GYLLENE jyl³ene², i Skåne oftast ⁴⁰⁰, l. GYLLNE jyl³ne², i Skåne oftast ⁴⁰ (gy'llne WESTE), adj. oböjl.; adv.
==; äv. (numera i sht i vitter stil, föga br.)
GYLLEN jyl³en², i Skåne oftast ⁴⁰, adj.; n. -ent (HALLSTRÖM Purpur 173 (1895: purpurgyllent, substantiverat), SVENSON-GRANER Vägar 229 (1918)); äv. (numera bl. arkaiserande)
GYLDENE jyl³dene², i Skåne oftast ⁴⁰⁰ (gy'ldene WESTE),
adj. oböjl.; äv. (numera bl. ngn gg i folkvisestil)
GYLLANDE jyl³ande², adj. oböjl. ( gyllen(n)e c. 1535 osv. gyllane SthmTb. 4/10 1553. gyllne (gylne) 1745 osv. gyldne NORDENFLYCHT QT 1744, s. 25, STURZEN-BECKER 4: 230 (1862). gyllen SCHRODERUS Os. 1: 183 (1635), LEVERTIN Dikt. 73 (1901). gyldeh Ps. 1536, s. 62, STIERNHIELM Arch. G 2 a (1644). gyldene Upp. 1: 13 (NT 1526), KARLFELDT FridLustg. 120 (1901). gyllande MURÆUS Arndt 1: 348 (1647), TOPELIUS Vint. II. 1: 301 (1881). gylland WIVALLIUS Dikt. 35 (c. 1629). gyllend(h)e MESSENIUS Disa 32 (1611), BRUNIUS SkK 666 (1850) [fsv.
gyllene, av mnt.
gülden resp. böjd form
güldene (jfr ä. t.
gülden), motsv. (utan omljud) isl.
gullinn, t.
golden; till GULD. Beträffande formen gyllande jfr
FÖRGYLLANDE. Med avs. på användningen i sht i ä. tid jfr lat.
aureus]
[GYLLENE.adj 1]
1) (
i sht i vitter stil)
som är av guld, guld-; äv. (hos somliga författare företrädesvis): prydd l. överdragen med guld, förgylld; i sht förr äv. om tyg: invävd med guldtråd; broderad med guld. The gyldene liwsastakar. Upp. 1: 13 (
NT 1526).
Then granne gyllene eller sölff tråd, som the plega weffua the gyllene border vtaff. GR 11: 248 (
1537).
Gyllende Betzel bättrar intet Hästen. GRUBB 284 (
1665).
Jupiters bildstod var gyllne och Victorias af solidt guld. ATTERBOM Minn. 513 (
1818).
En klocka hänger vid min länd / med gyldene petschaft. KARLFELDT FridLustg. 120 (
1901). – särsk.
[GYLLENE.adj 1.a]
a) i vissa uttr.: gyllene bulla. [efter mlat. aurea bulla]
bulla med sigillkapsel av guld; särsk. i best. form om den 1356 av kejsar Karl IV utfärdade bullan ang. kejsarval i Tyskland. SCHRODERUS Sleid. 188 (
1610). –
gyllene duk. (†) gyllenduk.
GR 9: 76 (
1534).
MÖRK Ad. 1: 131 (
1743). – (det) gyllene flits. (†) ==
gyllene skinnet (se detta uttr. β)
; jfr FLITS sbst.¹ – gyllene kalven. [jfr: twå gyllene kalffuar.
1Kon. 12: 28 (
Bib.
1541;
om avgudabilder)]
om den guldkalv som israeliterna enligt 2 Mos. 32 dyrkade under uppehållet vid Sinai; ofta i bildl. anv., i fråga om dyrkan av Mammon; i sht i uttr. dansa kring den gyllene kalven o. d. (se DANSA, v. 4 c). KIÖPING Resa 38 (
1667). –
gyllene läder. (†) gyllenläder.
BoupptSthm 12/6 (
1675).
Därs. 14/1 1678. –
gyllene mynt. (†) guldmynt.
GR 15: 528 (
1543). –
gyllene skinnet.
