).
).
).
).
).
).
).
). – jfr
. – särsk.
).
).
[jfr uttr. stå i vattnet ända upp till hakan]
). Ska jag urskulda mig? upprepade farmor och tappade hakan.
).
).
).
).
).
).
).
).
).
Ssgr A
: (1)
–
HAK-BAND.
( hak- 1804 osv. hake- 1749) på (i sht till kvinnodräkten hörande) huvudbonad: band avsett att anbringas (knytas) under hakan för att fasthålla huvudbonaden; stundom: hakrem. LIND 1749;
under hals-bändlein).
GEIJERSTAM LycklMänn. 81 (
1899).
Hjälmarnas hakband. HILDEBEAND StFolk 77 (
1915).
–
(1, 2 a) HAK-DEL anat. i uttr. underkäkens hakdel, om den del av underkäken som ingår ss. del i hakan.
– (
1)
HAK-DUK.
litet tygstycke avpassat att anbringas på bröstet under hakan; bröstlapp, haklapp; numera nästan bl. om dylik till nunnedräkten o. till ä. tiders änkedräkt hörande duk. NORDFORSS (
1805).
En virkad hakduk. NJournD 1856,
s. 70.
ÖSTERGREN (
1926).
–
(2 b) HAK-FJÄDER.
jfr FJÄDER I 1. zool. PT 1898,
nr 103, s. 3.
(Orren) trycker (vid lek) .. undernäbben så tätt mot marken, att han ofta rifver af sig hakfjädrarna. ERICSON Fågelkås. 1: 146 (
1906).
–
HAK-GROP.
( hak- 1823 osv. hake- 1749) [HAK-GROP.ssg 1]
1) till 1: hos somliga personer förekommande liten, rundad fördjupning midt i hakans nedre del. LIND 1749;
under kinn-grüblein).
ÖSTERGREN (
1926).
[HAK-GROP.ssg 2]
2) [efter nylat. fossa mentalis]
(
†)
anat. till 1 o. 2 a: ovanför hakknölen liggande fördjupning i varje underkäksben. FLORMAN Anat. 1: 196 (
1823).
EHRENGRANAT Ridsk. II. 1: 10 (
1836).
–
(1, 2 a) HAK-HUD anat. hud som täcker hakan. MÜLLER LbAnat. 136 (
1905).
– (
1)
HAK-HÅLLARE,
r. l. m. mus. platta (vanl. av ebenholts) vilken fastskruvas på violinlocket på sidan om stränghållaren o. mot vilken den spelande stöder hakan för att underlätta violinens fasthållande. MAIER Courvoisier 8 (
1874).
– (
1)
HAK-HÖJD. (
i fackspr.)
[HAK-HÖJD.ssg 1]
1) hakans höjd. Hakhöjd (på peruviankraniet är) .. 0,035 (m.). RETZIUS EtnolSkr. 125 (
1848).
[HAK-HÖJD.ssg 2]
2) påstående människa: höjd räknad från marken till hakan. Höfthöjd, brösthöjd, hakhöjd. InstrGymnLif. 1872, s. 42.
–
HAK-KNÖL.
[efter nylat. protuberantia mentalis]
anat. till 1, förr äv. till 2 a: mindre upphöjning på framsidan av underkäkens hakdel. FLORMAN Anat. 1: 195 (
1823).
RETZIUS EtnolSkr. 28 (1842).
– (
1)
HAK-KRANS,
sbst.¹ (sbst.²: se sp. ⁶2). ( hak- 1917. hake- 1900) (
vard.)
krans av skägg, omgivande hakan. Gubben .. gned sig i hakekransen med knogarna duktiga tag.
BONDESON MVK 24 (
1900,
1903)
KJELLIN Troili 1: 243 (
1917).
–
HAK-LAPP,
r. l. m. [HAK-LAPP.ssg 1]
1) till 1: litet tygstycke avpassat att anbringas på bröstet under hakan; numera företrädesvis om dylik lapp som bindes om halsen på barn för att skydda kläderna för fläckar; äv. i överförd anv. om mindre parti av bröstet hos vissa fåglar (jfr 2 b) vilket gm sin färg avviker från det övriga bröstet. ENVALLSSON Hofsl. 3 (
1786).
Om lille Julle är snäll och inte rifver af sig haklappen. HEDENSTIERNA FruW 200 (
1890).
Den svartkantade, lefverbruna haklappen på det hvita bröstet (hos svalan). ERICSON Fågelkås. 1: 92 (
1906).
Därs. 2: 51 (
1907).
[HAK-LAPP.ssg 2]
2) till 2. [HAK-LAPP.ssg 2.a]
a) (
†)
till 2 a, på nötkreatur: underläppens främsta, yttre del. Tiden 1848,
nr 269, s. 2.
[HAK-LAPP.ssg 2.b]
b) (
i fackspr.)
till 2 b: hudflik l. hudveck nedhängande från hakan (o. strupen). JUHLIN-DANNFELT 236 (1886). 2NF 36: 571 (
1924).
– (
1,
2)
HAK-LÖS.
som saknar (framträdande) haka. LING As. 382 (
1833).
2NF 19: 266 (
1913).
