).
).
).
). jfr
m. fl. – särsk.
anv. (jfr
.
). Gåsen går så länge i Kiöket, hon fastnar en gång wedh spetet.
).
). – särsk.
[jfr liknande attr. i d.]
).
).
).
).
).
).
). – särsk.
).
).
).
).
).
).
).
).
).
).
). tyst, erbarmliga, sluten en gång med ert idliga pladder, / santtrande gäss!
).
).
).
).
).
).
). – jfr
.
).
. jfr
m. fl.
.
).
[sannol. specialanv. av 3 o. urspr. användt om grädden vid kärning, då den pöser upp o. blir mycket tjock, resp. om var särskild av de vid kärning bildade smörklumparna som simma ovanpå mjölken; jfr S
, s.
).
). 'Gås' (smörgås) fick man blott om söndagar och vid kalas.
).
). jfr
.
Ssgr(i allm. till
1.
Anm. De olika växtmnamn som förekomma bland nedan anförda ssgr återgå i allm. på motsvarigheter i andra spr., o. de synpunkter som legat till grund för namnens bildande äro icke alltid fullt klara. I flertalet fall är det fråga om växter som gärna förtäras av gäss( stundom vildgäss) l. växa på mark där gäss gå på bete.
A
(1
c)
–
GÅS-BLOD.
( gås- 1879 osv. gåse- 1654–1755) Hildebrand magia Nat. 260 (
1654) Gåsblodet användes vid tillagning av svartsoppa.
WALIN Födoämn. 58 (
1906).
–
GÅS-BLOMMA,
r. l. f. ( gås- 1911. gåse 1640–1694) [GÅS-BLOMMA.ssg 1]
1) (
†)
växt av släktet Chrysanthemum Lin. l. anthemis Micheli?; jfr GÅSE-BLOMSTER. Chrysanthemum.. Kabbeleeka .. gåseblomma, S. Johannis gol, Erffuerijk. Linc. N
3 a (
1640).
[GÅS-BLOMMA.ssg 2]
2) (
†)
växten Draba verna Lin. Paronychia vulg... Nagelgräs, Nagelböldszgräs, lilla Qweszört, Gåseblomma, lilla Taskegräs med aflonge Skidor. BROMELIUS Chl. 79 (
1694).
–
GÅS-BRÖST.
( gås- 1790 osv. gåse- 1619 -c. 1835) [GÅS-BRÖST.ssg 1]
1) bröstet på en ågs; särsk. kok. om köttet på gåsens bröst; äv.: saltad o. rökt gås (med huvud, fötter o. innanmäte avlägsnade); jfr -HALVA. SIGFRIDI I 1 a (
1619).
Rökta Gåsbröst. DA 1824,
nr 13,
Bih. s. 2.
Prima Pommerska Gåsbröst nu inkomma. GHT 1896,
nr 222, s. 4.
[GÅS-BRÖST.ssg 2]
2) med. å bröstkorg: missbildning bestående i att bröstbenet är framskjutande, "pectus carinatum". THOLANDER Ordl. (
c. 1870).
2 NF 33:611 (
1911).
–
GÅS-BÄNK.
( gås- 1847 osv. gåsa- 1876–1925) (i sht förr, i södra Sv.) Strax inom dörren i denna dagliga stugan, längs åt väggen, som vette gå gården .. stod .. åsbäcnken, hvari gässen utkläckte sina ungar. LOVÉN Folkl. 1 (
1847).
SANDSTRÖM NatArb. 1:8 (
1908).
–
GÅS-DAMM,
r. l. m. ( gås- 1762–1890. gåsa- 1913) jfr ANK-DAMM. lefvande abborrar giöra den nyttan i
gås-dakkar, at de äta up iglar, som fästa sig i näsan på gåsungarna.
ROTHOF 1 (
1762).
LfF 1913,
s. 14.
–
(1 c) GÅS-FAMILJ(EN).
zool. familjen Anseridæ bland andfåglarna. 2 NF 1:965 (
1903).
–
GÅS-FEST.
fest (t. ex. på mårtensafton) varvid man äter gås. TT 1887,
s. 128.
–
GÅS-FJÄDER.
