– (4) HALV-BECK. (†) sjöt. med andra ämnen tillsatt beck av (halv)flytande konsistens. UGGLA Skeppsb. SvEngLex. (1856). WITT Skeppsb. 227 (1863).

– HALV-BECKA. (†) sjöt. bestryka med halvbeck. DALMAN 32 (1765). UGGLA Skeppsb. SvFrLex. (1856).

– (4) HALV-BECKASIN. (mindre br.) zool. halvenkel beckasin, hårsnäppa. NF (1882). AUERBACH (1909).

– (1, 4) HALV-BEFAREN, p. adj. sjöt. om sjöman: som ännu icke är fullt utbildad i sjömansyrket. Hallbefaren matros. WIDEGREN (1788). ÖSTERGREN (1926).

– (4) HALV-BEGRAVEN, p. adj. halvt l. nästan begraven. SWEDBERG Ordab. (c. 1730). SCHULTZE Ordb. 1613 (c. 1755).

– (4) HALV-BEGREPP. (†) oklart begrepp. När jag betraktar tomheten af .. (Kellgrens) lilla Stats-vett, och half-begreppet i des sats om Idkarnes flerhet, så (osv.). THORILD Gransk. 1784, 1: 30. ATTERBOM Minnest. 1: 148 (1847).

– (4) HALV-BEGRIPLIG. ( halv- 1852 osv. halvt- 1926) endast till hälften l. delvis begriplig. På halfbegriplig svenska. SvT 1852; nr 157, s. 2.

– (4) HALV-BELYSNING. svag, dämpad belysning. Vestibulen .. låg i en halfbelysning. JANSON CostaN 1: 77 (1910).

– (1) HALV-BESUTTEN, förr äv. -BESITTEN , p. adj. (förr) som besitter ett halvt hemman; jfr HALV-BONDE. STIERNMAN Riksd. 585 (1604). Hvar Bonde, så väl half, som helbesuten, .. (skulle) gifva 2 Mark i Skjutsfärds penningar om året. LBÄ 16- 17: 73 (1798).

– (1) HALV-BETALANDE, p. adj. om elev: som betalar halv avgift; äv. i överförd anv., om plats o. d.: för vilken halv avgift betalas. SFS 1850, nr 12, s. 4. En vid krigs-akademien ledigblifven "halfbetalande" kadettplats. KrigVAT 1855, s. 129. Halfbetalande elever (i flickskolor). PedBl. 1877, s. 18.

– (1 g) HALV-BETYG. (föga br.) pedag. halvt betyg; äv. om vartdera av betygen a och Ba (vilka med siffror betecknas 21(2 och 1 1/2 ); jfr BETYG I 2 b β. RAMSTRÖM UndV 93 (1833). Verd. 1886, s. 131.

– (4) HALV-BILDAD, p. adj. (ofta föraktligt) som (bl.) har ofullständig l. ytlig bildning; jfr BILDAD 2. Half- eller aldeles o-bildade naturens barn. Ossian 2: 122 (1794). (Det påstås, att) folkhögskolan gör eleverna halfbildade. HOLMBERG Folkhögsk. 38 (1883).

– (4) HALV-BILDNING. (ofta föraktligt om) bl. ofullständig l. ytlig bildning; jfr BILDNING 5 b. SC 3: 110 (1822). Detta inre högmod, detta öfversitteri, som kännetecknar halfbildningen. PedT 1881, s. 297.

– (1 y) HALV-BILJETT. om järnvägsbiljett o. d. (se BILJETT, sbst.¹ 3) som betingar halva priset o. gäller för barn under viss ålder: halv biljett; äv. (i Finl., förr) om biljett (inträdeskort o. d.) som betingar halva priset o. berättigar till bl. viss del av föreställning o. d. Resa, åka på halvbiljett. BJÖRKMAN (1889). Efter ett visst .. klockslag kunna s. k. halfbiljetter köpas, gällande för den återstående delen af representationen. NPress. 1894, nr 3, s. 1.

– (4 a) HALV-BINDANDE, p. adj. (†) jur. i uttr. halvbindande skäl, skäl som innebära halvt bevis. STIERNMAN Com. 5: 103 (1689). ICamRev. 26/6 1720, § 9.

– (4) HALV-BJÖRN. zool. rovdjur tillhörande familjen Procyonidæ. STUXBERG (o. FLODERUS) 2: 102 (1901).

– (4) HALV-BLEKT, p. adj. (i sht i fackspr.) om tyg o. d.: ofullständigt blekt. BoupptSthm 28/11, 1650. Oblekta, halvblekta och blekta .. lärftvävnader. SFS 1918, s. 2344.

