förr äv.
).
).
.
).
.
. jfr
m. fl. – särsk.
).
).
uttr.
[jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.]
).
).
).
).
.
. SvD 18/5
, Söndagsbil.
. jfr: Pestsjukan, en sjuka som
). jfr
.
häne und hüner). LoW Inl.
). jfr
m. fl.
).
).
).
). jfr
m. fl.
).
).
.
).
. jfr
m. fl.
[jfr motsv. anv. i dan. o. t.; jfr äv. eng. cock]
.
).
).
(i fråga om kulsprutegevär). jfr
m. fl. – särsk.
, s.
, pl.
.
. – särsk. (
).
). Den nya diktaturregimen .., som ju icke precis vilar på hanen, var .. omedelbart färdig med viktiga motdrag.
.
).
Ssgr A
– (
1)
HAN-BJÄLKE.
( han- 1751 osv. hand- 1755–1909. hane- 1672–1908) [liksom d. hanebjælke efter nt. hanebalken, l. ä. t. hahne(n)balken; jfr holl. hanebalk; namnet givet på grund av att tuppen nattetid där brukade taga plats]
i sht
byggn. var särskild av de vågräta bjälkar som ungefär vid takets halva höjd förena två mot varandra ställda sparrar. ArvskifteSthm 10/9 (
1672).
Högbenorne (dvs. högbenen) .. äro .. med Hanbjelkar sammanbundne. BRAUNER Bosk. 96 (
1756).
NordFolkm 148 (
1928).
Ssg:
– (
6)
HAN-BRÖST.
(† om den nedre, framåt buktiga delen av hanen. EldhandvSkjutsk. 2: 101 (
1877).
– (
6)
HAN-FODER. (
förr)
skyddande omhölje för låsmekanismen. SPF 1833,
s. 428.
– (
6)
HAN-GEVÄR.
gevär med synliga hanar; motsatt: hammerless(gevär). HÖGDAHL Jaktb. 12 (
1913).
– (
6)
HAN-GREN,
sbst.¹ (sbst.² se sp. ⁴²²). (i fackspr.)
benämning på den bakåt uppstigande (ofta räfflade) delen av en hane, med vars hjälp hanen spännes. KrigVAH 1811–15,
s. 172.
NORDENSVAN o. KRUSENSTJERNA 1: 419 (
1879).
WoJ (1891). – (
6)
HAN-HAMMARE. (
i fackspr.,
föga br.)
på slaglåsgevär: främre del av hanen (som slår emot knallhatt l. tändstift). EldhandvSkjutsk. 2: 100 (
1877).
– (
1)
HAN-KAM,
( han- 1814–1891. hana- c. 1550. hane- c. 1638–1919) [HAN-KAM.ssg 1]
1) (
numera knappast br.)
tuppkam. SCHRODERUS Dict. 31 (
c. 1638).
Små läckra stycken som läggas i Pastejer, såsom hanekammar. MÖLLER 1745;
under béatilles).
WoJ (1891). [HAN-KAM.ssg 2]
2) [namnet givet på grund av blommans likhet med en tuppkam]
(bygdemålsfärgat) namn på vissa örter, vanl. Rhinanthus crista galli Lin., men äv. om arter av släktena Primula, Amarantus och Verbena.
2LinkBiblH 4: 84 (
c. 1550;
om Verbena officinalis Lin.).
FRANCKENIUS Spec. B 4 a
1638;
om Rhinanthus crista galli Lin.).
RETZIUS FlOec. 554 1806;
om Primula veris Lin.).
LINDGREN Läkem. 1919;
med hänv. till guldviva). jfr (†) Kärlekzblomma medh en hanekamb.
RUDBECK HortBot. 6 1685;
om Celosia cristata Lin.).
–
(1 o. 2)
HAN-KYCKLING.
( han- 1764–1858. hane- c. 1645 – c. 1730) (numera knappast br.) tuppkyckling. IERICI Colerus 2: 187 (c. 1645). ADLERBETH HorSat. 69 (1814). NILSSON Fauna II. 2. 1: 122 1828; om rapphönskyckling).
– (
6)
HAN-LÄPP.
( han- 1839–1891. hane- 1740) (
förr)
benämning på hanmulens båda läppar; vanl. om den undre. ALMROTH Karmarsch 637 (
1839).
VetAH 1740,
s. 255. WoJ (
1891).
– (
6)
HAN-MULE. (
förr)
på lunt- och flintlåsgevär, benämning på den övre o. främre delen av hanen som liknade ett uppspärrat gap o. mellan vars "läppar" luntan resp. flintan var fäst; i överförd anv. äv. (†) == -HAMMARE. KrigVAT 1897, s. 17.
