l.
[fsv.
hampa, f.,
hamper, hamp, m., sv. dial.
hampa, hamp i motsv. d.
hamp, isl.
hampr, fht.
hanaf. t.
hanf eng.
hemp samt gr. κάνναβις (varav lat:
cannabis) i östeuropeiskt (trol. finskugriskt) lånord, lånat föra den germ. ljudskridningen. Jfr
HÄMPLING]
).
).
).
).
).
). – Jfr
m. fl. – särsk.
).
).
).
). Vij
ifrå Tyslandh.
).
).
).
). jfr
m. fl. – särsk.
.
).
).
).
). – särsk.
[jfr sv. dial. (Södermanl.) hugg'n i hampa, hugg honom i luven, grip honom i håret. Uttr. synes utgå från ordets anv. om hår i jfr HAMP-HÅR. Jfr uttr. som hugga ngn i kragen o. d.]
Farbror får gärna ta mej i hampan en gång till för samma betalning.
).
).
).
i uttr. indiansk hampa, förr äv.
, namn på växten Apocynum Cannabinum Lin.
).
).
Ssgr A
: (2)
–
HAMP-AGNAR, pl. (
†)
hampskävor. I. ERICI Colerus 2: 54 (
c. 1645).
LIND (
1749;
under hanff-schäben).
– (jfr
3)
HAMP-BLINDNÄSSLA ~⁰²⁰. == -NÄSSLA 1. Liljeblad Fl. 328 (
1816).
ALMQVIST 467 (
1844).
– (
2)
HAMP-BLÅNOR l.
-BLÅR, pl.
( hamp- 1668 osv. hampa- 1549–1560. hampe- 1555–1802. hampo- 1546) sämre, kortare o. grövre tågor som vid beredning (häckling) av hampa avskiljas från de längre o. finare. Skråordn. 324 (
1546).
Denne Skada (i hästens hov) måste medh Hampe-Blår blifwa uthrensat, och medh Hampe-Blår inlagt. RÅLAMB 13: 171 (
1690).
Hampeblår .. nyttjas til groft Blaggarn och Säckväf, samt til inslag i Buldan och Segelduk, såsom ock til dref och hvarjehanda stoppningar. Orrelius (
1797).
– (
2)
HAMP-BOD. (
i sht förr)
bod vari hampa förvaras. NVexjöBl. 1847,
nr 24, s. 2.
– (
2)
HAMP-BRUN.
brun ss. (varande av) hampa (l. hamppapper); jfr -GUL. Ett litet hampbrunt häfte på några sidor. MÄNSSON Rättf. 1: 39 (
1916).
– (
2)
HAMP-BRÅKA,
r. l. f. ( hamp- 1734 osv. hampe- 1666–1756) (
i sht förr)
redskap varmed hampa bråkas. STIERNMAN Com. 3: 447 (
1666).
– (
2)
HAMP-BRÅKNING.
( hamp- 1804 osv. hampe- 1777) (
i sht förr)
GADD Landtsk. 3: 207 (
1777).
– (
2)
HAMP-DREV.
drev bestående av hampblånor, upprivet tågvirke o. d. DALIN 1852.
– (
1)
HAMP-DÅN l.
-DÅ,
r. l. m. örten Galeopsis speciosa Mill.; jfr -NÄSSLA 1. GOSSELMAN BlekFl. 104 (
1865).
– (
1)
HAMP-FIBER.
UB 6: 366 (
1874).
– (
2)
HAMP-GUL.
gul ss. (varande av) hampa (l. hamppapper); jfr -BRUN. En hampgul skattelapp. HANSSON 1Dikt. 16 (
1884).
– (
1)
HAMP-FINK.
[jfr d. hampefinke, t. hanffink]
(
†)
fågeln Linota Cannabina Lin., hämpling (som gärna äter hampfrö). SCHULTZE Ordb. 1136 (
c. 1755).
HEINRICH (
1814).
– (jfr
3)
HAMP-FLOX.
örten Eupatorium Cannabinum Lin., vars blad likna hampans, floxblomster, flockört. GOSSELMAN BlekFl. 141 (
1865).
– (
1)
HAMP-FRÖ.
