© Svenska Akademien. SAOB spalt: G1416; tryckår: 1929
(Observera att webbversionen av SAOB på http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 11/9 2014). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningsformer av uppslagsorden.)
, gå⁴, äv. (numera bl. arkaiserande i högre stil l. i poesi i folkviseton, ngn gg äv. skämts.) GÅNGA goŋ³a², v. går, äv. (jfr anm. 1:o nedan) gångar, imper. sg. , äv. (numera dels vard., starkt bygdemålsfärgat, dels i högre stil med ålderdomlig anstrykning) gack gak⁴, p. pf. gående, stundom (bygdemålsfärgat) gåendes, ipf. ind. sg. gick jik⁴, pl. gingo hiŋ³ω², ipf. äv. (jfr anm. 1:o nedan) gångade, sup. gått got⁴, förr äv. gångit, stundom (jfr anm. 1:o nedan) gångar, p. pf. gången goŋ³en²; pass. gås gå⁴s l. gos⁴. Anm. 1:o Presensformerna gångar, gånga (liksom p. pf. gängande(s)) ha samma bruklighet som motsv. inf.; ipf. gångade o. sup. gångat uppträda däremot mera sällan, nästan bl. ngn gg i folkvisestil. I imper. pl. kan ännu ngn gg gångom resp. gången komma till anv. i högtidligt spr. 2:o P. pf. gången användes i bet. II, förr stundom äv. i andra under A fallande bet. (jfr t. ex. under IV 1 d α)), men tilhör för övr. B, där det i sht förekomer i skriftspr. o. högre stil, men i en del fall äv. i talspr. Sålunda heter det i bet. VI a såväl han är gången som han har gått, vidare säges under den gångna veckan o. d. (VII) det är långt gånget (VIII 14 b) m. m. vbalsbst. GÅANDE ((), Linc. D 6 a (1640)), GÅENDE (RARP 1:160 (1632) osv.), GÅNG (se d. o.), GÅNGANDE ((), THYSELIUS qHandlLärov. 2:9 (1595), LINNÉ Skr. 5:99 (1732), WIDEGREN 1788; med hänv. till gående)), GÅNING (() LIND 1:771 (1749)); GÅNGARE (se avledn.), GÅNGARINNA (se avledn.). ( inf. ga GR 1:297 (1523: in ga), gaa Sv Tr. 4: 4 (1521), GR 2:85 (1525). gå (gåå) GR 1:125 (1523) osv. go GlTer. 8 (c. 1550), OxBr. 5:75 (1614: förbigo). – gangha JönkTb. 113 (1526). gånga (gong(h)a) GR 1: 154 (1523), RUNEBERG 4: 40 (1857) LAGERLÖF HomOd. 21 (1908). gånghia TbLödöse 380 (1596). p. pr. gåand(h)e(s) MESSENIUS Dram. 16 (1611), VDAkt. 1725, nr 212 (: närgåande). gående 1 Mos. 4:14 (Bib. 1541) osv. gåendes (-is) Mark. 14:21 (NT 1526), ALMQVIST Går an 156 (1839), HÖGBERG Vred. 1:158 (1906). gånde Holof. 29, 43 (c. 1580). – gångande SkaraStiftJordeb. 42 (1540), GEIJER I. 4.338 (1838), LAGERLÖF Länk. 227 (1894), TENOW Solidar 3:192 (1907). gangandes OPETRI Tb. 27 1524; uppl. 1929). gångandes (gong-, end-, -is) GR 1:128 (1523), BREMER Fad. 24 (1858). gängandes BtÅboH I. 6:188 (1634). pr. ind. sg. gar RA 1:4 (1522). gaar GR 1:31 (1521), Därs. 3:270 (1526). går (gåår) GR 1:126 (1523) osv. gåer GR 29:200 (1559). g(h)är ÄARäfst 84, 192 (1596), EKEBLAD Bref 1:70 1651; rättat efter hskr.), BrölBesw. 120 (c. 1670). – gånger (gonger) GR 1:29 (1521), Ps. 1695, 382: 5, ABRAHANSSON 711 (1726). gånngier TbLödöse 104 (1588). – gångar Visb. 1: 250 (c. 1620), KARLFELDT FridLustg. 38 (1901). pr. ind. sg. pass. gaas GR 1:118 (1523). gås PolitVis. 214 (c. 1600) osv. gåss Visb. 1:11 (1572), KKD 3:21 (c. 1700). – gånges Dom Regl. mom. 28 (c. 1540), ABRAHAMSSON 639 (1726). pr. ind. 1 pers. pl. gå(å)m SCHRODERUS Liv. 481 (1626), JOHANSSON HomOd. 1:372 (1844). – goongom Luk. 18: 31 (NT 1526). pr. konj. TbLödöse 66 (1587), MoB 2.138 (1797). – gange OPETRI Tb. 33 1524; uppl. 1929), Därs. 76 (1525). gånge (gonge, gångi) Mat. 26:39 (NT 1526) osv. imper. sg. LILLIENSTEDT Vitt. 263 (c. 1675) osv. – gack Mat. 8: 4 (NT 1526), ALMQVIST Grimst. 34 (1839) LUNDELL 1893. gåck HOF Skrifs. 179 (1753; jämte gack o. gak BÖRK Darius 152 (1688), NOHRBORG 175 (c. 1765) gaak Mat. 21:28 (NT 1526), WIVALLIUS Dikt 113 (1641). Jfr: Gack står i Bibelen med ck: som the ock nu i Westergiötland och Småland så tala. Men på andra orter säljes med bara k. g a k. SWEDBERG Schibb. 160 (1716) imper. 1 pers. pl. gåm DÜBEN Boileau Sat. 46 (1722), FAHLCRANTZ 2:28 (1825, 1864) gåom J BUREUS (c. 1640) i 3 SAH 23: 334, HSH 7:243 (c. 1750). – gangom Joh. 11: 7 (NT 1526). gångom (gongom) Joh. 11: 16 (NT 1526), BRASCK TyKr. F 3 a (1649). imper. 2 pers. pl. går (gåår) Luk. 10:3 (NT 1526), DALIN Vitt. II. 6:162 (1752). gån DALIN Arg. 1:nr 30, s. 7. (1733). osv. gåen EHRENADLER Tel. 127 (1723). – gången Luk. 10: 7 (NT 1526), LAGERLÖF HomOd. 226 (1908). ipr. ind. sg. gick GR 1:126 (1523) osv. gi(i)ch GR 1:273 (1524: aff giich), VDAkt. 1676, nr 137. gigh BtFinlH 2.106 (1552). gik OPETRI Tb. 27 1524; uppl. 1929,) VDAkt. 1685, nr 142. giik GR 1:41 (1522). gijk MURENIUS AV 241 (1651), VDAkt. 1663, nr 289. giick GR 2:72 (1525). gyck VRP 1631, s. 431 geck OPETRI Men Fall D q7 a (1526), LUNDQUIST Profil. 1:248 (1884). gieck REENHIELM O Tryggv. 36 (1691), HÖPKEN 1: 4 (1767). gäk JönkTb. 151 (1545). – gångade Tur Å 1910, s. 256, BLOMBERG Överg. 9 (1915). ipf. ind. pl. gingo(-) o. ipf. konj. ginge (-o) GR 1:28 (1521), Därs. 184 (1524) osv. gin(n)g(h)io, -ie TbLödöse 102 (1588), Därs. 367 (1596). sup. gaat SvTr. 4:28 (1522). gååt OPETRI Kr. 138 (c. 1540), 5 Mos. 26: 13 (Bib. 1541), VDP 1663, s. 453 gåt MESSENIUS Christm. 214 (c. 1616), ÅGREN Gell. 55 (1757). got MURENIUS AV 505 (1661), CARL XII Bref 40 (1700). gåth TbLödöse 155 (1589), OxBr. 5:263 (1624). gått (gådt) OPETRI Kr. 8, 14 (c. 1540) osv. gott (godt) RP 8_111 (1640), BARCHÆUS LandtHall. 10 (1773). goet SVART G1 111 (1561: vmgoet). – gangit OPETRI Tb 145 1526; uppl. 1929). gångit (gong-, -et) GR 1:197 (1524), Apg. 14: 8 (NT 1526), SCHÖNBERG Bref 1:194 (1778). – gångat SEHLSTEDT 4:115 (1868, 1871), HALLSTRÖM K22 35 (1918).– Anm. Under 1500- o. 1600-talen förekommer stundom en anv. av gått, gångit närmast ss. sup., men med "vara" ss. hjälpverb [jfr motsv. anv. i d.] : "Huilken halffdel (av tomten) .. war gangit j hans gel". OPETRI Tb. 145 1526; uppl. 1929), "Sedan är Michill gååt till foot." BtHforsH 1:131 (1623), RP 8:285 (1640). p. pf. gangenn GR 10:214 (1535). gången (gong(h)-) GR 2:215 1525; jfraa gonghen) osv. gångienn TbLödöse 334 (1594). – gåen (goen) SVART G1 34 (1561: öffuergoen), Därs. 87 – - gånne. pl. CARL XI (1686) i HH XVIII. 2: 12. – gå(å)t(t), n. sg.: gåått TobCom. B 2 b (c. 1550), LPETRI 1 Post. A 6 a (1555). gåt BUREUS Suml. 28 (c. 1600: om kring gåt). got GR 1:33 (1521), MURENIUS AV 587 (1666). gått (gåtth) GR 24:558 (1554), VetAH 1810, s. 182. – gådd, gåd, m. l. f. l. r. sg. (bl. anträffat i ssgr) RP 8:25 (1640: förbijgådd), WIDEKINDI KrijgH 12 (1671: förbijgåd), HÜLPHERS Norrl. 2:131 (1775: upgådd))
[fsv. ganga, ga, gaa, motsv. fd. gangæ, d. gaa, isl. ganga, got. gaggan, krimgot. geen fsax. gangan, gă, mnt. găn, holl. gaan, feng. gangan, găn eng. go, fht. gangan, găn, gĕn, t. gehen. Enl. den väl allmännast omfattade åsikten skulle gangan o. gan eg. vara två etymologiskt skilda ord; åtskilliga försök hava dock gjorts att förklara dem ss. bl. olika former, ngt som äv. a proiri förefaller sannolikast. Då nu gangan har en klar o. obestridd motsvarighet i lit. žngti, skrida, stiga, gå, . är nära besläktat med sanskr. janghă (under)ben, fot, under det att den vanliga sammanställningen av gan med gr. κιχῆναι, uppnå, erhålla, o. sanskr. jihĭte, springa upp l. bort, avlägsna sig, lossna m. m., ehuru formellt stark, ur betydelsesynpunkt erbjuder svårigheter o. ingalunda gått fri från kritik, torde man vara berättigad att antaga att b. ett ord föreligger o. fatta den förra formen ss. den ursprungliga gan åter ss. sekundär i förh. till denna. Den senare har väl i såå fall snarast uppstått gm inflytande från stan, ursprunglig kortforrm vid sidan av standan (se STÅ), då ord som uttrycka motsatta begrepp (o. därför ofta samordnas l. motställas) icke sällan till formen påvärka varandra, jfr t. ex. fr. rendre (av lat. reddere), giva tillbaka, giva, som rönt invärkan av sitt "motsatsord" prendre (av lat. prendere), taga (jfr
EW FAY i JournEnglGermPhilol 12:540 f (1913)). En annan förklaringsmöjlighet som framställts är att krotformen först uppträdt i imper. sg. ga, som sedan givit upphov åt de enstaviga formerna i pr. o. inf.; se W HORN (1921) i Palæstra 135:32 ff, 440 ff. – Krotformernas jämförelsevis sena uppträdande i de nordiska språken o. särsk. den omständigheten att de helt saknas i sil. o. fnor. kunde synas tyda på att de uppstått under mnt. påvärkan; å andra sidan är dock pr. sg. gar (liksom star) vanligt redan i de fd lagarna, där eljest spår av mnt. inflytande ännu icke kommer till synes (jfr pr. konj. sg. stai på en bornholmsk runsten från slutet av 1000-talet; WIMMER DanRun. 3:284); jfr M LORENTZEN i 1NordTFilol. 4:222 ff. – Jfr GÄNG, sbst.¹-² o. adj., GÄNGA, sbst., GÄNGARE, GÄNGE, GÄNGLA, sbst., GÄNGLIG, adj.¹-², GÄNGSE] Översikt av betydelserna. A) om rörelse utan framhållande av dess utgångspunkt l. mål o. i därtill sig närmast anslutande anv.; motsatt STÅ.
[GÅ I]
I)
i (jämförelsevis) mera primära bet.
[GÅ I.1]
1) om ett visst bestämt sätt att förflytta sig.
[GÅ I.2]
2) tillryggalägga en vägsträcka på det i 1 nämnda sättet. Härunder bl. a.: gångande ämbetsman (c), gå för lik (e), gå sig om bröd (f) gående bord (n), i stående förb. med ett följ. stå (o), gå gesäll o. d. (p α), gå havande l. med barn o. d., äv. abs. (p β), gå klädd i gå i l. med l. utan ett plagg (p γ) , om kvinna: förbliva ogift l. oförlovad (p δ ), gå på sitt andra år, på femtiotalet o. d. (p ε) , vistas l. ha sitt arbete ngnstädes (p ζ), gå i (sitt) arbete o. d. (p η) , gå för dagspänning o. d. (p θ), låta ngn gå där (p ι) , gå och driva o. d. (p κ).
[GÅ I.3]
3) förflytta sig (i allm.); röra sig framåt HÄrunder: färdas, resa (a) om djur (b) fartyg (c) post o. d. (d), himlakropp (e) flod o. d., i uttr. gå öppen äv. om sjö (f), opers. l. med "färd" o. d. ss. subj. (g) i ett gående (h), (en) gående gång (i), om dörr, port o. d. (j k), gå på en melodi (l α) gå på rim (l β).
[GÅ I.4]
4) handla, bete sig; uppföra sig.
[GÅ I.5]
5) med efter. rätta sig efter; försiggå efter.
[GÅ I.6]
6) föras, fortskaffas, sändas.
[GÅ I.7]
7) om tal, rykte o. d.
[GÅ I.8]
8) om sjukdom
[GÅ I.9]
9)
om våg, sjö . d. 10) om maskin l. mekanism o. d. Härunder: gående värk (a), gå varm(t) (c). 11) om puls o. d. 12) om musikinstrument o. d.
[GÅ I.13]
13) försiggå; utföras, pågå. Härunder: hålla ngt gående (c).
[GÅ I.14]
14) det går om det rör sig om , gäller.
[GÅ I.15]
15) om sträckning l. riktning i rummet: sträcka sig, löpa.
[GÅ II]
II) gå ed (lag, löfte), avlägga ed (löfte).
[GÅ III]
III)vara giltig; vara värd.
[GÅ III.1]
1) vara gångbar, gälla ss. betalningsmedel. Härunder: (det) får gå (för det), låt gå (för), må gå (b.)
[GÅ III.2]
2)
gälla, vara värd så l. så mycket.
[GÅ III.3]
3) stå så l. så högt i pris; om pris: vara så l. så högt.
[GÅ III.4]
4) veta vad ngn går för; visa vad man går för.
[GÅ III.5]
5) gå för l. (så)som, anses l. räknas för.
[GÅ III.6]
6) gå under namn av o. d., benämnas, kallas.
[GÅ IV]
IV).
[GÅ 1]
1) förlöpa l. gestalta sig så l. så; (pläga) ske, hända.
[GÅ IV.2]
2) låta sig göra; lyckas.
[GÅ IV.3]
3) vära sig.
[GÅ IV.4]
4) trivas; taga sig. B) om rörelse med framhävande av utgångspunkt l. mål (l. riktning); motsatt KOMMA v.,
[GÅ V]
V)
om rörelse från ett ställe.
[GÅ V.1]
1)
träda l. stiga fram l. ut l. upp ur.
[GÅ V.2]
2) utgå l. komma från.
[GÅ V.3]
3) utgå, erläggas.
[GÅ V.4]
4) komma till stånd, priduceras.
[GÅ V.5]
5) komma l. härröra av.
[GÅ VI]
VI)
[specialfall av V]
avlägsna sig, lämna o. i därifrån utgående anv.
[GÅ VI.1]
1)
om person l. annan levande varelse.
[GÅ VI.1.a]
a)
gå bort, b) fara l. resa bort, c) dö, d) avgå ur tjänst.
[GÅ VI.2]
2) om post, järnvägståg o. d.: avgå.
[GÅ VI.3]
3) om postförsändelse, gods o. d.: avsändas.
[GÅ VI.4]
4) med annat saksubj. a) om is: bruta upp; om
vattendrag: bliva isfri, b) om fast l. flytande ämne l. gas: avgå, bortgå; avdunsta, c) om projektil o. d.: avfyras, avlossas, d) i vissa förb. med prep.; härunder: gå ur ngns sinne l. håg l. minne, falla i glömska (γ).
[GÅ VI.5]
5) om löst skeppsgods: fällas, kastas (om ankare), firas ned (om segel), lossas (om tåg).
[GÅ VI.6]
6) stryka med, "stryka", "ryka".
[GÅ VI.7]
7)
om spelkort: utspelas, kastas.
[GÅ VI.8]
8) försäljas, avyttras.
[GÅ VI.9]
9) finna avsättning, gå åt.
[GÅ VI.10]
10) försvinna, taga slut; förgå. Härunder:
[GÅ VI.11]
11) "expidieras", "gå av stapeln".
[GÅ VI.12]
12) om dom: avkunnas, "falla".
[GÅ VI.13]
13)
om ord l. böjningsform: ändas (på).
[GÅ VII]
VII) im tid: lida, förflyta; nå sitt slut.
[GÅ VIII]
VIII) om rörelse till ett mål (l.. i en riktning) o. i därifrån utgående anv.
[GÅ VIII.1]
1)
begiva sig i väg ngnstädes hän. Härunder bl. a.: gå för altaret o. d. (a), gå i sjön (b), gå i graven (c) gå att göra ngt, stå i begrepp att göar ngt (f), gå och lägga sig, gå och gifta sig o. d. (g).
[GÅ VIII.2]
2) med betydelsen förskjuten, i en mängd fasta förb. Härunder bl. a.: gå på biblioteket, teatern o. d. (a α) , gå på föreläsning, bal o. d. (e slutet), gå vilse, galet o. d. (q α) gå fri för, gå klar ( q β).
[GÅ VIII.3]
3) fara, resa ngnstädes hän.
[GÅ VIII.4]
4) med på, åt, till (för): marschera l. tåga på l. till en ort.
[GÅ VIII.5]
5) med till l. §å: segla l. eljest sjöleds begiva sig ngnstädes hän.
[GÅ VIII.6]
6) om djur: förflytta sig ngnstädes hän på annat sätt än gående.
[GÅ VIII.7]
7) gå i vädret, om häst: stegra sig.
[GÅ VIII.8]
8) i en del mera härledda bet.
Härunder: med till: hänvända sig till, taga sin tillflykt till, rådfråga a), med . ge sig på, fastna för, hålla till godo med (c) med , om hund: vädra upp o. förfölja villebråd, driva (d) med i. skaffa sig tillträde til förvaringsrum o. d. (e), med efter: sträva l. trakta efter (f) med till: skrida till, gripa sig an med (g), med till: tillträda egendom, arv o. d. (h), gå ngn till hjärtat l. till sinnes (j β) , gå över scenen o. d., äv. enbart : uppföras, spelas (j ε) , gå i aska, i rök o. d. (j η) , gå i ett l. i stycke med (j θ) , gå till ända o. d. (j λ) , gå sönder, i kras, i bitar o. d. (j ρ) , gå loss, isär o. d. (j σ) , gå förlorad, till spillo (j τ) , gå om intet, gå i slint (j γ).
[GÅ VIII.9]
9) i en värksamhet o. d. fortskrida till en viss gräns l. sträcka sig så l. så långt. Härunder bl. a.: gå långt, nå l. hinna långt i en strävan (a), gå vidare, fortsätta (c), gå (så l. så) högt l. djupt, om sångare (d).
[GÅ VIII.10]
10) om resa: ställas dit l. dit.
[GÅ VIII.11]
11)opers. med till. komma till strid o. d.
[GÅ VIII.12]
12)
om väg: föra l. leda ngnstädes hän.
[GÅ VIII.13]
13) (i allm) med saksubj.: taga vägen ngnstädes hän. Härunder bl. a.: med till: hänvisas l. hänskjutas till (b), falla, ramla (c), gå ngn åt huvudet, i magen o. d. (d), gå i press (e), med i: tränga in i (f), med till: användas l. gå åt till (g), med till: komma ngn till del (h).
[GÅ VIII.14]
14) med saksubj.: nå, räcka, sträcka sig dit l. dit. Härunder: det går för långt (a), det är långt gånget (b).
[GÅ VIII.15]
15)
om projektil, vattenstråle, skott o. d.: rröra sig framåt, uppåt osv. så l. så långt
[GÅ VIII.16]
16)
om folkslags, djur- l. växtarts utbredningsområde.
[GÅ VIII.17]
17) med l. i , om nöd, trångmål, sjukdom o. d.: ansätta, angripa, komma över ngn.
[GÅ VIII.18]
18) med äv. till, om vind: öfvergå på den l. den kanten.
[GÅ VIII.19]
19)
rikta sig l. vara riktad åt ett visst håll.
[GÅ VIII.20]
20) gå på livet, heder och ära, om förbrytelse, beskyllning o. d.
[GÅ VIII.21]
21) gå till hälsa: gå till föruttnelse.
[GÅ VIII.22]
22) med äv. till, om klocka: närma sig det l. det klockslaget.
[GÅ VIII.23]
23)
om innehållet i ngt. a) med i l. : rymmas i ett kärl o. d. b) med : motsvara viss större måtts-, vikt- l. myntenhet.
[GÅ VIII.24]
24) med i l. till: övergå i, förvandlas till l. i.
[GÅ VIII.25]
25) med l. till: åtgå för, erfordras till
[GÅ VIII.26]
26) med till: uppgå l. belöpa sig till.
[GÅ VIII.27]
27)i uttr.det går hål på ngt. I bet. I 2, ävensom i däremot svarande anv. av VIII o. särskilda förb. sådana som GÅ IN, NED, UT m. fl. brukas i folkvisor (o. folksagor) o. i därav påvärkad modern(are) dikt icke sällan (i den äldsta nysv. äv. eljest ngn gg) relf. (gå(nga) sig. Exempel härpå upptagas hrä nedan, utan att särskilt utbrytas, bland det anförda språkprovsmaterialet. [betyd]
A)
[GÅ I]
I) i (fämförelsebevis) mera primära bet.
[GÅ I.1]
1)
om människa l. annan tvåfotad varelse: (jämförelsevis långsamt) förflytta sig från ett ställe till ett annat gm att föra fram fötterna sålunda att en av dem alltid stöder mot den yta utefter vilken rörelsen skerr (i det att, vid varje steg, den ena foten lyftes från marken osv. först i det ögonblick då den andra nedsättes); sker rörelsen baklänges l. åt sidan, flyttas fötterna på liknande sätt tillbaka resp. ett l. flera steg åt sidan; äv. om motsv. rörelseform hos fyrfotadjur, varvid två av fötterna o. underr en del av steget tre l., vid långsam gång, fyra fötter alltid samtidigt ärro på marken; motsatt: springa, hoppa, trava, galoppera m. fl.; ofta med speciellt framhållande av färdigheten l. förmågan att förflytta sig på angivna sätt (o. överhuvud använda fötter l. ben ss. självständiga fortkomstledamöter); äv. i uttr. gå för sig själv (dvs utan hjälp l. stöd); äv. bildl. Ha svårt för att gå. Lillan har börjat gå. Affgudhar .. the ther hwarken see kunna eller höra eller gå. Upp. 9: 20 (NT 1526). Man måste .. krypa till thesz man lärer gåå. GRUBB 13 (1665). När barnet kan gå, kastar det vort sin fallhatt. TEGNÉR (WB) 4: 120 (1824). Geometri och logik äro strängt tillämpliga på materien. Där hörade hemma, där kunna de gå för sig själva. RUGHE Bergson SkapUtv. 150 (1911). – särsk.
[GÅ I.1.a]
a) ss. vbalsbst. i uttr. Köra o. d.) i gående i skridt. SAHLSTEDT (1773). På bortresan drog den lilla ponnyynn vagnen i gående, men återresan gick i lunk. PT nr 222 A, s. 3.
[GÅ I.1.b]
b) med bestämning som närmare karakteriserar sättet för (l.. hållningen under) förflyttningen i fråga. Gå på hälarna. Gå på ttå. Gå som på ägg, som på nålar, som en äggsjuk höna (dvs. ängsligt försiktigt). Iagh gåår krokot och luto. Psalt 38:7 (Bib. 1541). Han går illa. WESTE (1807). dottern går med spänstiga steg på höga klackar. STRINDBERG TrOtr. 2.11 (1883, 1890)
[GÅ I.1.c]
c) med prepositionsbestämning som anger hjälpmedel vid gåendet, särsk. i uttr. gå med (förr äv. vid) (en) käpp o. d., med krycka l. kryckor l. (numera vanl.) på kryckor, med l. på träben. Then Swenske bonden skall wähl kunne läre gå wid plogen medh en träfoett och eena hand. SVARTG1 7 (1561). Han .. haffver gått vedh en staff. OxBr. 5:324 (1625). (Han är) oferdigh och går medh tuenne krykior. BoupptSthm 27 / 11 1670. En enka, som gick på kryckor. LOVÉN Folkl. 98 (1847).
[GÅ I.1.d]
d) i utvidgad anv. om förflyttning med tillhjälp av redskap som fästas under l. vid fötterna, i uttr. gå på styltor, skridskor, skidor, ävensom om förflyttning värkställd med annan kroppsdel än fötterna, i uttr. gå i armarna, på händerna (se resp. sbst.).
[GÅ I.2]
2) tillryggalägga en längre l. kortare vägsträcka (färdas till fots) på det i 1 angivna sättet; vandra; ofta (om människa) i förb. gå till fots; motsatt. åka, rida, segla, simma m. fl., ävensom: resa; äv. bildl. Ggå på vägen, på gatan, Han .. steeg vtaff skepet, och gek vpåå watnet. OPETRI menFall D 7 a (1526). Tå kom Saul vthaff markenne gångandes. 1 Sam. 11: 5 (Bib. 1541). Ålderdom och siukdom, dhe ginge sigh om By: / Fattigdomen möter, så worde dhe syskon try. GRUBB 888 ((1665). Helt visst går han, han är för snål at kosta på sig en hyrvagn. BJÖRN FörfYngl. 100 (1792). En soldat, som gick på post vid Landskrona slott. WIGSTRÖM Folkd. 2:331 (1881). Svårighet att röra sig, särskildt att gå i trappor. L VetA IV. 5:7 (1912). – särsk.
[GÅ I.2.a]
a) i p. pr. ss. sbst.: person som går, fotgängare. Endast för gående (anslag vid väg o. d.). Vi .. fingo höra .. en gåendes hastiga steg uppför trappan. BREMER FamH 2:60 (1831).
[GÅ I.2.b]
b) i uttr. sitta för gäst och gångande o. d., se GÄST.
[GÅ I.2.c]
c) (förr) i uttr. gångande ämbetsman (äv. handtvärkare), handtvärkare (på landsbygden) som gick från gård till gård o. där utförde arbete i sitt ytke, ambulerrande handtvärkare. HERTZMAN o. RINGBORG Norrk. 51 (i handdl. fr. 1620). Wij .. weele, att ingen gångande embetzman närmare än på fyra mil när staden sit embete skall jdka och drifua. ASScF 18:458 (i handl. fr. 1642). Gångande handtvärkare. NOHRBORG Georgii Nora 22 (1763).
[GÅ I.2.d]
d) i uttr. gångande fä (se FÄ 4.
[GÅ I.2.e]
e) (förr)
i uttr. gå för lik, om djäkne, student l. präst: till hedrande av den döde deltaga i likprocession (framför kistan). GlTer. 4 (c. 1550). Hwad som till scholan warder gifwit för diechnarna gå för lijk .., skal scholemästaren ther af hafwa tridie parten. RUDBECKIUS Krykiost. 46 (c. 1635). HSH 31:72 (1661).
[GÅ I.2.f]
f) () i uttr. gå (sig) om (äv. gå efter) bröd, gå och bettla, (nödgas) vädja till andras barmhärtighet för sitt uppehälle. Ps. 1536, s. 36. Iagh haffuer .. än nu alrigh seedt then rettferdigha förlåten, eller hans sädh effter brödh gå. Psalt. 37:25 (Bib. 1541). I, som måste gå Eder om Bröd, och se andra i Händerna. FERNANDER Theatr. 200 (1695).
[GÅ I.2.g]
g) promenera, taga sig en promenad, spatsera, göra en spatsertur (för motionens skull o. d.); särsk. ss. sista led i förb. gå ut ich gå, vara ute och gå o. d. Ska' du ut och gå? Han går två timmar var dag. EAFEKENSTAM (1824) hos ATTERBOM Bref 47. Han hade varit ute och gått för att hålla sig varm. STRINDBERG Fjerd. 60 (1877).
[GÅ I.2.h]
h) i vissa förb. för att framhåla ett resultat l. en följd av gåendet; i sådana uttr. som gå sig (äv. ngn) trött o. d., gå fötterna såriga o. d., gå så att man (l. ngn) blir trött, så att fötterna bli såriga m. f. Gå sig trött. SAHLSTEDT (1773). Dig kan jag gå trött tio gånger. AFZELIUS qMinn. 84 (c. 1870). Vandringsman, har du gått hål på dina stora stöflar, / jär fins en som laga kan. FORSSLUND qArb. 116 (1902).
[GÅ I.2.i]
i) med innehållsobj. Gå en tur utåt landet. Gå noggrann marsch. Bättre gåå en lijten krook, än wäta sin brook. GRUBB q 78 (1665). För hans (dvs. Guds) ähra skul the nappast gå ett steeg. SPEGEL qÅ Par. 22 (1711). Far och mor gingo rundgång och tackade för förningen. SUNESON GGrund 93 (1926). – särsk. i uttr. gå sin gång (se GÅNG I 2 d), gå kräftgången, gå sockengång, gå årsgång, på fond(en), gå syn (se resp. sbst.).
[GÅ I.2.j]
j)
i uttr. gå bud, ärende (se BUD 1 d α, ÄRENDE).
[GÅ I.2.k]
k) med direkt bestämning (objekt l., tidigast, rumsadverbial) som betecknar väg, stig o. d. l. vägstäräcka, väglängd, stundom äv. terräng l. lokalitet: gående färdas (längs en väg osv.) l. taga sig fram (över l. gm en terräng); ofta bildl., i sht i fråga om levnadsvandel, tillvägagående l. uppförande, levnadsbana l. studieväg o. d. Ggå inte den bägen! Gå kökstrappan. Gå Drottninggatan.
The gingo ena dagxleed. Luk. 2: 44 (NT 1526). (Backen) var så brant, att jag den eij gå kunne, utan måste lägga mig på ryggen och asa ned. LINNÉ Skr. 5:134 (1732). Utan farhåga och utan förebrålese går han sina pligters raka väg. WALLIN Rel. 1:201 (1815). Jag gick träsket ett stycke. KOLTHOFF Minn. 150 (1897). Två söner .. hade gått läsvägen. LAGERLÖF Top. 10 (1920).– särk. i uttr. gå all (hela) världens väg (se VÄG), gå socken, gå brudstuga, gå midteln (se resp. sbst.); jfr äv. gå vall (se VALL).
[GÅ I.2.l]
l) (i sht i poesi o. högre stil; jfr dock nedan) med "fot" s. subj. Vish. 15: 15 (Bib. 1541). Foten bägrade ofta att gå. RUNEBERG 1:103 (1832). – särsk. (vard., mindre br.) i uttr. på gående fot gående, under gående. Några .. frågade, om vi svenskar alltid spisade på gående fot. SDS 1897, nr 289, s. 2.
[GÅ I.2.m]
m) opers.: någon går; nästan bl. i uttr. det går i dörren, trappan, porten o. d., ngn öppnar o. går gm dörren, går i trappan osv. Agnes och jag vredo våra hufvuden för hvar gång det gick i tamburdörren. UV HELAND (1842) hos DAHLGREN 2 Ransäter 144. Det tasslar inne /i skogars djup. / Det får vid snöiga /alpers stup. HANSSON Nott. 11 (1885).
[GÅ I.2.n]
n) i överförd anv. i uttr.gående bord äv. middag, supé o. d., i fråga om (fest-, högtids)måltid varvid deltagarna l. gästerna icke sitta på vestämda (dem anvisade) platser kring det gemensamma bordet utan i stället taga för sig vid detta av de olika rätterna o. placera sig i tvångsfria grupper vid småbord o. d. KNORRING Skizz. II. 2:149 (1845). I de förmögnaste hemmen bjöds man (på 1850-talet) ännu alltid på sittande bord .., men det "gående" bordet kom allt mera i bruk. KLEEN Kvinn. 145 (1910).
[GÅ I.2.o]
o) i vissa uttr. i förb. med ett förlj. stå.
[GÅ I.2.o.α]
α) (vard., mindre br.) i uttr. där l. var man går och står, på stället; bums; "ett tu tre".
Så vthswoltna ath the döö ther the gå och stå som adhre hundar. GR 8:51 (1532). SJÖDIN StHjärt. 292 (1911).
[GÅ I.2.o.β]
β) () i uttr. var(est) man går eller står, varheelst man än befinner sig, överallt. P ERICI Musæus 1:60 b (1582). Sara Persdotter huar hon går eller står så quider hon storligen öfver detta gifftermåhlet. VDAkt. 1689, nr 762.
[GÅ I.2.o.γ]
γ) (vard.) i uttr. (göra ngn o. d.) som man går och står, precis som man är (klädd l. rustad o. d.), utan vidtagande av ngra särskilda förberedelser l. åtgärder o. d.; i ipf. äv. om person som (i dräkt o. uppträdande) slående påminner om en avliden (äv. om vålnad). OSPT 1687 nr 36, s. 2. Se der, se der! .. / Min fader som han gick och stod i lifvet! HAGBERG Shaksp. 1:379 (1847). Han skulle komma som han gick och stod. Grå vadmalskavajen och – ja, som han gick och stod. SJÖDIN StHjärt. 302 (1911).
[GÅ I.2.o.δ]
δ) (vard.) i uttr. bara ha l. inte l. knappt ha mer l. annat än vad man går och står i o. d., bara ha l. inte l. knappt ha l. äga mer än "kläderna på kroppen"; jfr p γ. Inga penningar hade iag och inga kläder meer än iag gick och stodh vthi. WIVALLIUS (1631) hos SCHÜCK Wivallius 1:50. Jag eger blott hvad jag går och står i. PT 1907, nr 63 A, s. 3.
[GÅ I.2.p]
p) i en del fall där ordets grundbet. i regeln mer l. mindre träder tillbaka för andra bet.
[GÅ I.2.p.α]
α) (numera bl. vard.) med ett sbst. ss. predikatsfyllnad; ofta övergående i bet.: tjäna l. tjänstgöra såsom, vara. Han schulle gåå knecht för henners hemmen. ÅngermDomb. 7 / 12 1646, fol. . Lotten föll på Er, at gå Blindebåck. KNÖPPEL Blindeb. 17 (1746). Jag ledsnade på att gå gesäll. ALMQVIST TreFr 3:124 (1843). Notarien -n har i många år gått extra ordinarie. SöndN 1862, nr 34, s. 3. Innan ett kvinnfolk gifte sig, gick hon fästmö. 4GbgVSH V-Vi. 4:85 (1903). I hans ställe gick Klingström centerhalv. IdrBl. 1924, nr 78, s. 12.
[GÅ I.2.p.β]
β) i uttr. gå havande l. dräktig (med barn resp. ungar) l. gå med barn (ngt vard.) , med föl, kalv o. d., vara havande resp. däräktig; äv. (vard.) enbart (så o. så länge). Hindernar gå haffuandes. Job 39:4 (Bib. 1541). Några gambla och tro werdiga quinnor som skulle witna om någon quinna kunne gå så langt öfuer eller wnder tiden. VRP 1642, s. 1013. Sällan går stoet drägtigt öfver ett år. TIDÉN Bosk. 6 (1841). Medan hon gick med dottern. STRINDBERG SvÖ 3:153 (1890). – särsk. bildl. i uttr. gå havande med (se HAVANDE).
[GÅ I.2.p.γ]
γ)
i fråga om klädsel o. d.; särsk. i förb. gå klädd i l. (i sht vard.) enbart gå i l. med resp. utan (ngt), vara klädd l. uppträda i l. använda resp. uppträda utan (ett klädesplagg o. d.); äv. med annan adjektivisk pred.-fyllnad än "klädd". Gå i skjortärmarna, i nerkippade skor. Gå barfota. Tagher idher wara för the scrifftlärdha, som wilia gå vthi herligh clädher. Luk. 2: 46 (NT 1526). Then nakna läta the gå vthan klädher. Job 24:10 (Bib. 1541). En Swart Sörie Klädningh som iagh går medh. BoupptSthm 7 / 3 (1663). Qvinfolken .. gingo .. barhufvade. CAEHRENSVÄRD 12 (1782). Det är ena huggare så rara, de herregårdsdrängarne, .. de gå med pengar i fickan och tobak i mun. ALMQVIST Grimst. 12 (1839). Han .. gick alltid klädd i hvit halsduk. DE GEER Minn. 2:38 (1892). – särsk. (vard.) i uttr. den västa människa o. d. som går (l. kan gå) i ett par skor, den bästa människa osv. som finnes l. kan tänkas. (Han är) en den artigaste man, som kan gå uti ett par skor. LINNÉ Bref I. 3:222 (1761).
[GÅ I.2.p.δ]
δ) med adjektivisk predikatsfyllnad l. adverbial, närmande sig till l. övergående i bet.: vara l. befinna sig (i ett läge l. en ställning, ett sinnestillstånd o. d.); särssk. i uttr. gå i tankar o. d. (av det ena l. andra slaget), vara upptagen av l. sysselsatt med tankar osv.: med prep. med stundom: dragas med (bekymmer o. d.). Gå i giftastankar. När menniskian gåår för sich sielff, och menar alt stå wäl till medh sich sielffwo. OPETRI men Fall N 1 b (1526). Att Ständerne iche måtte gåå fåfängje. RP 4.133 (1634). En går med en siuk och halfruten kropp, en annan drages med stor skuld och armod. SPEGEL Pass. 416 (c. 1680). Styrbjörn och jag ha nog gådt i fruktan, at du skulle rida oss omkull. DALIN Vitt. II. 6:107 (1740). Tack ska du ha / skam ska du få, / länge ska du lefva, / ogift ska du gå. Landsv. V. 5:192 (1886: skämtsamt barnrim). – särsk. α') i uttr. gå i barndom (se d. o. 1 a). β') (vard., med bygdemålsfärgad anstrykning, mindre br.) elliptiskt, om kvinna: förbliva ogift o. utan friare, fortfarande tillhöra det ogifta ståndet. BRENNER Dikt 1.49 (1693, 1713) I medler tid var ingen som til Psyche fria tordes: altså blef hon gåendes. BLIBERG Acerra 429 (1737).
[GÅ I.2.p.ε]
ε) i uttr. gå på (ngn gg i) sitt andra , tredje osv. år l. på det andra osv. året, hava inträdt i sitt andra osv. levnadsår; äv. (jfr VIII) gå på fyrtio-, femtiotalet osv., (börja) närma sig fyrtiotalet osv. Mig, som nu pp mit 34:de år går. HdlCollmed. 22/9 (1741). Sekreter mandorff går i det 21 året. qMoB 2.97 (1793). Baronen .. går på femtitalet. STURZEN-BECKER 3:64 (1861). Hon var .. tretton år fyllda och gick på det fjortonde. LAGERLÖF Liljecr. 6 (1911).
[GÅ I.2.p.ζ]
ζ) (vard.) vistas, uppehålla sig, hålla till l. ha sitt tillhåll (ngnstädes); ha sitt arbete l. sin sysselsättning (ngnstädes). Gå i köket. Then förredere Dacken och flere aff hans sälskap gå ther än nu hoss thom. GR 15:404 (1543). Då han gick i Upsala, brukade han en röd Engelsk råck. CELSIUS G1 1:5 (1746). Förslaget att få gå uti en stor, skön ladugård, fann torparflickan ganska lockande. ALMQVIST Land. 8 (1840). Elin, som ännu gick hemma, .. var bara femton år. GEIJERSTAM FattFolk 1:135 (1884). Ända till sitt trettionde rå hade (sonen) Oskar fått gå som ett slags bättre dräng på gården. SIWERTZ Sel. 1:q22 (1920). – särsk. : umgås, (ss. ungängesvän, uppvaktande kavaljer o. d.) bruka göra besök (i ett hus l. en familj). Min syster bemöter väl inte nu Majoren med den attention som hon borde, ehuru han hela tre åren inte utan hopp gått här i huset. ALTÉN Misst. 26 (1797). AHRENBERG Männ. 2.145 (1907).
[GÅ I.2.p.η]
η) i uttr. gå i (förr ngn gg vid) (sitt) arbete, i sin gärning l. sitt kall o.d., övergående i bet.: vara sysselsatt med (sitt) arbete, arbeta i sitt kall o. d. Gå vidh starckt arbete. OxBr. 9:30 (1623). De, som gingo i styft arbete. DALIN Hist. 1:243 (1747). Fär en Christen, som fyller sin pligt och går i sitt kall, gifves ingen fara. WALLIN 2 Pred. 3:41 (1813).
[GÅ I.2.p.θ]
θ) (vard.) elliptiskt i uttr. gå för dagspänning, för födan o. d.: arbeta för dagspänning osv. Jag (lär) nog icke kunna undvika, att gå för dagspenning, för att få mig bröd. ALMQVIST Grimst. 20 (1893). "Gå för ingenting", – då man har bostad med möbler, sängkläder, linne, värme och lyse m. fl. bekvänligheter och – föda. TENOW Solidar 3.30 1907; ironiskt).
[GÅ I.2.p.ι]
ι) (vard.) i uttr. låta (ngn) gå där, övergående i bet.: lämna (ngn) åt sig själv l. "åt sitt öde" utan hjälp, vård l. tillsyn. Barn, hvilkas föräldrar .. slogs och förskingrade hvarann till sjjäl och kropp, och läto barnen gå der. ALMQVIST Går an 121 (1839).
[GÅ I.2.p.κ]
κ) gm och (förr äv. utan konj.) samordnat med ett följ. verb på vilket huvudvikten faller, urspr. o. ofta ännu framhävande att ngn ideligen l. jämt o. ständigt gör ngn l. befinner sig i ett tillstånd o. d. Hwadh är thz för taal som j haffwen idher emellom wedh j gåån och ären bedröffuadhe? Luk. 24:17 (NT 1526). Gåå lätjas. CRONANDER Surge C 6 b (1647). Ther någre treske och mootwillige finnas, som gå och drifwa i samma Härader och Stift, hwarest the sine makar hafwa öfwergifwit. Krykol. 16:12 (1686). Det var modernt att gå och se melankolisk och interessant ut. HAGBERG Shaksp. 2:350 (1847). du skall icke gå och tro dig vara bättre än jag! STRINDBERG HögreR 292 (1899). – särsk. i uttr. gå och läsa (för prästen), gå och läsa sig fram, se LÄSA (en bok o. d.).
[GÅ I.3]
3)
förflytta sig (i allm.); röra sig framåt (icke sällan hastigt l. med fart).
[GÅ I.3.a]
a) färdas (i allm.); fara, resa; numera nästan bl. ngn gg (vard.) med prep. med o. sbst. som betecknar åkdom o. d.
(Eng.) To take Coach, (sv.) gå i vagn. SERENIUS Hhh 4 b (1734). Gumman och hennes dotter gingo i omnibus och sonen och jag till fots. WALLIN Bref 282 (1849). Gå med språvagnen. AUERBACH (1909).
[GÅ I.3.b]
b) om djur; särsk. i uttr. gå i trav, galopp o. d., om häst: trava, galoppera, samt jääg i uttr. på en bukt l. bukter, om hare o. d. som drivits upp: göra en bukt l. bukter. Grollen gick .. i helt och krot galop, til höger och vänster, i slapp .. och i all slags gång. DALIN Vitt. II. 6:110 (1740). Förr än haren gått full bugt, bör han få löpa fritt utan att bli oroad. LINDHOLM Sibbo 1:56 (1890). Små gasblåsor, som .. ses stiga upp, där strömmingen går. ARWIDSSON Strömm. 58 (1913). – särsk.
[GÅ I.3.b.α]
α) om fisk, övergående i bet.: vistas, uppehålla sig. Fiskanar j haffuet, och hwadh j haffuena gåår. Psalt 8:9 (Bib. 1541). I stilla Watn gå stoora Fiskar. GRUBB 336 (1665).
[GÅ I.3.b.β]
β) (bygdemålsfrägatt i vissa trakter) om fisk: leka. När lakan går tidigt i Januar. VetAH 1748, s. 123.
[GÅ I.3.c]
c) 9 (i sht sjöt) om fartyg: segla, framdrivas av vind l. ånga o. d.; äv.: göra en resa l. tur; äv. om ett fartygs befälhavare (o. besättning) l. passagerare. Ther (i havet) gå skep. Psalt 104:26 (Bib. 1541). Skepp som går stupa eller gräfwer med Förskieppet, aff för mycket segelförande. ROSENFELDT qTourville 117 (1698), Gå för tackel coh tyg (dvs. med alla segel revade). UGGLA Skeppsb. Sv.FrSjölex. (1856). Kulten (ett fartyg) gick .. vanligen med ved, bjelkar eller spannmål. CARLÉN Skuggsp. 2:379 (1865). freja gick för ånga och laber bris mot sundets öppna vatten. MELANDER Långtur 4 (1896). Våra på kusten gående sjömän. GHT 1897, nr 33 A, s. 3. – särsk.
[GÅ I.3.c.α]
α) sjöt. i uttr. gå inrikes l. utrikes fart, kust- l. oceanfart o. d. (jfr FART 2), gå för l. i l. på frakt (se FRAKT, sbst.¹ 2 a)
[GÅ I.3.c.β]
β)
med innehållsobj. Sålänge timmerflottningen pågår .. gå ångbåtarne inga bestämda turer. Tur Å 1886, 1: 18.
[GÅ I.3.d]
d) om post l. kommunikationsmedel. Vtan twifuel (skulle) påsten kunna gå mykit hastigare än härtill skedt ähr. HSH 31:291 (1668). Andra tåg .. skulle nödgas gå med jämförelsevis få passagerare. EkonS 1.367 (1893).
[GÅ I.3.e]
e) om himlakropp: röra sig i sin bana; äv. om moln oc. d.: driva fram över himlavalvet. Palneten må gå fort eller longsamt, så giör then doch lika monga dagar eller dygn om åhret. SWEDENBORG RebNat. 3:318 (1718). Man kan se molnen på himlen gå. ÖMAN LyrBl. 1:2 (1857). Jorden går omkring solen. CAVALLIN (1875).
[GÅ I.3.f]
f) om flod, å, bäck o. d.: flyta, rinna; flyta fram; ha sitt lopp (ngnstädes). MÖRK Ad. 2.187 (1744). I Atlantiska hafvet utfalla följande genom Frankrike gående floder. PALMBLAD qLbGeogr. 55 (1835). Den ena ån gick i krum och öglor. SUNESON GGrund 22 (1926). – särsk. med adjektiviskt predikativ. Alle Iuda Becker skola gå fulle medh watn. Joel 3.18 (Bib. 1541). Floden går blank, som rann röd af vårt blod. TENGSTRÖM Kipling 25 (1899). särsk. i utvidgad anv. i uttr. gå öppen (om sjö, flod o. d. stundom ren o. d.). om vattendrag: vara isfri; äv. (numera föga br.) oeg. om sår: hålla sig oläkt o. Ther som och sziöön ginge reen, att the dhå ferdas mett her Lars Siggesons skäriebått. GR 13:41 (1540). Hwar (dvs. om) siön will på öpen. SUFingH 1:166 (1601). Gambla Skadar på neenen, som hafua gådt öpna i några åhr. UTTERMAN Ertmann B 2 a (1672). DAHLBERG Lefn. 90 (c. 1755; uppl. 1911). Vattnet (i Öresund) går öppet vid danska sidan. SDS 1901, nr 55, s. 3. Aåret går öppet än. ENGSTRÖM Lif 60 (1907).
