© Svenska Akademien. SAOB spalt: H99; tryckår: 1930
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
HALOID hal¹oi⁴d l. ha¹l-, l. -ω- l. -å-, r.; best. -en; pl. -er.
[till gr. ἅλς, salt (se HALO-); jfr t. o. eng. haloid, fr. haloide; med avs. på bildningssättet jfr ANTROPOID, CISSOID m. fl.]
[HALOID 0]
kem.
[HALOID 1]
1) halogen, saltbildare. ALMSTRÖM KemTekn. 1: 31 (1844). 2UB 7: 388 (1903).
[HALOID 2]
2) haloidsalt. 3NF (1928).
Ssgr (till 1, kem.):
HALOID-SALT, n.
[benämningen införd av BEEZELIUS]
benämning på sådana salter vilkas negativa beståndsdel utgöres av en halogen (saltbildare). BERZELIUS ÅrsbVetA 1826, s. 190. FotogrT 1888, Profnr s. 8.