( hamp- 1550 osv. hampa- 1594–1642. hampe- 1552–1797) frukt av hampa, särsk. använd ss. foder åt fåglar l. till framställning av olja; i sht ss. ämnesnamn. BtFinlH 3: 262 (
1550).
För Benwärek .. hampefrö .. suditt och tilbunditt med ättickio thett hielper. OMARTINI Läk. 28 (
c. 1600).
Bespijsar man them (dvs. hönsen) med Hampefrö och Nässlefröö, tå wärpa the heela Winteren igenom. Hildebrand MagNot. 163 (1654). –
HAMP-FRÖ-EMULSION. (
i sht förr)
farm. EKBOHRN (
1868).
–
HAMP-FRÖ-KAKA.
foderkaka framställd av hampfrö varur man pressat olja; i sht i pl.; jfr HAMPE-KAKA. NF 4: 1522 (
1881).
–
HAMP-FRÖ-OLJA.
( -frö- 1578 osv. -frös- 1765–1777) BOLAVI 23 b (
1578).
–
HAMP-FRÖ-STOR.
stor som ett hampfrö. LUNDBERG HusdjSjukd. 57 (
1868).
– (
2)
HAMP-FÅTTJA.
r. l. f. (
†)
knippe av oskäktad hampa. SCHULTZE Ords. 969 (
c. 1755).
– (
1)
HAMP-GALGE. (
†)
torkställning för hampa. NorrlS 1: 99 (
1798).
Därs. 117 (
1802).
– (
2)
HAMP-GARDIN.
gardin vävd av hampgarn. BoupptVäxjö 1882. I matsalen begagnades i regeln mörka randiga yllegardiner eller hampgardiner. LINDER Tid. 39 1924;
i fråga om förh. på 1870-talet).
– (
2)
HAMP-GARN.
( hamp- 1685 osv. hampa- 1549. hampe- 1546–1797) garn framställt av hampa. GripshR 1546-47. Af hampgarn gör man inga silkesstrumpor. GRANLUND Ordspr. (
c. 1880).
– (
2)
HAMP-GROP. (
i sht förr)
grop avsedd för rötning av bampa. EconA 1808, mars
s. 78.
– (
1)
HAMP-GRÄS. (
†)
hampa (i bet. 1). Hampgräs eller Bolmört, med Atika sudet, kan .. försökas utvärtes (mot värk). HAARTMAN Sjukd. 375 (
1765).
– (
2)
HAMP-HANDEL.
( hamp- 1804 osv. hampe- 1642–1756) Lijn och hampehandelen i Riga. RP 9: 407 (
1642).
(2) -HÅR. (tillf.) om hår som liknar hampa. BRAUN Dikt. 1: 48 (
1837).
– (
2)
HAMP-HÅRIG. (
föga br.)
med hår som (till färgen) liknar hampa. Lin- eller hamphåriga (barn). PT 1910,
nr 60 A,
s. 3.
– (
2)
HAMP-HÄCKLA,
r. l. f. (
i sht förr)
redskap varmed man häcklar hampa. WIKFORSS 1: 744 (
1804).
– (
2)
HAMP-HÄSSLA,
r. l. f. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
== -FÄTTJA. FinlSvFolkd. VII. 5: 127 (
1927).
– (jfr
3)
HAMP-KLÖVER.
[med syftning på växtens starka tågor]
(foder)växten Melilotus albus Desr., bokaraklöver. ARRHENIUS Jordbr. 3: 40 (
1861).
– (
2)
HAMP-KRUS.
[namnet beror på att hampa av ålder användes i denna vävnad]
(i Dalarna, bygdemålsfärgat) vävn. namn på grov spetskypertväv l. lös rosengång; jfr LINNINGSKRUS Ett präktigt Nåstäcke i "hampkrus". RedNordM 1923,
s. 11.
Fatab. 1927,
s. 168.
– (
1)
HAMP-KULTUR.
( hamp- 1907 osv. hampe- 1739) (
i fackspr.)
hampodling. Lin och Hampe-Culturen. PH 2: 1549 (
1739).
– (
2)
HAMP-KÄRNA. (
i fackspr.)
i vissa järn- l. ståltrådslinor l. metallkablar: av ett hampsnöre l. hamprep bestående kärna, omkring vilken järn- l. ståltråd l. smäckrare järnl. ståltrådslinor snotts. JernkA 1888,
s. 17.
