© Svenska Akademien. SAOB spalt: H86; tryckår: 1930
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
HALLUCINATION hal¹usi¹natʃω⁴n l. -lω-, l. -sin¹-, l. -aʃ, r. (l. f.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. ==; pl. -er.
[ytterst av lat. (h)al(l)ucinatio (-ŏnis), drömmande tillstånd, tanklöst tal, vbalsbst. till (h)al(l)ucinari (se HALLUCINERA); jfr t. halluzination, eng. o. fr. hallucination]
[HALLUCINATION 0]
i sht psykol. o. psykiatr. ett slags (särsk. i vissa former av sinnessjukdom l. vid tillstånd av trötthet l. stark emotionell spänning förekommande) sinnesvilla bestående av en (väsentligen) utan yttre intryck uppkommen subjektiv sinnesbild med starkare l. svagare sken av yttre värklighet; jfr ILLUSION; äv.: hallucinatoriskt sjukdomstillstånd. Enkla, sammansatta hallucinationer. Behandling af Hallncinationer med Datura Stramonium. Hygiea 1844, s. 615. COLLIN Ordl. (1847). GADELIUS Själsl. 1: 130 (1921). jfr HÖRSEL-, LJUD-, RÖST-, SYN-HALLUCINATION m. fl.