GÅR gå⁴r adv. ( gaar 1523–1524. gar 1534 (: forregar). gå(å)r 1526 osv. gård 1563–1808 (: förgårdagen). gåhl 1717)

[fsv. (i) gar, motsv. likbetydande d. (i) gaar, isl. (i) gær (med R-omljud), äv. med bet.: i morgon, fnor. (i) gjár; av urgerm. gjæ[comb_0306]z-, av ieur. ghjĕs-, med en växelform gh(j)es, varav lat. heri, gr. χϑές, sanskr. hyas; frrån samma ieur. växelform utgå (med suffixet -t(e)r-) fht gestaron, t. gestern, got. gistra- (i gistradagis, i morgon), feng. ȝeostran-, ȝistran- (i ȝeostran-, ȝiestrandæȝ, eng. yesterday), lat. hesternus, gårdags-, Ordet torde havva varit en allmänt ieur. beteckning för dagen närmast den innevarande, alltså såväl för gårdagen som för morgondagen. – Formerna gård o. gåhl äro hypersvecismer (jfr FJOL, adv. o. formen går under GÅRD, sbst.¹). – Prep. i har (liksom vid i fjol) tillagts efter mönstret av närstående uttr., ss. i dag, i morgon, i sommar o. d. ]

[GÅR.adv 0]

(under) dagen närmast före den innevarande ; numera bl. i uttr. i (förr äv. uti) går; förr äv. utan prep.; ofta i förb. med bestämning angivande viss del av gårdagen l. viss tidpunkt av det förflutna, räknad från gårdagen. I går afton l. (vard., numera mindre br.) i går -af(t)se, förr äv. i går aftons. I går kväll¹⁰⁴ i södra Sv. äv. ⁰³². I går förmiddag, (efter)middag. I går morgse (förr äv. i går morgons). I går åtta da(ga)r se(da)n, äv. i går åtta da(ga)r, äv. (i Finl.) i går vecka sedan, för en vecka sedan från gårdagen räknat. Han var sängliggande ända till i går. Var är tidningen för i går? Det har skett mycket sedan i går. Tack för i går! Wij ffinge Tin Scriffwelsse i gaar. GR 1:117 (1523). I går, som var den 5 Aprilis. OxBr. 3:29 (1619). Förmälte (budet) och huru Konungen af Påland går morgons bittida war i egen Person ankommen med .. sin Armee till Täckendorf. DRYSELIUS Mone 333 (1694). I går vecka sedan. PORTHAN Bref Calonius 304 (1796). Från Franzéns der jag var i går eftermiddag kan jag helsa dig. TEGNÉR (WB) 6:467 (1828). Innan jag kände dig, Hinke, var jag så oskyldig som det barn som föddes i går. HAGBERG Shaksp. 3:127 (1848). Jag mins det som vore det i går! WULFF Petrarcab. 33 (1905). jfr FÖRRGÅR – särsk.

[GÅR.adv .a]

a) i sådana uttr. som (hela) dagen i går, äv. (i sht i högre stil) den daag som i går var, som i går förgick (förr äv. framgick). Tusende åår äro för tigh såsom then dagh j gåår fram gick. Psalt. 90: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: som förgick i går). then dag i går war. SWEDBERG Sabb Ro 1 (1700, 1710). AUERBACH (1909).

[GÅR.adv .b]

b) (i sht i högre stil) i vissa sammanställningar med i dag o. i morgon; ofta i utvidgad anv., övergående i c. Iesus Chrisuts j går och j dagh och han teslikes j ewogheet. Ebr 13:8 )NT (1526). Tenck på honom, såsom han är dödh bliffuen, så moste tu ock döö, J gåår borde (dvs. gällde det) migh, j dagh tigh. Syr. 38:22 (Bib. 1541; Apokr. 1921: I går mig, och i dag dig). Gudsfruktan är god i dag, som i går och i morgon. ALMQVIST kap. 10 (1838). Tibet .. var ännu i går öfver ofantliga vidder ett terra incognita, men genomstrykes i dag af europeiskt skolade arméer. Ymer 1904, s. 237.

