HANDSKRIFT han³d~skrif²t, r. l. f.; best. -en; pl. -er. ( hand- 1524 osv. hande- 1641–1705. hands- 1553–1628) [fsv. handskrift; jfr d. haandskrift, t. handschrift, ävensom mlat. manuscriptum; jfr HAND 10]
[HANDSKRIFT 1]
1) (
mindre br.)
skrivning för hand; skrift. För Belsasar .. uttydde (Daniel) .. den hemlighetsfulla handskrift, som fans på väggen i dennes palats. NF 3: 841 (
1879).
(Uppgifterna) kunna anbringas medelst handskrift, maskinskrift, stämpling eller tryck. SFS 1914,
s. 91.
[HANDSKRIFT 2]
2) (
†)
(ngns) egenhändig(a) skrift; särsk.: egenhändig underskrift, namnteckning. Huilkit alt hanss nade beuiste med hanss (dvs. mäster Knuts) egin handscrefft i the breff som i samme vprörilske saker vtscreffne vore. G1R 3: 221 (
1526).
(Jag) stadfäster och bekräffther thet medt mit signete och handschrifft. RR 17/1, 1547,
fol. .
ATTERBOM Minn. 502 (
1818).
DALIN 1852.
[HANDSKRIFT 3]
3) (
†)
skrivelse, brev, dokument; särsk.: skriftlig förbindelse l. försäkran l. skriftligt erkännande o. d.; revers, skuldsedel, förskrivning. O PETRI Tb. 14 1524;
uppl. 1929).
(Han) fick .. honom .. silffwret, och toogh ena Handscrifft aff honom ther på.
Tob. 1: 17 (
Bib. 1541).
Tå mitt bod .. begärade klädrna och framtedde wälb(o)rne Fruns egen handskrifft. VDAkt. 1667,
s. 322.
Handslag aktade man (i forntiden) långt mer än Eder och handskrift. NICANDER GSann. 84 (
1767).
CAVALLIN 1875;
angivet ss. "gammaldags"). – bildl.
(Gud i Kristus) haffuer förlatit oss alla synder, och affplånat then handscrifft som oss emoot war genom bescriffuen lagh bewisat.
Kol. 2: 14 (
NT 1526); jfr
Ps. 1695, 16:
2, samt
Ps. 1819, 154:
2. [HANDSKRIFT 4]
4) handskriven bok l. skrift l. avhandling o. d., manuskript; i uttr. i handskrift äv. mera abstr.: i handskrivet skick, i form av handskrift. Föreligga, vara färdig i handskrift. HFinlH 1: 292 (
1546).
Hwars (dvs. Samuel Columbus) ord, af en hans handskrifft, lyder så. SWEDBERG Schibb. 34 (
1716).
Jag såg der (i Kurkarany) en myckenhet Arabiska handskrifter. ÖDMANN MPark 47 (
1800).
FRIESEN o. GRAPE CodArg. VII (
1928). (
†)
Att utan handskrift (dvs. koncept) framträda för församlingen. Polyfem IV. 15: 3 (
1811). jfr
BILD-,
EDDA-,
LAG-,
MEDELTIDS-,
ORIGINAL-,
PAPPERS-,
PERGAMENTS-HANDSKRIFT m. fl.
[HANDSKRIFT 5]
5) (
numera föga br.)
stil, handstil, piktur. Samma breff (är) Doctor vincentii scriffuares stijl och håndscrifft. G1R 5: 70 (
1528).
Min handskrift är ofta oläslig. TEGNÉR (WB) 5: 374 (
1825).
2NF 25: 1197 (
1917).
Ssgr (till4; i sht i fackspr.):
–
HANDSKRIFTS-AVDELNING ~⁰²⁰, i bibliotek. NF 3: 286 (1878).
–
HANDSKRIFTS-FRAGMENT.
NF 8: 1298 (
1884).
–
HANDSKRIFTS-FYND.
LUNDSTRÖM UngVet. 5 (
1900).
–
HANDSKRIFTS-KLASS.
vid klassificering av handskrifter. PedT 1894,
s. 121.
–
HANDSKRIFTS-LÄSNING.
Övningar i handskriftsläsning för historiker, jurister m. fl.
–
HANDSKRIFTS-MATERIAL.
WISÉN i
3SAH 4: 239 (
1889).
–
HANDSKRIFTS-PUBLIKATION.
SFS 1924,
s. 693.
–
HANDSKRIFTS-SAMLING.
Iduna 8: 140 (
1820).
Avledn. (till
4):
–
HANDSKRIFTLIG ,
adj. [jfr d. haandskritlig, t. handschriftlich]
(
i sht i fackspr.)
som utgöres av l. föreligger i handskrift, handskriven; äv.: som har avseende på l. gäller handskrift(er), handskrifts-, manuskript-. Handskriftligt dokumenterad. MÖLLER (
1790).
"Heimskringlas" handskriftliga apparat. NF 5: 55 (
1881).
Handskriftliga urkunder. SkrHVSamfU IX. 3: 46 (
1904).