© Svenska Akademien. SAOB spalt: H155; tryckår: 1930
(Observera att webbversionen av SAOB inte är slutkorrigerad (senaste uppdatering: 31/8 2010). Text i rött är tillägg till den ursprungliga tryckta texten, t.ex. moderniserade stavningformer av uppslagsorden.)
HALV-
Ssgr
– (4) HALV-FABRIKAT. (i fackspr.) industrivara som genomgått en förberedande bearbetning, men är avsedd att ytterligare bearbetas; motsatt dels: råvara, dels: helfabrikat l. färdig produkt. SvBL 5: 177 (1863). (Av Sverges) utförsel 1898 utgjordes efter värdet räknadt .. 57 % utaf halffabrikat (trä, sågadt etc., och trämassa, tackjärn, göten, smältstycken, stångjärn, sten m. m.). StatsvT 1900, s. 205.
– (jfr1.y.beta HALV-FADER. () styvfader. LMOLIN (1691) i SvBrIt. 2: 28.
– (1) HALV-FALLEN, p. adj. () i fråga om tidvatten: till hälften sjunken. VetAH 1750, s. 174. Då hafs-sjön är halffallen, stannar strömmen litet. BERGMAN Jordkl. 231 (1766).
– (1) HALV-FAMN. (i fackspr.) i fråga om vedmått: en halv famn. AGARDH (o. LJUNGBERG) III. 1: 39 (1857). CNATTINGIUS Skogslex. (1874, 1894)
(1 y beta) HALV-FARBROR. om (ngns) faders halvbroder, förr äv. om broder till (ngns) styvfader. ABRAHAMSSON 318 (1726). (Hennes) afledne man, var stiuf-farbror eller half-farbror til drängen. VDAkt. 1781, nr 615. WIGSTRÖM Folkd. 2: 151 (1881).
– (4) HALV-FAREN, p. adj. () halvt utsliten; jfr FARA v.² 6 d. Såssom detta arbetet fordrar hela kraffter och Mag. Hasselqwist nu ähr redan en halffaren man, kan iagh eij falla på honom här innan. ConsAcAboP 5: 130 (1681).
– (4) HALV-FAST, adj. icke alldeles fast (se FAST, adj.¹
[HALV-FAST.ssg 1]
1); jfr -FLYTANDE.
TT 1873, s. 213. Salva .. benämnes en medikamentsform, som .. har halffast stadighet, så att den icke flyter omkring såsom ett liniment, men icke häller har ett plåsters hårdhet. NF 14: 423 (1890). NYSTRÖM NKina 1: 117 (1913).
(1 y beta) HALV-FASTER jfr -FARBROR. BoupptSthm 26/7 1677. WRANGEL Räm. 106 (1917).
– (1) HALV-FAT. laggkärl rymmande ett halvt fat (se d. o. 1 slutet); äv. om så stor kvantitet av ngt som rymmes i ett dyl. kärl. BoupptSthm 20/1 1659. Halv-fat av ek. SDS 1928, nr 119, s. 15.
HALV-FEMTE, se HALV 1 f.
– (4) HALV-FET. (i sht i fackspr.) tämligen fet, midt emellan mager o. fet. När man seer .. (svinen) bliffva nogot mat nytte, thå måtte man slacta them, stundom väl fethe, stundom halffete och stundom mindre. G1R 23: 434 (1552). LB V. 1: 107 (1908).
särsk.
[HALV-FET.ssg 1.a]
a) om ost: beredd av ystmjölk som ungefär till hälften utgöres av oskummad och ungefär till hälften av skummad mjölk. QLm. I. 3: 33 (1833). Ost (må) icke salubjudas .. såsom halvfet, därest icke fetthalten uppgår till minst 30 procent i torrsubstansen och osten är märkt med en .. blå rand. SFS 1925, s. 1125.
[HALV-FET.ssg 1.b]
b) om stenkol. BERGSTRAND Geol. 323 (1868). Mellan de feta och de magra kolen stå de sintrande eller halffeta, hvilka ej hopbaka sig, men sintra. LB 4: 106 (1904). c) boktr. om tryckstil: som med avs. på tjockleken ligger mellan den vanliga ("magra") o. den "feta" stilsorten. UB 1: 553 (1873). ELGE BoktrK 114 (1915).
– (1) HALV-FIGUR. a) konst. om avbildning av en persons huvud o. överkropp; äv.: bröstbild; ofta i uttr. i halvfigur. (Ett kopparstick) föreställande .. Gustaf Adolf i halffigur. TOPELIUS Fält. 2: 20 (1856). Pasteller med ämnen ur barnavärlden, mest endast halffigurer eller hufvuden. FinBiogrHb. 708 (1897). b) mil. o. idrott. om målskjutningstavla framställande en person i halvfigur. SkjutinstrInf. 1893, s. 23. Skjutningarna .. togo sin början .. med .. en tillämpningsserie mot halffigur. PT 1912, nr 149 A, s. 3.