[GÅ I.3.g]
g) opers. l. med "färd" o. d. ss. subjj.; vanl. angivande att en rörelse l. förflyttning, särsk. en färd l. resa, sker med stor (oftast gm en jämförelse antydd) snabbhet, gå undan; äv. (jfr VI): bära av l. i väg. Det går som stormen går öfver sjön. TEGNÉR (WB) 5:125 1820; om slädfärd) han (tar) en klunk och skiftar häst, / och så går det igen på guds försyn. STURZEN-BECKER 5: 73 (1862). Hej! hvad färden den går. FREDIN Dan. 38 (1888).
[GÅ I.3.h]
h) (vard., mindre br.) i uttr. i ett gående, oavbrutet, utan uppehåll, "i ett kör". SAHLSTEDT (1773). En gammal halftokig gubbe, som bara skrattar och pratar i ett gående. HEDIN Transhim. 1:614 (1909).
[GÅ I.3.i]
i) (vard., föga br.) i p. pf. ss. allittererande förstärkningsord i uttr. (göra ngt) med en gående gång, med ens o. med fart o. kläm, vara i gående gång, vara i full l. kraftig drift l.värksamhet. De brasade ihop med en gående gång, dessa hanarna (dvs. två tuppar). BONDESON Glimm. 26 (1892). Med hänsyn till de afsevärda fördelar, som ligga i att affären ärr i gående gång. VL 1908, nr 21 s. 2.
[GÅ I.3.j]
j) (mindre br.) med prep. , om dörr, fönster o. d.: röra sig, vridas, löpa o. d. på (tapp, gångjärn o. d.);jfr 10. Dörarna .. gå uppå Jern och Krokar. VDAkt. 1662, nr 92. Gardinerne gå på en jernten med ringar. WESTE 1807.
[GÅ I.3.k]
k) om dörr, port o. d.: röra sig (på grund därav att ngn passerar gm den). VRP 1631, s. 431Då hörde hon dörren gå. BENEDICTSSON Folkl. 150 (1886).
[GÅ I.3.l]
l) i överförd anv.
[GÅ I.3.l.α]
α) om sång o. d.: (vara avsedd att l. låta sig) sjungas l. föredragas (på en viss melodi); i sht med prep. ; äv. bildl.; äv. (mus.) med prep. i, om musikstycke l. sats i ett dylikt: (väsentligen) röra sig i (en viss tonart). Den der (visanw) som jag har hört så ofta, som går så här (han gnolar). ENVALLSSON Tumb. 18 (1781). WALLIN Vitt. 2:106 (1821). Från andra höjder såg ahn lifvet, / hans sång på andra toner går. TEGNÉR (WB) 4:5 (1822). Går hufvudsatsen i en molltonaart, är trions tonart oftast antingen tonikans .. eller undermediantens durtonart. WEGELIUS Musikl. 2.115 (1889). Det var en visa, som Hedermann själv satt ihop ... Herman fingrade på tangenterna – ah, den gick ju Upp genom luften! SJÖDIN StHjärt. 97 (1911).
[GÅ I.3.l.β]
β) om dikt, yttrande o. d., i uttr. gå på rim, vara rimmad. Den frågan om Herroiska Versar böra gå på rim eller ey. DALIN Arg. 1 nr 9, s. 2. (1733: uppl 1754: rimas).
[GÅ I.3.l.γ]
γ) med annat subj.; särsk. om storm oväder o. d. l. om tankar l. känslor o. d. Han .. haf(ve)r warit orsaak till att skougelden gik. ÅngermDomb. 1647, s. 7. Sommarregnet går öfver nejden. WALLIN Vitt. 2:327 (1827). Känslorna gå som breda, fylliga stråkdrag. HANSSON Kås. 11 (1897). Stormen går därute så stark, att man ingenstädes kan komma. BÅÅTH Grette 256 (1901). Så underligt dina tankar gå! STRINDBERG Komm. 1:28 (1907).
[GÅ I.4]
4) (numera knappast br.) bildl.: handla l. förfara l. bete sig l. gå till väta (så l. så i en sak); uppföra sig. Och tycker osz, ath samme Simon går fast longsampt medh thätt, hann skulle beställe. GR 28:433 (1558). En aff Hörarna .. skall årligan wälias att wara Censor morum, lagha att alla disciplar gå stadigt. BOTVIDI Gymn. 11 (1633). Falsker går intet brystgiänges. GRUBB 832 (1665). EBERHARDT AllmH 2:41 (1768). Min son en gång kan gå mera varligt / Och skona – när det ej mer är farligt. SNOILSKY 4:53 1887; framställt ss. yttrat av K. IX efter Linköpings blodbad).
[GÅ I.5]
5) bildl. med prep. efter, om person: (i sitt handlande) rätta sig efger, förlja l. låta sig ledas av (ngt, särsk. regel l. föreskrift, mönster o. d.); med saksubj.: försiggå, ske efter l. enligt (ngt); äv. opers. Menniskian hadhe wänt sich j fråå gudh .. och gick effther sitt eghit sinne. O PETRI Men Fall B 1 a (1526). Taltes om den instruction Regeringen skulle gå effter och fölga uthi rijkzens administration. RP 6:138 (1636). Alt går efter gamla inhyses vana. TESSIN Bref 2:165 (1754). Där funnos inga räkenskapsböcker att gå efter (nrä universitets ekonomi skulle ordnas). ANNERSTEDT rUDBECK bREFcx (1899). jfr: Uret går efter solen. SCHULTHESS (1885); jfr 10. – särsk. språkv. om ord: böjas, deklineras resp. konjugeras efter (den l. den deklinationen l. komjugationen l. efter visst työ- l. mönsterord för en deklination l. konjugation o. d.). HELDMANN Ty Spr. 29 (1726). MOBERG Gr. 42 (1815). SCHILLER SvSpr. 64 (1859)
[GÅ I.6]
6) (numera föga br. utom i a o. b) föras, bäras, forslas, frotskaffas, skickas, sändas. A OXENSTIERNA 2.113 (1612) Thet täckes E. Excell(ens) gunsteligen förnimma af mine underdånige bref .., som här hoos gåå. OxBr. 8:422 (1644). Kistan gick omhvärfd af de menniskor, som varit (den avlidnaw) glasmästarenkans arbetare. ALMQVIST Går an 159 (1839). – särsk.
[GÅ I.6.a]
a) (fullt br.; i sht i fråga om ä. förh.) om dryckeskärl o. d. som enl. gammal sed räcktes från amn till man bland gillesdeltagarna; förr äv. gå i svang. För Slanger och Mörser, / Morgonstiernor, fylte Granater, och halfwe Canoner: / Ggå här (vid dryckeslaget) i swang stoore Barkenmeyere, bullar, och bolkar, / Fylte på brädd. STIERNHIELM Herc. 206 (1658, 1688) Den fyllda kannan / kring laget går. TEGNÉR (WB) 2:18 (1808).
[GÅ I.6.b]
b) (fullt br.) om mynt, handelsvara o. d.: vara i omlopp, curkulera; om handelsvara ofta i uttr. gå i marknaden. (Vi) förspörja.. huruledes ännu een del aff sådane (banko-)Zedlar ibland Folcket gående ärro, hwilke Bancken icke hafwer hint .. at til sigh lösa. STIERNMAN com. 3:338 (1665). Muskatsmör går i marknaden i tärningsfromade stycken. JÖNSSON Gagnv. 279 (1910).
[GÅ I.7]
7) om tal l. berättelse, rykte, sägen o. d.: berättas l. sägas man o. man emellan, fortplantas l spridas från mun till mun, vara i omlopp l. i svang, curkulera, vara gängse, äv. i uttr. gå i svang, ofta med prep. om (förr äv. av); förr äv. i uttr.gå för (dvs.såsom) tal l. rykte l. i tal l. rykte o. d. samt i uttr. låta gå för rykte (att), utsprida det ryktet (att); stundom med subj. som angiver vad det är som berättas l. ryktas. Går her för edt tal coh rykte i Suerige att .. doctor vincentz altz intet acther sin eghiem herre. GR 5:48 (1528). Konung Karrl (kom) draghande til Tiwedhen med mykit folck, och lät gå för tychte at han wille emoot konung Christierrn. OPETRI Kr. 216 (c. 1540). Thett kann vara ringhere änn någonn tror och thal går utaff. OxBr. 5:46 (1613). Thet gick vthi taal och rychte, thet hans Hustru .. hadhe honom förgiordt. SCHRODERUS Liv. 747 (1626). Ibland gemene man gå om Oden ännu i svang många sagor. BOTIN Hist. 1:36 (1789). En underlig historia, som går i rom om drottning Kristina och två alkemister. RYDBERG RromD 318 (1874, 1892) En process mellan Rudbeck och konsistoriet måste gå kring land och rike. ANNERSTEDT UUH II. 1:145 (1908).
[GÅ I.8]
8) om (i sht smittosam) sjukdom l. farsot: uppträda epidemiskt l. i (jämförelsevis) talrika fall (ngnstädes); grassera; härja; äv. (numera föga br.) i förb. gå i svang; stundom (i sht förr) oeg. o. bildl. om ngt ondt (som kan jämföras med en farsot l. pestsmitta). J Hwsomen gåår pestilentia och hunger. Hes. 7: 15 (Bib. 1541). Then Pelagianiske Läran .. gick bthi monge Städher, i synnerhet i Franckrijke i miugg. SCHRODERUS Os. 1:746 (1635). Then stora fattigdom som går på Lndet. RARP 4:322 (1650). Henness son .. är af dhenna blodhsott som här gåår i swängh dödh blefwen. VDAkt. 1679, nr 368. Koleran gick .. häftigt i Norrköping. DE GEER Minn. 1:134 (1892).
[GÅ I.9]
9) om våg l. bölja, ävensom om hav l. sjö l. annat större vattendrag: vara i (mer l. mindre) häftig rörelse (på grund av vindens invärkan), svalla; röra sig i böljor l. vågor; ofta i förb. gå i vågor (om sjö o. d.), ävensom med adjektivisk predikatsfyllnad i sådana uttr. som sjön går hög l. vit o. d.; äv. bildl., särsk., om för vinden vajande sädesfält, upprörda, svallande känslor o.d. Thå blååste it stoort wädher, och wååghen begynte gåå. Joh 6:18 (NT 1526). Sjön gick ganska hög. LANDELL Bligh 17 (1795). Yppiga kornfält gå i långhänsvallande vågor. STAGNELIUS (SVS) 3:66 (1817). Nu Solundarö / står ut våg som går hvit. TEGNÉR (WB) 5:70 (1825). Landet går i vågiga, skogsklädda kullar. WACHTMEISTER qmedelhSk. 73 (1884). En svår dyning (hade) börjat gå på kvällen. MELIN VikSaga 72 (1910).
[GÅ I.10]
10) om arbetande maskindel l. mekanism, maskin l. mekanisk inträttning, arbetsredskap l. värktyg, fabrik l. industriellt värk o. d.: vara i rörelse l. i ågng 8för sitt avsedda ändamål); drivas, vara i drift; fungera; äv bildl. om mun (ss. "pratkvarn"), ävensom om armar (händer) l. fötter. Armarna gå som lärkvingar. The skrymtare.. läta munnen gåå, och lätas wara gudheligha. OPETRI Men Fall F 7 a (1526). En qvarn.. den som skulle gåå med 2 paar stenar. RUDBECK Bref 66 (1670). Den, som skulle skrifwa breeef .. ok fant ingen pånna, som gick så wäl som han wille. COLUMBUS Ordesk. 39 (1678). Föttren gå på honom (dvs. ölänningen) fortare än på den större (skånska hästen). . LINNÉ Skr. 5:123 (1732). Den tid af året som Bränneriet ej går. VexjöBl. 1838 nr 27, s. 4. Huru flitigt gick ej den lilla krattan på sandgången. WETTERBERGH Penning. 235 (1847). Munnen gick på henne, som käpp i hjul. WIGSTRÖM Folkd. 2.256 (1881). Fast det var mycket sent, gingo ännu alla spinnrockarna. HEIDENSTAM folkung. 2:235 (1907). () med direkt obj.: producera, fabricera. Hwad Sågeqwarner hafwer gångit om Wintren, uthföres till Siös uthi yttersta Wintren och föret. BRAHE Oec. 101 (1581). – särsk.
[GÅ I.10.a]
a) (förr) i uttr. gående (gångande), värk, kvarn o. d., o vattenhjul tillika med av ett dylikt drivna maskiner o. d. Een gångande quern haffwer presthen y Herene. Skara Stift Jordeb. 42 (1540). Sag-ån i Västmanland .. gagnarr flere gångande Verk. FISCHERSTRÖM Mäl. 330 (1785). (Det är vid anläggning av stångjärnssmedjor) af synnerlig vigt, att .. det så kallade gångande verket blir så litet som möjligt beroende af vattenglod eller vattenminskning. ÅKERMAN Stångj. 7 (1839). L VerA IV. 4:45 (1905, 1909)
[GÅ I.10.b]
b) med prepositionbestämning som anger drivkraft o. d.; äv, (i sht tekn. med personsubj.: driva maskin l. fabrik o. d. med en viss drivkraft o. d. Hwadh tu merhe så byggie kunne, som ginge medh watnedt, wåre Oss en stor fordell. GR 19:161 (1548). Maskin, som går med ånga. BERNDTSON (1880). Att gå med bläster i stälet för naturligt drag (vid pulveldning). TT (1898). Allm. s. 254.
[GÅ I.10.c]
c) med adjektivisk predikatsfyllnad (l. mot en dylik svarande adverbial). Vid sågens förande tillbaka, angripas fibrerna föga af tandens längre, mer lutande kant. Sågen "går tom". HbPedSnick. 74 (1890). Det skrapande ljudet från enN slipsten, som går torr. HEIDENSTAM Skog. 220 (1904). – särsk. (i sht tekn.) i uttr. gå varm(t), om lager i maskin: upphettas för starkt gm friktion; ofta i överförd anv. om maskinhjul, jränvägsvagn, maskin o. d., ävensom bildl. UGGLA Skeppsb. SvFröSjölex. (1856). Det (befanns) att postvagnen .. gått varm. LD 1904, nr 264, nr 264, s. 3. Vid .. otillräcklig smörjning inträffar lätt att "hjulen gå varmt". 2 UB 9:236 (1905). Allt går på Svenska Turistföre-. ningens expedition) i säkra gängor utan att gnissla eller gå varmt. Tur Å 1914, s. 332.
[GÅ I.10.d]
d) om nyckel, dyrk o. d.: passa i l. till lås; (kunna) öppna (lås). ALMQVIST G Mim. 3:141 (1842). Man hade fått fatt i en nyckel som gick. ÖDMAN Vår D 1:63 (1884, 1887)
[GÅ I.11]
11) om puls, bröst o. d.: arbete; äv. om andhämtning o. d.; i sht med bestämning som anger att värksamheten hos organet i fråga är stegrad utöver det normala; äv. (i sht vard.) emfatiskt: arbeta hastigt l. häftigt. Pulsen gick (på den sårade), som wanligit är för mig sielf. ConsAcAboP 3:97 (1665). Bröstet går på henne af frucktan. WIDEGREN (1788). Näsbororne äro (vid lungröta hos häst) utspärrade och flanderne gå häftigt. VexjöBl. 1825, nr 14, s. 1. Hennes andedräkt gick jämnare. GEIJERSTAM FattFolk 1:49 (1884).
[GÅ I.12]
12) om musikinstrument l. annan ljudalstrande apparat l. inrättning: vara i vederbörlig funktion l. användning; numera nästan bl. om trumma (: "röras") l. (kyrk)klocia (:ringa), ävensom, i utvidgad anv., om åskan o. stundom om artilleripfjäs(er) (: "spela"), vidare (i sht mil.) med "musiken" ss. subj. samt ngn gg om det vid sång l. musik alstrade ljudet; förr äv. gå i (full) svang. Basunens liwdh gick och wardt iw starckare. 2 Mos. 19:19 (Bib. 1541). The trummor the ginge trummelum trummelum. Polit Vis. 212 (c. 1600). Basuner, och Cornetter, / The gå i fullan swang bland Pukor och Trompetter. STIERNHIELM Gägn. 110 (1643, 1668) Wåra canoner begyndte att gå. KKD 1:204 (1709). Fiolerna gå. BELLMAN 5: 124 (1767). Blöljorna svalla, / Åskan går. DENS. 3: 79 (1790). Strax därpå blef sjunget Te Decum och därefter gick musiken. HALLENBERG Hist. 4:777 (1794). Jagthornets toner bland klipporna gå. SÄTHERBERG Dikt. 1:q99. (1836, 1862) Man (tycker) sig höra likfärdsklockan gå öfver en theologi, som tjenat ut sin tid. KLOCKHFF ESkr. 247 (1866). Han (kunde) .. höra bjällran gå på Öbergs ko. VÄRING Vint. 18 (1927).
[GÅ I.13]
13) försiggå, äga rum, ske; göras; förrättas; utföras; bedrivas; ä.: pågå. Processen går i flygande: Ingen sak blir mer än årsgammal. DALIN Arg. 2:277 (1734, 1754) Uti den bifogade Tabellen .. är .. anfördt .. i hvad proportion Folkökningen gått. VetAH 1800, s. 76. Nu går dans uppå grönan äng. STURZEN-BECKER 6:154 (1868). Resan plägar gå på sex dagar. Kongo 1:3 (1887). Undervisningen synes hafva gått i gammaldags ortodox from. SvH 8:16 (1904). Nu var våren här på allvar, och träderleken gick flämtande i skogsdjupet. VÄRING qFrost. 284 (1926). – särsk.
[GÅ I.13.a]
a) i numera obr. anv. Emellom the Lübske .. och oss är giordh och gongen en Contract och forlijckningh. GR 11:74 (1536). Och war effter Sal. Jöns Nislons dödh arff skifte gånget. VRP 1649, s. 413. Tvert emot den gångne voteringens klara innehåll. VDAkt. 1735, nr 452.
[GÅ I.13.b]
b) ( jäg. om drev: vara i gång, pågå; äv. opers. Den af jägarne, som .. förstfår höra hundarne drifva, bör tillropa de öfriga: det går. HAHR HbJäg. 361 (1866). Drefvet af båda hundarne gick .. för full hals. SCHRÖDER MinnSkog 67 (1888). När skallet gick. NORDMAN Borgå Barn 169 (1906).
[GÅ I.13.c]
c) i uttr. hålla (ngt). gående, hålla (en värksamhet l. ett företag, en levandsställning o. d.) i gång, vidmakthålla; ofta mer opersonligt obj. i uttr. Hålla det gående. SVARTG1 68 (1561). I lengden kunne vij fuller intet holla kriket gående. RP 6:512 (1636). (Din mor) har väl ej velat störa dig med sina (ekonomiska) bekymmer, utan tänkt att hon skulle kunna hålla allt gående, tills du tagit din examen. LAGERLÖF Herrg. 5 (1899). Jag måste ju hålla det gående på något sätt tills pengarna hann komma. NORDSTRÖM Amer. 107 (1923).
[GÅ I.14]
14) () i uttr. det går om (ngt), det rör sig om, det är fråga om, det gäller. När thet gick om att the Swenske skulle swara för sigh war Her Thure måellöös. SVARTG1 94 (1561). Det går om en riksd(aler) (i spel). NORDFORSS (1805). SCHULTHESS 1885.
[GÅ I.15]
15) för att beteckna att ngt har en viss sträckning (l. riktning) i rummet: sträcka sig, löpa. Gatan går i norr och söder. Gropen som går omkringh staden är myckit diup och widh. BOLINUS dAGB. 17 (1666). Här går ingen väg. LINDFORS (1885). (Man) låter bindan flera gånger gå ikring armen. LOVÉN Anv. 40 (1838). Bänkar, som gingo tvärs öfver salens kortsidor. ROOS Strejk. 14 (1892).
[GÅ II]
II)
[fsv ed, lagh ganga; utgående från I 2 i; jfr den tymologiska avdeln. under ED, sbst.¹]
i uttr. gå ed, förr äv. lag, avlägga ed, svärja (särsk. inför domstol l. annan myndighet). Thesse ware the som wille gaa lag m[edh] ho[nom]. OPETRI Tb. 21 1524; uppl. 1929). Haffuer Daniell krögier .. gått ehn 12 manna edh, att han jckie .. wndandullt haffuer nokiott aff huitte Biörns godz. TbLödöse 126 (589). Then, som ransakan begiärte, .. gånge ed, at han sitt mist hafver. MB 52:q2 (Lag 1734). Sedan ed är gången, skall domaren före vittnesförhöret varna vvittnet för mened. BROOMÉ CivPr. 187 (1882). jfr () Kann han icke gåå sigh frij med en tredie manna edtt, böthe som lag förmäler. TbLödöse 19 (1587). () i utrvidgad anv. i uttr. gå löfte, avlägga (ett) löfte. MURENIUS AV 241 (1651). För att äm emr sluta i oeftergiftliga band hvarje del af lefnaden, viljen I gå Nazirens stränga löfte. WINGÅRD 2: 40 (1819).
[GÅ III]
III)
[utvecklat ur I 6; jfr särsk. I 6 b]
vara giltig; gälla (för); vara värd.
[GÅ III.1]
1) om mynt o. d.: vara gångbar l. giltig, gälla ss. (lagligt) betalningsmedel; förr ofta i förb. gå och gälla; äv. i utvidgad o. bildl. anv. Saadane mÿnt som gnagand[es] war offu[er] alt rikit. OPETRI Tb. 27 1524; uppl. 1929). Hans May:t (ville) hafva samma sedlar autoriserade, at .. gå och gälla såsom contante penningar. NORDBERG C 12 2:q514 (1740). All verldens ära och makt och rikedom och herrlighet är ett mynt som icke går i Guds rike. WALLIN 2 Pred. 1:53 (1838). Det var den tiden, då Kotzebue och Voss' "Louise" ännu gingo hos oss med tvångskurs. AHRENBERG Öst. 84 (1890). – särsk.
[GÅ III.1.a]
a) () i p. pr. med adjektivisk bet.: gångbar; kurant. Ett Hundrade Dahler i gående mynt. BoupptVäxjö 1805.
[GÅ III.1.b]
b) (vard.) oeg. i uttr. (det) får gå (för det), låt gå (för ngt), må gå, det får passera, det kan man (väl) vara med om l. (i nödfall) finna sig i "kör till"! "det må vara händt"! "topp"!; ofta mer l. mindre närmande sig till l. sammanfallande med I 13. VALERIUS 2:117 (1811). "En visa till! Käre fader Bellman! en visa till!" "Nå, får gå!" CRUSENSTOLPE Mor. 2:62 (1840). Horrn var ej hugad (för besöket); men då Martinoff var enträgen .., svarade han till sist ett ovilligt: må gå – men blott en riktigt fransk visit. AHRENBERG Haap. 77 (1894). Låt gå för militären fått husera i Stanislas' slott, men att de fått halft ruinera påfvarnas storartade aplats i Avignon är en fullkomlig skam. LEVERTIN 23:200 (!202") (1901).
[GÅ III.2]
2) om mynt l. bytesvara: gälla l. vara värd (så l. så mycket); äv. i förb. gå och gälla; numera nästan bl. i uttr. (o.gälla) för (så l. så mycket); äv. bildl. GR 1:128 (1523). J wnge H[e]r Steens tijdt nær fyreken gick for fem peni[n]ge. OPETRI Tb. 66 1525; uppl. 1929). Klippningen .. skulle gå och gälle en mark, som han var slagen oppå. HT 1910, s. 285 (1592). En öre går lijka mot (dvs. motsvarar i pänningvärde) en denning eller och två skillinger. RP 3:176 (1633). Peder falleson. haffuer vthiffuit klipingz Mynt. Ener (dvs. när) de ginge för fullt och gillt (dvs. hade sitt fulla värde). ÅngergDomb. 7/12 1636, fol. . Värdinnan hade haft tid på sig att koka theet till en frän dekokt, men det gick för fullt, ingen fäste sig dervid. WETTERHOFF Skog 2:71 (1887). Sandgrunds rödstammiga sälg, som var ofantligt rar och gick för oerhördt många points. FALK Skolp. 3 (1903).
[GÅ III.3]
3) () om handelsvara o. d.: stå (så l. så högt) i pris; om (varu)pris: vara (så l. så högt); vanl. i förb. gå och gälla. GR 4:78 (1527). (Spannmålen) må .. sälias, epter som tunnan går och giälder. Därs. 9:2 (1534). Ssåsom varorne gå och gälla annorstedes .., hafva the (dvs. revalsborna) sina varur upsatt. RP 8:q196 (1640). Betala Bergsmännerne deras tillvärkade tackjärn för det priset som det i orten gå och giäller. 2 RARP 5:437 (1727). PH 5:3234 (1752).
[GÅ III.4]
4) i uttr. (veta, komma under fund med o. d.) vad ngn går för, (veta osv.) vad ngn är värd l. hurudan han i grunden är, vilka förtjänster o. (i sht) fel han har, hurudan hans ställning är o. d.; äv. i uttr. visa o. d. vad man går för, visa vad man är värd (l. duger till) osv. HSH 3.31 (c. 1750). Jag är Kyrko-Råd, och der är bra tilfälle nog at visa hvad man går före. SCHRÖDERHEIM Fjäsk. 8 (1791). Gud och hela världen ska' få veta, hvad hon går för, det lofvar jag . GEIJERSTAM Lycklmänn. 251 (1899).
[GÅ III.5]
5) i uttr. l. (numera oftare) gå och gälla för (i modernt spr. med övergång till I 2 p κ), äv. (så)som (ngt), gälla för (ngt), (allmänt, icke sällan med orätt) anses l. räknas för att vara l. betraktas såsom (ngt). Mitt haat i Er inbillning går för kiärlek. GYLLENBORG Andr. G 2 a (1723) Ling .. ville ej gå och gälla för mer än hvad han verkligen var. STURXEN-BECKER 1: 43 (1845, 1861) Den unge mannen .. ansågs vara chefens naturrlige son, men gick för hans skyddsling. STRINDBERG TfOtr. 2:49 (1890). Han besökte ej kyrkan, han gick och gällde som fritänkare. PT 1907, nr 97 A, s. 3.
[GÅ III.6]
6) i uttr. (förr äv. gå och gälla) under (det o. det) namnet o. d. l. under namn av (det o. det), benämnas l. kallas (så l. så). DALIN Arg. 2:140 (1734, 1754) Den äldre af dessa stammar går och gäller .. under sitt egentliga och ursprungliga namn af Troll. HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 1:14 (1863). Den under namn af bomolja gående artikeln. TT 1872, s. 123. Tvifvelaktiga kompositioner, hvilka gå under titeln "äkta viner". VASENIUS Samkänsl. 89 (1901).
[GÅ IV]
IV)
[utvecklat ur I 13]
förlöpa (så l. såI; låta sig göra, lyckas; bär asig.
[GÅ IV.1]
1) förlöpa l. gestalta sig (så l. så); (pläga) ske, hända.
[GÅ IV.1.a]
a) om företag l. händelseförlopp: utveckla l. gestalta sig, förlöpa, avlöpa, utfalla (så l. så); ofta opers. o. då äv. allmännare: (pläga) ske l. hända.
GR 2:73 (1525). Lijka som tu sagdt haffuer, så gåår thet nu. Jer. 32: 24 (Bib. 1541). När illa gåår, glädher iagh migh. ASTEROPHERUS 51 (1609). Många wänner mädan wäl går. GRUBB 560 (1665). Resan har got brafv. CARL XII Bref 40 (1700). Jag har ej varit overksam i sommar, men dock har jag ej fullbordat fjärdedelen af mina öfvermodiga sommarplaner. Så går det! ATTERBOM (1810) i BrefN SkolH 135. Allt gick efter önskan. CRUSENSTOLPE Mor. 5:88 (1843). Om mor kommer hen och jag är borta, hur går det då? RYDBERG Vigg 6 (1875). Gick det på tok i Nackabyn, / var det kalas i Backabyn / och glädjen stod i tak. FRÖDING Guit. 38 (1891). Det är en klen tröst att, såsom skedde både efter 1809 och 1905, komma och säga: skönt att det gick som det gick. HEDIN 2 Varm. 18 (1914). – särsk. (vard.) i uttr. (nå) hur går det? (nå) blir det ngnting av? hur blir det? vad bestämmer du dig för? (jfr d β). "Nå, hur går det?" sade björnen. "Vill du, ellr vill du inte?" LAGERLÖF Holg. 2:117 (1907).
[GÅ IV.1.b]
b) i uttr. det går bra, dåligt, lätt, av sig själv, som en dans, fort, långsamt o. d. att (göra ngt) l. med (ngt), för att ange att värkställandet l. utförandet av ngt sker lätt (o. ledigt) l. med svårigheter, tar tid osv. RP 6:139 (1636). Med resan gick som det kunde; ty böndren hade hela vägen framåt .. lupit från sina torp. KEMPE FabritiiL 136 (1762). med mitt tillfrisknande går det långsamt. TEGNÉR (WB) 3:480 (1821). Att bespara 3,000 kronor gick af sig själft. DE GEER Minn. 2:110 (1892). "Hur har det gått med arbetet?" – "Det har gått klent," sade sonen. LAGERLÖF Holg. 2:407 (1907).
[GÅ IV.1.c]
c) opers. i uttr. det går ngn (så l. så) l. (så l. så) för ngn, för att angiva att ngn har framgång l. motgång i en strävan l. ett företag l. överhuvud i livet l. att ngt sker l. händer med honom. GR 1:126 (1523). Så warder migh gående, at huilkin som helst migh finner, han slåår migh j hiäl. 1 Mos. 4:14 (Bib. 1541; Bib. 1917: så skall ske). Den som förachtar straff och tuchtan, honom gåår sällan wäl. GRUBB 10 (1865). han omtalade .. hur det gått honom med den vackra taflan. CEDERSCHIÖLD Riehl 1:61 (1876). Der borta (i Amerika) skall det väl finnas plats / .. för den, som det gått på sned för hemma. MELIN Dikt. 1:111 (1888). Bara jag kommer bort från detta olycksaliga land, får det sedan gå mig, hur det vill. HEIDENSTAM Svensk. 1:231 (1908). () Thet går eder rätt (dvs. det är rätt åt er). Hvi taga I främmande till edra förmän? RP (1640). – jfr (): Jagh haar warit i Jern och bandh / nu snart i tu åhr fånghen / för een Jungfru af Danmarckz landh; / så är migh werlden gången. WIVALLIUS Dikt. 85 (1632).
[GÅ IV.1.d]
d) (numera i sht vard.) opers. i uttr. det går (så l. så) med ngn l. ngt, för att angiva att ngt händer l. sker med ngn l. ngt l. bilr ngns l. ngts öde l. lott o. d.; i sht med l. uttr. som innehåller en jämförelse l. med en av hur(u) inledd frågesats. Ther före gick thz och såå medh menniskione, ath hon wart daghom wärre aff then onda förgifft dieeffwlen haffde henne ingiffwit. OPETRI MenFall A 8 a (1526). Folket nedhöggs eller skingrades. På samma sätt gick det med andra brigaden. FRYXELL Ber. 6:467 (1833). Med der dikterna vet jag icke, hur det kommer att gå. FRÖDING Brev 65 (1889). Det gick med de kyrkliga festdagarna under slutet av medeltiden, som det gått med de antika under kejsartiden; de blevo generande talrika och användes illa. NILSSON FestdVard. 171 (1925). – särsk.
[GÅ IV.1.d.α]
α) i numera obr. anv. Med tich är alltijd gongit wel. Ps. 1536, s. 14. Gåår thet wel medh idhrom fadher them gamla? 1 Mos. 43:27 (Bib. 1541; Bib. 1917: Står det väl till med). med honom war illa gångett, att han måste obehållen här ifrån. HärnösDP 1664, s. 104. – jfr: Förtelia then ene then andra, huru werlden medh honom går. ROTHOVIUS 1 Pred A 3 b (1623).
[GÅ IV.1.d.β]
β) (vard.) i uttr. hur går det med (det o. det)? hur blir det med, blir det ngnting av med (det o. det)? (jfr a slutet). Huru går det med ert löfte? WESTE (1807). HAGBERG Shaksp. 10:305 (1850).
[GÅ IV.2]
2) (i sht vard.) låta sig göra; lyckas; gå för sig; i sht opers. 5 ifrån 4 går inte (vid subtraktion). Will ded ena icke gåå, såå moste ded andhra. AOXENSTIERNA Bref 4:391 (1647). Hon försökte att vara glad som förr med sina syskon, men .. det gick inte. BREMER Sysk. 1:155 (1848). En talte deras språk, så godt det gick, / Och blef förstådd, det var det undervara. CVASTRANDBERG 5:25 (1862). Reaktionen går emellertid ej alltid. SUNDBERG Mikroorg. 88 (1895). Det går så länge det går, och sen går det åt skogen, som ordspråket säger. FORSSLUND Djur 173 (1900). Det tog tid att spara ihop några hundra kronor, men det gick. LfF 1904, s. 101. Det gick ej för Daniel att somna den kvällen (då han blivit förlovad). FAHLCRANTZ Krykoh. 38 (1907). – särsk.
[GÅ IV.2.a]
a) (vard.) i uttr. det går inte för mindre (än), det är nödvändigt l. oundvändigt l. oundgängligt (med ngt), det vitt till. Det gick inte för mindre än en formlig ursäkt. Man måste vara hårdhändt med, /När det ej går för mindre. CVASTRANDBERG 1:146 (1854). Tur Å 1912, s. 92.
[GÅ IV.2.b]
b) (vard., skämts.) i uttr. den gubben går inte (se GUBBE).
[GÅ IV.2.c]
c) (vard.)
i uttr. det här går inte l. aldrig o. d., klandrande för ske i ngns upppförande l. handlande. HALLSTRÖM Than. 187 (1900). Detta går inte, Ann-Charlotte. Jag måste skiljas, så vi få gifta oss. SSIWERTZ i VeckoJ 1928, nr 36, s. 29.
[GÅ IV.2.d]
d) med (oftast konkret) saksubj. o. följt av att med inf. i akt. (förr äv. i pass.) för att angiva att den handling som uttryckes gm infinitiven kan förtagas med subjektet. SP 1780, . 4 (med passiv inf.). (Eftersom porten) icke var bommad eller låst, utan endast igenskjuten, gick den lätt att öppna. HEIDENSTAM Alienius 1:255 (1892). Slafveriets upphäfvande gick icke att genomdrifva utan ett det mest förbittrade inbördeskrig, som någonsin funnits. THYRÉN TalGAFör. 8 (1914). jfr (dialektiskt): Fast hu ä icke den aldrabästa, / Så går hu fölla the å ligga nästa. Tidsfördriif B 1 a (c. 1625).
[GÅ IV.3]
3) (i sht vard.) om affärsföretag o. d.: äbra sig; hava framgång. Skall compagniet gå, då moste förordnes een högh adelsman till Director. RP 6:674 (1636). Det (är) .. ett faktum, att teaterns program i de allra flesta fall "gå" mycket bra. GHT 1895, nr 27 B, s. 1. Gick biografen verkligen så bra, fyrtio kronor netto per dag? SJÖDIN StHjärt. 122 (1911).
[GÅ IV.4]
4) om växt: trivas, nå vederbörlig utveckling o. mognad, gå til; äv. (om nysatt planta o. d.): taga sig, slå rot o. växa. (Sv.) Trädet går. (fr.) L'abre vient. L'abre prend. NORDFORSS (1805). NYBLOM Twain 1:16 (1873). Sockerbetan går bäst på lerblandad sandmylla. VL 1893, nr 244, s. 2. Det (har) nu visat sig att jordbärshallonet kan gå i vår jordmån. SDS 1900, nr 456, s. 3. B)
[GÅ V]
V) om rörelse med framhållande av dess utgångspunkt o. i därtill sig närmast anslutande anv.
[GÅ V.1]
1)
träda l. stiga fram l. ut l. upp (ur ngt); äv.: tåga ut (ur ett land o. d.); äv. (i poesi o. högre stil) oeg. o. bildl. Then klubbo hären som seyes haffua gonget här vthaff landhet. O PETRI Kr. 38 (c. 1540). TU som af grafwen mån' vpstå, / Lät osz med lust af grafwen gå. SWEDBERG Ps. 1694, 189: 8; jfr Ps. 1819. 99: 8. Ur borgen flickan går. STAGNELIUS (SVS) 2:307 (1821). En flock af blåa sippor / Ur smultna drifvor gick. GELLERSTEDT 2 Dikt. 51 (1881). Tysta stjärnor ur hafvet gå. RYDBERG Dikt. 2:20 (1891).
[GÅ V.2]
2) mer prep. av, från l. ur, om ngt (som uppfattas ss.) mer l. mindre sinnligt-konkret: utgå från, komma från (ett ställe). Vthaff honom gick krafft som alla botadhe. Luk. 6:19 (NT 1526). (Leviatans) ande är glödhande koll, och vthu hans muun gåår loghe. Job. 41: 12 (Bib. 1541). Det minsta ord, som gick från hennes läppar, klingande i mina öron underbart ljuft. DE GEER Minn. 1:98 (1847, 1892) Gå dessa ord af hjertat? HAGBERG Shaksp. 11:7 (1851). Den stigande röken / ur tjällen går. FRÖDING Stänk 103 (1896).
[GÅ V.3]
3) () ) om skatt l. annan utskyld, tull, böter o. d.: utgå; erläggas; i sht med prep. av. GR 2:85 (1525). Bliffuer then slaghin som manat bleff, för honom gåår halff mandz boot. OPETRI Kr. 51 (c. 1540). The åhrlige uthskylder, som ther af (dvs. av hemmanet) gå böre. GR 29:88 (1559). Den toll, som af främmande gods går. RR 1638, fol. 822. RARP 6:55 (1657).
[GÅ V.4]
4) (numera föga br.) med prep. av (förr äv. efter), om färdig l. förädlad vara: komma till stånd, produceras av (så o. så mycket råvara); förr äv. om avkastning av egendom. Huru myckitt slöf effter hwar t(un)ne (malm) går. GR 19:313 (1548). Han njuter hvad som är gånget aff hans godz medan han var fången. RP 3: 134 (1633). Hon (blekte) sitt garn och öfverräknade .. huru många alnar (linneväv) det skulle gå af marken (dvs. av ett skålpund garn.) CARLÉN Bull. 1:3 (1847).
[GÅ V.5]
5) () med prep. av: komma l. härröra av (ngt); hava sitt ursprung l. sin orsak i (ngt); bero på (ngt). Huilken förskräckilse mest gåår ther aff, ath man besinnar gudz strenga wrede. OPETRI MenFall K 5 b (1526). WIDEKINDI KrijgH 882 (1671).
[GÅ VI]
VI)
[specialfall av V]
avlägsna sig från l. lämna (ngn l. ngt), ävensom i därifrån utgående anv.
[GÅ VI.1]
1)
om person (l. levande varelse överhuvud).
[GÅ VI.1.a]
a)
med mer l. mindre tydlig anslutning till I 2, dels abs., dels med prep.-adverbial: avlägsna sig, begiva sig bort, ge sig i väg, ge sig av, gå bort (från ett ställe, ofta en plats där man varit gäst l. på besök o. d.); lämna (ett ställe); äv. i förb. gå sin väg, sin(a) färde o. d. (jfr I 2 k), förr äv. sin gång (jfr I 2 i); icke sällan i förb. låta (ngn) , släppa, icke längre uppehålla l. (söka) kvarhålla (ngn); ofta samordnat med ett (vanl. föregående) komma (se KOMMA, v.). Han .. haffuer .. drenkia latid abother mwnka oc presthe som the gingo ffraa altaridh. GR 1:28 (1521). Thå gick Iesus sin wägh vth aff templet. Mat. 24: 1 (NT 1526). Höffuitzmannen gaff honom tärning och skencker, och lät honom gå. Jer. 40: 5 (Bib. 1541). Iag .. / .. gick min färde. STIERNHIELM Cup. 10 (1649, 1688) Jones tog afsked af honom och skulle gå sin gång. EKELUND Fielding 346 (1765). Gå från bordet (dvs. stiga upp o. lämna bordet efter en måltid). SCHULTHESS (1885). Sedan de flesta gästerna gått, stannde jag ibland kvar en stund. DE GEER Minn. 1:67 (1892). – särsk.
[GÅ VI.1.a.α]
α) (vard.) i ipf. i uttr. l. så gick vi (då), ss. uppmaning att bryta upp o. ge sig i väg; äv. ss. påmanande fråga: gick vi (då)? ska' vi inte ge oss i väg (nu)? "Då gick vi då!" Han reste sig ... På gatan gingo de tysta. HALLSTRÖM Sparfv. 28 (1903).
[GÅ VI.1.a.β]
β) i uttr. gå ur vägen (för ngn), icke gå ur fläcken (se resp. sbst.).
[GÅ VI.1.a.γ]
γ)
i uttr. (sådan l. sådan) ur (ett företag, särsk. en strid l. tävlan o. d.), draga sig ur l. lämna (striden ss. segrare l. besegrad osv.). Gå med heder ut striden. Tror du Marks och jag slagit oss på slafjägaryrket för att tjena gunsti' herrar som du, och sjelfva gå tomhändta ur leken? CALLERHOLM Stowe 83 (1852). Hvem säger stolt, att, om, som du, han pröfvats, / Han skulle gått med setger ur sin strid? WIRSÉN NDikt. 26 (1880).
[GÅ VI.1.a.δ]
δ)
[jfr t. geh, fr. va]
(i poetisk-retorisk stil, numera föga br.) med förbleknad bet. i imper. sg. ss. uttryck för (otålig) vrede l. harm l. förakt o. d. Gack skämmes mine Brör, Ordhittige Poeter. ÖB 17 (1712). Du leker utan blygd på deras (dvs. fädernas) helga stoft / och jollrar flärdens ord och fångar blommans doft. / Gå, jag har ingen sång för dylika bedrifter. TEGNÉR (WB) 2:76 (1812).
[GÅ VI.1.b]
b) (numera föga br.) fara l. resa bort; särsk. med prep. ur: lämna (en ort), fara l. flytta ur (ett land) l. från (ett ställe); jfr GÅ UR. Drottningen har befalt migh icke till att gå härifrån uthan hännes permision. SvBrlt. 2.7 (1687). De utur Riket gående eller der inkommande Personer. E SÄFSTRÖM (1764) i Sv Saml. 5: 195. Fort växa (näktergals-)ungarna upp, och tidigt gå de ur boet. ROSENIUS Sv Fågl. 1:5 (1913). jfr () Nähr Danmark gåår uthur felt (dvs. drager sig tillbaka från krigsskådeplatsen). AOXENSTIERNA 1:584 (1643).
[GÅ VI.1.c]
c) (i högre stil) dö, skiljas hädan, gå hädan, gå bort, lämna detta jordiska; i sht i förb. gå ur tiden, äv. ur livet, ur världen o. d. Menniskionne soon wardher gåendis såsom scriffuit är om honom. Mark. 14:21 (NT 1526; Bib. 1917: skall gå bort). Sedan han .. gått ur tiden. ADLERBETH Åm VetA 1817, s. 3. Väl dock er, I gångne! / Salige I döde! / Ej vår arma kärlek / I behöfven mer. WALLIN Vitt. 1:310 (1837). Hur länge är det nu, gref Bertram, sedan / Er faders läkare ur lifvet gick? HAGBERG Shaksp. 10:15 (1850). Den natt hon gick ur verlden. WIGSTRÖM Folkd. 2:322 (1881). Dina små barn, de gingo mest som de kommo. HALLSTRÖM Sagodr. 56 (1910).
[GÅ VI.1.d]
d) (i sht vard.) avgå från l. lämna ett ämbete l. en tjänst o. d.; äv. i förb. få gå, nödgas taga avsked, få avsked. Det naturligaste hade väl varit, att kungen behållit manderström ( konseljen) och låtit oss andra gå. DE GEER Minn. 1:251 (1892). Bankstyrelsen fick gå. SvD 1929, nr 99, s. 3.
[GÅ VI.2]
2) om post l. kommunikationsbedel (järnvägståg, ångbåt o. d.): avgå (för att utföra fastställd tur); äv. om budbärare o. d.; icke sällan äv. med målet angivet (jfr VIII). Hur dags går sista tåget? Posten går i dag åth Jönköping. RARP 6:40 (1657). Min K(ära) Hustru beder migh .., att jagh skall när jagh skrifver, eller bodh går, hälsa Eders högwijrdigheet. VDAkt. 1681, nr 396. Fartyget går kl. 7. SUNDÉN (1885).
[GÅ VI.3]
3) om brev o. d. l. med tåg l. bår o. d. befordrat gods: avsändas, avskickas; stundom övergående i bet.: befrodras; icke sällan äv. med destinationsorten angiven (jfr VIII 13 a). SVART G1 158 (1561). Att thet måtte och gå itt bref till Gen(eral) Gouverneurn i Finland. RP 8:300 (1640). Han ville ej anförtro brefvet åt sin spionerande betjänt, utan lät det helt borgerligt gå på lokalposten. CEDERSCHIÖLD Riehl 1:48 (1876); jfr I 6. jfr: Sedan brefvet är här upläset, går det til de andre Stånden, at äfven de måge deraf få del. 2 RARP I. 2:71 (1720).
[GÅ VI.4]
4) i vissa fall med saksubj. o. begreppet avlägsnande från en plats tydligt framträdande.
[GÅ VI.4.a]
a) om is: bryta upp, lossna o. ge sig i väg; äv. om timmerbråte o. d.; äv., med subjektsväxling, om isbelagt vattendrag: bliva isfri. Så snart isen begynte gåå. OxBr. 6:6 (1626). Då bröten "går". TT 1899, Byggn. s. 42. När .. budet kommer, att bäckar och älfvar "gå". TurÅ 1905, s. 90.
[GÅ VI.4.b]
b) om fast l. flytande ämne l. gas: avgå, bortgå; om gas äv.: avdunsta; numera bl. om exkrementer l. urin o. d. som på narutlig väg avlägsnas ur kroppen. Der går sådanne blod lefrer aff Brijta som karla giöpner. VRP 1645, s. 85. Det gick intet blod (vid åderlåtningen). ÅGREN Gell. 170 (1757). Recipienten ändrades och elden ökades, rökande Salt-syra gick, och blanningen kom i fluss. VetAH 1775, s. 276. Den 29 Martii .. uphörde urin aldeles at gå. Veckoskr Läk. 4:55 (1783). Hon .. lät sina behof stundom gå ofrivilligt i sängen. ASScF XIX. 10:18 (1893). – särsk. (vard.) i uttr. låta det gå (i byxorna) o. d. De vill .. icke ens bestå oss en potta, utan vi får låta't gå i spisen. HAGBERG Shaksp. 3:145 (1848). Oj, oj! Det går i byxorna! ANDERSSON Gr Dram. 242 (1886, 1910). jfr: Lät han gå något (dvs. släppte han en fjärt)? Derpå skal man känna et Svin. ANGARIUS Holberg 31 (1756).
[GÅ VI.4.c]
c) om projektil, raket o. d.: avfyras, avskjutas, avlossas, äv. om skott, kast, stöt o. d. GIRS G1 181 (c. 1630). En äldre .. student .. måttade också eftertänkeligen och lät så kastet gå. TOPELIUS Vint. I. 1:323 (1860, 1880) Just som skottet skall gå, dyker fågeln. NTIdr. 1901, julnr s. 38. När stöten går. HOLMBERG Boxas 35 (1921).
