GUNTER , r. (l. m.); best. -n. ( ganter 1780 (: Ganter Skaler))

[av eng. gunter, äv.: guntersegel, -tackling; av namnet på den eng. matematikern EGUNTER (

1581–1626) ]

[GUNTER 0]

(† utom i ssgr) sjöt. gunterskala. HAUSWOLFF Nav. 90 (1756).

Ssgr(sjöt.):

– GUNTER-RIGG gun³ter~. jfr -TACKLING. NYSTRÖM o. SMITH Kemp 247 (1881).

– GUNTER-SEGEL.

[jfr -TACKLING]

trekantigt segel vars förliga lik litsas dels (i sin nedre del) till masten, dels (i sin övre del) till en längs dennas akterkant medelst två rackar glidande toppstång. NYSTRÖM o. SMITH Kemp 247 (1881).

– GUNTER-SKALA, r. l. f.

[av eng. Gunter's scale]

(i sht förr) benämning på en två fot lång linjal l. räknesticka försedd med ett flertal skalor o. använd i sht vid navigationsberäkningar. TERSMEDEN Mem. 1: 102 (c. 1780). STENFELT (1920).

– GUNTER-TACKLING.

[benämningen beror på att den till seglet i ifrågavarande tackling hörande stången löper längs masten ss. den ena av de utefter varandra rörliga två linjalerna i en dubbel "Gunter's scale" (se -SKALA) mot den andra]

tackling bestående av en till tre master, var o. en försedd med guntersegel, samt därjämte ofta fock. 2NF (1908).