Ssg:
halvfigur(s)-tavla. särsk. mil. o. idrott. == -FIGUR b. KrigVAH 1888. s. 64.
– (4) HALV-FIN, adj. särsk.
[HALV-FIN.ssg 1.a]
a) motsv. FIN, adj. II 1: midt emellan fin o. grov, tämligen fin. 1 stor duk, halffin. UOXELGREN (1771) i Fatab. 1911, s. 84. Det .. half-fina hvetebrödet. FISCHERSTRÖM 3: 386 (1787).
[HALV-FIN.ssg 1.b]
b) (mindre br.) motsv. FIN, adj. IV 1; om person: icke riktigt fin; jfr HALV-BILDAD. En halffin herre. AGRELL Sthm 223 (1892).
– (1) HALV-FINAL. (föga br.) idrott. semifinal. 2NF 35: 800 (1923).
– (1) HALV-FINGERS-BRED. hälften så bred som en finger. NoraskogArk. VI. 1: 34 (1768).
– (1) HALV-FINGERS-TJOCK. hälften så tjock som en finger. SJÖBERG Singstock 22 (1832).
HALV-FISK. ()
[HALV-FISK.ssg 1]
1)
[efter t. halbfisch]
till 1: flundrefisk. MÖLLER (1790). LINDFORS (1815).
[HALV-FISK.ssg 2]
2) zool. till 4; i pl., hos vissa ä. zoologiska författare, benämning på den fjärde ordningen bland amfibierna, till vilken räknades vissa fiskar, t. ex. nejonögon, stör o. haj. RETZIUS Djurr. 22 (1772). LINDFORS (1815).
(1 x) HALV-FISKE. (förr) fiske som bedrevs för annans räkning, varvid denne o. fiskaren delade fångsten lika. Ymer 1901, s. 411 (1559).
– (4) HALV-FJOLLIG. (vard.) jfr HALV-TOKIG. LIND 1749; under geschossen). JANSON Faran 95 (1909).
HALV-FJORTONDE, se HALV 1 f.
– (4) HALV-FJOSKIG. (vard.) jfr HALV-TOKIG. NordT 1884, s. 224.
– (1, 4) HALV-FJÄDRAD, p. adj. om fågelunge: som har bl. till hälften utvuxna fjädrar, ännu icke fullfjädrad; ofta i bild l. jämförelse. SvLittFT 1837, sp. 348. Med sitt feta, runda ansigte och smala hals var han lik en halffjädrad fogelunge. BENEDICTSSON FruM 28 (1887).
HALV-FJÄRDE, se HALV 1 f.
– (1) HALV-FJÄRDING.
[jfr fsv. halfiärdhunger, hälften av ett fjärdedels härad]
(förr)
[HALV-FJÄRDING.ssg 1]
1) om viss andel i Stora Kopparbärgs gruva, utgörande hälften av en helfjärding o. omfattande i äldre tid två, i senare tid fyra "fjärdeparter"; jfr FJÄRDING 1 d. Henel 1729 146 (1730). BERCH Malm. 2 (1783). RINMAN 1: 487 (1788). (AGARDH o.) LJUNGBERG 4: 151 1863; i fråga om förh. på G. I:s tid).
[HALV-FJÄRDING.ssg 2]
2) rymdmått som rymmer en halv fjärding (se d. o.
[HALV-FJÄRDING.ssg 3]
3); jfr ÅTTING. En half-fjerding hafra.
LIND 1749; under spint). Små kaggar, till utseendet liknande åttingar eller halffjerdingar med beck. TOPELIUS Fält. 4: 194 (1864).
– (1) HALV-FJÄRDINGSKROK. () hälften av ett fjärdedels krokland. BtFinlH 3: 487 (1555).
– (1) HALV-FJÄRNDEL. (i Finl., numera föga br.) en halv fjärdingsväg, en åttondedels mil. RUNEBERG 2: 135 (1831).
– (1) HALV-FLASKA. (mindre br.) halvbutelj. SMITH Rönnerkr. 246 (1912). DAHLBÄCK Åbergson 22 (1914).
– (4) HALV-FLOCK, r. l. m. bot. om blomställning: kvast. LUNDSTRÖM Warming 214 (1882). 2NF (1909).
– (1) HALV-FLOR. flor som täcker endast övre delen av ansiktet. Hon drog upp sitt lilla svarta halfflor (från ansiktet). WAHLENBERG UnderlVäg. 7 (1887).
