBesv. 425 (
c. 1670;
hdskr. C). Fornv. 1916,
s. 28.
– (jfr
1 c)
GULD-RAMAD,
p. adj. försedd med guldram. En guldramad spegel. NYBLOM Österut 53 (
1908).
–
GULD-RAND.
[fsv. gulrand]
[GULD-RAND.ssg 1]
1) rand l. kant av guld (guldtråd, guldtyg, guldsnören, guldfärg osv.). BoupptSthm 16/2 (
1685).
En kort rock af rödt kläde med guldränder i sömmarne. BJÖRLIN Elsa 37 (
1879).
VFl. 1908,
s. 68.
[GULD-RAND.ssg 2]
2) bildl.; jfr GULD 1 b. Horisontens gullrand. Phosph. 1810,
s. 73.
Snön på de östliga bergen färgades redan af en bred guldrand. PALMBLAD Nov. 2: 41 (
1841).
–
GULD-RANDAD,
p. adj. [fsv. gulrandadher]
försedd med guldrand (guldränder). [GULD-RANDAD.ssg 1]
1) till -RAND 1. STRINNHOLM Hist. 2: 611 (
1836).
[GULD-RANDAD.ssg 2]
2) till -RAND 2. PoetK 1815, 1:
55. Gullrandad sky.
LING As. 339 (
1833).
–
(1 f) GULD-REN,
adj. (
i sht i vitter stil)
"ren som guld"; fläckfri; sveklös, bottenärlig. En kristallklarare, guldrenare enthusiasm har man svårt att finna. GEIJER I. 8: 448 (
1820).
Vi fröjdas åt att skåda / en mästaregestalt, / hvars ädla verk förråda / ett guldrent sinnes halt! SÖDERBERG Rytm. 109 (
1907).
–
(1 e) GULD-RESERV.
bankv. KLERCKER Cuba 5 (
1898).
Hopandet af guldreserver i riksbanken. 2NF 23: 1487 (
1916).
–
(1 b) GULD-RIPS, äv.
-RIPS.
Växten Ribes aureum Pursh., med guldgula blommor. LILJA SkånFl. 158 (
1870).
BonnierKL 9: 1092 (
1926).
–
GULD-RIK.
rik på guld l. guldföremål. (Guldmynt) saknas fullkomligt i de vestra guldrika områdena
(av Sverge under äldre järnåldern).
HILDEBRAND Hedn. 80 (
1866).
särsk.
[GULD-RIK.ssg 2.a]
a) (i vitter stil, numera mindre br.) om person l. förnämlig byggnad. Tror du väl Äran allena bor i de guldrika slotten?
DALIN Arg. 1: 54 (
1754).
Guldrika Gylfe. CNATTINGIUS SnE 13 (
1819).
[GULD-RIK.ssg 2.b]
b) som innehåller mycket guld; som har stor guldhalt; särsk.: som har rika guldfyndigheter, som är starkt guldförande. SvT 1852,
nr 207, s. 2.
Brasilien har .. visat sig vara det guldrikaste landet i sydamerika. UB 4: 295 (
1873).
RÖNNHOLM EkonGeogr. 257 (
1907).
–
GULD-RIKEDOM ~⁰⁰², äv. ~²⁰⁰. särsk. till -RIK b. Amerika har .. genom sina guldrikedomar utöfvat ett betydligt insytande på verldshandeln. UB 4: 293 (
1873).
Upptäckten af den kaliforniska och australiska guldrikedomen. EkonS 1: 271 (
1893).
–
GULD-RING.
[fsv. gulringer]
Jak. 2: 2 (
NT 1526).
Guldringar med turkoser, / bär hon vppå sin hand. Visb. 1: 310 (
c. 1620).
(Fru Markurell hade) guldringar i öronen. BERGMAN Mark. 118 (
1919).
–
(1 b) GULD-RIS.
[jfr fsv. gulris, spö l. stav l. spira av guld]
växt av släktet Solidago Lin., med talrika klasar av gula blommor; särsk. om arten Solidago Virgaurea Lin.; jfr GYLLEN-RIS. LINNÉ Fl. nr 754 1755;
från Jämtl.). 2NF 26: 328 (
1917).