[GÅ VI.4.d]
d) i vissa förb. med prep.
[GÅ VI.4.d.α]
α) i uttr. gå ur led (se LED, ledgång osv.).
[GÅ VI.4.d.β]
β)
i uttr. gå av (äv. ur) stapeln (se STAPEL).
[GÅ VI.4.d.γ]
γ)
i uttr. gå ur (förr äv. av) ngns sinne l. håg l. minne l. ngn ur (resp. av) sinnet osv., falla ur ngns minne, falla i glömska, bortglömmas. Gudz ordh begynte meer och meer gåå them aff sinnet. OPETRI Clost. A 3 a (1528). Den visan går / I qväll ej ur mitt sinne. HAGBERG Shaksp. 10:395 (1850). Fars stränga ord ha aldrig gått ur hans minne. NYBLOM Minn. 1:54 (1904). WULFF Petrarcab. 92 (1905).
[GÅ VI.4.d.δ]
δ) i uttr. (ngn) ur händerna, förr äv. undan l. från händerna, undan ögonen (se resp. sbst.).
[GÅ VI.5]
5) sjöt.
om löst skeppsgods för att ange att det gm manövrering ändrar läge: fällas, kastas (om ankare), firas ned, firas (om segel), lossas (om tåg) o. d.; ofta i förb. låta gå (vanl. med objektet efter infinitiven; i sht i imper. ss. kommandorop: låta gå), fälla (ankar), fira (segel) osv. ROSENFELDT Tourville 25 (1698). "Låt gå årorna (styrbords åror, babords åror)!" då årorna lyftas ur tullgångarna och släpas utombords. U Flott. 1:163 (1882). Vi får allt kännas vid en massa afkortade ransoner, innan ankaret går härnäst. GHT 1905, nr 209 B, s. 3.
[GÅ VI.6]
6) (vard.) stryka med, "stryka" "ryka". Nu gick min sista tändsticka. OSCAR II I 1:23, 26 (1858, 1885) Nisse höll ut väl halfva da'n, / så gick riggen. MELIN Dikt. 1:136 (1888).
[GÅ VI.7]
7) spelt. om spelkort: (ut)spelas, kastas. Sedan Ä(ss), K(ung) gått är D(am) kommandokortet (i bridge). HlednBridge 68 (1904).
[GÅ VI.8]
8) försäljas l. avyttras (särsk. gm auktion); dels (vard.) abs., dels i uttr. gå på auktion lunder (ngn gg för) klubban, bortauktioneras Sedan Mårten Nilssons efterlemnade qvarlåtenskap gådt på Offentelig Auction. ArvsskifteVäxjö 1810. "Aderton (skilling), första, andra, tredje gången: nu går stolen!" WETTERSTEDT Mut. 271 (1832). En annan oss tillhörig mindre gård .. hade gått för klubban. BÖTTIGER 6.44 (c. 1875).
[GÅ VI.9]
9) (i sht handel.) om handelsvara o. d.: finna avsättning, låta sälja sig, gå åt. C SNOLISKY (1881) hos WARBURG Snoilsky 274. Själf hade han en viss svaghet för den goda litteraturen, sa han, men det enda som gick, så var det kärlek och detektiver. HEDBERG Guld 133 (1903). – (knappast br.) i p. pr. ss. adj.: kurant. Thenne fisk (dvs. flundran) .. är allestädes een gångande Wahra. RISINGH Landb. 92 (1671).
[GÅ VI.10]
10) med saksubj.: försvinna; upphöra; taga slut; förgå, ofta i förb. gå sin väg l. kos. Lik som hon (dvs snuvan) hastigt kom, hon geck om några da'r. LIVIN Kyrk. 1 (1871). Tyst blef sången, och sjöngs ej om, / Och glädjen, gången, ej återkom. WALLIN Vitt. 1:45 (1839). Dimman går sin väg. LAGERLÖF Holg. 1:126 (1906). Innan snön gick. BERG Sjöf. 150 (1910). () Thå wardher himmelen medh en stoor hastugheet gåendes. 2 Petr. 3: 10 (NT 1526). – särsk.
[GÅ VI.10.a]
a) (vard.) i sådana uttr. som det Stockholm som gått (l. går) o. d., det gammaldags Stockholm osv. som fått vika (l. håller på att vika) för den nya tiden med dess krav. TT 1878, s. 255. Ett gammalt rödmåladt tvåvåningsjus med torftak vid Herrgårdsgatan i Karlstad – det Karlstad "som gått". ÖDMAN VårD 1:3 (1882, 1887)
[GÅ VI.10.b]
b) i uttr. gå ur (äv. av) bruk, komma ur bruk, upphöra att brukas, icke längre användas. WIGSTRÖM Folkd. 1:235 (1880: af bruk). Den alltmer och mer ur bruk gående blekingska nationaldräkten. DE GEER Minn. 1:131 (1892).
[GÅ VI.11]
11) (vard.) utföras; "expedieras", "gå av stapeln"; ofta sammanfallande med I 13. Morgonsupen, Movitz, går. BELLMAN 3: 165 (1769, 1790) Tapto har nu gått, .. och det är tid att krypa till kojs. QUENNERSTEDT IndSold. 27 (1887); jfr I 12. Ny "Skåne-runt"-tävlan går på nästa söndag. SDS 1928, nr 228, s. 8.
[GÅ VI.12]
12) (numera ålderdomligt) om dom: avkunnas, "falla". Jönk Tb. 129 (1534). Icke strax gåår Her Biörnn beuiste med .. landz och heredzdommer, som ther wppå ähre gångitth .., ath her Biörnn hade löst byrdessrettenn på samma Fiellistorp. TbLödöse 244 (1591). Om någon Prästman blifwer .. beskylt, för en grof Last, .. blifwe han så länge wid Embetet, til des Dom går i Saken. Kyrkol. 19:21 (1886). Har gäldenär, som för bedrägligt .. förhållande .. anklagas, sig på flykt begifvit; gånge ändå dom öfver honom. SFS 1862, nr 51, s. 45.
[GÅ VI.13]
13) () med prep. . om ord l. böjningsform: ändas l. sluta på (ett ljud l. en ändelse); hava (den l. den) ändelsen. Alla the imperfecta, många præsentia, .. item några adjectiva .., hwilka gåå på oy, ois, oit, oient, pronuncierasz nu, såsom thett wore skrifuet ä, äs, ät. Pourel de Hatrize 22 (1650). ALMQVIST Amor. 84 (1839).
[GÅ VII]
VII)
[väsentligen ett specialfall av VI, stundom dock närmare anslutande sig till I]
om tiden l. ett tidsskede, människolivet o. d., tänkt ss. ngt som är stadt i jämn o. oavbruten (långsammare l. hastigare) rörelse (framåt l. bort från nuet): lida; förflyta, förrinna; löpa undan; om tidsperiod ofta (särskk. i tempus för förfluten tid): nå sitt slut, förgå; i p. pf. gången: tilländalupen, förfluten, förgången. Wårt lijff .. gåår snart sin koos, lika osm wij flughe bortt. Psalt. 90:10 (Bib. 1541). Du lefver glad til mods, allenast tiden går. NORDENFLYCHT QT 1745, s. 24. Och vintren gick, och drifvan smalt, och det var lust och vår. RUNEBERG 5:4 (1860). Älskande att låta dagen gå som den kom. F RUNEBERG (1878) hos SÖDERHJELM Runebg 2: 539. Förra hälften af det gångna århundradet. Ymer 1903, s. 51. Förhållandet blef snarare sämre än bättre med hvar dag som gick. PT 1904, nr 302, s. 3. Och du har en fullväxt dotter, .. hvad tiden går! hvad tiden går! ÖDMAN Reseb. 252 (1907). Hans bästa tid var.. gången. LUNDGREN Männ. 51 (1913). – (knappast br.) i p. pr.: löpande. Under gående Nådår. VD Akt. 1712, nr 42. FALLÉN Biogr. 7 (c. 1820).
[GÅ VIII]
VIII) om rörelse med framhävande av mål l. riktning.
[GÅ VIII.1]
1) med anslutning till I 2: (till fots) begiva sig, giva sig i väg (till ngn l. ngnstädes hän). Såsom någhon ginge medh sin nästa j skoghen til at hugga wedh. 5 Mos. 19: 5 (Bib. 1541). Bättre blij hemma medh en skam, än gåå i byy medh twåå. GRUBB 75 (1665). Prästerna skola .. gå til the Siuke. Kyrkol. 17:7 (1686). Hos Homerus gå Prinsessor efter vatn i brunnen. DALIN Hist. 1:289 (1747). Hela besättningen har gått i storbåten för att bogsera oss. STURZEN-BECKER 2:73 (1842, 1861) Ungersvennen han går sig åt staden och friar. DYBECK Runa 1843, 4: 65. Baruk och Ester ha gått till synagogan. RYDBERG Ath. 156 1876; uppl. 1859, 1866: begifvit sig). – särsk.
[GÅ VIII.1.a]
a) med prep. för: träda (in)för (ngn l. ngt); numera nästan bl. om präst, i uttr. gå för altaret (för att förrätta liturgisk tjänst). (De som tvista) må .. antingen winnläggia sigh om en godh förening .., eller gånge för rätta, och försökie ther hwar sin fördeel. SCHRODERUS Comenius 657 (1639). Din ömhet jag begär i dag för den person, / Som ämnas af min Far at gå för Erics Thron. GF GYLLENBORG Vitt. 3:105 (1783, 1797) Predikanten gick för altaret att börja gudstjensten. ALMQVIST Kap. 24 (1838).
[GÅ VIII.1.b]
b) (vard.) i uttr. gå i sjön, ån o. d., kasta sig i sjön osv. (för att beröva sig livet), dränka sig; förr äv.: av våda falla i sjön osv., drunkna. Soml(iga) tro, at han i fyllnaden sjelf gått i ån. PORTHAN BrefCalonius 440 (1797). BLANCHE Våln. 366 (1847). Till sist hade hustrun blivit så förtvivlad över alla olyckorna, att hon hade gått i sjön. LAGERLÖF Löw R 36 (1925).
[GÅ VIII.1.c]
c) bildl. i uttr. gå i graven (sällan grav) l. i sin grav, dö; äv. i överförd anv. med saksubj. JG RICHERT (1842) hos WARBURG Richert 2:150 (: i graf). Sonja hade .. för afsikt att i litterär form berätta några af sina minnen från denna tid, en plan som tyvärr gick i grafven med henne. EDGREN Kovalevsky 40 (1892). Då Ludvig XIV går i sin graf. HAHR ArkitH 407 (1902).
[GÅ VIII.1.d]
d) () i uttr. gå på sida (sido), gå avsides; äv. bildl.: göra ett (moraliskt) felsteg l. snedsprång o. d. (Hon) bad .. Påst-Kneckten at han skulle hålla något stilla, emedan hån nödgad vore at afstiga, och något på sida at gå. HUMBLA Landcr. 62 (1740). Om hon (dvs. Aurora Köningsmark) råkat gå på sido, så är det skedt med ett krönt hufvud. HC12H 1:208 (1740).
[GÅ VIII.1.e]
e) med att o. inf. l. (numera bl. i Finl.) enbart inf.: begiva sig åstad l. i väg för att (göra ngt). (Den ogudaktiges) barn skola tiggia gå. Job 20:10 (Bib. 1541). Vi gingo med hvarandra spatsera. ROLAND Minn. 35 (c. 1748). Gack att nära dem med den himmelska sanningens ord. WALLIN Rel. 1:142 (1818). Sibb, gå mjölka vår bästa ko! TOPELIUS Läsn. 7:173 (1891).
[GÅ VIII.1.f]
f)
[delvis efter motsv. anv. av fr. aller]
(i sht i skriftspr.) med att o. inf.: stå i begrepp l. just skola till att (göra ngt); numera nästan bl. i fråga om ett aktivt handlande av subjektet, i sht en muntlig l. skriftlig skildring l. framställning av ett l. annat slag. O min mor! Jag går att förlora dig. GUSTAF III 2:31 (c. 1785). En liten menlös tärna, / Som går at ta sig man, / Har mycket i sin hjerna, / Som nog bekymra kan. KELLGREN 1:112 (1788). En själ, som går att lemna verlden, / Ledsagas af klockor och sång på färden. CVASTRANDBERG 3:269 (1854). Den tankegång jag nu går att utbeckla. VASENIUS Samkänsl. 2 (1901).
[GÅ VIII.1.g]
g) (i sht vard.) gm och samordnat med ett förlj. verb som anger ändamålet l. syftet med förflyttningen; äv. med starkt förbleknad l. så godt som helt förflyktigad egen bet. När tw warder bwdhen, gack och sitt j ytersta rwmet. Luk. 14:10 (NT 1526). God natt! Jag går och lägger mig. EKEBLAD Bref 1:338 (1654). Hvad den och den, skal ja då gå och gie honom Två hundrade Ducater? BODING Mick. 37 (1741). Hon hade gått och gift sig med en fattig värmländsk löjtnant. LAGERLÖF Mårb. 301 (1922).
[GÅ VIII.2]
2) med betydelsen oftast mer l. mindre stadd på glid l. förskjuten, i en mängd fasta förb. med prep.-uttr.
[GÅ VIII.2.a]
a)
med prep.-uttr. vari ingår ett sbst. som betecknar ställe l.. plats, t. ex. gå i kyrkan l. Guds hus, gå i kloster, gå i fält, gå i skola, gå till bords, till sängs, till stols, gå i land, gå till sjöss, gå till skepps, gå till botten, gå till grunden (av ngt) (se resp. sbst.). – särsk.
[GÅ VIII.2.a.α]
α)
med prep. (förr äv. i) o. sbst. som betecknar lokal där ngn har sitt arbete l. dit han går för att förströ sig o. d. Jag skall gå på biblioteket (där jag tjänstgör resp. bedriver studier). Gå på ett kafé. Gå på torget (o. göra uppköp). Iagh gåår i krogen. ASTEROPHERUS 18 (1609). Ondt gå på krogen vthan mynt. GRUBB 119 (1685). Vid 60 år går han äfven så gerna på theatern som förr vid 20 år. GJEHRENSVÄRD Dagb. 1:142 (1776). Professor (P.G.) Cederschiöld träffade jag en moment, innan jag gick på rikssalen. LILJECRONA Riksd Kul. 31 (1840; om riksdagsman).
[GÅ VIII.2.a.β]
β) (vard.) elliptiskt i uttr. som gå privat, taga enskild undervisning. För dem, som icke gå privatim. VD Akt. 1781, nr 588.
[GÅ VIII.2.b]
b) ) sjöt. i uttr. gå till segels, äv. under segel, gå till ankars (se resp. sbst.).
[GÅ VIII.2.c]
c) i uttr. gå under (äv.
[GÅ VIII.2.i]
i) vapen (se VAPEN).
[GÅ VIII.2.d]
d)
i uttr. gå i gevär (se GEVÄR 1 b β).
[GÅ VIII.2.e]
e)
med prep.-uttr. vari ingår ett sbst. som betecknar handling l. värksamhet, företag l. förrättning o. d., t. ex. gå i tjänst, gå i l. till gifte
l. äktenskap (med ngn), gå i strejk, gå i träning, gå till strid l. kamp (mot), gå till anfall l. till storms, gå till råds l. i underhandling (med n hgn), gå till skrift, till nattvarden, gå i predikan, gå till vila l. ro (se resp. sbst.). --särsk. med prep. o. sbst. som betecknar ngns arbete l. sysselsättning l. nöje, förströelse o. d. vari ngn deltager. Gå på föreläsning. Gå på bal. Du Moors-Grijser, / Du äst nappast afwänd än från Tissarne; / Och wilst gå på frijerij? STIERNHIELM Cup. 8 (1649, 1668; till Cupido). Wij måste gå på arbet både dag och natt. KKD 3: 112 (1710). Har jag icke också gått på ett filosofiskt kollegium, trorr du. WIKNER Lifsfr. 1:96 (1866). Det blef tid för .. (lektorn) att gå på sina lektioner. SÖDERHJELM Runebg 2.11 (1906).
[GÅ VIII.2.f]
f) i uttr. gå i borgen, förr äv. loven, löfte (för) (se resp. sbst.); äv. gå i god, förr äv. gå god för (se GOD 15)
[GÅ VIII.2.g]
g)
i uttr. gå i förlag, i förskott, i utläggning (för ngn) (se resp. sbst.).
[GÅ VIII.2.h]
h)
i uttr. gå i förbund l. kompani (med ngn) (se resp. sbst.).
[GÅ VIII.2.i]
i)
i uttr. gå i författning om (se FÖRFATTNING 3 b).
[GÅ VIII.2.j]
j) i gå till boks med (se BOK, sbst.² 1 b β).
[GÅ VIII.2.k]
k)
i uttr. (ngn l. ngt) till mötes, ngn gg i möte (se MÖTE).
[GÅ VIII.2.l]
l)
i uttr. gå till rygga; med personsubj. (se RYGG).
[GÅ VIII.2.m]
m)
i uttr. (ngn) under ögonen; med per – sonsubj. (se ÖGA).
[GÅ VIII.2.n]
n)
i uttr. (ngn) till handa (se HAND).
[GÅ VIII.2.o]
o)
i uttr. gå till värka (se VÄRK, arbete).
[GÅ VIII.2.p]
p)
i uttr. gå till äbga, förr äv. till vägs (se VÄG.)
[GÅ VIII.2.q]
q)
i vissa uttr. med mer l. mindre framträdande bibegrepp av ett (slut)resultat.
[GÅ VIII.2.q.α]
α) i uttr. gå vill l. vilse, fel, galetw o. d., förr äv. miste (jfr γ) , förirra sig, komma på fel stråt; äv. oeg. o. bildl. Mitt folck är wordet lijka som en borttapat hiord, theras Heerdar haffua förfördt them, och lätit them wikko gå på berghomen. Jer. 50:6 (Bib. 1541). Tå han nu sså talade thill Anders Smålening, förnam han wäll att han hade gått fheeltt. BRAHE Kr. 51 (c. 1585). I lärer om personen vilse gå. KOLMODIN QvSp. 1:12 (1732). Det är vanligt att rykten gå miste i något. ALMQVIST AmH 2:102 (1840). Vid besök i poliskammaren är man frestad att tro sig gå vilse genom den humanitet, som der möter en. Stridsropet 1884, nr 4, s. 4.
[GÅ VIII.2.q.β]
β) i uttr. gå fri (för l. från) undgå att bliva fast, undanslippa, icke råka ut (för) l. drabbas (av ngt); äv. (i sht sjöt) gå klar (ngt), icke törna mot (ngt); äv. med saksubj. De Fattige fasna (dvs. fastna), besnärias; / Stolte och store gå frij. STIERNHIELM Herc. 258 (1648, 1668) Från ett så stort misstag hade Schröter .. kunnat gå fri. (CAVALLIN o.) LYSANDER 439 (1879). Vers och kdiktion gå ej alldeles fria för anmärkningar. SÖDERHJELM Runebg. 2:382 (1906). Nio sandsäckar måste kastas överbord, för att (Andrés luftballong) "Örnen" skall gå klar klipporna i lä. HEDIN Pol 2:571 (1911).
[GÅ VIII.2.q.γ]
γ) i uttr. gå miste (jfr under α), mista, förlora, icke få (se MISTE).
[GÅ VIII.2.q.δ]
δ)
i uttr. (ngt) kvitt (se KVITT).
[GÅ VIII.2.q.ε]
ε)
i uttr. gå bet (se BET, sbst.⁷ 1 e).
[GÅ VIII.2.q.ζ]
ζ)
i uttr. gå bankrutt (jfr BANKRUTT, sbst.¹ III), bliva bankrutt l. konkursmässig (äv. bildl.), gå i konkurs, göra konkurs. Oss emellan sagt, så har jag gått bankrutt på det. HEDBERG Guld 56 (1903). (Bolaget) måste gå i konkurs. LfF 1913, s. 90.
[GÅ VIII.3]
3) (föga br.) i fråga om (jämförelsevis) längre färd l. resa: fara, resa. Dronningen skall snart gå åt Skåne. EKEBLAD Bref 2.90 (1658). Tvenne engelsmän äro gångna till Paris för att underhandla om fångars utväxling. GEIJER (1810) i MoB 7:140. Gå på resor. LoW (1862). Vid den tidpunkt, då de Svarta .. fingo makten i Florens, var Dante .. gången i beskickning till Rom för den hvita Signorians räkning. LIDFORSS Dante II. 3:84w (1902).
[GÅ VIII.4]
4) med prep. , äv. åt l. till, förr äv. för, om armé l. trupp(er) l. armébefälhavare: marschera l. tåga på l. till (en ort), styra kosan (dit l. dit). RP 5:172 (1635:uppå). Dee 2 sqvadroner, som skole gå ådt Tysklandh. Därs. 6:566 (1636). Sean ginge wij för Rappin. Bolinus Dagb. 91 (1675). FeltMarschallen Henric Horn .. war gången til Hamburgh. SPEGEL Dagb. 29 (1680). Trupperna skulle .. gå på Paris. LAURIN Våld 224 (1910).
[GÅ VIII.5]
5) med prep. till l. (i sht sjöt.) på (särsk. i fråga om regelbundna turer till viss ort), äv. åt, om fartyg l. dess befälhavare (o. besättning) l. passagerare å ett dylikt: segla l. resa till (en ort, ett land); sjöledes begiva sig (ngnstädes hän.) CARL XII Bref 228 (1700). bonden går med sin båt till Marsstrand och öarna där Sillen fiskas. BARCHÆUS LandthHall. 7 (1773). Skeppet .. / Gångar sig åt främmand' land. HEDBORN 1.166 (1835). (Fartygen) Elise och Furst Menschikoff, som gått på Livorno. TOPELIUS Vint I 2:345 (1860, 1880) Tisdag morgon .. kasta vi loss för att gå till Skellefteå. VeckoJ 1928, nr 29, s. 20.
[GÅ VIII.6]
6) om djur: förflytta sig (ngnstädes hän) på annat sätt än gående. (Uttern) kan .. till och med (som det säges) gå i träd. NILSSON Fauna 1:178 (1847); jfr I 3 b. De .. fingo upp en hare, hvilken .. gick rakt väster ut. Jäg. 1897, 2: 91. Att de skulle lyfta och gå till hafs. NTdr. 1901, julnr s. 38 (om svärtor).
[GÅ VIII.7]
7) hippol i uttr. gå i vädret, om häst: resa sig på bakbenen, stegra sig. EHRENGRANAT Ridsk. II 1: 62 (1836. RidI 1914, s. 11.
[GÅ VIII.8]
8) i en del mera härledda bet.
[GÅ VIII.8.a]
a)
med prep. till: vända sig till (ngn l. ngt); hänvända sig till; taga sin tillflykt till; rådfråga. Hans burmestere gaar til arffuid olson om syne betalning. OPETRI Tb. 66 1525; uppl. 1929). Skulle det så vara; så täcktes magistraten gå till det Rådstugu Rättens Protocoll som d: 5 Iunii 1727 blef hållit. VRP 3/4 (1732). Att gå till (dvs. söka få anställning i) kansliet. GEIJER (1802) i MoB 7:26. Bäfvande sist / Man går med sin brist / Till Honom, som blödde på Golgata berg. WIRSÉN Sång. 193 (1884). Den urgamla seden att i sista instans få gå till kungs. StatsvT 1901, s. 214. – särsk. i uttr. gå till sig själv l. sitt eget samvete, rannsaka l. pröva sig själv l. sitt eget samvete (för att finna o. erkänna sanna förhållandet, sina misstag l. sin skröplighet o. d.); besinna sig. HärnösDP 1662, s. 24. Orsakerne dertill, weet han sielf bäst, om han will gå till sit eigit Samweet. BoupptSthm 14/6 1670, Bil. Gå till dig sjelf: tänk på dina känslors många öfverilningar. WALLIN 2 Pred. 2:241 (1816). jfr () I offuerträdhare gåår til idhart hierta, tnecker vppå thet j förtijdhen aff ålder warit haffuer. Jes. 46:8 (Bib. 1541; Bib. 1917: besinnen eder).
[GÅ VIII.8.b]
b) i uttr. (ngn l. ngt) på livet (ngn) på halsen (se resp. sbst.).
[GÅ VIII.8.c]
c)
med prep. , om vildt djur: ge sig på, fastna för (lockbete o. d.); förr äv. om människa: (i nödfall) tillgripa l. taga till godo ll hålla till godo med (ngt till föda); äv. oeg. o. bildl.; jfr GÅ PÅ. AFZELIUS Sag. VIII. 1:36 (i handl. fr. c. 1598). gud gifve, de ville allenast ta mina creditorer an, så vore jag väl content. men de villa inte gärna gå därpå. EKEBLAD Bref 1:353 (1654). Folket gå här ej utan största nödtvång på barkbröd, behjelpa sig mest med korn- och halmbröd. LINNÉ Ungd. 2.342 (1734). Til Åkerbruks idkande hafva de (dvs. finnarna i Värmland) .. föga böjelse, och gå trögt derpå. PORTHAN 5:339 (1793). Det gifs tider om sommaren då abborren icke går på nät. STRINDBERG Blomst. 39 (1888). Örnen går på åtel. ERICSON Fågelkås. 1:135 (1906).
[GÅ VIII.8.d]
d) jäg. med prep. åå, om hund: vädra upp o. förfölja (villebråd), driva. STRINDBERG SvÖ 2:219 (1883). Han skaffade sig en hund, som han lärde gå på både hare och fågel. GEIJERSTAM Kronof. 18 (1890).
[GÅ VIII.8.e]
e) (vard.) mer prep. i: (vanl. olovandes o. i smyg) skaffa sig tillträde till (förvaringsrum l. gömma av ett l. annat slag). (Pigan hade) med en annan nykel gåt i sin matmors kista och tagit der ut peningar. ConsAcAboP 3.293 (1668). Kyssar så många, som hår i mustaschen, / De fåfänga flickorna skulle mig ge, / Förrn tillstånd de finge att gå i min låda. BRAUN Dikt 1:155 (1837). Nu var det Brundins tur att gå i fickan (dvs. sticka ahnden i sin ficka för att ta upp en present). SIWERT Sel. 1:53 (1920).
[GÅ VIII.8.f]
f) (numera bl. ngn gg arkaiserande) med prep. efter: fika l. sträva l. trakta efter (ngt), söka erhålla l. bekomma (ngt); äv.: eftersätta, jaga, söka bemäktiga sig (människa l. djur); särsk. i uttr. gå efter ngns liv, förr äv. välfärd, ära o. d., trakta efter ngns liv, sträva att l. söka omintetgöra ngns välfärd l. beröva ngn hans ära osv. Han går effter wår ära och redelighet. GR 6:222 (1529). En hoop forrädere gå honom j så motte effter hans wälfartt. Därs. 12:262 (1539). The äre alle dödhe, som gingo effter till lijff. 2 Mos. 4: 19 (Bib. 1541). Oluff Hansson i Wetterskogha, (hade) tubbat een pigha som han lenge hadhe gått efffter giordt henne druckin och besuffuit hene sedhan. RUDBECKIUS Mem Qvot. 108 b (1622). Nu förnimmes reda de som efter denna tiensten gå. RUDBECK Bref 120 (1675). O SVEBILIUS i Kalmar DP 1759, s. 70. – särsk.
[GÅ VIII.8.f.α]
α) i uttr. gå efter ngns skada l. fördärv o. d., sträva l. trakta efter ngns skada l. fördärv; gå efter ngns argesta (äv. värsta), söka skada ngn så mycket som möjligt.
The som saa listeliga gaa epther edhers och alles wores schada och fordarff. GR 2:37 (1525). Taler wäl om them som gå effter idhart argasta. Rom. 12: 14 (NT 1526; Bib. 1917: förfölja eder). MÖRK Th. 3:413 (1758). CAVALLIN (1875.
[GÅ VIII.8.f.β]
β) () i uttr. gå efter sin skada, söka få ersättning l. vederlag för liden skada. Haquon aff jenecøping skal gaa epter syn skade medh the andre som Cales boye war skilloger. O PETRI Tb. 62 1526; uppl. 1920).
[GÅ VIII.8.g]
g) med prep. till: skrida till, gripa sig an l. taga itu med (en uppgift, ett företag, en värksamhet o. d.); äv. mer prep. , i uttr. gå (rakt o. d.) på sak(en), numera bl. i fråga om muntlig l. skriftlig framställning (äv. med saksubj.): utan omsvep l. utvikningar taga upp (ett ämne) till behandling l. säga sin mening (i en fråga). Vij hade wel formodeth athij schullen oss aathsporth förra en j ginghen tiil prouesthe wall. GR 3: 260 (1526). Kongen i Påhlen .. hafwer låtz willia gå till tractats (dvs. underhandling). RARP 6:44 (1657). Jag får .. efter en så lång Förberedelse gå bus på saken. BJÖRNSTÅHL Resa 1:194 (1771). Så rustad, kunde Tessin nu gå till sitt stora värf, ombyggandet af Stockholms slott. NF 16.89 (1891). Talet gick rakt på saken. DE GEER Minn. 1:156 (1892).
[GÅ VIII.8.h]
h) (numera föga br.) med prep. till: tillträda (egendom, arv o. d.); erhålla l. bekomma (ngt ss. sin lagliga egendom). Martin gwlsmidt gaar til huset och niels mister thet. OPETRI Tb. 29 (1524;uppl. 1929). Måtte de barn som nu gå till arfvet .. på sina gamla dagar finna att språkformen i min Petrarca-bok hvarken är dem för ålderdomlig eller tillgjord! WULFF Petrarcab. 7 (1905). () Corth rwth var honom en draplig summa penninga skyllug Ther han siig dog ingenn stadz viisthe att gaa tiil sin betalning. GR 1: 217 (1524).
[GÅ VIII.8.i]
i) i uttr. gå med (ngt dit l. dit), föra (ngt, t. ex. ett värktyg, en undersökning, till den l. den punkten). Sedan drogh iag uth af processen (dvs. precessus peritonæi "bihang" till bukhinnan) så myckit som hädigt fans, och stack igenom densamma medh Nålan wensterifrån och höger åth, hwarifrån igen gick med nålan wenster åth genom den andra dheelen af prrocessen. CollMedP 8/10 1694). Munken Simeon från Durham .. går med Odens Slägtregister ända til Noachs Son. LAGERBRING 1 Hist. 1:26 (1769).
[GÅ VIII.8.j]
j) med (mer l. mindre) försvagad l. undanträngd egen bet. i en mängd fasta förb. med prep.-uttr.
[GÅ VIII.8.j.α]
α) i uttr. gå till botten, i (förr äv. till) grund, i putten, i sank, i kvav (se resp. sbst.).
[GÅ VIII.8.j.β]
β)
i uttr. (ngn) till hjärtat l. till sinnes, göra starkt intryck på (ngn); djupt gripa (ngn); kännas svårt l. tungt l. bittert (för ngn); äv. i uttr. låta (ngt) gå sig till hjärtat, ofta: behjärta, besinna.
GR 1:25 (1521). Bedh en galen man haff intet rådh, ty thet gåår honom intet til hiertat. Syr. 8: 17 (Bib. 1541). (Prästen skall) gifwa granna acht uppå, huru then brotzliga låter sin synd gåå sigh till hiertat. KOF II. 2:29 (c. 1655). Först och främst gick mig min Mans förlust hierteligen til Sinnes. LAGERSTRÖM Bunyan 2:56 (1727). Er dotters död mig djupt till hjertat går. HAGBERG Shaksp. 2:102 (1847).
[GÅ VIII.8.j.γ]
γ) i uttr. gå i dagen (se DAG II 5 a α).
[GÅ VIII.8.j.δ]
δ)
i uttr. gå i lås (se LÅS).
[GÅ VIII.8.j.ε]
ε)
i uttr. gå över scenen l tiljan o. d., äv. (vard.) enbart , om teaterpjäs o. d.: uppföras, spelas, "ges". Både "Kan ej" och "Kungarne på Salamis" hafva med stort bifall gått öfver scenen. NF 14:46 (1890). "Ett Handelshus" gick kväll efter kväll en lång tid för fulla hus. HELLANDER Teat. 186 (1898).
[GÅ VIII.8.j.ζ]
ζ) om växt, i en del uttr., särsk. gå i ax, i blom, i brodd, i frukt, i frö, i knopp, i lägg, i rev l. vippa (se resp. sbst.).
[GÅ VIII.8.j.η]
η) (numera knappast br.) i uttr. gå i (förr äv. till) aska, gå i rök l. lågor (äv. brand), förstöras gm eld(svåda); gå i rök äv. bildl.: gå upp i rök, fördunsta, bliva till intet.
Tre fierdedehlar af staden .. gick till aska. BtHforsH 3:25 (1656). Han .. gör sig stora förhoppningar, som sedan oftast gå i rök. G WENNERBERG (1838) hos TAUBE Wennerbg. 1:57. Fyra kojor som gått i aska. BLANCHE Våln. 22 (1847). En tändande gnista, som kunde gå i brand vid första lägliga tillfälle. Jäg. 1897, 2:54 Sedan fästningen gått i lågor. SvH 5:541 (1906).
[GÅ VIII.8.j.θ]
θ) i uttr. gå i ett (med), bilda en enhet l. hänga samman (med); gå i stycke (med), passa ihop, låta sig förena (med). KÖNIG Mec. 85 (1752). Patriotism och affärer äro två skilda saker, som ej gå riktigt bra i styck. SDS 1895, nr 272, s. 2. Trädgården, som går i ett med parken, var föremål för friherrinnans stora intresse. WRANGEL MvSchwerin 31 (1912).
[GÅ VIII.8.j.ι]
ι) i uttr. gå till rygga; med saksubj. (se RYGG).
[GÅ VIII.8.j.κ]
κ)
i uttr. (ngn) under ögonen; med saksubj. (se ÖGA).
[GÅ VIII.8.j.λ]
λ)
i uttr. gå till ända (ngn gg sin ända), äv. (numera knappast br.) till slut, nå sitt slut, upphöra, taga slut; om kontrakt o. d.: utlöpa. Thet förra åhr nu slutit är, / Och gångit til sin ända. Ps. 1695, 137:1 jfr VII Min förunta tjenstledighet går til slut i medlet af nästa månad. VDAkt. 1800, nr 294. DE GEER Minn. 1:115 (1892).
[GÅ VIII.8.j.μ]
μ) i uttr. (ngn så l. så, i sht väl, illa) i hand l. i händer (se HAND).
[GÅ VIII.8.j.ν]
ν)
i uttr. gå i arv, i delning, skifte (dvs. delning) (jfr o) l. byte l. till bytes, gå i köp, i betalning, i mät l. till utmätning, gå till salu (se resp. sbst.). [warning: ett mom. glömt]
[GÅ VIII.8.j.ο]
ο
i uttr. gå i l. på tur, i skifte (dvs. tur; jfr ν) (se resp. sbst.).
[GÅ VIII.8.j.π]
π
i uttr. gå i ävrkställighet, förr äv. i värket, gå i fullbordan (se resp. sbst.).
[GÅ VIII.8.j.ρ]
ρ
i uttr. gå sönder, i kras, i bitar, i stycken o. d., sprängas l. splittras l. smulas sönder o. d. (i bitar); äv. bildl. Krukan som han vthaff llerena giorde, gick honom sönder j henderna. Jer. 18: 4 (Bib. 1541). Lycka och Glaas, går snart i kraas. GRUBB 472 (1665). At berget vid påkommande hetta spricker, samt går i flagor och skärfvor. WALLNER Kol. 8 (1746). Jag kan gå i flinta nrä jag tänker på hvad jag sett här denna loycksaliga aftonstund. LANGE Luba 102 (1889). En hvar, som kände förhållandena (i Österrike), ansåg sig kunna förutspå, att denna blandning af trosbekännelser, folk och raser vid första törn måste gå i stycken. PT 1910, nr 193 A, s. 2.
[GÅ VIII.8.j.ς]
σ i uttr. gå loss, äv. lös, lossna, gå upp; gå åtskils l. isär, skiljas åt. (Den opererade) gåssen (har) .. intett welat liggia stilla, så att banden esomofftast ginge lösa. HdlCollMed. 1692, s. 287. Huru än meningarna i många afseenden gått åtskils, alla hafva dpck på något sätt medverkat till utgången. VASENIUS FrihMorg. 7 (1905).
[GÅ VIII.8.j.τ]
τ i uttr. gå förlorad l. till spillo, förloras, förspillas, förstöras, bliva till intet. Alt skal gå til spillo. DALIN Arg. 2:224 (1734, 1754) Detta tillfälle gick förloradt. ADLERBETH Ant. 1:40 (c. 1792). Konungens tal, som framfördes med så ljudlig stämma, att ej en stafvelse gick förlorad. ODHNER G3 1:142 (1885). Mycket af naturens skönhet och lif går till spillo. GEIJERSTAM Hallin VI (1901).
[GÅ VIII.8.j.υ]
υ) i uttr. gå om intet (förr äv. till intet), äv. (vard.) gå i slint, om strävan l. bemädande: bliva utan resultat, misslyckas; omintetgöras. Fiendernes arglistigheter, försåt och machinationer .. wore gångne til inthet. RARP 6:287 (1658). Hans anslag gingo om intet. WIDEGREN (1788). Denna småaktiga oppositionsrörelse i Ståndet gick i slint. GEIJER Brev 252 (1829).
[GÅ VIII.9]
9) om person: i en värksamhet l. ett förehavande, ett yttrande o. d. fortskrida (till en viss gräns) l. sträcka sig (så l. så långt); ofta i uttr. gå för långt (för äv. för vida), överskrida de gränser som sunda förnuftet, anständigheten l. billigheten o. d. föreskriver. RA 3:19 (1593). Ey må Hof-Rätten.. uti Executions-måhl gå vidare, än Hof-Rätten tilkommer. ABRAHAMSSON 235 (1726). Sophi gick något för långt i .. sin passion för musiken. KEXÉL 2:42 (1781). Folket skulle kunna gå till ytterligheter, om det .. intalades, att ni visade er, för att håna den allmänna hänryckningen. CRUSENSTOLPE Mor. 2:160 (1840). Jag (skulle) draga mig för, att gå så långt som att säja att det existerande universum är det sämsta av alla tänkbara. WULFF Leopardi 163 (1913). – särsk.
[GÅ VIII.9.a]
a) i uttr. gå långt (förr äv. vida), nå l. hinna långt (i en strävan l. inom ett värksamhetsområde l. överhuvud i livet). Om hon skulle lagt sig på någon nyttig handöfning, hade hon der med gått ganska vida. DALIN Arg. 1: nr 3, s. 5 (1732). Inom året hade han köpt två aktier i fabriken och vid sista bolagsstämman blef han vald till revisorssuppleant. – Den mannen kommer att gå långt. STRINDBERG Fjerd. 87 (1877).
[GÅ VIII.9.b]
b) sträcka sig (så l. så långt) i ett erbjudande l. medgivande o. d.; ställa sig tillmötesgående (så långt som möjligt). Erchiebispen och Brunius sadhe: Wij skole gå så långt wij kunna. RARP 4:548 (1651). Det högsta pris hvartil vi vilje gå (vid bokauktionen). PORTHAN BrefSamt. 1:181 (1791). ANNERSTEDT Rudbeck Bref LXXII (1899).
[GÅ VIII.9.c]
c) i uttr. gå vidare, fortsätta l. fortfara (med ett företag, en redogörelse, berättelse o. d.). NORDBERG C 12 1:165 (1740). Allt inskränkte sig till vexlade diplomatiska noter innan man geck vidare. WINGÅRD Minn. 7:6 (1847). Jag nämmnde nyss något om våra Beduiner, och innan jag går vidare, vill jag skrifva några ord om detta egendomliga folk. BESKOW Res. 88 (1861).
[GÅ VIII.9.d]
d) i uttr. (så l. så) högt l. djupt, om sångare l. sångerska med avs. på den högsta resp. lägsta ton som han l. hon kan taga. (Förste tenoren) pröfvarr, hur högt han kan gå med bröströst i qväll. WENNERBERG 2:LXI (1882).
[GÅ VIII.10]
10) om resa, färd o. d.: ställas (dit l. dit). Ifrån Strömsholm gick resan til Örebro. NORDBERG C12 1:54 (1740). Långt, långt i väster gick färden. FRÖDING Guit. 108 (1891).
[GÅ VIII.11]
11) (numera föga br.) opers. med prep. till: komma till (strid, tvist, avgörande o. d.). Tå thet gick til slags, bleffui ther någhre fåå Iudar slaghne. 2Mack. 12:34 (Bib. 1541). När det gick till drabbning. STRINNHOLM Hist. 1:37 (1834). Af rådsprotokollet ser man icke att det gått till omröstning. MALMSTRÖM Hist. 1:275 (1855).
[GÅ VIII.12]
12) om väg, gata o. d., äv. dörr, port o. d.: föra, leda (ngnstädes här); i sht med prep. till, äv. åt; med åt stundom (om fönster o. d.): vetta åt (ett visst håll). Twå wäghar, Then ene gåår til Bethel, och then andre til Gibea. Dom. 20:31 (Bib. 1541). Thenna gränden går åt torget. LIND (1749). Hans fönster går åt trädgården! ENVALLSSON Svartsj Älsk. 53 (1790). (Rummet) hade blott en dörr, hvilken gick till sängkammaren. DE GEER Hjertkl. 145 (1841). Här måtte barnen ha skilts åt, för det gick spår åt två håll. LAGERLÖF Holg. 1:51 (1906).
[GÅ VIII.13]
13) med saksubj. (jfr dock c): komma (dit l. dit); taga vägen (ngnstädes hän); stundom: skickas, sändas. Det som går och giutes öfwer Brädden. VERELIUS 31 (1681). Denna svenska Ordboken går nu i Allmänhetens händer. SAHLSTEDT Föret. 2. (1773). Bränvinet gick i vrångstrupen KELLGREN (SVS) 6:252 (1789). Hennes blickar .. uttryckte (icke) .. mycken sorg, .. och stundom gingo de åt sidan. ALMQVIST DrJ 57 (1834). De hade låtit gå budkafvel till de aflägsnaste delar af socknen. TOPELIUS Vint. I. 2:129 (1867, 1880) Han afslog de kallelser, som från från flere universitet gingo till honom. NF 16:680 (1892). (Jägaren) rycker till, och skottet går i stranden. ENGSTRÖM Lif 106 (1907). – särsk.
[GÅ VIII.13.a]
a) (i sht handel.) om ngt sakligt-konkret: föras; bäras; transporteras; särsk. om gods l. vara: skickas, forslas, äv.: destineras (dit l. dit). Haffver jagh .. rådt honom, att hann M(in) K(äre) B(roders) span()ll opå Righa schall gå latha. OxBr. 5:254 (1623). De Penteliska och Hymettiska stenbrotten (gåvo) vackra marmor-arter, som äfven gingo utomlands. PALMBLAD Fornk. 2.491 (1845). Hvad gör ni med dem (dvs. sköldpaddorna)? – Somliga gå till Newyork, men de mesta slaktas här (i Key West) på bryggan. NYBLOM Golfstr. 71 (1911).
[GÅ VIII.13.b]
b) med prep. till, om rättsfråga l. annat ärende: hänskjutas l. hänvisas till (ngn i o. för avgörande l. till en viss instans). 2 RARP 4:30 (1726). Emedan mål af högre betydenhet och vaden i de ringare från magistraten gingo till den kejserliga Ståthållaren (i Rom). STRIINNHOLM Hist. 3:769 (1848). HILDEBRAND Statsförf. 621 (1896).
[GÅ VIII.13.c]
c) (vard.) falla, ramla; äv. om person. En med ett brädes hörn mig stöter brun och blå. / En rör Piruk och hatt, att de i lorten gåå. CÜBEN Boileau Sat. 32 (1722). Halfrusig syntes någ mången, men ingen gick under bordet. STRINDBERG N SvÖ 1:120 (1906). – särsk. (i sht sjöt.) i uttr. gå över bord, falla i sjön (från fartyg). Masten som gått öfwer Bord. ROSENFELDT Tourville 99 (1698).
[GÅ VIII.13.d]
d) i uttr. (ngn) åt l. i huvudet (i sht vard.), om rus(dryck) l. svindlande framgång l. lycka o. d.: stiga (ngn) åt huvudet; (ngn) i ögonen (föga br.) , om gråt, tårar: stiga, träda (ngn) i ögonen; (ngn) i benen (vard.). om rus(dryck) o. d.: slå sig på l. sätta sig i benen på (ngn); (ngn) i nääsan (vard.), kännas väl starkt för (ngn, (ngn) i magen (vard.), djupt uppröra o. harma (ngn), kännas smärtsamt o. bittert för (ngn; (ngn) i blodet, bliva ett med (ngns) väsen. Tårana (begynte) til at gå henne i ögona. HORN Lefv. 31 (c. 1657; qrättat efter hskr.). Punschen går dej åt hufvudet. JOLIN Smädeskr. 85 (1863). Rudolf (till sin hustru): .. du gör allt, hvad jag vill, om det också är orimligt .. Vendla. Fy, Rudolf, så du pratar! Jag kan bli riktigt ond. Rudolf. Det gick lillan i näsan! EDGREN Kom. 41 (1891). Det måste ju åg en hederlig men i magen att bli kallad fähund. GEIJERSTAM LycklMänn. 219 (1899). Den historiefilosofiska uppfattning .. som kanske redan gått flertalet i blodet. HECKSCHER EoH 46 (1922).
[GÅ VIII.13.e]
e) (i sht boktr.) i uttr. gå i press l. (numera föga br., ngt ålderdomligt) på tryck, om skrift o. d.: bliva tryckt, tryckas; pressläggas. Tidningen är klar att gå i press. (Han har) inthet förmådt them (dvs. sina disputationer) låta gå på tryck. ConsAcAboP 1:198 (1645). Det svenska urval ur Leopardis diktning som jag .. låter gå i präss. WULFF Leopardi 16 (1913).
[GÅ VIII.13.f]
f) (i sht kem. o. tekn.) med prep. i, om ämne: tränga in i. BERZELIUS Blåsr. 101 (1820). För Blåsrör med Soda reduceras (tellursilver). Sodan med Telluren går i kolet, silfret återstår. ASScF 1:648 (1842). TT 1899, K. s. 10.
[GÅ VIII.13.g]
g) med prep. till, om pänningar, inkomst o. d.: användas till l. på (ngt); jfr 25 a. Ansenliga summor.. (ha) redan gåt till flottans reparerande och nybyggnad. 2 RA 1: 697(1723) THYRÉN SvPol. 18 (1911).
[GÅ VIII.13.h]
h) med prep. till, om egendom o. d.: övergå till (ngn), tillfalla (ngn), komma (ngn) till del. RA 3:177 (1593). Konungadömet går till annan ätt. STRINNHOLM Hist. 1.421 (1834). Hälvten av vad jag lämnar efter mig ska gå till henne. UngaKraft. 1907, s. 61.
[GÅ VIII.14]
14) med saksubj.: nå, räcka, sträcka sig (dit l. dit, långt o. d.); stiga (så o. så högt); äv. med indirekt obj.; äv. i oeg. o. bildl. anv. (Han) förde migh vthi watnet, til tess thet gick migh vp til knään. Hes. 47: 4 (Bib. 1541). The andre små skip, som icke diupt gå. GR 15:165 (1543). Haartmanska böckerne gingo .. tämmel. Högt (på auktionen). PORTHAN BrefSamt. 1:163 (1789). Hans hufvudfel är en fåfänga, som går till löjlighet. LILJECRONA Riksd Kul. 37 (1840). Det utomordentliga hat, som Phariseerna visade mot Christus, .. gick så långt att de slutligen förde honom till korset. AGARDH ThSkr. 1:93 (1843, 1855) En enfärgad, mellanljus atlasklädning, som gick högt i halsen. EDGREN Lifv. 1:231 (1833). – särsk.