– (4) HALV-FLOSSA, r. l. f. vävn. vävnad med reliefartat upphöjda mönster i flossa med smyrnaknut på slät ripsbotten. MeddSlöjdF 1895, s. 96. TextBildv. 26 (1925).
– (4) HALV-FLYTANDE, p. adj. som är i ett mellantillstånd mellan fast o. flytande form, icke fullt flytande, nästan flytande; jfr HALV-FAST. Bergtjära .. kallas en seg och halfflytande Bergolja .. af lika consistence som tjära. RINMAN 1: 180 (1788). SD(L) 1900, nr 483, s. 6.
– (4) HALV-FNOSKIG. (vard.) något l. nästan "fnoskig"; jfr HALV-TOKIG. SD(L) 1895, nr 328, s. 6. NDA 1913, nr 282, s. 5.
– (1) HALV-FODRAD, p. adj.
[jfr FODRA v.², 2]
om klädesplagg o. d.: till hälften försedd med foder. BoupptSthm 9/4 1607. Sömnadsb. 383 (1915).
– (1) HALV-FOT. (i sht förr) i fråga om längdmått: (en) halv fot, kvarter. SWEDBERG Ordab. (c. 1730). SCHULTZE Ordb. 1302 (c. 1755).
Ssgr (i sht förr) :
halvfots-hög , adj. SöndN 1866, nr 44, s. 3. OTERDAHL Skram 310 (1919). i
halvfots-lång. Ett par halffotslånga, vaxade mustascher. ENGSTRÖM 2Bok 77 (1909).
HALV-FRANSK.
[HALV-FRANSK.ssg 1]
1) bokb. om bokband: som har bl. rygg o. hörnsnibbar överdragna med skinn (i motsats till helfranskt band, helt skinnband); jfr HALV 1 y η. SP 1792, nr 85, s. 4.
[HALV-FRANSK.ssg 2]
2) till 4: till hälften fransk; starkt uppblandad med franska drag. En annars så förnuftig man, som Hammarsköld trots .. sin half-franska, barbariska skrifart är. ATTERBOM Minn. 585 (1819).
[HALV-FRANSK.ssg 3]
3) snick. till 4, om dörr: på vilken listprofilerna hålla sig under ramträets yta; motsatt: helfransk. BoupptVäxjö 1801. 2UB 1: 449 (1898). SkånAB 1908, nr 91, s. 3.
HALV-FRI.
[HALV-FRI.ssg 1]
1) till 1 y; om plats i skola o. d.: för vilken bl. halv avgift erlägges; jfr FRI 30. KrigVAT 1856, s. 424. SvFlicksk. 286 (1888).
[HALV-FRI.ssg 2]
2) (förr) till 1, om (vissa obeväpnade, inhemska) fartyg: befriad från viss del av för "ofria" fartyg stadgade tullavgifter (motsv. hälften av avdraget för de "helfria" fartygen); äv. i uttr. halvfri tull, om de tullsatser som tillämpades för halvfria fartyg. RARP V. 2: 110 (1655). Ofria voro alla utländska och mindre inhemska fartyg; halffria voro inhemska transportskepp i allmänhet och helfria bevärade skepp, som kunde användas i krig. Sthm 1: 135 (1897).
[HALV-FRI.ssg 3]
3) till 4: till hälften fri (se FRI 1, 4). SWEDBERG Ordab. ( c. 1730). Slafvarne blefvo .. (genom kolonatet) åtminstone halffrie jordtorpare. CLAËSON 2: 102 (1859). Halffria stater. PALLIN NTidH 238 (1878).
HALV-FRIHET ~⁰~², äv, ~²⁰, särsk. (förr) motsv. -FRI 2, om den lindring i tullavgifterna som beviljades "halvfria" fartyg. STIERNMAN Com. 3: 30 (1661). Halffriheten afdrog 1/6 och helfriheten 1/3 af tullbeloppet. Sthm 1: 135 (1897).
HALV-FRISKEPP ~⁰~² l. ~²⁰, (förr) fartyg som åtnjöt "halvfrihet"; jfr -FRI 2. LReg. 295 (1680). 2RA 1: 467 (1723).
– (4) HALV-FRUSEN, p. adj. halvt l. nästan förfrusen. Knechten, hwilken war så godt som halfffrusen, kunde knapt röra sigh. SYLVIUS Curtius 572 (1682). Små halffrusna blommor. BREMER Brev 3: 238 (1852).
– (4) HALV-FUKTIG. något fuktig; icke riktigt torr. Hildebrand MagNat. 20 (1654). Halffuktig jord. ABELIN VTr. 56 (1903).
HALV-FULL, adj.
[HALV-FULL.ssg 1]
1) till 1, 4: (ungefär) till hälften fylld. SWEDBERG Ordab. (c. 1730). Halffulla bouteiller. VetAH 1782, s. 121.