–
(1 b) GULD-RISP bot. växten Solidago virgaurea Lin.; jfr -RIS. NormFört. 44 (
1894).
2NF 36: 118 (
1923).
–
(1 b) GULD-ROT.
eg.: guldfärgad rot l. rot av växt med guldfärgade blommor; numera bl. trädg. ss. benämning på (den ätliga rotfrukten av) trädgårdsväxten Scolymus hispanicus Lin., med gula blommor; förr äv. om (rot av) växter av släktet Asphodelus Lin., möjl. äv. om (rot av) växterna Chelidonium majus Lin. o. Lilium Martagon Lin. m. fl.; jfr AFODILL-, ASFODILL-, GUL-ROT 2. Tagh gullroot itt lodh. BOLAVI 27 a (
1578).
(Lat.) Asphodelus, Hastula regia (sv.) Affodilroot, Gullrot. FRACKENIUS Spec. A
4 a (
1638).
Mollet Lustg. D
1 a
1651;
fr. texten: Martagons). Kingspear,
afodill-rot, gullrot, Asphodelus.
SERENIUS Kkkk 1 a (
1757).
JÖNSSON Gagnv. 148 (
1910).
–
(1 b, c) GULD-RUBIN.
tekn. rubinglas vid vars färgning användts guldpurpur. KemT 1900, s.
71.
2UB 7: 232 (
1903).
–
GULD-RÄGN.
[GULD-RÄGN.ssg 1]
1) "rägn" av guld; särsk. i fråga om l. med tanke på den grekiska sagan om konungadottern Danae som Zeus besökte under gestalten av nedfallande droppar av guld. (Jupiter var) Snart lijk Amphitryo, snart Gull-Regn. LUCIDOR (SVS) 209 (
1672).
WULFF Petrarcab. 192 (
1905).
[GULD-RÄGN.ssg 2]
2) bildl. (jfr 3, med anslutning till GULD 1 b. BELLMAN 2: 197 (
1783).
Hur ymnigt strödde / Sitt rika guldregn vårens blida sol! BEMALMSTRÖM 6: 236 (
1864).
Furorna (stå) i täta led, / af kvällens gullregn stänkta. SÖDERBERG Dikt. 54 (
1901). särsk.
a) fyrvärk. om rägnliknande fyrvärkeri; äv. om pjäs varmed dylikt fyrvärkeri åstadkommes.
SvTyHlex. (
1851).
ÖSTERGREN (
1926).
[GULD-RÄGN.ssg 2.b]
b) [med avs. på bet. jfr växtnamnet BLÅ-RÄGN]
prydnadsväxten Cytisus Laburnum Lin., med stora, gula blommor i långa, hängande klasar; äv. allmännare: växt tillhörande släktet Cytisus Lin. LILJA FlOdlVext. 112 (
1839).
Vårarna, då .. syrener och guldregnen blommade. SEGERSTEDT Händ. 4 (
1918,
1926) jfr
ALP-GULDRÄGN.
[GULD-RÄGN.ssg 3]
3) bildl. (jfr 2, med anslutning till GULD 1 e. Konungen (har) låtit i nåder falla Guldregn på alle Des trogne Ämbetsmän til belöning. BJÖRNSTÅHL Resa 3: 202 (
1778).
GHT 1895,
nr 260, s. 2.
Ssgr (till -RÄGN 2 b):
–
guldrägns-buske, stundom
guldrägn-buske.
WoJ (
1891).
–
guldrägns-havre.
landt. De nya Svalöfssorterna gullrägns- och hvitlinghafre. VerdS 126: 14 (
1904).
HELLSTRÖM NorrlJordbr. 394 (
1917).
–
guldrägns-mögel. (
i fackspr.)
Guldregnsmögel .. sjukdom å guldregn, framkallad af en bladmögelsvamp, Peronospora Cytisi, uppträder i form af bruna fläckar å bladens öfversida. 2NF (
1908).
–
GULD-SAK.
guldföremål. CARLSTEDT Her. 3: 160 (
1833).
HAGDAHL Det bästa 52 (
1885).