[GÅ VIII.14.a]
a) opers. i uttr. det går för långt, det överskrider anständighetens l. det tillbörligas l. rimligas gränser. KELLGREN 2:239 (c. 1783). Att efter tiotal af år, upprepa samma lexa, samt i likhet med Don-Quixote rida sperr mot väderqvarnar, det går för långt. SKN 1843, s. 172.
[GÅ VIII.14.b]
b) (i sht vard.) i uttr. det är långt gånget (med ngn l. ngt), ngn är illa däran (t. ex. gm sjukdom), ngn l. ngt har nått betänkligt långt "i utförsbacken" l. utvecklats betänkligt långt i en dålig riktning. Han (kände) icke igen mig i början; han sade att jag var en fiskmånglare. Det är långt gånget med honom, långt gånget. HAGBERG Shaksp. 1:324 (1847).
[GÅ VIII.14.c]
c) om tidsperiod, särsk. historiskt skede; äv. om historiskt skildring l. redogörelse för ett händelseförlopp o. d.: sträcka sig, räcka (dit l. dit). (Nya testamentet) tager sin början vid Christi födelse och går til närvarande tid. MÖLLER Kyrkoh. 1 (1774). (Geijers) mindre svenska historia går blott till Carl X. STURZEN-BECKER SvSkönl. 84 (1845).
[GÅ VIII.15]
15) om ngt som slungas l. kastas ut l. fram l. utt, t. ex. en projektil, en vattenstråle: röra sig framåt resp. uppåt (så l. så långt); äv. i överförd anv. om skjutvapen: hava en (så o. så stor) skottvidd, om en vattenkonst o. d. Hildebrand magia nat. 276 (1654). (I trädgården funnos) 3:ne watn-konster, af hwilka den ena gick 30 alnar högdt i luften. KKD 2:26 (1705). Här .. springer en vattenstråle ur jorden och går mot skyarne lika högt som träden sjelfva. ALMQVIST G Min. 2:136 (1842). Hur långt går denna kanon? AUERBACH (1909).
[GÅ VIII.16]
16) i fråga om folkslags l. folkstams, djurl. växtarts utbredningsområde åt visst håll. HOLMGREN Fogl. 97 (1867). Rörflenen .. går långt mot norden och är ett omtyckt kreatursfoder. LAHT 1893, s. 11. I Sverige går rapphönan upp till Västernorrland och Jämtland. ERICSON Fågelkås 1:143 (1906).
[GÅ VIII.17]
17) med prep. l. i, om nöd l. trångmål, sjukdom o. d.: ansätta, angripa, komma över.
[GÅ VIII.17.a]
a) mer prep. ; numera bl. (vard.) i uttr. det går ingen nöd på honom osv., övergående i bet.: det fattas honom ingenting, han far icke illa l. har ingenting att beklaga sig över o. d.; jfr GÅ PÅ. Om i höre thet oss nöd oc trong paa gaar. GR 1:31 1521; kanske ssg). Den starka sjuka, som gått på Fåren. BJÖRNSTÅHL Resa 3:100 (1778). Mig går intet ondt på. STENHAMMAR Riksd. 3:141 (1845). (Barnen) ligga där så trygga och belåtna; synbarligen går ingen nöd på dem. PT 1904, nr 206, s. 3.
[GÅ VIII.17.b]
b) med prepl i, om sjukdomsförteelse av visst slag som angriper en kropp l. kroppsdel o. d.; äv. bildl. Det gick kallbrand i såret. Waar går j minom benom. Hab. 3:16 ("4") (Bib. 1541). Den föruttnelse, som gått i den ryska statskroppen. SEGERSTDET Händ. 179 (1921, 1926)
[GÅ VIII.18]
18) med prep. , äv. (numera föga br.) till, förr äv. i, om vind: ändra riktning så att den blåser från (det o. det väderstrecket). Vinden .. gick någedt i norr. AOXENSTIERNA 2:1 (1606). Vädret gick til Norden. PORTHAN Bref Calonius 278 (1796). Vinden .. gick på nordvest. SKOGMAN Eug. 1:14 (1854).
[GÅ VIII.19]
19) rikta sig l. vara riktad (åt ett visst håll). Krafterna R', R', hvilkas riktningar äro parallela och gå åt motsatta håll. EKELUND Fys. 1:44 (1838). Hans studier gingo åt de mest olika håll. WEIBULL LundLundag. 210 (1891). Den korridor, som går till vänster. DE GEER Minn. 1:74 (1892). – särsk. (numera föga br.) med prep. : syfta på, avse, gå ut på (ngt); äv. (om plan, åtgärd o. d.): riktas l. vara riktad mot (ngn); filos. äv.: hänföra sig till (ngt). L PETRI (Ec. 19 (1559). Hwadh nu är talat .. går förnemliga på Latiniska Scholar. DENS. KO 84 b (1571). Effter detta förbund gåår recta på hånåm (dvs. dansken). RP 8: 156 (1640). Bestämd är .. viljan derigenom att hon går på ett ändamål. GEIJER I. 5:213 (1819). Ifrigare trätan blossar, / Går allt mera på person. SNOILSKY 2:100 (1881). De .. erkände sin motivering gå lika mycket på afslag (som på bifall till motionen). THYRÉN Sedl. 7 (1915).
[GÅ VIII.20]
20) (i sht jur.) i uttr. gå på (å) livet, på heder och ära o. d., om förbrytelse som medför l. kan medföra dödsstraff l. om beskyllning o. d. som antastar ngns heder osv. Man skal (icke) wara hastigh til at troo thet som går ens Mans heeder och ähro eller Lijff vppå. DomRegl. mom. 26 (c. 1540). Ingen bör i brott, som å lif gå, fällas på egen bekännelse. NEHRMAN PrCr. 66 (1759). Angripelser emot enskild man, hvilka å ära gå. SFS 1897, nr 34, s. 11. – (föga br.; jfr dock nedan) i utvidgad anv. med annat subj., i uttr. gå på livet, sätta livet i fara, föra till döden. Dock ve dig, son af Muserna, / Om du studerat Kabbala; / Det gick på blanka lifvet! TOPELIUS Ljung 58 (1880, 1889) Det är allvarligt att ha en sjukdom, som kan gå på lifvet. BESKOW Pred. 478 (1901). särsk. (vard., fullt br.) i uttr. det går (väl) inte på livet, det är (väl), inte så farligt l. allvarligt l. högviktigt o. d. Å bevars! Det går vär inte på livet heller om det skulle dröja lite över den utsatta tiden. RUNEBERG ESkr. 1:194 (c. 1836).
[GÅ VIII.21]
21) med prep. till, om sjukdom l. sjukdomsfall o. d.: hava ett förlopp som leder till (det l. det slutresultatet); särsk. i uttr. gå till hälsa, ävensom (vard.) gå till förvandling, om lik: börja upplösas. Om sider rodnade den (dvs. svullnaden) och visade sig vilja gå till bulning. VetAH 1810, s. 117. Att på ett så stort antal patienter med croup .. se så pass få fall gå till döden, torde höra till de största sällsyntheter. SD(L) 1896, nr 192, s. 13. Sår i bröstkaviteten gingo ofta till hälsa. GHT 1898, nr 263 A, s. 4. jfr: Se den ros som jorden pryder, / Huru den sin bane får / Och till sin förvandling går. LINDNER 2: 24 (c. 1790).
[GÅ VIII.22]
22) om klocka, i uttr. gå på, äv. (numera nästan bl. i Finl.) till (det l. det klockslaget), närma sig (sagda tinne), snart vara (så o. så mycket). Klockan går på nie. NORDFORSS (1805). Klockan går till tio. WESTE (1807). HERTZBERG Canth 2:5 (1886: till).
[GÅ VIII.23]
23) i fråga om innehållet i ngt, särsk. mått, vikt o. d.
[GÅ VIII.23.a]
a)
med prep. i i vissa fall , övergående i bet.: (kunna) rymmas l. innehållas l. få plats i (ett kärl l. annan behållare o. d.). Det går en halv liter på flaskan. VarRerV 45 (1538). Fyratiyo Bath gingo vthi huar kätelen. 1 Kon. 7:38 (Bib. 1541). From Fåår gå många i ett stall. GRUBB 220 (1665). En lap äter eij så mycket gröt i buken går, utan nu litet, nu litet. LINNÉ Skr. 5:122 (1732). En massiv silfverkanna hvari gick två stop. NILSSON Dagb. 86 (1816, 1879)
[GÅ VIII.23.b]
b) med prep. , om mindre måtts-, viktl. myntenhet: innehållas i l. motsvara l. vara lika med (viss större enhet av motsv. slag); stundom i utvidgad o. oeg. anv. Tolf tum gå på en fot. WESTE (1807). Man har ett ordspråk, att det går sju Judar på en Amerikan. SC 1: 355 (1820).
[GÅ VIII.24]
24) med prep i l. till: övergå i.
[GÅ VIII.24.a]
a) (gm en kemisk l. fysisk process) övergå i, förvandlas till l. i (ngt); numera nästan bl. i uttr. snön går i vatten l. i tö o. d.; äv. i utvidgad o. bildl. anv. Wedh den tijden gick snöön i watn. VDAkt 1691, nr 247. I elden går merendels all Lera til glas. WALLERIUS Min. 17 (1747). Den rätta glädjen känner sjelf sitt mått / Då yrseln går till tomhet eller leda). CVASTRANDBERG 1:211 (1857). Snön gick i tö. HEIDENSTAM Alienius 3:25 (1892). – särsk.
[GÅ VIII.24.a.α]
α) () bildl. i uttr. gå i vatten (se VATTEN).
[GÅ VIII.24.a.β]
β)
i utvidgad o. överförd anv. med konkret sakligt subj. Mitt öga går i gråt (dvs. börjar fälla tårar). BELLMAN 3: 226 (1790). Näsan gick i blod (dvs. började blöda). STRINDBERG N SvÖ 1:87 (1906). Ett sår går ej i ärr (dvs. ärras icke), om det frestas med många läkemedel. GUSTAFSSON Seneca Bref 20 (1907).
[GÅ VIII.24.b]
b) med prep. i, om färg l. om föremål med av. på dess färg: övergå l. skifta l. stöta i (den l. den färgen l. färgnyansen); äv. med prep. åt. hava en dragning åt l. nyans av (en färg). Färgen är en vacker köttfärg, som går i ljusgrönt. CAEHRENSVÄRD 12 (1782). Glaset är .. ej olikt det som af manganoxid fårs i oxidationseld, men går något mer åt blått. BERZELIUS Blååsr. 96 (1820). Katrinas lockar gingo .. för mycket i brunt, för att riktigt kunna kallas röda. ALMQVIST Grimst. 8 (1839). Heela landskapet går i blåsvart och vitt. SANDSTRÖM Nat Arb. 2:232 (1910).
[GÅ VIII.25]
25) med prep. l. till: åtgå för (ngt).
[GÅ VIII.25.a]
a) () med prep. l. till, om kostnad l. utgift: åtgå för (ngt). Then vmkost, som vpå gode kundskaffter och bespeyninger gå kan. GR 15:69 (1543). At .. till Krigz sakerne ingen ringe Summa Peninger .. går. SUFinlH 1:340 (1602). SPEGEL Sal Wijsh. 16 (1711: til kåste).
[GÅ VIII.25.b]
b) med prep. till: åtgå l. erfordras till l. för (ngt). 2 RARP 6:365 (1731). Huru mycket kläde går til en klädning? SAHLSTEDT (1773). TOPELIUS Läsn. 7:106 (1891).
[GÅ VIII.26]
26) med prep. till, i fråga om antal l. summa: uppgå l. belöpa sig till; ngn gg med prep. mot: närma sig (det l. det antalet, den l. den summan); äv. (vard.) i uttr. ngt går till pänningar, dvs. kommer att kosta "vackra slantar". Hur mycket gick auktionen till? RelCur. 381 (1682). ANtalet (böcker i biblioteket) går emot 40000 Volumer. BJÖRNSTÅHL Resa 1:475 (1883). Utstyrseln går till pengar. STRINDBERG SvÖ 2:172 (1883). Slutliga kostnaden skall .. hafva gått till tretiosex tunnor guld. NYBLOM i 3 SAH 5:159 (1890). De stora havens djup går till tusentals meter. SANDSTRÖM Nat Arb. 1:259 (1908).
[GÅ VIII.27]
27) i uttr. det går hål på (ngt,) hål uppstår l. uppkommer på l. (ngt). JUSLENIUS 287 (1745). Atossa.. fick en blöd på bröstet; på hvilken det sedan gick hål. CARLSTEDT Her. 1:489 (1832). HEDIN Pol 2.546 (1911).
Särsk. förb. I de allra flesta fall synas här föreliggande förb. utgå från I 2 o. 3; i den nedan följ. framställningen behandlas i regeln användningar som gå till dessa båda bet. under ett o. samma moment. För övr. ha förbindelserna ofta gått sina egna, självständiga vägar i fråga om bet.utbeckling; icke få bet. äro direkt övertagna från främmande spr., vanl. tyskan.
GÅ AN ⁰ ⁴.
[i allm. efter t. angehen]
jfr ANGÅ.
[GÅ AN.fb 1]
1) eg.: gå fram(åt).
[GÅ AN.fb 1.a]
a) ()
[i senare tid efter eng. go on]
(numera bl. starkt vard. med vulgär anstrykning) gå till värket, gripa sig an l. taga itu med den uppgift som man ställt sig l. som väntar en, särsk.: gå l. skrida till anfall l. angrepp. OxBr. 3:487 (1635). Då gifwes .. ett Teckn .. at hwar och en effter sin Ordre må gå an. RÅLAMB 8:71 1691; om stormandet av en fästning). Villigt gå an! MELLIN Nov. 1:303 (1846, 1865) Det är på tiden att vi går an, viskade skidlöparen. Du får hålla tre av bomberna, jag tar resten. HEMMER Kokko 136 (1920). () med prep. med: gå (så l. så) till väga med (ngt), bedriva (ngt så l. så). Dedt böör vara een orsak att atrengare gå medh saken an. RP 6:459 (1836). RUDBECKIUS Luther Cat. 118 (1667).
[GÅ AN.fb 1.b]
b) () om tid: skrida framåt, (för)lida. Tiden gick an, och han blef Commenderat till Compagniet. VDAkt. 1674, nr 202 c) () hava framgång, förkovras, blomstra. Kanske, at de 8dvs. våra inrikes tillvärkningar) förr ej kunnat gå an. DALIN Arg. 2:143 (1734, 1754) d) () gå, i fullbordan, uppfyllas? Prophetian nu wist gåår an, / Såsom spådt är om Betlehems Lan. OLOFSON Wijsam C 2 b (1635).
[GÅ AN.fb 2]
2) () antändas. Gick bandeleren an för en aff soldaterne, som höltt nähr ved munden på en halffcarthau. A OXENSTIERNA 1:101 (1622).
[GÅ AN.fb 3]
3) (vard.) häftigt l. ivrigt l. av alla krafter arbeta l. "fäkta" l. prata på l. gorma l. väsnas o. d., gå på; äv. med saksubj.: gå på med fart o. kläm, gå undan. Här vid kärleksgudens jakt) gåret an; Kön Astrild han fäller, och spänner, och skiuter. STIERNHIELM Herc. 179 (1658, 1668). Dansen gick an som ett tröskverk. STRINDBERG Hems. 82 (1887). Johan gick an (med sitt arbete), så att svetten skar skåror i ansiktet. SJÖDIN StHjärt. 274 (1911).
[GÅ AN.fb 4]
4) () gå vidare; fortsätta; äv. med saksubj. HH XVIII. 4:68 (1714). Att få rätt reda på alla de besvurne, skulle man låta saken gå an till ett uplopp. HSH 9:109 (c. 1750; ang. messeniuska sammansvärjningen).
[GÅ AN.fb 5]
5) () börja, taga sin början; sättas i gång; bryta lös; om tidsskede: ingå, inträda. H FinlH 4:270 (1556). När nu Herredagen skulle gå an. TEGEL G1 1:89 1622). (Guds-) tjänsten geck nu an. LIVIN Kyrk. 101 (1781). Innan slaget gick an. BOTIN Hist. 1:216 (1789). STRINNHOLM Vas. 2:235 (1820).
[GÅ AN.fb 6]
6) () äga rum, försiggå; ske, hända, inträffa; om beslut o. d.: värkställas, komma till utförande; tillgå, gå till (så l. såI; hända. ASTEROPHERUS 38 (1609). Krönningen skall gå an den 24 julii i tillkommande år. EKEBLAD Bref 1:27 1649; rättat efter hskr.). Om hans doom ska' gåå an, så måst han vara den förste dom lijder straff. COLUMBUS Ordesk. 9 (1678). Så går denna resan an, att den resande Christne sitter .. på camelen, men Araben .. går till fots. ENEMAN Resa 2:2 (1712). Du (hade) förvisso druckit / Giftbägarn samfält med din man, / Om den (som fasligt lätt går an), / Ej halkat ur din hand, och spruckit. LEOPOLD 2:329 (1793, 1815)
[GÅ AN.fb 7]
7) () opers.: förhålla l. gestalta sig (så l. så); med indirekt obj. Mång man går det i wärldene sälsamt / Oc olyckelig ann. BrölBesw. 442 (c. 1670).
[GÅ AN.fb 8]
8) () förlöpa; avlöpa, utfalla, gå (så l. så). BALCK Es. 181 (1603). Sedhan the sågho at thet gick icke effter theras anslagh an. SCHRODERUS Liv. 300 (1626). (Om än) alt gick efter önskan an. BRENNER Dikt. 2:48 (1714).
[GÅ AN.fb 9]
9) () avlöpa l. utfalla lyckligt (för ngn), lyckas (ngn); slå väl ut; låta sig göra, gå för sig. GIRS G1 26 (c. 1630). Han will liuga ähran af mig, som med gudz hielp eij skall gå honom ann. VDAkt. 1709, nr 278. At få hampa äller lin af hvita meliloten tyckes gå an. LINNÉ Bref I 2:242 (1761). LIJLECRONA RiksdKul. 73 (1840).
[GÅ AN.fb 10]
10) () pågå, vara i gång. Å både sijdor gick Slaget an öfwer fyra Tijmars tijdh. WIDEKINDI KrijgH 213 ("113") (1671). Storskiftet går der ann som bäst. PORTHAN BrefCalonius 369 (1797). STRINNHOLM Hist. 1:359 (1834).
[GÅ AN.fb 11]
11) kunna godkännas l. tillåtas l. tillstädjas, vara tillåten (av sunda förnuftet, lag l. sed, moral l. kovenans o. d.); kunna få passera, duga; icke möta hinder l. svårigheter; vara tillständig, passa sig; i sht ofta opers. HTSkån. 1:204 (i handl. fr. 1658). Flere sade åt mig, at det ej ginge an vara så försynt. SCHÖNBERG Bref 1:XXVI (1809). Hvad som går an på en relief .., passar icke för en stor grupp af fristående figurer. LYSANDER Föredr. 27 (1855). För dn mäktige, den kloke / Går allting an, för dem är allting lofligt. OSCAR II 2:42 (1861, 1887) Det gårr inte an, att stort folk så där rättar sig efter ett barns infall. LAGERLÖF Holg. 2:345 (1907).
[GÅ AN.fb 11.slutet]
särsk.
[GÅ AN.fb 11.a]
a) (nätt och jämt) kunna godkännas (men icke heller mera), vara passabel l. dräglig l. hjälplig nog; vara bra nog (till ngt); äv.: vara tillräcklig, förslå, räcka till; särsk. (vard.) i uttr. det går (väl) an ss. svar på en fråga hur det står till med ngn (särsk. den tilltalade) l. ngt, hur ngt utvecklar sig o. d. Michel. Herr'n mår väl, ser jag? Argan. Jo det går an. BODING Mick. 17 (1741). Min helsa går väl an. TEGNÉR (WB) 8: 446 (1837). Ja – sade Sigrid – det gick väl an innan barnen hade kommit, och vi bara hade en jungfru. O, det var ett himmelrike! SÖDERBERG Främl. 16 (1903).
[GÅ AN.fb 11.b]
b) (vard., mindre br.) i uttr. det går an att .., övergående i bet.: det är väl l. lyckligt l. tur att ... In i himmelriket vill han (dvs. en förälskad ung man) prompt, men så går det an, att Lovisa Petterkvist är van att agera ängeln med det bart huggande svärd. AGRELL Sthm 152 (1892). till 11. C. J. L. ALMQVIST "tavla ur livet" Det går an (1839) med dess mot äktenskapet fientliga tendens har givit upphov till de nu nästan bl. litteraturhistorien tillhöriga ssgrna gåran-dam, "frigjord" kvinna som lever i o. hyllar det "fria" äktenskapet, kvinna av tvetyddigt rykte, demimond o. d. (SöndN 1862, nr 00, s. 2 (: Tillsynen föver "Gårandamerna"), BJÖRMAN (1889;eng. demi-rep)), -litteratur(en), nämnda arbete o. därav framkallade följdskrifter (NF (1882)), -äktenska, "fritt" äktenskap (utan vigsel), "samvetsäktenskap" (RIDDERSTAD Samv. 3:472 (1851)). 12) () angå (se d. o. II 3), avse, röra, gälla, vidkomma. CARL IX Swar I 2 a (1606). Det, som .. går hela Rikjketz Wälfärdh ann. J CELSIUS (1687) i 2 Saml. 13: 29. Thetta gårr först och fremst osz prester ann, at wi börom lefwa såsom wi läre. SWEDBERG Cat. 283 (1709). ARNELL Scott 64 (1829). särsk. i uttr. vad (det o. det) går an, vad .. angår l. beträffar. Hwadh thenna Habors skuld går an, / Är hon ehr noghsampt vppenbar. MESSENIUS Sign. 45 (1612).
GÅ AV ⁰ ⁴, äv. UTAV ¹ ⁰⁴. jfr AVGÅ
[GÅ AV.fb 1]
1) avlägsna sig (till fots l. på annat sätt); ge sig av l. i väg; avresa; om fartyg, järnvägståg o. d.: avgå; numera bl. tillf. (fjr dock a, c, d) utom i uttr. gå av predikstolen (om präst; jfr 2. Ther medh gick hans nad aff. OPETRI Tb. 46 1525; uppl 1929). När .. Predikanten går af Predikestolen. KOF II. 1:19 (1650). Ett köpmansfartyg .. / Som denna qväll går af till Frankens kust. NICANDER 2.393 (1820). Tåget skulle gå af. TAVASTSTJERNA Förbind. 138 (1888).
[GÅ AV.fb 1.slutet]
särsk.
[GÅ AV.fb 1.a]
a) (fullt br.) i förb. gå av och an (stundom till), gå fram o. tillbaka (eg.: avlägsna sig o. åter närman sig); ofta oeg. o. bildl. Thet gick aff oc til emdh Christendomen. O PETRI Kr. 46 (c. 1540). En jungman på däcket går af och an. LYBECK Dikt. 1:61 (1890). Båtar gingo av ohc till. MELIN VikSaga 13 (1910).
[GÅ AV.fb 1.b]
b) () abs.: uppgiva en fästning; kaputilera. OPETRI Kr. 220 (c. 1540). Szå motte the tå gå aff på nåder och onåder. SVARTG1 91 (1561).
[GÅ AV.fb 1.c]
c) (numera mindre br.) jäg. om (höns)hund: gå ifrån ståndet. HAHR HbJäg. 547 (1866). BERGSTRÖM HbJagtv. 139 (1872).
[GÅ AV.fb 1.d]
d) bildl.: skilja sig från (ett företag, särsk. en kamp l. tävlan l. en svårighet, med seger, skam osv.); numera nästan bl. (fullt br.) i uttr. gå av med segern (äv. seger). GR 12:172 (1539). Tå werlden och the som henne tiena, gå aff medh toma hender. LPETRI 2 Post. 33 b (1555). När Sanning kommer framm, går Lögnen af mäd Skamm, COLUMBUS BiblW K 3 b (1676). Alla karlarne vilja ega en kvinna som ser bra ut, och den, som har största inflytandet eller är den starkaste, går i allmänhet af med segern. WESTERMARCK Äkt. 176 (1893).
[GÅ AV.fb 1.e]
e) avgå (från tjänst l. syssla); få l. taga avsked. 2 RARP I. 2:148 (1720). (Prof. Sven) Nilsson .. lärer nu hafva funnit sig föranlåten gå af. RETZIUS BlSkr. 282 (1856). DE GEER Minn. 1: 207 (1892).
[GÅ AV.fb 1.f]
f) () avlida, dö, avgå med l. genom döden; särsk. i uttr. gå av med l. igenom döden. När .. någon (byfogde) .. gåår af md döden. LReg. 283 (1676). Icke långt ther effter gick .. Isabella .. aff igenom Döden. BRASK Pufendorf Hist. 65 (1680). Lantgreven .. vill giva (mig) Öfverste Stalmestare tiensten så snart som dän gamla såm på döden ligger går af. STENBOCK (OXENSTIERNA) Brefv. 1:117 (1696). LEOPOLD 2:292 (1812, 1815).
[GÅ AV.fb 2]
2) stiga av l. ur (vagn o. d.); äv. abs. Jag körde beskedligt och gick af i backarne. NILSSON Dagb. 66 (1816, 1879) Han .. gick af vagnen. WIGSTRÖM Folkd. 1:157 (1880).
[GÅ AV.fb 3]
3) () i uttr. gå av sig, des: magra, krypa ihop, dels: ligga av sig, gå tillbaka i kunskaper, duglighet o. d. SERENIUS Qq 4 a (1734). Lärarena .., hvilka ofta vid Scholar och Gymnasier gå utaf sig, och blifva sämre än de i yngre åren varit. LÖWENHIELM PVetA 1767, s. 44. (Sv.) Gå af sig, (t.) Abnehemen. (fr.) Dépérir, maigrir. WAHRMAN (1814). ÖoL (1852).
[GÅ AV.fb 4]
4) () slutta (nedåt). På västra sidan var detta Berg mästedels äfven så brant som på notta, men på södra sidan gick det sakta af til et fält. LINNÉ githl. 227 (1745).
[GÅ AV.fb 5]
5) (numera i sht vard.) med saksubj.: lämna (ngn l ngt); ofta abs.: gå bort, försvinna, fördunsta. Sedan rusett gick af .., gick Tullnähren och skämdes. HärnösDP 1664, s. 103. Brännevinet hålles täpt, at ej kraften går af. WARG 657 (1755). Att slå en åder, så att bloden går af en, när en är i lifsnöd! STRINDBERG SvÖ 2.338 (1883). På vårarna, när isen gått av. MÅNSSON Rättf. 1:7 (1916). (knappast br.) Siwkdomen gick vthaff them. Apg. 19:12 (NT 1526; Bib. 1917: sjukdomarna veko då ifrån dem).
[GÅ AV.fb 6]
6) () om handelsvara: säljas, låta sälja sig, finna avgång l. avsättning, gå åt. Effter.. hanss handverck heruthe mehre inthet ville gå aff. OxBr. 8:339 (1638). Det skadar ej, at jag af Rosensteins Tal får dubbelt antal (exemplar): de gå nog af. PORTHAN BrefCalonius 61 (1794).
[GÅ AV.fb 7]
7) (numera föga br.) avsändas, avskickas, avgå (se d. o. 2. H. K. M:ts bref går i dag af till Här Gösta Stenbuk. OxBr. 9:624 (1645). STAGNELL J Hjernlös 23 (1756).
[GÅ AV.fb 8]
8) vika av l. lämna (vägen); äv. (föga br.) om väg: vika av, taga av; ofta bildl., förr äv. i bet.: avvika från, skilja sig från (ngt), vara olik (ngt); äv. abs. Seer man för öghonen huru offta the (dvs. krönikeskrivarna) gå aff retta wäghen i thet som är i manna minne. OPETRI Kr. 7 (c. 1540). Dher som wägen gåår uthaf til Tyndhelsöö. CARL XI AlmAnt. 200 (1691). En Andäckttig tidt så ganska vida går / Från en sann Christen af som Söder ifrån Norr. DÜBEN Boileau Sat. 86 (1722). Min ungdom vandring hejdats – af en graf! / Från den till klostrets port går vägen af. STURZEN-BECKER 6: 50 (1868). Gå av vägen. AUERBACH (1909).
[GÅ AV.fb 9]
9) (numera knappast br.; jfr dock nedan) vika (undan), falla undan, ge med sig; ge tappt. Han går ej af så lätt. LINDFORS (1815). Ho ej, på pligtens ban, går af för våld och list. WALLIN Vitt. 1:134 (c. 1830). HULTIN BergshFinl. 139 (1896).
[GÅ AV.fb 9.slutet]
särsk. (vard., fullt br.) i uttr. inte gå av för hackor (ngn riktigt "prima" l. förstklassig, kunna upptaga tävlan med l. stå sig mot l. vid jämförelse med vem l. vad det månde vara. Det är en karl som inge går av för hackor. FLORMAN BrefRetzius 54 (1839). Detta pris går icke af för små smulor. SDS 1882, nr 220, s. 2. Det här var ett hus det, som inte gick av för hackor, inte. NORDSTRÖM Amer. 251 (1923).
[GÅ AV.fb 10]
10) lossna från sin plats, falla av, springa av o. d.; slitas av, gå itu (särsk. om tråd, rep o. d.); äv. (särsk. om käpp, stolpe o. d.): brytas l. bräckas l. brista sönder i två delar l. bitar. Gå av på midten. GR 6:376 (1529). Tå han .. gaff sigh vth för Tornet, gick hans Tågh aff, så at han föll til Marken. SCHRODERUS Os. 2:735 (1635). Om ett hjul går af, stadnar hela vagnen. CARLSON Hist. 4:382 (cit. fr. 1689). Vänstra lår-benet ofvan för knäet gick tvärt af. NORDBERG C12 1:289 (1740). Vädret var .. så hvasst, att skinnet gick af ansiktet. DE GEER Minn. 1:117 (1892). (Lykt-)stolpen gick midt af, och gaslyktan gick i tusen bitar. SÖDERBERG Hist. 104 (1898).
[GÅ AV.fb 11]
11) om klädesplagg o. d.: kunna tagas l. dragas av o. d. Er hand den är för warmer, / Att Er handske ey går åf. IHOLMSTRÖM (c. 1700) i 2 Saml. 2: 106. Skorna, stövlarna gå inte av. AUERBACH (1909).
[GÅ AV.fb 12]
12) om skott: avskjutas, brinna av; om skjutvapen: avlossas, avfyras. GR 29:286 (1559). The Litower .. läta sina Feltstycker gå aff vpå the Muskowiter. PETRIUS Beskr. 2:29 (1614). Om ej skottet går af i förtid. Jäg. 1897, 2: 72.
[GÅ AV.fb 13]
13) () gå bort, gå förlorad (förngn); avhändas (ngn); förloras; avgå (se d. o. 14 b). Efter till eventyrs någre skep anten kone vara odugse, eller och eliest gåå aff. AOXENSTIERNA 1:465 (1633). När man säncker, och wäger ehwad thet är, i watn; så går så myckit af thesz rätta tyngd, och wäger så myckit minder; som sielfue watnet wäger, i samma rymbd och Storlek som tinget är, som äsnckes. STIERNHIELM Arch. Q 1 a (1644). Dhet kiöparen winner, går sälliaren aff. GRUBB 105 (1665). LINNÉ PlutoSv. 30 (1734).
[GÅ AV.fb 14]
14) avdragas (i räkning l. från ett belopp), frånräknas; avgå (se d. o. 15). Här gåå af 300,000 rixdaler i köped på kopparen. RP 4:86 (1634). (Han) viste räkna ut, hvad som geck af i tull. LIVIN Kyrk. 19 (1781). RUNEBERG ESkkr. 2:183 (1834).
[GÅ AV.fb 15]
15) () minskas; avtaga. Alth så gick friiheten deth ene åhr efter deth andre aff. H BIELKE (1593) i HSH 7:56Bredden (på gruvan) går vnderstundom aff, och vnderstundom går han till. JOHANSSON Noraskog 3:125 (i handl. fr. 1684).
[GÅ AV.fb 16]
16) () försiggå, tillgå (så l. så). Dantzer ärro icke heller förbudhne, när the gå aff medh höffuighet. ROTHOVIUS 1 Pred. C 4 a (1623). Icke bör det så gå af (vid Minervas födelse ur Jupiters huvud), som Jolgumman .. bär sig åt. RUDBECK Atl. 3:673 (1698). 17) (numera knappast br. utom i a o. b) avlöpa slutas, förlöpa, gå (så l. så); äv. med indirekt obj. Thz skal intet gå tigh så lett aff, at tu så rasar emoot Gudh. 2 Mack. 7: 19 (Bib. 1541). Resan har gått lyckligen af för oss. EKEBLAD Bref 1:409 (1655). En ringa uraktlåtenhet i våra gudaktighetsöfningar går näppeligen af utan skada. CARLING Kempis 39 (1827).
[GÅ AV.fb 16.slutet]
särsk.
[GÅ AV.fb 16.a]
a) (vard., fullt br.) i uttr. det går inta af för (äv. med) mindre, för att beteckna att ngt oundgängligen fordras l. icke kan undgås, om det skall bli ngt av l. om ngt skall komma till stånd l. ett resultat uppnås. TOPELIUS Läsn. 1:98 (1865). Går det ej af för mindre och lofvar ni göra skäl för er, så – kör frö tvåhundra! DENS. Fält. 5:175 (1867). Jag ser nu att det inte går af med mindre än att jag lofvar hjälpa din lilla skyddsling. ROOS Önsk. 44 (1892). b) (vard., fullt br.) övergående i bet.: stanna vid (det l.det). Fanny (stolt). Fattigdomen skrämmer mig inte! Hafverberg. Tacka Gud att det går af med det! HEDBERG Odåga 106 (1867). STRINDBERG GötR 172 (1904).
GÅ BACK ⁰ ⁴. tekn. o. sjöt. till I 10, om maskin, ångare, järnvägståg l. automobil o. d.: arbeta resp. förflytta sig baklänges l. i en riktning motsatt den normala; äv. om person: låta maskin osv. arbeta l. röra sig på nämnda sätt. NF 1:1411 (1876). Att öka eller sakta farten, att stanna eller gå back. TT 1894 M. s. 64 (i fråga om en motorvagn). Då turbinmaskiner till följd av sin konstruktion icke kunna "gå back". 2 UB 9:640 (1906).
GÅ BAKLÄNGES ⁰ ³~²⁰.
[GÅ BAKLÄNGES.fb 1]
1) gående förflytta sig bakåt med ryggen före; äv. allmännare: gå, draga, rycka o. d. tillbaka. Lagförsl. 313 (c. 1606). Vår Finska här, gud mättre, / Går baklängs, icke fram. RUNEBERG 2:101 (1848).
[GÅ BAKLÄNGES.fb 2]
2) (vard.) i uttr. det går baklänges för ngn, ngns ställning, affärer o. d. försämras. Ni måste väl sielf hafva något begrep om alt detta, efter Ni varit Kiöpman, fast än det gådt baklänges för Er igenom egna felaktigheter. SÄFSTRÖM Banquer. Qq 4 b (1754). CEDERSCHIÖLD Riehl 1:90 (1876).
GÅ BI . ()
[GÅ BI.fb 1]
1) ansluta sig till (ngn), bistå l. hjälpa (ngn). thet var them kärt, att vij således ville gå them bij. RP 8:347 (1640).
[GÅ BI.fb 2]
2) om fartyg: lyda rodret. RP 1:103 (1628).
GÅ BAKUT ¹ ⁰⁴ l. ⁰ ⁴⁰, äv. ³~².
[GÅ BAKUT.fb 1]
1) om häst: gå baköver. En livad skimmel .. stegrade sig, gick bakut och föll i floden. HEDIN Front. 507 (1915).
[GÅ BAKUT.fb 2]
2) i fråga om affärer o. d.: gå tillbaka; ofta i uttr. det går bakut för ngn l. med ngns affärer, ngns ställning, affärer o. d. försämras; äv. det går bakut med ngn, ngn takclar av o. d. Hans handel geck bak ut. LIVIN Kyrk. 37 (1781). Det går bakut med mig – det känner jag. CAVALLIN Kipling Gadsby 148 (1897).
GÅ BAKÖVER , se BAKÖVER II.
GÅ BORT ⁰ ⁴. jfr BORTGÅ.
[GÅ BORT.fb 1]
1) gående avlägsna sig, gå sin väg. Går bort j frå mich j förmalediedhe. mat. 25:41 (NT 1526; ännu i Bib. 1917). Olyckan rijder til bys: man går bortt til footh. GRUBB 612 (1665). Gack bort från mina ögon. DALIN Arg. 1:97 (1733, 1754) (Tag pojken) in i köket och traktera honom, så han inte kan säga, att han gått bort med julen. BLANCHE Våln. 460 (1847).
[GÅ BORT.fb 1.slutet]
särsk.
[GÅ BORT.fb 1.a]
a) (i Finl.) abs.: ge sig av, ge sig i väg, bryta upp. Jag tycker det är så hemskt på detta ensliga ställe i villande skogen; låt oss gå bort. BERGROTH FinlSv. 251 1917; anfört ss. finlandssv.).
[GÅ BORT.fb 1.b]
b) med bestämning som anger person till vilken l. ställe dit man beger sig; äv. (vard.) abs.: lämna sitt hem l. sin bostad o. bege sig till ett gästabud o. d. Han går inte bort på söndagarna. Gack bort och läth presten see tigh. Mat. 8:4 (NT (1526). Herr Patriot gick tyst bort til mig. DALIN Arg. 1:7 (1734, 1754) Kattrinna har kunnat gått bort på arbete. LAGERLÖF Kejs. 8 (1914). Anm. I skämts. vardagsspr. användas ssgr med gåbort(s)- om klädsel, klädesplagg l. kläder avsedda att användas, då man går på besök l. bjudning o. d., motsatt: vardags-, t. ex. gåbort(s)klädd (STRINDBERG Fagerv. 302 (1902: gå-bort-)), -kläder (GHT 1898, nr 251 B, s. 3 (: gåborts-)), -rock (TAMM SammansOrd 156 (1900: gåbort-)), -toalett (SDS 1887, nr 97, s. 2 (: gå-bort-), AB 1915, nr 300, s. 7(: borts-)). c.) i uttr. gå bort sig, gå vilse, förirra sig; äv. bildl. Några bönder (hade) gått bort sig där före ett par år sedan och dött i snön. STRINDBERG TrOtr. 2:113 (1884, 1890) Ett par fattiga svenska bondbarn som gått bort sig i världen och ville hem. NYBLOM golfstr. 136 (1911). d) med obj. α) (mindre br.) i uttr. gå bort sin tid (onyttigt o. d.), gå o. spilla tiden (till ingen nytta). Fålkett går sin thid bortt onytteligen. RARP 4:543 (1651). Sv Merc. 3:467 (1757). β) (söka) befria sig från l. bota sig för (ngt) gm att taga en promenad. SCHULTHESS (1885). Han .. skyndade ut för att gå bort den värsta hungern. HEIDENSTAM Svensk. 2:263 (1910).
[GÅ BORT.fb 2]
2) () resa bort. Critophilon går bårt, på vilda vågen vankar. NORDENFLYCHT QT 1746–47, s. 60.
[GÅ BORT.fb 3]
3) () om post, fartyg o. d.: avgå; avsegla. Posten går bortt, ty måste jagh sluuta. VDAkt. 1678, nr 356 ENEMAN Resa 1:157 (1712).
[GÅ BORT.fb 4]
4) (i sht i högre stil) lämna det jordiska, avlida, dö. CARL IX Bew. B 3 b (1604). Det ena slägtet går bort efter det andra. TEGNÉR (WB) 5:315 (1825). Nära ett år efter det pappa gick bort. HEIDENSTIERNA FruW 5 (1890). jfr: Utan iach gåår bort kommer icke hughsualaren til idher. Joh. 16: 7 (NT 1526).
[GÅ BORT.fb 5]
5) () avgå (från tjänst l. ämbete); taga avsked. WESTE 1807; med hänv. till gå av). Sedan jag sett beslutet hos riksdrotsen vara fast att gå bort, om ej kungen vill göra riksdag. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 1.166 (1809).
[GÅ BORT.fb 6]
6) med saksubj.: gå sin väg; försvinna; upphöra, taga slut; förr äv.: gå förlorad l. till spillo. Thenne Amund Sleme gick til och läät leggia råmerkie emellen Swerige och Scåne, och läät så gå bort then rett som Swenske män hade ther til. OPETRI Kr. 54 (c. 1540). Min oro, som så bittid börja, / Går ei för än med lifvet bort. NORDENFLYCHT Turt. 14 (1743). Bölder, som ej velat gå bort. WIGSTRÖM Folkd. 2: 126 (1881). Dimman gick bort under natten. MELIN VikSaga 59 (1910).
[GÅ BORT.fb 6.slutet]
särsk.
[GÅ BORT.fb 6.a]
a) i fråga om avföring l. uttömning: avgå, lämna kroppen. Ett stycke speke renkött .., dett doch för min mage utan bröd var mycket ondt och gik bort osmält. LINNÉ Skr. 5:59 (1732).
[GÅ BORT.fb 6.b]
b) () försäljas (på auktion); bortslumpas. EBENZELIUS D. Y. (1736) i BenzelBr. 219. Westmanske gården .. gick på auction bårt för 13,000 Kl PORTHAN BrefCalonius 396 (1797).
[GÅ BORT.fb 6.c]
c) (vard., med bygdemålsfärgad anstrykning) om växt: gå ut, dö. Ofvan anförda hålländska träd gingo alla bort. G BONDE (1756) hos TROLLE-BONDE Hesselby 150. VetAH 1798, s. 63
[GÅ BORT.fb 7]
7) (numera mindre br.) om tid, ngns levnad o. d.: förflyta, förgå. HUND E14 444 (1605). Men Kjönet är förnekt at nyttja rätt sit lif, / Det går i dvala bort och lösa tidsfördrif. NORDENFLYCHT Fruent. 23 (1761). Låt ingen dag gå fåfängt bort, så vinnes lärdom inom kort. SvOrdspråksb. 57 (1865).
GÅ DURK ()
[GÅ DURK.fb 1]
1) bryta sig igenom ett hinder; rymma. Fienden (hade) af oss icke den ringesta kundskap hafft der icke en af wårt folk gått durch, och dem averterat. KKD 8:27 (c. 1710). Ryssarne gingo durch (dvs. bröto sig igenom den sv. flottan), och hade så fri Passage til Åland. NORDBERG C12 2:437 (1740).
[GÅ DURK.fb 2]
2) i uttr. gå durk med (ngt), lyckas genomföra (ngt). Hvad det angår, så går man ey durch därmed hos de andre Stånden. 2 RARP 6:320 (1731). SERENIUS 37 (1741). 3) om häst: skena (i väg), "durka"; äv. i utvidgad o. bildl. anv. RelCur. 355 (1682). När Musquiterna begynte att gifwa Saluor, gick hela wår Arme durck. KKD 4:309 (1712). EHRENGRANAT Ridsk. II. 1: 37 (1836).
GÅ EFTER ⁰ ³², äv. ⁴⁰.
[GÅ EFTER.fb 1]
1) gående färdas bakom l. (bak)efter, följa efter; äv. i fråga om tidsföljd. Han gick före, och jag gick efter. Wijsa Barn i Byy, och gå sielff effter. GRUBB 862 (1665). På dhetta tinget blifwer jagh dömbd ifrån lijfwet; men tage mig fanen, skall icke flere gå efter. BtFinlH 2.331 (1670). Det är all världens sed, att den som går efter, skall låta igän både grindar ock led. Landsv. XI. 2:16 (1896).
[GÅ EFTER.fb 1.slutet]
särsk.
[GÅ EFTER.fb 1.a]
a) () förfölja (ngn); ansätta, sätta åt (ngn); vilja åt (ngn); söka göra (ngn) ondt l. skada. Han gick wort slecte effter medh list. Apg. 7:19 (NT 1526; Bib. 1917: gick listigt tillväga mot vårt folk). Dieffuulen försumar sigh intet, vtan han går oss effter j huar stund, at han må göra oss skadha. LPETRI 1 Post. B 4 b (1555). (Fienderna) hade säkert varit förlorade, om Sapiehas folck gått dem efter. NORDBERG C 12 1:376 (1740).
[GÅ EFTER.fb 1.b]
b) () stadigt l. troget l. ivrigt hålla på med l. sträva med (ett arbete o. d.). Ther en hafwer gått effter een ting, och giort sin flijt om at vthrättat. STIERNHIELM VgL 105 (1663). c9 () fråga efter, bry sig om (ngt). Ther thil suaradhe Annders Biörssonn, ath hann går ther jnnthe effthir .. och pattzer jnnthid wppå. TbLödöse 105 (1588). Därs. 165 (1590).
[GÅ EFTER.fb 1.d]
d) () bildl., om straff: följa efter l. på (brott l. förseelse). DomRegl. Ingress (c. 1540). Thet främmande folkit giorde thet the wille, och intit straff gick ther epter. OPETRI Kr. 110 (c. 1540). GR 16:22 (1544).
[GÅ EFTER.fb 1.e]
e) om ur: visa en tid som är efter (tidigare än) den rätta. Uret går efter. WESTE (1807). Min klocka går 5 minuter efter tornuret. HOPPE (1892). ERICSSON Ur. 216 (1897).
[GÅ EFTER.fb 2]
2) gå och hämta, bringa (ngn l. ngt) tillstädes. RARP 1:183 (1632). Min Man hade imedlertid gåt efter Carolina. ÅGREN Gell. 55 (1757). Gå efter doktorn. BJÖRKMAN (1889).
GÅ EMELLAN ¹ ⁰³².
[GÅ EMELLAN.fb 1]
1) skrida fram midt emellan två personer l. ting.
[GÅ EMELLAN.fb 2]
2)
begiva sig fram så att man kommer att befinna sig mellan två l. flera andra; särsk. i överförd anv.: gripa in o. söka skilja två (l. flera) stridande åt, söka avstyra l. stilla slagsmål l. bilägga tvist l. meningsskiljaktighet, medla. VDAkt. 1661, nr 282. Klockaren går imillan, för at förekomma vidare ordväxling. ENVALLSSON Bob. 33 (1788).
[GÅ EMELLAN.fb 3]
3) (kunna) komma fram mellan (två hinder). (Renen) känner .. wäll föruth om hans horn kan gåå emillan samma trånga trän. Bt V Land 6:5 (1674).
GÅ EMOT ¹ ⁰⁴, äv. MOT ⁰ ⁴. jfr EMOTGÅ
[GÅ EMOT.fb 1]
1) gå l. skrida fram mot (ngn); gå (ngn) till mötes. Han warder vthgångandes til elffuena, så gack emoot honom på strandera aff elffuenne. 2 Mos. 7: 15 (Bib. 1541).
[GÅ EMOT.fb 1.slutet]
särsk., i utvidgad o. överförd anv. a) skrida till anfall mot, möta (en fiende); anfalla; vända sig mot (ngng l. ngt); motsätta sig (ngt); med saksubj.: vara riktad mot, bekämpa (ngt). Förnemlighast gåår hans Prophetia emoot Edom. FörsprOb. (Bib. 1541). Svenska flottan .. (hade icke) tillräckligt folk att gå emot den Danska. HALLENBERG Hist. 2:477 (1790). Vår riksdagsgrupp .. gick emot det Ekmanska lagstiftningsförslaget. SocDem. 1928, nr 68, s. 4. b) möta (sitt öde o. d.). Bör jag väl knotande gå min förvandling mot? TEGNÉR (WB) 1:73 (1805). Louise ser med stilla välbehag den förening och den lefnadsställning hon nu går emot. BREMER Hem. 2:88 (1839). c) () tillmötesgå (ngn l. ngt). Då I med edert förtroende gån emot mitt. GUSTAF III 1:154 (1792). d9 () handla i strid mot l. tvärt emot (ngt). Försth haffuär eder naade (dvs. Kristiern II gaat emoth sinä eedar och lyffthe. SvTr. 4:28 (1522). Ingen går gärna emot hvad han tycker sig se och vara öfvertygad om. LILJESTRÅLE Kempis 28 (1798). e) (föga br.) med saksubj.: strida mot, stå i motsättning till (ngt). Een Skrifft, som innehölt intet thet som .. gick emot thet Chalcedonensiske Mötet. SCHRODERUS Os. 1:783 (1635). HILDEBRAND Statsförf. 401 (1896). f) () bära l. bjuda (ngn) emot, vara motbjudande för (ngn). Ath Eth så ädelt Blod most mörka Jorden färga, / .. däd går mig så emot. BÖRK Darius 1116 (1688).