[HALV-FULL.ssg 2]
2) () till 4, om blomma: något rikbladigare än "enkla" blommor; jfr FULL adj. 4 b. En del (nejlikor) äre fulle, somblige halffulle, somblige enfollige. SynodA 2: 49 (1586).
[HALV-FULL.ssg 3]
3) spelt. till 1 l. 4, i uttr. halvfull boll, i biljardspel; jfr FULL adj. 6 g. HbiblSällsk. 2: 105 (1838). Taga halffull boll är att med spelbollen träffa en annan boll så, att denna icke beröres på midten, utan på hälften. WILSON Spelb. 66 (1888).
[HALV-FULL.ssg 4]
4) (vard.) till 4: tämligen berusad; jfr HALV-DRUCKEN 2. SERENIUS 1734; under drunk).
– (4) HALV-FYLLA, r. l. f. (starkt vard.) halvt berusat tillstånd; jfr -FULL 4. Lurken .. yrade i halvfyllan om en hop pengar, som han skulle ha igen. HÖGBERG Utböl. 1: 165 (1912).
– (1, 4) HALV-FYLLD, p. adj. (ungefär) till hälften fylld; jfr -FULL 1. WARG 442 (1755). Båten är jn halffylld med vatten. TOPELIUS Fält. 2: 17 (1856).
HALV-FYRA, räkneord, se HALV 1 e.
– (1) HALV-FYRKANT ~⁰², äv.~²⁰, boktr. benämning på utslutningstyp som är hälften så bred som en "fyrkant" (se d. o. II ¹ bγ.) UB 1: 559 (1873). Halffyrkanten .., som i regeln utgör normalafståndet mellan orden i en rad. NORDIN Boktr. 47 (1881).
– (4) HALV-FÅNE. (numera bl. vard.) halvfånig person. VDAkt. 1678, nr 350. Slöa och sluskiga halvfånar. HÖGBERG Frib. 232 1910; om ryska soldater).
– (4) HALV-FÅNIG. (numera bl. vard.) icke riktigt klok, halvfnoskig; jfr HALV-TOKIG. (Torparpojken var) svagsynt, halffånig och mycket svag i sin Christendoms kundskap. ELENCQUIST (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 130. En man med ett nästan halffånigt uttryck i de stirrande ögonen. MELANDER Långtur 97 (1896).
– (4) HALV-FÅTÖLJ. (numera föga br.) stol som utgör en mellanform mellan fåtölj o. vanlig stol. GT 1788, nr 99, s. 4. Salongsmöbeln .. består af .. två stora fåtöljer, fyra helfåtöljer, sex halffåtöljer. PT 1905, nr 212 A, s. 2 (i annons). ÖSTERGREN (1926).
(1 y) HALV-FÄROD ~⁰² l. ~²⁰. (i fackspr.) i sht i pl. Fäbodar, som ligga så nära hemmet, att mjölken kan föras hem dag för dag och beredas hemma .. kallas här (dvs. i uppsatsen) "halffäbobar". Fatab. 1918, s. 38.
– (4) HALV-FÄRDIG. bl. till hälften l. icke fullt färdig (se d. o. 4, 5, 6). BoupptSthm 23/2 (1658). Olägenheterna vid en fabrikatskatt äro att hänföra till det förhållandet, att skatten drabbar en halffärdig vara. LAHT 1905, s. 248.
– (1) HALV-FÖNSTER byggn. litet, (nästan) kvadratiskt fönster. HOLMBERG 1795; under mezzanine). Fönster å halfvåningar kallas Mezaniner eller Halffönster. STÅL Byggn. 2: 30 (1834). AUERBACH (1909).
– (4) HALV-FÖRFALLEN, p. adj. halvt l. nästan förfallen. PoetK 1812, 2: 77. Små .. halfförfallna hus. HEDENSTIERNA FruW 7 (1890).
– (4) HALV-FÖRFALSKNING. särsk. (i fackspr.) konkret, om antikviteter som äro sammansatta av uteslutande gamla, men från skilda håll hopplockade delar. 2NF 30: 49 (1919).
– (4) HALV-FÖRGÄTEN, p. adj. (i sht i högre stil) halvt (l. nästan) glömd. Halfförgätna minnen. Phosph. 1810, s. 51. HALLSTRÖM Than. 63 (1900).
– (4) HALV-FÖRMULTNAD, p. adj. till hälften l. delvis förmultnad. Halfförmultnade böcker. PoetK 1819, 2: 133. God, halfförmultnad löfjord. HbTrädg. 7: 38 (1883).
