GYLLEN jyl¹en, sbst.¹, förr äv GYLLENE, r. l. m. ((†) n. BALCK Es. 85 (
1603),
MOBERG Gr. 185 1815;
jämte m.));
best. (föga br.)
-enen (
OPETRI Tb. 46 1525;
uppl. 1929),
GR 15: 85 (
1543)); pl.
==; pl. best.
-enen ((†)
-ena (
RÄÄF Ydre 3: 402 (
i handl. fr. 1594),
PETREIUS Beskr. 5: 8 (
1615))).
( gyll- 1523 osv. gijll- 1556–1621. gill- 1540. gyld- (güld-) 1535–1862. -en 1524 osv. -end, pl. c. 1630–1746. -en(n)e 1524 – c. 1580 (: golt gyllene). gyln c. 1750) [fsv. gyllene, gyllen, liksom d. gylden (ä. d. äv. gyllene) av mnt. gullen, gulden; jfr nt. gülden, güllen, t. gulden (ä. t. äv. gülden); jfr GULDEN Ordet är eg. identiskt med GYLLEN(E), adj., o. har urspr. användts ss. attribut till ord för mynt, pänning o. d.]
[GYLLEN.sbst1 0]
(
förr)
benämning på guldmynt av skilda slag; senare äv. om silvermynt; jfr GULDEN, DUKAT, FLORIN. Ungerska, renska gyllen (i Sv. under
1500-talet ofta förekommande guldmynt).
GR 1: 59 (
1523).
Effter .. åtskillighe grofwe Mynte Sorter aff Sölfwer införes i Rijket, .. som är, Sölfwer-Cronor, Gyllen och fleere slijke, anten odugse eller aff ringare wärde. FörordnMyntet 1645,
s. 3 b.
CARLÉN Ensl. 2: 254 1846;
om holländska gulden).
Guldmynt slogos första gången i Sverige 1568 af Erik XIV och gingo under namnet gyllen. NILSSON HallMus. 42 (
1902). jfr
GULD-,
HÖRN-,
HÖRNINGS-,
KORS-,
KÖPMANS-,
RENSK-GYLLEN m. fl.
Ssgr
–
GYLLEN-ÖVERSTÅL.
[jfr STÅL, märke l. plomb på tyg]
(
†)
om visst slags kläde försett med märke i form av en gyllen? OxBr. 11: 691 (
1637).
STIERNMAN Com. 3: 622 (
1667).