).
).
).
). jfr
m. fl. – särsk.
).
).
). – särsk. (
).
).
).
).
uttr., t. ex.: (
).
). Ack kära min Malin, var inte så brå på gröten.
).
).
). –
[åsyftande gröt som grannkvinnor förr buro till en barnsängskvinna; jfr sv. dial. (Uppl.) hon drar i hop till gröts samt GRÖTE-MÅLTID]
).
).
).
).
).
).
).
. jfr
m. fl. – särsk. (
).
). (
).
). Värme användes (
.
). jfr
.
Ssgr (i allm. till
1):
A
–
GRÖT-BUK,
m. (
i vissa trakter,
starkt vard.)
föraktligt om fet man, äv. fet pojke (som äter mycket). Många der lågo, som galtarna gödde, / Stora grötbukar af Jutland och Fyen. AFZELIUS Sag. XI. 2: 55 (i handl. fr. c.
1710).
ÖSTERGREN 1926;
angivet ss. vard.).
–
GRÖT-BUSKE. (
förr)
jfr -MARSCH. MONTGOMERY-SILVERSTOLPE
Mem. 2: 168 (
c. 1830;
i fråga om förh. vid Sätra brunn 1809). -BÄLG, m. (†) jfr
-BUK.
SCHENBERG (
1739).
SCHULTZE Ordb. 1648 (
c. 1755).
– (
2)
GRÖT-BÖLD. (
†)
jfr -SÄCK, GUMMA, sbst.² Somlige (veneriskt sjuka) få .. ilaka sår wid Ledarna eller annorstädes, som ibland kallas Atheromata eller Grötbölder (osv.). LINDESTOLPE Frans. 52 (
1713).
–
GRÖT-DOPP,
n. (
i vissa trakter)
om tillsammans med gröt förtärd (förtärt) mjölk, i sht förr äv. dricka, öl l. dyl., förr äv. (smält) smör. Til grötdopp kan äfven gifvas, i stället för dricka eller maltdryck, 2 1/4 lod smör. Krig VAH 1817,
s. 22.
HOFBERG Skogsbyggarl. 25 (
1881).
jfr: Kjärnmjölk .. brukas ock vid gröt, som på västgötska kallas grötadåpp. ROTHOF 241 (
1762).
–
GRÖT-DRICKA,
n. [sv. dial. (Västmanl.) grötdricka]
(
†)
jfr -DOPP. RÅLAMB 13 88 1690;
i matordning).
-FAT. (gröt-
1614 osv. gröte- 1587–1665)
fat med gröt; äv.: så mycket gröt som rymmes på ett fat. HELSINGIUS N 2 a (
1587).
Hela måltiden bestod i et grötfat. DALIN Hist. 1: 353 (
1747).
GROTENFELT JordbrMet. 163 (1899).
Många om grötfatet t. e. om en talrik familj där bärgningen är klen. ÖSTERGREN (
1926).
–
GRÖT-FORMIG. (
i sht i fackspr.)
Den .. grötformiga saltmassan. BERZELIUS Kemi 2: 244 (
1812).
–
GRÖT-GRYTA.
( gröt- c. 1755 osv. gröte- 1587) HELSINGIUS N 2 a (
1587).
ArkNorrlHembygdsf. 1924–25, s. 93.
–
GRÖT-HUVUD.
[jfr t. grützkopf, dumbom]
(
†)
tölp, grobian. MÖLLER (
1745,
1755;
under allobroge).
–
GRÖT-KOKARE,
r. l. m. för ångkokning av gröt avsett kärl bestående av en mindre panna för gröten, nedsatt i en större med vatten. –
GRÖT-KROK.
[elliptiskt för GRÖTGRYTSKROK?]
(enst., †) grytkrok? Då tog han sig till att skrifva om nätterna. .. Men när bröstbenet stod som grötkrok på honom .., då tröttnade han en dag. STRINDBERG SvÖ 2: 341 (
1883).
–
GRÖT-KRUKA.
( gröt- 1587–1700. gröte- 1652) (
numera bl. tillf.)
kruka till förvaring av gröt. HELSINGIUS N 2 a (
1587).
Hamb. (
1700).
–
GRÖT-KRÄKLA.
( gröt- 1738 osv. gröta- 1597) [fsv. grötakräkla]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. i kult.-hist. fackspr.) till omrörning av gröt avsett redskap gjort av en avskalad tall- l. grantopp med kvarsittande, avkapade kvistar. GADELIUS Tro 2: 169 (i handl. fr. 1597).
ZILLIACUS Aho Panu 131 (
1898).
–
GRÖT-LUNK.
[sedvänjan vid Medevi har möjl. (vid
1800-talets midt) uppkommit i anslutning till "grötmarschen" (se d. o.) vid Sätra; se
NÄSSTRÖM Medevi 259 (
1928)]
benämning på av brunnsgästerna urspr. vid Medevi brunn, sedan äv. vid andra brunnar, efter kvällsmaten företagen, gemensam promenad l. kortare utflykt; ngn gg äv. (vard.) allmännare, om promenad efter kvällsmaten. DÜBEN Mederi 104 (
1867).