– (4) HALV-FÖRRYCKT, p. adj. halvt l. en smula förryckt (se d. o. b); jfr HALV-TOKIG. RUNIUS Dud. 2: 184 (c. 1710). Halfförryckt var han förut, stormgalen blef han efteråt. TOPELIUS Vint. II. 1: 390 (1856, 1881)
– (4) HALV-FÖRSMÄDLIG. halvt l. smått försmädlig. MELLIN Nov. 3: 12 (1845, 1887) En halfförsmädlig min. CALLERHOLM Stowe 321 (1852).
– (4) HALV-FÖRSTÅDD, p. adj. bl. till hälften l. delvis förstådd. LittT 1797, s. 355 ("339"). Dunkla, halfförstådda aningar. PoetK 1817, 2: 31.
– (4) HALV-FÖRÄDLAD, p. adj. (i fackspr.) bl. till hälften förädlad (se FÖRÄDLA b, d). AHB 53: 25 (1871). Stångjern i halfförädladt skick. Samtiden 1873, s. 259.
(1 y) HALV-GALEJA. () == -GALÄR. SERENIUS 1734; under gally).
– (4) HALV-GALEN. (vard.) icke riktigt klok, nästan galen (se d. o.
[HALV-GALEN.ssg 1]
1), halvtokig. (Den anklagade) lätz wara halfgalenn och fåkunnogh.
SthmTb. 23/4 1597.
– (4) HALV-GALNING. (vard., föga br.) halvgalen person. MEURMAN (1846). QUIDING FrämNamn 219 (1902).
– (4) HALV-GALOPP. () ridk. WESTE (1807). Halfgalopp .. (dvs.) Ett slags galopp med galopperande fram- och trafvande bakfötter. Kallas ock Skjutsgalopp. DALIN (1852).
(1 y) HALV-GALÄR. (förr) mindre galär (se d. o. 2); jfr -GALEJA. PT 1758, nr 66, s. 3. MANKELL Krigsm. 494 (1865). Helgalérerna .. förde en 24-pundig och två 6-pundiga kanoner samt 9 nickor; de s. k. halfgalérerna förde en 6-pundig kanon och 4 nickor. NF 5: 794 (1882).
– (4) HALV-GAMMAL. (ngt vard.) icke längre ung, något till åren kommen. SCHULTZE Ordb. 1417 (c. 1755). En halfgammal fröken. KNORRING Skizz. II. 1: 278 (1845).
– (1) HALV-GARDIN. gardin som täcker bl. den nedre hälften av fönstret. BoupptVäxjö (1781). Hon skulle försköna .. (rummet) med gardiner, och en liten halfgardin för de nedersta rutorne. KNORRING Torp. 1: 227 (1843). TOPELIUS Vint. I. 2: 187 (1862, 1880)
– (4) HALV-GAS-ELDNING. tekn. kombinering av direkt o. indirekt eldning, varvid dels lågan slår direkt upp i ugnen o. dels brännbara gaser bildas vilka sammanföras med uppvärmd luft. Halfgaseldning med torf. TT 1900, Allm. s. 347.
– (4) HALV-GAS-UGN. tekn. ugn konstruerad för halvgaseldning. 2UB 7: 236 (1903). HbSkogstekn. 817 (1922).
– (4) HALV-GENERISK. jur. i uttr. halvgeneriskt köp. FörslLagKöpLöseg. 1903, s. 82. Leveransavtal, sådant köp, som avser viss myckenhet av angivet slag (genusköp) i motsats till köp av bestämt gods (speciesköp). Om köpet avser viss myckenhet att uttagas ur bestämt gods, talar man om halvgeneriskt köp. BonnierKL 7: 456 (1925).
– (4) HALV-GENI. (ngt vard., ofta ngt försmädligt) (person med) en smula geni (utan större originalitet); jfr GENI sbst.¹ ³, 6. Egenkära halfgenier. TEGNÉR (WB) 3: 345 (1818). BÖTTIGER 6: 111 (c. 1875).
– (4) HALV-GENOMLYSANDE ~⁰⁰²⁰⁰, p. adj. (i fackspr.) icke fullt genomlysande. Skifvor af ett halfgenomlysande ämne, t. ex. paraffin eller mjölkglas. 2NF 8 1010 (1907).
– (4) HALV-GENOMSKINANDE ~⁰⁰²⁰⁰, p. adj. (knappast br.) == -GENOMLYSANDE. NF 3: 1483 (1880).
– (4) HALV-GENOMSKINLIG ~⁰⁰²⁰. halvt l. icke fullt genomskinlig. RINMAN 1: 21 (1788). En mjuk .. oftast halfgenomskinlig och randad stenart. 2NF 37: 919 (1925).
– (4) HALV-GENOMTRÄNGLIG ~⁰⁰²⁰. (i fackspr.) TT 1895, K. s. 30. Halvgenomtränglig l. semipermeabel kallas en membran, som genomsläpper en vätska (vanl. vatten) men ej i vätskan lösta ämnen. BonnierKL (1924).
