GURKMEJA gurkmä³a² l. gur³k~mäj¹a, äv. ⁰⁴⁰ (gurkme'ja WESTE, gurrkmä`ja DALIN), r. l. f.; best. -an; pl.
-or.
( gurgu- 1722. gurk- 1757 osv. gurke- 1809–1827. -mey 1722. -meja (-mäja, -meya) 1762 osv. curcumalj 1673) [liksom d. gurkemeje (gurge-, ä. d. kurke-), av (ä.) t. gurkemei resp. kurkumei, efter it., sp. (o. nylat.) curcuma; av österländskt urspr.; jfr arab. kurkum, sanskr. kunkuma, saffran]
[GURKMEJA 0]
(
i sht i fackspr.)
(den till gulfärgning, stundom ss. krydda o. i sht förr äv. inom medicinen använda, torkade, underjordiska knölstammen av) den i södra Asien inhemska, titl ingefärsväxterna hörande örten Cureuma longa Lin. BoupptSthm 20/3
1673, Bil. Gurkmäja .. Roten males och praepareras til en vacker gul färg.
ROTHOF 155 (
1762).
SFS 1922,
s. 476.
Ssgr i fackspr. , i sht farm. ): A
–
GURKMEJ-DROPPAR, pl.
( gurkmeje- 1902)
(
1902).
–
GURKMEJ-PAPPER.
( gurkmej- 1812 osv. gurkmeja- 1906. gurkmeje- 1775–1832) kem. reagenspapper gulfärgat med alkohollösning av det i gurkmeja förekommande ämnet kurkumin. VetAH 1775, s.
29.
BonnierKL 2: 1498 (
1923).
–
GURKMEJ-ROT.
( gurkmej- 1832 osv. gurkmeja- 1891. gurkmeje- 1814–1902) HEINRICH (
1814).
LINDGREN Läkem. (
1891,
1902)
B
(
mindre br.):
C
(
numera mindre br.):