– (1, 4) HALV-BLIND. till hälften blind, nästan blind. RUDBECKIUS MemPubl. 129 b (1632). särsk. tekn. bildl., om skevt emot varandra ställda nithål. FRYKHOLM Ångm. 92 (1881). ZIDBÄCK (1890).

– HALV-BLINDHET ~⁰~², äv. ~²⁰. särsk. med. till ¹: hemianopsi; jfr HALV-SEENDE. Med hemianopsi ("halfblindhet" ..) förstår man förlusten af ena hälften af synfältet på hvartdera ögat. LÖWEGREN Ögonsj 386 (1891). BonnierKL 12: 1592 (1928).

– (1 y gamma, 4) HALV-BLOD. (i sht i fackspr.) 1) om husdjur (i sht häst): (djur av) ras som uppkommit gm korsning av fullblod o. annan ras; särsk. om korsningsprodukt av den engelska fullblodshästen o. ngn annan hästras; vanl. om alla mellanformer mellan fullblodet o. den grövre arbetshästen. NVexjöBl. 1847, nr 6, s. 2 (om korthornsboskap). Hingstar af halfblod. TIdr. 1882, s. 79. Tre qvarts, sju åttondels blod o. s. v., der fullblodet ingår i nämda eller andra proportioner kallas alla med ett gemensamt namn halfblod. Balck Idr. 1: 263 1886; om hästar). Glen Garry är .. ett vackert halfblod. SD(L) 1895, nr 110, s. 5. 2) i utvidgad anv., om människa som icke är av ren, oblandad ras; utom i tillf. anv. numera nästan bl. om individ vars föräldrar tillhört olikfärgade raser. BÖRJESSON Brödr. 69 (1861). Ett par halfblod, hos hvilka de krusiga .. hårtrulsarna skvallrade om den starka procenten Afrika. MELANDER Långtur 139 (1896). BonnierKL (1924).

– halvblods-ardenner.

– halvblods-avel.

– halvblods-beskällare. WRANGEL HbHästv. 1197 (1886). i

– halvblods-djur.

– halvblods-föl.

– halvblods-hingst. WRANGEL HbHästv. 1087 (1886).

– halvblods-häst. BtRiksdP 1877, I. 1: nr 1, Bil. 5 a, s. 117. -indian. (-blod- BREMER) till -BLOD 2. BREMER NVerld. 2: 153 (1853), WoJ (1891).

– halvblods-ras, r.

– halvblods-sto. BRAUN Calle 195 (1843).

– halvblods-tjur. NVexjöBl. 1847, nr 6, s. 2.

– halvblods-vallack.

– (4) HALV-BLOTTA, v. till hälften l. delvis blotta (ngt); numera bl. (mera tillf.) i p. pf. Då .. (han) halfblottat sin värja. VRP 21/8 1735. Med halfblottadt bröst. RYDBERG Sägn. 32 (1874).

– (4) HALV-BLUNDA. till hälften blunda; kisa. SNOILSKY 1: 126 (1874). Om hon halfblundade, så att solskenet flimrade genom ögonfransarna. HALLSTRÖM NNov. 150 (1912).

– (1 y) HALV-BOJAR. (i fråga om ä. ryska förh.) adelsman av lägre rang än bojar. BtFinlH 3: 450 (1559).

– (1 y epsilon) HALV-BONDE. (i fråga om ä. förh.) bonde som besitter ett halvt hemman; förr av. allmännare, närmande sig bet.: småbonde. LIND 1749; under kossäte). WIDMARK Helsingl. 1: 375 1860; efter handl. fr. 1605). THULIN Mant. 1: 29 (1890). 2NF 3: 1087 (1905). –

– (1 y zeta) HALV-BORTTAGEN, p. adj. (†) förlamad i ena sidan; jfr HALV-SLAG, sbst.¹ VocLib. avd. 51 (c. 1580). THOLANDER Ordl. (c. 1870).

– (4) HALV-BOTTEN. (i fackspr.) halvbottenbrader. BoupptSthm 1681, s. 6 b (1872). Trädvirke .. Halfbotten och Schamplun af 1 1/2 till och med 2 tums tjocklek. SFS 1825, s. 42. Anm. Hos DÄHNERT (1784) anföres halvbotten ss. adj., o. i följ. språkprov förekommer ordet med adjektivisk böjning. Enkla, halfbotna och dubbla Bräder. BROMAN Glys. 3: 93 (c. 1730).

– (4) HALV-BOTTENBRÄDER ~⁰⁰²⁰, pl. ( -botten- 1683 osv. -bottens- 1773–1907) (i fackspr.) om visst slag av bräder l. plankor av omkring två tums tjocklek; motsatt: helbottenbräder. BoupptSthm 9/8 1683. Lårar med låck, af half-botten-bräder. EP 1792, nr 27, s. 4. SFS 1907, Bih. nr 73, s. 21.