[GÅ EMOT.fb 2]
2) röra sig l. sträva i motsatt riktning mot (ngt); äv. bildl. An-söles. sägs, när det går emoot Solens lop. STIERNHIELM Fateb. D 2 a (1643). Tvåstämmig musik, där stämmorna .. gingo emot hvarandra. STRINDBERG Fagerv. 127 (1902). Prosten .. hade 8som oftast) en mening för sig, som gick tvärt emot alla andras. LAGERLÖF Troll 2:66 (1921).
[GÅ EMOT.fb 3]
3) utfalla l. taga en vändning l. få en utgång i strid mot (ngns önskan, hopp l. beräkning); i sht med "något", "allt" o. d. ss. subj. LPETRI 1 Post. N 8 b (1555). Går osz .. något emoth, så skole wij icke .. tillskrifwa thet Olyckan. RUDBECKIUS KonReg. 94 (1614). Det är så mycket i verlden som går emot våra tnakar, emot våra önskningar. RUNDGREN Minn. 2:40 (1872, 1883) domen gick honom emot. AUERBACH (1909).
GÅ FORT . () jfr FORTGÅ.
[GÅ FORT.fb 1]
1) gå l. skrida framåt; göra framsteg; i sht bildl. SIGFRIDI G 2 b (1619). Skal Arbetet gåå foort får han ej Fyrken spara. SPEGEL GW 29 (1685). Så efter Floden, som förut skall verlden / Gå fort från ondt till ondt. JGOXENSTIERNA 4: 428 (1815). särsk.
[GÅ FORT.fb 1.a]
a) ha framgång; lyckas; gå för sig; komma till stånd. GR 26:504 (1556). Suens hustru i Smettersta slogh wadh mz länszmannen .. att dätt giftermålet aldrig skulle ghå fortt. ÄARäfst 65 (1596). hade hans onde opsååt gåt foort, / Han hade welet flere förgiort. HUND E14 469 (1605). DALIN Montesquieu 189 (1755).
[GÅ FORT.fb 1.b]
b) om växt: gå till, trivas. G BONDE (1756) hos TROLLE-BONDE Hesselby 156. Vilda trän i häckar och aleer gingo där fort af alla slagen. BARCHÆUS LandthHall. 17 (1773).
[GÅ FORT.fb 2]
2) gå l. vandra l. draga l. tåga vidare; fortsätta sin gång l. färd l. resa. WIDEKINDI KrijgH 440 (1671). Skepparen var sinnad att .. gå fort till Rhodus. ENEMAN Resa 1:129 (1712). Medan de nu gingo fort, .. begynte Christinnan således att tala. LAGERSTRÖM Bunyan 2:23 (1727). NICANDER 2:35 (1827).
[GÅ FORT.fb 3]
3) fortsätta; fortfara; fortgå; gå sin gång. SVART G1 62 (1561). Emedhan (dvs. under det att) thenne dagtingan skedde, gick thetta Krijget fort. SCHRODERUS Liv. 176 (1626). Ggå fort med sit förehafvande. SERENIUS Cc 4 a (1757).
[GÅ FORT.fb 4]
4) gå bort, avlägsna sig, ge sig i väg. MESSENIUS Blanck. 27 (1614). När Ryssarne.. sågo at Saxerne blefvo pousserade (dvs. tillbakakastade), gingo de fort och ville intet afbida någon träffning. NORDBERG C12 1:163 (1740). DAHLBERG Lefn. 113 (c. 1755; uppl. 1911).
[GÅ FORT.fb 5]
5) avsändas, avskickas. Hörling hafwer sig beklagatt, att Petter Plagmans råg går fort vttj tieru tunnor. BtÅboH I. 2:151 (1625). ENEMAN Resa 1:124 (1712).
[GÅ FORT.fb 6]
6) försiggå, äga rum. MESSENIUS Sign. 50 (1612). Brölloppet lärer med det allra första gå fort. EKEBLAD Bref 2.236 (1660).
GÅ FRAM ⁰ ⁴. jfr FRAMGÅ.
[GÅ FRAM.fb 1]
1) gående bege sig fram, stiga l. träda fram (till ngn l. ngt); gående färdas fram (ngnstädes); äv. allmännare: färdas l. draga fram l. framåt; äv. oeg. o. bildl. Gåår fram j byyn som före idher är. Mark 11: 2 (NT 1526; Bib. 1917: Gån in i). Strax gick Idomeneus fram och räkte Mentor handen. EHRENADLER Tel. 364 (1723). Gå fram, du mensklighet! var glad, var tröst, / ty du bär evigheten i ditt bröst. RYDBERG Dikt. 1:7 (1877, 1882) Ni går boulevarden fram: en berusad man.. kommer emot er. STRINDBERG TrOtr. 4:196 (1897). Åtta man gå fram i åkern. OLJELUND GrRidd. 8w (1926).
[GÅ FRAM.fb 1.slutet]
särsk.
[GÅ FRAM.fb 1.a]
a) (bard., med bygdemålsfärgad anstrykning) bli konfirmerad, konfirmeras (eg.: stiga fram i koret l. till altarskranket). SCHULTHESS (1885). Inger hade gått fram, hon var fjorton år. OTERDAHL Skram 50 (1919).
[GÅ FRAM.fb 1.b]
b) () i uttr. gå fram med (en plan, ett företag): genomföra, sätta igenom. Det Konungen ville, det gick han fram med. HSH 9:115 (c. 1750). jfr (vubstantiverat): Pängen heter en gå fram. STIERNHIELM Parn. 2:6 (1651, 1668) c) gå framåt, göra framsteg; avancera. SWEDBERG SabbRo 838 (1698, 1710). Om någon yngling skulle finnas så besynnerligen qvick, att han genom egen arbetsamhet gingo fortare fram uti vettenskaper, än hans meddisciplar. SthmGymnPr. 1880, s. XIV (1778). Gå fram i Hovrätten; (dvs.) lyckas få förordnande som e. o. fiskal i Hovrätten. SoS 1907, s. 177. d) gå till väga, förfara; atyra o. ställa (så l. så); i sin handel ol vandel förhålla sig l. uppföra sig (så l. så). Osz förundrer .. ath thu .. går fram alth effter tijt eijet sinne. GR 28:305 (1558). Redlige Svenskar som gingo ärliga fram. HSH 3:59 (c. 1750). I vårt land .. har man gått fram ganska försiktigt (då det gällt att inskränka helgdagarna). NILSSON FestdVard. 172 (1925).
[GÅ FRAM.fb 2]
2) om trupper o. d.: rycka fram, marschera fram (särsk. till anfall). HÖPKEN 2:447 (1757). 20. jägarbataljonen går fram till anfall i fronten. RAPPE Nordarm. 123 (1874).
[GÅ FRAM.fb 3]
3) om djur: röra sig framåt; stundom närmande sig bet.: taga sig fram. Ehuru vär Ryttmästarne fuller föregiffua att de (dvs. hästarna) väl skole gåå fram, synes mig doch att de medtedeels lijtett duga. A OXENSTIERNA 2:487 (1622). Från ridhuset deltogo vid förra söndagens jagtrridt ej mindre än 5 hästar, hvilka alla gingo väl fram i marken. GHT 1896, nr 229, s. 3. Där ett (sill-)stim går fram, är vattnet alldeles fullt av sill. SANDSTRÖM NatArb. 1:262 (1908). Då hästen tvekar att gå fram. RidI 1914, s. 135.
[GÅ FRAM.fb 4]
4) med saksubj.: röra sig framåt; skrida framåt; fara fram (ofta härjande l. ödeläggande). Där skogselden gått fram. Hård lera, där plogen i stark torka ej kan gå fram. LAA 1813, s. 352. En samfäld och en enkel sång, / Som går till kungen fram! CVASTRANDBERG 1:38 (1844). Så gick färden fram under tystnad. RYDBERG Vigg 16 (1875). Nrä en gång handlingen (i "Kung Fjalar") är klarlagd, går den obevekligt fram. SÖDERHJELM Runebg 2:205 (1906).
[GÅ FRAM.fb 4.slutet]
särsk.
[GÅ FRAM.fb 4.a]
a) om skott l. kast o d.: nå fram (till målet). WESTE (1807). Skottet gick icke fram. AUERBACH (1909).
[GÅ FRAM.fb 4.b]
b) (numera föga br.) gå framåt; göra framsteg. Wercket gick fram genom theras hand. 2 Krön. 24:13 (Bib. 1541; Bib. 1917: arbetet gick framåt). LOVÉN Folkl. 189 (1847).
[GÅ FRAM.fb 4.c]
c) () hava l. vinna framgång; komma till utförande, komma till stånd, genomföras, sättas i värket, gå i värkställighet; om förslag o. d.: gå igenom. Gudz wilie moste jw gå fram. OPETRI 2 Post. 50 a (1530). Befala Herranom tijn werk, så gå tijn anslagh fram. Ordspr. 16:3 (Bib. 1541; Bib. 1917: så hava dina plander framgång). Köpet skall gå fram och intet tilbaka. ConsAcAboP 2:521 (1664). En god bok går fram (dvs. slår igenom) i trots af alla Recensioner. TEGNÉR (WB) 3:337 (1818). Denna bil gick fram i underhuset, men förkastades af lorderne. SVEDELIUS Statsr Ansv. 127 (1856).
[GÅ FRAM.fb 5]
5) (i högre stil, mindre br.) framträda, visa sig. Solen går fram i en skönare glans / För oss, som bygga och bo / I det trygga, eniga Manhem. WALLIN Vitt. 1:215 (1816). Hvar dag ser du rågvax allt glera gå fram. CFDAHLGREN 1:53 (1831).
[GÅ FRAM.fb 6]
6) utgå (från ngt); uppstå, uppkomma (ur ngt). Från Hellas, Minnets Enkedrottning, / Från Roma, verldens sarkofag, / Går ljuset fram till ädel brottning / Mot mörkrets makter. TEGNÉR (WB) 9: 24 (1840). Ur lustens rot går egoismen fram. RYDBERG Dikt. 2:106 (1891).
[GÅ FRAM.fb 7]
7) om väg, flod, bärgås o. d.: hava sin sträckning l. sitt lopp, sträcka sig, löpa l. flyta fram o. d. WALLIN 2 Pred. 2:97 (1838). Här går vägen fram till Lyckolandet. FRÖDING Stänk 57 (1896).
[GÅ FRAM.fb 8]
8) (numera föga br.) om tid: lida; förlida, förflyta, förrinna; gå l. löpa till ända. Tah tijdhen fast forlöper och året går fram. GR 7:380 (1531). För dina blickar äro tusen år / Den dagen som gick fram i går. WALLIN Vitt. 1:75 (c. 1830). Några tiotal af år hade gått fram, och Jesper Swedberg satt bislop i Skara. AFZELIUS Sag. X. 2:295 (1866).
GÅ FRAMFÖR ⁰ ³~², äv: ⁴⁰, förr äv. FRAMFÖRRE .
[GÅ FRAMFÖR.fb 1]
1) == GÅ FÖRE 1. Hon geck framföre; vi följde hennes knappt märkbara spår i gräset. ALMQVIST Parj. 17 (1817).
[GÅ FRAMFÖR.fb 2]
2) == GÅ FÖRE 3. The Bokstäfwer som gå framföre then sielfliudande Bookstafwen. ARVIDI 34 (1651).
[GÅ FRAMFÖR.fb 3]
3) () i fråga om tidsförh.: gå l. komma före (ngt). The Dagar som gå näst fram för Högtijdz- och Helgedagarne. Kyyrkol. 2: 6 (1686).
[GÅ FRAMFÖR.fb 4]
4) hava försteget före (ngn l. ngt); sättas över (ngt); skattas högre (än ngn l. ngt); särsk. i uttr. gå framför allt, komma i främsta rummet. LILLJESTRÅLE Kempis 167 (1798). Konungens bud måste gå framför allt. FRYXELL Ber. 4:241 (1830). Jag borde tåla mig och icke begära att gå framför äldre assessoarer, som kunde hysa samma önskan (att få ett revisionssekreterareförordnande). DE GEER Minn. 1:130 (1892).
GÅ FRAMOM ⁰ ³~². gå förbi; numera bl. ngn gg (med bygdemålsfärgad anstrykning) i överförd o. bildl. anv. Wid thet någor gick fram om .. then, som .. war begrepen vti något åkerarbete. SWEDBERG SabbRo 735 (1688, 1710) Jag unnar .. mina kamrater att gå framom mig, utan att därför anse mig förfördelad af ödet. VBENEDIXTSSON (1884) hos LUNDEGÅRD Benedictsson 104.
GÅ FRAMÅT ⁰⁴ l. ⁰ ⁴⁰, sällan⁰ ³~².
[GÅ FRAMÅT.fb 1]
1) gående röra sig l. färdas framåt; äv. opers.
Hwart the ging0, tå gingo the rett fram åt. Hes. 1: 12 (Bib. 1541). Framåt det går, och utan rast, / Ej kungen bakom sig ser. CVASTRANDBERG 1:305 (1872).
[GÅ FRAMÅT.fb 2]
2) bildl.: skrida framåt, göra framsteg; bliva allt bättre; utvecklas till allt större fullkomlighet; äv. opers. Vår tid går onekligen framåt i många riktningar. TEGNÉR (WB) 10:41 (c. 1831. Jag börjar känna mig vara på bättringsvägen (efter min sjukdom), men förfärligt långsamt går det framåt. ATTERBOM (1842) i 3 SAH XXXVII 2: 76
GÅ FRÅN , se GÅ IFRÅN.
GÅ FÖR ⁰ ⁴.
[GÅ FÖR.fb 1]
1) (numera bl. ngn gg arkaistiskt i religiös stil) gå l. vandra framför (ngn); äv. oeg. o. bildl., särsk.: föregå (ngn med exempel). Iesus gick för them, och the .. gingo effter honom. Mark. 10: 32 (NT 1526). Gack hvar och enom för med lofligit exempel, / I fromhet, kyskhet, tucht, och alt hvad kallas dygd. SCHERPING Cober 2:215 (1737). Hell Konung! säll och lyckosam / För Herrans folk du drage fram, / Och Herren för dig gånge! Ps. 1819, 300:1.
[GÅ FÖR.fb 2]
2) () om tid: gå före, föregå; om händelse o. d.: til tiden föregå, inträffa innan ngt annat sker). The Dagar, som gå näst för the helge Dagar, vppå hwilke i Påwedömet fastas. STIERNHIELM VgL 103 (1663). The tekn, som Gud skal låta gå för domedagen. SWEDBERG SabbRo 60 (1705, 1710)
[GÅ FÖR.fb 3]
3) hava företrädare l. taga försteget framför (ngt); numera nästan bl. i utttr. våld går för rätt, låta nåd gå för rätt (där prepositionen emellertid i regeln blir obetonad). Gudz lag .. böör gaa för alle menniskers lag. GR 2:85 (1525). Om någonsin vårt öde blefve så olyckligt att våld geck för rätt. AdP 1789, s. 289. Ett godt namn går för allt. HALLENBERG Hist. 1:311 (1790). [MOMENT id='GÅ FÖR.fb#4' fattas/yc]
[GÅ FÖR.fb 5]
5) i uttr. gå för sig.
[GÅ FÖR.fb 5.a]
a) ()
gå l. skrida framåt; förkovras; vinna framgång. Bygningen vthi Wastena går well för sig. GR 18:115 (1546). Man .. gifwe fritt at then eene Handtwärckaren aff een konst, må sättia sigh brede wid then andra, och så skole Handtwärcken bättre gå för sigh. RISINGH Kiöph. 100 (1669).
[GÅ FÖR.fb 5.b]
b) (numera vard., mindre br.) försiggå; ske, äga rum, tilldraga sig; företagas, utföras; komma till utförande, komma till stånd; "gå av stapeln"; stundom övergående i bet.: avlöpa (så l. så). Huar same tug icke j retten tiidh hade gått for siig, som dhå skedde. GR 11:23 (1536). E. K. M:tt .. begährer wetta om och den rijksdag i Regenspurg skall gå för sig. AOXENSTIERNA 2:9 (1607). Vår resa gick lyckeligen för sig. ÅGREN Gell. 13 (1757). Den stora middagen gick för sig på utsatt dag. KELLGREN (SVS) 6:223 (1789). Ggiftermålet gick för sig. LOVÉN Folkl. 98 (1847). DE GEER Minn. 1: 214 (1892).
[GÅ FÖR.fb 3.c]
c) låta sig göra; lyckas; hava framgång; gå i fullbordan. Hvar samme arbethe bliffve nu i thenne starcke vinther manneligen företagett, skulle thet väll gå för sich. GR 20:87 (1549). Fabius .. kom icke på förelagdan tijdh, hwarigenom Hannibals anslagh icke gick för sigh. SCHRODERUS Liv. 327 (1626). Att resonera bort hemsjuka lärer ej gå för sig, men väl att arbeta bort den. PK FRIES (1877) hos CEDERSCHIÖLD Banbryt. 16 d) (vard.) vara nataglig; kunna godkännas l. tillåtas; vara möjlig; gå an; passa sig; ofta opers. Prisen kan gåå för sig, men conditionerne duge inthed. RP 4:86 (1634). Skall frieri.. uppgöras strax här på öppen gata? Det får inte för sig! CEDERSCHIÖLD Riehl. 2:44 (1878). Visserligen är den döda kroppen ej annat än mull, men det går ej för sig att stoppa ned den i jorden som annat avfall. NILSSON FestdVard. 105 (1925).
GÅ FÖRBI ¹ ⁰⁴. jfr FÖRBIGÅ.
[GÅ FÖRBI.fb 1]
1) gående färdas l. passera förbi (ngn l. ngt), ofta med tanken särskilt fäst vid att man icke stannar l. gör uppehåll; äv. oeg. o. bildl. Arm Tiggiare som icke kan gå ett Hws förbij. GRUBB 33 (1665). Dödsengeln går ingen dörr förbi. WALLIN 2 Pred. 2:38 (1821). Allt hvad mannen diktar sedan, / som hjeltar strot, som blommor smått, / i skönare gestalter gått / förbi hans barndomsöga redan. TEGNÉR (WB) 4:34 (1822).
[GÅ FÖRBI.fb 1.slutet]
särsk.: gå om l. distansera (ngn inom en tjänst l. på en ämnbetsmannabana o. d.); (i ngt avseende) nå längre l. högre än (ngn); lämna bakom sig; överträffa. WESTE (1807). LEOPOLD 5:522 (1822). Jag gick utan undervisning i teckning förbi mina äldre kamrater. V BENEDICTSSON (1871) hos LUNDEGÅRD Benedicgsson 11.
[GÅ FÖRBI.fb 2]
2) i vissa överförda anv. a) med flit l. på grund av förbiseende utelämna (ngn l. ngt): hoppa över; lämna ur räkningen; åsidosätta, icke taga hänsyn till. GR 29:91 (1559). De, som uti oträngde måle gå sina Förmän förbi och Oss besvära, skola tilbörligen plichta derföre. FörordnSollic. 3/10 1723, s. 3. ODHNER Lb. 112 (1869). Gå förbi ett ord (vid läsning). AUERBACH (1909). (föga br.) Jag hafver icke gått en postdag förbij, med mindre iagh hafver skrifvit min käre farkär till. EKEBLAD Bref 1:182 1652; rättat efter hskr.). särsk. aα (föga br.) (vid tillsätande av en tjänst o. d.) förbigå (ngn). CARRL XII Bref 87 (1707). Svenska Academien har gått mig förbi i bortgifvandet af sitt stipendium, och en ung student har i stället fått det. GEIJER Brev. 145 (1812). β) underlåta att upptaga (ngt) till (muntlig l. skriftlig) behandling l. utredning o. d., underlåta att gå (närmare) in på (ngt) l. omnämna (ngn l. ngt). RP 4:124 (1634). Ännu en poet, som vi icke få gå helt och hållet förbi i denna krets, var Adolf Ivar Arvidson. STURZEN-BECKER 1: 23 (1861). Öfriga ekonomiska läror, som socialismen uppställt, .. äro en blandning af sant och falskt. Jag går dem emellertid här förbi. FAHLBECK Stånd 145 (1892). γ) () underlåta, uraktlåta, försumma (en åtgärd o. d., att göra ngt). Vij (äro) visse ther opå, att the gå inthett tiuffve stycke förbij både i vichten, upbyrden och uttgifften. GR 27:144 (1557). Derföre kunne vij icke gå förbij korteligen att referere hvadh sigh hafuer.. tildragett. AOXENSTIERNA 2: 106 (1612). BJÖRNSTÅHL Resa 1:429 (1772). VDAkt. 1793, nr 78. b) undgå, undslippa. Sådana seller gå vell straffet forbi, endog the mygit ondt bedrifve. RA 1:267 (1540). Huru vij kunne unvijka och gå förbij hans förtretelige hoot och actioner moot oss. RP 8:136 (1640).
[GÅ FÖRBI.fb 3]
3) om farkost: segla o. d. förbi. Vinden var dem för knap gåå norre udenn förbij. HH 20:173 (c. 1585). KIÖPING Resa 1 1667). En båt går tätt förbi klostrets murar. STRINDBERG SvÖ 1:343 (1883).
[GÅ FÖRBI.fb 4]
4) med saksubj.: passera förbi (utan att användas l. utan att träffa l. råka ett mål o. d.); äv. oeg. o. bildl. (Jag lät aldrig vid katekesförhören) någon fråga gå mig förbi obesvarad. NYRÉN Charakt. 77 (c. 1765). Skottet gick förbi. WESTE 1807. (Förstugan) var jemt så stor, att dörrarne kunde gå förbi hvarandra. BENEDICTSSON Peng. 2 (1885).
[GÅ FÖRBI.fb 4.slutet]
särsk.
[GÅ FÖRBI.fb 4.a]
a) gå förlorad för (ngn); undgå (ngn, ngns uppmärksamhet). LPETRI 2 Post. 143 b (1555). Tillfället går förbi. NORDFORSS (1805). Det hemlighetsfulla af traktens egna skönhet går dem förbi. CJL ALMQVIST i Skandia 1:308 (1833). Han var rädd, att hans uppoffring skulle gå Vår Herre förbi. SIWERT Sel. 2:50 (1920).
[GÅ FÖRBI.fb 4.b]
b) (numera mindre br.) gå över, gå bort; upphöra. J G OXENSTIERNA Dagb. 121 (1770). Hon såg hvar enda fläck (efter kopporna) med största fasa an: / Men skrämslen geck förbi då fläck försvan. LIVIN Kyrk. 7 (1781). När ovädret gått förbi. MELIN VikSaga 132 (1910). c) () försiggå l. äga rum (med tanke på handlingens fullbordan l. avslutning). Posten 1769, s. 1010. Så snart boputeckning och dylikt mera gått förbi. LEOPOLD (1780) i 2 Saml. 6:153
[GÅ FÖRBI.fb 5]
5) (numera mindre br.) om tid: förfflyta, förrinna, gå till ända. HUND E14 140 (1605). En god stund gick förbi innan jag mig fulkommeligen besinna kunde. HUMBLA Landcr. 13 (1740). Vi (ha) ej märkt, att skymningen redan gått förbi. ANDERSSON Ratn. 20 (1892).
GÅ FÖRE ⁰ ³². jfr FÖREGÅ.
[GÅ FÖRE.fb 1]
1) gående röra sig l. färdas (omedelbart) före l. framför (ngn l. ngt) l. i spetsen för (ngt); äv. oeg. o. bildl. Hwar än så wore, at korset platt ingen nytto hadhe medh sigh, .. skulle wij likwel wara wilioghe ther til, effter wår Herre Christus sielffuer går före j thenna dantzen. LPETRI 3 Post. 105 a (1555). En person .. gick före med et bloss at visa oss vägen. BJÖRNSTÅHL Resa 1:186 (1771).
[GÅ FÖRE.fb 2]
2) (numera bl. ngn gg arkaiserande) föregå (ngn med godt exempel o. d.). THYSELIUS HandlLärov. 1:62 (1617). Vij borde gå andra före med godt exempel. 2 RARP 4:508 (1727. OELREICH 146 (1755).
[GÅ FÖRE.fb 3]
3) ha sin plats före (ngt). Genitivus går nu före (det ord vartill den utgör bestämning) hos osz Swenska. SWEDBERG Schibb. 170 (1716).
[GÅ FÖRE.fb 4]
4) hava försteget l. företräde (framför ngn l. ngt); överträffa (ngn l. ngt). Lagförsl. 152 (c. 1609). Dhe gambla gå före. GRUBB 242 (1665). Profanbyggnadskonsten går (under ungrenässansen) afgjordt före den kyrkliga. HAHR ArkitH 329 (1902).
[GÅ FÖRE.fb 5]
5) om ur: visa en tid som är före (senare än) den rätta. Uret går före. ERICSSON Ur. 207 (1897).
[GÅ FÖRE.fb 6]
6) till tiden föregå; komma l. vara före till tiden. Röök och damb gåår före ther eelden brinna wil. Syr. 22: 24 (Bib. 1541). särsk. (vard. o. bygdemålsfärgat) i uttr. det går före ngn, ngn har varsel för sig. Det gick före dig i döörn för en stund sen. SJÖDIN StHjärt. 158 (1911). HÖGBERG Utböl. 1:18 (1912).
[GÅ FÖRE.fb 7]
7) () i uttr. gå före sig.
[GÅ FÖRE.fb 7.a]
a)
försiggå, äga rum; komma till stånd. GR 11: 271 (1537). Mötet vthi Ubsala gick före sigh. GIRS G1 125 (c. 1630).
[GÅ FÖRE.fb 7.b]
b) vinna framgång. Dågh lijkwäl gick Fädhernes endrechtighe meningh före sigh. SCHRODERUS Liv. 403 (1626).
GÅ FÖREÅT . () gå förut, föregå. Thet Helga Evangelij hugneliga tröst och hugswaleske, kan intet wara tigh til froma eller nytta, så frampt en hierteligh ånger och andeligh sorg, icke gåår föreåth. MURÆUS Arndt 1:A 3 b (1647).
GÅ FÖRUT ¹ ⁰⁴ l. ⁰ ³~², ngn gg ⁴~¹. jfr FÖRUTGÅ
[GÅ FÖRUT.fb 1]
1) gående röra sig l. skrida l. färdas före l. framför (ngn l. ngt); äv. övergående i bet.: gå (om skepp: segla o. d.) i förväg; äv. oeg. o. bildl., särsk.: avlida l. dö före
(ngn). Desemellan hade fuller Ammiral Ugla med några skeep gåt förut. SPEGEL Dagb. 3 (1680). Morianen gick förut och de andra begge följde efter. CRUSENSTOLPE Mor. 2:56 (1840). Bud det kom till gamle Lilje / Om hans grannes bråda slut. / "Ske", han sade, "Herrens vilje, / Lycklig den som gick förut!" SNOILSKY 2:40 (1881).
[GÅ FÖRUT.fb 2]
2) ha sin plats före l. framför (ngt). När .. ett Pornomen possessivum eler personale Ich, Du går förut. HELDMANN TySpr. 12 (1726).
[GÅ FÖRUT.fb 3]
3) (föga br.) om ut: gå före. WESTE 1807.
[GÅ FÖRUT.fb 4]
4) gå före till tiden; ske l. äga rum tidigare. SPEGEL Pass. 451 (c. 1680). Konungavahlet borde gå förut. NORDBERG C12 1:472 (1740). Är icke allt (i människolivet) en följd af årtusenden, som gått förut, och verkan på årtusenden som följa efter? TEGNÉR (WB) 19:54 (c. 1830).
GÅ GENOM , se GÅ IGENOM.
GÅ HEM ⁰ ⁴.
[GÅ HEM.fb 1]
1) gående bege sig hem; äv.: gå (till ngn) i hans hem. När nu alt sådant förhandlat var, gick hvar hem till sitt. RA 3:39 (1593). Nu går en, eller flere, hem til annan, och vilja honom .. skada giöra. MB 20:4 (Lag 1734). Ni (skall) gå på alla krogar och säga till dem som är plakata att de skall gå hem och lägga sig. HAGBERG Shaksp. 64 (1847).
[GÅ HEM.fb 1.slutet]
särsk. (starkt vard.) i uttr.gå hem och lägg dig, du kan gå hem o. lägga dig o. d. för att drastiskt antyda att ngn rakt ingenting har att "säga till om" l. ingenting begriper o. omöjligen kan tagas på allvar i den fråga det gäller. Ah, gå du hem och lägg dig! DE GEER Lillie 78 1880; yttrat av en gatpojke). Hufvudsaken är emellertid att man tänker som hr Staaff. Annars kan man gå hem och lägga sig. NDA 1912, nr 277, s. 5.
[GÅ HEM.fb 2]
2) om grovt l. elakt yttrande, knep l. bovstreck o. d.: vända sig mot den som fällt resp. gjort det; nästan bl. i uttr. hut går hem (se HUT). Allt detta nödgades den gamle despoten underkasta sig. Hans valspråk gingo hem igen. TOPELIUS Vint. I 1:51 (1863, 1880)
[GÅ HEM.fb 3]
3) spelt. om stick: lyckas; omkort: taga spel; om person: vinna (l. åtm. icke förlora) spelet. Så snart sticket gått hem, trumfe man genast. LINDSKOG Spelb. 86 (1847). HAGDAHL Fråga 33 1883; om kort). Om han (dvs. viraspelaren) "går hem". WILSON Spelb. 310 (1888).
GÅ HOP , se GÅ IHOP.
GÅ HÄDAN ⁰ ³².
[GÅ HÄDAN.fb 1]
1) () gå (gå bort) härifrån. Gack icke hädhan til tess iagh kommer til tigh. Dom. 6: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: Gå icke bort härifrån).
[GÅ HÄDAN.fb 2]
2) (i högre stil) lämna detta jordiska, avlida, dö. GEIJER I. 3: 194 (1811). Han .. gick hädan så stilla som ett barn i christnings-kläder. HAGBERG Shaksp. 4:34 (1848).
[GÅ HÄDAN.fb 3]
3) () i uttr. låta (ett tillfälle o. d.) gå hädan, icke begagna sig av (ngt), låta gå obegagnad förbi. Then ther haffver en godh skantz (dvs. chans) och kan icke ackten, nähr tijdt ähr, uthan lathen gå häden, han fåår honom inthet så snart igen. GR 24: 357 (1554).
GÅ HÄN ⁰ ⁴.
[GÅ HÄN.fb 1]
1) (mindre br., med bygdemålsfärgad anstrykning) gå bort, ge sig av (ngnstädes hän). NORDENFLYCHT QT 1744, s. 17. Gubbe svarade: "gack du hän på den högen." HYLTÉN-CAVALLIUS Vär. 1:39 (1863).
[GÅ HÄN.fb 2]
2) (nästan bl. ngn gg i vers av metriska skäl) == GÅ HÄDAN 2. TEGNÉR (WB) 4:74 (1823). jfr: Så gick han hän till det andra landet / en qväll med blicken mot aftonskyn. MELIN dikt. 1:10 (1875, 1888)
[GÅ HÄN.fb 3]
3) () i uttr. låta't gå hän, låta det gå som det kan o. vill. Her hoss oss.. ruster mann seg och föge tingh, utan lathet gå så hen, lige som thet vårdede inthet mere. RA 1:241 (1538).
[GÅ HÄN.fb 4]
4) () gå an, (få) passera. G BANÉR (1597) i HB 2: 318.
[GÅ HÄN.fb 5]
5) (i högre stil) om tid: förflyta, gå till ända. Hän gick ock vintern lång. GEIJER I. 3:182 (1811). LEVERTIN 11: 15 (1888).
GÅ I ⁰ ⁴, stundom UTI ¹ ⁰⁴.
[GÅ I.fb 1]
1) stiga i (ngt); särsk. (vard.) avs.: stiga i vattnet (särsk. för att bada); bada. En sandbotten hård och jemn som en bordskifva.. herrarne på Vestervik bruka jemt och samt gå i der.
BLANCHE Band. 335 (1848). Jag vill fiska upp min butlej, om jag också skulle gå i öfver öronen. HAGBERG Shaksp. 11:367 (1851).
[GÅ I.fb 2]
2) med saksubj.: komma in i (ngn l. ngt). När thet förbannadhe bittra watnet är gånget vthi henne. 4 Mos. 5: 24 (Bib. 1541).
[GÅ I.fb 2.slutet]
särsk. a) övergående i bet.: (kunna) få plats l. rymmas i (ngt, särsk. ett körl, äv. ngn). GR 28: 284 (1558). En Ko bör hafva .. så mycket (foder) i henne går. BRAUNER Bosk. 32 (1856). Ditt (mjölk)kris är ju så .. litet, så der går ej mera i det är en katt kan lapa. WIGSTRÖM Folkd. 2:198 (1881). b) (vard.) i uttr. ngt går i ngn. för att beteckna dels att ngn nog håller till godo med den föda som bjudes, dels (bildl.) (äntligen) fattar l. inser l. begriper ngt, dels att ngn låter inbilla sig ngt orimligt l. dyl. Det går väl i honom. WESTE (1807;betecknat ss. "pop"). LILJECRONA RiksdKul. 65 (1840). Uppsatsen .. är .. tämligen lättläst, så att den till och med skulle kunna gå i ett fruntimmer. W RYDBERG (1868) hos WARBURG Rydbg 2:54.
[GÅ I.fb 3]
3) om två l. flera ting: gå (äv.: passa) in i (varandra); stundom övergående i bet.: bilda ett sammanhängande helt. Gå i (passa inuti) hvarandra. WESTE (1807). En liten svart, hjulbent karl med skägg och hår, som gingo i hvarandra. NORDLIND Hell 1:44 (1912). Alla bönderna ha sin andel av de olika marksorterna. Deras ägor gå sålunda i varandra. bygdFolk 274 (1927).
GÅ IFRÅN ¹ ⁰⁴, stundom FRÅN ⁰ ⁴. jfr FRÅNGÅ
[GÅ IFRÅN.fb 1]
1) avlägsna sig från, lämna, övergiva (ngn l. ngt); äv.: gå sin väg o. lämna (ngn l. ngt) åt sig själv, utan tillsyn o. d.; äv. abs.
The togho honom och slogho honom, och läto honom gå jfrå sigh toomhendtan. Mark. 12: 3 (Bib. 1541). Obedin til, går otackad ifrå. GRUBB 555 (1665). Han gick .. ifrån sina syslor, så snart han icke mera sporde någon lust därtil. ÅGREN Gell. 22 (1757). Hade han gått ifrån lampan då? STRINDBERG Kamm. 2:6 (1907). Om du går ifrån (== lämnar leken), så går det mycket bättre. AUERBACH (1909)
[GÅ IFRÅN.fb 1.slutet]
särsk.
[GÅ IFRÅN.fb 1.a]
a) gm döden skiljas från (ngn). WALLIN Vitt. 2:210 (1803). Nu skulle hon ej klaga, om han gick ifrån henne. SJÖDIN StHjärt. 32 (1911).
[GÅ IFRÅN.fb 1.b]
b) (vard. bland hästkarlar) om häst över vilken kusk l. ryttare förlorat herraväldet l. som börjat skena. Så snart kusken märker att hästarne .. börja att "gå ifrån" honom. WRANGEL HbHästr. 518 (1885).
[GÅ IFRÅN.fb 2]
2) i vissa överförda anv.
[GÅ IFRÅN.fb 2.a]
a) (numera föga br.) skilja sig (väl l. illa o. d.) från (en uppgift l. ett företag); lyckas (väl l. illa) med (ngt); äv. refl. DALIN Arg. 2:nr 11 s. 7 (1734). Han (har) .. verkligen så väl gått ifrån sitt fröetag, som man efter min tanke kan göra, när man företar sig att öfversätta franska komedier. L HAMMARSKÖLD (1809) hos HJÄRNE DagDrabbn. 333. Allt nog hon gick sig slätt från saken. M LALIN (1839) hos DAHLGREN 2 Ransäter 49.
[GÅ IFRÅN.fb 2.b]
b) lämna ifrån sig (sin egendom) på grund av iråkat obestånd; särsk. i uttr. gå (i)från gård och grund. SWEDBERG BetSvOlycko 36 (1710). Skulle ersättningen utgå efter den beräkning ni upprättat, torde jag få gå ifrån alltsamman; ty hela qvarnverket inbringar icke mera. CARLÉN Repr. 290 (1839). Vi måste gå från gård och grund, .. ty vi hafva intet att afbetala vår skuld med till handelsmannen. LfF 1897, s. 193. c) (mindre br.) övergiva, lämna; avvika från; svika (sitt ord, löfte o. d.). GR 2:q55 (1525). The haffua gååt jfrå Herrans theras fädhers Gudz förbund. 5 Mos. 29:25 (Bib. 1541). En ährlig man, går ju icke ifrån sin ord. VDAkt. 1703, nr 406. Man bör ej gå ifrån ämnet. NORDFORSS (1805). Den Gubben går inte från hvad han en gång sagt. REMMER Fanchon 2 (1820).
[GÅ IFRÅN.fb 1.d]
d) (i sht vard.) avstå från, uppgiva, icke hålla fast vid l. vidbliva (ngt). TbLödöse 157 (1589). Jag tror, att hela adeln tänker på samma vis och ej kan förmås att gå ifrån en sådan tanke. ADLERBETH Ant. 1:111 (c. 1792). Du visste om'et på förhand, Fredrik, .. det går jag aldrig ifrån ÅKERHIELM GamlRoman 6 (1907). e) () avvika, skilja sig från, vara olika (ngt). STERNHIELM Arch. F 1 a (1644). Hvad eljest cermonierna vid bägge dessa tillfällen beträffar, så gå de litet eller intet ifrån hvar andra. BÆLTER Cerem. 995 (1760). Vi ogille hvad som går ifrån det vanliga. BOËTHIUS Sedol. 131 (1782).
[GÅ IFRÅN.fb 1.f]
f) om avföring o. d. (ngn gg om foster): avlägsnas ur kroppen (på ngn), bortgå (från ngn). TRANÆUS Medewij 46 (1690). Ryttaren Hiertberg skal wehlat gifwa dess dotter in så at Barnet skulle gå henne ifrån. VDAkt. 1736, nr 345 (1733). Maten går hel ifrån honom. SCHULTHESS (1885). jfr: Tå han någet lijtet trädde aff Wägen til at göra sin Tarff, ther gingo ifrån honom .. hans Inälfwar ganska wederstyggeligen. SCHRODERUS Os. 1:373 (1635).
[GÅ IFRÅN.fb 1.g]
g) gå förlorad för (ngn), berövas, undandragas, avhändas (ngn). Han lät icke det gynnsamma tillfället gå ifrån sig. Them war noghen ioordh .. olagligha j fraa gonghen in vndher kiörkan. GR 2:215 (1525). Jag erhöll stiftets prästerskaps enhälliga kallelse, på 2 röster nära, som i Väsbo härad gingo från mig. WALLQVSIT Själfbiogr. 25 (1789). Vi gå att handla en stuf crêpe de soie, som nyligen kommit från Lyon, och som går ifrån oss om vi icke passa på. ALMQVIST G Mim. 1:206 (1841). De var så bergfasta, att de inte lät en enda fråga gå ifrån sig (vid förhöret). LAGERLÖF Kejs. 57 (1914).
[GÅ IFRÅN.fb 3]
3) () i uttr. gå ifrån sig ngt l. ngt ifrån sig, (lagligen, urspr. med ed; jfr GÅ II) fria sig från en beskyllning l. anklagelse o. d.; äv. abs. gå ifrån sig. Thy lade wii förnempda Håkun före att gå iffrå segh medtt siel sins edhe. JönkTb. 155 (1547). Honum bleff förelagtt, thätt hann skulle gå sig samme sack ifrå med tolff riddersmenn, som medh honom svärie skulle, ath han thärudinnen var oskyllig. GR 28:502 (1558). Then, som förtijger, och orett eyy ifrå sigh gåår, när han förmåår: Then är intet bättre, än han som orett gör. BULLERNÆSIUS Lögn. 397 (1619). Effter dhe eij kunde gå ifron sig det, at the icke hafwa åtnutit af pigans tyfnat. ConsAcAboP 3:311 (1669). SAHLSTEDT (1773). WESTE (1807).
[GÅ IFRÅN.fb 4]
4) () i uttr. gå ngn ngt ifrån l. ngt ifrån ngn, beröva ngn ngt, göra att ngn förlorar ngt l. icke får ngt. GR 7:88 (1530). Någre Borgere vdi Swrköping wele gå honom ett hemmenn effrånn. Därs. 18:853 (1547). VDAkt. 1711, nr 369.
[GÅ IFRÅN.fb 5]
5) dragas ifrån, avgå, frånräknas (vid räkning o. d.). Tie riksdaler gå ifrån hela summan. NORDFORSS (1805). ÖoL (1852).
GÅ IGEN , v.¹ () gå (ngn) till mötes. Visb. 1:29 (1572). Thet var stålthen fru margretha, / hun kom frå kiörckan hem, / thet var then gamble her herman, / han går henne siälf i ghen. Därs. 170 (c. 1620).
GÅ IGEN ¹ ⁰⁴, v.²
[GÅ IGEN.fb 1]
1) om avliden person: efter döden uppenbara sig i synlig gestalt l. överhuvud giva sig till känna på ett för de yttre sinnena förnimbart sätt, spöka. (Det) är clart ath the dödha intit gå igen. GlLuk. 16:29 (NT 1526). LOVÉN Folkl. 201 (1847). Ända in i vår tid har man trott, att synnerligast ogudaktiga personer "gingo igen". ENESTRÖM Finv. 262 (1910).
[GÅ IGEN.fb 2]
2) bildl. om ngt som tillhör en gången tid: (mer l. mindre fullständigt) komma igen l. upprepa sig l. upprepas l. ånyo uppträda (hos en yngre generation, i en senare tid o. d.); få en avläggare (i ngt). TEGNÉR (WB) 3:311 (1817). Familjeegenskaper gå igen från generation till generation. RUDIN 2 Evigh. 2:526 (1889). Dikten går igen under allahanda förändringar i medeltidens kämpavisor. NF 16:842 1892; om Trymskvädet). (mindre br.) övergående i bet.: draga med sig sina (ödesdigra) konsekvenser, hämna sig. CVASTRANDBERG 1:157 (c. 858). Förr eller senare skall det du gjordt gå igen. AHRENBERG StRätt 45 (1899).
[GÅ IGEN.fb 3]
3) slute sig, gå ihop; om dörr o. d.: stängas (efter ngn), äv.: sluta till; om klädesplagg, särsk. rock o. d.: kunna knäppas o. d. (kring livet l. magen osv.); äv. om åker: gro l. växa igen. Så snart the wore in på Slotzbroon, lät Her Scheding Stadzporten gå igen. WIDEKINDI KrijgH 340 (1671). Min frack .. gick (icke) igen kring lifvet. KULLBERG Mem. 2.181 (1835). Åkrar, som gå igen. FAHLBECK Ad. 2:243 (1902). Han är sömnig nu ... Ögonen gå igen på honom. LAGERLÖF Jerus. 2:219 (1902).
GÅ IGENOM ¹ ⁰⁴⁰ l. ⁰³², äv. GENOM ⁰ ⁴⁰ l. ³². jfr GENOMGÅ.
[GÅ IGENOM.fb 1]
1) gående passera igenom (ngt), vandra igenom; äv.: (kunna) tränga sig igenom (ngt). Thenna porten skal bliffua tillyckt och icke vpläten warda, och ther skal ingen gå jgenom. Hes. 44:2 (Bib. 1541). Nog är väggarna dåliga, men inte går räven igenom dem ännu. LAGERLÖF Holg. 1:195 (1906).
[GÅ IGENOM.fb 2]
2) bildl.
[GÅ IGENOM.fb 1.a]
a) () i uttr. gå igenom med (ngt), lyckas med (ngt); föra (ngt) till ett lyckligt slut. TbLödöse 151 (1569). Jag vet icke hvad jag skulle påtaga mig at försvara som jag icke skulle gå väl igenom med. ANAGRIUS Holberg 67 (1756). Han gick igenom med detta för Romerska Kyrkoväldet .. angelägna målet. BOTIN Hist. 2:118 (c. 1790). WESTE 1807.
[GÅ IGENOM.fb 1.b]
b) punkt förr punkt l. moment för moment behandla l. undersöka l. ägna sin uppmärksamhet åt (ngt); genomse; genomläsa, genomtänka. Gå igenom en räkning. RP 8:163 (1640). Vi hafve nu gådt de utrikes sakerna igenom. NORDBERG C12 1:53 (1740). Med djup och andaktsfull glädje gick han (dvs. den nyinvigde prästen) ännu en gång i tankarne igenom hela den stora akt, hvarigenom han invigts till Herrans tjenare. ALMQVIST kap. 4 (1838). Den ena gången efter den andra gick hon igenom boken utan att finna något. LAGERLÖF Troll 2:79 (1921).
[GÅ IGENOM.fb 1.c]
c) med avs. på skola l. annan likartad undervisningsanstalt l. avdelning l. klass inom en dylik: följa undervisningen (där) o. utexamineras (därifrån); äv.: genomgå (en kurs o. d., förr äv. "sina studier"); i fråga om förhör, examen o. d.: godkännas; ofta (vard.) abs.; äv.: undergå (förhör, tentamen, examen). Ingen (lärjunge bör) ordinarie transfereras till Gymnasium, för än han har gått igenom alla Classer uthi Scholan. THYSELIUS Bidr. 51 (1637). Magist(er) Petrus Follingus gick förnämligast igenom sina Studier i Köpenhamn. SPEGEL Kyrkoh. 2:404 (1707). Gå igenom i examen. PedBl. 1877, s. 44. Man kan få skrifva latinska meningar, hvaraf själfva Cicero .. knappast skulle förstå ett ord, och ändå lyckas att "gå igenom". Verd. 1883, s. 270. En ung, hugglig menniska, som gått genom Storckenfeldtska pensionen i Jönköping med goda betyg. HEDENSTIERNA FruW 5 (1890).
[GÅ IGENOM.fb 1.d]
d) genomgå; genomleva, utstå, uthärda l. härda ut med (ngt); kämpa sig igenom l. genomkämpa (svårigheter o. d.); äv.: uppleva (vidriga öden o. d.); ngn gg abs.: reda sig l. slå sig fram (gm motigheter o. d.). GR 3:175 (1526). The woro monge som stodho honom emoot, doch gick han thet i genom. OPETRI Kr. 65 (c. 1540). The gå sitt Elände bäst igenom, och lijda sin Olycka aldrabäst, som kunna förborga henne. SYLVIUS Curtius 390 (1682). Godt samvete går igenom alt. DALIN Arg. 2:274 (1734, 1754) Ha vi icke gått igenom mycket tillsammans, mången tung dag, mången bitter sorg? BREMER Dal. 222 (1845).
[GÅ IGENOM.fb 1.e]
e) genomgå (en sjukdom); äv. abs.: tillfriskna, återvinna hälsan. Prof(esso)r Gadd är af sin vattsot så angripen, at han svår(igen) lärer gå igenom. PORTHAN BrefSamt. 1:220 (1797). Vid 66 års ålder går man .. ej igenom en sådan sjukdom som denna. CRUSENSTOLPE Tess. 1:134 (1847). Under våren förut gingo alla mina barn igenom scharlakansfebern och mässlingen. DE GEER Minn. 2:89 (1892).