[efter lat. pellis aurea, gr. δέϱμα κϱυσόμαλλον]
α)
om det vädurskinn av guld l. med guldhår som Jason enligt den grekiska sagan hämtade i Kolchis. RUDBECK Atl. 1: 666 (
1679). β) (
numera bl. i fråga om sp. förh.)
i uttr. gyllene skinnets orden, förr äv. orden av gyllene skinnet o. d. [jfr fr. ordre de la toison d'or]
riddarorden (med ordenstecken bestående av en liten guldbild av ett vädurskinn) som instiftades 1429 av hertig Filip den gode av Burgund o. senare utdelats av de österrikiska o. spanska monarkerna; jfr (det) gyllene flits. NORDBERG C12 1: 45 (
1740). –
gyllene stycke. (
†)
= GYLLEN-STYCKE. GR 11: 193 (
1536).
MURBECK CatArb. 1: 450 (
c. 1750;
i bild). – gyllene vatten. (†) ==
GYLLEN-VATTEN 2. BOLAVI 139 a (
1578).
[GYLLENE.adj 1.b]
b) (
i vitter stil)
som liknar l. glänser som guld, guldgul. Slå vth tijn gyllend håår. STIERNHIELM Fägn. 3 (
1643,
1668;
sagt till Aurora). Har du betraktat diktens lunder / med gyllne frukt i löfvens skygd?
TEGNÉR (WB) 3: 80 (
1819).
Försof dig, dagens gyllne stjerna! Därs. 5: 46 (
1825).
Det korn, I laden i jorden neder, / I gyllne skördar skall spira opp! WALLIN Vitt. 1: 54 (
1839).
(Lejonet) låg där drömmande, utan att förändra en glimt i sina stora gyllne ögon.
HALLSTRÖM Than. 35 (
1900). – jfr
BLEK-,
LJUS-,
ORANGE-,
PURPUR-,
SOL-,
VIT-GYLLENE m. fl. – särsk. (
†)
i vissa växtnamn. Gyllen Jungfrwhåår. FRANCKENIUS Spec. A 2 b
1638;
om växtsläktet Drosera Lin.). Gyllen Soolbloma.
Därs. B 2 b 1659; om Helianthemum Chamæcistus Mill.); jfr
GYLLEN-GROÖRT 1. Gyllen Steenbräckia, Gyllen Mieltegräs.
Därs. D 3 a (
om växtsläktet Chrysosplenium Lin.). Solwenda, gyldene Günsel.
LINDESTOLPE FlWiksb. 18 1716;
om Helianthemum Chamæcistus Mill.); jfr
GYLLEN-GROÖRT 1. Gyllene Kattfötter.
LINNÉ i
VetAH 1741,
s. 86 (
om Helichrysum arenarium (Lin.) Moench).
[GYLLENE.adj 1.c]
c) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr
2.
Itt gyllene klenodium Dauidz. Psalt. 16: 1 (Bib. 1541;
om psalmen).
SNOILSKY 2: 7 (
1881).
Kärleken till henne (dvs. modern) går som en gyllene tråd genom hela Hans Forssells lif. BILDT i 3SAH 16: 312 (
1902). – särsk. α)
i uttr. gyllene horden. [trol. efter turk. sir orda, "gyllene läger". Namnet anses syfta på de rikt guldstickade tälten]
namn på några av de efter Djingis khans död 1227 bildade mongoliska delrikena o. dessas härskarätter. TOPELIUS Vint. I. 1: 93 (
1863,
1880)
BonnierKL (
1924). β)
med hänsyftning på guldet ss. representerande rikedom, pänningar o. d. Gott Handtwärck haar en gyllende bottn. GRUBB 271 (
1665).
Det gyllne tvång / Som dyrkas uti Hof och Städer. KELLGREN 2: 293 (
c. 1790).
Under väldigt jubel, som i nödfall åvägabragtes medels gyllene skäl. VL 1908,
nr 161, s. 7. särsk. α') (
†)
i uttr. en gyllene hand, om (hand som ger) mutor; jfr förgyllda händer (se FÖRGYLLA 1 a). RelCur. 138 (
1682). β')
i uttr. bygga gyllene bryggor åt en (flyende) fiende o. d., se BRYGGA sbst.¹, 3 a. Jfr: För biskop Knut .. lades .. en gyllene brygga öfver till upprorspartiet. SCHÜCK i 3SAH 26: 189 (
1914).