–
GULD-SALT.
kem. guldförening som utgör ett "salt" (i de skiftande betydelser vari denna term tagits); numera bl. om guldklorid l. natriumguldklorid o. med. om det guldhaltiga läkemedelspreparatet sanokrysin. WIKFORSS 1: 695 (
1804).
BERZELIUS Kemi 2: 440 (
1812).
SFS 1926,
s. 54.
–
GULD-SAND.
[GULD-SAND.ssg 1]
1) guldhaltig sand, guldförande sand; äv.; guldstoft. Finnes och i någhre strömer Guldsand, såsom i Tago i Spanien, i Ebro i Thracien vthi Turkijt. FORSIUS Min. 48 (
c. 1613).
Vaska guldsand. AUERBACH (
1909). särsk. bildl.; jfr
GULD 1 e, f. Det sköna är evigt: med fiken håg j vi fiska dess gullsand ur tidens våg.
TEGNÉR (WB) Z:
26 (
1810).
Denna väldiga flod (av kolonialvaror för Europa) gick öfver England och afsatte sin guldsand i britternas fickor. KJELLÉN Storm. 2: 10 (
1905).
[GULD-SAND.ssg 2]
2) oeg., om guldskimrande sand (av glimmer o. d.); stundom (i sht förr) om dylik sand använd ss. skrivsand; jfr GULD 1 b, 2 a. LINNÉ Gothl. 319 (
1745).
Skall lacket glänsa af gu] d- eller silfverkorn, så iströs litet oäkta guld- eller silfversand innan det stelnat. LEUFVENMARK Vin. 1: 268 (
1869).
ÖSTERGREN (
1926).
–
GULD-SEGRING. (
i sht förr)
metall. metallurgisk process för guldutvinning ur gyldisk kis med hjälp av bly. RINMAN 1: 728 (
1788).
BERGROTH (
1887).
–
GULD-SERVIS.
servis av guld; (starkt) förgylld servis. SP 1780,
s. 7.
Af det rika bytet erhöll Wrangel Erkehertigens kalesch och guldservis. FRANZÉN i SAH 21: 409 (
1841).
TENGSTRÖM Kipling 22 (
1899).
–
(1 c) GULD-SIRA,
-ning (ÖSTERGREN (1926)). utsira (ngt) med guld (förgyllning, guldinläggningar o. d.); i sht i p. pf. Den guldsirade klingan. RYDBERG Myt. 2: 330 (1889). En massiv guldsirad silfverbordservis för 68 personer. PT 1892, nr 248, s. 3.
–
GULD-SKATT.
[GULD-SKATT.ssg 1]
1) skatt av guld (guldföremål, guldmynt); numera nästan bl. i sagor o. d. resp. arkeol. i fråga om fornfynd; äv. bildl. See til at tu behåller itt gott nampn, thet bliffuer wissare än tusende stora gullskattar. Syr. 41: 12 ("42") (
Bib. 1541).
LING As. 459 1833;
bildl.). Den största guldskatt man känner från Sverige . . är en som år
1774 anträffades å ägorna till Tureholm, nära Trosa, i Södermanland.
SvH 1: 185 (
1903).
[GULD-SKATT.ssg 2]
2) (
†)
viss skatteavgift. Städerne .. hafwe waritt wahne .. att vthgöre en Gullskatt, som då kallades, af huar stadh så myckitt som lengden vthwiser. SUFinlH 2: 88 (
1604).
–
GULD-SKEDARE, förr äv.
-SKEJDER(E) l.
-SKEDER(E) l.
-SKIDERE.
[efter t. goldscheider]
tekn. person som skedar guld. Beflita tig vm att beskaffa oss en god forfarin gulskeider. GR 8: 321 (
1533).
ÅKERMAN KemTechn. 1: 342 (
1832).
SCHULTHESS (
1885) .
–
GULD-SKEDNING.
tekn. Rön Angående Guld-skjedningen. VetAH 1752,
s. 128 (rubrik).
SCHULTHZSS (
1885).
–
(1 b) GULD-SKEN.
De klädde på henne gullspända skor, / Så gullskenet bort efter tiljorna for. SVFolkv. 1: 361. Aftonrodnans guldsken.