[GÅR.adv .c]

c) i utvidgad anv. (jfr b: föregående dagen; tidsskedet l. tidpunkten närmast före det (den) innevarande. Icke mara av i går. 1 Mos. 31:2 (Bib. 1541). Sjelfva historien är sedan i går, jemnförelsevis med den tid som förflutit sedan menniskoslägtets första barndom. TÖRNEROS Bref 2:95 (1826).

Ssgr:

– GÅR-AFTON. ( går- 1849 osv. gårs- 1689) (föga br.) gårdagens afton; nästan bl. i sg. best. VDAkt. 1689, nr 206. WALLIN Bref 207 (1849). Gåraftonens händelser. MELSTED Mordbr. 218 (1918).

– GÅR-DAG. ( går- 1650 osv. gårs- 1685–1712)

[fsv. gardagher; jfr d. gaarsdag]

[GÅR-DAG.ssg 1]

1) i sh. best.: dagen i går. Gårdagens post, tidningar. Gårdagens snöstorm. Under gårdagen (förr äv. uppå l. i gårdagen). Vppå gårdagen. VDAkt. 1650, nr 34. Gårdagens regn. KELLGREN 3:207 (1792). ÖSTERGREN (1926).

[GÅR-DAG.ssg 2]

2) (†) i uttr. i gårdags, i går. I gårdags hade jag med särdeles nöije äran inhändiga den sednaste (skrivelsen). VLBibl. Brev 6/1 1775.

[GÅR-DAG.ssg 3]

3) (i vitter stil) i utvidgad anv., om var särskild förfluten dag i förh. till den närmast följande; äv.: tidsskedet l. tidpunkten närmast före det (den) innevarande; jfr GÅR adv. B o. c. LANTINGSHAUSEN Young 1:42 (1787). Hvar dag förhöje städs en gårdags lycka. HAGBERG Shaksp. 3:4 (1848). Den enskilde lefver i stunden, hans dag är det korta ögonblick han andas. men riken hafva haft en gårdag och förbida en morgondag. CVA STRANDBERG 1:369 (1863). (Wennerbergs) personliga erfarenhet af skolan var ej af gårdagen. ANNERSTEDT i 3 SAH 17:62 (1902). Glömska är kärlekens tröst, och din gårdag ser du äj mera. WULFF Petrarcab. 89 (1905).

Ssgr (till -DAG 1; i allm. använda företrädesvis l. enbart i sg. best.):

– gårdags-afton. ATTERBOM Minn. 172 (1818). (†) I går dagz afton. BoupptSthm 10/12 1678.

– gårdags-blad. (i fråga om bruklighet jfr BLAD 2 g) gårdagstidning. SP 1779, s. 698. ÖSTERGREN (1926).

– gårdags-fest. LING Riksd. 47 (1817).

– gårdags-nummer. särsk. om tidningsnummer. GT 1788, nr 108, s. 4.

– gårdags-post. HÖPKEN 2:476 (1758).

– gårdags-tidning. LUNDELL (1893).

– GÅR-GAMMAL. (i sht i Finl.) som härrör från gårdagen l. fröregående dag. Följande dagen gjorde jag ett besök hos Dargan, och nu var den gårsgamla vänskapen redan glömd. CASTRÉN Res. 2:348 (1847. MJÖBERG VildDj. 395 (1915). jfr BERGROTH FinlSv. 33 (1917).

– GÅR-NATT. (†) natten till i går? VDAkt. 1736, nr 604. Förleden går-natt. DA 1793, nr 194, s. 3.

– GÅR-POST, r. l. f. (†) gårdagens post. Min Cousin Joh. Lunden skrifwer mig med gårposten till, att (osv.) VDAkt. 1713, nr 78.

(†):

– GÅRS-AFTON,

– GÅRS-DAG, se A.

Avledn.:

– GÅRIG , adj. ² (numera bl. i Finl.) som härrör från l. som var under gårdagen, som är för i går; äv. i uttr. gåriga dagen, gårdagen. KKD 11:235 (1704). Den gåriga dagen. SALVIUS BrudGrafskr. 39 (1735, 1757) Mitt gåriga bref. CALONIUS Bref 299 (1797). jfr BERGROTH FfinlSv. 86 (1917).