– (
1)
HAMP-LAND.
( hamp- c. 1730 osv. hampe- c. 1645–1771) (i sht förr)
jordstycke varpå hampa odlas. IERICI Colerus 1: 105 (
c. 1645).
Hampa odlades förr på ett inom eller strax bredvid trädgården beläget jordstycke, kalladt .. hampland. 4GbgVSH V--VI.
4: 39 1903;
i fråga om Solbärga socken i Västergötland). särsk. (†) i jämförelse för att uttrycka att ngt växer tätt; jfr
HAMPA sbst.
1 c. Ingen Tall kan blifva til något dugeligt storverks eller Masteträd, som icke upvuxit tätt med andra, såsom i et hampland.
VetAH 1763,
s. 26.
–
HAMP-LANDS-GUBBE. (
†)
fågelskrämma i hampland. LIND (
1749).
HEINRICH (
1814).
– (jfr
3)
HAMP-LEVERBALSAM.
( hamp- 1685. hampe- 1694–1757) [jfr t. leberbalsam. Växten användes förr för att bota leversjukdomar. Den liknar till sitt yttre hampa]
(t) örten Eupatorium Cannabinum Lin.; jfr -FLOX. RUDBECK HortBot. 42 (
1685).
SERENIUS Iiii 4 b (
1757).
– (
2)
HAMP-LINA.
( hamp- 1716 osv. hampe- 1651–1692) jfr -REP. NoraskogArk. 4: 44 (
1651).
– (
1)
HAMP-LUKT.
( hamp- 1734 osv. hampe-c. 1645–1771) lukt av hampa. I. ERICI Colerus 1: 71 (
c. 1645).
Kålfjäriln tål ej hamplukten och skyr det fält, der hampa finnes. ARRHENIUS Jordbr. 3: 91 (
1861).
– (
2)
HAMP-LUMP.
lump av hamptyg o. d., särsk. använd för tillvärkning av papper. BERLIN Lrb. 146 (
1852).
– (
2)
HAMP-LÄRFT.
( hamp- 1678 (: Hamplereftz Handkladen) osv. hampe- 1685–1771 (: Hampelärfts-Blaggarn). hampo- 1685 (: Hampolärfts klädning)) (förr)
lärft av hampgarn. KKD 10: 14 (
1707).
–
HAMP-LÄRFTS-HANDKLÄDE. (
†)
handduk av bamplärft. BoupptSthm 26/6 1678.
– (
2)
HAMP-MATTA,
r. l. f. matta vävd av hampa. HALLSTÉN o. LILIUS (
1896).
– (jfr
3)
HAMP-NÄSSLA,
r. l. f. ( hamp- 1865–1893. hampe- c. 1638) [HAMP-NÄSSLA.ssg 1]
1) [jfr det äldre lat. namnet Urtica cannabina, samt d. hampenælde, t. hanfnessel ss. namn på (arter av) släktet Galeopsis]
örten Galeopsis speciosa Mill. (förr icke skild från Galeopsis tetrahit Lin.), som liknar hampan gm sin strävhåriga stjälk; jfr
-BLINDNÄSSLA,
-ÖRT,
HAMPA-SUGA samt
NÄSSLE-HAMPA.
SCHEODERUS Dict. 24 (
c. 1638).
MosskT 1893,
s. 116.
[HAMP-NÄSSLA.ssg 2]
2) växten Urtica cannabina Lin., varav man erhåller hampliknande tågor; äv. kallad sibiriska hampnässlan. LfF 1865,
s. 133.
FRIES Ordb. 89 (
c. 1870).
[HAMP-NÄSSLA.ssg 3]
3) i uttr. kinesiska hampnässlan, om örten Bœhmeria nivea Gaud., vars bastfibrer användas till spånad. LfF 1865,
s. 133.
– (
1)
HAMP-ODLING.
( hamp- 1804 osv. hampa- 1742) CAMPBELL SkånBygd. 211 (
i handl. fr. 1742).
– (
1)
HAMP-OLJA.