– (
1)
HAN-OTTA.
(i vissa trakter, särsk. i södra Sv., föga br.) benämning på viss tid av den tidigaste morgonstunden, vanl. timmen l. timmarna närmast efter kl. 1/2 2. Fatab. 1910,
s. 5.
NORLIND AllmogL 468 (
1912).
– (
6)
HAN-SKRUV,
sbst.¹ (sbst.² se sp. ⁴²³). ( han- 1811 osv. hane- 1740) särsk. (
förr)
: skruv som fastklämmer flintan mellan hanens läpp o. överläpp. VetAH 1740,
s. 255.
HEMBERG Kola 82 (
1902).
B
(
†):
–
HANA-TRÄCK. (
†)
spillning av tupp. BOLAVI 76 a (
1578).
C
(numera utom i ssgrna
-FJÄDER o.
-GÄLL bl. i bygdemålsfärgat spr.):
– (
5)
HANE-BORR.
( hanna- 1590. hane- 1590–1594 (: Jern hanebor)) [efter t. hahnbohrer; jfr
KRÜNITZ OekEncykl. 6: 168 (
1784)] (
†)
borr för borttagande av inre ojämnheter i kran. VinkällRSthm 1590.
– (
1)
HANE-BÄR. (
†)
benämning på vissa växter. [HANE-BÄR.ssg 1]
1) [namnet sannol. givet på grund av frukternas likhet med en tuppkam]
Evonymus europæa Lin., benved. FRANCKENIUS Spec. E
2 b (
1659).
[HANE-BÄR.ssg 2]
2) Arctostaphylos uva ursi Lin., mjölonris. LENÆUS Delsbo 147 1764;
fr. Hälsingl.).
– (
1)
HANE-FJÄDER.
[HANE-FJÄDER.ssg 1]
1) (
numera bl. i poetisk-retorisk stil ävensom starkt bygdemålsfärgat i södra Sv.)
tuppfjäder; i sht om stjärtfjäder som till prydnad l. igenkänningstecken o. d. fästes i huvudbonaden; äv. mer l. mindre bildl. WIRSEN Dikt. 148 (
1876).
Mefistofeles .. med bästfot ooh hanefjäder i hatten. Framtiden 1877,
s. 13.
HEIDENSTAM Folkung. 1: 88 (
1905).
[HANE-FJÄDER.ssg 2]
2) [jfr motsv. anv. av ä. d. hanefjer, ett slags ryttare, o. holl. haneveder, fribytare, partigängare; namnet givet sannol. på grund av att hatten pryddes med en tuppfjäder]
under 160O-talet, i pl., benämning på visst slags värvat krigsfolk? Och gåår taal att .. (Gustav Sparre) på (den polske) kongens befalning ooh upbiudelse, skall föra de hanefiädere. AOXENSTIERNA 2: 228 (
1615).
– (
1)
HANE-FJÄT.
[jfr sv. dial. (Skåne) o. dan. hanefjed]
(
†)
tuppfjät. RUDBECK Atl. 2: 620 (
1689).
Man säger om Winteren, när Solen igenkommer, att hon nu hafwer stijgit ett Hanefiät. Därs. 634. BÅÅTH Dikt. 72 1879;
i återgivande av en sydskånsk folksägen).
– (
1)
HANE-FOT,
sbst.¹ (sbst.² se HANFOT). ( hana- c. 1550. hane- 1638–1757) [efter t. hahnenfuss; jfr d. hanefod o. holl. hanepoot (-voet)]
(
†)
benämning på (olika arter av) örtsläktet Ranunculus Lin. (o. Batrachium DC.), varav många arter ha tredelade blad. 2LinkBiblH 4: 78 (
c. 1550).
FRANCKENIUS Spec. A 4 b (
1638).
ROBERG Beynon 119 (
1697).
Bitter hanefot. CELSIUS Alm. 1737,
s. 6 (om
Ranunculus acris Lin.).
SERENIUS Iiii 3 b (
1757). jfr
VATTEN-HANEFOT.
– (
1)
HANE-GAL.
[jfr d. hanegal]
(
†)
tuppens galande (om morgonen). Snart blef ett Hane-Gal, en Lärkie-Sång till inte. WARNMARK Epigr. G
3 b (
1688).
Spöken förjagas af hanegaI. VexiöBl. 13/2 1828,
s. 2.
