GÄCK jäk⁴, sbst.⁵, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.

[av nt. gĭk, t. giek, rörligt rundhult, gaffel, äv. använt om gäckbom (jfr GIGA v.¹,); jfr holl. gijk; möjl. samhörigt med GÄCK, sbst.²]

sjöt.

[GÄCK.sbst5 1]

1) oom rundhult; i ssgn GÄCK-BOM.

[GÄCK.sbst5 2]

[i sv. gm abstraktion uppkommet ut GÄCK-BOM; jfr dock holl. gijk, äv använt om läsegel]

[GÄCK.sbst5 0]

litet gaffelsegel, sprisegel l. trekantigt segel som på en del mindre fartyg l. båtar föres på en nära aktern anbragt mast (gäckmast). EKELÖF Skeppsm. 243 (1881). MELANDER Långtur 198 (1896). WRANGEL SvFlBok 215 (1898).

Ssgr(sjöt.): (1)

– GÄCK-BOM.

[jfr nt. gĭkbŏm]

bom till vilken gäcken skotas. EKELÖF Skeppsm. 244 (1881).

– (2) GÄCK-MAST. liten mast akterut som uppbär en gäck. WITT Skeppsb. 36 (1857).