(gås- 1673 osv.. gåse- c. 1645–1760) I ERICI Colerus 1:255 (c. 1645).
HAGDAHL Fråga 237 (
1883). särsk. koll.: fjädrar av gås.
4 st: Bolstrar med Gåsfieder.
boupptSthm 8/12 (
1673).
Spritad och ospritad Gås- och Fogelfjäder, samt Dun .. till salu. DA 1808,
nr 82,
Bih. s. 2.
–
GÅS-FLOCK,
r. l. m. ( gås- 1847 osv. gäss- 1926) LOVÉN Folkl. 60 (
1847).
–
GÅS-FLOTT,
n. TT 1872,
s. 122.
–
GÅS-FOT.
( gås- 1700 osv. gåsa- 1640–c. 1645. gåse- 1619–1754) [GÅS-FOT.ssg 1]
1) (fot av utseende som) fot på en gås. I ERICI Colerus 1:164 (
c. 1645).
CJ HALLMAN 437 (
1782).
[GÅS-FOT.ssg 2]
2) landt. till ett skär utplattad del av pinne på harv. VetAH 1796, s.
280.
LB 4:230 (
1905).
[GÅS-FOT.ssg 3]
3) [jfr t. gänsefüsschen]
(
numera föga br.)
boktr. i pl.: (typ till) citationstecken; jfr -ÖGA 2. Täubel Boktr. 2:39 (
1823).
[GÅS-FOT.ssg 4]
4) (
†)
växten Chenopodium rubrum Lin. (med gåsfotliknande blad).
SIGFRIDI I 4 b
1619;
bet. oviss). FRANCKENIUS
Spec. A
4 a (
1638).
SCHULTZE Ordb. 1302 (
c. 1755).
[GÅS-FOT.ssg 5]
5) anat MARTIN PVetA 1763,
s. 139De tre senorna från .. ("skräddarmuskeln") äro sammanvuxna till en senplatta, som erhållit namnet gåsfoten (pes anserinus). MÜLLER Lb AAnat. 106 (
1905).
Ssg (till -FOT 2):
–
gåsfot-harv l.
gåsfots-harv.
landt. LBÄ 44_
50: 223 (1801a9.
2 NF 1908).
–
(1 c) GÅS-FÅGEL zool. fågel tillhörande familjen Anseridæ; i sht i pl. ss. benämning på denna familj. Familien Gåsfoglar. NILSSON Fauna II. 2. 2:184 (
1834).
KOLTHOFF Djur Lif 487 (
1901).
–
GÅS-GALGE. (
†)
galge med en upphängd gås vars huvud vid "ringränning" skulle avryckas. VittAH 6:175 (
1791,
1800).
–
GÅS-GALGS-RINGRÄNNING. (
†)
(Karl XII:s) gåsgalgs-ringränningar. ATTERBOM C12 19 (1845).
–
GÅS-GRÄS.
( gås- 1729–1884. gåsa- c. 1550. gåse- 1613–1745) [GÅS-GRÄS.ssg 1]
1) vääxten Potentilla anserina Lin. 2 LinkBiblH 4:79 (c. 1550). IVERUS VästmFanerog. 153 (
1877).
[GÅS-GRÄS.ssg 2]
2) gräset Glyceria fluitans R. Br. (Festuca fluitans Lin.), mannagräs; jfr -SVINGEL. LINNÉ Fl. nr 90 1745;
fr. Smål.).
THEDENIUS UplFl. 58 (
1871).
–
GÅS-HALS.
( gås- 1740 osv. gåse- 1619) SIGFRDI I 1 a (
1619).
När vildgässen fortsatte resan söderut .., hade pojken suttit och hängt ut över gåshalsen. LAGERLÖF Holg. 2:470 (
1907).
–
GÅS-HALVA.
( gås- 1694 -1921. gåse- 1614) särsk. (numera mindre br.)
kok. om rökt och saltad gås (med huvud, fötter o. innanmäte avlägsnade), gåsbröst. Medh Gå sehalfua och fåresydha, / Här beginner nu fast maten lijdha. ASCHANEUS HwsRegl. 22 (
1614).
ALMSTRÖM Handeslv. 554 (
1845).
CANNELIN (
1921).
