GÅTA gå³ta², sbst.³, r. l. f.; best. -an; pl. -or.

[fsv gata, motsv. nor. gåte, isl. gáta; jfr d. gaade (efter nor. o. s.v); till fsv. gäta fnor. o. isl. gete, gissa (se GITTA, GÄTA, v.²; jfr GISSA)]

[GÅTA 1]

1) till lösning framställd tankeuppgift vidD vilken det gäller att gissa på en l. flera saker som (i tal i l. skrift l. bild) angivits på ett förtäckt (antydande, omskrivande, allegoriskt) sätt. Framställa (förr äv. sätta fram l. bära fram) en gåta. Förelägga ngn en gåta (förr äv. giva l. sätta ngn en gåta före). Lösa, uttyda, gissa (förr äv. upplösa l. råka på) en ågta. Jagh wil settia idher ena gåto före. Dom. 14: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: förelägga eder en gåta). Een alfwarsam Gåta, stält til alle Wackre Damer. STIERNHIELM Gåta (c. 1650). Vti brudskriffter skal man offta se och höra otienliga, ja fuhla och otuchtiga ord och infellen, helst vti gåtorna. SWEDBERG Schibb. 107 (1716). I rymliga salen / ungdomen samlad roade sig med gåtor och lekar. KLINCKOWSTRÖM Örnsjötj. 11 (1906). Om gåtor och gåtsystematik. V SYDOW i FoF 1915, s. 65 (rubrikt). jfr BERÄTTELSE-, BILD-, BOKSTAVS-, BONDE-, CHARAD-, KORSORDS-, ORDGÅTA m. fl.

[GÅTA 2]

2) bildl.: dunkelt tal; vad som är omöjligt l. svårt att förstå l. utgrunda; svårlöst l. olösligt problem; musterium. Tala i gåtor. Det är mig en fullkomlig gåta, hur han kan klara sig. Then tilkommande rijdh är en Gåta, iagh säger, en Hemligheet, hwilken wij medh efftertänckiande måste vplösa. ARVIDI 213 (1651). Säg, Philosoph med rynkta pannan! / Hvem är den största man? – / Du svarar: "den och ingen annan / Som mina Gåtor tyda kan". KELLGREN 3:108 (c. 1793). (Vredrika Bremer) ville visa verlden, att äfven hon kunde .. göra filosofi och, såsom det heter, "lösa lifvets gåtor" STRUZEN-BECKER 1:110 (1845, 1861) Den proteus-artade rörligheten i hans (dvs. Gustav III:s) karaktär har förefallit monga som en psykologisk gåta. ODHNER G3 1:264 (1885). För sina kamrater var hon en gåta. SIWERTZ Sel. 1:168 (1920). – jfr VÄRLDS-GÅTA m. fl.

Ssgr:

– GÅT-BERÄTTELSE folklor. Gåtberättelserna handla ofta om en lifdömd, som frälsar lifvet genom att sätta upp en ågta, som ingen förmår lösa. NORLIND AllmogL 665 (1912).

– GÅT-BOK, pl. -böcker. bok innehållande en slamling gåtor. HAGBERG Shaksp. 11:169 (1851). CANNELIN (1921).

– (2) GÅT-FULL. ( gåt- 1845 osv. gåte- 1747. gåto- 1850–1902) svår l. omöjlig att förstå l. komma under fund med; dunkel, obegriplig, oförklarlig, hemlighetsfull, mysteriös. DALIN Hist. 1:330 (1747). Så gåtfull mannen är! Och qvinnan sedan! CVA STRANDBERG 5:106 (1862). Djuren kände han (dvs. J L. Runeberg) väl och hade en förmåga att närma sig dem, som förefaller nästan gåtfull. MJÖBERG Lb. 462 (1910).

Avledn.

– gåtfullhet , r. l. f. BJÖRKMAN (1889).

– GÅT-LEK. ( gåt- 1854. gåto- 1848–1893) HAGBERG Shaksp. 5:271 (1848). (Germanerna sökte) skärpa tankeförmågan medelst gåtolekar och sinnrikhet i dubbeltydiga poetiska uttryck. RYDBERG Kult Förel. 4:14 (1887).

– (1, 2) GÅT-LIK, adj. ( gåt- 1794 osv. gåte- 1749–1836. gåto- 1819–1887) jfr -FULL. LIND (1749). Du talar gåtlikt. STAGNELIUS (SVS) 4:200 (c. 1820). Hon såg på mig med en gåtolik blick. LJUNGGREN Resa 8 (1871). WIRSÉN i 3 SAH 7:78 (1892).

Avledn.

– gåtlikhet , r. l. f. RUDIN BibEnh. 1 (1887).

– GÅT-SAGA. folklor. jfr -BERÄTTELSE. NORLIND AllmogL 655 (1912).

– GÅT-STRID. (i sht i fråga om fornnordiska förh.) "strid" vid vilken de stridande giva varandra gåtor att lösa. NF 5:1133 (1882). Den obetänksamme Heidrek .. utkämpar .. en gåtstrid med Odin. SCHÜCK (o. WARBURG) 2 LittH 1:113 (1911).

(†)

– GÅTE-FULL, se A.

– GÅTE-KNUT, se C.

– GÅTE-LIK, se A.

– GÅTE-VIS, n. i uttr. i l. på gåtevis, i gåtor. BALCK Es. 5 (1603). LIND 1749; under rätzel-weise).

(numera bl. ngn gg i vitter stil):

– GÅTO-DJUP, n. jfr DJUP sbst. 5 o. 12. Ögats gåtodjup. HALLSTRÖM Legenddr. 73 (1908).

– GÅTO-FULL. se A.

– (1, 2) GÅTO-KNUT. ( gåte- 1732. gåto- 1900) (numera knappast br.) svår gåta; äv. bildl. Jag skal them sättia för en sådan gåteknut, / At the på annan tid må kunna veta hut. KOLMODIN Qv Sp. 1:292 (1732). LINDBERG Hârûn 152 1900; bildl.).

– GÅTO-LEK, se A.

Avledn..:

– GÅTAKTIG , adj. (numera mindre br.) till 1 o. 2: gåtlik, gåtfull, dunkel. DALIN Hist. 1:480 (1747). hans (dvs. Karl XII:s) varelse hann aldrig helt genombryta sin första knoppnings omhöljen .. Kanske ligger just häruti hemligheten af det gåtaktiga i detta ensliga hjelteväsende. ATTERBOM C12 17 (1845). LYSANDER RomLittH 21 (1858).

Avledn.

– gåtaktighet , r. l. f. (numera mindre br.) Polyfem II. 10:3 (1810).