– (
1)
HANE-GÄLL,
n. ((†) f.
BROMAN Glys. 1: 268 (
1726)).
( han- 1806–1909. hane- 1712 osv.) [jfr
GÄLL sbst.²,; jfr lat.
gallicinium o. nytest. gr. ἀλεκτοϱοφωνία, benämning på den tredje nattväkten mellan kl. 12–3 f. m. efter av judarna övertaget romerskt bruk]
(
numera bl. arkaiserande)
tuppens galande (om morgonen); vanl. i överförd anv.: tidpunkt då tuppen börjar gala, daggryning(en). HERMELIN PolskAdelsmBref C
1 a (
1705).
Den tiden (dvs i början av 1700-talet) .. var (man) uppe vid hangället klockan 3 på morgonen. TOPELIUS Fält. 4: 73 (
1864).
Derpå vaknade han vid första hanegäll. LÖNNBERG Ragnf. 36 (
1873).
I veten icke när husets herre kommer, om han kommer på aftonen eller vid midnattstiden eller i hanegället eller på morgonen. Mark. 13: 35 (
Bib. 1917; gr.: ἀλεκτοϱοφωνίας;
NT 1526: i hönszgäldhen).
NoK 29: 192 (
1924).
– (
1)
HANE-KLOT.
[jfr holl. haneklootjes, pl., o. t. hahnklötchen (
NEMNICH Naturg. 1:
1551) ss. växtnamn] (
†)
om tuppens testiklar. Hanekloot eller Steenar, blifwa aff läckert Folck håldne vthi stoort .. wärde. PALMCHRON SundhSp. 95 (
1642).
– (
1)
HANE-KYCKLING, se
A.
– (
1)
HANE-LOFT. (
†)
vind inredd på hanbjälkarna, hanbjälksvind. LIND (
1749;
under hahnen-balcke).
– (
1)
HANE-LÄGG,
äv, -LEKEN. ( hana- c. 1550 – c. 1645. hane- 1628–1757. -lägg (-legg) 1638–1754. -legia c. 1550. -leken 1642) [jfr motsv. anv. i d.; namnet sannol. givet med anledning av växtens likhet med ett tuppben; jfr OXELÄGG som namn på samma ört.
Anm. Formen hanalegia är sannol. pl. obest.] (†)
örten Primula veris Lin. Hanalegia. 9LinkBiblH 4: 72 (
c. 1550).
Herba paralysis; på Tysko Himmelschlüssel, på Swensko Haneleken eller Oxalägg. MÅNSSON Ört. 261 (
1628).
Hanelegg. FRANCKENIUS Spec. C 3 a (
1638).
SERENIUS Iiii 3 b (
1757).
– (
1)
HANE-SKRI. (
†)
== -GÄLL. SCHULTZE Ordl. 4399 (
c. 1755).
BÆLTER JesuH 6: 334 (
1760).
– (
1)
HANE-SPATT. (
†)
ett slags spatt hos hästar varigm gången kommer att likna en tupps; tuppspatt. BURE Häst. 29 (
1802).
– (
1)
HANE-SPORRE.
[jfr d. hanespore]
(
†)
örten Delphinium consolida Lin., riddarsporre; en gång äv. anträffat om Delphinium Ajacis Lin. FRANCKENIUS Spec. B
2 b (
1659).
RUDBECK HortBot. 36 (
1685;
om Delphinium Ajacis Lin.).
ÖrtB 39 (
1772).
– (
6)
HANE-SPÄNNARE-LÅS. (
†)
snapplås? Skal en Böszemakare (som mästerprov) giöra en Hanespännare Låtz. STIERNMAN Com. 1: 796 (
1622).
– (
1)
HANE-STEN.
( hana- c. 1613. hane- c. 1613–1878) [jfr d. hanesten, t. hahnenstein o. lat. alectoria till gr. ἀλέκτωϱ, tupp]
i den äldre medicinen benämning på ett slags genomskinlig, svart (l. brun) sten, stor som en böna, som enl. folktron fanns i tuppens (i sht kapunens) mage (enl.
FORSIUS äv. i en myrätande tupps huvud; jfr redan PMÅNSSON 488 (
1519)) o. som i folkmedicinen ansågs äga undergörande krafter.
FORSIUS Min. 175, 185 (
c. 1613).
NordT 1878,
s. 487.
– (
5)
HANE-TAPP. (
†)
tapp med kran på tunna, ankare o. d.; jfr LÅS-TAPP. VarRer V D
4 a (
1579).
BtÅboH I. 1: 101 (
c. 1627).