[GYLLENE.adj 2]
2) (
i vitter stil)
i överförd anv.: härlig, glänsande, utomordentlig, av synnerligen stort värde; äv.: lycklig o. d. Den Gyldene freden. RARP 1: 42 (
1627)
[jfr lat. pax aurea]
. De gyllende orden: Pater Patriæ. TESSIN Bref 1: 273 (
1753)
[jfr lat. verba aurea o. d.]
. Vaggande tyst sin själ i kärlekens gyllene drömmar. STAGNELIUS (SVS) 3: 109 (
c. 1817).
I hennes tjusta hjärna / Sig gyllne syner korsa. BÅÅTH GrStig. 35 (
1889). – särsk.
[GYLLENE.adj 2.a]
a) om tid; särsk. [GYLLENE.adj 2.a.α]
α) [jfr lat. aurea ætas]
i uttr. gyllene ålder, gyllene tid o. d., om särskilt lycklig ålder l. tid i ett folks (l. en persons) liv, guldålder; numera sällan användt i den urspr. bet. av "guldålder" (ss. beteckning för den äldsta, lyckliga perioden i människosläktets liv l. ss. litteraturhistorisk term) utan vanl. i mer l. mindre överförd bet. VocLib. adj. (c. 1580). En Gyllende Tijd / i Werlden tå war / när man aff Falskheet ey sporde. WIVALLIUS Dikt. 101 (
c. 1637).
Gyllene åldren (i Roms litteratur) varade från andra Puniska kriget till Augusti död. NORRMANN Eschenburg 1: 313 (
1817).
Perikles' tid framstår i Greklands historia som en gyllene tidsålder. GRIMBERG VärödH 2: 420 (
1927). – jfr (†): Sin djupa vördnad för Roms gyllne
(dvs. till guldåldern hörande) författare.
BÖTTIGER i
SAH 39: 162 (
1864).
[GYLLENE.adj 2.a.β]
β) [fsv. gyllene ar]
i uttr. gyllene år o. d., om jubelår hos (judarna l.) katolikerna; äv. i allmännare anv. om välsignelserikt l. i ngt avseende utomordentligt år. Nw är thet retta gylden år. Ps. 1536,
s. 62.
HAGSTRÖM Herdam. 1: 36 (
1897).
[GYLLENE.adj 2.b]
b) i vissa andra uttr. (jfr a): gyllene medelvägen, förr äv. gyllene måttan o. d. [efter lat. aurea mediocritas, se HORATIUS Od. 2: 10]
om sätt att handla o. d. varigm man undviker alla (farliga) ytterligheter. ADLERBETH HorOd. 69 (
1817).
AHNFELT BevO 56 (
1879). –
gyllene regel.
[jfr ä. t. gulden regul]
om förträfflig och beprövad regel. AAANGERMANNUS FörsprKyrkiost. C
5 b (
1587).
ALMQVIST Går an 129 (
1899).
Den gyllene regeln: / för litet till ett kan ej räcka till två. HEIDENSTAM Vallf. 154 (
1888). särsk.
[GYLLENE.adj 2.b.α]
α) [jfr t. die goldene regel, eng. the golden rule]
(i fråga om ä. matematik) i best. form gyllene (proports)regeln o. d., namn på regeln för lösande av reguladetriproblem. Luth Astr. 4 a (
1584).
STIERNHIELM Arch. H 1 b (
1644).
CELSIUS Arithm. 93 (
1727).
DAHLIN MatVetH 91 (
1875). Jfr: Then Gyllende Regle
(är) .. wäl wärd .. således at kallas för then store nytto skuld som hon medh sigh haffuer.
AURELIUS Räkn. F
4 a (
1633).
Anm. I ä. sv. mat. litt. användes ofta det lat. uttr. regula aurea (äv. regula proportionum); jfr DAHLIN MatVetH 66 o.
DAHLBO MatHFinl. 180.
[GYLLENE.adj 2.b.β]
β) fys. ss. benämning på regeln att dragkraftens arbete alltid är lika med lastens arbete. MOLL Fys. 1: 83 (
1897). –
gyllene snittet.