– (1) HALV-BOTTENSTOCK ~⁰⁰². skeppsb. om bottenstock i halvspant; jfr HALV-TIMMER. ReglVirkeslevv. 1859, § 25.

– (4) HALV-BRA, adj. (vard., föga br.) medelmåttig, inte vidare framstående. (Skolynglingen) Pettersson var "halfbra", fick flytta bland de sista .. men hade alltid .. högt sedebetyg. FALK Skolp. 28 (1903). ÖSTERGREN (1928).

– (1 y) HALV-BRAKTEAT arkeol. på båda sidor präglat, medeltida mynt av mycket tunn metall (på grund varav de drag som gm präglingen anbragtes på den ena sidan förvirrades gm intryck av bokstäverna o. linjerna på den andra sidan). HILDEBRAND Medelt. 1: 802 (1894). FLODSTRÖM SVFolk 218 (1918).

– (1, 4) HALV-BRED. (i sht i fackspr.) av halv bredd; av ringa bredd. Halfbredt randigt Terentin. BoupptSthm 1672, s. 23 b (1871). Hatt med temligen låg kulle och halfbreda bord. SthmModej. 1850, s. 16.

– (1) HALV-BREDA. metall. vid tillvärkning av järnbläck o. d.: utvalsa (plåtämnet) till hälften av den avsedda bredden. RINMAN Jernförädl. 114 (1772). DENS. 2: 1087 (1789). ENEBERG Karmarsch 2: 227 (1881).

– (1) HALV-BRIGAD. mil. truppförband utgörande hälften av en brigad (se d. o.

[HALV-BRIGAD.ssg 1]

1); särsk. i fråga om a. förh. KrigT 1797, s. 37. FRYXELL Ber. 6: 174 (1833). Efter .. (den nederländska brigaden) ordnade Gustaf II Adolf den svenska brigaden, helbrigaden, om 2, 000 man eller mera, halfbrigaden, den vanliga, om 1,000–1,200 man, ordnad på tre linjer i sex led. 2NF 4: 143 (1905).

– (1) HALV-BRILJANT, r. briljant vars underdel saknas l. är ersatt gm glas, briljonett. DA 1793, nr 192, s. 4. 2NF 33: 1155 (1922).

– (1 y gamma) HALV-BRODER l. -BROR. jfr HALV-SYSKON. G1R 27: 54 (1557). Jöran Jönsson och Anders Jönsson voro halfbröder. VDAkt. 1722, nr 162. Halfbror på mödernet. DELEEN Meidinger 263 (1825). särsk. a) (i fackspr.) om djur (i sht häst). SD(L) 1895, nr 110, s. 5. SDS 1898, nr 213, s. 1. b) (i sht i vitter stil) i utvidgad anv., i fråga om sinsemellan besläktade folk(slag). PALMBLAD Fornk. 1: 511 (1844). Lappen är icke en halfbroder, han är knapt en kusin till finnen. Finland 57 (1893). c) (†) bot. i pl., om ståndarna hos klassen Diadelphia, vilkas ståndarsträngar äro sammanvuxna på sådant satt att de bilda två stammar; äv. om växter tillhörande klassen Diadelphia. Ståndarne (hos Astragalus) äro halfbröder. LINNÉ Öl. 51 (1745). Halfbröder .. hafva sina ståndare och spiror nedbögde och hopkrammade uti kölen af nedersta kronbladet. WAHLBOM SponsPlant. 44 (1750). d) (i sht i vitter stil) bildl.; särsk. i fråga om sinsemellan snarlika egenskaper l. tillstånd. JANSON Par. 174 (1900). Envisheten är åtminstone halfbror till dumheten. ROOS Son 56 (1904).

– (1 x) HALV-BRUK. (†) hälftenbruk. VDAkt. 1684, nr 91.

– (4) HALV-BRUKAD äv. -BRUKT, p. adj. (†) ngt begagnad (men ännu i användbart skick). BoupptSthm 7/5 1668. En fyrsitsig Kälkvagn halfbrukt. SP 1792, nr 253, s. 4.

– (1, 4) HALV-BRUNNEN, p. adj. delvis l. till hälften uppbrunnen; särsk. landt. om gödsel: delvis l. till hälften brunnen (jfr BRINNA 4). (Eng.) Cinders .. (sv.) halfbrunna kol, aska. SERENIUS G 2 b (1734). Den alldeles obrunna och halfbrunna gödseln förorsakar mycket ogräs genom .. ännu oförvandlade gräsfrön. EconA 1807, febr. s. 97. LAHT 1913, s. 237.

