GYTTJA jyt³ja², r. l. f.; best. -an; pl. (i bet.: olika slag av gyttja) -or. ( gytt- (gyt-, gyth-) 1582 osv. g(i)ött- (-öth-, -öt-) 1603–1828. -ja (-ia) c. 1600 osv. gytti, oblik kasus PERICI Musæus 1:292 a (1582). gyt(t)i- (-ij-) i ssgr o. avledn. SUFinlH 4: 354 (1614: gytij iord), HIÄRNE 2 Anl. 62 (1702: gyttiachtighets)) [sv dial. gyttja; jfr nor. gytje (lånat fr. sv.), gyttja, nor. dial. gyttja, rompåse, äv.: sänka; avledn. av ett i sb. icke anträffat got, gut motsv. nor. o. nyisl. got, n., romläggning, fht. guzw, m., utgjutning, översvämning, t. guss, m., (ut)gjutning, hällrägn, till stammen i GJUTA, sbst., avloppsdike, samt GYTTRA, v. formerna gytti o. gyttitorde bero på dialektisk apokopering av ändelsevokalen. Ss. geologisk term upptogs ordet av
POST Kopr Jordb. 7 (
1862)]
[GYTTJA 0]
starkt vattenhaltig jordart med hög halt av organiska beståndsdelar o. i fuktig tillstånd elastisk konsistens som har uppstått gm avsättning i vatten av fint fördelade växt- o. djurrester som vanl. passerat ngt djurs tarmkanal l. av skal av kiselalger o. d.; förr äv. om slam av mineraliskt ursprung; särsk. geol. om gråaktig sådan jordart, motsatt: dy (som är brun l. svartbrun till färgen på grund av invärkan från huvussyror). BUREUS Suml. 22 (
c. 1600).
Härkuller .. red in .. i de tjockaste Holmgårds-kärren bland värsta hängfly och bottenlös gyttja. DALIN Vitt. II. 6:114 (
1740).
LINNÉ MusReg. III. (
1754).
Badgummorna (vid Loka) hålla altid den Gyttja för tjenligast och bäst, som faller sig något stadig, men som ändock är helt fin och smidig. PL BERGIUS P VetA 1763,
s. 73.
Studier öfver marina gyttjor. BotN 1921,
s. 125. jfr
BOTTEN-,
DY-,
HAVS-,
JÄRN-,
KALK,
KISEL-,
PAPPERS-,
SNÄCK-GYTTJA m. fl. – särsk. (
numera föga br.)
i mer l. mindre bildl. anv.; numera bl. i bild där den eg. bet. tydligt framträder, förr ofta om lastbara o. moraliska förh.; jfr DY 1 b o. GYTTJO-BRODER. Jagh siunker nedh j diup gyttio. P ERICI Musæus 1:121 b 1582;
i övers. av Psalt. 69:
3 Psalt. (öv. 1536): vti diupom slem;
Bib. 1541: j diwp dyy). The som .. / Fördiupa sig i Sööl, i Swalg och Krogars Gyttia.
SPEGEL GW 36 (
1685).
Hwars sinne ouphörli' sig / I syndens gyttia sänker. RYDELIUS Vitt. 35 (
c. 1705).
En ivillningskraft, i hvars gytja vidunder och styggelser vältrade. RYDBERG RomD 40 (
1877).
STRINDBERG GötR 113 (
1904).
Ssgr:
A
(
tillf.):
B
–
GYTTJE-AVLAGRING ~⁰²⁰. i sht geol. –
GYTTJE-AVSÄTTNING ~⁰²⁰. i sht geol. –
GYTTJE-BAD.
bad l. badform varvid man använder härtill lämplig gyttja; särsk. om i Sv. brukliga bad varvid hela (l. delar av) kroppen masseras med uppvärd (för kall) gyttja. BERZELIUS ÅrsbVetA 1837,
s. 292.
HALLIN Hels. 2:856 (
1885).
i överförd anv., särsk. (skämts.) om bad i gyttjigt, lerigt l. smutsigt vatten; äv. om mark o. d. som gm rägn erhållit gyttjeliknande beskaffenhet. Landsm. XVIII. 10:8 (
1901).
HEDIN Indien 1:556 (
1910).
–
GYTTJE-BILDNING geol. äv. konkret. POST KoprJordb. 10 (1862).
Gyttjebildningar från trakten af Härnösand .. och Bollnäs. 2 NF 36:649 (
1924).
–
GYTTJE-BOTTEN.
i sht i fråga omsjö l. kärr; jfr DY-BOTTEN. SERENIUS Pp 2 b (
1734).
Gyttjebottnar med iglar. STRINDBERG N SvÖ 2.53 (
1906).
–
GYTTJE-FULL. (
numera mindre br.)
gyttjig. Hamb. (
1700).
ÖSTERGREN (
1926).
–
GYTTJE-JORD. (
numera föga br.)
i sht landt. jord(mån) som huvudsakligen består av gyttja, dyjord. VetAH 1740, s.
472. MosskT 1887,
s. 22.
–
GYTTJE-KÄRR.
( gyttjo- 1755–1773) (
numera bl. tillf.)
kärr med gyttjebotten. qHushBibl. 1755, s. 50.
GADD Landtsk. 1: 261 (
1773).
–
GYTTJE-LERA.
landt. starkt lerblandad gyttja. JUHLIN-DANNFELT 123 (1886). 2 NF 10:805 (
1908).
–
GYTTJE-MASSAGE.
jfr -BAD. qDuod Sanal. (1889).
–
GYTTJE-MASSAGEBAD.
Sundsvallsp. 1886,
nr 60, s. 1.
–
GYTTJE-SMAK.
jfr DY-SMAK. LIND 1749;
under pful-geschmack). Den gyttjesmak, som vidhäftar dem (
dvs. lindare). UpprFiskaren 27 (
1847).
–
GYTTJE-VÄLLING. (
vard.)
om tunnflytande gyttja o. d. KNÖPPEL Sv Ridd. 96 (
1912).
–
GYTTJE-ÄLSKANDE,
p. adj. ( gyttja- 1809. gyttje- 1811) (
i skriftspr.)
Virgilius kallar den (dvs. sävenw) .. limosus Juncus den gyttjaälskande Säfven. RETZIUS FlVirg. 60 (
1809).
(ELGSTRÖM o.) INGENGREN 330 (
1811).
C
(
†)
: (jfr GYTTJA slutet) –
GYTTJO-BRODER.
om rucklare o. d. PL
E
4 b (
1609) Werlden är diefwulens rijke, een hoop gythiobrödher, skalkar och bofwar.
DENS. 2 Utl. 9 a (
1610).
Avledn.:
–
GYTTJE-AKTIG ,
adj. ( gyttje- 1773 osv gyttjo- 1706. ygtti- 17028: gyttiachtighets)) HIÄRNE 2 Anl. 269 (1706).
Avledn.
–
gyttjeaktighet ,
r. l. f. HIÄRNE 2 Anl. 62 (
1702).
–
GYTTJIG , förr äv.
GYTTJOT,
adj. ( -ig 1804 osv. -og 1726–1778. -ug(h) 1642–1788. -ot 1679-1745. -ut 1679) som består av l. är fylld av gyttja l. bemängd l. bestänkt med gyttja. Gyttjig sjöbotten. Gyttjigt vatten (De änderna) skattas .. för wärst, som altijdh liggia stilla i Gyttiugha Bäcker. PPALMCRON SundhSp. 98 (
1642).
RYDBERG RomD 87 (
1877).