[jfr t. goldener schnitt, lat. sectio aurea]
mat. delningslinje l. delning varigm en storhet delas så att den mindre delen förhåller sig till den större som denna till det hela; särsk. boktr. i vidsträcktare anv., i fråga om sida med väl avvägda proportioner. Den s. k. gyllene snittets lag. RYDBERG FilosFörel. 1: 334 (
1876).
ELGE BoktrK 57 (
1916). –
gyllene tal. α)
(
i sht i fackspr.)
== GYLLEN-TAL. OPETRI 4: 556 (
c. 1535).
Til thetta Åhret 1638. är Gyllende Talet 5. Alm. 1638,
s. 3.
BERLIN Lsb. 412 (
1852). β)
[jfr gyllene regel α]
(
†)
gm regula de tri vunnet tal, "proportionstal". Genlikstahlen eller the gyllende tahlen. SWEDENBORG Reg. 9 (
1718). –
gyllene åder.
[jfr ä. t. güldene ader]
(
†)
== GYLLEN-ÅDER. SERENIUS R 1 a (
1734).
Ssgr (i allm. till
1):
A
–
GYLLEN-ATLAS. (
förr)
atlas med invävd guldtråd. FORSSELL Hist. II. 1: 15 (
i handl. fr. c. 1560).
–
(1 b) GYLLEN-BLEK. (
i vitter stil)
blek med guldgul färgskiftning. Gyllenblek lönn. Vinterg. 1894,
s. 20.
ANGERED-STRANDBERG NVärld. 333 (
1898).
–
GYLLEN-BLOMMA,
r. l. f. (
†)
i tyg invävd blomma av guldtråd l. guldfärgad tråd. Satin och tubin medh gyllen blomor. OxBr. 11: 688 (
1637).
STIERNMAN Com. 6: 520 (
1718).
–
(1 b) GYLLEN-BRUN. (
i sht i vitter stil)
brun med guldgul l. guldglänsande färgskiftning. Dofverns gyllenbruna vatten. LÖNNBERG Skogsb. 184 (
1881).
KARLFELDT FlPom. 105 (
1906).
–
GYLLEN-DAMAST. (
förr)
damast med invävd guldtråd. GR 21: 53 (
1550).
–
GYLLEN-DOK.
[jfr DOK 5]
(
†)
gyllenduk. ÅthskSthmStadOrd. D 4 b (1636). SCHENBERG (
1739).
–
GYLLEN-FLITS. (
†)
== (det) gyllene flits (se GYLLENE, adj. 1 a). SPEGEL 112 (
1712).
–
(1 b) GYLLEN-GLANS. (
i vitter stil)
Varm gyllenglans. Vinterg. 1894,
s. 24.
–
(1 b) GYLLEN-GLÄNSANDE,
p. adj. (
i sht i vitter stil)
STIERNHIELM Fägn. 78 (
1643,
1668).
–
(1 b) GYLLEN-GROÖRT. (
†)
[GYLLEN-GROÖRT.ssg 1]
1) örten Helianthemum Chamæcistus Mill., solvända; äv. kallad lille gyllengroört; jfr gyllen solblomma (se GYLLENE, adj. 1 b slutet). FRANCKENIUS Spec. B 3 b (
1638).
JUSLENIUS 346 (
1745).
[GYLLEN-GROÖRT.ssg 2]
2) örten Solidago virgaurea Lin., guldris. FRANCKENIUS Spec. F 1 a (
1638).
SERENIUS Kkkk 4 a (
1757).
[GYLLEN-GROÖRT.ssg 3]
3) i uttr. hög gyllengroört, ss. namn på örten Senecio saracenicus Lin. FRANCKENIUS Spec. F 1 a (
1638).
–
GYLLEN-GRÄS.
[jfr GYLLEN-GROÖRT 3]
(
†)
örten Senecio saracenicus Lin. RUDBECK HortBot. 106 (
1685). jfr
TUSEN-GYLLENGRÄS.
–
(1 b) GYLLEN-GRÖN. (
i sht i vitter stil)
jfr -BRUN. OLEVERTIN i Svea 1903,
s. 46.
– (jfr
1 b)
GYLLEN-GUL. (
i sht i vitter stil)
gul ss. guld l. glänsande ss. guld. De "gyllengula" (raps-)fälten. AGEIJER (1846) i Solnedg. 3: 57.
