HAREM ha⁴rem, n. (WESTE (1807) osv.) ((†) r. HASSELQUIST Resa 558 (1752), PALMBLAD Nov. 2: 181 (1819, 1841; i bet. 2, men s. 242 n. i bet. 1)); best. -et (oftare dock i best. anv. utan slutart.); pl. == l. (numera knappast br.) -s (BREMER Brev 4: 134 (1860), FEHRMAN OrientK 49 (1920)) ((†) -er KFÅb. 1913, s. 324 (1713)). (haram 1658–1762. harem 1709 osv.)

[jfr dan. o. t. harem, eng. harem, haram, fr. harem; av arab. haram, ngt förbjudet l. fridlyst, helgedom, den för kvinnorna avskilda delen av ett hus, (ngns) hustrur, kvinnor]

[HAREM 1]

1) den del av ett muhammedanskt boningshus som är avsedd för kvinnorna; jfr FRUNTIMMERS-GÅRD o. SERALJ. RÅLAMB Resa 55 (1658, 1679) KEMPE FabritiiL 116 (1762). FEHRMAN OrientK 49 (1920).

[HAREM 2]

2) sammanfattande om kvinnorna i ett harem; särsk. om en turkisk, persisk l. indisk muselmans hustrur o. konkubiner. KFÅb. 1913, s. 324 (1713). PALMBLAD Nov. 2: 181 (1819, 1841) Haremen .. äro (nu) försvunna från Konstantinopel. DN(B) 1930, nr 187, s. 10. – i överförd anv.; särsk. i fråga om djur som leva i månggifte. ÖDMANN StrSaml. 2: 9 (1785). LILLJEBORG Däggdj. 813 (1874). En ståtlig tupp, som, åtföljd af sitt harem, gravitetiskt tågade fram midt på gatan. FAHLCRANTZ Kyrkoh. 133 (1907).

Ssgr

: (föga br.) :

– HAREM-DAM, se B.

– HAREMS-DAM. ( harem- 1858–1906. harems- 1854 osv.) ofta i överförd o. bildl. anv.; jfr -DOCKA. CVASTRANDBERG 3: 363 (1854).

Förtänksamma föräldrar uppfostra sina barn till haremsdamer och utveckla alla deras behag både fysiskt och intellektuellt. AMINOFF StPtbg 140 (1909).

– HAREMS-DOCKA, f. bildl.; jfr DOCKA sbst.¹ ⁴ b. LINDBERG Hârûn 111 (1900).

– HAREMS-KVINNA. VETTERLUND StDikt. 22 (1901).

– HAREMS-LIV. liv i ett harem; ofta bildl.: instängt o. enformigt, förvekligande liv. BREMER NVerld. 2: 385 (1853). Det instängda haremsliv, som atenarnes kvinnor höllos till. ANDERSSON Antol. 6 (1909).

– HAREMS-VAKTARE. WoJ (1891).

– HAREMS-VÄKTARE. HEIDENSTAM End. 284 (1889).