–
GÅS-HANNE, äv:
-HANE.
i sht zool. LIND 1:772 1749;
under gänser).
GHT 1897,
nr 302 B,
s. 2.
–
GÅS-HONA.
i sht zool. MEURMAN (
1846).
KOLTHOFF DjurLif 311 (
1899).
–
GÅS-HUD. särsk.
oeg.; hos människa som varit utsatt för stark avkylning l. stor skräck: knottrig hud som liknar huden på en plockad gås. HARTMAN Husläk. 123 (
1828).
BROMAN Männ. 2:74 (
1925).
–
GÅS-HUS.
( gås- 1658 osv. gåsa- 1538–c. 1645. gåse- c. 1580) [fsv. gasahus]
Var RerV 23 (1538). Ormbunke, lagd i gåshusen, skall .. fördrifva Ohyran. WAHRMAN manski o. Wolstein 280 (
1807).
AUERBACH (
1909).-
-HUVUD. (gås-
c. 1600 osv.
gåse- 1619)
BUREUS Suml. 42 (
c. 1600).
särsk. (vard., numera knappast br.) bildl., om dum person; jfr
GÅS 1 b ε. Af altt hvad jag .. sagt, kunnen J, gåshufvuden, lätt finna, att (
osv.).
STIERNSTOLPE DQ 3:68 (
1818).
–
GÅS-ISTER.
( gås- c. 1645 osv. gåsa- c 1600 – c. 1645 gåse- 1557–1736) [fsv. gasaister]
GR 27:19 (1557). Man må taga Gåsa Ister, .. Äggeblomer, Hampefrö, och smöria eller läggia thet på Såret. MÅNSSON Åderlåt. 117 (
1642).
AUERBACH (
1909).
–
GÅS-KARL,
m. l. r. gåshanne. Til 6 à 8 Gäss hålles gemenligen en god Gås Karl. SALANDER Gårdzf. 43 (1727). BonnierKL (
1924).
–
GÅS-KORV.
( gås- c. 1753–1895. gåse- 1730) gåsleverkorv. Oec. 201 (
1730).
ÖSTERGREN (
1926).
–
GÅS-KRÅS.
( gås- 1734 osv. gåse- 1642) [fsv. gasakras]
kok. [GÅS-KRÅS.ssg 1]
1) innanmätet på en gås; äv. med inbegrepp av halsen o. vingarna (o. fötterna). SERENIUS Z 1 a (
1743).
Jag kan .. än i denna stund .. äta ett par tallfickar svartsoppa med gåskrås och äpplen uti. WINGÅRD Minn. 4:93 (
1847).
Soppa på gåskrås. HAGDAHL Kok. 156 (
1879).
HELLMAN Kokb. 274 (
1895).
[GÅS-KRÅS.ssg 2]
2) (
†)
soppa på gåskrås (i bet.1); svartsoppa. PALMCRON SundhSp. 98 (
1642).
BROMAN Glys. 3.367 (
1733).
–
GÅS-KÖTT.
( gås- c. 1750 osv. gåse- 1619–1737) [fsv. gadakiöt]
SIGFRIDI B 5 a (
1619).
Gåsköttet är vanligen ännu fetare än ankköttet och i hög grad svårsmält. WALIN Födoämn. 58 (
1906).
–
GÅS-LEVER.
( gås- c. 1755 osv. gåse- 1730) Oec. 201 (
1730).
Stekt gåslefver. HELLMAN Kokb. 274 (
1895).
–
GÅS-LEVERPASTEJ.
( -lever- 1852 osv. -levers- c. 1860). kok. DALIN (
1852).
HT 1925,
s. 142 (
i handl. fr. c.
1860). De berömda gåslefverpastejerna, för hvilka Strassburg är namnkunnigt.
WALIN Födoämn. 58 (
1906).
–
GÅS-LORT.
( gås- c. 1710 – c. 1880 gåse- 1665 – c. 1880 (starkt vard.)
Förgylla Gåselorten, så blijr ändå skarn i grunden. GRUBB 233 (
1665).
GRANLUND Ordspr. (
c. 1880).
–
GÅS-MARSCH.