–
GYLLEN-KAMLOTT. (
förr)
kamlott med invävd guldtråd. FORSSELL Hist. II. 1: 15 (
i handl. fr. c.
1560).
–
(1 b) GYLLEN-KLAR. (
†)
lysande med gyllne glans. Sij, Phœbus gyllend-klar, / Han hastar til sijn Wagn. STIERNHIELM Fägn. 11 (
1643,
1668)
–
(1 b) GYLLEN-KLÖVERBLAD.
[jfr sv. dial. (Uppl.) gyllene klöver, blad av blåsippa]
(
†)
== -VÄPPLING. FRANCKENIUS Spec. E 4 b
1638;
möjl. två ord).
–
(1 b) GYLLEN-LACK,
r. l. f. [jfr d. gyldenlak, t. goldlack]
örten Cheiranthus Cheiri Lin., lackviol. RETZIUS FlVirg. 109 (
1809).
–
GYLLEN-LAKAN. (
†)
gyllenduk. FORSSELL Hist. II. 1: 56 (
1875;
efter handl. fr. 1562).
–
(1 b) GYLLEN-LAV. (
†)
[GYLLEN-LAV.ssg 1]
1) laven Caloplaca elegans Lk. LILJEBLAD Fl. 470 (
1798). 2)
laven Caloplaca aurantiaca Lightf. ACHARIUS Lich. 43 (
1798).
–
(1 b) GYLLEN-LJUS,
adj. (
i vitter stil)
ljus med guldglans; äv. bildl. Tankar gyllenljusa. FORSSLUND Storg. 236 (
1900).
Den varma glansen från lindars och lönnars gyllenljusa kronor. LIDFORSS Kås. 2: 36 (
1912).
–
(1 b) GYLLEN-LOCKIG.
( gyllen- 1825 osv. gyllne- 1824) (i vittor stil) med guldglänsande lockar. NICANDER 1: 233 (
1824).
–
GYLLEN-LÄDER.
[jfr ä. t. güldenleder]
(
i sht förr)
(tunt, till tapet, överklädsel av stolar o. d. användt) läder med mönster i relief som förgyllts l. försilvrats l. belagts med färg. Imiterat gyllenläder. OxBr. 11: 690 (1637). När hon med Kammarpigan satt / Uti den stora saln, beklädd med gyllenläder. LENNGREN (SVS) 2: 174 (
1796).
Ssgr:
–
gyllenläders-stol. (
i sht förr)
stol med klädsel av gyllenläder. BoupptSthm 12/10 1678.
–
gyllenläders-läders-tapet. (
i sht förr)
HALLENBERG Hist. 3: 32 1793;
efter handl. fr. 1614).
–
(1 b) GYLLEN-MUN.
[jfr -RÄKNA. Efterleden syftar möj]
. på fåglarnas skrikande läte] (†) namn på fågeln Dryobates major Lin., större hackspett (o. fågeln Dryobates leuconotus Bechst., Vitryggig hackspett). LINNÉ MethAv. 46 (
1731).
– (
2)
GYLLEN-REGEL(N).
( gyllen- 1644. gyllene- 1644) (
†)
== gyllene regeln (se detta uttr. α under GYLLENE, adj. 2 b). STIERNHIELM Arch. K
1 b (
1644).
–
(1 b) GYLLEN-RIS. (
†)
trol. == -GROÖRT 2. PARTEDI (1729) hos LÖNNBERG Artedi 52.
–
GYLLEN-RÄNNA,
f. l. r. [förleden ansluter sig möjl. till sv. dial.
gylling, gröngöling. Efterleden är bildad av
RÄNNA v.,]
[GYLLEN-RÄNNA.ssg 1]
1) (
†)
fågeln Dryobates major Lin., större hackspett. LINNÉ SystNat. 45 (
1740).
WESTE (
1807).
[GYLLEN-RÄNNA.ssg 2]
2) (
numera knappast br.)
fågeln Picus viridis Lin., gröngöling. NILSSON Dagb. 72 (
1816, 1879).
ERICSON Fågelkås. 1: 114 (
1906).
–
GYLLEN-SAMMET. (
förr)
sammet med invävd guldtråd. GR 21: 55 (
1550).