– HALV-BRUTEN, p. adj. 1) (enst., †) till 1, i uttr. halvbrutna marmorkroppar, marmorbilder framställande bl. halva figuren (i bröstbild), marmorbyster? The gamle Fädgers Namn / Uhr mörkre draga fram, ok wijsa theras Hamn, / Affguten vti Malm, halffbrutne Marmor Kroppar. LUCIDOR (SVS) 191 (1672). 2) (numera knappast br.) till 4, om ord o. d.: otydligt uttalad; bl. antydd. Ett sakta och lika som af halfbrutna ord bestående mumlande. DeFoë RobCr. 79 (1752). Halfbrutna och obevista klagomål. VDAkt. 1781, nr 421. ÖSTERGREN 1926; angivet ss. "skönl.").

– (4) HALV-BRÄND, p. adj. 1) till hälften (l. till stor del) uppbränd l. förbränd; jfr BRÄNNA v. I 1. Ett halvbränt ljus. Linc. 1640; under semierematus). Sotsvarta halfbrända trädstammar. SNELLMAN Gift. 2– 3: 46 (1842). 2) om tegel o. d.: till hälften l. ofullständigt bränd (se BRÄNNA, v. I 3 a). SCHRODERUS Comenius 338 (1639). Halfbrändt eller lösbrändt tegel. RINMAN 2: 973 (1789).

– (1) HALV-BUREN, p. adj. (†) om foster: halvgången. Drotningens Jord-Gumma .. (har) emot tagit Twillingar, som woro fullburne, jemte det tridje Barnet som war något mera än halffburit. HOORN Jordg. 1: 124 (1697).

– (1 y, 4) HALV-BUSKE bot. buskformig växt hos vilken bl. de nedre delarna av stammar o. grenar äro vedartade, medan de Övre delarna äro örtartade (o. följaktligen avfrysa under vintern). VetAH 1810, s. 190. (Timjan) är en låg halfbuske. ROSENDAHL Farm. 317 (1897).

– (1) HALV-BUTELJ. butelj rymmande hälften så mycket som en helbutelj; äv. i överförd anv., om så stor kvantitet vätska (i allm. öl, vin, konjak o. d.) som rymmes i (o. i allm. tankes ss. förvarad i) dyl. butelj; jfr HALV-FLASKA, ävensom HALVA, sbst. 2 a. DA 1824, nr 13, s. 3. Jag .. sätter i mig ett par halfbuteljer pounsch. SCHWARTZ Pos. 149 (1863). I en halfbutelj prunkade ett smutsigt talgljus. NerAlleh. 1871, nr 53, s. 2.

– (1) HALV-BÅGE. (mindre br.) halvcirkelformig linje, halvcirkel; jfr BÅGE sbst.¹ ². Norra Vigstad, Harf, Hedstad och Bäck ligga uti en halfboga, öster ut, litet ifrån kyrkion. WETTERSTEN Forssa 32 (c. 1750). Verd. 1890, s. 333.

– (jfr 1 x) HALV-BÅT. (i vissa trakter) fisk. i uttr. ro på halvbåt. När man ror på halvbåt, delas fångsten mellan tvenne fiskare, som endera äga redskapen gemensamt eller oftare hava var sin redskap. ARWIDSSON Strömm. 18 (1913).

– (4) HALV-BÄTTRE. (vard., föga br.) något bättre; halvfin; jfr BÄTTRE 1 d. Den grå (klänningen) . . har blifvit så medtagen, att den endast duger till hvardags eller halfbättre. FSVEDBOM (1846) hos DAHLGREN Släktprof. 2: 131. S. k. "halfbättre herrar". BLANCHE Band. 318 (1848). ÖSTERGREN (1926).

– (4) HALV-BÖMISK, sbst. (†) om visst slags kläde (jfr BÖMISK, adj.¹ b υ). G1R 16: 648 (1544). Därs. 25: 127 (1555).

– (1) HALV-CICERO boktr. benämning på en fin stilsort som i kägeln håller 6 typografiska punkter, nonparelj. NORDIN Boktr. 377 (1881).

– (1) HALV-CIRKEL. om vardera av de båda kongruenta delar vari en cirkel delas av diametern; äv.: halvcirkelbåge; äv. i allmännare anv., om ngt som mer l. mindre påminner om en dylik figur resp. linje; jfr HALV-BÄGE 1, -KRETS. Stadhen .. är lijk een halff Cirkel. LÆLIUS Bünting Res. 1: 109 (1588). I bakgrunden af (tings-)salen stodo i en halfcirkel tolf stolar. RYDBERG Frib. 225 (1857). Hvarje vinkel, som innehålles i en halfcirkeln båge, är rät. MELLBERG Bergroth 68 (1885).