TRANÉR Anakr. 172 (
1829,
1833)
RYDBERG Vap. 7 (
1891).
–
(1 b) GULD-SKIFTANDE,
p. adj. skiftande i guldfärg. BREMER Strid 63 (
1840).
De små qvickstjertade, guldskiftande ödlorna. LUNDGREN MålAnt. 3: 217 (
1873).
–
(1 b) GULD-SKIMMER.
äv. i överförd anv. LING As. 213 (
1833).
Förgänglighetskänslan .. adlar hans (dvs. Bellmans) krogkunder och nymfer, den lyfter hans miljö ur vardagligheten och kringgjuter den med drömmens guldskimmer. LAMM UpplRom. 1: 23 4 (
1918).
–
(1 b, c, d) GULD-SKIMRANDE,
p. adj. En gullskimrande sky. ATTERBOM i Phosph. 1810,
s. 211.
Den stora guldskimrande basilikan Maria Maggiore. RYDBERG Sägn. 45 (
1874).
Snart ser jag också leoparden .. med sina hätska, guldskimrande kattögon. WILHELM SolLys. 231 (
1913).
–
GULD-SKINN.
[fsv. gulskin]
[GULD-SKINN.ssg 1]
1) [jfr gyllene skinnet (se GYLLENE, adj. 1 a)]
(
numera knappast br.)
om det i sagan om argonauterna omnämnda vädursskinnet av guld l. med gyllene ull. JRUDHELIUS (
1662) i
2Saml. 35: 216.
EHRENADLER Tel. 841 (
1723).
[GULD-SKINN.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
(stycke) förgyllt (tunt) skinn (läder, pergament); skinn behandlat med läderguldlack; jfr GULD 1 c, ävensom -LÄDER o. GYLLEN-SKINN. 1 Rödt Clädhe sänct (dvs. broderat) och sömadh med gulskin. HSH 37: 2 (
1529).
Sätt Paddan på Gullskinn, hon hoppar ändå sielff aff GRUBB 785 (
1665).
1. Stort hyende, Jnlagdt medh gullskin. BoupptSthm 13/6 (
1670).
Låga skor, merändels af guldskinn. SthmModej. 1856,
s. 23. Hudar och skinn, ej hänförliga till pälsverk: andra än gull- och silverskinn
(må icke från riket utföras). SFS 1916,
s. 903.
Guld-, silfver- och bronsskinn (för skodon). 2NF 25: 1037 (
1917).
Ssgr (till -SKINN 2):
–
guldskinns-bonad , r. l. m. (
förr)
jfr BONAD d. SthmTb. 10/4 (1553). BoupptSthm 8/4
1603.
–
guldskinns-dyna,
r. l. f. (
förr)
dyna med överdrag l. inläggning(ar) av guldskinn. GrepshInv. 2/5 1548.
VgFmT I. 8-
9: 87 (
1554).
–
guldskinns-hyende.
[fsv. gulskins höghindi]
(
†)
guldskinnsdyna. HSH 37: 1 (
1529).
BoupptSthm 1680.
–
guldskinns-sko,
r. l. f. ( -skinn- 1881–1885. -skinns- c. 1885 osv.) Freja 1881, s. 190. LINDER Tid. 129 (
1924).
–
(1 d) GULD-SKIR,
n. (
i sht förr)
tunn o. genomskinlig vävnad av guldtråd l. med inslag av guldtråd; äv. bildl.; jfr GYLLEN-SKIR. OxBr. 11: 688 (
1637).
Nu min sorg med sång jag söfver / Toners guldskir höljs deröfver. KNÖS Elfv. 100 (
1852).
LUNDELL (
1893).
–
GULD-SKIVA,
r. l. f. [fsv. gulskiva]
OxBr. 3: 471 (1633). BoupptVäxjö 1836.
–
GULD-SKO,
r. l. f. ( guld- c. 1755 osv. gull- 1816–1886. gulle- 1886) [fsv. gulsko]
sko (äv. hästsko) av guld; äv.: guldskinnssko; jfr GULD 1 c. Hennes häst han ståndar på röda gullskor. SvFolkv. 1: 95.
SCHULTZE Ordb. 4324 (
c. 1755).
