GUBEVARS l. GUDBEVARS, äv. GUBBEVARS gub¹evar⁴s l. gω¹- l. ⁴ ⁰⁴ l. ³~⁰² l. ⁴~⁰¹ södra o. västra Sv. stundom, i Skåne allmänt -beva⁴rs resp. ~beva¹rs (-várrs DALIN), interj. ( gudbevars (ofta skrivet som två ord; äv. med begynnande stort G) SP 1779, s. 78, GEIJERSTAM LycklMänn. 92 (1899). gubbe- ALMQVIST AmH 1: 103 (1840), ENGSTRÖM Häckl. 389 (1913). gube- (gu'be-) CEDERBORGH RK 13 (1816) osv. – gubbenlars BERGMAN VSmskr. 357 (1856) == BEVARS; dock vanl. mera folkligt l. vard. än detta o. innebärande en förstärkning därav; stundom utvidgat: gubevars väl. 1) (numera föga br.) med den urspr. bet. av önskan l. bön ännu närvarande för språkkänslan; med prep. för, ngn gg från; ngn gg med att-sats utan prep.: Gud förbjude; jfr BEVARS 1. Gud bevars .. at .. välskapadt folk kunde .. förvandlas til djur. SP 1779, s. 78. Tjuf är jag inte – Gubevars från slike! CEDERBORGH RK 13 (1816; yttrat av en "västgöte"). Icke så, att hela hennes lefnad här skulle vara satt på scenen, Gud bevars från så mycket: men (osv). ALMQVIST God. Inledn. 2 (1838). 2) uttryckande förskräckelse l. bestörtning: det var l. vore hemskt l. rysligt l. förskräckligt; jfr BEVARS 2, 3. Nu blef ett larm och jämmerskri, / så Gud bevars, i huset. STENHAMMAR 141 (1794). Gubevars: han ser ut, som han skulle vilja äta oss opp allesammans! PALMBLAD Nov. 1: 70 (1840). – särsk. (tillf.) i adjektivisk anv. Hon såg så "gubevars" ut (vid mitt upproriska tal), så att jag tog till flykten. BREMER Dagb. 129 (1843). 3) uttryckande (ofta ironisk) förvåning o. häpnad; jfr BEVARS 4. Dä ä knappt nog hon vill ha mej. .. (Svar:) Å Gubevars! inte vilja sådant? CEDERBORGH RK 22 (1816). Gu'bevar's, så ni pratar. BJÖRKMAN (1889). 4) innebärande ett kraftigt tillbakavisande l. förnekande; äv. ss. förstärkning framför l. efter nej (jfr 5 slutet); jfr BEVARS 8. LINDFORS (1815). "Åh gubbevars, nej", ropade jag. NYBLOM Hum. 98 (1874). BJÖRKMAN (1889). Gubbevars väl, det var inte så hon menade. NORLIND Hell 1: 189 (1912). 5) ss. bekräftande uttr., eg. innebärande ett tillbakavisande av antagna invändningar l. tvivel; ofta ringaktande l. överlägset l. ironiskt medgivande: naturligtvis, förstås, kantänka; för all del; jfr BEVARS 6, 7, 9, 10. Mamsells Fästman – Gubevars – ligger i bästa rumme. CEDERBORGH RK 6 (1818). ALMQVIST AmH 1: 103 (1840). De är sjelfva artigheten .. Gud bevars! WIJKANDER OSam 4 (1875). En del pengar förtjänte han ju gubevars. SIWERTZ Sel. 1: 191 (1920). – särsk. ss. förstärkning efter ja, jo, nej; jfr BEVARS 10. Jag hoppas, .. / Herr generaln min vexel fick – / Jo, Gud bevars! STENHAMMAR 129 (1794). CEDERBORGH OT 4: 22 (1818). WIJKANDER OSam 58 (1875). Höjder med grönska på,.. vackra, ja gubbevars, men .. bara idyll. ENGSTRÖM Häckl. 339 (1913).