– HALV-CIRKEL-BÅGE. om hälften av en cirkelperiferi. EKSTRÖM Linearr. 7 (1886). särsk. (†) anat. "halvcirkelformig kanal" (se -CIRKEL-FORMIG slutet). FLORMAN Anat. 1: 111 (1823).

– HALV-CIRKEL-FORMIG. som har formen av en halvcirkel l. halvcirkelbåge. WIKFORSS 1: 733 (1804). Er stor halfcirkelformig salong. SNELLMAN Tyskl. 296 (1842). En nästan halfcirkelformig krök. HEDIN GmAs. 1: 388 (1898). särsk. anat. i uttr. halvcirkelformig kanal, benämning på vardera av de tre halvciikelformiga benkanalerna i innerörat, båggång (se d. o. 1); jfr -CIRKEL-BÅGE slutet, -CIRKEL-KANAL. DuodSanal. (1885). PopulärvetAfh. 32: 69 (1909).

– HALV-CIRKEL-KANAL. (†) anat. "halvcirkelformig kanal" (se -CIRKEL-FORMIG slutet). Den öfre halfcirkelcanalen (i örat) och nedra ha en gemensam utgång. HERNQUIST Hästanat. 102 (1778).

– HALV-CIRKEL-VALV byggn. halvcirkelformigt valv. REUTERDAHL SKH III. 2: 467 (1863). Halfcirkelhvalf (fullt tunnhvalf). 2UB 9: 327 (1905).

– (4) HALV-CIVILISERAD, p. adj. bl. till hälften civiliserad. BJÖRKMAN (1889). Halfciviliserade eller ociviliserade folk, som kommit under europeiskt välde. EkonS 2: 80 (1894).

– (1) HALV-CYLINDER. (i sht i fackspr.) figur utgörande den ena hälften av en cylinder som tänkes delad på längden i två kongruenta delar (medelst ett plant snitt gm basytornas med varandra parallella diametrar); äv. allmännare, om föremål av sådan form att det kan tänkas uppkommet gm dyl. tudelning av ett cylindriskt föremål (rör o. d.). Några mycket ovanliga dopstenar äro liksom sammansatta af fyra utåtvända halfcylindrar. BRUNIUS SkK 479 (1850). 2UB 10: 231 (1907).

– (1) HALV-CYLINDRISK. (i fackspr.) som har formen av en halvcylinder. BRUNIUS SkK 599 (1850). Yttre eldstaden (i ett lokomotiv) .. är till sin öfre del .. halfcylindrisk. LUNDBEEG Lok. 31 (1902).

– HALV-DAG. 1) (numera nästan bl. i ssgr) till 1: (en) halv dag. Hans modher hafwer honom penningarna gifwit, .. enär han een halfdagh har wed in uthj sin modhers cammare. ConsAcAboP 4: 225 (1674). ÖSTERGREN 1926; angivet ss. förekommande "mest i ssgr"). 2) (i vitter stil, numera föga br.) till 4: halvdager; äv. bildl. KELLGREN 2: 281 (1780). I månskenets halfdag en kyss hon mig ger. (ELGSTRÖM o.) INGELGREN 287 (c. 1810). Hurudant uppgår ur fornsagans halfdag landet för vår blick? GEIJER II. 2: 57 (1832). ÖSTERGREN (1926).

– (1) HALV-DAGS-ARBETE ~⁰²⁰, äv. ~²⁰⁰, (i sht i fackspr.) arbete som sträcker sig över (ungefär) halva (arbets)dagen; jfr -DAG 1. SD 1893, nr 8, s. 4. Konfirmationsundervisningen (skulle) pågå samtidigt med halfdagsarbetet. BtRiksdP 1900, Saml 1. I. 2: nr 57, s. 22.

– (1) HALV-DAGS-BÅGE. (numera knappast br.) astr. den del av en stjärnas parallellcirkel som ligger mellan horisonten o. meridianen; jfr -DAG 1. MELANDERHJELM Astr. 1: 16 (1795). AUERBACH (1909).

– (1) HALV-DAGS-SKOLA, r. l. f. pedag. skola vari läsningen är inskränkt till halva dagen (för att eleverna skola kunna använda halva dagen till förvärvsarbete); jfr -DAG 1. SD 1893, nr 8, s. 4. BtRiksdP 1900, Saml 1. I. 2: nr 57, s. 20.

– (4) HALV-DAGER. halv dager, svag, dämpad dager; halvskymning; äv. bildl.; jfr DAGER 1 b. LINDFORS (1815). Mystikens hänförande halfdager. RYDBERG Ath. 39 (1859). I helgedomen .. rådde en stämningsfull halfdager. LfF 1901, s. 100. särsk. konst. motsv. DAGER 6. (Koloristernas) uttrycksfulla, af halfdagrar och färgharmoni förandligade realism. ESTLANDER KonstH 157 (1867).