[GÅ IGENOM.fb 1.f]
f) () förrätta, sköta (tjänst, ämbete). Cristhne herrer och förster haffue giffuitt biskopper och presther monghe ägedeler och friihetther, i then acth at the skulle haffue testhe bäther tilfelle till ath gåå siith embethe i genom. GR 6:155 (1529). magnus Nierodt, som öfuer Kexholm ähr, går sin tiänst wäl igenom. HSH 31:432 (1638). OxBr. 9:609 (1642).
[GÅ IGENOM.fb 3]
3) med saksubj.: passera igenom (ngt). a) (kunna) dragas l. löpa o. d. igenom (ngt, särsk. hål l. öppning o. d.); äv. abs.; äv. bildl. Thz holl somm är offuerst på mastenne ther dragrepet går igenom. VarRerV 49 (1538). När man låter (bibel-)ordet gå tvärt igenom medvetandet och icke låter eftertanken taga någon befattning dermed. SVEDELIUS SmSkr. II. 1:183 (1874, 1877) Tråden är för tjock, den vill icke gå igenom. BJÖRKAN (1889). Vagnen går inte igenom porten. AUERBACH (1909).
[GÅ IGENOM.fb 1.b]
b) om känsla l. tanke o. d.: genomfara, genombäva, genomila (ngn). En rysning gick igenom honom. En huijszn, och häppenheet gick genom alt wårt blod. STIERNHIELM Jub. 55 (1644, 1668). Skall jag tillgripa hvad som under de sistfröflutna minuterna gick igenom min hjärna? RYDBERG Varia 121 (1894).
[GÅ IGENOM.fb 1.c]
c) tränga igenom (ngt); särsk. om vapen, hugg l. skott o. d. l. vätska l. gas o. d.; äv. abs. Gudz oord är .. skapare än någhot tweäggiat swärd, och gåår igenom till thes thet åtskilier siälen och andan, och ledherna, och merghen. Ebr. 4:12 (NT 1526). Tepp .. Krukan wäl til, at intet Wäder går igenom. Salé 97 (1664). Vattnet går igenom lädret. WIDEGREN (1788). Hans påk (hade) till hälften gått igenom isen. BLANCHE Våln. 626 (1847). Det var soltorkadt, murket trä, som skottet gått igenom. BERG Krig. 90 (1915).
[GÅ IGENOM.fb 4]
4) om förslag o. d.: antagas, godkännas (av beslutande församling); äv. om vallista, kandidat vid ett val o. d. Omsider gick saken igenom i BondeStåndet. HT 1919, s. 23 (1789). Nu har jag en kandidat (till guvernörsplatsen), som borde gå igenom med pukor coh trumpeter. AHRENBERG Haap. 101 (1894). De liberales lista gick igenom. KLINT (1906).
GÅ IHOP ¹ ⁰⁴, äv. TILLHOPA ⁰⁴⁰ l. ⁰³², stundom HOP ⁰ ⁴.
[GÅ IHOP.fb 1]
1) (numera nästan bl. i Ffinl.) drabba samman (med ngn); inlåta sig i dispyt l. ordväxling (med ngn); äv.: enträget ansätta l. ligga över (ngn med en bön l. anhållan o. d.); äv. oeg. o. bildl. Thå skola the (kämpande) gåå til hopa med theres vapen och wärio. OPETRI Kr. 51 (c. 1540). Tu måste gåå ihoop medh then timelige döden. EMPORAGRIUS Oxenstierna 52 (1655). LAGERSTRÖM Bunyan 2:125 (1727). Jag vill, sade han, academice gå ihop med herr Johan; och nu förljde dem emellan en lång och liflig ordvexling. FRYXELL Ber. 15:23 1848; efter handl. fr. 1672). (Den som trollkunnig ansedde försäkrade:) "Inte kan jag trolla mer än du häller", men detta fattade bonden blott såsom ogenhet, hvarför han ännu mer gick ihop med honom ock lofvade honom en rundlig belöning. Landsm. VII. 9:37 (1890).
[GÅ IHOP.fb 2]
2) sluta till; sluta sig; stöta samman l. förena sig (med ngt); råkas, träffas; äv.: bilda ett sammanhängnade helt (med ngt). När man een Pung med Guld så öfwerflödigt fyller / At han ej går i hoop. SPEGEL GW 247 (1685). Vid Storbacken, där lilla och stora Lule åar gå tillhopa. LINNÉ Skr. 5:97 (1732). Kjortlar, som gå ihop på sidan. SthmModej. 1852, s. 56. Håret föll hoptovat ned över deras låga pannor och gick ihop med det stripiga skägget. MELIN VikSaga 81 (1910).
[GÅ IHOP.fb 3]
3) blanda sig; flyta ihop l. sammanfalla l. sammansmälta (till en enhet). (Apotekaren) blandar en salva, som inte vill riktigt "gå ihop" för honom. AB 1889, nr 281, s. 2. Tegnér låter sin lära om den helige Ande gå ihop till ett med den platonsk-romantiska om den gudomliga entusiasmen. NILSSON Sv Rom. 458 (1916).
[GÅ IHOP.fb 4]
4) (överens)stämma (med ngt); låta sig förena (med ngt); passa ihop l. tillsamman; med pluralt subj. stundom: samsas; omr räkning o. d.: stämma, vara riktig. SWEDBERG Cat. 155 (1709). Räkningen går ej ihop. WESTE (1807). Svårigheter att få utgifter och inkomster att gå ihop. MALMSTRÖM Hist. 3:130 (1870). Han hade svårt att få läxorna och lekarna att gå ihop. OTTELIN BSorl. 42 (1904). En .. portiär, som gick så ihop med väggarnas färg, att ingen lagt märke till den förut. ESSÉN H Exc. 170 (1916).
[GÅ IHOP.fb 4.slutet]
särsk.
[GÅ IHOP.fb 4.a]
a) om ekonomiskt företag o. d.: vära sig (så att inkomster o. utgifter täcka varandra o. skälig vinst uppstår); i sht opers. WETTERBERGH G Nord 3 (1862). När man såg att ekonomien inte gick ihop annonserade man gården till salu. HEDENSTIERNA FruW 5 (1890). Det är alldeles grundfalskt att tro, att margarinindustrien .. skördar några stora vinster, det går i hop, men inte mer. NDA 1911, nr 261, s. 2. b) (föga br.) låta sig ögra; gå för sig; lyckas, slå väl ut; "gå i lås". Sakerna tyckas gå i hop i Berlin. BARK Bref 2:58 1705; om politiska förehavanden). Om ynglingen står första gången fadder på en flicka och jungfrun på en gosse, skall giftermålet gå ihop vid första frieriet. RÄÄF Ydre 1:102 (1856).
[GÅ IHOP.fb 5]
5) (vard., föga br.) krympa ihop, skrumpna (in). JUSLENIUS 206 (1745).
GÅ IKRING , se GÅ OMKRING.
GÅ IKULL , se GÅ OMKULL.
GÅ IN ⁰ ⁴. jfr INGÅ.
[GÅ IN.fb 1]
1) (numera mindre br.) till I 1, i uttr. gå in med tårna l. fötterna, äv. (mera tillf). sina fötter osv. gå inåt med tårna osv. Ingen skall man se ibland dem (dvs. lapparna) .. gå in med fötter. O RUDBECK D. Y. (1696) i NordT 1898, s. 529. NORDFORSS (1805). Gå in med tårna. AUERBACH (1909).
[GÅ IN.fb 2]
2) (vard.) gm att gå en viss tid (med nya skor o. d.) komma (dem) att (bättre) anpassa sig efter fötterna. En enka och hennes båda döttrar ha till ytke att "gå in" nya skor åt fruntimmer, som ha samma nummer som de. SD(L) 1896, nr 47, s. 7.
[GÅ IN.fb 3]
3) gående begiva sig in, stiga l. träda in (ngnstädes l. till ngn); bege sig in i sin bostad; äv. oeg. o. bildl. Upp. 15:8 (NT 1526). Gå i edher i stufvan in, / i ären inghen framader gester. Visb. 1:172 (c. 1620). (Hon säger) att hon .. för dess hussysslor icke var altijd tillstädes (i stugan) utan gått in och uth. VRP 22/12 (1730). Går bonden in, så öppnar strax / Våld eller list på grinden. CVASTRANDBERG 1:146 (1854). (Jesus är) uppstånden från de döda .. och gången in i ett himmelskt härlighetslif. VTLifsfr. 21:23 (1901).
[GÅ IN.fb 3.slutet]
särsk. i uttr. gå ngn in på livet l. (föga br.) gå in på ngn, (i sht hotfullt) träda så nära ngn att det kommer l. kan komma till kroppslig beröring; äv. bildl. Gå ngn hotfullt in på livet. Den dräpne haffver gådt in opå dråparen medh een sten och såsom trängt sigh oppå dråparen. RP 6:614 (1636). Begrepp och föreställningar, som .. erbjuda stora svårigheter för den, som går dem in på lifvet. LYTTKENS o. WULFF 1 Ljudl. IV (1885).
[GÅ IN.fb 4]
4) i en del överförda anv. a) ingå l. inträda (i) l. bliva medlem (av en förening o. d.); äv. (numera föga br. utom spelt.): deltaga (i ngt), göra sig delaktig (i ngt). Gå in i godtemplarorden. Grekiske Patriarchen har .. utvärkat sig ett annat fribref att få gå in i kåstnaden med Franciscanerna. ENEMAN Resa 2:222 (1712). I hafven gådt in på små kort. Mont-Louis FrSpr. 157 (1739). Grönquist på Munkforsen är härr (i Uppsala) och skall gå in i Värmlands nation. GEIJER (1802). i MoB 7:24. ALMQVIST Törnr. 3:142 (1850). särsk.: taga anställning l. bliva anställd (vid l. i ett ämbetsvärk, en tidningdsredaktion o. d., vid l. på ett regemente); abs.: gå igenom (vid ett val); äv.: bliva ledanmot (av regerring l. konselj); förr äv.: tillträda (en befattning). När han hafver gått in uti beställningen . ENEMAN Resa 1:216 (1712). Snoilsky .. Har länge stretat emot och ej velat gå in i Rådet. HSH 16:275 (1769). Gå in vid Vendes artillerri. ALMQVIST AmH 1:126 (1840). Lindeberg .. gick in i Aftonbladets redaktion. STRUZEN-BECKER SvSkönl. 219 (1845). Jag (hade) icke fullföljt min afsigt att gå in på hans regemente. LILLJEBJÖRN Minn. 41 (1874). Att han gick in före mig, förargar mig inte. HEDENSTIERNA Jönsson 140 1894; i fråga om val av stadsfullmäktige.). b) i uttr. gå in med en ansökan o. d., hos vederbörande myndighet (särsk. Kungl. Maj:t) inlämna l. inkomma med. Församlingen har gådt in til Hans Maijestät med anhollan om närmare förklaring. VDAkt. 1770, nr 513. DE GEER Minn. 2:168 (1892).
[GÅ IN.fb 4.c]
c) () i uttr. gå in i l. (ngt), inkräkta på (ngns område), göra ingrepp i l. inträng på (ngns rättigheter o. d.). The Ryske Comissarriers obeskedenheet .., som .. wille gå in på Sweriges gräntzer, och affhända många Byar som aff ålder hade legat til Kexholms lähn. WIDEKINDI KrijgH 927 (1671). Råden stego öfver gränsorne af deras tillagde myndighet, och gingo in i Konunga-rättigheterna. OELREICH 886 (1755). ÖoL (1852).
[GÅ IN.fb 4.d]
d)
[efter eng. gå in for]
(ngt vard.) i uttr. gå in för (ngt), taga ståndpunkt l arbeta l. värka för (ngt). Han (har) med konseqvens och stor framgång gått in för ädel hästafvel. Tldr. 1897, julnr s. 8. e) tränga in l. fördjupa sig (i ett ämne, en tankegång o. d.); äv. om ngns tanke(förmåga) l. fantasi. 1 VittAH 1: 111 (1755). Ju närmare man kan gå in uti en Auctors tankar och en Poets imagination, ju behageligare blir dess läsning. RETZIUS FlVirg. Föret. 6 (1809) Göthes förmåga att låta sin fantasi gå in i allting. QUENNERSTEDT Str Skr. 1:367 (1919). särsk. (i sht i religiöst spr.) i uttr. gå in i sig själv (ngn gg sitt hjärta), pröva l. rannsaka sig själv. KEMPE Graanen 64 (1675). Gå in i ditt hjerta, och sluta från hvad du känner. LEHNBERG Pred. 1:254 (c. 1800). När .. den förlorade sonen går in i sig sjelf och ångrande vänder tillbaka till sin Fader. MELIN Pred. 2:89 (1847). THYRÉN StrafflRef. 1:79 (1910).
[GÅ IN.fb 4.f]
f) i uttr. gå in på, äv. i: inlåta sig på (ngt); nästan bl.: upptaga (en sak, en fråga) till undersökning, göra (den) till föremål för en närmare utredning, ge sig in på (ngt); förr äv. gå in till, övergående i bet.: gå till l. taga fatt på l. gripa sig an med (den fråga man vill behandla). Förra än wij gåå in til wor materie (dvs. ämnet för vår framställning). OPETRI Kr. 4 (c. 1540). Artiklen sysselsätter sig icke blott med personlig polemik .. utan går äfven in uti en undersökning af den setetiska frågan. LJUNGGREN SVH 4:107 (1887). Här är icke platsen att vidare gå in på denna fråga. KOCK SpråkFörändr. 138 (1896).
[GÅ IN.fb 4.g]
g) () i uttr. gå in med (ngn), göra gemensam sak med, sluta förbund med. Grefven besinnade sig ej längre, förr än han gick in med de Lybske emot Svetige och Dannemark. CELSIUS G1 2:90 (1753). HÖPKEN 2:249 (1753). ADLERBETH Ant. 1:55 (c. 1792).
[GÅ IN.fb 4.h]
h) () ingå (överenskommelse, förbund o. d.). GUSTAF II ADOLF 135 (1616). Efter vår instruction icke tillåther oss att gå något annat förbundh in. AOXENSTIERNA 2: 338 (1619). LOENBOM Stenbock 1:100 (1757). Jag gått in fostbrödralag / Med nöden. HAGBERG Shaksp. 3:92 (1848).
[GÅ IN.fb 4.i]
i) i uttr. gå in på, förr äv. in i l. enbart gå in (ngt); samtycka till, vara med om, gå med på (ngt). Iagh .. hafwer gånget någre beswärlige medel in, aldenstund freden icke war annorlunda at nå. GUSTAF II ADOLF 105 (1613). Ständerne gingo in med Konungen uti detta förslag. BÆLTER Corem. 87 (1760). Han har .. i mångt och mycket måst gå in på (Ehrensvärds planer). HSH 16:388 (1770). För Guds skull, patronessa, gå icke in i hans plander! WETTERBERGH Penning. 550 (1847).
[GÅ IN.fb 5]
5) om här l. trupper (l. deras anförare): tåga l. rycka in (i ett land l. på ett område). (Kurfursten av Sachsen har) bemechtiget sigh en dehl af wåre forteser och welett gått inn j mechelnborg. RARP 2:217 (1636).
[GÅ IN.fb 6]
6) om djur: bege sig in (ngnstädes); särsk. jäg. abs., om villebråd: gå i gryt l. lya l. ide. Hohl .. på Giärdzgården .. som .. Boskapen går vth ok in igenom. STIERNHIELM BgL 104 (1663). Endast undantagsvis torde den (dvs. vikvalen) gå in i Kattegatt. NF 17:961 (1893). Att räfven gått in var tydligt. KOLTHOFF Minn. 152 (1897).
[GÅ IN.fb 7]
7) om fartyg (l. dess befälhavare, besättning l. passagerare): löpa in inlöpa, segla in (ngnstädes). KIÖPING Resa 1 (1667). At gå in til Cadix. MONTAN Segl. 78 (1787). Åmynningen, där skeppen gingo in och handelsbodarna stodo fyllda. HEIDENSTAM Folkung. 2:214 (1907).
[GÅ IN.fb 8]
8) med saksubj.: komma in (i ngt l. ngn); äv. oeg. o. bildl. Thet förbannadhe watnet (skall) gå in j henne, och wara henne bittert. 4 Mos. 5:27 (Bib. 1541). Dher Wijn går in, går weetet vth. GRUBB 151 (1665). Låtom intet orden gå in igenom thet ena örat, och vt igenom ghet andra. SWEDBERG Cat. 281 (1709). Trots all flit ville de krångliga räknetalen aldrig gå in i hennes runda "blondkopf". FORSSMAN Gret. 128 (1897).
[GÅ IN.fb 8.slutet]
särsk.
[GÅ IN.fb 8.a]
a) tränga in (i ngt); i sht om vapen, hugg, skott o. d. samt om vätska. MÅNSSON Åderlåt. 138 (1642). Kulan ..har (icke) gådt in i Caviteten af bröstet. PH 5:3079 (1751). Är bäst att koka dem (dvs. gamla duvor) i silad braise..., tills de kännas möra och såsen börjar gå in i köttet. ZETTERSTRAND Kokb. 241 (1883). Utan tvivel är det blott ett eller kanske ett par skott, som gått in i dessa hus. HEDIN Front. 420 (1915). b) få plats, rymmas (i ngt). Täubel Boktr. 1:85 (1823). Proppen är för stor, den går inte in. BJÖRKMAN (1889).
[GÅ IN.fb 8.c]
c) ingå ss. beståndsdel, vara med (i ngt); äv. i uttr. gå in under (ngt), höra under, hänföras under. NOHRBORG 638 (c. 1765). Elden går in som beståndsdel i många kroppar. SCHEELE Bref 84 (1775). Gå in i ngns beräkningar. CAVALLIN (1875). För att ett motsatsförhållande skall äga rum, (fordras) att motsatserna skola gå in under en högre enhet. MJÖBERG Stilstud. 111 (1911).
[GÅ IN.fb 9]
9) (numera knappast br.) om (påräknad) inkomst, skatt o. d.: inflyta, komma in (i kassan). ENEMAN Resa 1:126 (1712). På landet gingo kronoutlagorna långsamt in. GJEHRENSVÄRD Dagb. 2:243 (1780).
[GÅ IN.fb 10]
10) om tid: börja, ingå, inträda, inbryta. LPETRI 1 Post. H 7 b (1555). Ett nytt åhr går åter in. Ps. 1695, 139: 1. När högtiden går in. WALLIN Vitt. 2:299 (c. 1808). 11) för att beteckna minskning l. upphörande. a) (numera knappast br.) minskas l. reduceras i volym l. vikt; koka in; krympa, förr äv.: indragas. Tag Camillen halffannan Hand full, åkermönja .. lägg dem i 2 Påszor, och siud dem uti et Stop Watn, in till desz den tridie Delen går in. ROBERG Beynon 133 (1697). Gå in(,) minskas, t. ex. i malningen, m. m. LINDFORS (1815). En den af arméen har gått in. MEURMAN (1846). AGARDH (o. LJUNGVERG) III. 1:198 (1857). b) (numera föga br.) om tidning l. annan periodisk publikation: upphöra att utkomma, nedläggas. Sedan.. Litterär tidskrift .. gått in 1865. Finland 296 (1893). BLANCK Geijer Engl. 163 (1914).
GÅ INFÖR ⁰ ³~² l: ⁴~¹, förr äv: INFÖRE. (bygdemålsfärgat) till I ¹, i uttr. gå inför med tårna l. fötterna, gå inåt med tårna osv. MOBERG Gr. 281 (1815). Hon var ju en riktig lunsa – gick inför med fötterna. FRÖDING ESkr. 2:141 (1893).
GÅ INÅT ⁰ ³~² l. ⁴~¹.
[GÅ INÅT.fb 1]
1) till I 1, i uttr. gå inåt med tårna l. fötterna, gå på ett sådant sätt att tårna komma nära varandra l. tåspetsarna närma sig kroppens medellinje. MOBERG Gr. 281 (1815). AUERBACH (1909).
[GÅ INÅT.fb 2]
2) om dörr, förnster o. d.: öppna sig l. slås upp inåt (rummet). Dörren går in åt rummet. MoB 2:50 (1792). Dörren går inåt. MEURMAN (1846). EKHOFF StClem. 48 (1912).
GÅ KRING , se GÅ OMKRING.
GÅ KULL , se GÅ OMKULL.
GÅ MED ⁰ ⁴.
[GÅ MED.fb 1]
1) följa, åtfölja, beledsaga (ngn); följa med; äv.: deltaga (i procession o. d.). Och gich mykit folk medh honom. Luk. 14:25 (NT 1526). Ett Finskt Regemente til häst, som anärnades .. at gå med åth Preusen. PERINGSKIÖLD Mon Upl. 112 (1710). Kejsaren fordrade, att de evangeliska furstarne skulle gå med i processionen på Kristi lekamens fest. LfF 1914, s. 74.
[GÅ MED.fb 2]
2) deltaga l. taga del (i ngt); äv.: göra gemensam sak med (ngn). Frisker oc (ng går med uti dants när Strängarna klinga. BrölBesw. 45 (c. 1670). Den som är i förhand för spelaren yttrar sig först om han vill gå med eller ej. LINDSKOG Spelb. 122 (1847). Jutarne förklarade sig benägna att taga junker Olof till konung, därest skåningarne ville gå med dem. SvH 2: 313 (1905).
[GÅ MED.fb 3]
3) i uttr. gå med på (ngt), vara med om, gå in på, ansluta sig till, instämma i (ngt); (kunna) godkänna l. godtaga (ngt). Det konservativa partiet .. gick med på detta förslag. VL 1893, nr 30, s. 2. Landtmannapartiet ville .. (icke) gå med på den föreslagna ökningen af (den militära) öfningstiden. VetÅrsb. 1914, s. 334. jfr (): nej, aldrig går jag med: hon tar er för en Bängel. DALIN Arg. 1:256 (1733, 1754)
[GÅ MED.fb 4]
4) 8†) i uttr. världen går med (ngn), för att beteckna att han har medgång här i världen. Thett war eij för mitth beste, / att werdenn gick migh eij medh. Visb. 1:15 (1572).
[GÅ MED.fb 5]
5) (vard., numera föga br.) styrka med; gå åt; förr äv.: duka under, dö. Den lilla löhnen Hnas Kongl. May:tt migh nådigast består, går merendels medh uthj denne swåra tijden. VDAkt. 1709, nr 47. Sällan händer det numera ens hos oss, att en nervfeberpatient går med. JV SNELLMAN (1847) i FoU 20: 192. Jag tror soppan gick med ändå. AUERBACH (1909). jfr () Man purgerar så lenge til desz Helsan gåår medh i Loppet. KEMPE Graanen 49 (1675).
GÅ MOT , se GÅ EMOT.
GÅ NED ⁰ ⁴ l. NER ⁴, förr äv. NEDER . jfr NEDGÅ
[GÅ NED.fb 1]
1) (eg. gående) begiva sig ned (från högre belägen plats); ngn gg bildl.: sänka sig (till en lägre ståndpunkt).
Then ther är vppå takith han gå icke nidher j hwsit. qMark. 13: 15 (NT 1526). Gack neder uthföre trapporna. HOLM N Sv. 161 (1702). Så lågt i låghet gå aldrig djuren ned. THORILD 3:212 (1792). I grafven du gått ner. SÄTHERBERG Dikt. 1:16 (1859, 1862) Se där ha vi forsstyrmannen! Hvem är i tur att gå ned (för forsen)? ARKADIUS Pakkala 34 (1895). Jg går helst ner från utan, när jag dyker. Tldr. 1897, s. 277. Jag gick mig ner till stranden. KARLFELDT FridLustg. 126 (1901).
[GÅ NED.fb 1.slutet]
särsk.
[GÅ NED.fb 1.a]
a) (vard.) i uttr. gå ned sig förr äv. gå sig ned, plumsa gm svag is (l. snötäcke), (fastna o.). sjunka ned (i gungfly o. d.); ngn gg bildl. När jag gik på snöen, gik hag mig neder. LINNÉ Skr. 5:119 (1732). I vårt Sverige, der jernhandteringen slutligen går ned sig. ALMQVIST A may 59 (1838). En ko, som gått ner sig i ett kärr. WIGSTRÖM Golkd. 2:82 (1881).
[GÅ NED.fb 1.b]
b) om flygare l. flygmaskin (jfr 2): sänka sig ned till marken (resp. vattnet) o. taga land, landa; äv.: sänka sig ned på mindre höjd över marken. Vi kunna icke underlåta att gå ned på mycket liten höjd. BygdFolk 190 (1927).
[GÅ NED.fb 2]
2) om ngt sakligt: föras l. sänkas osv. ned. Där kommer minsann en räv! .. Nu gick nosen ner och luktade på marken. EKLUNDH Folk 106 (1918).
[GÅ NED.fb 2.slutet]
särsk.
[GÅ NED.fb 2.a]
a) (hastigt) störta ned; falla l. ramla ned; numera nästan bl. ngn gg om blixten: slå ned (ngnstädes). TbLödöse 224 (1590). Dee andre tree studenter (slogo) på porten, att porten måtte gått neder. ConsAcAboP 2: 424 (1663). Bilxten, som går ned i en skorsten. BERG Krig. 86 (1915).
[GÅ NED.fb 2.b]
b) om klocklod: komma ned i det läge där dess deivkraft upphör; äv. i överförd anv. om utfjäder l. ut o. d.; äv. bildl. jernkA 1829, Bih. s. 294 (om ur). Klockan har gått ned. AUERBACH (1909). Lodet har gått ned, och ingen ifver kan draga upp det igen. SÖDERBLOM StundVäxl. 1:40 1909; bildl. i fråga om den utslitne arbetaren). c) (vard.) om mat l. dryck, läkemedel o. d.: låta svälja sig. NORDFORSS (1805). Så länge de skonade korna / Skänkte oss mjölk, ned gick barkbrödet med denna och närde. RUNEBERG 1: 93 (1832). Tur Å 1905, s. 95. d) firras l. halas ned. Flaggan går ned. ROSENFELDT Tourville 95 (1698). Ridån går ned. AUERBACH (1909).
[GÅ NED.fb 2.e]
e) tränga ned (i ngt). Regnet har gått en fot ned i jorden. WESTE (1807). Det hugget går djupt ned i hästens rygg. SCHULTÉN Rol. 73 (1887).
[GÅ NED.fb 3]
3) avtaga, minskas, sjunka, gå tillbaka (särsk i antal, vikt l. betydenhet o. d.); om vara: sjunka l. falla i prris; om pris: sjunka, falla; om barometer, termometer, temperatur o. d.: falla. Alt timmeligit är förgängeligit, flytt och obeständigt, thet kommer vpp, går så nid, och dör bort. SCHRODERRUS Comenius 966 (1639). Pulsen går ned. NF 13:1356 (1889). Utförseln af lefvande kreatur gick ner. GHT 1895, nr 247 A, s. 2. Hvete gick ner under Juli månad. Därs. 1896, nr 233 B, s. 2. Temperaturen har gått ned till O. AUERBACH (1909). Motpartiets antal gick ned till omkring 30 röster. SvH IX. 1: 193 (1909).
[GÅ NED.fb 4]
4) om himlakropp, särsk. solen: sänka sig l. sjunka under horisonten; äv. oeg. o. bildl. Solen gåår vp och gåår nedher. Pred. 1:5 (Bib. 1541). MELANDERHJELM Astr. 1:14 (1795). Innan året går ner bör man uppgöra sina räkningar. TEGNÉR (WB) 7:324 (1832). Den dag, / då .. / det säkra bud oss hann, / att landets sista hopp gått ner. RUNEBERG ESkr. 1:4 (1846).
[GÅ NED.fb 5]
5) räcka l. nå (så l. så långt) ned; sträcka sig ned (till ngt); äv. bildl. Hans kläder wore wirckade medh Guld och Purpur, gåandes neder öfwer knäen. SYLVIUS Curtius 636 (1682). Skogen gick nära ned til stranden. SP 1780, s. 832. WIKNER Tidsex. 229 (1888; bildl.).
GÅ NEDÅT ⁰ ⁴~¹, äv. NERÅT ⁴~¹.
[GÅ NEDÅT.fb 1]
1) (eg gående) röra sig nedåt (ngt); äv. abs. Han gick nedåt backen.
[GÅ NEDÅT.fb 2]
2) bildl. a utvecklas till det sämre (moraliskt, socialt, ekomnomiskt), gå tillbaka; ofta opers. Det går nedåt för honom.
Med tidens ström gå ädlare Naturer / som andra neråt. TEGNÉR (WB) 7:49 (1834). Vårt folk går nedåt i moraliskt afseende. KJELLÉN NatSaml. 88 (1902, 1906) b9 (föga br. utom i Finl.) minskas, avtaga. Krafterna (hos den sjuke) gingo .. småningom nedåt. F RUNEBERG (1878) hos SÖDERHJELM Runebg 2:489 Latinkunskapen gick nedåt. HEIKEL Filol. 8 (1894).
GÅ OM ⁰ ⁴.
[GÅ OM.fb 1]
1) () == GÅ OMKRING 3. STIERNHIELM Herc. 237 (1658, 1668) Andre (bröllops-)dagen gånge ingen brudhgumme om at biudha någon. HSH 31:61 (1661).
[GÅ OM.fb 2]
2) () == GÅ OMKRING 4. SWEDBERG Sabb Rro 653 (1692, 1710) Giftermålssakerne äro lustige at höra. Här går ett och annat om (dvs. berättas ett o. annat), som är löijeligit. BARK Bref 2:47 (1705). Emedlertid gingo glasen.. lustigt om ROLAND Minn. (c. 1748).
[GÅ OM.fb 3]
3) () i uttr. gå om med (ngn l. ngt). a) gå (så l. så) till väga l. förfara (så l. så) med (ngn); behandla l. bemöta (ngn så l. så). O PETRI Mem Skap. 23 (c. 1540). Man ginge så om med honom, att han inthet längre kunde blifwa här. HTSkån. 1:237 (i handl. fr. 1659). ENEMAN Resa 2:64 (1712).
[GÅ OM.fb 3.b]
b) sysselsätta sig l. syssla med (ngt); handskas med (ngt); hantera l. sköta (ngt); gå (så l. så) till väga i (en sak), bedriva (en sak så l. så); uppträda (så l. så). GR 15:88 (1543). Thenne Morten Lybeck haffuer lenge gått vm medh Bergzbrukningh. Därs. 19: 101 (1548). Sådana menniskior .., som .. vthi sin begäran gå meera om medh trwgh, än medh böön. A.J. GOTHUS ThesEp 1:11 (1619). Med höfwelspån, wed, kohl och de ting och materier, hwaraf (elds-) olycka lätteligen kan förorsakas, gå warligen om. STIERNMAN Com. 5:355 (1692). Vara sparsam, och gå vackert om med den välsigneslen som Gud förlänar oss. WETTERSTEN FörklCat. 40 (1747). Gå om med list. WESTE 1807. c) hava (ngt) i tankarna, vara betänkt på, umgås med planer på (ngt), "tänka på". The Danske gåå icke.. mett annet vm, vtan mett skalkhetter och briller (dvs. knep) GR 13:68 (1540). Antonius .. gick allenast ther medh om, huruledes han sitt Rijke Navarra aff the Spanier igen bekomma måtte. BRASK Pufendorf Hist. 220 (1680). 2RARP 4:33 (1726).
[GÅ OM.fb 3.d]
d) komma överens med (ngn) om (ngt). Nu haf(v)a the gåt om med Cammereraren här i Jönkiöpingh att få taga der i Kornhärbärgit aff heela tijenden. VDAkt. 1679, nr 291.
[GÅ OM.fb 4]
4) räcka rundt om (ngt); gå omkring l. rundt midjan o. d. Rocken går ej om. NORDFORSS (1805). BJÖRKMAN (1889).
[GÅ OM.fb 5]
5) () röra sig (välva o. d.) kring en medelpunkt l. axel o. d.; beskriva en kretsformig rörelse; gå rundt; äv. bildl. The ther högt besatte ärro, mogha haffua the fara, at (lycko-)hiwlet skal gå om med them. OPETRI Kr. 3 (c. 1540). At jorden har gådt fortare om, giordt sina omlopp och hwarf i mindre tid. SWEDENBORG Reb Nat. 3:307 (1718).
[GÅ OM.fb 6]
6) om vind: vrida l. vända sig, ändra riktning, slå om; numera bl. i förb. med en av till inledd bestämning som angiver vindriktning. Qvernehuset bleff oskadt, i thet vedret gick om och dreff elden tilbake. HH 20:64 (c. 1580). Vinden har gått om till nordvästlig. AUERBACH (1909).
[GÅ OM.fb 7]
7) gå l. passera förbi (ngn l. ngt som står stilla l. rör sig i samma riktning); numera bl.: upphinna (ngn som själv är stadd i rörelse framåt) o. gå förbi (honom) l. lämna (honom) bakom sig, hinna om l. förbi (ngn). Om Natten Bleff han vtaff någrom, som gingo ther om medh Lius och Lychta, känd och vptaghen. SCHRODERUS Os. 1:610 (1635). Snart gingo vi (med vårt fartyg) om (fortet) "Tre Kronor". SNELLMAN Tyskl. 4 (1842). Han gick om nyss. KRÆMER EnstafvOrd 72 (1882). Då hon på gatan gick om två franciscanermunkar. HEIDENSTAM End. 272 (1889).
[GÅ OM.fb 7.slutet]
särsk. vildl.: vinna försprång l. få försteget framför (ngn), lämna (ngn) bakom sig, distansera. CAEHRENSVÄRD Brev 2:36 (1795). Svenskarna hade gått om dem (dvs. polackerna) i belägringskonsten. FRYXELL Ber. 6:95 (1833). tiden hade gått om honom och han hade blivit en löjlig pedant. SYLWAN (o. Bing) 1:480 (1910).
[GÅ OM.fb 8]
8) gå l. passera förbi (ngn l. ngt som rör sig i motsatt riktning), utan att ett sammanträffande äger rum; i sht om brev, bud o. d.; äv. bildl. WESTE (1807). Fyllda af hvar sina bekynner, hafva vi gått om hvarandra, ingenting sett och ingenting fröstått. GEIJERSTAM KampKärlek 217 1896; bildl.). Detta Brinkmans bref gick om ett från Tegnér, hvari denne ursäktar sin tystnad. WRANGEL BrinkmTegn. 96 (1906).
[GÅ OM.fb 9]
9) (vard.) gå till ända, upphöra; särsk. om sjukdom, förskräckelse l. annat obehag: gå över, "ge (med) sig". Förrn Er ungdoms Wienervals gått om. TEGNÉR (WB) 1: 387 (1804). En sådan pojke som Thomén ännu är ... Det går ju om med tiden. TAVASTSTJERNA Barnd. 146 (1886). en lindrog sjukdom, som går om på 1 till 2 beckor. WRETLIND Läk. 5:36 (1897).
[GÅ OM.fb 10]
10) om tid: gå förbi l. till förflyta, förrinna. Och gingo try år om, at intet örligh war emellan the Syrer och Jsrael. 1 Kon. 22:1 (Bib. 1541). Det kan gå timmar om, innan något segel dyker upp öfver den tomma vattenslpegeln. HEIDENSTAM birg. 5 (1901). (vard.) övergående i bet.: dröja (en tid, länge o. d., innan ngt sker l. kommer till stånd o. d.); ofta pers. i uttr. det går långt l. länge om, det dröjer länge l. tar lång tid (innan). RARP 4:172 (1649). Det gick långt om, innan man .. omsider kom att råda om sig sjelf. VittAH 19:55 (1836, 1850) Det går någon tid om, innan den obilliga tadelsjukan tystnar. PT 1908, nr 32 A, s. 3. 11) gå en gång till l. omigen; göras om; tagas om; om köp o. d.: gå tillbaka; med obj.: tillryggalägga (en väg o. d.) l. genomgå (en procedur o. d.) en gång till. Spelet måste gå om. SAHLSTEDT (1773). Jag var hos prinsen (för att göra avskedsvisit) men kom för sent och måste gå om i morgon. GEIJER Brev 258 (1830). Skall köpet gå om, .. så blifver förlusten min. BÅÅTH Gudrun 84 (1900). Kanske måste du sitta kvar en klass (i skolan) ja, gå om flera. BESLOW Pred. 509 (1901).
GÅ OMKRING ¹ ⁰⁴, äv. IKRING ⁰⁴ KRING⁰ ⁴. jfr KRINGÅ.
[GÅ OMKRING.fb 1]
1) gående färdas rundt omkring (ngt); äv.: tåga, fara o. d. omkring (ngt); göra en kringgående rörelse (med undvikande av vägen rakt fram l. av hinder o. d.); äv. oeg. o. bildl. En nyss utkläckt Student, som .. knapt gådt omkring Academien. DALIN Arg. 1:121 (1733, 1754) Kung drunknar icke så lätt, sad Ring, / den som är rädd kan gå sjön omkring. TEGNÉR (WB) 5:125 (1820). Han går omkring ständernas rättigheter, som katten kring het gröt. CRUSENSTOLPE Mor. 2:145 (1840). En liten bäck, som .. ej spränger hindren, utan beskedligt går kring dem. SYLWAN SvLit. 101 (1903).
[GÅ OMKRING.fb 2]
2) sträcka sig rundt omkring (ngt), omgiva (ngt) på alla håll. (Lat.) Penisula .. (sv.) nääss, vdd ther siö gåår så när alt om kring. Var Rer V 40 (1538). Den altan, som går omkring lyktan (på fyren). SANDSTRÖM nat Arb. 1:210 (1908).
[GÅ OMKRING.fb 3]
3) vandra omkring (ngnstädes); äv.: fara, resa o. d. omkring (i ett land l. över ett område); äv. oeg. o. bildl., om rykte, sjukdom m. m. Idhar fiende diefuulen går omkring som itt rytande leyon. 1 Petr. 5: 8 (NT 1526). Teslikes förökas pestilentier, gåå wijdt om kring och wara lenge. OPETRI MenSakp. 42 (c. 1540). Valborgsafton .. hafva drängarna och gossar alt ifrån de äldre tider gångit omkring och sungit maii i by. LÖNQVIST Bara 9 (1775). Det gick rykten omkring i bygden. FRÖDING Guit. 56 (1891).
[GÅ OMKRING.fb 4]
4) cirkulera, gå (föras, räckas osv.) från man till man, i tur o. ordning komma på (ngns) lott l. (ngn) till del. O PETRI Kr. 207 (c. 1540). Här (hållas) panqueter mest hvar dag, och lika som dansen gik omkring rill förene, effuen så gå panqueterna omkring först hoss den ena så den andra nu. EKEBLAD Bref 1:87 (1651; rättat efter hskr.). Sedan Hans druckit, gick kannan hela laget omkring. LILJECRONA RiksdKul. 522 (1841). (Per Thomasson) började med att dikta små visor, hvilka snart gingo kring i bygden och sedan trycktes. NF 16:191 (1891).
[GÅ OMKRING.fb 5]
5) röra sig l. vända sig l. vrida sig, välva l. snurra o. d. rundt omkring en medelpunkt l. axel o. d. Lyckohiwlet (som man seya pläghar) går snart om kring i werldenne. OPETRI Kr. 3 (c. 1540). Krukomakarens skifwa går kring som it hiul. SPEGEL 419 (1712).
[GÅ OMKRING.fb 5.slutet]
särsk.
[GÅ OMKRING.fb 5.a]
a) () bli alldeles upp- o. nedvänd. Nu är altsammans gått omkring: / Then är nu bäst, som dricker mäst, / Och håls för Klook, som är ett Took. MESSENIUS Sign. 6 (1612).
[GÅ OMKRING.fb 5.b]
b) (vard.) för att uttrycka att ngn gripes av svindel l. yrsel. l. att hans tankar förvirras o. trassla in sig; ofta opers. i uttr. det går omkring för ngn l. ngns ögon o. d., det går omkring i huvudet (på ngn). CFDAHLGREN 3:150 (1820). Han kände sig flere gånger på väg att svindla, rummet gick omkring för honom. ALMQVIST TreFr. 1:33 (1842). Jag är ofta så yr i hufvudet, att allt går omkring. ATTERBOM (1847). i 3 SAH XXXVII 2:300. Jag bara tänker och tänker oafbrutet.. det går alldeles omkring i hufvudet på mig. ALMKVIST Turgenjef 9:260 (1887). MELIN Patria 15 (1915). med subjektsväxling, om huvud l. hjärna. Mitt hufvud går omkring. GYLLENBORG Andr. X 1 a (1723). Jag har .. funderat så att hufvudet går omkring på mej. JOLIN Barnhusb. 107 (1849). Så högt uppe känner jag i hast / Min hjerna gå omkring, som qvarnhjul göra. CVASTRANDBERG 5:113 (1862).
[GÅ OMKRING.fb 6]
6) (vard., numera föga br. utom i Finl.) i uttr. när allt går omkring, när allt kommer omkring, närr allt kommer till allt. Iac fructhar .. at naar alsth ær got om kringh j fa samma lön aff danske som flere theress vener oc hielpare haffwa fangit. GR 1:33 (1521). När alt gick omkring så var vår Hiacinte Herr Jörans dptter. BODING Mick. 61 (1741). När allt går omkring, är den lille knyffeln klokare än jag sjelf. TOPELIUS Läsn. 2:24 (1886). THYRÉN 1 Akad Tal 93 (1912, 1916)
[GÅ OMKRING.fb 7]
7) () i uttr. det går långt l. länge omkring, det dröjer länge l. drar långt ut på tiden. Döden och förderfwet förljer omsider ther på (dvs. på skammen över begånget förräderri), ehuru långt thet går omkring. SPEGEL Pass. 100 (c. 1680). Det gick trögt och nog långt i kring, innan någon medicus .. blef at tilgå. VDAkt. 1771, nr 38.
GÅ OMKULL ¹ ⁰⁴, äv. IKULL ⁰⁴, numera sällan KULL ⁰ ⁴.
[GÅ OMKULL.fb 1]
1) om människa l. djur: falla l. störta omkull; numera i sht idrott. om ryttare l. häst (särssk. vid kapplöpning): störta. VRP 1615, s. 286. Een häst gick kull medh honom. VDAkt 1714, nr 325. Löjtnanten grefve Cl. Von Rosen gick omkull med Le Halo. SD(L) 1895, nr 147, s. 4. LINDQVIST Stigm. 123 (1906).
[GÅ OMKULL.fb 2]
2) (mindre br.) med konkret saksubj.: falla l. ramla över ända; om åkdon o. d.: stjälpa; om fartyg: kantra. Vangnerna ginge omkull. OxBr. 9:654 (1645). Lyckan var, att masten så snart gick af (i stormen), eljest hade hagten gått omkull. EKEBLAD Bref 2:213 (1660). Granskogen å lös jordmon går merendels omkull vid starrka stromarr. LAA 1813, s. 279. KNÖPPEL Barb. 61 (1916).
[GÅ OMKULL.fb 3]
3) (i sht vard.) om affärsföretag l. ekonomisk inrättning, bolag o. d.: gå över styr; om person: komma på obestånd, göra konkurs, "stupa"; ngn gg om plan o. d.: misslyckas, stranda; förr äv. om dom: upphävas; äv. opers. i uttr. det går omkull (för ngn). RP 8:97 (1640). När revisionen ähr söckt och hoffrättzdomben går omkull. RARP 9:360 (1664). (Det såg ut) som heele Fredztractaten (dvs. fredsunderhandlingen) skulle förstöras och gå omkull. WIDEKINDI Krijg H 928 (1671). LOENBOM Stenbock 1:78 (1757). Köpmannen går omkull. STRINDBERG SvÖ 2:196 (1883). Processen bröt Jan Ersa / och brännvinet Per Persa, / för bägge gick det kull. FRÖDING Giut. 39 (1891). banken gick omkull SvD 1929, nr 99, s. 3.
GÅ OPP , se GÅ UPP.
GÅ PÅ ⁰ ⁴, förr äv. UPPÅ . jfr PÅGÅ
[GÅ PÅ.fb 1]
1)
g l. marschera l. rycka l. springa o. d. fram (mot ngn l. ngt); särsk.: angripa, anfalla (ngn), ge sig på (ngn); äv. abs.: gå l. skrida till anfall; numera nästan bl. (vard., mindre br.) om enskild person som ger sig på en annan samt qmil. abs. i imper. sg. ss. kommandoord vid anfall. PETREIUS Beskr. 2:226 (1614). Vij ährna medh Gudz hielp .. gå på fienden. OxBr. 8:329 (1636). (Bonden hade) welat gå på Isthmænium medh een stöör. ConsAcAboP 5:282 (1682). Iuda Konung träffade med the Syrer vid Ramoth i Gilead. Fienden gick så hårdt på, at ingen vtväg för honom var at salvera sig. SCHERPING Cober 2:434 (1737). HA 8:137 (c. 1820). Skall inrusningen (av soldaten) utföras på kommnado, sker det på kommandoord: Gå på – marsch! ExInf. 1927, s. 105.
[GÅ PÅ.fb 2]
2) fisk. abs. om fisk: gå i sköten l. näten. ARWIDSSON Strömm. 21 (1913). (Fiskarna) förhala en stund i vänten på att strömmningen skall gå på. Landsm. 1926, s. 22.
[GÅ PÅ.fb 3]
3) (numera bl. ngn gg byggdemålsfärgat) gå med på (ngt), gå in på (ett förslag o. d.); förr äv.: ingå (fördrag o. d.), sluta (fred). Atuj (dvs. att vi) skole (icke) .. gåå på någen Dactingan, medt mindre wij ther om haffua rådh medt thom. GR 6:238 (1529). Men ehuru det ock är, så måste jag väl gå derpå, och samtycka til alt hvad han vil. LAGERSTRÖM Gir. 38 (1731). Det var en annan soldat som tog ock gick på förslaget. E WIGSTRÖM (c. 1900) i Landsv. VIII. 3: 326.
[GÅ PÅ.fb 4]
4) (vard.) gripa sig an med, taga fatt på l. itu med (ngt); ge sig i färd l. i dust med (ngt). medh törst är icke gott att kÿffue, / Tÿ han är hård vppå gå. Holof. 24 (c. 1580). Folket här gå icke gärna på att taga upp någon ny åker af sin gamla äng. BARSHÆUS LandtHall. 76 (1773). Måtro döden är inte så god att gå på. HEDENSTIERNA FruW 170 (1890). STRINDBERG H Min. 1:180 (1905). särsk.: tillgripa (ett födoämne); (förmå sig till, bekväma sig till att) ärta (ngt); förr äv. med att (l. och) o. inf. Befälett så väll som gemmeene måste gå opå och förtäre heste kött. OxBr. 5:77 (1614). Biskapen äta detta Gräs endast om Våhrtiden först det utspricker, men torra Halmen gå de intet på utan i strösta Foderbrist. LINNÉ Gothl. 171 (1745). Jag vet icke hvarföre tjenstefolket .. så nädigt gå på at äta (potatis). DENS. Sk. 155 (1751).
[GÅ PÅ.fb 5]
5) () ansätta (ngn); sätta l. ligga åt (ngn); ligga över (ngn). Han skulle gå på homom som lyfftat (dvs. gått i borgen) för henne. VDP 3/11 1681. Han gick på honom, at han måste bekänna. SAHLSTEDT (1773). ÖoL (1852).
[GÅ PÅ.fb 6]
6) (() utom i b) med saksubj.: komma över, ansätta (ngn); i sht om nöd, fara, vedermöda o. d.; stundom närmande sig bet.: komma på, intröffa, hända. Vi skwle alla vara en man, ä hwad oppa kwnnä gaa. Sv Tr. 4:4 (1521). Stor angest går mig vppå. Visb. 1.234 (c. 1620). Iag hade ingen af min modernes släkt der den iag kunde klaga min nodh före om mig gik någet på. HORN Lefv. 104 (c. 1657; rättat efter hskr.).