[jfr t. gänsemarsch]
i fråga om gässens vana att framtåga en för en efter varandra i en (lång) rad; nästan bl. i utvidgad anv., tidigast företrädesvis i fråga om lekar l. upptåg bestående i att en skara personer framtågede på detta sätt och efterhärmade varje rörelse av den som (ofta ofrivilligt) gick i täten. Gå i gåsmarsch. Vi formera gåsmarsch, hvart du går.WENNERBERG
2:138 (
1850, 1882).
SUNDBLAD Ups. 235 (
1884).
så satte sig kavalkaden i rörelse i gåsmarsch uppför berget. ÖDMAN VårD 1:152 (
1887).
–
GÅS-MURA,
r. l. f. bot. växten Potentilla anseina Lin. Norm Fört. 21 (
1894).
LB 2:150 (
1900).
–
GÅS-PANNA.
(gås. 1655–1738. gåse- 1671–1738) [jfr ä. eng. goosepan]
(†) ett slags stor gryta. Ordn Lille Tull. 1655, s B
3 a Koppar ..
1 st Gåspanna, med Grepe och fötter af Järn.
BouptVäxjö 1752.
PH 6:4370 (
1756).
–
GÅS-PIGA.
( gås- 1898 osv. gåsa- 1906–1910) (i södra Sv., bygdemålsfärgat) flicka som vallar gäss. JENSEN Misciewicz 77 (
1898).
Åsa gåsapiga. LAGERLÖF Holg. 1:65 (
1906).
–
GÅS-PÄNNA.
( gås- 1701 osv. gåsa- 1578–1642. gåse- 1619–1654) vingpänna på gås; särsk. om dylik pänna använd som skrivpänna. BO
LAVI 1 b (
1578). All Vndertekn i haffue giordt, / Som i all werlden äre sport / Har Gååsepennan måst antekna / Och vthi bökerna vprekna.
SIGFRIDI G 2 b (
1619). Det skrevs med gåspenna ända upp till sjunde klassen (
i Sthm på 1870-talet).
LINDER Tid. 228 (
1924).
–
GÅS-SEXA.
Skånska gillet i Upsala firade i onsdags med gåssexa å stadshotellet sitt första sammanträde. AB 1897,
nr 263, s. 2.
–
GÅS-SKINN.
SCHULTZE Ordb. 4269 (
c. 1755).
Handskriften till den norska lagboken (kallad Grågås, har kanske) varit bunden i gåsskinn. NF 6:118 (18829. särsk. oeg.: gåshud. Barn lilla, skynda på! Ma fryser ju ihjäl. Jag har gåsskinn på hela kroppen, det känner jag.
SJÖBERG Kvart. 520 (
1924).
–
GÅS-SLAKT.
NORDSTRÖM Matlaagn. 15 (
1822).
BENDZ Piltr. 76 (
1918).
–
(1 c) GÅS-SLÄKTE(T).
zool. släktet anser Briss. bland gåsfåglarna. NILSSON Fauna II. 2. 2:260 (
1834).
BonnierKL (1924).
–
GÅS-SPEL.
( gås- 1734–1889. gåse- 1731–1807) [jfr t. gänsespiel]
[GÅS-SPEL.ssg 1]
1) (
i sht förr)
ett slags tärningsspel varvid användes en skiva med numrerade och med bilder av gäss o. andra föremål betecknade rutor. LAGERSTRÖM Gir. 37 (
1731).
DALIN (
1852).
[GÅS-SPEL.ssg 2]
2) (kanppast br.) i uttr. räv- och gåsspel, rävspel. WILSON Sspelb. 201 (
1888).
–
GÅS-STEK,
r. ( gås- 1804 osv. gåse- 1743) DAHLMAN Reddej. 121 (
1743).
Gåsstek bör helst förtäras med kokta frukter såsom äpplen, sviskon. UHRSTRÖM Hemläk. 141 (
1879).
–
GÅS-STIA, förr äv.
-STIGA ,
r. l. f. ( gås- 1736–1921. gåsa- 1640 – c. 1645 gåse- 1640–1761) litet hus l. avbalkning för gäss.
Linc. 1640;
under chenotrophia). Min för stal två stycken gäss ur en
gås-stiga.
HAGBERG Shaksp. 11:234 (
1851).
NORDENSTRÖM Gagolj Rev. 12 (
1908).