( hamp- c. 1645 osv. hampe- 1642–1690) olja framställd ur hampfrö. MÅNSSON Åderlåt. 9 (
1642). Som brännmaterial användes i början af detta århundrade vid alla fyrbåkar vanlig hampolja.
AtlFinl. 26: 6 (
1899).
Förr i tiden framställdes (grönsåpa) av hampolja, varigenom den fick en grön färg. NoK 44: 56 (
1925).
–
HAMP-OLJE-LAMPA. (
förr)
Gatulykta att anbringa å husvägg, med tillhörande hampoljelampa. MeddNordM 1902,
s. 65.
– (
2)
HAMP-PACKNING. (
i fackspr.)
(maskin)packning av hampa. UB 7: 341 (
1874).
– (
2)
HAMP-PAPPER.
papper framställt av hamplump, repslageriavfall o. d.; äv. (vard.) ss. beteckning för enklare (gult l. brunt) papper; jfr MANILLA-PAPPER, ävensom HALM-PAPPER. ÅKERMAN KemTechn. 2: 415 (
1832).
Fönsterremsor klippte man hemma av gult eller vitt hamppapper. LINDER Tid. 40 1924;
i fråga om förh. i Sthm på 1870talet).
3NF (
1928).
– (
2)
HAMP-REP.
( hamp- 1782 osv. hampa- 1640. hampe- 1749–1753) rep tillvärkat av hampa. Linc. Hhhh
4 b (
1640).
– (
2)
HAMP-RIST.
( hamp- 1894 osv. hampa- 1915) (
i fackspr.)
knippa l. docka av ohäcklad hampa. SFS 1894,
Bih. nr 58, s. 23.
– (
2)
HAMP-ROCK. (
förr)
rock av hamplärft. Drängen, som satt (i vagnen) bredvid honom, var klädd i en gul hamprock. GEIJERSTAM Strömoln 7 (
1883).
–
(1 b) HAMP-RÖKARE.
person som röker haschisch. ROSEN Träskf. 257 (
1916).
– (
2)
HAMP-SJÄL. (
i fackspr.,
mindre br.)
bampkärna i lina. UB 6: 417 (
1874).
– (
1)
HAMP-SKOG. (
enst.)
om tätt växande hampa; jfr HAMPA sbst. 1 c. (Åkersenapen och kvickroten) stodo å åkrarna som en hampskog. LfF 1901,
s. 43.
– (
2)
HAMP-SKÄVOR, pl.
( hamp- 1749 osv. hampa- c. 1645) (i fackspr.)
små, vedartade partiklar som avfalla vid hampans bråkning, häckling l. spinning. IERICI Colerus 1: 93 (
c. 1645).
– (2)
HAMP-SLANG.
sprutslang tillvärkad av hampa. SvT 1852,
nr 34, s. 4.
– (
1)
HAMP-SNARA,
r. l. f. örten Cuscuta europæa Lin., som parasiterar bl. a. på hampa. HÖGBERG Fl. 2: 39 (
1843).
– (
1)
HAMP-SNYLTA,
r. l. f. (av Landtbruksakademien föreslaget namn på) örten Orobanche ramosa Lin., som parasiterar bl. a. på hampa. NormFört. 16 (1894).
– (
2)
HAMP-SNÖRE.
( hamp- 1828 osv. hampe- 1612) TEGEL E14 140 (1612).
– (
1)
HAMP-SPINK, förr äv.
-SPINKA ,
f. l. r. (
i vissa trakter,
bygdemålsfärgat)
[HAMP-SPINK.ssg 1]
1) == -FINK. BrölBesw. 23 (
c. 1670;
i hskr. C).
ERICSON Fågelkås. 2: 56 (
1907).
[HAMP-SPINK.ssg 2]
2) bofink. LEIJONFLYCHT 1827;
med hänv. till bofink).
ERICSON Fågelkås. 1: 74 (
1906).
– (
2)
HAMP-SPINNARE.
( hamp- 1624 osv. hampe- 1554–1838) (
förr)
person med yrke att spinna hampa. GripshR 1550.
– (
1)
HAMP-SPÖKE. (
numera föga br.)
om fågelskrämma i ett hampland; jfr -(LANDS-)GUBEE; äv. om fågelskrämma i allm. SALANDZR (Gårdsf. 249 (
1758).