– (1, 4) HALV-GERMANSK. (bl.) till hälften germansk. RICHERT Ljudlag. 124 (1866). Germanska eller halvgermanska länder. NORDENSTRENG EurMänRas. 72 (1917).
– (1 y) HALV-GESÄLL.
[jfr t. halbgeselle]
(förr) handtvärksarbetare som genomgått läroåren, men ännu icke blivit utskriven som gesäll. BtÅboH I. 2: 158 (1621). LIND 1749; under bursch).
– (4) HALV-GIFT, adj. (enst.) till hälften l. nästan gift. (Han) wet ey ord vthaf förr än han halfgifft är. RUNIUS Dud. 2: 3 (c. 1703).
– (4) HALV-GJORD, p. adj.
[fsv. halfgiordher]
(bl.) till hälften färdiggjord, halvfärdig; stundom med nedsättande bet. OxBr. 10: 139 (1639). Wäl begynt är halfgiort arbete. GRUBB 18 (1665). Somlige (ha) gådt ifrån halfgjordt arbete. SAHLSTEDT Veckobl. 1767, nr 3, s. 10.
– (4) HALV-GLÖMD, p. adj. till hälften l. nästan glömd. Halfglömda Sånger. Iduna 9: 42 (1822). SÖDERBERG Dikt. 12 (1901).
– (4) HALV-GOD. eg.: av (bl) hälften så god kvalitet som det fullgoda; någorlunda god, icke alltför dålig, passabel. WALLERIUS Min. 468 (1747). 10 1/2 dussin Handdukar, halfgoda. BoupptVäxjö 1896.
HALV-GOTT, se -GÅTT.
– (1) HALV-GRIND. () om vardera halvan av en i tvenne halvor (flyglar) delad grind; jfr HALV-DÖRR 1. ÅgerupArk. Syneprot. 21/3 1763. Därs. 3/8 1767.
– (4) HALV-GROTTA. (i fackspr., föga br.) erosions- l. abrasionsgrotta. 2NF 10: 371 (1908). ÖSTERGREN (1926).
– (4) HALV-GRÅ. ( halv- 1561–1849. halvt- c. 1585 (: halftgrått))
[fsv. halfgrar (i bet. 2)]
[HALV-GRÅ.ssg 1]
1) (mindre br.) gråaktig, nästan grå. Halffgrå Ärdter. OrdnLilleTull 1658, s. A 3 a. Halfgrått papper. BL 17: 101 (1849).
[HALV-GRÅ.ssg 2]
2) () bildl.: halvt gramse (på ngn); äv. i uttr. det står halvgrått emellan (tvenne personer) o. d., det råder ett ngt kyligt förhållande mellan (tvenne personer); jfr GRÅ 5. The wore .. altijdh såsom halffgrå emoet honom. SVARTG1 119 (1561). J midler thid stod så halftgrått emillan både konungarnar, och stod nähr ther wpå, att (osv.). BRAHE Kr. 23 (c. 1585).
– (4) HALV-GRÅTA. nästan gråta. "Se så, nu blir du ond igen," inföll Gertrud halfgråtande. SCHWARTZ Pos. 183 (1863). När man .. halvgråter av ängslan .., är det .. bra att få hjälp. HALLSTRÖM Händ. 145 (1927).
– (4) HALV-GRÄDDAD, p. adj. (bl.) till hälften gräddad; icke tillräckligt gräddad. SERENIUS 1734; under dough). Då .. (limporna) äro halfgräddade uttagas de och öfverstrykas med ljumt dricka. LANGLET Husm. 526 (1884).
– (4) HALV-GRÄS bot. växt tillhörande den de vanliga gräsen närstående familjen Cyperaceæ; i pl. äv. ss. namn på denna familj. FRIES BotUtfl. 1: 253 (1843). Halfgräs .., tillhörande Etthjertbladsväxterna; likna gräsen, men hafva oledade strån, ett stift, frön med hårda skal. Hit höra Ag, Starr, Säf m. fl. DENS. Ordb. (c. 1870). Flodström Naturförh. 100 (1918).
– (4) HALV-GUBBE. (vard., numera mindre br.) om medelålders man. SWEDBERG Ordab. (c. 1730). SP 1792, nr 26, s. 3. SIWERTZ Eld. 29 (1916).
– (4) HALV-GUD.
[HALV-GUD.ssg 1]
1) mytol. halvt gudomligt väsen; gudomligt väsen av lägre rang; jfr HEROS. ISOGÆUS Segersk. 612 (c. 1700). Först hos Hesiodos börja hjältarna från det trojanska krigets tidsålder betecknas som halfgudar. 2NF 11: 545 (1909).