LAGERLÖF Antikr 13 (
1897).
–
GULD-SKODD,
p. adj. (
tillf.)
skodd med guld. Och när som han rider på gångaren grå, / Med guldskodda svärdet i handen. SvFolkv. 1: 243.
RYDBERG Myt. 1: 254 (
1886).
–
GULD-SKOLLA,
r. l. f. litet stycke (tunn) guldplåt. En liten, tunn, oregelbunden guldskålla. Fornv. 1916,
s. 4.
–
(1 c) GULD-SKRIFT.
[fsv. gulskript]
om skrift med guldbläck l. med användande av guld till att belägga l. fylla i de olika tecknen; ofta i bild; i sht i uttr. i l. med guldskrift. I den Eviges bok med guldskrift tecknad är bönen. STAGNELIUS (SVS) 3: 104 (
1817).
De fyra första kalifernes namn glindrade på väggarne i guldskrift. HEIDENSTAM End. 189 (
1889).
–
GULD-SKRIN.
[fsv. gulskrin]
skrin av guld l. till förvaring av guld (guldsmycken o. d.). Tw giffuer henne titt rödhe gull skrijnn. Visb. 1: 35 (
1572).
SNOILSKY 2: 17 (
1881).
–
(1 b) GULD-SKRÄPPA l.
-SKRÄPPO. (
†)
om olika arter av växtsläktet Rumex Lin., väl företrädesvis arten Rumex alpinus Lin., "munkrabarber"; jfr GUL-SKRÄPPA. (Lat.) Hippolapathum hortense, Rhabarbarum Monachorum. (sv.) Stoor Guliskreppo, Munckerabarber. FRANCKENIUS Spec. C 3 b (1638). (T.) LendenWurtz .. (sv.) syra eller gull-skräppn. LIND 1: 1096 (
1749).
(Eng.) Patience, (sv.) stor gull-skreppa, munk-rabarber, (lat.) Hippolapathum. SERENIUS Kkkk 2 a (
1757).
–
(1 b) GULD-SKY,
r. l. f. (i vitter stil o. poesi) guldfärgad l. guldglänsande l. guldskimrande sky. LING As. 140 (
1833).
LAGERLÖF Antikr. 364 (
1897).
–
GULD-SKÅL.
[fsv. gulskal]
[GULD-SKÅL.ssg 1]
1) skål av guld. Et vijn, mycket sötare än Nectar, flöt utur stora Silfverkärill uti Gullskålar. EHRENADLER Tel. 13 (
1723).
4Mos. 7: 84 (
Bib. 1917).
[GULD-SKÅL.ssg 2]
2) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) i pl.: växten Ranunculus acris Lin., med gula, skålformiga blommor, smörblomster; jfr GULD 1 b. LINNÉ Fl. nr 507 1755; fr. Halland).
LYTTKENS Ogräs 52 1885;
fr. Halland).
–
GULD-SKÖRE.
tekn. vid kallförgyllning använd, starkt guldhaltig aska, som erhållits av brända linnelappar blötta i en lösning av fint guld i kungsvatten o. som påföres silver, guld eller mässing med en i koksaltlösning doppad kork. ALMROTH Karmarsch 506 (
1839).
SCHULTHESS (
1885) .
–
GULD-SLAGARE.
handtvärkare som utslår guld (o. andra metaller) till tunna blad; person som förfärdigar bladguld. WOLLIMHAUS Ind. (
1652).
AUERBACH (
1909).
Ssgr:
–
guldslagar(e)-arbete.
i sht konkret. PH 6: 4811 (
1758).
SFS 1916,
s. 1395.
–
guldslagar(e)-bok.
"bok" (se BOK, sbst.² 1 c) av guldslagarhinnor. LINNÉ Stenr. 70 (
c. 1747). DENS.
Vg. 124 (
1747).
–
guldslagar(e)-hinna,
r. l. f. ss. mellanlägg vid utslagning av bladguld använd hinna (den yttre, fina hinnan av vissa tarmar hos nötkreatur). WIDEGREN (1788). 2NF 37: 305 (
1925).
–
guldslagar(e)-lod.
guldslaglod. AHB 45: 31 (
1870).