[GÅ PÅ.fb 6.slutet]
särsk.
[GÅ PÅ.fb 6.a]
a) i uttr. det går hårdt på, det är (stor) nöd l. fara å färde o. d.; i nekad sats äv.: det står inte för livet (heller). Dhet iagh skreff dhet skreff iagh, och står dher widh in i döden att dhet skall wara sant, om dhet skall gå alldrigh så hårdt på. VDAkt. 1695, nr 861. Lappri sade Herr Ölträd, altid kan Ni jämra Er: det går intet så hårdt på eller. Posten 1769, s. 395. EURÉN Kotzebue Orth 3:37 (1794).
[GÅ PÅ.fb 6.b]
b) (vard., mindre br.) i uttr. det går hårdt på (ngn l. ngt), dvs. det "tar" hårdt på. Det fårhårdt på oss här i Uppsala och lederna glesna blande de äldre. AHAMILTON (1880) hos DAHLGREN Lyr. 218Slå i litet mer i mitt glas, Jota, såvida du inte tycker det går för hårdt på innehållet i flaskan. QUENNERSTEDT Smål. 78 (1891).
[GÅ PÅ.fb 7]
7) (numera bl. ngn gg vard.) börja, taga sin början; om tid (dag, natt o. d.): ingå, inträda, falla på(om natt, skymning). GR 2:90 (1525). Thet war tillredhelsedaghen, och sabbatz daghen begynte gåå vppå. Luk. 23: 54 (NT 1526: Bib. 1917: ingå). Natten .. begynte gå vppå KOLMODIN QvSp 1:43 (1732). Nu gå bjudningarna åter på. GEIJER Brev 268 (1833). LOVÉN Folkl. 44 (1847).
[GÅ PÅ.fb 8]
8) (i sht vard.) fortsätta att gå, gå l. vandra vidare. Gack vppå, at wij måghe komma nägherstädz til nattena. dom. 19: 13 (Bib. 1541; möjl.: skynda på). Vägen var förträfflig, och så gingo vi på och marscherade hela långa dagen. Ymer 1909, s. 183
[GÅ PÅ.fb 9]
9) (vard.) fortsätta (med ngt); i sht.: ivrigt l. enträget l. oförtrutet o. utan uppehåll fortsätta l. hålla på (med ngt); väsnas, "leva", "fäkta", prata på (i ett krö); stuundom: handla l. husera o. uppträda självsvåldigt o. utan hänsyn; icke sällan i uttr. gå på i ullstrumporna. BrölBesw. 108 (c. 1670). De ä aldeles rasande vid båda Theatrerne, att gå på med nya piecer. KELLGREN (SVS) 6:263 (1790). Brita gick på med händerna åt alla håll och talade vid Matts häftigt. ALMQVIST Skälln. 32 (1838). De gå på i ullstrumporna, skrika och väsnas. BECKMAN Påfv. 51 (1880; om predikande munkar). Det högre undervisningsväsendet hade (före 1825) .. varit ganska försummat; man gick på efter gammal slentrian. SYLWAN SvLit. 24 (1903).
[GÅ PÅ.fb 10]
10) (mindre br.) pågå, var i gång. För än Lödese Herremöthe beramet wart, eller nogen Tijdh vppå gick. TEGEL G 1 1.265 ( handl. fr. 1529; möjl. ssg). Här i Upland går vår såningen på dugtigt. STENHAMMAR Riksd. 2:100 (1840). Dansen går på därinne i höganloftssalen. STRINDBERG Fagerv. 85 (1902).
[GÅ PÅ.fb 11]
11) (vara tillräckligt stor l. rymlig o. d. för att) kunna tagas på l. trädas på (ngt). Ringen ..gick intz på fingeren på bruden. VDP 14/1 (1680). Hatten går ej på (är för trång). MOBERG Gr. 285 (1815).
GÅ RUNDT (sjöt. o. tekn. äv. RUND ) ⁰ ⁴.
[GÅ RUNDT.fb 1]
1) vandra rundt omkring (ngn l. ngt); äv. abs.
Björnen gick hela hålan runt och vädrade. LAGERLÖF Holg. 2:110 (1907).
[GÅ RUNDT.fb 2]
2) beskriva en cirkel- l. kretsformig rörelse (kring sin axel); om båt o. d.: välva om, kantra. Den nybrutna stenen, som skall gå runt i rännan och därigenom bli slipad. SANDSTRÖM NatArb. 1:211 (1908). (Inventions-)Soffan gick rundt med dej i natt. ENGSTRÖM 2 Bok 41 (1909). (Snipan) gick ögonblickligen runt. SIWERTZ Sel. 1:106 (1920).
[GÅ RUNDT.fb 2.slutet]
särsk. a) tekn. o. sjöt. till I 10, om ångmaskin l. annan kraftmaskin som utan att vara kopplad till arbetsmaskin o. d. får gå en stund för att bliva uppvärmd o. för att det må kunna konstateras om den är i ordning; äv. om person l. ångare o. d. o då stundom i uttr. gå rundt med maskinen: låta maskinen arbeta på nämnda sätt. Gå rund med Machin. UGGLA Skeppsb. SvFr Sjölex. (1856). TT 1877, s. 271. Efter undersökningen (av maskinen) bör man .. alltid elda på och gå rundt. FRYKHOLM Ångm. 293 (1881). Torpedoångaren "Örnen" .. är .. i det närmaste färdig och skall i morgon gå rundt med maskinen. GHT 1896, nr 284 A, s. 3. B) i uttr. det går rundt för ngn, för ngns ögon, i huvudet o. d., äv. huvudet går rundt o. d., ngn har vid svindel l. yrsel det intrycket att omgivningen l. den egna koppen välver om l. vrider sig rundt. HAGBERG Shaksp. 7:226 (1849). BÅÅTH Gr Stig. 53 (1889). Hufvudet går rundt. HALLSTRÖM Legenddr. 89 (1908). Det gick alldeles runt i huvudet på henne. LAGERLÖF Mårb. 276 (1922).
GÅ SAMMAN ⁰ ³² :. ⁴⁰ l. TILLSAMMAN(S) ¹ ⁰⁴⁰ l. ⁰³². jfr SAMMANGÅ
[GÅ SAMMAN.fb 1]
1) färdas l. vistas i sällskap (med ngn); göra (ngn) sällskap; med två (l flera) subj.: följas åt; äv. oeg. o. bildl. Ther Pijp' och Kalfskin samman gå i swång, / Ther har Aopll` och Musæ ingen gång. STIERNHIELM Parn 2:2 (1651, 1668) När John kunde slita sig ur familjens sköte, gick han .. gärna samman med Alan Houston. CAVALLIN Stevenson Nochols. 7 (1897). Skämtet med .. munkarna (under medeltiden) .. går samman med mycken kyrklighet. SYLWAN (o. Bing) 1:112 (1910).
[GÅ SAMMAN.fb 1.slutet]
särsk. i uttr. gå väl samman, gå väl ihop, harmoniera (med ngt). Ett ornament, som .. genom sina förträffliga vas- och bladmotiv i renässansens anda går väl tillsammans med den i öfrigt genomförda itanlienska stilen. MeddSlöjdF 1890, s. 98.
[GÅ SAMMAN.fb 2]
2) () sammanträffa l. giva sig i lag (med ngn). a) sammanträda; sammanträffa; komma samman. RP 8:143 (1640). Med befalning att the gå tillsammans och förlijkas. Därs. 191. b) sammandrabba (med ngn); ge sig i kamp l. dispyt (med ngn). The Kemper .. vthi Stridh tilsamman gingo. SCHRODERUS Liv. 695 (1626). Lutherus .. gick medh Eckio tilsamman. DENS. Os. III. 1:44 81635). c) eufemistiskt om den könsliga föreningen mellan man o. kvinna: idka samlag. ÄARäfst 125 (1596). När han den förste natt gick till sammans med sin wijgde hustro. HärnösDP 1693, s. 52.
[GÅ SAMMAN.fb 3]
3) med saksubj.: sammanträffa; förena sig; gå ihop; äv.: sluta sig. (Kinden) svullnar, så att ögat börjar gå tillsammans. JGOXENSTIERNA Dagb. 90 (1770). VetAH 1818, s. 163. Himmel och haf gå samman till ett. SOLANDER Aisch. 47 (1875).
GÅ STA , se GÅ ÅSTAD.
GÅ TILL ⁰ ⁴. jfr TILLGÅ.
[GÅ TILL.fb 1]
1) gå fram l. bort till (ngn l. ngt), begiva sig till (ngn l. ngt). HELSINGIUS N 4 a (1587). Han gick til mig på gatan. WIDEGREN (1788).
[GÅ TILL.fb 1.slutet]
särsk.
[GÅ TILL.fb 1.a]
a) (numera föga br.; jfr dock nedan) abs. (jfr b). gick så Konungen till och klappade honom på huffuudet. SVARTG1 2 (1561). Jag som rördes af hennes elände gick til och förestälte deras ochristeliga förfarade. DAHLBERG Lefn. 13 (c. 1755; uppl. 1911). SEHLSTEDT 3.69 (1867).
[GÅ TILL.fb 1.a.slutet]
särsk. (vard., fullt br.) i förb. gå till och (i)från, komma och gå. ther woro monga som gingo til och fråå. Mark. 6: 31 (NT 1526). Visb. 1.250 (c. 1620).
[GÅ TILL.fb 1.b]
b) () i förb. gå till och (göra ngt), gå åstad l. ge sig i väg och (göra ngt); ge sig till l. taga sig för att (göra ngt); äv. inskrida och (göra ngt); äv. oeg. o. bildl. OPETRI Clost. B 1 b (1528). Adam och Heua .. gingo til och hengde fikona lööff om kring sich, til at beskyla theres skam och blygd ther mz. DENS Men Sakp. 27 (c. 1540). Lyckan gick til och ändade hela Krijget allenast medh en Slachtning. SYLVIUS Corutius 276 (1682). c) () närmande sig bet.: tillgripa l. hava tillgång till (ngt). Jagh skulle fuller intett råda till någon alliance medh dem .., där vij viste gåå till någre medell i staden för (dvs. i stället för) dee subsidier vij haffve aff dem. RP 8:309 (1640).
[GÅ TILL.fb 2]
2) (i sht fisk) om fisk: infinna sig (i större mängd) vid en kust, på en fiskplats o. d. (för att leka). HH XI. 1:16 (1529). Många gjorde resor till Uddevalla för att uppköpa sill, den tiden denna fisk gick till vid våra kuster. HLILLJEBJÖRN Hågk. 1:39 (1865). JANSON Ön 15 (1908).
[GÅ TILL.fb 3]
3) (i sht i fackspr.) om frö, planta, ymp o. d.: slå rot o. gro, taga sig; om växt l. växtart: trivas o. nå fullgod utveckling (ngnstädes, i en viss jordmån o. d.); äv. om fiskrom, djuryngel o. d. om vaccinymp o. d.; äv. bildl. BARCHÆUS LandthHall. 86 (1773). Den historiska romanen har.. från sitt skottska forsterland spridt sig till alla det vitterlekande Europas länder, och öfverallt har den gått till. SvLittFT 1834, sp. 749. Vaccinen går till THOLANDER Ordl.(c. 1870). LfF 1900, s. 69 (om fiskrom). KOLTHOFF DjurLif 394 (1900). I södra Norrland kan ett rätt strot antal olika äppelsorter gå till och gifva god skörd. HELLSTRÖM NorrlJordbr. 429 (1917).
[GÅ TILL.fb 4]
4) () angripa, anfalla. När the (svenska) wende om lette fiendener gå till them medh all sijn fäldskött. SVART G1 167 (1561).
[GÅ TILL.fb 5]
5) () om person: gå till väga l. förfara (så l. så). GR 24:399 (1554). Jagh vill.. giöra min högsta .. flijt at gåå sparsambligen till om alla saker. OxBr. 9:575 (1626).
[GÅ TILL.fb 6]
6) om dörr, förnster, lämm o. d.: stängas; gå i; äv.: sluta till. Boda lämmen .. gick (icke) wäll till. VRP 1651, s. 603. LIND (1749). Dörrarna .. hvilka af sin egen tyngd gå till. VerdS 117:7 (1903).
[GÅ TILL.fb 7]
7) (vard.) gå åt, åtgå; förbrukas (till ngt). GR 14:325 (1542). Huar tag (dvs. dag) går 15 staffrumb vedh till (vid Grythyttans bruk) OxBr. 11: 96 (1640). Det var en prost, som fått i sin skalle att han bara ville äta ägg, och en kan tro der gick ej litet till, för han hade en stro "skrötta". WIGSTRÖM Folkd. 2:172 (1881).
[GÅ TILL.fb 8]
8) () tilltaga, ökas. Bredden (på gruvan) går vnderstundom aff, och vnderstundom går han till. JOHANSSON Noraskog 3:125 (i handl. fr. 1684).
[GÅ TILL.fb 9]
9) angivande på vad sätt ngn går till väga l. bära sig åt vid utförandet av en handling l. värksamhet, l. ock med syftning på förloppet av o. de närmare omständigheterna vid en händelse l. tilldragelse: utföras, förättas (så l. så); förlöpa (så l. så); äv. allmännare om händelsernas gång l. världens lopp o. d.; i sht opers. o. med l. hur(u); äv. med prep. med. Här forclarar han sielfuer huru thet skal gå til närr man wil bidhia j hans nampn. OPETRI 1 Post. 69 a (1528). Man fruchtar at thet går mångestädz här såsom i Sodom til. SWEDBERG Ho tror § 6 (1709). Allt går så ogeneradt till i Frankrike. E LUNDGREN (1839) hos NORDENSVAN Lundgren 72Så går det till här i verlden. HAGBERG Shaksp. 2.76 (1847). (Vigg) visste ej rätt huru det gått till med hans hemfärd. RYDBERG Vigg 23 (1883).
[GÅ TILL.fb 9.slutet]
särsk.
[GÅ TILL.fb 9.a]
a) (vard.) i uttr. det går hett, friskt, lustigt till o. d., för att beteckna att ngt utföres l. bedrives med kraft o. kläm, med iver o. intensitet osv. Här går alt lustigt the. CARL XII Bref 43 (1701). Det går hett under sköldarna till. TEGNÉR (WB) 5: 112 (1825). Dryckeslag, där det gick så vildt till, att värdar och gäster afryckte och kastade i sjön hvarandras hattar, peruker och spetshalsdukar. SNOILSKY i 3 SAH 14:64 (1899).
[GÅ TILL.fb 9.b]
b) (numera knappast br.) i uttr. det går (så l. så= till med ngn, det går ngn (så l. så). (Samuel) hade .. wähl kunnat blåst under och hulpit till, att thet hade vlifwit oenigheet och gådt illa till medh Saul. RUDBECKIUS KonReg. 161 (1615). Hhvad har händt för slag? Det har aldrig gått rätt till på Skånlaholm med dig? Du ser så vild och morsk ut. ALMQVIST Grimst. 11 (1839). jfr () Såå stoodh thet en tijdh long ath thet .. gick ganska ärligha til medh munkar. OPETRI Clost. A 3 a (1528).
[GÅ TILL.fb 9.c]
c) () försiggå, äga rum; ske, inträffa. Thet skal icke gå så til. 1 Sam. 20: 2 (Bib. 1541: Bib. 1917. så skall icke ske). Sådana storm går icke heller til vthan blodh. LPETRI 3 Post. 89 b (1555).
[GÅ TILL.fb 9.d]
d) () närmande sig till l. övergående i bet.: fortgå, fortskrida; äv. med prep. med. Thetta gick så til j tw åår. Apg. 19:10 (NT 1526; Bib. 1917: Så fortgick det). Uthi Hoffrätten går mächta långsampt till medh domberne. RP 6:281 (1636). NORDBERG C12 1:202 (1740).
[GÅ TILL.fb 9.e]
e) () stå (väl l. illa) till. Gåår thet alt wel til? 2 Kon. 9:11 (Bib. 1541; Bib. 1917: Allt står väl rätt till?).
[GÅ TILL.fb 10]
10) () gå för sig, låta sig göra; lyckas; äv.: slå (väl l. illa) ut. Elska Gudh aff hiertat, och ther til sin nästa, thet går icke så lätt til. LPETRI 2 Post. 267 a (1555). Thet går illa til ibland, när man (vid receptskrivning) wil alt för mycket läna utaf andre. LINDESTOLPE Fross. 53 (1717).
[GÅ TILL.fb 11]
11) () gå för sig, gå an; duga. Komma en gång eller twå (på besök till utländska lärda) går well till uthan skencker, ofta4re tager inthet lagh. FoU 13:110 (1622). Ia män k(ära) mor han gik wäl til. HORN Lefv. 80 (c. 1657; rättat efter hskr.; om en balkavaljer). KKD 7:7 (1701).
GÅ TILLBAKA ¹ ⁰⁴⁰, äv. ⁰³².
[GÅ TILLBAKA.fb 1]
1) taga ett l. flera steg tillbaka rygga (tillbaka); draga sig tillbaka, retirera; vända om samma väg man kommit, vända tillbaka, återvända; äv. oeg. o. bildl. HH 20:80 (c. 1580). Antiope .. gick hastigt tilbakas til sit unga medföllje. EHRENADLER Tel. 952 (1723). Saxarne gingo tilbaka. NORDBERG C12 1:92 (1740). Gå et steg .. tillbaka. WESTE (1807). Över samma vatten gå några få (buskskvättor) tillbaka redan i slutet av augusti. ROSENIUS Sv Fågl. 1.25 (1913). bildl., särsk för att angiva att ngn l. ngt återgår till ett tidigare läge l. tillstånd o. d. l. sjunker från en högre ståndpunkt till en lägre o. d. Han gånger tilbaka vr frälsze i Ofrälsze. STIERNHIELM Fateb. B 3 b (1643). I thenna schola går man antingen med frågande och lärachtighet fram eller med stillatigande och föracht .. tilbaka. SWEDBERG SabbRo 838 (1689, 1710)
[GÅ TILLBAKA.fb 1.slutet]
särsk.
[GÅ TILLBAKA.fb 1.a]
a) om egendom: återställas, återlämnas (till den förra ägaren). Arf som går tilbaka til den som närmare är skyld. STIERNHIELM Fateb. E 3 b (1643). FORSSELL i 3 SAH 3:310 (1888).
[GÅ TILLBAKA.fb 1.b]
b) om överenskommelse l. löfte, köp, dom o. d.: återgå, upphävas, förklaras ogiltig; förr äv. om plan l. anslag: misslyckas, icke komma till utförande, samt om spådom: icke gå i uppfyllelse, Köpet gick tillbaka. HUND E14 23 (1605). Ggånger laghmannens dom tilbake. Lagförsl. 211 (c. 1609). Igenom Camilli rådh gick .. Anslaget tilbaka. SCHRODERUS Liv. 147 (1626). Trolofningen medh D(omi)no Petro schall gå till baka. VDAkt. 1651, nr 230. Iag (tackar) gudh som i al ting har latit deras spadom gåt til bakars. HORN Lefv. 142 (c. 1657; rättat efter hskr.). En helgad ed går ej tilbaka. KELLGREN 1:152 (1788). ANDERSSON Terentius 12 (1896).
[GÅ TILLBAKA.fb 1.c]
c) ge med sig; minskas; gå ned, sjunka. Febern har gått tillbaka. Nyårsdagen var kölden sträng nog; men gick hastigt tilbaka dagen derpå. VetAH 1804, s. 279. HUSS Typhus 92 (1855). NF 12:1141 (1888).
[GÅ TILLBAKA.fb 1.d]
d) gå utför l. bakut; försämras; avtaga; äv. opers. Sauls hws gick tilbaka och förminskadhes. 2 Sam. 3.1 (Bib. 1541). "Det går tillbaka!" – Nej, det går framtå. STURZEN-BECKER 5.166 (1849, 1862) Jordbruket gick tillbaka. HEDENSTIERNA FruW 94 (1890).
[GÅ TILLBAKA.fb 2]
2) för att angiva att man vid en undersökning l. utredning o. d. vänder sig till ngt i tiden l. utvecklingen föregpende o. ursprrungligare, de första begynnelserna l. principerna o. d.; äv.: repetera, rekapitulera; vanl. med prep. till. PERINGSKIÖLD MonUpl. 184 (1710). Läraren .. (borde aldrig) hålla sig uteslutande till dagens lexa, utan ständigt gå till baka. PedBl. 1876, s. 122. Gå tillbaka till de handskrifna, inhemska källorna. RUNDGREN i 3 SAH 2:108 (1887).
[GÅ TILLBAKA.fb 3]
3) sträcka sig bakåt. a sträcka sig bakåt; äv.: vara placerad (längre) bakåt. Analcfenan .. går ej fullt så långt tillbaka som ryggfenan. NILSSON Fauna 4:279 (1852).
[GÅ TILLBAKA.fb 3.b]
b) med saksubj.: sträcka sig bakåt i tiden. LAGERBRING 1 Hist. 1:11 (1769). De skrifna urkunderna gå.. omkring ett halft århundrade längre tillbaka. HILDEBRAND Statsförf. 1 (1896).
[GÅ TILLBAKA.fb 4]
4) (i sht språkv. o. litt.-hist.) med prep. till l. : leda sitt ursprung från, härleda sig från (ngt). Han och hon torde .. ytterst gå tillbaka på demonstrativa pronominalstammar. NF 13.308 (1889). SYLWAN Kellgren 189 (1912: till).
GÅ TILLHOPA , se GÅ IHOP.
GÅ TILLSAMMAN(S) , se SAMMAN
GÅ UNDAN ⁰ ⁴⁰ l. ³² . jfr UNDANGÅ
[GÅ UNDAN.fb 1]
1) gå ur vägen l. vika undan (för ngn l. ngt); väja undan (för); (söka) undvika (ngn l. ngt); abs. l. med prep. för l. (numera bl. i b, c. β) med obj.; äv. oeg. o. bildl. Linc. (1640). Jag hör hans röst, lät oss gå litet undan. LAGERSTRÖM Gir. 13 (1731). Om jag kör .. öfver någon, så är det .. för det, att han går undan mig för långsamt. JournLTh. 1810, s. 398. Hon går icke undan, det är sant, hon är icke folkskygg, och icke karlskygg. ALMQVIST Amay 92 (1838). Vi gick undan för hvarandra, där var inga sympatier. STRINDBERG kamm. 4.34 (1907).
[GÅ UNDAN.fb 1.slutet]
särsk.
[GÅ UNDAN.fb 1.a]
a) (föga br.) falla ifrån, dö. PORTHAN BrefCalonius 441 (1797). Våra .. äbsta venner gå undan en efter annan. LEOPOLD (1812) i 2 Saml. 10: 48. HALLSTRÖM Sagodr. 108 (1910). b) sjöt. falla av för (vinden). Gå undan vinden. GHT 1895, nr 285, A, s. 2. c) med saksubj.
[GÅ UNDAN.fb 1.b.α]
α) (föga br.) om fot l. ben: glida l. slinta undan (så att man förlorar jämvikten); förr äv. om knä: vika sig (under ngn). Mina knän gingo undan mig. EHRENADLER Tel. 137 (1723). Då benen på en slipprig väg gingo undan honom. LOVÉN Folkl. 59 (1847).
[GÅ UNDAN.fb 1.b.β]
β) förloras; gå förlorad för (ngn); numera bl. ngn gg om tid. ConsAcAboP 3:338 (1669). Alt hvad som i de förra krigen gått Pohlen unadan. NORDBERG C12 1:59 (1740). Tilfället går honom .. undan. oelreich 809 (1755). Kom, tiden går oss undan. HAGBERG Shaksp. 7:324 (1849).
[GÅ UNDAN.fb 2]
2) () i uttr. gå ngn ngt undan l. ngt undan ngn, (i sht med list l. på smygvägar) beröva ngn ngt l. tränga ngn bort från ngt l. göra att ngn går miste om ngt varpå han gjort sig räkning. Ingen skal få gå honom för(skriv)na Qwarneboda vndan så lenge han the mechtigh är göra ther lijka och rett aff. GR 11:72 (1536). Then ene (gården) haffwer han swikeligen gått unden bönderne. TEITT Klag. 50 (1556). At Czaren ville återgifva de Platzer, som Han i förra krigen gått Pohlen undan. NORDBERG C12 1:153 (1740). DELEEN (1829).
[GÅ UNDAN.fb 3]
3) (i sht vard.) om färd l. resa, handling l. arbete o. d.: fortskrida raskt; gå raskt, lätt och ledigt för sig; ske med fart l. kläm. ALMQVIST Sätt. 23 (1835). som viljan och förmågan nu voro förenade på en hand, gick det raskt undan med arbetet. ODHNER i 3 SAH 6:184 (1891). Kör rakt i nordväst och låt det gå undan! ANDERSSON Urv. 3 (1906). Kommersen går undan där (i boklådan). ÖDMAN Reseb. 66 (1907).
GÅ UNDER ⁰ ⁴⁰. jfr UNDERGÅ.
[GÅ UNDER.fb 1]
1) begiva sig under (ngn l. ngt). Han (dvs. svärdfisken) går vnder Hwalen, och skäär vp Buuken på honom. KIÖPING Resa 8 (1867).
[GÅ UNDER.fb 1.slutet]
särsk.
[GÅ UNDER.fb 1.a]
a) i uttr. gå under oket (se OK). b) jäg. abs., om (jagat) djur: gå i gryt l. lya l. ide; krypa in under stenar, bärg, trädrötter o. d.LEIJONFLYCHT (1827). BiblJäg. 4:288 (1897). Idr Finl. 2:42 (1905). c) ridk. Hästen går under tygeln, när han genom att sänka huvudet för mycket söker att undandraga sig bettets rätta inverkan. Ridl 1914, s. 41. D) sjöt. (o. fisk) abs., om fartyg l. fartygsdel, (del av) fiskedon o. d.: gå ned under vattenytan. Då han skotade an, ville lä sud ögonblickligen gå under. ENGSTRÖM 5 Bok 179 (1910). Här går nerränningen således till den följande slängans första sköta, sedan till en klåmmm, som för övrigt lätt går under. ARWIDSSON Strömm. 38 (1913).
[GÅ UNDER.fb 2]
2) förlora sitt liv l. sin existens; förstöras l. förintas l. råka i (fullkomlig) upplösning; duka under; äv.: ekonomiskt l. socialt sjunka till botten. Fartyget gick under med man och allt. Hvar fäderneslandet går under, då gå och vij sjelffve, våre hustrur och barn under. RP 6:645 (1636). Människans personliga själfständighet går under i panteismen. NYBLÆUS Forskn. III. 2.122 (1888). Samhällena bestå med goda seder men gå under genom dåliga. FAHLBECK Världsåskådn. 12 (1910).
[GÅ UNDER.fb 3]
3) () underkasta sig (ngt); gå in på (villkor, förslag o. d.); undergå (examen, operation o. d.). GR 6:371 (1529). När tem (dvs. Messenius' lärjungar) nogot straff varder pålagt, gå the thär nted under. ANNERSTEDT UUH Bih. 1:110 (i handl. fr. 1613). Hwad handlat och sluttet blefwe af them som wid möthet sig infunne, skulle the nadre fuller gå under. RARP 6:39 (1657). Det mig .. måtte permitteras att gå under Examen här nider utj Lund. VDAkt. 1710, nr 270. HdlCollMed. 1749.
[GÅ UNDER.fb 4]
4) bjuda under (särsk. vid auktion); underbjuda (ngn); äv.: axxeptera (ett pris understigande det angivna); om erbjudet pris l. köpeanbud: understiga. Man hade bjudit honom 70,000 rdr (för egendomen) men han ville icke gå under 80,000. WARBURG Ehrensvärd 320 (1893). Passagerareafg9fterna nedpressades till nästan ingenting, i det båda (ångbåts-)bolagen oaflåtligt gingo under hvarandra. VL 1893, nr 283, s. 2.
[GÅ UNDER.fb 5]
5) () om solen (l. annan stjärna): gå ned, bärgas; i poesi äv. om dagen. Hans och Suenn skall giffua Nillsis hustru, innan solen går wndir, 5 daler för hennes parth .. i ten fordh, som Suen nu bor på. TbLödöse 253 (1591). Linc. 1640; under cado). UNGE Dikt. 42 (1838: i rimslut). HEDBORN 1: 229 1840; i rimslut)
[GÅ UNDER.fb 6]
6)
[under invärkan av GÅ OM?]
() med prep. med: använda, begagna sig av. Tw skal ecke troo hurw tæsse Lypske herrer Gaa wnder mæth skalchleith ok ffalskheith mæth tesse knecther. GR 1:111 (1523).
GÅ UPP ⁰ ⁴ l. OPP . jfr UPPGÅ
[GÅ UPP.fb 1]
1) gående begiva sig upp (till högre belägen ort l. plats); stiga upp, äv.: klättra upp (ngnstädes); äv. om djur, fartyg o. d.; äv. med före partikeln ställt sbst. ss. rumsadverbial l. obj.: gå uppför; fta oeg. o. bildl., särsk. i sådana uttr. som gå upp i examen o. d. Wij gåå vpp till Hierusalem. Mark 10:33 (NT 1526). Skulle man gå up til Puntal, så Continuerar man at styra på Castellet Mattagorda. MONTAN Segl. 79 (1787). Han gick trappan upp. ALMQVIST Gpr an 163 (1839). Hårdt ansatt .. går (lo-)djuret med lätthet upp i träd. KÄLLSTRÖM Jagt 207 (1850). Murius gick upp till chefen. STJERNSTEDT Li2. 217 (1925).
[GÅ UPP.fb 1.slutet]
särsk.
[GÅ UPP.fb 1.a]
a) stiga upp (ur bädden); äv.: resa sig (från liggande l. sittande ställning), komma på benen. LIVIN Kyrk. 107 (1781). Kl. 1/2 6 går jag upp. GEIJER (1799) i MoB 7: 3. Järfven slog öfvertända, men gick åter upp och mötte i sittande ställning hundarnas första angrepp. HEMBERG ObanStig. 260 (1896). b) jäg. om villebråd: rusa upp; flyga upp. En kull fjällripor går upp. HEMBERG ObanStig. 146 (1896). Två harar gingo upp. SDS 1899, nr 477, s. 2.
[GÅ UPP.fb 2]
2) (i högre, särsk. religiös stil) om sädeskron l. annat frö (l. växt): spira upp; komma upp; ofta bildl. Sompt (av säden) föll på stenöören ther thet hadhe icke mykin iordh, och gick snart vpp. Mat. 13: 5 (NT 1526). BROCCMAN Hush. 4:26 (1736). Se, ur vår kärkel skall gå opp / Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp. RUNEBERG 2.6 1847; till fosterlandet). ÖSTERLING Idyll. 9 1917; bildl.)
[GÅ UPP.fb 3]
3) med saksubj.: stiga upp(åt); komma l. vara i en uppåtgående rörelse; röra sig uppåt; äv.: föras l. forslas upp (ngnstädes hän); äv. oeg. o. bildl. Iagh lät stanket .. gå vp j idhra näso. Am. 4:10 (Bib. 1541). All röken (från ugnen) gåår upp i stuffwan. BOLINUS Dagb. 70 (1676). Den ur vaskmalmen erhållna sligen håller 20 à 25 proc. bly och går upp på hyttan. NF 14:383 (1890). (Ryttaren) såg ut över omätliga sträckor av land, som gick opp och ner i klackar och klintar. LAGERLÖF Holg. 2.280 (1907).
[GÅ UPP.fb 3.slutet]
särsk.
[GÅ UPP.fb 3.a]
a) om gardin, ridå, segel, flagga o. d.: dragas l. hissas upp. Först klockan elfva, tolf på dagen / Gå edra rullgardiner opp. ACAFKULLBERG 1:95 (1816). "Upp focken"! skrek vakthafvande officern ... Focken gick upp. Tldr. 1897, julnr s. 30 b) i uttr. gå upp i lågor (ngn gg eld) l. i rök, förstöras gm eld(svåda), brinna upp; gå upp i rök äv. bildl.: gå om intet, bliva till intet, tillintetgöras. Wij .. finge .. se förstäderna gå upp i eld. HERMELIN BrefVarck 39 (1703). Det vore rätt förargligt, .. om hela vår herrliga plan ginge upp i rök. CRUSENSTOLPE Mor. 1:62 (1840). Två gånger hade gården .. gått upp i lågor. WIGSTRÖM Folkd. 2.318 (1881).
[GÅ UPP.fb 3.c]
c) i uttr. det går upp och ned (för ngn), för att beteckna att framgång l. framsteg o. tillbakagång växla med varandra. EURÉN Kotzebue Cora 39 (1794). Efter mitt förmenande .. finnes det i världen ingen skildring af ett människolif, i hvilken det icke går än upp och än ned. LIDFORSS DQ 2:30 (1892). Det har gått upp och end för den som för mången annan tidning. VALLENTIN London 457 (1912).
[GÅ UPP.fb 4]
4) med saksubj.: sträcka sig upp, Den stora ås.., som öster om Vesterås tager sin början och går upp genom hela denna landsort. STRINNHOLM Hist. 1:242 (1834). Skorstenspipan .. gick upp midt igenom rummet. DE GEER Minn. 1:71 (1892).
[GÅ UPP.fb 4.slutet]
särsk. a) stiga i nå l. räcka (så l. så högt upp). Han .. förde migh vthi watnet, til tess at thet gick migh vp offuer foten. Hes. 47:3 (Bib. 1541). (Klännings-)Lifvet går högt up i halsen. Mag Konst 1829, s. 55 b) med prep. till: stiga l. belöpa sig till (så l. så mycket). (Darius) pålade .. hvart och ett folk att ställa så många qvinnor, att hela summan gick upp till femtiotusende. CARLSTEDT Her. 1:512 (1832). Kölden går (i Jämtland) ofta upp ända till 30-40 grader. SANDSTRÖM NatArb. 2:59 (1910). c) (i sht handel) om vara l. varupris, värdepapper o. d.: stiga; stiga i pris; äv. allmännare om produktion, ut- l. införsel o. d.: stegras. Italienska, ungerska och mexikanska papper äro något fastare, och ryska gingo upp. SD(L) 1894, nr 300, s. 7. Jag .. har .. hört rykten om, att jordvärdena skulle gå upp. QUIDING Hvidehus 166 (1899). Även tennstop och tenntallrikar gingo (vid auktionen) upp ganska försvarligt. LfF 1918, s. 93. d) (föga br.) med prep. till l. i: (i tiden) gå tillbaka till; leda sitt ursprung från. (Kyrkan) går med sin ålder up i Påfvedömmmet. ÅboT 1793, nr 47, s. 1. En stads eller köpings historia går sällan upp till dess ursprungliga början. STIERNHOLM Hist. 4: 485 (1852).
[GÅ UPP.fb 5]
5) om himlakropp: höja sig över horisonten; äv. bildl. Om morgonen för sooll gik op. GR 6:165 (1529). Den unge hjelten! Hans namn gick opp / Med tidig glans. RUNEBERG 5:89 (1860). När medeltiden gick upp öfver vårt land. HILDEBRAND medelt. 2:879 (1898).
[GÅ UPP.fb 5.slutet]
särsk. i uttr. det går ett ljus upp för ngn, ngn inser l. förstår plötsligt ngt; äv. det går upp för ngn att (ngt förhåller sig så l. så), det blir klart för ngn att .. STURZEN-BECKER 1:91 (1861). Ha! Det går ett ljus opp för mig. BÖRJESSON Statshv. 54 (1866). Har det inte gått upp för nådig frun ännu att hon är min hustru? CAVALLIN Kipling Gadsby 76 (1897).
[GÅ UPP.fb 6]
6) gm gående åstadkomma (stig, väg o. d.); trampa upp (en stig); särsk. i uttr. gå upp en linje l. (landtmät.) en rågång o. d., gm gående utmärka dess sträckning; äv. med obj. som betecknar visst avstånd; äv. bildl. Våra moralister hafva ej gått upp för oss dessa stigar. CHYDENIUS 391 (1779). Är rågång fastställd .., men någon tvätydighet uppstår om rågångens rätta sträckning, gånge Landtmätaren den upp efter de märken, som stadfäste äro. SFS 1866, nr 76, s. 18. Sedan han gått upp trettio steg på längden och tjugu på bredden. STRINDBERG Hafsb. 115 (1890).
[GÅ UPP.fb 7]
7) om ngt stängt, hopfogat l. sammanhängande. a) om dörr, port, fönster, lås o. d.: öppna sig; öppnas. ConsAcAboP 2:320 (1661). Låset gick upp. ALMQVIST TreFr. 2:159 (1842). Tamburdörrn gick up. SJÖDIN StHjärt. 72 (1911).
[GÅ UPP.fb 7.b]
b) () med subjektsväxling, om nyckel l. dyrk: öppna (lås l. dörr o. d.). mag(ister) Magni kiste nyckel gick up kammare låsen. VDP 11/12 1682. Ågerup Ark. Brev 5/4 1763. c) om band l. knut, söm, häftning l. limning o. d.: lossna; öppna sig; äv. (i sht bildl.) om ögon: öppna sig. GdlCollMed. 20/10 1684. (Jakob II i England) brukade strax i begynnelsen (av sin regering) så liten varsamhet, at ögonen gingo up på Theologerne. Sv Merc. IV. 2:316 (1758). Knuten gick upp. MOBERG Gr. 290 (1815). Den ena (toffeln) hade ett stort hål på sulan, och den andra hade gått upp i sömmen midt bak. TOPELIUS Sommarsjö 1:99 (1897). d9 om sår som skorpat sig o. är på väg att läkas: åter bryta upp; ngn gg om annan skada l. åkomma: ånyo göra sig kännbar. VDAkt. 1717, nr 287. Såret går up. SAHLSTEDT (1773). Min gamla ledreumatism hade gått upp, och jag linkade ikring .., stödd på en käpp. CEDERSTRÖM Minn. 99 (1913).
[GÅ UPP.fb 7.e]
e) om sjö, flod o. d.: bliva isfri; äv. om is på dylikt vattendrag: brytas sönder o. flyta bort l. tina upp. Åån lade sigh, och gick inthet meer vp. GYLLENIUS diar. 217 (c. 1660). Isen på Sommefloden gick upp. RAPPE Nordarm. 151 (1874).
[GÅ UPP.fb 8]
8) a) mat. om divisor: innehållas ett jämnt antal gånger i dividenden; om division: giva i facit ett jämnt tal utan rest; om tal i allm.: giva ett räkneresultat utan rrest; vanl. i uttr. gå jämnt upp; äv. oeg. o. bildl. RÅLAMB 1: 8 (1690). Fem går jämt upp i femton. WESTE 1807. Divisionen, om den ej går jemnt upp, fortsättes i decimaler. ZWEIGBERGK Räkn. 81 (1856). Världsproblemet är .. ej något räkneexempel, som går jämnt upp. VETTERLUND StudDikt. 56 (1894, 1901) b) i uttr. gå upp emot (ngt l. ngn), vara jämngod med, (kunna) jämföras l. mäta sig med. REENHIELM O Tryggv. 198 (1691). Svandun .. går .. ej up emot Ejderdun. LINNÉ Sk. 187 (1751). Hans inkomster gingo icke fullt upp mot hans utgifter. IllSvH 2:19 (1876). Icke går Imatra i stroslagenhet upp mot vårt Trollhättan. LfF 1903, s. 271. c) med prep. i: komma att ingå som led i l. beståndsdel av (ett större helt); sammansmälta med (ngt) till en större l. högre enhet. NILSSON Ur. 1:192 (1866). Allt hvad som kunde räddas och vidare utvecklas af ehllenisk filosofi, konst och poesi gick upp i den kristna läran och kyrkan. HJÄRNE Sv o Främ. 187 (1880, 1908) Numera äro de (dvs. indianerna på Curaçao) utdöda eller .. hafva så småningom gått upp i den hvita och halfhvita befolkningen. BOVALLIUS Centr Am. 46 (1887). En person, där människan och konstnären så gått upp i varandra som hos Carl Larsson. DN(A) 1922, nr 6, s. 9. d) helt hängiva sig åt l. upptagas l. absorberas av (en värksamhet l. känsla o. d.). CAVALLIN (1875). En man har nog af sin egen sträfvan och kan icke gå upp i en annans. BENEDICTSSON Peng. 264 (1885). Fru Ebba gick helt upp i omsorgen för sina närmaste. LfF 1903, s. 313.
[GÅ UPP.fb 9]
9) () gå åt; förbrukas. Jag ville, at jag sielf finge hålla mig, så skulle mindre gå op. OxBr. 10:254 (1618). Den spannemåhl dhe fåå går up i theras huus håld. VDAkt. 1702, nr 74. SNELLMAN Tyskl. 127 (1842). 10) () uppnå, hinna (ett mål). Thetta målet haffuer oss thenne helige mannen medh sitt Exempel före satt, wij måge see til, huru wij gå thet vp. LPETRI 2 Post. 328 b (1555).
GÅ UPPE ⁰ ³² l. (vard.) OPPE ³². (i sht vard.) vara på benen; mots.:ligga till sängs l. hålla sängen (på grund av sjukdom l. opasslighet o. d.). (Min hustru är) ähnu inthe förlossat, uthan går uppe ännu. OxBr. 3:4 (1612). Plamman har så vida repat sig, at han går uppe, med käpp. PORTHAN BrefCalonius 590 (1799). LAGERLÖF Körk. 179 (1912).
GÅ UPPFÖR ⁰ ³~², äv. ⁴~¹, förr äv. UPPFÖRE . stiga uppför (trappa l. sluttning o. d.); äv.: fara l. segla uppför (flod o. d.); äv. opers. Han går vp för trapponar. FormPuerColl. B 8 b. 1579; möjl. två ord) De gingo .. Seine-strömmen upföre ända til Paris. DALIN Hist. 1:504 (1747). Det gick sakta uppför, trappsteg efter trappsteg. LAGERLÖF Kejs. 179 (1914).
GÅ UPPÅ , se GÅ PÅ.
GÅ UPPÅT ⁰ ³~² l. ⁴~¹.
[GÅ UPPÅT.fb 1]
1) gående färdas uppåt (backe, gata osv.); äv.: segla l. resa uppåt (flod o. d.).
[GÅ UPPÅT.fb 2]
2)
om väg, linje o. d.: sträcka sig uppåt (i eg. o. oeg. bet.); föra l. leda uppåt. Theras grensza war på sidhonne Nörr vth jfrå Iordan, och gåår vp åt vth medh Ieriho. Jos. 18: 12 (Bib. 1541). Den enes väg gick uppåt till den himmelske Fadrens många boningar, den adres gick nedåt till verldens öken. RUNDGREN Minn. 2:212 (1870, 1883; om Abel o. Kain).
[GÅ UPPÅT.fb 3]
3) bildl.: gå framåt: böova allt bättre; i sht opers. Men trots allt detta (dvs. dåliga kommunikationer osv.) gick det uppåt för bruket. FinBiogrHb. 1961 (1903).
GÅ UR ⁰ ⁴, förr äv. UTUR .
[GÅ UR.fb 1]
1) gående avlägsna sig från (ett ställe); fara l. resa ut ur; äv. allmännare: lämna (en plats). gången icke vthwr hws och j hwss. Luk. 10:7 (NT 1526). Gack vthu titt fädherenes land, och jfrå tinne slecht. 1 Mos. 12: 1 (Bib. 1541). Gå ur solen LoW (1862). Jag (tål) ej, att en af mina tjänare gifter sig; altså bör han natingen bli ogift eller också gå ur min tjänst. CEDERSCHIÖLD Riehl 1:22 (1876).
[GÅ UR.fb 2]
2) i överförd anv. med saksubj.: lämna (ngn l. ngt), försvinna ur (ngt). BOTIN Hem. 2:235 (1756). Anblicken af Lassaåna bro gick ej på hela dagen ur mitt minne. ALMQVIST JK 111 (1835). Upsvearne .. förklarade sig icke vilja att konungsdömet skulle gå ur de gamle Konungarnes ätt. SCHLYTER Jur Afh. 1:2 (1836). Om du stötte den oförnuftige i mottel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå icke gå ur honom. Ordspr. 27:22 (Bib. 1917).
[GÅ UR.fb 2.slutet]
särsk. abs. om fläck o. d.: utplånas, försvinna. WARG 736 (1755). Tjärfläckar gå äfven ur med benzin. LANGLET Husm. 610 (1884). Färger, som aldrig blektes eller gingo ur. LfF 1912, s. 256.
GÅ UT ⁰ ⁴. jfr UTGÅ.
[GÅ UT.fb 1]
1) till I 1, i uttr.gå ut med fötterna l. tårna, gå utåt med fötterna osv. Gå ut med fötterna. NORDFORSS (1805). WoH (1904).
[GÅ UT.fb 2]
2) (i sht vard.) gm gående göra (sko o. d.) rymligare o. komma (den) att mera anpassa sig efter foten. Gå ut skor. WESTE 1807.
[GÅ UT.fb 3]
3) (gående) avlägsna sig från (hus l. rum o.d. varest man befinner sig); ofta: bege sig hemifrån, lämna sin bostad; äv. oeg. o. bildl. Ehud gick vth genom baakdörena. Dom. 3.23 (Bib. 1541). Wil tu gåå vth, så bär icke Liwset vthan Lychta. SCHRODERUS comenius 746 (1639). Hwar wällust stiger in, ther går förnuftet vth. SPEGEL Å Par. 26 (1711). Under julhälgen .. få alla besökande, som komma till huset, någon traktering .. "Ingen får gå ut med julen". Landsm. 1911, s. 397. särsk. a) (ngt vard.) taga sig en promenad; promenera; i sht i uttr. gå ut och gå. FRÖDING Brev 37 (1884). Det hörde till god pojkton där i staden, att man icke gick ut och gick med flickor. GELLERSTEDT Gläntor 92 (1909). Anm. Skämts. vard. användes ibland ssgn gåutväder, väder lämpligt att gå ut i, promenadväder. TAMM SammansOrd 156 (1900).
[GÅ UT.fb 3.b]
b) () elliptiskt o. väl äv. eufemistiskt om livdömd brottsling: gå l. föras till avrättsplatsen. JT BUREUS (1629) i 2 Saml. 4:116 1. (juni) Geck en dräng uth, som halsshöggss för det han stuckitt ihiähl en Lijfregimentes trumpetare. OSTIERNHÖÖK (1701). i K FÅb. 1912, s. 376 c) (vard.) elligtisk o. eufemistiskt: avlägsna sig (ur rummet) för att förrätta ett naturbehov. Om natten behöfde han gå ut. DALIN Hist. 1:332 (1747).
[GÅ UT.fb 4]
4) allmännare.
[GÅ UT.fb 4.a]
a) fara l. resa ut. Låflige tiänster voro sådannes, som gå ut i fremmande land ock tiäna fremmande herskap. 2 RARP 4:230 (1726). Därs. 5:239 (1727). b) om soldat l. krigshär o. d.: draga i fält; rycka ut. GR 1: 125 (1523). ENEMAN Resa 1:231 (1712). Gå ut som knekt. SNOILSKY 3:31 (1883).
[GÅ UT.fb 4.c]
c) draga l. tåga ut. O PETRI Kr. 8 (c. 1540). Om det land, hvarifrån ariernas mägtiga stam först gått ut, råda ännu högst olika meningar. SVENSÉN Jord. 118 (1884). d9 om fartyg l. dess befälhavare l. andra ombordvarande: segla ut; avsegla. BOLINUS Dagb. 52 (1670). I maj gick Wrangel med sina fartyg ut i Östersjön. FRYXELL Ber. 7:301 (1838). Många (hade) gått ut med i fiskarbåtarne. CAVALLIN (o. LYSANDER) 77 (1885). e) jäg. om villebråd. Gå ut säges om djur, hvilka, sedan de blifvit spårade, ringade, och jagten ställd eller utsatt, begagnat tilfälle at komma undan. LEIJONFLYCHT (1827).