– (
1)
HAK-MUSKEL anat. Hakmuskeln .. går från underkäken ned till hakhuden. MÜLLER LbAnat. 136 (
1905).
–
HAK-PÅSE.
( hak- 1788 osv. hake- 1640–1815) [HAK-PÅSE.ssg 1]
1) till 1. [HAK-PÅSE.ssg 1.a]
a) (
numera knappast br.)
sjuklig, påsformig utväxt under hakan (förr äv. på halsen). IndSvec. (
1641).
LIND 1749;
under kropf).
ÖSTERGREN (
1926).
[HAK-PÅSE.ssg 1.b]
b) (
i sht vard.)
tjockt, nedhängande hudveck under hakan (på grund av riklig ansamling av underhudsfettväv), dubbelhaka, isterhaka. WIDEGREN (
1788).
Fruntimret satt stilla .. och hennes hakpåse var nedfallen mot hennes bröst. HEDENSTIERNA FruW 26 (
1890).
ÖSTERGREN (
1926).
[HAK-PÅSE.ssg 2]
2) (
i fackspr.)
till 2: hudveck under hakan (förr äv. på halsen) hos vissa djur. Hakepose på oxarna, then slake hwden vnder oxehalsen. Linc. 1640;
under palear).
ÖDMANN StrSaml. 3: 43 (
1788).
Pelicaner, med sin store hakpåse. THUNBERG Resa 1: 328 (
1788).
–
HAK-REM.
[HAK-REM.ssg 1]
1) till 1, på huvudbonad, i sht hjälm, kask o. d.: rem avsedd att spännas om hakan för att fasthålla huvudbonaden. AB 1830,
nr 3, s. 1.
SCHULTHESS Tigerhielm 62 (
1880).
FFS 1922,
s. 443.
[HAK-REM.ssg 2]
2) ridk. till 2 a, på ridgrimma: rem som är avsedd att spännas under hästens haka. 2NF 23: 247 (
1915).
HAMILTON Ridn. 18 (
1923).
– (
1)
HAK-SKINN.
( hak- 1903. hake- c. 1740) (vard.)
KKD 3: 95 (
c. 1740). Om man ej drog sig för en orre
(dvs. en örfil) .. eller ett tag i hakskinnet.
FALK Skolp. 125 (
1903).
– (
1)
HAK-SKYDD. (
i fackspr.)
stycke av metall l. läder o. d., avpassat att tjäna ss. skydd för hakan l. ansiktets nedre del; särsk. (förr) å rustning: den del av hjälmen som skyddade nedre delen av huvudet (o. halsen). VittAMB 1873, s.
100.
2NF 2: 986 (
1904).
HELLSTEN Florettf. 18 (
1922).
–
HAK-SKÄGG.
[HAK-SKÄGG.ssg 1]
1) till 1 o. (mera tillf.) [HAK-SKÄGG.ssg 2]
2) a. MARKLIN Illiger 158 (
1818).
FRYXELL Ber. 12: 130 (
1843).
KNÖPPEL SvRidd. 89 1912;
i fråga om älgtjur).
Då han blev fundersam, tog han sig om hakskägget med en trög och fumlig hand. FOGELQVIST ResRot 148, (
1926).
[HAK-SKÄGG.ssg 2]
2) (
i fackspr.,
mindre br.)
till 2 b: haklapp(ar) (i bet. 2 b). Många fåglar .. (hava) ett hakskägg på underkäken. Rebau NatH 1: 346 (
1879).
MÖLLER Fjäderf. 30 1885;
i fråga om tupp).
–
(2 b) HAK-SLÖR. (
i fackspr.,
mindre br.)
haklapp(ar) (se d. o. 2 b). 2NF 30: 344 (
1920;
i fråga om tupp).
– (
1)
HAK-STYCKE.
[HAK-STYCKE.ssg 1]
1) (
förr)
hakskydd å rustning. UB 6: 112 (
1874).
IllSvH 1: 133 (
1877).
[HAK-STYCKE.ssg 2]
2) (
†)
hakband, haklapp (se d. o. 1), hakduk. LIND 1749;
under backen-tuch).
BJÖRKMAN (
1889).
–
(2 c) HAK-TRÅD. (
knappast br.)
zool. skäggtråd. LILLJEBORG Fisk. 2: 256 (
1886).
–
HAK-VINKEL.
[HAK-VINKEL.ssg 1]
1) antropol. till 1: vinkel vari de båda underkäkshalvorna vid hakan sammanlöpa. Underkäken är (på svenska kranier) .. omkring 0,35 från nedre randen af hakvinkeln till alveolarranden. RETZIUS EtnolSkr. 8 (
1842).
[HAK-VINKEL.ssg 2]
2) till 2. a) veter. till
2 a, i överförd anv., hos häst: utskott vid de båda underkäkshalvornas förening.
VetAH 1811,
s. 272.
b) zool. till
2 b, hos fågel.
THORELL Zool. 2: 186 (
1861).
Hakvinkeln .. eller hakans främsta del, hvarest näbbet är nedåt böjdt. TVeterLandth, 1882, s. 231. B
(
†):
–
(2 c) HAKE-TÖM.
zool. skäggtråd, skäggtöm. NILSSON Fauna 4: 602 (
1865).
C
(
†):