–
GULD-SLAGERI ¹⁰⁰⁴ l. ⁰¹⁰⁴, äv ³~⁰⁰² konsten l. arbetet att utslå guld till tunna blad l. att förfärdiga bladguld (l. bladmetall); äv. konkret, om värkstad för dylikt arbete. LINNÉ Vg. 124 (1747). BonnierKL (
1924).
–
GULD-SLAGLOD ~⁰². tekn. guldlod. RINMAN 2: 242 (
1789).
MeddslöjdF 1897,
1: 81.
–
GULD-SLANT.
guldmynt. NYBLOM Twain 2: 131 (
1874).
JENSEN Mickiewicz 272 (
1898).
– (jfr
1 e)
GULD-SLÄNGANDE,
p. adj. [möjl. felaktigt]
(
†)
som "slänger ut", strör omkring sig guld? Den rike .. / Gånger i dants hos de guld-slängiande dyre Madamer / Fri för kårg ocsår g; ty kufwar alt gullet sig under. BrölBesw. 41 (c. 1670); jfr NysvSt. 1924,
s. 121.
–
GULD-SMIDD,
p. adj. [GULD-SMIDD.ssg 1]
1) (
numera föga br.)
till 1 c: beslagen med guld, försedd med beslag l. inläggningar av guld. Jag som med guld-smidd Wagn plä förr blandt Rooser kuska. DAHLSTIERNA (SVS) 106 (
1697).
De mörkgröna hingstar frusta nu svårt, / Och skaka de gullsmidda remtygen hårdt. HEDBORN 1: 155 (
1835).
[GULD-SMIDD.ssg 2]
2) till 1 d, i fråga om kläder: försedd med prydnader av guld (guldgaloner, guldsnören o. d.). BLOCK Progn. 60 (
1708).
Silfwer- och gullsmidde och galonerade moste the endteligen wara; elliest kunna the intet med heder bära .. titelen (herre, fru osv.). SWEDBERG Schibb. 454 (
1716).
En guldsmidd fin hofdräkt. VFl. 1911,
s. 31.
En guldsmidd lakej bad henne ta plats. BERGMAN LBrenn. 99 (
1928).
–
GULD-SMIDE.
smidesarbete med guld ss. material; konkret: smidesarbete av guld; vanl. i pl. l. koll.: smidesarbeten av guld, stundom; beslag l. inläggningar av guld. BtFinlH 4: 93 (
1562).
En sabel, med mycket guldsmide. NORDBERG C12 2: 215 (
1740).
Allehanda smått Guld- och SilfverSmide. PH 6: 4816 (
1758).
BILDT Ital. 185 (
1896).
Ssg:
–
guldsmides-konst.
2NF 34: Suppl.
929 (
1923).
–
(1 e) GULD-SMUNK.
( gull-) [jfr sv. dial. smunk, skvätt, belopp, tillgång o. d.]
(
†)
skatt av guld(mynt). Men hur går thet ihop? At giöra sådant språng! / Jo, hade jag så sant gull-smunken i min kista / Som thet går an; Min werld wor' mig då ey så trång. RUNIUS Dud. 2: 45 (
1713).
–
(1 c, d) GULD-SMYCKAD,
p. adj. Guldsmyckade herrar och fruar. RUNEBERG 1: 104 (
1832).
En rikt guldsmyckad tron. ÖSTERGREN (
1926).
–
GULD-SMÄLTNING.
Då guldsmältning skall ske, verkställa myntdirektören och myntkamereraren den härför nödiga legeringsuträkningen. SFS 1876,
nr 55, s. 7.
Därs. 1918,
s. 2433.
–
(1 c) GULD-SNITT bokb. förgyllning å en l. flera av en boks gm beskärning uppkomna ytor. SP 1792,
nr 58, s. 4. Tre digra manuskript bundna i kalf med guldsnitt.
BERGMAN HNådT 109 (
1910).
NoK Z
0: 127 (
1923).
–
GULD-SNITTAD,
p. adj. bokb. försedd med guldsnitt. Halvfr(anska) skinnb(and), guldsnittade. SvD(B) 1928,
nr 19, s. 11.