Se ut som ett hampspöke, (dvs.) vara ful, så att man kan skrämma folk. DALIN (
1852).
Hampspöket i ärtåkern. SvFmT 9: 32 (
1894).
särsk. bildl., om ful o. avskräckande person.
WESTE (
1807).
Har haft nog af hampspöken och troll i dag, då jag delat ut Petriordens medel åt 70 hiskeliga backstugugummor. LD 1907,
nr 12, s. 3.
– (
2)
HAMP-STAMP,
r. l. m. ( hamp- 1741 osv. hampe- 1780–1820) (
förr)
stampvärk för bearbetning av hampa. VetAH 1741,
s. 20.
– (
1)
HAMP-STJÄLK.
( hamp- c. 1645 osv. hampe- 1654–1674) Sätter man een grön Hampstiälck hos sig, tå omakas the (dvs. myggor o. knott) intet. IERICI Colerus 1: 265 (
c. 1645).
– (
1)
HAMP-STRÅ.
( hamp- 1738–1814. hampe- 1697) [jfr t. hanfstoh]
(
†)
hampstjälk. SWEDBERG SabbRo 1037 (
1697,
1712)
HEINRICH (
1814).
– (
1)
HAMP-SÄD.
( hamp- c. 1755. hampe- 1797) (
†)
hampfrö (i kollektiv anv.). SCHULTZE Ordb. 4005 (
c.
1755).
Orrelius (
1797).
– (
1)
HAMP-SÄDE.
( hamp- 1749 osv. hampe- 1737–1777) (
i fråga om ä. förh.)
hampodling. Kundgiörelse angående Hampe-Sädets befrämjande. PH 2: 1320 (
1737).
Uppl 2: 55 (
1903).
– (
2)
HAMP-SÄNKE,
n., förr äv.
-SÄNKA ,
r. l. f. ( hamp- 1925 osv. hampe- 1682 – c. 1720 (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ställe i sjö l. damm o. d. där man nedsänker hampa för att rötas. VDAkt. 1682, nr 25. NORDSTRÖM Luleåkult. 205 (1925).
– (
1)
HAMP-TROLL.
( hamp- 1784 osv. hampe- 1688–1778) (
numera föga br.)
== -SPÖKE - ofta bildl. (jfr -SPÖKE slutet). WARNMARK Epigr. I 4 a
1688;
bildl.). "Hur är det möjligt, att den förståndige magister Falallelej kan förälska sig i ett dylikt hamptroll!" suckade hon.
CFDAHLGREN 5: 51 (
1832).
LYSANDER Faust 125 (
1875).
AUERBACH (
1909).
– (
2)
HAMP-TROSS.
( hamp- 1839 osv. hampe- 1561) jfr -REP. Ther bleff han (dvs. junker Thomas) vphängd vthi een eeck medh ith basterep, thz honom mycket fortrööt och knorrade the han icke skulle bekommit een hampetrådz. SVART G1 61 (1561).
Till ankartross för små båtar brukar man merendels tjärad hamptross. TIdr. 1882,
s. 54.
– (
2)
HAMP-TYG.
tyg vävt av hampa; jfr -LÄRFT. WESTEE (
1842).
DÖSS o. LANNGE (
1908).
– (
2)
HAMP-TÅG.
( hamp- 1820 osv. hampa- c. 1627. hampe- 1614–1753) jfr -REP. PETREIUS Beskr. 2: 59 (
1614).
– (
2)
HAMP-TÅGA,
r. l. f. ( hamp- 1739 osv. hampa- 1551. hampe- 1796 (: hampe tåge waf)) hampfiber; förr i pl. ss. benämning på ren hampa, motsatt: hampblånor; jfr HAMPA-LÅNGTÅGA. ripshR 1551. VetAH 1739, s. 55. De gröfre och starkare hamptågor, som spinnas till snören och rep. ELFVING Kulturv. 150 (1895).
– (
2)
HAMP-VRÄKARE.
( hamp- 1830 osv. hampe- 1805–1820) (
förr)
"vräkare" som kontrollerade hampa som utskeppades. SvKrigsCivCal. 1805, s. 162.