–
GYLLEN-SKILLERT. (
förr)
"skillert" med invävd guldtråd. FORSSELL Hist. II. 1: 14 (
i handl. fr. c. 1560).
–
GYLLEN-SKINN. (
förr)
fint gyllenläder l. förgyllt, slätt skinn. 1 gl. Kamfoder af gyllenskin. BoupptSthm 4/6 (
1668).
Äfven kan man använda fint gyllenskinn eller siden (till barnkängor). NJournD 1861,
s. 78.
–
GYLLEN-SKINNS-ORDEN, se
B.
–
GYLLEN-SKIR,
n. (förr; jfr dock slutet) om visst med guldtråd invävt, tunt tyg; jfr SILVER-SKIR. VittAH 5: 149 (
cit. fr.
1559).
särsk. (i vitter stil, föga br.) bildl. I stillhet aftonrodnans sken / Sitt gyllenskir kring nejden breder.
QVANTEN LyrDikt. 140 (
1853,
1859)
–
GYLLEN-SLÄNG,
sbst. (-slengh) [senare ssgsleden av okänt urspr.]
(förr) visst slags med guldtråd invävt sidentyg? FORSSELL Hist. II. 1: 15 (
i handl. fr. c. 1560).
–
GYLLEN-STICKAD,
p. adj. (
†)
broderad med guld(tråd); guldstickad. Gyllenstyckiade Kiortlar. WIDEKINDI KrijgH 162 (
1671).
–
GYLLEN-STYCKE.
( gyllen- 1548 osv. gyllene- 1538–1623) [fsv. gyllenstykke]
(
förr)
tyg med invävd guldtråd, gyllenduk; äv.: stycke av gyllenduk. VarRerV 14 (1538). I Fruer ock Jungfrur skön, i Guld och Gyllen stycke. STIERNHIELM Fägn. 93 (
1643,
1668) En
(bänkdyna) af ett rödt gyllenstycke under med röd damast.
Fatab. 1907,
s. 98 (
efter handl. fr. 1546).
Ssg:
–
GYLLEN-TAFT. (
förr)
taft med invävd guldtråd. GR 21: 53 (
1550).
–
(2 b) GYLLEN-TAL.
( gylle- 1643. gyllen- 1741 osv. gyllene- 1651–1747) [liksom ä. t. güldenzahl, t. die goldene zahl, eng. golden number, av mlat. aureus numerus, så kallat på grund av dess stora betydelse]
(
i sht i fackspr.)
tal som angiver ett visst års ordningsnummer i måncykeln (nittonårscykeln). EICHSTAD Alm. 1643,
s. 2.
ArkMat. VII. 23: 3 (
1912).
– (
1)
GYLLEN-TALLET,
sbst. ( -tallet 1640. -tolät 1637) [jfr ä. d. tal(l)et; av okänt urspr. Knappast av hebr. tallĭþ, judarnas böneschal (fr. taled)]
(
†)
om ett visst med guldtråd invävt sidentyg. OxBr. 11: 688 (
1637).
Därs. 732 (
1640).
–
(1 b) GYLLEN-TRÄD.
( gyllen- 1756–1764. gyllene- 1756) [jfr holl. guldenboom, t. goldenbaum (ä. t. gülden-)]
(
†)
trädet Liquidambar styraciflua Lin. KALM Resa 2: 203 (
1756).
Därs. 3: 102 (
1761).
–
–
GYLLEN-TUBIN,
äv -TOBIN. (förr) visst slags med guldtråd invävt siden- [file:G1401] GR 21:53 (
1550).
2 st. Myssor af gyllentubijn. BoupptSthm 27 /6
1672.
–
GYLLEN-TYG. (
i sht förr)
gyllenduk; äv. (i vitter stil) allmännare: guldglänsnade tyg. HSH 31:65 (
1661).
Hon såg sin kärlek framför sig, och den var lik ett stort stycke skimrande gyllentyg. LAGERLÖF Kristleg. 207 (
1904).
–
GYLLEN-VATTEN.
(gyllen- 1697–1737. gyllene 1590–1675) [jfr d. gyldenvand, ä. t. güldenwasser]
(†) [GYLLEN-VATTEN.ssg 1]
1) till 1, == GULD-VATTEN. VinKällRSthm (
1590).