–
(1 d) GULD-SNODD,
r. l. f. snodd av guldtråd. MagKonst 1840, s. 128.
2Mos. 28: 24 (
Bib. 1917).
–
(1 d) GULD-SNÖRE.
[fsv. gulsnöre]
snöre av (äkta l. oäkta) guldtråd. GR 13: 212 (
1541).
En svart uniform med kantband af matta guldsnören. HELLSTRÖM Kusk. 156 (
1910).
–
GULD-SOLUTION.
( guld- 1768–1872. gulds- 1747) (
numera mindre br.)
kem. guldlösning. WALLERIUS Min. 90 (
1747).
AHLMAN (
1872).
–
GULD-SOT,
r. l. f. (i poesi, numera föga br.) jfr -HUNGER. LUCIDOR (SVS) 367 (
1674).
Du köpmännens gud, du, den ende vi haft / när af guldsoten själarna frättes. GRIPENBERG Spillr. 24 (
1914,
1917)
–
GULD-SPANN,
sbst.¹,
m. ( gul-) [fsv. gulspander]
(
†)
mått l. ämbar av guld. SthmTb. 11/6 1575.
–
GULD-SPANN,
sbst.²,
n. [fsv. gulspan]
(
†)
guldspänne; halsband l. diadem o. d. av guld. Then skönaste (kedja) iagh .. bekomma kan, / Bär iagh här in, ther i ett stoort Gulspan. MESSENIUS Disa 26 (
1611).
Thenne Gullring tagh aff mijn hann, / Och om tin halsz: thetta Gullspan. DENS. Sign. 14 (
1612).
Soen med guldspann, är dock en so. RHODIN Ordspr. 113 (
1807).
Gullspann på änne. PoetK 1813,
1: 33.
–
(1 d) GULD-SPETS.
spets av (äkta l. oäkta) guldtråd. RP 9: 175 (
1642).
Knypplade guldspetsar. GustStil 55 (
1926).
–
(1 d) GULD-SPINN,
n. [jfr d. guldspind]
(
numera mindre br.)
silke omspunnet med guldtråd. STIERNMAN Com. 6: 523 (
1718).
PH 6: 4306 (
1756).
TaxaStSiötull. 1782,
s. 24.
–
GULD-SPINNARE. (
numera mindre br.)
gulddragare. BoupptSthm 28/3
1673, Bil.
MEURMAN 1846;
med hänv. till gulddragare).
–
GULD-SPINST.
[jfr t. goldgespinst]
tekn. jfr -SPINN. Med guldspinst förstås en bomulls-, silkes- eller glansgarnstråd, som tätt omspinnes med en tunt tillplattad koppartråd för att åt snöret förläna största möjliga böjlighet. NoK 14: 74 (
1922).
–
GULD-SPIRA,
r. l. f. [fsv. gulspira]
[GULD-SPIRA.ssg 1]
1) spira av guld. Hoffmästarens rätte Embete skall wara, att han .. skall bära Rijksens Guldspira för Konungen i hans kröning. Lagförsl. 279 (
c. 1606).
ÖSTERGREN (
1926).
[GULD-SPIRA.ssg 2]
2) växt av släktet Lysimachia Lin., med gula blomvippor; särsk. om arten Lysimachia vulgaris Lin.; jfr GULD 1 b samt LYS-BLOMSTER, LYSING. VetAH 1774,
s. 24.
ÖSTERGREN (
1926).
–
(1 d) GULD-SPÄND l.
-SPÄNT,
p. adj. (
†)
försedd med guldspänne; äv. (om person): prydd med guldsmycken ("guldspann") o. d.? rik? Gullspända skor. SvFolkv. 1: 255. Dhe guldspente håller jagh intett för att böra wara inter stipendiarios. ANNERSTEDT UUH Bih. 1: 403 (
i handl. fr. 1653).
–
GULD-STARK.
fotogr. om guldbad: (starkt) guldhaltig. Bilderna bli .. hållharare ju guldstarkare badet har varit. PriskurFotogrArtikl. 1900,
s. 100.
–
GULD-STAV.