– (
2)
HAMP-VRÄKERI ¹⁰⁰⁴. (förr)
hampvräkarnas ämbete l. arbete. Vräkaren vid lin- och hampvräkeriet i Stockholm. 2RA 1: 282 (
1723).
– (
2)
HAMP-VÄV.
( hamp- 1680 (: Hampwäfz Halssduuk) osv. hampe- 1640–1749 (: hampewäfs Lakan). hampo- 1538) väv av hampa. VarRerV 19 (1538).
–
HAMP-VÄVS-LAKAN. (
förr)
VRP 1660,
s. 1268.
– (
2)
HAMP-VÄVNAD.
äv. konkret. NorrlS 1: 99 (
1798).
– (
1)
HAMP-VÄXT.
( hamp- 1832–1895. hampe- 1646–1756) [HAMP-VÄXT.ssg 1]
1) (
†)
hampodling. Jordamohn (skall) der (dvs. i Norrland) .. wara til Lijn- och Hampewäxt beqwämb. STIERNMAN Com. 2: 473 (
1646).
PH 6: 3922 (
1756).
[HAMP-VÄXT.ssg 2]
2) växt av familjen Cannabinaceæ; i pl. ss. namn på denna familj; äv. om hampan närstående spånadsväxter (jfr HAMPA sbst., [HAMP-VÄXT.ssg 3]
3), förr äv. om spånadsväxter i allm. (inbegripande linet); äv.: hampstånd. WIKSTRÖM ÅrsbVetA 1832,
s. 75.
NormFört. 31 (
1894).
Enstaka hampväxter skulle skydda kålfälten för kålmask. ELFVING Kulturv. 163 (1895).
– (
1)
HAMP-ÅKER.
( hamp- c. 1730 osv. hampe- 1757–1771) (
i sht förr)
SWEDBERG Ordab. (
c.
1730). särsk. i jämförelse för att uttrycka att ngt växer tätt; jfr
HAMPA sbst.
1 c.
VexiöBl. 1815,
nr 13,
Bih. s. 5.
Furor, stam vid stam, "tätt som i en hampåker". TurÅ 1905,
s. 995.
– (
1)
HAMP-ÅR.
Skijn Solen Kyndermässo Dagh, tå blilwer godt Hampåhr. I. ERICI Colerus 1: 30 (
c. 1645).
– (
1)
HAMP-ÖRT.
( hamp- 1765 osv. hampe- 1751) [HAMP-ÖRT.ssg 1]
1) ört av släktet Galeopsis Lin., särsk. Galeopsis tetrahit Lin.; jfr -NÄSSLA 1. LINNÉ Sk. 272 (
1751).
LARSEN 1884;
med hänv. till dån).
[HAMP-ÖRT.ssg 2]
2) [jfr -FLOX]
örten Eupatorium cannabinum Lin. WALL VestmFl. 103 (
1852).
B
(
†):
– (
1)
HAMPA-GALLRA,
f. hanstånd av hampa. IERICI Colerus 1: 105 (
c. 1645).
– (
2)
HAMPA-LÅNGTÅGA.
hampa som består av långa tågor, fin hampa; motsatt: hampblånor. GripshR (
1549).
Därs. 1550.
C
(
†):
– (
1)
HAMPE-KAKA.
hampfrökaka. Hildebrand MagNat. 187 (
1654).
Linkakorne håller man för vara Boskapen tjänligare .. men för Hästar Hampekakorne. VetAH 1767,
s. 281.
–
HAMPE-LEVERBALSAM, se
A.
– (
2)
HAMPE-LIN.
hampa avsedd för spinning. Spinnhampa, eller Hampelin. Orrelius 150 (
1797).
– (
2)
HAMPE-NOPPOR, pl.
om avfall av hampa (trol. av sämre kvalitet än hampblånor) som användes vid vävning. GripshR 1550.
– (
1)
HAMPE-PLANTERING.
hampodling. PH 2: 1472 (
1739).
SPF 1820,
s. 509.
– (
2)
HAMPE-SVINGARE.
[jfr t. hanfschwinge, redskap varmed man skäktar hampa]
person med yrke att skäkta hampa. STIERNMAN Com. 4: 204 (
1679).
D
(
†):