–
GÅS-STRUPE.
( gås- 1762 osv. gåse- c. 1753) Gåse-strupar, hvarpå garn med så stor fördel nystas. DALIN Vitt. 5:262 (c. 1753). STRINDBERG Skärk. 63 (1888).
–
GÅS-SVINGEL. (
†)
växten Glyceria fluitans R. Br. (Festuca fluitans Lin.), mannagräs; jfr -GRÄS 2. GADD Landtsk. 2:369 (
1775).
–
GÅS-SYLTA,
r. l. f. kok. NORDSTRÖM Matlagn. 15 (
1822).
BÅÅTH-HOLMBERG Morf. 1:92 (
1910).
–
GÅS-TISTEL.
( gås- 1894 osv. gåse- 1619–1757) benämning på olika arter av äxtsläktet Sonchus Lin., mjölktistel; numera särsk. om arten sonchus arvensis Lin., fettistel, mjölktistel. SIGFRIDI I 4 b (
1619;
bet. oviss) Skarp GåseTistel, SwijneTistel.
FRANCKENIUS Spec. E
3 b (
1638).
NormFört. 45 (
1894).
–
GÅS-TRÄCK.
( gås- 1727–1872. gåsa- c. 1645. gåse- 1739) I ERICI Colerus 1:93 (c. 1645). En (
dvs. än) bättre mot Guulsooten är et halfft Qwintin Gåszträck intaget med wijn, otta Dagar och slag (
dvs. "å slag", i följd).
ROBERG Beynon 221 (
1697).
Sv Ty Hlex. (
1851,
1872)
–
GÅS-UNGE.
[GÅS-UNGE.ssg 1]
1) i eg. anv.: gässling. Gåsvngar skola förwaras at the icke gå ibland Näslor tå the ähro späda. I ERICI Colerus 1:260 (c. 1645).
HAGDAHL Kok. 600 (
1879).
[GÅS-UNGE.ssg 1.slutet]
särsk. i jämförelse. Lars ensam som stora Gås-ungar: Nils i alla sälskap, som Sarfven i hvar lek.
MOLANDER Förespel 51 (
1753).
Han vill visst gå för sig själf nu – liksom de stora gåsungarne. LUNDEGÅRD Prom. 1:183 (
1893).
[GÅS-UNGE.ssg 2]
2) bildl. a) (vard.)
om dum flicka. En dummare gåsunge till flicka (hade) aldrig försökt hålla i ett goråsjern eller en pannkaksklamp. CARLÉN Skuggsp. 2.377 (
1865).
[GÅS-UNGE.ssg 2.b]
b) om den duniga blomman hos sälg l. vide: "kisse". GHT 1897,
nr 99 B,
s. 3 c) i uttr.
detå går gåsungar på sjön, det går vita vågor; jfr
GÅS 3 b.
–
GÅS-UPPFÖDNING ~⁰²⁰. SANDSTRÖM qNatArb. 1:45 (1908). –
GÅS-VAKTARE.
( gås- 1764 osv. gåse- 1764 – c. 1880) DÄHNERT 85 (
1746).
Han har satt räfven til gåsevaktare. RHODIN Ordspr. 69 (
1807).
PT 1913, nr
31 aA,
s. 3.
–
GÅS-VAKTERSKA.
En af de lekande (i leken "räv och gäss") föreställer gåsvakterska, en annan räf, de öfriga gäss. HUBENDICK FlickLek. 9 (
1879).
–
GÅS-VIN ( gås- 1749–1909. gåse- 1665) [jfr t. gänsewein]
(skämts., numera föga br.) vatten; jfr GÅSE-DRYCK(EN). Dhen som dricker Gåsewijn, han faller intet i Elden. GRUBB 144 (
1665); jfr
ÖSTERGREN (
1926).
–
GÅS-VINGE.
[fsv. gasavinge]
Hildebrand magia Nat. 274 (1654). Gåsvingar gömas hela at dermed sopa mjöl af gräddat bröd, at afdamma och snygga spisar, kakelugnar, skåp och hyllor. ROTHOF 158 (
1762).
CANNELIN (
1921).