[fsv. gulstaver (i bet. 2)]
[GULD-STAV.ssg 1]
1) stav av guld. Brutus .. skall .. hafva bragt Apollo till föräring en guldstaf, innesluten uti en till den ändan urhålkad staf af benved. KOLMODIN Liv. 1: 137 (
1831).
[GULD-STAV.ssg 2]
2) (
†)
guldbokstav. Läsa sin skyldighet .., skrefven med guld-stafvar. DALIN Arg. 1: 225 (
1733,
1754)
Iduna 4: 146 (
1813).
–
(1 b) GULD-STEKEL.
zool. stekel tillhörande familjen Chrysididæ Leach, med stark metallglans, i vissa fall guldglans. RETZIUS Djurr. 95 (
1772).
VetAÅrsb.
1913,
s. 266.
Ssgr (zool.):
–
guldstekel-familj(en),
-larv m. fl.
–
GULD-STEN.
[fsv. gulsten (i bet 2)]
[GULD-STEN.ssg 1]
1) (
numera bl. tillf.)
guldhaltig sten; äv. (i poesi): gatsten av guld. WALLERIUS Min. 321 (
1747).
HEINRICH (
1814).
Så låter allenast helt nära Guds stad / Silfklockornas ljufliga klang. / O, finge jag der / Lustvandra på klara gullstenar! HEDBORN 1: 190 (
1840).
[GULD-STEN.ssg 2]
2) [efter gr. κϱυσόλιϑος]
(
†)
miner. krysolit? topas?; jfr GULD 1 b. Stephanius CollMin. F 3 a (
1687).
MELIN 2: 1204 (
1853).
–
(1 d) GULD-STICKAD,
p. adj. (
i sht i fråga om ä. förh.)
försedd med broderier av guldtråd, stickad l. broderad med guldtråd; jfr GYLLEN-STICKAD. Guldstickat cläde. VarRer V 19 (
1538).
En guldstickad purpurmantel. CRUSENSTOLPE Mor. 2: 203 (
1840).
Röd guldstickad tröja. RYDBERG Vap. 45 (
1891).
–
(1 d) GULD-STICKARE. (
i sht i fråga om ä. förh.)
person som broderar med guldtråd. MÖLLER 1745;
under brodeur).
LUNDELL 1893.
–
(1 d) GULD-STICKERI. (
i sht i fråga om ä. förh.)
guldbrodering; vanl. konkret. En narr är en narr, äfven om han .. bär röd tröja med gulstickerier. RYDBERG Vap. 50 (
1891)
KyrkohÅ 1907,
s. 101.
–
(1 d) GULD-STICKNING. (
i sht i fråga om ä. förh.)
guldbrodering; vanl. konkret. EHRENADLER Tel. 102 (
1723).
HALLSTRÖM Legenddr. 122 (1908).
–
GULD-STIFT, förr äv.
-STIFTA o.
-STIFTE. stift av guld, t. ex.
tandtekn. dylikt stift för fastsättande av löstand l. tandkrona m. m.; äv. i bild.
TRANÉR Anakr. 198 (
1830,
1833)
Byzantinsk eller monumental mosaik förfärdigas mest i Venedig och utom de kulörta emaljstiften användas dertill både silfver och guldstift. HAGDAHL Det bästa 104 (
1885).
ÖSTERGREN (
1926).
särsk. (
förr)
om ett slags prydnader på kläder, band o. d., väl i allm. bestående av ett stift med huvud av guld (l. förgyllt huvud); jfr DOPP sbst.¹ ³. (Vi hava uppburit) guldstiffte 90 par, som toges aff en svartt sammetz tröije. GR 25: 301 (
1555).
Någre guldstiffter, slagne på silckis binnicker, woge .. 12 lod 1 ort. FörtHertJohLösegend. 1563,
s. 18. En
(livkjortel) aff swartt samet i ruteuerch, ärmerne besatte med runde och trekanttige guldstiffter, genomdragne med huit schijrduch.
Därs. 66. En
("tabert") af fiolbrun gyllenduk, fodrad med zobel, och prydd med 37 hvitt och blått emaljerada guldstift.
VittAH 5: 155 (
1564).
Perleladh om 9 lodh mz 9 gullstiffter. RUDBZCKIUS MemQvot. 80 a (
1635).