LAGERSTRÖM Westph. 16 (
1737).
[GYLLEN-VATTEN.ssg 2]
2) till 2, om förträffligt läkemedel i flytande form. Itt herrligt Gyllene-watn, Watsiuka att fördrifwa. LINDH Huuszapot. 207 (
1675).
ROBERG Beynon 45 (
1697).
– (
2)
GYLLEN-ÅDER.
(gyllen- c. 1720 osv. gyllene- 1732) [jfr gyllene åder (se GYLLENE, adj. 2 b). Åkomman ansågs förr vara befordrande för hälsan]
(numera knappast br.) hemorrojder, särsk. (
förr)
i uttr. blind(a) gyllneåder(n), blinda gyllenådror, öppen (öppna) gyllenåder(n), öppna gyllenådror (äv. kallad egentlig gyllenåder), slutna (dvs. icke blödande) resp. öppna (dvs. blödande) hemorrojder; förr äv. om själva blodådrorna l. om blodflytningen. (Han måste) af en stark gyllenåder sätta lifvet till. KURCK Lefn. 204 (
1705).
Svulna gyllenådrar. HOORN Jordg. 2:147 (
1723).
I fjol höstas plågade öpna Gyllen-ådren henne så, at all styrkan tycktes vilja småningom försvinna. VetAH 1757,
s. 137.
ÖSTERGREN (
1926).
– (
2)
GYLLEN-ÅLDER.
( gyllen- 1761. gyll(e)ne- 1784–1826) [jfr gyllene ålder (se GYLLENE, ADJ. 2 A α)]
(
†)
GULDÅLDER. BERGKLINT Vitt. 133 (
1761)
VALERIUS 2:176 (
1826).
– (
2)
GYLLEN-ÅR.
[jfr gyllene år (se GYLLENE, adj. 2 a β)]
(
†)
[GYLLEN-ÅR.ssg 1]
1) om ungdomsår. Ett Ädelt Sinne Iu åt Astrildz griller ler, / Åkk sina Gyllen-år mäd kysker öfning pryder. LejonkDr. 141 (
1688).
[GYLLEN-ÅR.ssg 2]
2) om katolikernas jubelår. SvMerc. 1762,
s. 264.
[GYLLEN-ÅR.ssg 3]
3) det nittonde året i måncykeln. HOLMBERG Nordb. 347 (
1854).
– (
2)
GYLLEN-ÄGG.
[jfr ä. d. gylden æg]
(
förr)
ett slags läkemedel som användes ss. motgift. BERCHELT PestOrs. C
2 b (
1589).
–
(1 b l, 2) GYLLEN-ÖRT. (
†)
namn på olika örter. Feberdropparne tagas höst- och vintertid uti Thé af Jordkronor gyllenört, Rölleka .. kokadt. HAARTMAN Sjukd. 191 (
1765).
[GYLLEN-ÖRT.ssg 1]
1) i uttr. Ölands gyllenört, ss. namn på örten Helianthemum ælandicum (Lin.) DC. RUDBECK Hort Bot. 30 (
1685).
[GYLLEN-ÖRT.ssg 2]
2) örten Ledum palustre Lin., skvattram. (Lat.) Cistus Ledon. (
sv.) Gyllenört.
RUDBECK HortBot. 30 (
1685).
[GYLLEN-ÖRT.ssg 3]
3) [jfr det förr använda nylat. namnet
aurea på örten; jfr
ARUN]
(
1870).
LINDGREN Läkem. (
1902).
B
((†) utom i GYLLENE-SKINNS-ORDEN:
–
GYLLENE-GUD. (
†)
avgud av guld. Quinnor sköta them gyllengudhomen, silffuergudhomen och trägudhomen. Bar. 6: 29 (
Bib. 1541;
i annat exemplar: gulldohomen).
–
GYLLENE-SKINNS-ORDEN ¹⁰⁰³~²⁰, äv.
GYLLEN-SKINNS-ORDEN ³⁰⁰~²⁰. ( gyllen- 1908. gyllene- 1746–1896) (mindre br.)
gyllene skinnets orden (se GYLLENE, adj. 1 a) UGGLA Herald. 133 (
1746).
HEIDENSTAM Svensk. 1:308 (
1908).