–
GRÖT-MARSCH.
[benämningen beror möjl. på att ifrågavarande "marsch" företogs efter kvällsmaten, vilken förr väsentligen bestod av gröt]
om ett förr vid Sätra brunn förekommande bruk bestående i att traktens allmoge o. brunnsgästerna företrädda av en nyckelharpospelare varje söndagskväll under brunnstiden tågade ut till en grön plan i en skog ett stycke från brunnsplatsen, där allmogen kring en tät, sammanväxt granbuske, "grötbusken", dansade polska, vilket ansågs befordra årsväxten; jfr
-LUNK.
KARDELL MinnFjällb. 57 (cit. fr.
1801).
jfr MONTGOMERY-SILVERSTOLPE Mem. 2: 167 f. (
c. 1830;
i fråga om förh. 1809) o.
NoK 29: 105 f. (
1924).
–
GRÖT-MJÖL.
( gröt- 1700 osv. gröte- 1625) mjöl till kokning av gröt. RUDBECKIUS Mem Qvot 37 a GROTENFELT JordbrMet. 157 (1899).
–
GRÖT-MÄKTIG. (
†)
== -MÄTT. SCHENBERG (
1739).
–
GRÖT-MÄTT. (
numera knappast br.)
mätt l. stinn av gröt. SCHENBERG (
1739).
SCHULTZE Ordb. 3055 (
c. 1755).
– (jfr
3)
GRÖT-OMSLAG ~⁰². äv.~²⁰. (numera mindre br.)
i sht med. gröt (se d. o. 3. Mognande grötomslag. FISCHERSTRÖM 4:
386 (
c. 1795).
SVENSON Sinnessj. 69 (
1907).
–
GRÖT-RIM. (
i sht förr)
benämning på enkla, vanl. tvåradiga, rimmande verser som man i tur o. ordning framsäger, under det att gröten ätes på julaftonen; jfr BORDS-, LEVER-, PÅSK-RIM; stundom allmännare: dåligt rim, "karamellvers". 150 splitternya julklapps-deviser och grötrim. 1852; boktitel). ÖSTERGREN (
1926).
CELANDER Nordjul 1: 183 (
1928).
Ssg:
–
grötrims-mässig. (
föga br.)
Törneros Bref 1: 70 (
1840).
–
GRÖT-RIVA,
r. l. f. (
i Finl.,
förr)
ask l. skäppa av näver för kokning o. d. av gröt. Det dukade matbordet, hvarpå värdinnan uppradade den ena grötrifvan efter den andra, allt eftersom de gräddats på hällen framför ugnen. ZILLIACUS Aho Panu 185 (
1898).
–
GRÖT-SIDA.
[jfr sv. dial. (Södermanl.) sittä i grötsnutä, vara havande, ävensom uttr. laga till gröts (se GRÖT 1 b) samt -VRÅ]
(
†)
i uttr. draga sig till grötsidan, bliva i grossess, ligga på grötsidan, ligga i barnsäng. BROMAN Glys. 3: 201 (
c. 1720).
ULLENIUS Ro § 278 (
1730).
–
GRÖT-SJUKA.
[efter isl. graut(ar)sótt]
(
numera knappast br.)
sjukdom som kan botas gm förtärande av gröt. VERELIUS 98 (
1681).
FRYXELL Ber. 1: 121 (
1823,
1900)
–
GRÖT-SKED.
LIND 1749;
under brey-löffel).
– (
2)
GRÖT-SÄCK. (
†)
säckformig svulst med grötliknande innehåll, aterom. WRETLIND Läk. 1: 95 (
1893).
–
GRÖT-TALLRIK.
KEXÉL 2: 147 (
1780).
STJERNSTEDT Liw. 59 (
1925).
–
GRÖT-VRÅ.
[jfr sv. dial(Dalarna) fara ned i vrån, komma i barnsäng, samt -SIDA]
(
†)
i uttr. komma i grötvrån, komma i barnsäng? COLUMBUS Ordesk. 19 1678;
angivet ss. vanl. i talspråk).
–
GRÖT-VÄTA,
r. l. f. (
i vissa trakter,
starkt bygdemålsfärgat)
"grötdopp". LIND (
1749;
under eintuncke).
MOLIN ÅdalP 102 (
c.
1895).
B
(numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat):
C
(
†):
–
GRÖTE-KÄRL.
jfr GRÖT-FAT. HELSINGIUS N 2 a (
1587).
–
GRÖTE-MÅLTID.
efter barns födelse hållen måltid varvid trakteringen i sht bestod av gröt som sändts till barnsängskvinnan; jfr -GÄSTABUD. GYLLENIUS Diar. 276 (
c.
1670).