[HALV-GUD.ssg 2]
2) (vard. o. skämts.) i oeg. anv., om framstående (mäktig l. "avgudad") person. COLUMBUS Ordesk. 60 (1678). "Är det klart", ropar halfguden (dvs. kaptenen) på bryggan. STENFELT Skepp. 15 (1903). Särskildt förtrogen var .. (Castiglione) med tideBs halfgud Rafael. SÖDERHJELM ItRenäss. 201 (1907).
– (4) HALV-GUDINNA. mytol. halvt gudomligt, kvinnligt väsen, kvinnlig gudom av lägre rang; jfr -GUD 1. ROSENFELDT Vitt. 193 (1686). GbgMag. 1760, s. 93. (SCHÜCK o.) WARBURG 2LittH 2: 485 (cit. fr. 1784).
– (1) HALV-GÅNG. () i uttr. (klockan) halvgång l. halvgång(e)s ett, två osv. l. till ett, två osv., klockan halv att osv. Om afftonen halffgång til 7. HERLICIUS Alm. 1641, s. 41. Klåckan war halfgångs tw effter midnatt. DAHLBERG Dagb. 128 (c. 1660; uppl. 1912). Halffgångs til 8 om morgon. RUDBECK Bref 7 (1662). Klåckan halffgång 8 om Afftonen. ROSENFELDT Nav. 56 (1693). RUDBECK Atl. 3: 354 (1698).
– (1) HALV-GÅNGEN, p. adj.
[HALV-GÅNGEN.ssg 1]
1)
[jfr fsv. halff ganget war til middagx]
(mindre br.) i fråga om tid: till hälften förliden. G1R 25: 460 (1558). Innan sommaren är halfgången. GEIJER STAM LycklMänn. 143 (1899). AUERBACH (1909). särsk.
[HALV-GÅNGEN.ssg 1.a]
a) () i uttr. halvgånget till middags, till halvgången middag, till midt på förmiddagen. Liggia på Sängen halffgångedt til Middags. L. PAULINUS GOTHUS Pest. 45 b (1623). VRP 1645, s. 75.
[HALV-GÅNGEN.ssg 1.b]
b) () i uttr. (klockan) halvgånget (ngn gg halvgången) (till) ett, två osv., (kl.) halv ett osv.; klockan är (äv. slår) halvgången (till) ett, två osv., klockan är resp. slår halv ett osv.; jfr -GÅTT. RARP 4: 79 (1647). Klåkan ähr snart halffgången till 8. EKEBLAD Bref 1: 267 (1653 rättat efter hskr.). Halfgångit till tu ringes samman. HOF II. 2: 10 (c. 1655). Raichæus war .. uthe till klåckan slogh halfgången 10 om afftonen. ConsAcAboP 4: 381 (1677). Klåkan halfgången tijo. DAHLBERG Dagb. 228 1680; uppl. 1912). säjaren står på halfgånget fyra. LIND 1749; under halbweg).
[HALV-GÅNGEN.ssg 2]
2)
[jfr fsv. halfganga, gå sin halva tid]
(i fackspr.) om havande kvinna: som gått hälften av den normala tiden i havandeskap; äv. i uttr. halvgången med barn. Hon är halffgången mz barn. BOLAVI 164 a (1578). HOORN Jordg. 1: 33 (1697). Vid 5:e hafvandeskapsmånadens slut är kvinnan halfgången. 2HF 10: 1009 (1908).
[HALV-GÅNGEN.ssg 3]
3) (i fackspr.) om foster: bl. till hälften utvecklad; motsatt: fullgången. HalffgångitBarn. WOLLIMHAUS Ind. (1652). JUSLENIUS (1745). Inträffar nedkomsten före sjunde månaden, men sedan fostret år halfgånget, kallas den otidig. SÖNNERBERG Loder 600 (1799). AUERBACH (1909). (i sht i vitter stil) i bildl. anv. av 3: som icke nått full utveckling o. mognad, ofullgången; omogen. En halfgången Känsla. CAEHRENSVÄRD Brev 2: 70 (1795). Halfgångna Genier. TEGNÉR (WB) 4: 268 (1823). WRANGEL Dikten 67 (1912).
– (1) HALV-GÅRD.
[fsv. halfgarþer]
(förr) halvt hemman. HAGSTRÖM Herdam. 2: 30 (cit. fr. 1643). Större delen (av slättborna i Vreta klosters socken) bebo halfgårdar, och några få låta sig med Fjerdedels hemman nöja. VetAH 1755, s. 258. DALIN (1852). THULIN Mant. 1: 25 1890; efter handl. fr. 1542). ÖSTERGREN (1926).
– (jfr 1 y ε) HALV-GÅRDS-RONDE. (förr) bonde som innehar ett halvt hemman. MÖLLER (1790). HEDENSTIERNA FruW 168 (1890). ÖSTERGREN (1926).