– (1) HALV-DAGLIG. (i fackspr.) omfattande en halv dag; inträffande l. återkommande två ggr om dagen; tolvtimmars-. Barometertryckets halfdagliga (12 timmars-) variation. 2NF 1: 874 (1903). Den halfdagliga och dagliga ebben och floden. Ymer 1916, s. 135.

– (4) HALV-DAGRA. (†) sprida halvdager över (ngt); i p. pf.: belyst av halvdager, halvskum. Månen halfdagrade träden. LIDNER SednSkr. 57 (c. 1785). (Byggnaden) reste .. sina halfdagrade, stolta tornspetsar gradvis öfver dimmans rand. SPARRE Sjökad. 634 (1850).

– (1) HALV-DALER. (förr) mynt av en halv dalers valör. 2VittAH 24: 396 (1864; efter handl. fr. 1709). SvH 4: 321 (1904). Anm. I G1R 11: 320 (1537) förekommer pl. -formen halvedaler.

– (4) HALV-DAM. (föga br.) tvetydig dam, demimonddam. SvSkämtl. 144: 56 (1920). ÖSTERGREN (1926).

– (4) HALV-DAMAST. ett slags sämre (bl. på ena sidan mönstrad) damast; jfr DAMASSÄNG DALIN FrSvLex. (1842; under damassin). 2NF 5: 1209 (1906).

– (4) HALV-DANN l. -DAN. (vard., bygdemålsfärgat, i sht i södra Sv.) halvfärdig; icke fullgod, medelmåttig, tvivelaktig; hafsig. KronobgLT 1838, nr 8, s. 3. Allting såg så der halfdant ut, som vilja och icke kunna. HEDENSTIERNA StutaP 10 (1899). De halvdanna företagen, som nätt och jämnt kunna hangla sig fram. SEGERSTEDT Händ. 296 (1926).

– (1) HALV-DEL. ( halv- 1525 osv. halve- RÄÄF Ydre 1: 366 (i handl. fr. 1619; i sg. best.), DALIN Hist. 1: 425 1747; i sg. obest.)) 1) (numera föga br.) hälft; halvpart. SthmSkotteb. 1521, s. 227. Dömpdis arffwingarna till halffdelen aff alla lösööra. G1R 2: 195 (1525). Under århundradets första halfdel. Idun 1895, s. 386. HAGBERG VärldB 154 (1927). särsk. a) (†) i uttr. till halvdelen, till hälften. De savoyiske bergen (Alpes) som till halvdelen ibland äro betäckte af skyarna. SvBrIt. 1: 5 (c. 1700). b) (†) i uttr. öka ngt till en halvdel, öka ngt med hälften. Ingiald .. giorde .. det löfte, at han skulle föröka sit Rike til en halfvedel på alla sidor. DALIN Hist. 1: 425 (1747). c) (†) i uttr. i halvdelen av (ngns) dagar, i ngns "halva dagar"; jfr HALV 3 d β. Min gudh tagh mich ecke bort j halffdelenom aff mina daghar. OPETRI MenFall O 1 b (1526). 2) (föga br.) om halvband av ett bokvärk o. d. BtRiksdP 1904, Saml 1. I. 1: 3Huvudt. s. 4.

– (1) HALV-DELAD, p. adj. (föga br.) delad i två hälfter, delad midt itu. Cellarius (1729). Halfdelad mandel. GRAFSTRÖM Kond. 10 (1892).

– (4) HALV-DJUR. a) om sagogestalt, till hälften människa o. till hälften djur. ADLERBETH Ov. 48 (1818). PALMBLAD Aisch. 262 (1842). b) (föga br.) om människa som nästan står på djurets ståndpunkt; nästan (ett) djur. Se Amerikas och Afrikas vildar! Ännu äro de samma råa halfdjur, som de för sekler varit. HJÄRNE DagDrabbn. LI (i handl. fr. 1803).

– (4) HALV-DJURISK. (mindre br.) a) om sagogestalt: som är till hälften människa o. till hälften djur. Deras (dvs. kentaurernas) halfdjuriska gestalt. JOHANSSON HomOd. Upplysn. 41 (1845). b) halvt l. nästan djurisk; som nästan står på djurets ståndpunkt. Halfdjuriska proletarier. SvLittFT 1838, sp. 84. (Slavuppsyningsmännens) råa, hesa, halfdjuriska talstämma. CALLERHOLM Stowe 409 (1852).