[GÅ UT.fb 5]
5) utgå (ur en församling o. d., en lek, ett spel o. d.); äv.: uteslutas 2 RARP I. 2:138 (1720). En af desse (5 uppräknade ofrälse ledamöter i Högsta domstolen) måste gå ut, hvilket beror af Kongl. Mayestäts Nådigste godtfinnande. HT 1924, s. 384 (1789). Räkning (brukas) också för att fördela rollerna vid en lek, då det skall bestämmas, hvem som skall "gå ut". CEDERSCHIÖLD Rytm. 144 (1905). Han har gått ut ur föreningen. AUERBACH (1909).
[GÅ UT.fb 5.slutet]
särsk. spelt. == GÅ HEM 3. Tricken går ifrån oss! Skönt! Och dermed roberten! .. Jaha – de gå ut. ALMQVIST A may 45 (1838).
[GÅ UT.fb 6]
6) (vard.) gå ut (bygdemålsfärgat i Norrl. gå sig ut) med, gå i land med, orka med (ngt), kunna utföra l. prestera (ngt); stå ut med (ngt). SWEDBERG SabbRo 558 (1701, 1710) Ser man mig någonsin taga mig en sak före, den jag icke skulle gå ut med? LAGERSTRÖM Gir. 46 (1731). Det (priset) går jag inte ut med. WETTERBERGH GNord 58 (1862). En gång slogo .. två lappar .. vad med hvarandra om hvem som skulle kunna gå sig ut med att ränna utför berget. MODIN G Tåsjö 291 (1916).
[GÅ UT.fb 7]
7) med prep. från: (vid en bevisföring, ett resonemang, en undersökning) taga (ngt) till utgångspunkt; anknyta vid (ngt). Då man gått ut från den egna kärlekens principe, och på den byggt all Moral och all Religon. LBÄ 42- 43: 93 (1800). Vi .. "stå på ofri grund", så till vida som vi gått ut ifrån andras forskningar. LYTTKENS o. WULFF 1 Ljudl. I (1885).
[GÅ UT.fb 8]
8) med direkt obj. a) i uttr. gå ut sin tid l. tiden, om havande kvinna: nå tiden för sin förlossning. CEDERSCHIÖLD QvSlägtl. 2:277 (1837). Hon blef med barn; och nu har hon gått tiden ut. VLitt. 1: 375 (1902).
[GÅ UT.fb 8.b]
b) (vard.) genomgå (en läroanstalt l. klass i dylik, en kurs o. d.) till slut l. fullständigt. De gossar och flickor, som regelbundet besöka skolan och gå sin kurs ut. Verd. 1891, s. 174. Karin hann gå ut lärarinneseminariet. KUYLENSTIERNA Ber. 22 (1898).
[GÅ UT.fb 9]
9) () om person i uttr. gå ut på, hava till mål l. för avsikt, sträva efter (att bringa ngt till stånd). SvLitTidn. 1820, sp. 550. I sin år 1856 utgifna antropologie går han (dvs. Fichte d. y.) ut på att försona motsatser i allmänhet och motsatsen emellan edalism och realism i synnerhet. BOSTRÖM 2:517 (1858).
[GÅ UT.fb 10]
10) med saksubj. i uttr. gå ut på i fråga om syfte l. ändamål. a) () med konkret obj.: syfta på; hava avseende på; röra sig om; gälla. ASTROPHERUS 38 (1609). När the (ogudaktiga) nu äro för sig sielfwa .., så går theras snack och skempt, theras glam och tidfördrif vt på Christum, the Christna, och på Christi rettsinniga tienare. SWEDBERG SabbRo 420 (1688, 1710); jfr 12. GF GYLLENBORG Vitt. 1:102 (1759, 1795) b) om dom: lyda på. ENVALLSSON Peter 113 (1799). (Ståndrättens dom) går ut på dödsdom, målets öfverlemnande till annan domstol eller frikännande. NF 15:830 (1891).
[GÅ UT.fb 10.c]
c) hava (ngt) till (ända)mål l. syfte, åsyfta, avse (ngt). SVART Ähr. 43 (1560). Den uppgjorda planen gick .. ut på en militär-revolution. MALMSTRÖM Hist. 6:388 (1877). Alla deras tankar gå ut på att skada mig. Psalt. 56:6 (Bib. 1917).
[GÅ UT.fb 10.d]
d) (i sht bard.) om yttrande, äv. handling: vilja visa l. klargöra (ngt); hava (den l. den) innebörden l. meningen, innebära, vilja säga så mycket som. CARL IX Swar L 4 b (1606). Han (gör) sedan en lång harangue, som går därpå ut eler vil säga så mykkit, som at min Pastor får göra ombyte när han vil. VDAkt. 1781, nr 288. De socialistiska löftena, som alltid gå ut på minskad arbetstid och större lön. VL 1895, nr 288, s. 2 e) (vard., föga br.) i uttr. gå ut på ett, komma på ett ut. Christus taler ther (hos Mat.) om sielfwe Natwardens ätande, thet samme gör och Lucas, oanseedt at thet som Lucas sätter förr, sätter Mattheus thet samme efter, thet doch gåår alt vth på ett, Nembligen opå Natwardsens ätande. CARL IX Swar t 1 a (1606). HÖGBERG Vred. 3.6 (1906).
[GÅ UT.fb 11]
11) med saksubj.: komma ut; (låta sig l. kunna) föras l. dragas ut o d. (Svärdet) hengde widh hans lend j skidhonne, Och thet gick wel vth och in. 2 Sam. 20: 8 (Bib. 1541). Aldrigh är guldet så rödt, thet går jw vth för brödh. OMARTINI QuatCons. C 3 a (1603). Bären som trasten äter, gå nästan hela ut igen. MÖLLER (1790). Frisk luft kom in och stekoset gick ut. GEIJERSTAM LycklMänn. 15 (1899).
[GÅ UT.fb 11.slutet]
särsk.
[GÅ UT.fb 11.a]
a) (föga br.) om vätska, särsk. blod: rinna l. sippra ut o. d. En aff krigsmennena stack genom hans sijdho medh itt spiwt, och strax gick bth bloodh och watn. Joh. 19:34 (NT 1526; Bib. 1917: kom därifrån ut) BJÖRN Fanfan 21 (1786).
[GÅ UT.fb 11.b]
b) om rykte o. d.: utspridas; sprida sig; förr äv. i uttr. låta gå ut ord l. rykte (att): utsprida det rykte (att). Thet rykte gick sedhan vth, at stoor Jerteekn skulle skee widh hans graff. O PETRI Kr. 70 (c. 1540). Han låter och gå uth ordh, att han sitt läger vedh Bousch slå vill. OxBr. 5:462 (1628). Det måste naturligen väcka djup ovilja vid universitetet, att saken .. dragits direkte under presteståndet och därigenom i onödan gått ut öfver land och rike. ANNERSTEDT Ridbeck Bref CXC (1905).
[GÅ UT.fb 11.c]
c) om brev l. bud, påbud o. d.: utskickas, utsändas; utfärdas; utgå; om bok o. d.: utkomma. Så gingo strax tå bodh och breff vth at all adhelen skulle .. koma til Vpsala. OPETRI Kr. 319 (c. 1540). Huru har icke Herrans ord rikeligen gått ut ibland folket! RUNDBREN Minn. 2:41 (1872, 1883) (Chr. Wåhlins) "Fäderneslandets historia" .. gick ut i 11 upplagor. AHNFELT Minn. 2:17 (1907).
[GÅ UT.fb 11.d]
d) om skatt l. gärd l. pålaga, böter o. d.: utbetalas, utgöras, erläggas. HH XI. 1:35 (1530). Där Ellfsborgs lösen hadhe så dette åhred som tilförendhe gångedt uth. AOXENSTIERNA 2:268 (1616). Gånge bot fyllest ut af egendom hans. SB 5:7 (Lag 1734). En gärd, som, om den än kunde gå ut, ej på flera månader kunde inflyta. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 1:151 (1809). BIBERG 3:182 (c. 1823).
[GÅ UT.fb 11.e]
e) komma (från ett ställe); hava (ngt) till utgångspunkt; leda sitt ursprung (från ngt). Liungeelden går vth aff östan och synes strax j wester. mat. 24:27 (NT 1526). Den förste som observerade, at eld-gnistro gingo ut af en jernstör, när åskan dundrade. BJÖRNSTÅHL Resa 2:53 (1773). Skolan gick ut från kyrkan. STRINNHOLM Hist. 3:822 (1848). (Scholanders) förvånansvärda mångsidighet går ut ut denna ena och alla uppfinningars urkälla, en rörlig, liflig fantasi. AHRENBERG Männ. 2.290 (1907).
[GÅ UT.fb 12]
12) med prep. över (förr äv. §å), om ngt som kännes ss. ett besvär l. obehag o. d., skämt l. gyckel o. d.: rikta sig mot, drabba (ngn). Låta sitt dåliga lynne gå ut över sina underordnade. Contributioner kan man intet pålegga, aldenstund sådant går på dee arme utt. RP 6:554 (1636). Trött af de eviga upproren beslöt Sanherib slutligen att låta förödelsen gå ut öfver kaldéernas stad. UVTF 12:80 (1875). Ibland gick skämtet (vid skördens avslutning) ut över den, som bundit den sista kärven. NILSSON FestdVard. 140 (1925).
[GÅ UT.fb 13]
13) räcka ut, sträcka sig ut, nå ut (i l. över ngt), skjuta ut. Tenderna .. gå vth om munnen. Linc. 1640; under exertus). Husen gingo ut ända i vattnet. WALLIN Bref 256 (1849). Egentligen var hon ful, med denna platta näsa, hvars spets gick ut i en liten snibb. BENEDICTSSON Peng. 231 (1885). De grund, som gingo ut från skären. LÖNNBERG Holmfr. 159 (1895).
[GÅ UT.fb 14]
14) gå ihop, gå upp. a) () om (poster i) räkning: gå ihop, gå upp. RÅLAMB 1:43 (1690). När jag jämförrer inkomster och utgifter til daglige behof, finner jag det knappast gå jämt ut. VDAkt. 1789, nr 456.
[GÅ UT.fb 14.b]
b) spelt. om patiens: lyckas, gå (så att inga kort bli överI. N LOVÉN (1856) i 1 Lundag Kron. 113.
[GÅ UT.fb 15]
15) tagas bort, utplånas.
[GÅ UT.fb 15.a]
a) tagas bort; strykas; utelämnas, gå bort. Hr boneauschiöld tykte at denne § kunde gå ut (ur reglementet). 2 RARP 5:351 (1727). Det var skada detta år at Söndagen efter Nyåret geck ut, och således en dansdag försvann. LIVIN Kyrk. 137 (1781). ÖDMANN Anv Pred. 113 (1807).
[GÅ UT.fb 15.b]
b) (vard., mindre br.) om färg, fläck o. d.: gå ur; utplånas. Han har upfunnit at färga med blommor och örter, at färgen icke går ut genom solen, ja icke genom tvätning. BJÖRNSTÅHL Resa 1:229 (1771). Fläcken .. har gått ut. MOBERG Gr. 291 (1815). LEOPOLD 5:492 (c. 1820).
[GÅ UT.fb 16]
16) (numera knappast br. utom i a-d) sluta; taga slut, upphöra; ändas. Ved mellanrums sylldtrum går mallmen ut, och synes bahra gråberg. OxBr. 11:240 (1645). Vällusts pipan klingar fuller vackert, men hennes läte går snart vt på Lami (dvs. slutar snart i moll). SCHERPING Cober 1:186 (1734). Han anser prosaisternas svåra konst gå ut med Rosenstein. H Järta Brefv. 1: 23 (1822). Om kulor drömde han (dvs. K. XII) och krut; / men sorgespelet led till slut: / När sista akten så gick ut, / Då blef det tyst kring land och vatten. CVASTRANDBERG 1:32 (1845).
[GÅ UT.fb 16.slutet]
särsk.
[GÅ UT.fb 16.a]
a) (fullt br.) om ätt l. ättlinje, familj o. d.: utdö, utslockna. WIDEKINDI KrijgH Dddddd 3 a (1671). Går den förstfödde Sonens linea på manssidan ut, tilfalle då Regeringen Hans Kongl. Höghets andre Son i ordningen. SuccOrd. 1809, § 1. HAGBERG Shaksp. 5.358 (1848).
[GÅ UT.fb 16.b]
b) (fullt br.) om växt: dö bort, vissna bort. RUDBECK Atl. 2:415 (1689). Klöfvern .. gick (till följd av torkan) på många ställen alldeles ut. QLm I. 1:69 (1833). JUHLIN-DANNFELT 38 (1886).
[GÅ UT.fb 16.c]
c) (fullt br.) om ljus l. eld: slockna, upphöra att brinna; äv. bildl. LINDFORS (1815). Ut gick vårt ljus, och vi suto i mörkret. HAGBERG Shaksp. 11:35 (1851=. SNOILSKY i 3 SAH 9:17 1894; i bild.). d) om handelsvara: slutsäljas; gå åt, taga slut; numera nästan bl. (fullt br.) om bokhandelsartikel, ofta i uttr. gå ut i bokhandeln. WESTE (1807). Boken har gått ut i bokhandeln. AHLMAN (1872).
[GÅ UT.fb 16.e]
e) () språkv. om ord: ändas l. sluta (på). Pourel de Hartrize 32 (1650). The (ord) som i Tyskan gå vt på Heit och Keit ändas i Svenskan på Het. GIESE Sprcshm. 4-5:16w (1731). ALMQVIST GrSpr. 97 (1837).
[GÅ UT.fb 17]
17) (vard. o. bygdemålsfärgat i vissa trakter) opers. i uttr. det går ut sig för (ngn), det går bakut för. En supig sadelmakare Brandt, som det gått ut sig för. LUNDQUIST Profil. 3:18 (1885, 1888). AUERBACH (1909). jfr: Emellertid har humlehandteringen gått ut sig, och nu köpes i allmänhet humlen till hemhrygden. Tur Å 1906, s. 215; jfr 16.
[GÅ UT.fb 18]
18) () i uttr. tiden går långt ut l. det går (långt) ut (på tiden) o. d., det drar ut på tiden (med ngt), det dröjer länge (innan ngt sker); även med annat subj.: vara l. räcka (länge o. d.). När då tiden geck långt ut.. begärte iagh dimission til en annan tiden geck långt ut .. begärte iagh cimission til en annan tidh.
RUDBECK Bref 113 (1675). Höst-Frossan går längre uth, och håller uthi til följande wåhren. LINDESTOLPE Fross. 25 (1717). Det har gåt långt ut, innan de derpå svarat. 2 RARP I. 2:39 (1720). Om det ginge långt ut på tiden, innan den nya Instruction blefve färdig. Därs. 4.73 (1726). MoB 2:191 (1800).
[GÅ UT.fb 19]
19) om tid(sskede): gå till ända, nå sitt slut. VDAkt. 1684, nr 60. Klockan led till sex på qvällen och helgen gick ut. ALMQVIST Kap. 70 (1838). Maj månad gick ut. STRINDBERG Blomst. 24 (1888).
GÅ UTANPÅ ⁰ ³⁰~².
[GÅ UTANPÅ.fb 1]
1) om överplagg o. d.: vara nog rymlig att kunna dragas över l. utanpå (annat plagg). BERNDTSON (1880). Pelsen går inte utanpå öfverrocken. BJÖRKMAN (1889).
[GÅ UTANPÅ.fb 2]
2) (vard.) överträffa (ngn l. ngt), vara (betydligt) "styvare" än. DE GEER Hjertkl. 264 (1841). Jag .. går utanpå honom i lyckliga omständigheter. HAGBERG Shaksp. 6:92 (1849). Nu hade han korn på en modell, som gick utanpå allt hvad de sett. AHRENBERG QAn. 140 (1891).
GÅ UTANVID . () vara l. få hålla sig utanför (ngt); bildl. Then bekostnadt, vij bekostadee på Söffrin norby[comb_0307]s forswagilsse på gotlandt, ther the danske och ty[comb_0307]ske nw haffua gagn vtåff, och vij gånge vtann vidt. GR 5:82 (1528).
GÅ UTAV , se GÅ AV.
GÅ UTE ⁰ ³².
[GÅ UTE.fb 1]
1) vistas utomhus. WESTE (1807). BJÖRKMAN (1889).
[GÅ UTE.fb 2]
2) () pänningar: vara utlånade. The fatiges peninger ther sammestedz (dvs. i Vadstena), som the ther i staden haffve på ränthe ute gongendes. GR 26:778 (1556).
GÅ UTFÖR ⁰ ³~² l. ⁴~¹, förr äv. UTFÖRE .
[GÅ UTFÖR.fb 1]
1) gå nedför (trappa, backe, sluttning o. d.) SCHULTHESS 1885.
[GÅ UTFÖR.fb 2]
2) (föga br.) om väg o. d.: slutta nedåt; äv. opers. Här går det utför. Stengolfvet .. gick utföre utan att hafva trappsteg. ALMQVIST DrJ 145 (1834).
[GÅ UTFÖR.fb 3]
3) föras nedför (gnt). The wille låta samma bryggia gåå uthför strömmen. KKD 9:138 (1705).
[GÅ UTFÖR.fb 4]
4) bildl.: gå tillbaka, avtaga; vanl. opers. i uttr. det går utför med (ngn l. ngt). l. för (ngn), ngns ställning försämras, ngn l. ngt råkar på obestånd, ngt försämras l. råkar i förfall o. d. Kiärleken går vthföre, sällan vppföre. GRUBB 184 (1665). Det går utför med dig. RYDBERG Vap. 40 (1891). Det gick utför för honom. LfF 1906, s. 38. Det har gått utför med koppartillverkningen (vid Falun). LAGERLÖF Holg. 2.148 (1907). Eljes äger Lingagumpa (ett kloster i Tibet) åkerjord, men har på sista tiden gått utför. HEDIN Transhim 1:619 (1909).
[GÅ UTFÖR.fb 5]
5) () om dörr o. d.: gå l. öppnas utåt. Han (hade) .. Bakporten igensatt, och den andra, som går utföre, med en sten förelagt. VRP 25/9 1732.
GÅ UTI , se I.
GÅ UTOM ⁰ ³~². träda utanför (en gräns l. ett bestämt område o. d.); överskrida; vanl. oeg. o. bildl. a) med personsubj. Svenska Akademien, som känner kretsen för sin verksamhet, har aldrig trott sig gå utom den, då hon delat och yttrat de tänkesätt, som tillhöra hvarje fosterländskt sinne. WALLIN Vitt. 2.342 (1835). Med kant yrkar (Boström), att människan ej kan gå utom sitt eget medvetande. MinnCJBoström 2 (1897). b) med saksubj. Att låta fodret gå litet utom utan-tyget. Underrmanskläd. A 3 b (1778). Blicken går .. här (i G. W. Coyets jorurnal) icke utom kompaniet. KKD 10:XII (1914).
GÅ UTUR , se GÅ UR.
GÅ UTÅT ⁰ ³~² l. ⁴~¹.
[GÅ UTÅT.fb 1]
1) till I 1, i uttr. gå utåt med tårna l. fötterna, vid gående föra fötterna så att tårna i en stor vinkel avlägsna sig från kroppens medellinje. WoH (1904).
[GÅ UTÅT.fb 2]
2)
om dörr o. d.: öppna sig utåt. WESTE 1807.
GÅ UTÖVER , se GÅ ÖVER.
GÅ VID ⁰ ⁴. jfr VIDGÅ.
[GÅ VID.fb 1]
1) (numera bl. tillf.) vidgå, erkänna, medgiva. Krigzart 1683, s. 117. Det var med nöd och näppe de fick honom till att gå vid, att han var far till deras varn. WALLENGREN mann. 125 (1895).
[GÅ VID.fb 2]
2) () gå an, gå för sig, kunna (få) passera. Thett gåår well widh, att en godh wen weeth thens andras bristher, Men att han for then skull strax skulle wardha hans ouen, thett skickar sigh ickie. L PETRI (Ec. 74 (1559).
[GÅ VID.fb 3]
3) () gå till spillo, stryka med. Det vackra och herliga Scholæhuset måtte och gå ved (vid Jönköpings brand). VDAkt. 1730, nr 504.
GÅ ÅSTAD ¹ ⁰⁴. vard. äv. (i bet. 2) STA ⁰ ⁴.
[GÅ ÅSTAD.fb 1]
1) bege sig i väg. Min kere fadher, iagh gånger åstadh, / Och besteller oss gester, som tu migh badh. TobCom. B 4 a (1550). FLENSBURG KyrklTal 283 (c. 1875).
[GÅ ÅSTAD.fb 2]
2) (vard.) == GO VIII 1 g. HIÄRNE Förb. 9 (1706). Så gick hon sta' och gifte om sig med den där karlen. ENGELKE Småstad 25 (1906).
GÅ ÅT ⁰ ⁴. jfr ÅTGÅ.
[GÅ ÅT.fb 1]
1) uppträda (så l. så) mot (ngn); behandla (ngn l. ngt så l. så); numera bl. i sådana uttr. som gå hårdt l. illa åt (ngn l. ngt), hårdt ansätta l. sätta åt (ngn), fara illa med (ngt), ävensom ngn gg (vard.) utan adverbiell bestämning (emfatiskt) i sistanförda bet. När han .. thetta sadhe til them, begynte the Lagkloke och Phariseer gå hårdt åt honom, och listeligha frågha honom.. med försååt. Luk. 11.53 (Bib. 1541). Endoch dhe behendigdt gå åth saken. OxBr. 5:95 (1616). Den karlen .. vet, at gå åt folcket, som de äro siuka till. MODÉE Dår. 46 (1741). Icke att någon lekamlig nöd går åt mig, ty min helsa är temligen god. STENHAMMAR Riksd. 1:184 (1835). Barrskogen har man gått illa åt. TORRPSON Norden 27 (1887).
[GÅ ÅT.fb 2]
2) (vard.) i fråga, uttryckande en undran hur det är fatt med l. vad som fattas ngn (äv. ngt). MODÉE HåkSmulgr. 11 (178). Jag tror min själ du gråter!? Hvad går åt dig? Finn 1899, s. 38. Rotekäringen sade sedan, att om hon inte just i det ögonblicket hade kommit underfund med vad det var, som gick åt släden, hade hon säkert mistat förståndet. LAGERLÖF Mårb. 256 [file:G1501] (1922).
[GÅ ÅT 3]
3) förbrukas; konsumeras; äv.: tryta, taga slut. GR 16:92 (1544). Mina pengar börja gå åt. SERENIUS (1741). Tio år gingo .. åt till detta arbete. CARLSTEDT her. 1:317 (1832). Det går åt så oerhördt med madera. MICHAELSON Ungk. 16 (1892).
[GÅ ÅT 3.slutet]
särsk. om handelsvara: avyttras, försäljas; vinna avsättning; äv. oeg. o. bildl. GR 22: 235 (1551). (Tidningen) köptes så starkt, at alla exemplar deraf gingo åt. PORTHAN BrefCalonius 213 (1795). Dessa flickor komma snart att gå åt (näml. på äktenskapsmarknaden). AUERBACH (1909).
[GÅ ÅT 4]
4) (numera bl. vard.) gå förlorad; stryka med; dö; "krepera"; "krevera"; ofta med stark överdrift: kunna "dö" (av skratt o. d.). ASCHANEUS HwsRegl. 14 (1614). All Dackens betydliga egendom gick åt, ändå var ej allt betaldt. FRYXELL Ber. 3:175 (1828). Det är ju så hett att man kan gå åt. STRINDBERG SvÖ 1:316 (1882). Jag trodde jag skulle gå åt af skratt. AGRELL Sthm 87 (1892).
GÅ ÅTER ⁰ ⁴⁰. jfr ÅTERGÅ.
[GÅ ÅTER.fb 1]
1) () gå baklänges; gå tillbaka (samma väg man kommit). Krabban och Humeren .. medh sijne krabbekloor, gå bådhe åter och fram. SCHRODERUS Comenius 172 (1639). Är du ej dess klyftigare, låter / jag väl knappt dig af min dörr gå åter. TEGNÉR (WB) 3:11 (1817).
[GÅ ÅTER.fb 2]
2) jur. om avtal, köp, löfte (särsk. trolovning) o. d.: gå tillbaka, förklaras ogill. Gånge thet kiöp åter. HB 1:4 (Lag. 1734). OLIVERCRONA LagbGift. 174 (1851). Qvarstad skall gå åter, om icke skiljedom meddelas eller talan instämmes inom nittio dagar efter qvarstaden skedde. SFS 1893, nr 107, s. 5.
GÅ ÖVER ⁰ ⁴⁰, äv. (numera bl. i överförd o. bildlig anv.) UTÖVER ¹ ⁰⁴⁰. jfr ÖVERGÅ
[GÅ ÖVER.fb 1]
1) gående begiva sig l. vandra över (ngt): äv. oeg. o. bildl., särsk.: överskrida (sin befogenhet o. d.). Spång .. (dvs.) bielke på hwilken man kan gå öfwer en bäck. SPEGEL 468 (1712). Blott halfva eder gingo öfver de af vrede darrande läpparne. CARLÉN Skjutsg. 319 (1841). Dermed vill jag icke hafva sagt, att han i någon måtto gått utöfver sin befogenhet. RUNDGREN i 3 SAH 2.32 (1887).
[GÅ ÖVER.fb 1.slutet]
särsk.
[GÅ ÖVER.fb 1.a]
a) () överträda (bud o. d.). Iagh haffuer icke gååt vthoffuer till bodh. 5 Mos. 26: 13 (Bib. 1541).
[GÅ ÖVER.fb 1.b]
b) (vard.) med prep. till: göra besök l. "titta inom" hos (granne). Ingen gick tätare öfver till mor Lisa, än Katarina från Stenhugget. ALMQVIST Grimst. 6 (1839). BJÖRKMAN (1889).
[GÅ ÖVER.fb 2]
2) fara, resa, segla o. d. över; sätta över (ett hinder); äv. opers.; äv. oeg. o. bildl. (För att komma till Felugo) måste man gå öfwer Euphratem, strax widh Bagadet. KIÖPING Resa 73 (1667). Sällan lät han (vid sin ridt) up någon grind: det gick öfver i första språng. DALIN Vitt. II. 6: 114 (1740). Tegnérs "Frithiofs-Saga" är vorden verldskunnig, den har gått öfver oceanen. STURZEN-BECKER 1:53 (1861).
[GÅ ÖVER.fb 3]
3) om häst: vid stegring falla baklänges; äv. om flygmaskin, automobil m. m.: slå över, göra en kullerbytta, KrigV A H 1828, s. 15. Hästen (blev) oregerlig och gick öfver. PT 1896, nr 56, s. 2. Då löjtnanten .. efter en flygning skulle landa på Malmslätt, varvid maskinen gick över. Därs. 1917, nr 139 A, s. 2.
[GÅ ÖVER.fb 4]
4) (numera bl. vard. o. bygdemålsfärgat, föga br.) hava tillsyn över l. hand om (ngt); sköta (ngt); styra och ställa med (ngt). BoupptSthm 1678, s. 736 b, Bil. Frun eller pigan maria, må häfta för det som i huset saknat är, som de sielfva haft nycklarna om händer, och gådt öfver alt hvad i huset funnits. VRP 21/6 (1736). Då han låg vid riksdagen, gick hon öfver hemmanet, vaken som en gårdvar. BENEDICTSSON Ber. 69 (1885).
[GÅ ÖVER.fb 5]
5) (i sht vard.) fara l. stryka överr (ngt) med handen; behandla l. bearbeta (ngt) med ett värktyg l. redskap o. d.; äv. i uttr. gå över (ngn l. ngt) med ögonen l. blicken o. d., noga (o. i detalj) syna l. skärskåda; stundom: gå igenom, nagelfara, granska (ngt). Gå öfwer honom (dvs. degen) ännu medh Kaflan, .. til thes at han är noghsampt tilbrukat. Salé 110 (1664). han gick med sina ögon öfver hela hans kropp. MÖRK qAd. 2.40 (1744). BJÖRKMAN (1889). Dessutom änder att rotfruktsfälten senare .. gås över i och för förstöring av svårare ogräs genom hackning (m. m.). Skr SkånHushS II. 2:130 (1920).
[GÅ ÖVER.fb 6]
6) nå l. stiga l. utbreda sig över (ngt). Soporne gå öfwer örornen. COLUMBUS Ordesk. 10 (1678).
[GÅ ÖVER.fb 6.slutet]
särsk. a) om vatten l. annan vätska: må l. stiga (så l. så högt) över (ngt); äv. skölja l. svämma över (ngt); äv. bildl. Femton alna höght gick watnet offuer berghen. 1 Mos. 7:20 (Bib. 1541; Bib. 1917: steg). Laga så att (det smälta) Smöret går öfwer (champinjonerna i krukan). RÅLAMB 14.126 (1690). Synden hemska och breda flod har gått öfver jorden. RUNDGREN Minn. 2.212 (1870, 1883) När det blir sjö, kan en hvarken lägga till där eller vara på hällen, för sjön går öfver, så snart det börjar skvalpa litet. ENGSTRÖM 2 Bok 146 (1909). () med subjektsväxling, om ögon l. mun: flöda över. Hennes ögon gingo öwer. PFEIF De habitu 259 (1713). (Jag) lät munnen tala och gå öfver af den kärleks krafft, som ingiöts i hiärtat. S ROSÉN (1738) i KyrkohÅ 1910, MoA s. 21. Sv Merc. V. 1:305 (1759).
[GÅ ÖVER.fb 6.b]
b) taga sin gång över (ngt); sprida sig över (en yta o. d.). Om spittelskan .. gåår vthoffuer hela hwdhena. 3 Mos. 13.12 (Bib. 1541). (Somliga låta) skogen gå utöffver alle ängerne. GR 24:20 (1553). (Jag) kände .. att blygselns hetta geck öfver min Panna. ALMQVIST Parj. 24 (1817). En sakta hornstöt går utöfver vallgrafvarnas stilla vatten. NYBLOM Österut 77 (1908).
[GÅ ÖVER.fb 7]
7) om kula l. annan projektil: taga vägen ovanför målet. Då begynte dhe att skiuta medh styckena, men som wij woro för när, geck allt öfwer. OSTIERNHÖÖK (1700) i K F Åb. 1912, s. 366. NORDBERG C12 1:536 (1740).
[GÅ ÖVER.fb 8]
8) översändas, överskickas, överräckas o. d. Handlingarna i målet gingo över till honom för yttrande. ConsAcAboP 2:451 (1663). Protocollet moste gå rictigt öffver (till Eders Höggrevlige Excellens) som dätt är fattat och inthet tilleggies. RUDBECK Bref 144 (1677). e) kem. vid destillation: abgå i gasform (o. sedan avsätta sig i därför avsett kärl). HdlCollmed. 2/10 1728. Ddå arsenik och sublimat destilleras, går ett flytande butyrum arsenici öfver, som præcipiteras af vatten. SCHEELE Bref 76 (1773). 2 UB 7:506 (1903).
[GÅ ÖVER.fb 9]
9) om dom l. straff, olycka, sjukdom l. vedermöda, ovett o. d.: övergå (ngn); drabba, träffa. Effther then rijkens rådz dom som öffuer honum gick. GR 5:159 (1528). (Herren) haffuer sådana stoort straff offuer oss gå låtit. Bar. 2: 2 (Bib. 1541). Tryckt af skulder, hade han sett den ena utmätningen efter den andra gå öfver sig. MALMSTRÖM Hist. 6:206 (1877). flickan stod där och lät allt gå överr sig, men då åklagaren började tala om hennes olika fästmän, blev hon rasande. WÄGNER nattS 176 (1926).
[GÅ ÖVER.fb 10]
10) sträcka sig l. löpa (tvärs) över (ngt). En stengärdsgård som går öfver en numera förfallen gammal ättekulle. NILSSON Ur. 2:130 (1864). En trälist, som gick tvärs öfver tribunen. GHT 1895, nr 260, s. 2.
[GÅ ÖVER.fb 11]
11) (föga br.) utelämna, hoppa över (ngt); låta (ngt) undgå sin uppmärksamhet. NORDFORSS (1805). Gå öfver något med stillatigande. LINDFORS (1815). SCHULTHESS (1885).
[GÅ ÖVER.fb 12]
12) för att uttrycka fröändring av värksamhet l. ståndpunkt l. läge o. d.; vanl. med prep. till. Gå öfver från sorg till glädje. WESTE 1807. Med hvilken skicklighet han sedan 8 (i sitt brev) går öfver till att måla ut sina motståndares uppträdande. ANNERSTEDT Rudbeck Bref LXXXII (1899).
[GÅ ÖVER.fb 12.slutet]
särsk.
[GÅ ÖVER.fb 12.a]
a) i uttr. gå över till (ngn l. ngt) o. (ngns) sida, lämna l. afvalla från den som man är i förbund med l. det parti l. den religion l. åsiktsriktning o. d. som man tillhör o. ansluta sig till (en motståndare, ett annat parti, en annan religion osv.). Öfverste Mounier, hvilken hafver afträdt ifrån oss uthan dimission och gott öfver till vår fiende. RP 8:260 (1640). Den sista ättlingen af Svenska Famillen Kruus.. hade gått öfver till Catholska läran. CG TESSIN (c. 1760). hos EHRENHIELM Tess. 302. Detta förnuft vi skole nyttja till dygdens försvar, går det icke oftast öfver på begärens sida? LEHNBERG Pred. 2.184 (c. 1800). WIJKANDER O Sam 31 (1875).
[GÅ ÖVER.fb 12.b]
b) om fästning o. dess besättning, belägrad stad o. d.: giva sig, kapitulera. HERMELIN BrefBarck 61 (1703). Här äro några som tro, att Sveaborg ej änn gått öfver. CEALOPÆUS (1808) i UrFinlH 78. GEIJER II 3: 349 (1834).
[GÅ ÖVER.fb 12.c]
c) med saksubj. Lasten .. hade gått öfver åt babord. (BLADH o.) HORNSTEDT 170 (1785). En död Persons hela förmögenhet går öfver på hans arfvingar. SCHREVELIUS CivR 1:120 (1844). Vinden gick öfv(er) till sydlig. MEURMAN (1846). särsk.
[GÅ ÖVER.fb 12.c.α]
α) sjöt. om segel: skiftas över från lovart till lä l. tvärtom. Så snart storseglet fyller, låter man focken "gå öfver". EKELÖF Skeppsm. 243 (1881). β) med prep. i, äv. till: (stegvis l så småningom) förvandlas l. förbytas till (ngt); omsättas i (ngt). LINDFORS (1815). Hans ära (hade) uppnått sin högd medn ännu icke gått öfver till afund. KOLMODIN Liv. 1:164 (1831). LJUNGGREN Bellm. 110 (1867). (När) det dystra uttrycket småningom gick öfver i ett soligt leende. ROOS Skepp 42 (1896). Årets barjordsvinter hade nästan oförmärkt gått öfver till en tidig och blid vår. HÖGBERG Vred. 3.279 (1906).
[GÅ ÖVER.fb 13]
13) i uttr. gå över i varandra, om två l. flera ting: flyta samman utan fasta gränser l. tydliga konturrer. De romanska språkens dialekter gingo och gå ännu i dag tämligen kontinuerrligt öfver i hvarandra. NOREEN VS 1:66 (1903). Allt är grått i grått, huset och gärdesgården, och de gå alldeles över i varandra. SANDSTRÖM Nat-Arb. 1:200 (1908).
[GÅ ÖVER.fb 14]
14) för att beteckna att ngt l. ngn intager en högre ställning l. rang än ngt l. ngn annan. a) hava företräde(t) framför (ngt); vara av större vikt o. betydenhet än (ngt). Gudz fruchtan gåår offuer alt. Syr. 25:11 (Bib. 1541). b) överträffa (ngn l.ngt); vara för mer än (ngn l. ngt). (Guds) milheet gåår offwer alla hans gerningar. OPETRI MenFall A 6 b (1526). Daniel gick alla the Förstar och Landzhöffdingar wijdt offuer. Dan. 6: 3 (Bib. 1541). Vthi otucht och skörachtigheet gick han alla menniskior mycket öffuer. PETRREIUS 2:99 (1614). GEJANZON i GHÅ 3:49 (1911). c) överstiga (ngns krafter l. förmåga); vara l. ligga över (ngns Fattningsgåva). At kunna vprekna all them skadha the (dvs. munkarna) gioordt haffua gåår widt offuer mina macht. OPETRI Clost. E 1 a (1528). Kotletter begriper han sig på, hvad därutöfver är, går öfver hans horisont. CAVALLIN Kipling Gadsby 9 (1897). Hur en prinsessa .. kan förnedra sig så dkupt, det går öfver mitt förstånd. SÖDERBERG Främl. 120 (1903).
[GÅ ÖVER.fb 15]
15) nå utöver l. längre än (ngn l. ngt). SKN 1943, s. 42. Stunder inträffa dock både i den enskildes och i folkens lif, då man känner sig manad att låta tanken gå utöfver det närvarande. WISÉN Tal 4 (1881).
[GÅ ÖVER.fb 16]
16) överstiga (en summa, ett antal, en vikt o. d.). Om prænumerationen går öfver 6000 Exemplarer. 2 RARP 4.419 (1727). Dessa gudeliga tal.. gingo sällan öfver en half tima. BÆLTER Cerem. 389 (1760). Då en menniskohjerna går öfver 4 skålpund, må man gerna anse det förr megaalocephalie. FLORMAN Anat. 2:215 (183+0). KrigV A T 1895, s. 114. () om person: nå över (ett visst antal levnadsår). En Jungfru hoos Indianerne (finner) sällan någon Man mehra sedan hon går öfwer sine 10 a 12 Åhr. RelCur. 299 (1682). Fennia XVI. 3:84 (1761).
[GÅ ÖVER.fb 17]
17) upphöra; stilla sig; draga över l.förbi. Gack bortt .. och .. fördöl tigh itt litet öghnablecck, så lenge wredhen gåår offuerr. Jes. 26:20 (Bib. 1541). Mamsell bör .. gå ut i friska luften, så går nog hufvudvärken öfver. BLANCHE Våln. 435 (1847). Ovädret gick hastigt öfver. VetAÅrsb. 1910, Bil. 1, s. 71.
Ssgr
A
(I 1)
GÅ-FÖRSÖK. (mindre br.) försök att gå. heimdFolskr. 16:18 (1895).
(I 3 b) GÅ-LUST hippol. lust l. iver (hos häst) att gå fram (vid en tävling). SDS 1899, nr 249, s. 3. I tredje (trav-)täflingen är den .. lilla finska Greta nu i en ypperlig kondition och har en frisk gålust. SD(L) 1902, nr 71, s. 3.
B
GÅNG-, se under GÅNG.
Avledn.:
GÅNGARE , i bet. 1, 2 b b. l. f., i bet. 2 med undantag av b m.||ig., i bet. 3 r. l. m.
[GÅNGARE.avl 1]
1) till I 1; i ssgrna HÄL-, TÅ-GÅNGARE; jfr äv. SENGÅNGARE.
[GÅNGARE.avl 2]
2)
till I 2; jfr DUBBEL-, FÖRE-, GEN-, KOST-, KYRKO-, PARTI-, SÖMN-GÅNGARE m. fl. särsk. a) (numera knappast br. utom idrott med kvalificerande attribut) person som går, fotgängare; vandrare, vandringsman; person som idkar gångsport.
MoB 2.186 (1799). Hon .. stannade vid broledstången och såg sig om. Der var ingen gångare ute. ALMQVIST Går an 55 (1839). Den starkaste gångare af alla kamraterna var V. Hans långa och snabba fotresor höra nästan till det fabelaktiga. HLILLJEBJÖRN Hågk. 2:95 (1867). NTIdr. 1900, s. 9. b) (numera bl. med mer l. mindre poetisk färgning, särsk. i folkvisestil) om hästen ss. (ädelt) riddjur: ridhäst; motsatt: vagns- o. arbetshäst; förr särsk.: passgångare; jfr SPRINGARE; ngn gg i utvidgad anv. om annat djur användt till ridt. Hillebrand sadlade de gångarne grå. Sv Folkv. 1:6 (De) bedie atuj (dvs. att vi) thom her aff tigit medt gode gongere besörgie wille. GR 13:310 (1541). Een Hårdtrafwande Häst skakar Hofmannen (dvs. ryttaren): Gångaren föölas sachta. SCHRODERRUS Comenius 453 (1639; t ein Paszgänger). Hästar: Een gångare rödhbläsuger Twå Bruuna wagnhästar Een wärkhäst. VDAkt. 1684, nr 111. Ung Axel sadlar gångarn gladt / och rider genom dag och natt. TEGNÉR (WB) 4:11 (1822). Vi (bestego) våra höga gångare och började vår dagsresa. BESKOW Res. 92 1861; om kameler). Hans gång are var ett hvitt, strovuxet, fromt och till åren kommet sto. RYDBERG Vap. 82 (1891). jfr PASSGÅNGARE.
[GÅNGARE.avl 3]
3) () bärgv.
vinkarm på stångggång. jernkA 1823, s. 151. Därs. 1862, 2: 61.
Ssgr:
gångar(e)-häst. () till GÅNGARE 2 b: passgångare.
(Lat.) Tolutim incidere .. (sv.) Gåå såsom en gångare häst. Linc. Hhhh 4 b (1640).
gångar(e)-kvinna. () till GÅNGARE 2 a: kringvandrande kvinna. Till gården (hade kommit) en gammal gångareqvinna, som begärt låna hus öfver natten. AFZELIUS qSag. 2.161 (1840).
Därs. 7:6 (1853).
gångar(e)-plit. a) (i folkvisestil) till GÅNGARE 2 a. page. Och jungfrun satt i buren, hon ängslas i sitt sinn; / Sså kom der Liten Gångarpilt och tittade derin. Sv Forns. 2: 156. b) (skämts.) om springpojke. En gångarpilt hemsöker mig esomoftast, emd corresturer och anmaningar om mera manuscript.
ATTERBOM (1841) i 3 SAH XXXVII. 2:38
gångar(e)-skridt. () hippol. till GÅNGARE 2 b. Dref-, Fält- eller Gångare-Skridt ärr ett mera lidande skridt, der fyra hofslag höras tätt och tydligt förlja på hvarandra. EHRENGRANAT Ridsk. I. 1:56 (1836).
GÅNGARINNA , f. () kvinna som går, fotgängerska. ALMQVIST Amor. 272 (1822, 1839).
GÅNGBAR , adj. ( gang- 1547. ganck- 1609. gång- 1614 osv. gånge- 1633. g(i)äng- (genng-) 1630–1675)
[GÅNGARINNA.avl 1]
1) om väg, terräng o. d.: möjlig att gå (på) l. befara; farbar; freamkomlig; äv. bildl. LAGERSTRÖM Bunyan 1:14 (1727). Den gångbara vägen til ähran är förtienst. MÖRK Ad. 1:47 (1742). Bergstigar, på sin höjd gångbara för mulåsnor. NF 5.182 (1881). Kärr och mossar (hava genom frosten) blifvit .. gångbara. LD 1910, nr 287 B, s. 5.
[GÅNGARINNA.avl 2]
2) som är i gång l. kan gå l. användas. a) bärgv. om gruva l. hytta o. d.: som är i gång; som bearbetas; som är i drift. JOHANSSON Noraskog 3:271 (i handl. fr. 1684). Ibland gångbara Silfver-Bergverk kunna här allenast nämnas Sala och Löfås. RINMAN 1:180 (1788). En gammal bergsmansgård, där ännu 1716 låg en gångbar hytta. Tur Å 1919, s. 191. b) (i sht tekn. om maskin o. d.: som kan fungera; äv i uttr. (vara, sätta) i gångbert stånd l. skick, i arbetsdugligt skick. RINMAN Jernförädl. 160 (1772). I gångbart stånd. LINDFORS (1815). Att åstadkomma .. ett gångbart hjulverk. TT 1879, s. qq63. SUNDÉN (1885). c) () i uttr. gångbar malm, malm som är vär brytning. God gångbar malm. NoraskogArk. 4:95 (1681). LIGNELL Dal 1:311 (1851),
[GÅNGARINNA.avl 3]
3) gängse; som är allmänt spridd l. i alllmänt bruk; allmän; vanlig; icke sällan närmande sig bet.: användbar; emst attributivt. Fylleri och .. horeri och sådana laster. Som Gud bätradt nu så gångbare äro, at man skyr och blyjes icke mer för them. SWEDBERG SabbRo 1445 (1669, 1712) Det befinnes ej ett stölder äro hos oss gångbarare än i andra länder. LEOPOLD 3:262 (1799, 1816) Utbytet af några föråldrade talesätt (i bibeln) mot mera gångbara. TEGNÉR (WB) 6.276 (1829). Öfver det på Elisabeths tid gångbara bruket att färga hår. och böra löshår skämtar Shakspeare ofta. HAGBERG Shaksp. 2:345 (1847). Den gångbara åsigten om den moderna statens .. väsende. BOLIN Statsl. 1:122 (1868). Då ett allmänt tilltalsord saknas, gripa vi till titlarna, men inte alla titlar äro gångbara. NILSSON FestVard. 49 (1925).
[GÅNGARINNA.avl 3.slutet]
särsk.
[GÅNGARINNA.avl 3.a]
a) om handelsvara o. d.: som är efterfrågad o. lätt kan säljas, kurant; äv. ibldl. Kopar, jernn och andre gångbare varur. OxBr. 5.q73 (1614). List, svijk, villfarelse då blef en gångbahr vahra. DÜBEN Boileau PoëtBr. 41 (1722). De mest gångbara varuslagen. EkonS 1:261 (1893).
[GÅNGARINNA.avl 3.b]
b) om mynt o. d.: som går (mottages) ss. betalningsmedel i den allmänna rörelsen, gällande, giltig; i uttr. gångbart mynt äv. bildl. RA 1:512 (1547). Tiugutusend Rubblar vthi reeda Penningar, gode gångbare och oförfalskade Sölffdenningar. FredzfördrStålbowa 1617, § 9. Jag svär vid gudarna, jag ger det utan prut. Sokrates. Hvad svär du vid för slag? Vet först, att gudar ej / Är gångbart mynt hos oss. THOMANDER 3:248 (1826). VittAH 23:63 (1857, 1863) Mynt, som inom eller utom riket gångbart är. BtRiksdP 1890, Saml. 1 I. 2:Lagberedn. s. 16. c) om pris l handelsvärde, växelkurs o. d.: (för tillfället) ägngse l. gällande i handel o vandel; löpande, kurant. Att prästeänkjornes kyrkjoherbärgespannmål.. sälljes för gångbart prijs. SynodA 1:178 (1691). Bergas gods efter skeppsbrott, bestämmes godsets värde efter gångbara priset i .. bergningsorten. Sjöl. 1864, § 153. Gångbart värde, handelsvärde. Motsats. affektionsvärde: Bonnier KL (1924).
Avledn.
gångbarhet , r. l. f. särsk.
[gångbarhet.avl 1]
1) (i sht tekn. till GÅNGBAR 2 b. En maschins gångbarhet. LINDFORS (1815). TT 1885, s. 66.
[gångbarhet.avl 2]
2) till GÅNGBAR 3 SAHLSTEDT Hofart. 160 (1720). De stora kulturspråkens internationella gångbarhet. 2 NF 33:283 (1921). särsk. motsv. GÅNGBAR 3 b. VDAkt. 1720, nr 450. Det är förtroendet dertill, att i bankens hvalf redbar valuta finnes, som åt sedlarne gifver gångbarhet och upprätthåller deras pparikurs. NORDSTRÖM Cred. 139 (1853).
GÅNGBARLIG , adj., anträffat bl. i n. sg. -ligit. (gånge-) () gångbar (se d. o. 3 c). thet värde (som) uthi then närmeste kiöpstadh uthi hvar landzände emellan enlendske är gångebarligit. RA 2:74 (1562).
GÅNGELIG , adj. () == GÅNGBAR 1. Linc. (1640). Hamb. (700).