– (1) HALV-GÅRDS-HEMMAN. () halvt hemman. RP 8: 479 (1641). VERELIUS 113 (1681).
– (1) HALV-GÅRDS-LINJE.
[efter eng. half court-line]
(knappast br.) idrott. på tennisbana: midtlinje. HAGDAHL Det bästa 166 (1885). 2NF 3: 1024 (1905).
– (jfr 1 y ε) HALV-GÅRDSAN, m. (†) == -GÅRDS-BONDE. OfferdalRArk. N I 1, s. 64 (1708). Därs. N I 1, s. 120 (1722).
– (jfr 1 y ε) HALV-GÅRDS-TORPARE. (förr) torpare som i fråga om vissa utskylder hade samma skattskyldighet som innehavaren av ett halvt hemman. HALLENBERG Hist. 5: 143 1796; i fråga om förh. 1624).
– (1) HALV-GÅTT, p. adj. (-gott) (†) i uttr. halvgått ett, två osv., (klockan) halv ett osv.; jfr -GÅNGEN 1 b. ConsAcAboP 3: 349 (1689).
– (1, 4) HALV-GÄLLING ~jäl²iŋ, r.; best. -en; pl. -ar.
[senare ssgsleden av oklart urspr.]
bärgv. i gruva: borrhål med en lutning ungefär midt emellan torrborrhålens o. våtborrhålens. TT 1881, s. 13.
– (1) HALV-GÄNG, n., äv. r. (2NF). vävn. knippe av så många varptrådar som på en gång anbringas på skärkronan. 2UB 8: 291 (1900). 2NF 17: 235 (1912).
– (1) HALV-GÄRDS, adj. oböjl.
[uppkommet av
HALVGÄRDSBONDE o. d.] (förr) som betalar halv skatt. De, som ähro halfgiärds som helgiärdes, .. (hava) alla varit plichtige att uthgiöra prästenom altarsmör. HAGSTRÖM Herdam. 2: 70 (cit. fr. c. 1620). (1) -GÄRDS-BONDE.
[jfr fsv. halfgärþa man]
(förr) bonde som skattar för halvt hemman.
SUFinlH 2: 358 (1607). BOTIN Hem. 1: 52 (1755).
– (1) HALV-GÄRDS-HEMMAN. (förr) halvt hemman. NoraskogArk. 5: 145 (1624). 2VittAH 17: 83 1846; i fråga om förh. på E. XIV.s tid).
(1 z) HALV-HAKE. (förr) hakebössa av den lättaste typen, "handrör"; jfr HAKE sbst.¹ 6 a. Skråordn. 326 (1546). Halvhaken, handröret, var (under 1400-talets senare hälft) det egentliga handvapnet. .. Den hade så gott som aldrig rekylhake, och särskilt stöd begagnades ej vid skottlossningen. ALM VapnH 47 (1927). Anm. I G1R 26: 78 (1556) förekommer pl. -formen halffvehaker.
HALV-HAKE-LOD. () kula till "halvhake". KrigVAT 1847, s. 81.
– (4) HALV-HALT, r. ridk. övergående samling av hästen under rörelse, varigm steget för ett ögonblick förkortas o. tempot minskas, dock utan att livligheten i trampet går förlorad. EHRENGRANAT HästRör. 65 (1818). RidI 1930, mom. 270.
(1 y alpha) HALV-HANDSKE. (i sht förr) handske (i sht damhandske) som bl. täcker halva handen (fram till fingrarna l. till fingrarnas mellersta led); jfr HALV-VANTE. BoupptSthm 29/8 (1659). LINDER Tid. 138 (1924).
– (4) HALV-HELIG. () Lätte- och halfheliga äro .. (vissa helgdagar) kallade för den orsak, at sedan fålcket har förrättat sin tidegärd, fingo de uthan straff gå til sina lätte-syslor. DIJKMAN AntEccl. 70 (1703).
– (4) HALV-HERRE. (ngt vard.) nedsättande benämning på mansperson ur lägre samhållsklass l. av lägre bildningsgrad som (gm klädedräkt o. uppträdande) söker giva sig sken av att vara en "fin" herre; äv.: halvbildad mansperson. TROLLE-WACHTMEISTER Ant. 1: 271 (c. 1812). LUNDSTRÖM Jörgenb. 104 (1893).
– (4) HALV-HERRSKAP ~⁰² l. ~²⁰, (ngt vard.) personer ur lägre samhällsklass l. av lägre bildningsgrad som (gm klädedräkt o. uppträdande) söka giva sig sken av att vara "herrskap"; äv.: halvbildade människor. HLILLJEBJÖRN Hågk. 1: s (1865). AUERBACH (1909).