– HALV-DRAGA. 1) till 1 l. 4, med avs. på vapen: till hälften draga (värja o. d.) ut ur baljan l. slidan o. d.; numera bl. i p. pf.: till hälften (ut)dragen. SthmTb. 8/12 (1593). Straxt halfdrog (löjtnanten) sin wäria. VRP 1701, s. 530. Några hotade han med halfdraget svärd. FRYXELL Ber. 7: 67 (1838). WINGÅRD Minn. 12: 92 (1850). 2) (i sht vard.) till 4, i p. pf. ss. adj. i sådana uttr. som (icke) en halvdragen anda l. suck, förr äv. ett halvdraget ord o. d., (icke) ett ljud, ett "knyst", den minsta antydan o. d.; jfr DRAGA v. 17 a β. (Ingen) talade honom .. itt halffdraget ord til. LPETRI ChrPina T 2 b (1572). En späd knape .. tålte (icke) en halfdragen suck, en den lindrigaste beredelse till förolämpning, utan att slå på värjfästet. RYDQVIST i 2SAH 12: 324 (1827). HALLSTRÖM VenezKom. 116 (1901).

– HALV-DRUCKEN, p. adj. 1) till 1 l. 4: till hälften urdrucken. NORDFORSS (1805). Presidentens morgondryck .. stod halfdrucken i en silfverpokal. TOPELIUS Planet. 1: 111 (1889). En halvdrucken konjaksbutelj. DIDRING Malm 1: 36 (1914). 2) till 4: halvrusig. VDAkt. 1662, nr 230. Vi blefvo, reverenter talt, halfdruckna. LAGERSTRÖM Westph. 24 (1737). SANTESSON Nat. 202 (1880).

– (4) HALV-DRÄNG. (folkligt, i vissa trakter) drängpojke. RÄÄF Ydre 3: 270 (i handl. fr. 1709). NILSSON FestdVard. 70 (1925; i fråga om förh. i Skåne under senare hälften av 1700talet).

– (4) HALV-DRÖM. jfr -DRÖMMA. ATTERBOM Minn. 38 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Han försjönk i slöa halfdrömmar. STRINDBERG Utop. 181 (1885).

– (4) HALV-DRÖMMA. halvt drömma. ATTERBOM Minn. 528 (1818). Jag halfdrömmer ej, utan är fullt vaken. CRONHOLM Minnesbl. 266 (1908).

– HALV-DUBBEL. 1) (knappast br.) till 1: en o. en halv gång så stor. ÖSTERGREN 1928; angivet ss. mindre vanl.). 2) bot. till 1 l. 4, om blomma: som har flera kalk- l. kronblad än en "enkel" blomma, men färre än en "dubbel"; jfr DUBBEL adj. 1 a. BJÖRNSTÅHL Resa 1: 509 (1773). Enkla och halfdubbla varieteter (av vallmo). SvensonFrökatal. 1894, s. 20. 3) obst. till 1, om foster: som till förlossning bjuder den ena foten, medan den andra är uppsträckt uppåt bröstet; jfr DUBBEL adj. 1 c α. CEDERSCHIÖLD QvSlägtl. 2: 400 (1837). DENS. Ordl. (c. 1847).

– (1) HALV-DUBBLING. (föga br.) obst. om det förhållande att fostret vid förlossningen bjuder den ena foten, medan den andra är uppsträckt uppåt bröstet; jfr -DUBBEL 3. CEDERSCHIÖLD QvSlägtl. 2: 438 (1837).

– (4) HALV-DUN. (i fackspr.) koll., om bröstfjädrar av änder o. gäss, uppblandade med viss procent dun; jfr DUN sbst.¹ ². HforsD 1875, nr 343, s. 3. ÖSTERGREN (1926).

– (4) HALV-DUNKEL, n. halvdager, halvskymning. ELGSTRÖM Frunt. 8 (1809). Den religiösa stämning, som råder i halfdunklet af en kyrka. ESTLANDER KonstH 132 (1867). SIWERTZ Varuh. 54 (1926). särsk. bildl.; jfr DUNKEL sbst. 3. S. Britas dogmer voro föga skilde från Kyrkans, men de trädde fram hos henne i ett Neoplatonskt halfdunkel. WIESELGREN SvSkL 2: 375 (1834). (JEANSON o.) RABE 1: 222 (1927).

– (4) HALV-DUNKEL, adj. 1) halvmörk, halvskum; jfr DUNKEL adj. 1. NORDFORSS (1805). I halfdunkla salen. ATTERBOM Lyr. 3: 91 (1814). 2) bildl.: (en smula) otydlig, vag; jfr DUNKEL adj. 3. MELLIN Nor. 1: 332 (1830, 1865) Ett halfdunkelt uttryck. ENERVANDER (1892) hos CYGNÆUS Suppl. 334.

– (1) HALV-DUSSIN. (ngt vard.) (ett) halvt dussin. (Konungens stora mantel) måste .. uppbäras af ett halfdussin herrar. STENHAMMAR Riksd. 3: 10 (1844). HÖGBERG Baggböl. 2: 119 (1911).