–
GÅS-ÄGG,
n. ( gås- 1604 osv. gåse- 1619–1675) [fsv. gasäg]
Offta giffuer man mås egg för gåås ägg. SvOrds.B 7 b (1604). Af et höns-ägg (blir) en kykling och ingen orm. Af et gås-ägg en gås, och ingen fisk. Alm(Sthm) 1760, s. 29. Fattig qvinna skänker hönsägg, för att få gåsägg igen. GRANLUND Ordspr. (
c. 1880).
–
GÅS-ÖGA. särsk.
oeg. [GÅS-ÖGA.ssg 1]
1) [jfr motsv. anv. av d. gaaseøjne, nt gănsŏg, holl. ganzenoog, t. gänseauye]
vävn. gåsögonliknande figur, snedruta (vanl. omgivande en annan dylik) ingående i mönstret å (kyprad) vävnad; i sht i pl. o. därvid vanl. i öfverförd anv. ss. benämning på mönster l. vävnadssätt l. vävnad med dylika figurer, korskypert, jfr GANS-ÖGON. BoupptSthm 17/12 ((
1673).
Linnevävnader .. i korndräll och gåsögon. Tur Å 1915,
s. 77.
Anm. Om mönstret användes ordet stundom också i sg.
LAGERLÖF Berl. 1:197 (
1891).
Uppl. 1:204 (
1902).
[GÅS-ÖGA.ssg 2]
2) [jfr motsv. anv. av d. gaaseøjne t. gänseaugen]
boktr. i pl.: (typ till) citationstecken; jfr -FOT 3. Täubel Boktr. 2:39 (
1823).
NORDIN Boktr. 105 (
1881).
Ssgr (till -ÖGA 1; vävn.):
–
gåsögons-mönster.
bouppt Växjö 1781.
Rig 1921,
s. 123.
–
gåsögons-väv.
Bouppt Växjö 1843.
BonnierKL 5:199 (
1924).
–
gåsögons-vävnad.
MeddSjöjdF 1891,
s. 84.
–
GÅS-ÖL. (
förr)
Vid denna tiden (dvs. under kyndlesmässan) samlas byemän att dricka gås-öl, hvilcket de måste bekosta, som hafva gäss och ingen gåse till dem. Lönqvist Bara 9 (
1775).
B
(numera bl. starkt bygdemålsfärgat, i sht i södra Sv.):
–
GÅSA-FLÄSK. (
†)
jfr GÅS-BRÖST, -HALVA. Han hade stulith .. 14 kaker brödh, korn 1 skippa, gåssa flesk 3 st., törkiöth 5 st. TbLödöse 414 (
1598).
–
GÅSA-PÅG.
(i Skåne) pojke som vallar gäss. Nils gåsapåg. LAGERLÖF Holg. 1:62 (
1906).
Därs. 2.431 (
1907).
–
GÅSA-TÖS.
(i Skåne) flicka som vallar gäss. E WIGSTRÖM (c. 1900) i Landsv. VIII. 3: 67 C
(
†):
–
GÅSE-BLOMSTER.
(gåsa- 1685. gåse- 1638–1694) växten Chrysnthemum Leucanthemum Lin., prästkrage. FRANCKENIUS Spec. B 1 a (1638). BROMELIUS Chl. 11 (
1694).
–
GÅSE-DILL.
växten Anthemis cotula Lin. BROMELIUS Shl. 18 (
1694).
–
GÅSE-DRYCK(EN) l.
-DRICK(EN).
vatten; fjr GÅS-VIN. Jag haar nu länge noog af Thetis salta Kruka / Fåt supa Watersoos och Gåse-Drycken bruka. SPEGEL GW 99 (
1685).
WARNMARK Epigr. K
4 b (
1688).
–
GÅSE-FALK.
[jfr isl. gáshaukr, duvhök?]
EDMAN Bahusl. 42 (
1746).
–
GÅSE-KRÅ.
benämning på viss växt. SIGFRIDI I 4 b (
1619).
D
(
föga br.):
–
GÄSS-MADAM.
(tillf., skämts.) gåshona. BREMER Strid 14 (
1840).
–
(3 b) GÄSS-RÄNDER, pl. (
i vitter stil)
vitskummande vågkammar. HEDIN GmAs. 1:252 (
1898).