– (4) HALV-DVALA, r. l. f. om dvalliknande tillstånd mellan sömn o. vaka; jfr DVALA sbst. 2. ATTERBOM Minn. 399 (1818). Jag .. försökte somna. Det blef emellertid endast en sorts halfdvala. DN 1897, nr 9993 A, s. 3.

– (1) HALV-DYGN. (ett) halvt dygn. DA 1824, nr 290, s. 1. Lufttryckets ändring under det sistförflutna halfdygnet. 2NF 12: 894 (1909).

– (1, 4) HALV-DYKARE, m. l. r. zool. om de simfåglar som (i allm.) icke helt dyka ned under vattenytan, utan bl. sträcka ned huvud o. hals under vattenytan för att upphämta födoänmen; motsatt: simdykare. THORELL Zool. 2: 162 (1861). LUNDELL (1893) .

– (4) HALV-DÅSA. (ngt vard.) dåsa smått. (Pastorn) ligger och halfdåsar i skymningen. BERGMAN Dröm. 184 (1904).

– (1) HALV-DÄCK. eg.: däck som bl. sträcker sig över halva fartyget. a)

[benämningen beroende på att övre däcket på äldre örlogsfartyg bl. nådde fram till stormasten]

sjömil. på tacklat örlogsfartyg: den del av övre däcket som ligger akter om stormasten l. mellan stor- o. mesanmasten (numera i allm. parad- l. honnörsplatsen); jfr SKANS TERSMEDEN Mem. 2: 17 (1734). DALMAN 25 (1765). Halfdäck .. anses ega en viss helgd, så att der hålles korum, ådömas bestraffningar, kungöras order m. m. SMITH (1899). b) sjöt. på handelsfartyg: längst akterut, ovanför huvuddäcket befintlig(t), mindre däck l. avsats; jfr HYTT-DÄCK. UB 7: 356 (1874). Fartyg försedda med ett upphöjdt däck, s. k. halfdäck .., hafva uppkommit i syfte att vinna ökadt lastutrymme akter om maskinrummet. 2UB 9: 617 (1906). c) sjöt. på större, öppen segelbåt o. d.: däck som sträcker sig över den främre delen av båten o. akterut fortsätter ss. ett bredt gångbord längs relingen. CARLÉN Köpm. 2: 387 (1860).

– (1) HALV-DÄCKAD, p. adj. sjöt. om fartyg: som endast över en (mindre) del är täckt av däck (motsatt: heldäckad); jfr -DÄCK c. SPF 1812, s. 317. Sjöröfvarfartyg .. voro alltid halfdäckade, eller öppna midtskepps. PALMBLAD Fornk. 2: 191 (1844). TIdr. 1882, s. 94.

– (1) HALV-DÄCKARE, r. l. m. sjöt. halvdäckad båt.

– (4) HALV-DÖD, adj. till hälften död, nästan död. The .. sarghade honom, och gingo tädhan latandis honom liggia halff dödhan. Luk. 10: 30 (NT 1526). Halfdöd af hunger. BJÖRN Puul 8 (1794). Han köpte den halfdöda (tidningen) Evening News .. och göt nytt lif i den. VALLENTIN London 455 (1912).

– (4) HALV-DÖDA. till hälften döda (ngn), nästan döda (ngn); numera bl. (knappast br.) i p. pf. ss. adj. BULLERNÆSIUS Lögn. 4 (1619). När thz dundrar (dvs. åskar) halffdödas the (av förskräckelse). WALLIUS Bielke 43 (1623). Den halfdödades tunga ännu förbannelser dystert / Staplade fram. ADLERBETH Ov. 113 (1818).

– (1) HALV-DÖRR. 1) flygeldörr (se d. o. a), dörrflygel; förr ngn gg om dubbeldörr bestående av två flygeldörrar, döbattanger; jfr FLYGEL-DÖRR b. Linc. 1640; under valvæ). ENVALLSSON TokrolNatt 1 (1791). (Han) slår upp / En halfdörrs flyglar. FRANZÉN Skald. 2: 115 (1825, 1828) BJÖRKMAN (1889). 2) om vardera halvan av en på tvären tudelad dörr; äv. om dörr bestående av tvenne sådana halvor. VRP 1645, s. 118. 2:ne Half dörrar åth gården för farstugan then öfre försed med lås och then nedre med klincka och hake. ÅgerupArk. Syneprot. 21/3 (1763). ENGELKE Småstad 89 (1906). 3) (†) om fönsterlucka (täckande ena hälften av ett fönster). BÖTTIGER Drottnh. 20 (cit. fr. 1691).

– (4) HALV-DÖV. till hälften döv, nästan döv. BJÖRKMAN (1889).